Uppslagsbok för alla/J

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  I Uppslagsbok för alla

J
K  →
(index)


[ 421 ]

J.

J, j, konsonant, 10:de bokst. i alfab.

J, kem. tecken för jod.

Jaabæk (jåbäk), Sören, nor. polit., f. 1814, sed. 45 i stortinget. Red. af »Folketidende» 65/69, d. 94.

Ja'blonoj Krebet, berg i Sibirien mel. Amur o. Lena.

Jablonov'ski, Jos. Alex., furste, f. 1711, d. 77 Leipzig. Grund. det eft. honom uppkallade Gesellsch. d. Wissensch. (68).

Jablunkau, st. i österr. Schlesien, 3,523 inv. Pass öf. Karpaterna.

jabot (schabå), fr. skjortkrås.

Jahvēh, se Jehovā.

jakaranda (scha-) Juss., Bignoniaceæ, bot. J. brasiliana Pers. m. fl. arter, sydamer, träd, lämnar mörkt, rödådrigt, hårdt jakaranda-, palisander- och sukkadorträ.

Jack (dscheck), eng., liktydigt m. John, öknamn på eng. matroser.

Jackson (dscheck-), st. i Michigan (N. Amer.) 25,180 inv. Kolgruf.

Jackson (dscheck-), 1) Andr., presid. i Förenta stat., f. 1767 Waxhaw, fälth. mot engelsm. o. indianer, demokrat. presid. 29/37, d. 45 Tennessee. — 2) Thom. Jonath., kallad Stonewall-J., sydstatsgen., f. 1824 Virginia, d. 63 af sår.

Jacōbi, 1) Friedr. Hein., ty. filos. o. rom.-förf., f. 1743 Düsseldorf, d. 19 München. — 2) Mor. Herm., ty. fys., f. 1801 Potsdam, d. 74 Petersburg, uppf. galvanoplastiken, använde först elektromagnetismen till rörelsekraft. — Dennes bror 3) Karl Gust. Jak., mat.,f. 1804 Potsd., d. 51 Berlin ss. professor. Utveckl. teorien för ellip. funktioner.

Jacobsen, 1) Jak. Krist., dan. mecenat, f. 1811 Köpenhamn, d. 87, har gm stora donationer främjat vetensk. o. konst. — 2) Jens Pet., dan. rom.-förf., f. 1847, d. 85. Skr.: Fru Marie Grubbe m. m.

Jacōbus, se Jakob.

Jacōby, Joh., ty. polit., f. 1805 Königsberg, motstånd, till d. nya ty. utveckl., 62/70 i preuss. dep.-kammaren, d. 77.

Jacotot (schakåtå), Jean Jos., universalunderv.-metod. uppfinnare, f. 1770 Dijon, d. 40 Paris.

Jacquard (schackār), Jos. M., fr. tekn., f. 1752 Lyon, d. 34. Uppf. d. eft. honom uppkallade väfstolen m. m.

Jacquemart (schackmār), Alb., fr. konsthist., f. 1808 Paris, d. 75. Utmärkt porslinskännare.

jacquerie (schackrī), fr. bondekrig 1358, af Jacq. Bonhomme (schack bånåmm'), fr. adelns namn på bönder.

Jacquin (schackäng'), Nik. Jos., frih., österr. bot., f. 1727 Leiden, 54/59 i V.-Ind., d. 17 Wien.

Jade l. Jahde, kustfl. i Oldenburg, utf. i J.-viken, preuss. krigshamn.

Jæger, Gust., ty. zool., prof. i Stuttgart, f. 1832, bekant gm införande af ylleregimen och normaldräkten.

Jaën (chaēn), sp. st. vid fl. J., 24,434 inv. Bisk.

Jafa (Jaffa), turk. st. i Syrien vid Medelh., Jerusalems hamn. 45,000 inv. Ford. Joppe l. Japho. Bekant fr. korstågen.

Jafet, Noas 3:e son, hvars afkoml. utbredde sig i n. Asien o. Europa.

Jaffa, se Jafa.

Jaffe, Phil., ty. hist. förf., f. 1819 Posen, 62 prof. i Berlin, d. 70 gm själfmord. Skr. om Tysklands hist. under medeltiden m. m.

jagare, sjö., segel näst för om klyfvaren.

Jagell'o, Vladislav, f, 1348, 81 storfurste af Litaven, kristen o. kon. af Polen 86, besegrade de ty. riddarne 10, d. 34. Eft. honom jagellonska ätten till 1572. [ 422 ]Jagic (-gitsch), Vratoslav, kroat. språkf., f. 1838, sed. 80 prof. i slav. spr. Petersb., sed. 86 i Wien. Skr. den serb.-kroat. lit:s hist. m. m.

jaguār, Leopardus onca, L., af kattfamiljen, 1,5 m. l., S.-Amer. o. s. N.-Amer., mycket starkt o. skadligt rofdjur.

Jahn, 1) Friedr. Lud., f. 1778 Lanz, d. 52 Freiburg, turnväsendets upphofsman i Tyskland. — 2) Otto, ty. filol. och arkeol., f. 1813 Kiel, d. 69 Göttingen. Skr. i arkeol., bearb. gr. auktorer, skr. i musikhist. (Mozart) m. m.

jak, zo., grymtoxen, Bos grunniens, zo., i mel. Asiens högländer, kan tämjas till husdjur.

Jakob, äfven Israel, patriark, Isaks son, israeliternas stamf.

Jakob (Jacobus), 3 apostl.: d. ä., d. y., o. Jesu broder.

Jakob (James), 2 kgr och 1 pretendent af Stor-Britannien. 1) J. I, i Skotld J. VI, Maria Stuarts o. Darnleys son, f. 1566 Edinburgh, 67 und. förmynd. kon. af Skotld, 1603 af Engld, svag tyrann, d. 25. — Hans sonson 2) J. II, Karl 1:s 2:e son, f. 1633, 60 storamiral, 71 katol., sed. 82 i spetsen för regeringen, 85 kon., sökte grunda en absol. o. papist. reg., då revolut. utbröt mot honom 88; flydde till Frankrike, afsatt 89, död 1701 St. Germain. — Hans son 3) J., kallad J. III, f. 1688 London, 1701 erkänd af Frankr., Span. och påfven, försökte 08 o. 16 uppror till sin förmån, abdik. 44, d. 66. — Utom J. I buro 5 andra skot. kgr namnet J.

Jakobæa, grefvinna af Holland, dot. till Vilh. VI af Baiern och Holl., f. 1401, reg. 17, var gift 3 ggr, måste abdik. 33, d. 36 på slottet Teilingen.

jakobiner, radikal klubb und. fr. revolut., allsmäktig und. skräckperioden, uppkallade eft. sin lokal i ett j.-kloster, stängdes 1794 eft. Robespierres fall. Symbol: galärslafvarnes röda mössa (j.-mössa).

jakobinmössa, se jakobiner.

jakobīter, anhäng. af d. fördrifne Jak. II af Engld o. hans son, hka sökte framkalla uppror i Skottld 1716 o. 45, men tillintetgjordes i sl. vid Culloden 46.

Jakobstad, fin. Pietarsaari, st. i Finld vid Bottn. viken, 2,150 inv.

Jakob Ulfsson, ärkeb. i Uppsala, sed. 1470 unionsvän, afsatte i spetsen för rådet Sten Sture d. ä. 97, d. 15. Gynnade vetensk. och konst, upprättade Uppsala univ. 77.

jakt, enmastadt kustfartvg m. hög akter o. stort gaffelsegel.

jaktstadga, lagl. bestämmelser rörande jakträtt. Den i Sverige nu gällande j. af 21/10 1864.

jakūter, turk.-tatar. folk i ö. Sibirien, omkr. 300,000.

Jakutsk', st. i Sibirien vid Lena, 6,534 inv. Grundl. 1632. Pälshandel.

Jala'pa (cha-), st. i Mexico, 20,311 inv.

jalapp'a, gråbrunt, sprödt o. bittert smakande harts af rotstocken till Ipomoea purga L. i Mexico.

jalon (schalång'), fr., märkpåle, landtmätarstång.

jaloux (schalû), fr., afundsjuk, svartsjuk. Jalousie (schalusī), afund, svartsjuka; fönsterskärm. J. de métier (-dö metjē), yrkesafund.

Jalton Nor, se Elton.

Jamaica (dschemēka), brit. ö af de Stora Antillerna, 10,859 kv.km., 795,398 inv. Sundt klimat. Prod: järn, koppar, trä, kakao, indigo, socker och sockerrörsprod., kaffe, piment, ingefära, cinkona, sassaparill. Inv.: engelsm., negrer, kreoler, kulier. Hst.: Kingston. J. uppt. 3/5 1494 af Colombo, 1509 span., 1659 eng., 1865 negeruppror.

jamb, 2-staf. versfot. —.

James (dschēms), eng. för Jakob.

James (dschēms), 1) Geo. Payne Rainsford, eng. rom.-förf., f. 1801, d. 60 Venezia. Skr. rom. i W. Scotts stil. — 2) Henry, jun., [ 423 ]n.-amer. förf., f. 1843, skr.: The American, Roderick Hudson, Daisy Miller m. m.

James river (dschēms riv'ör), fl. i Virginia (N. Amer.), uppr. på Alleghanybergen, utf. i Chessapeakviken, 720 km. l.

Jamestown (dschēmstaun), befäst st. på St. Helena, 1,439 inv. Napol. I:s tomma graf.

Jamin (schamäng'), Jul. Célest., fr. fys., f. 1818, d. 86, skr. Cours de physique m. m.

Jamna, se Djamna.

Jana, fl. i ö. Sibirien, utf. ö. om Lena i Ishafvet, 1,227 km. l.

Janbo el Bahr, Medinas hamnstad vid Röda hafvet, 6,000 inv.

Janet (schanē), Paul, fr. förf., f. 1823, sed. 64 prof. i filos. i Paris, d. där 99. Motstånd, till materialismen.

Jang-tse-kiang', se Jan-tse-kiang.

Janic'ulus, kulle i forna Rom på högra Tiberstranden, medels Pons sublicius förenad m. den vänstra.

Janin (schanäng'), Jul. Gabr., fr. förf., f. 1804, d, 74 Paris. Utm. kritiker o. följetongist.

Ja'nina, st. i europ. Turkiet vid J.-sjön, 26,000 inv. Grek. metropolit. Betydlig handel.

janitschār|er, af unga till öfvergång till islam tvungna kristna fångar 1328 upprättade turk. trupper. Upplösta och utrotade 1826. — -musik, af blås- och slaginstr. bestående orkester.

Jankowitz (ty. Jankau), böhm. st., 2,250 inv., sl. 1645.

Jan Mayen, ö i N. ishafvet obebodd, 1711 upptäckt af holl. J. M.

Jansēnius, Cornelius (Cornelis Jansen), nederl. teol., f. 1585 Acquoi, d. 38 ss. bisk. af Ypern. Hans bok Augustinus, s. angrep kyrkans semipelagianism, fördömdes, men hans anhängare, jansenister, utbredde hans läror. När bullan »Unigenitus» fördömde hans anhängare Quesnels bibelkommentar, flydde flere till Nederl., där de bildade en egen kyrka 1723.

Janson, Kristof. Nagel, nor. skald, f. 1841, har på s. k. »nor. landsmål» skr. åtskilliga berättelser o. dikter.

Janssen, 1) Pier. Jul. Cés., fr. astron., f. 1824, dir. vid det astrofys. observat. i Meudon. Förtjänt om spektroskopien, is. undersökn. af solen, d. 91. — 2) Joh., ty. hist. förf., f. 1829, skr. ty. folk. hist., d. 91. — 3) Pet., ty. hist. mål., prof. i Düsseldorf, f. där 1844, d. 08.

Jansson, Erik, sekterist, f. 1808, stiftade sekten »erik-jansarne», 46 till Amerika, där en socialist, koloni Bishophill (i Illinois) anlades. Skjuten 50 där.

Jan-tse-kiang (Jang-tse-kiang), Kinas största fl., uppr. ss. Murni-Ussu på Kyenlyn, utf. i Kines, hafvet. 5,200 km. l. Omr. 1,776,800 kv.km.

Janzon, Joh. Krist., sign. Spada, tid.-man, f. i Sthlm 53, fr. 79 Sthlms Dagblads Pariserkorresp. Har utg. Ströftåg i Orienten (81).

januāri, årets första månad, »Torsmånad», uppkallad eft. rom. guden Janus, 31 dagar.

Januārius, helgon, bisk. af Beneventum, 305 martyr.

Jānus, rom. gud m. 2 ansikten (det förflutnas o. det tillkommandes sinnebild), tidens o. årets gud, beskyddare af in- o. utgång. Hans tempel i Rom var öppet und. krig, slutet und. fred.

Jāpan, Nippon, asiat. ökejsardöme i Stilla hafvet, 452,922 kv.km., 52,9 mill. inv. Öar: Nippon, Kiusiu, Schikoku, Iki, Tsuschima, Avadji, Oki, Sado, Jeso, Kurilerna, Liukiu, Bonin, Formosa. Samtl. öarna äro bergiga m. verksamma l. utslocknade vulkaner. Berg: Fusijama, 3,729 m., på Nippon; Hakusan, 2,536 m., på Nippon. Talrika jordbäfn. Rikt på vattendrag. Sundt klimat. Regntid: mars-april och juni-juli. Export: råsilke, sidenvaror, bomullsgarn, kol, koppar, té, tändst., mattor, porslin, kamfer, ris, [ 424 ]socker. Import: bomull, ylle- o. bomullsvar., metaller. Inv.: ainos, japaner, européer, amerik, kines. Relig.: schintoism. Näringar: åkerbr., silkesodl., väfveri, måleri, porslin, manuf., vapenfabr. Hst.: Tokio (förut Jedo). Öfr. st: Osaka, Kioto, Kagoschima, Nagoja, Kanazava, Hiroschima, Jokohama, Vakajama, Tokuschima, Sendai. Hist.: 660 f. K. grundades den 3:e ännu härskande dynastien af Dsin-mu-ten-vu. Stamld: Kiusiu. Därpå följde Nippons eröfr. 284 e. K. krig med Korea. 6:e o. 7:e årh. buddismens införande. Underkufv. af Korea, s. kom till Kina 663. Från 14:e till 16:e årh. J. und. kinesisk öfverhögh. 1598 återeröfr. af Korea. 1780/90 eröfr. af Jeso. 1854 handelsfördrag m. Förent. stat., sedan dess är J. öppet för främlingar, o. europ. bildn. har tagit oerhörd fart. 94/95 segerrikt krig med Kina, s. afträdde Formosa. 04 05 krig m. Ryssland, s. efter lidna nederlag afträdde hälften af ön Sachalin. Nuv. kejsare l. mikado Mutsu-hi-to, sed. 1867. Bredvid honom står s. världsl. öfverhufvud en taikun. J.: 8,067 km. T.: 36,124 km. Telef.: 155 mill. samtal. Armé: fredst. 230,000, krigst. 1,5 mill. man. Flotta: 126 fart., 57,116 man.

Japanska hafvet, del af Stilla h., mel. Jap. o. Korea o. ry. Asien.

japanska språket o. litterat. Spr. är besläkt. m. mongoliskan, mandschuriskan o. ostturkiskan o. har i sig upptagit flere kines. ord. Stafvelseskriften äfven eft. kinesiskan. — Litt. inneh. arb. i rikshist., stora encyklopedier, biografier m. m.

japansk-ryska kriget, se rysk-japanska kriget.

jaquette (schakätt), fr., liten jacka, kort rock.

Jardin des plantes (schardäng' dä plangt'), »växtträdgård», bot. trädgården i Paris.

jardinière (schardinjär), blomsterlåda, fönsterträdgård.

jargon (schargång'), fr., rådbråkadt språk, rotvälska, talförhet.

Jarkand, handelsst. i ö. Turkestan vid floden J., omkr. 70-100,000 inv.

jarl, nord. fornk., högättad man o. krigare, konungens högste ämbetsm. Jfr earl.

Jarslbergs o. Laurviks amt i s. Norge, 2,320 kv.km , 104,556 inv. St.: Tönsberg, Laurvik, Holmestrand, Sandefjord.

Jaroslav', befäst, ry. st. vid Volga, 70,610 inv.

jasmin, Jasminum L., bot., Jasmineæ. J. officinale L., till pipskaft, parfymer, J. sambac L., i Indien, m. välluktande blommor, som användas att parfymera kinesiskt té.

Jasmin (schasmäng'), Jacq., fr. skald, f. 1798, perukmakare, d. 64. Skr. dikter på nyprovencal. dialekten.

Jāson, se Iason.

jas'pis, min., färgad, ogenomskinl., ofta randig varietet af kvarts.

Jassy (jasch'i), rumän, st., ford. Moldaus hst., vid Backlui, 80,000 inv.

jatagān, kort, krokigt turk. svärd.

Java en af de St. Sundaöarna i O.-Ind., gm Sundasundet skild fr. Sumatra, 131,508 kv.km., 28,7 mill. inv. I det inre vulkan, bergskedjor. Toppar: Semeru, 3,718 m., Sumbing, 3,362 m., Salamat, 3,486 m., Argepuro, 3,001 m., Gede, 3,030 m. Klimat.: trop., fuktigt, i vissa delar osundt. Rikt på vattendrag. Fl: Bengavan, Kediri, Seraju. Talr. mineralkällor. Prod.: ris, kaffe, socker, kryddor, indigo, hudar, trä. Inv.: I javaner af malaj. stam. Hst.: Batavia. Öfr. stora st: Samarang, Surabaja. — 1594 började holländarne kolonisera J., grund. Batavia 1619, intogo Bantam 1742. 1811/15 und. Engld, därpå åter till Holland. 1825 insurrektion.

javeline (schavölinn'), fr., litet kastspjut.

Jeanne d'Arc (schann dark), den s. k. Orléanska jungfrun, f. [ 425 ]1412 Domrémy, ställdes 29 i följd af sina svärmiska idéer i spetsen för fr. hären, befriade Orleans fr. engelsmännen, fången 30, 31 bränd som häxa i Rouen, förklarad oskyldig 50, kanoniserad 1909.

Jean Paul (schang pål), pseud. för Richter, J. P. F.

Jedo (Jeddo), Japans hst., nu Tokio.

Jefferson (dscheff-), Thom, presid. i Förent. stat., f. 1743 Shadwell, 75 kongressmedl., förf. af oafhängighetsförklaringen 76, 79 guv. i Virginia, 84 sändeb. i Paris, 97 vicepresid., 1801/09 presid., d. 26.

Jefta, domare i Israel, offrade för en seger öfver ammoniterna sin dotter.

Jehovā, hebr., (uttal. Jahvēh) «den varande», namn på Gud i G. T.

Jehū, kon. i Israel 843/815 f. K., for fram med våldsamhet mot Baals präster.

Jekaterinburg', befäst ry. st. i Uralbergen, 43,239 inv. Fabr.

Jekaterinodār, ry. st. vid Kuban, 65,606 inv.

Jekaterinoslāv, ry. st. vid Dnjepr, 135,552 inv.

Jelēts, ry. st. vid Sosna, 47,000 inv.

Jelissavetgrād, se Elisabetgrad.

Jelissavetpōl, se Elisabetpol.

Jellachich de Buzim (jell'atschitseh), Jos., grefve, österr. gen., f. 1801 Peterwardein, bekämpade 48 de upproriske magyarerna, medverkade till Wiens intagande, d. 5.9 Agram.

Jemappes (schömapp'), belg. st. vid Haine. Sl. 1792.

Jemen, landsk, i v. Arabien, kalladt lyckliga A.

Jēna, st. i Sachsen-Weimar vid Saale, 20,355 inv. Univ. Sl. 1806.

je ne sais quoi (schö nö sä kåa'), fr., »jag vet icke hvad«.

Jenikalē, se Kertsch.

Jenisej', fl. i Sibirien, uppr. på Tannuola i Kina, utf. i N. ish., 4,011 km. l. Omr. 2,5 mill. kv.km.

Jenisejsk', sibir. st. vid Jenisej, 11,539 inv.

Jenner (dschenn'-), Edw., eng. läk., f. 1749 Berkeley, d. där 23. Uppfann kokoppympningen.

jennymaskin, spinnmaskin, uppfunnen af J. Hargreaves.

Jens Andersen Beldenak (den skallige), dan. bisk., Krist. II:s medhjälpare vid Sthlms blodbad 1520, sed. fängslad af denne, d. 37 Lübeck.

Jensen, 1) Ad., ty. mus., f. 1837 Königsb.,d. 79 Baden-Baden. Sånger. — 2) Wilh., ty. förf., f. 1837 Heiligenhafen. Omtyckt rom.- o. nov.-förf. Traged. o. ep. dikter. 3) Alfr. Ant., förf., f. 1859 Hälsingtuna, Gäfleb. län, 01 anställd vid Nobel-bibl. i Sthlm, talangfull öfvers. från de slav. spr. Skr.: Mazepa (09) m. m.

Jeremīa 1. Jeremīas, hebr. profet sed. 626 f. K., d. omkring 570 Egypten.

jeremiād, jämmer, klagan; eft. Jeremias klagovisor.

Jeremias Munter, pseud. för B. E. Fornell.

Jeres de la Frontēra (cherēs-), span. st. i Andalusien, 63,473 inv. Sl. 711.

Jer'ichau, 1) Jens Ad., dansk bildh., f. 1816 Assens, d. 83 Köpenh. — Hans hustru 2) Elisab. J.- Baumann, mål., f. 1819 Varchav, d. 81 Köpenh.

Jer'iko, g. geogr, st. i Palestina n. om Döda hafvet. Ruiner vid nuv. byn Erriah.

Jernberg, Aug., genremål., f. 1826 Gäfle, d. 96; sedan 54 i Düsseldorf.

Jerōbeam, 1) kon. i det fr. Israel skilda Juda 953/927 f. K. — 2) J. II i Israel, 790/749, hedning.

Jérôme (scheråm), se Bonaparte 13.

Jerome (dscherr'öm), Jerome Klapka, eng. förf., f. 1861, bosatt i London, har skr. humor. ber. Idle thoughts of an idle fellow (86), Three men in a boat (89) etc, af hka de flesta äro öfvers. på svenska.

Jerrold (scherr'-), Douglas, eng. humorist, f. 1803, d. 57. Skr. Mrs Caudle's curtain lectures, äfven dramer m. m.

Jersey (dschorsi), eng. ö i Kanalen, [ 426 ]116 kv.km., 52,796 inv. Hst.: S:t Helier.

Jersey City (dschörsi sitt'i), st. i N. Jersey (N. Amer.), vid Hudson, midt emot New York, 263,542 inv.

Jersin, Jens Dinesen, dan. teol. o. förf., f. 1587, bisk. 29, d. 34, skr. d. första lat. gramm. på danska, teol. arb. m. m.

Jerusalem, turk. Kudsi Scherif, arab. El Kuds, g. geogr., hst. i Palestina vid foten af Oljoberget o. bäcken Kidron. Resid. för David, Salomo o. kgrne af Juda. Salomos palats och tempel. Omgif. af murar. Belägr. o. förstörd af Nebukadnesar 586 f. K., återuppbyggd gm Serubabel, Esra o. Nehemia. Zions berg. Dess högsta glans und. Herodes. 70 e. Kr. eröfrades J. af rom. und. Titus. Senare rom. koloni und namnet Aelia Capitolina. 1099 eröfr. af korsfararne, 1187 mohammedanskt, sed. 1517 turkiskt. — Heliga grafven, klippgrafvar. Evang. bisk., 4 armen, bisk. o. 1 patriark; 1 abessin. o. 1 jakobit. bisk. 51,000 inv., hvaraf 40,000 judar, 7,000 mohammedaner, återstoden kristna. Hufvudspr. arab.

Jerusalems skomakare l. Vandrande juden, enl. sagan skom. Ahasverus i Jerus., s. vägrade Kristus, på väg till Golgata, hvila utanf. sitt hus o. därför dömdes att utan rast vandra omkring till domedag.

Jesaias, se Esaias.

Jesd, pers. st., 45,000 inv. Betydande handel: frukt, siden, mattor.

Jesebel, kon .-dotter fr. Sidon, äktade kon. Ahab i Israel, främjade baalsdyrkan, dräpt 884 f. K.

Jeso (Jesso, Yeso), d. nordligaste af de 4 stora japan. öarna. 78,072 kv.km. 605,742 inv. Hst. Sapporo. Hamnst. Hakodate o. Matsumoje.

jesuitisk, s. har afs. på jesuiterna, skenhelig, hänsynslös.

jesuit-orden, sp. Compañia de Jesus, 1534 af Ignatius Loyola i Paris stift. orden för den katol. kyrkans utbredn., stadfäst af påfven 40 med utbildad sträng organisat. o. absolut lydnad för öfverordnad. Best. af noviser, världsl. o. andl. koadjutorer o. professer, lika välja en general, s. residerar i Rom m. oinskr. makt. Blomstr.-tid i 17:e årh., i 18:e årh. fördrif. fr. de bourbon. hofven o. upphäfd af påf. Clemens XIV 1773, återupplifvad af Pius VII 1814, senare i flere stater än förbjuden, än åter tillåten, 72 upphäfd i Tyskld. 01 räknade orden 15,400 medlemmar med 5 assistenser l. 23 provinser. Nuv. general Franz Xaver Wernz.

jesuitstil, i jesuiternas kyrkobyggnader sed. 17:e årh. för effektsösökeri o. tomt prål sig utmärkande barockstil.

Jesus, lat. form för hebr. Jeschua, förk. af Jehoschua, »Gud hjälper», ett i G. T. ofta förekommande namn. — J. Kristus, se Kristus.

Jēsus hōminum salvātor, lat., abbr. I. H. S., »Jesus, människornas frälsare».

Jesus Syrak, jude fr. Jerusalem, förf. af en saml. tänkespråk o. lefnadsregler i G. T.

jet (dschett), eng., gagat.

jeunesse dorée (schönäss' dårē), fr., »gyllene ungdom», d. manl. ungdomen i en stad, s. hängifver sig åt utsväfv. nöjen; urspr. d. rojalistiska ungd. i Paris, s. 1794 bekämpade jakobinerna.

Jhering (jē-), Rud. v,, ty. jur. prof. i Göttingen, f. 1818, d. 92. Skr. Geist des röm. Rechts (4:e uppl. 78), Der Kampf um Recht (6:e uppl. 80) m. m.

jig (dschigg), eng., ett slags sjömansdans (af neger ursprung).

Jildiz-kiosken, turk. sultanens palats i Konstpl.

Jimenes de Cisnēros (chimēnes-), Franc, sp. min. o. storinkvisitor, f. 1436, 95 ärkebisk. af Toledo o. storkansler af Kastilien, 07 kardinal, d. 17.

Joab, kon. Davids systerson o. [ 427 ]öfverfältherre, dräpte Absalom, nedhugg. på Salomos bud.

Joachim, Jos., ungar. violinist, sed. 1869 dir. vid musikhögskolan i Berlin, f. 1831 nära Pressburg, d. 07. Talrika konsertresor, första gngn till Sverige 1875.

Joakim, 3 kurfurst. af Brandenb. 1) J. I., f. 1484, reg. 99/35. — Hans son 2) J. II., f. 1505, reg. 35/71, införde reformat. — 3) J. Fredr., f. 1546, reg. 98/08, sed. 03 regent i Preussen.

Joar Blå, se Blå.

Joas, kon. af Juda, 837/797 f. K.

Job, se Ijob.

jobber (dschåbb-), eng., börsspelare, spekulant på kursväxlingen i börspapper.

Jochnick, Carl Walter af, milit., lärob.-förf., f. i Skålltorp, Västerg., 25, 53 löjtnant, 54 lärare vid Marieberg, fil. dokt. 57, lektor vid Karlberg 58, död där 99. Utg. en mängd utmärkta lärob. i matem.

jockey (sv. utt. schåckej', eng. schåk'i), eng., person, s. för annans räkn. rider häst vid kapplöpn.; förridare.

jod, J = 127, element o. metalloid, förekommer ej fritt i naturen, ingår i hafsvatten, hafsväxter o. saliner. Svartgrå taflor m. egendoml. lukt, förflyktigas redan vid vanl. temperat. o. sublimerar med violett färg. Eg. v. 4,95, smältpkt 113°, föga lösl. i vatten, lösl. i alkohol (jodtinktur) o. eter. Användes till läkemedel o. kem. preparat.

jodoform', kem., C H J3, bildas gm inverkan af jod på en blandn. af sodalösn. o. alkohol. Desinficierande medel.

jodväte, H J, kem., erhålles gm inverkan af vätesvafla på vatten o. jod, hvarvid svafvel afskiljes.

Joël, hebr. profet, omkr. 850 f. K.

Jo'ensuu, fin. st. i Kuopio 1. 3,200 inv.

Jofur, isl., furste, sv. poet. namn på Jupiter und. 1700-talet.

Johan, kgr af Sverige. 1) J. I. Sverkersson, f. omkr. 1201, kon. 16, gjorde ett korståg till Estld, d. 20. — 2) J. II, se Hans. — 3) J. III, son af Gust. I o. Margareta Lejonhufvud, f. 21/12 1537, blef hert. af Finld, äktade pol. kon. Sigism. II:s dot. Katarina 62, ss. landsförrädare fånge på Gripsholm 63/68, störtade s. bror Erik XIV (se d. o.), kon. 69, införde katol. liturgi, förde krig m. Ryssld om Livld, d. 17/11 92. Vek despot, konstälskande. — Hans son J., hert. af Östergötld, f. 1589, afstod fr. tronen till förmån för Gust. II Ad., d. 18.

Johan, utländske furstar, 1) J. d. orädde (Sanspeur), hert. af Burgun, son af Filip den djärfve, f. 1371, lät mörda hert. Ludv. af Orléans, mörd. 19. — 2) J. utan land (eng. John Lackland), kon. af England, f. 1167, son af Henr. II, 99 kon. eft. Rich. Lejonhjärta, förlorade sina fr. besittn., måste bevilja de upproriske baronerna Magna charta (se d. o.) 15, d. i borgerl. krig 16. — 3) J. d. gode, kon. af Frankrike, son af Fil. VI, kon. af Polen, f. 1319, reg. 50/64, d. 64 ss. fånge i London. — 4) J. II Kasimir, son af Sigism. III, f. 1609, kon. 48, krig m. Sverige 55/60, abdik. 68, d. 72 Nevers i Frankr. — 5) J. III Sobieski, son af Jak. S., f. 1624, kon. 74, räddade Wien fr. turkarne 83, d. 96. — Kon. af Portugal 6) J. (João) I, d. st., f. 1357, kon. 83 eft. s. bror Ferdinand, eröfr. Ceuta 15, d. 33. Henr. sjöfararens far. — 7) J. VI, f. 1767, regent 92, kon. 16, flydde till Brasil. 07, åter 21, d. 26. — Furstar af Sachsen 8) J. d. beständige, kurf., f. 1468, reg. 25, ifr. protestant, d. 32. — 9) J. Fredr., d. ädelmodige, kurf., f. 1503, reg. 32, slagen o. fången vid Mühlberg 47, abdik. s. å., d. 54. — 10) J.Georg I, kurf., f. 1585, reg. 11, vacklade i 30-år. kriget, d. 56. — 11) J., kon., f. 1801, son af pr. Maximilian, reg. 54, 66 på Österrikes sida, [ 428 ]eft. freden lojal mot Preussen, d. 73 Pillnitz. — 12) J. Parricīda, hert. af Schwaben, son af hert. Hud. af Österr., f. 1290, mördade 08 sin farbror kon. Albr. I, s. undanhöll honom hans arf, d. 13. — 13) J., ärkehert. af Österrike, son af kejs. Leop. II, f. 1782 Florens, 1800 öfverbefh. mot fransm., 48 ty. riksförestånd., afgick 49, d. d. 59 Graz.

Johan af Leiden, eg. Jan Beuckelszoon, nederl. vederdöpare, f. 1509, skräddare, sed. 34 profet o. vederdöp. i Münster, vald till »konung», införde månggifte, yppig o. grym, fången 35, afrättad 36.

Johan af Österrike, se Juan d'Austria.

Johan Kāsimir, pfalzgrefve af Zweibrücken, f 1589, kom 13 till Sverige, 15 gift m. Karl IX:s dot. Katarina, far till Karl X Gust., d.52.

Johanna, »påfvinna», person, s. enl. traditionen skulle ha varit påf. und. namn Joh. VIII 855/58.

Johanna, 2 drottn. af Neapel, 1) J. I, af huset Anjou, f. 1326, reg. 43, lät mörda s. gemål Andreas af Ungarn, fördrifven 48, åter 52, mörd. 82. — 2) J. II, f. 1371, reg. 14, d. 35.

Johannes, 1) J. Döparen, Jesu förelöpare, 33 e. K. botpredikant i d. syr. öknen, halshuggen und. Herodes 34. — 2) J. Evangelisten, Jesu lärj., eft. dennes död jude-kristen, förf. J:s Evang. Ovisst, huruvida J:s Uppenbarelse, en mot Nero riktad vision, förf. af J. — 3) J. Prästen, kallades i 12:e o. 13:e årh. en centralasiat. furste, s. påstods vara Kristus, antagl. en nestoriansk l. buddistisk mongol-kon.

Johannes, 22 påf., bl. hka må nämnas: 1) J. XXII (eg. XXI), Jak. af af Ossa, f. 1244 Cahors, påf. i Avignon 16/34, bannlyste kejs. Ludv. af Baiern. — 2) J. XXIII, Balth. Cossa fr. Neapel, påf. 1410, måste abdikera 15 på koncil. i Kostnitz, flydde, fängslades, frigafs 19 o. dog Florens s. å.

Johannesbad, böhm. badort, 620 m. öf. hafvet.

johannesbrödträdet, se Ceratonia.

Johannesburg, st. i brit. Transvaalprovinsen, 158,580 inv. Gulddistrikt.

Johannes Chrysorrhōas l. Damascēnus, d. 760 ss. munk i Jerusalem, skr. en framställn. af den ortodox. tron.

Johannes Magni (Jöns Månsson), Sveriges siste kat. ärkebisk., f. 1488, d. 44 Rom i landsflykt.

Johannisberg, by i Hessen-Nassau, 1,427 inv. Vin.

johannīter l. hospitalbröder, andl. riddarorden, uppstod 1113 af ett sällskap köpmän, s. byggt ett hospital för pilgrimer o. ett kloster i Jerusalem. Dräkt svart m. hvitt kors, förlade sitt säte till Ptolemais 1187, Cypern 1291, Rodos 1309 (rodeserriddare), slutl. fördrifna af turk. till Malta 1530 (malteserriddare), s. eröfrades af Napol. 1798, af engelsm. 1800. Ännu finnas kvarlefvor af orden i Ital. (Rom), Böhmen o. Spanien.

Johansson, 1) Lars, kallad Lasse Lucidor, skald, f. omkr. 1640, dödad i envig 74. Hans dikter utgåfvos und. tit. Helicons blomster etc. Skr. dessutom psalmer. — 2) Johan, publicist, f. 1792, red. af tidn. »Argus» (se d. o.), d. 60. — 3) Aron, arkit., f. i Ryssby, Kronob. län. 1860, har uppgjort ritn. till riksdags- o. riksbanksbyggn. m. fl. bankhus.

John, Eugenie, pseud. E. Marlitt, ty. rom.-förf., f. 1825 Arnstadt, d. 87. Skr. Goldelse (66), Geheimn. d. alt. Mamsell (67) m. fl. till sv. öfvers. rom.

John Bull, skämtsam benämn. på eng. folket.

Johnson, 1) Axel, köpman, skeppsredare, f. 1844 Jönk., d. 10 Sthm, 92 siam, gen.-konsul, banbrytare för svensk export på Argentina. — 2) John A., n.-amerik. [ 429 ]politiker af sv. börd, f. 1861, d. 09, 94 guvernör i Minnesota.

Johnson (dschånn-), 1) Sam., eng. förf., f. 1709 Lichfield, d. 84 London. Skr. Dict. of the Engl. language (55), Lives of the most emin. Engl. poets (79/81) m. m. — 2) Andrew, presid. i Förent. stat., f. 1808, skräddare, 53 guv. i Tennessee, 57 demokrat. senator, 65 vice pres., s. å. pres. gm Lincolns död, afgick 69, d. 75 Carter county.

Joinville (schåängvill'), 1) Jean, sire de, fr. hist. förf., f. 1224, beskref Ludvig IX.s korståg, hvari han deltog, d. 18. — 2) Franç. Ferd., prins af, son af kon. Ludv. Filip, f. 1818, 46 v. amiral, 71/76 medlem af deput. kammaren.

Jo. Jo., pseud. för Johan Jolin.

Jo'kai, Maur., ungar, rom.-förf., f. 1825 Komorn, d. 04 Budapest, red. af tidn. »Hon» i Pest. Skr.: Schwarze Diamanten (70), Der Goldmensch (73) m. fl., öfvers. till svenska.

Jokohāma, japan. hamnst. på Nippon, 326,035 inv.

Jolin, Joh. Kristof., pseud. Jo. Jo., skådesp., förf., f. 1818, d. 84, skr. En komedi, Barnhusbarnen, Löjen o. tårar m. fl. skådesp.

Jomell'i, Nicc, it. komp., f. 1714 Aversa, d. 74 Neapel. Operor, kyrkmusik (»Miserere»).

Jomini (schåminī), Henri, fr. gen., f. 1779 Payerne (Schweiz), sed. 04 i fr. tjänst, sed. 15 i ry., d. 69 Passy. Förf.

Jomkil, se Jumkil.

Jomsborg, borg i Venden (ön Wollin i Pommern), anlagd af Palnatoke und. Harald Blåtand (940/90), säte för de tappre jomsvikingarne.

Jonas (Jona), hebr. profet und. Jerobeam II. J:s bok i G. T. skildrar profetens underbara öden.

Jo'natan, Sauls son, Davids vän, föll m. fader o. bröder vid Gilboa 1033 f. K.

Jonathan l. Broder j., skämtsam benämn. på n.-amerikanska folket.

Jonckbloet (-blūt), Will. Joz. Andr., nederl. lit.-hist., f. 1817 Haag, d. 85 Wiesbaden. Skr. om nederl. lit.

Jones (dschåns), 1) Inigo, eng. arkit., f. 1572, d. 52. — 2) Sir Will., eng. orientalist, f. 1746, d. 94 Kalkutta, öfvers. »Sakuntala» o. utg. en pers. språklära. — 3) Owen, eng. arkit., f. 1809, d. 74, skr. The grammar of ornament m. m.

jong|lera fr., göra taskspelarkonster. — -lör, fr., und. medelt. kringvandrande musikant i Frankr., nu taskspelare, ekvilibrist.

Jonien, g. geogr., kustlandet mel. Hermos o. Meander jämte öarna Chios o. Samos.

jonier, gr. folkstam, bodde på v. kusten af M. Asien, på de gr. öarna o. i Attika, underkuf. i Asien af pers., hkt gaf anledn. till perserkrigen 500/494 f. K.; gm dessa befriade 479, 387 åter underk., sed. und. makedon, o. till sist und. rom. välde.

Joniska hafvet, del af Medelh. mel. Grekld, Albanien och Kalabrien.

joniska skolan, d. äldsta gr. filos. skolan, s. hade sitt stamhåll i Jonien. Fil.: Tales, Anaximandros, Anaximenes m. fl.

Joniska öarna, gr. ögrupp i Jon. hat. Öar: Korfu, Paxo, Santa Maura, Tiaki, Kefalonia, Zakynto, Cerigo, 2,526 kv.km., 265,800 inv. Prod.: vin, korinter, sydfr., olja. Polit. indeln.: 3 nomarkier: Korfu, Kefalonia, Zakynto. 1797/99 und. Frankr., 1800 republ., 15 brit., 49 uppror, sed. 63 und. Grekld.

jonisk stil, se pelarordning.

Jonsered, bomulls- o. linnefabr. i Älfsborgs l.

Jonson, (dschånn'-), Ben., eng. dram. förf., f. 1573, d. 37. Det lärda o. regelrätta dramats målsman. Skr.: Every man in his humour m. m.

Jónsson, Arngrim, isl. lärd., f. 1568, d. 48, skr. ang. Islds geogr., hist. o. lit.

Joppe, se Jafa.

Jordān, fl. i Palestina, uppr. på Hermon, gmflyter de 2 sjöarna [ 430 ]Merom o. Genesaret, utf. i Döda hafvet.

Jordan, 1) Rud., ty. genre-mål., f. 1810 Berlin, d. 87. — 2) Wilh., ty. förf., f. 1819 Insterburg, d. 04 där, skr.: epos Nibelunge, dikt., dram., kritiker m. m.

Jordānes (got. Jornandes), got. hist. förf. på lat. språket, omkr. 550 bisk. af Kroton. Skr. en hist. om Rom o. en om goterna.

jordborr, skärande l. mejselartadt verkande instr. till inträngande i jorden för att undersöka jordlagrens beskaffenhet; äfven till upptagande af brunnar.

jordbrand, förbränning af kolflöster i jordens inre.

jordbäfning l. jordskalf, vågformig skakning af mindre l. större delar af jordmassan, dels af vulkaniskt, dels af neptuniskt urspr., i senare fallet förorsakad af underjord. vatten, bildn. af ihåligheter etc.

jorden, Tellus, den planet vi bebo, klotformig, ngt afplattad vid polerna, vrider sig kring sin axel (bevis: pendelsvängn.) o. rör sig kring solen i elliptisk bana. J.s axel 1,271,4 nymil, ekvatorsdiam. 1,275,7 nymil. Dess täthet 5,58 gngr större än vattnets, dess massa 346,000 gngr mindre än solens.

jordvärme, jordmassans egen temperatur, märkbar först på 25/30 m. djup. Tilltager mot medelpktn ungef. 1° C. för hvarje 30 m.

jordärtskocka, se Helianthus.

Jornan'des, se Jordanes.

Jōrsala, fornnord. namn på Jerusalem.

Jo'ruba, negerstat i Guinea, omkr. 130,000 kv.km., 3 mill. inv. Hst. Ojo, 70,000 inv., hufvudhandelsplats Ibadon, 200,000 inv.

Jōrullo (chåruljo), mex. vulkan, 1,274 m. h.

Josef, 1) Jakobs o. Rakels son. — 2) Jungfr. Marias man, timmerman, dog antagl. före Jesu uppträdande.

Josef, rom.-ty. kejs. 1) J. I., f. 1678 Wien, Leop. I:s son, 89 ungar., 90 rom. kon., 05 kejs., d. 11. — 2) J. II, Frans I:s o. Maria Teresias son, f. 1741 Wien, 64 rom. kon., 65 kejs. o. sin mors medregent, 80 ensam, olyckl. i krig med Preuss. o. Turkiet, införde enhet i sina riken, höjde bildn. o. upplysn., d. 90.

Josefina, 1) Marie Rose J., kejs., Napol. I:s gemål, f. 1763 Martinique, dot. till hamnkapt. Tascher de la Pagerie, 79 gift m. vicomte Alex. Beauharnais, 94 änka o. fängslad, befriad o. 96 gift m. Napoleon Bonaparte, 09 skild, bodde vid Evreux, d. 14 Malmaison. — Hennes sondotter 2) J., drottn. af Sverige o. Norge, Oskar I:s gemål, f. 14/3 1807 Milano, 23 förmäld m. kronprinsen Oskar, drottn. 44, d. 7/6 76 Sthm.

Josephson, 1) Jak. Ax., komp., f. 1818, d. 80 ss. prof. o. director mus. i Upps., komp. romanser o. skr. Elementarlära i musik m. m. — Hans bror 2) Ludv. Osk., teaterdir., dram. förf., f. 1832, d. 99 Sthm. Skr. Kapten Gars, Allt för kungen m. m. — 3) Dennes brorson Ernst Abr., mål., f. 51 Sthm, erh. 76 k. medalj för Sten Sture o. har vidare mål. Den 14 juli, Byskvaller, Strömkarlen m. m., d. 06. Äfv. lyr. skald.

Josēphus, jud. hist. förf. på gr. språket, f. 37 e. K. Jerusalem, d. 93 Rom. Skr.: Hist. öf. det jud. kriget m. m.

Josīas,´ 1) J., kon. af Juda 640/09 f. K., Jehovadyrkare, föll vid Megiddo mot Egypt. — 2) J., prins af Koburg, f. 1737, 56 i österr. tjänst, 82 öfverbefälh. mot Frankr., återeröf. Belgien, slagen vid Fleurus 94, d. 15.

Jósika (-schi-), Nik., baron, ungar. rom.-förf., f. 1794 Torda, d. 65 Dresden.

Josquin des Prez (schåskäng' dö' prē), framstående nederl. kontrapunktist (musikens furste), f. omkr. 1450 Hennegau, d. 21 Condé ss. kanonikus.

[ 431 ]Jostedalsbräen, isbrä i v. Norge, 140 km. l. 10/35 km. br.

Josua (lat. Jesus), Nuns son, Moses' efterträdare ss. anf. för israeliterna vid deras invandr. i Palestina, hvarom J:s bok i G. T. handlar.

jota, se iota.

Jotunfjällen, bergigt högld i v. Norge, 970 m. h., med Galdhö-piggen, 2,560 m.

Joubert (schubär), Pieter Jokobus, sydafrik. gen., f. 1831 Kapkolonien, farmare i Transvaal, 99 boernas öfv.-befälh. i kriget mot Engld, d. 00 i Pretoria.

jour (schûr), fr., dag, dagstjänst. -hafvande, tjänstgörande för dagen.

Jourdan (schurdang'), Jean Bapt., gref., fr. gen., f, 1762, 92 öfverbefälh., 1800 guv. i Piemont, 04 marsk., 19 pär, d. 33.

journal (schurnāl), fr., dagbok (is. köpmäns), tidskrift.

joviāl|isk, lat., gladlynt, fryntlig. -itēt, gladlynthet, fryntlighet.

Joyeuse entrée (schåajös angtrē), fr., »gladt intåg», ford. (1355/1792) Brabants författn.

Juan d'Austria (chuān dau'-), don, (Joh. af Österrike), sp. fälth., naturl. son af Karl V o. Barbara Blumenberg, f, 1547 Regensburg, uppfostr. i Span., förstörde turk. flottan vid Lepanto 71, intog Tunis 73, ståth. i Nederl. 76, d. 78 vid Namur.

Juan Fernan'dez (chuān-), chilen. ögrupp i Stilla h., matrosen Selkirks vistelseort.

Juarez (chuarēs), Benito, presid. i Mexico, f. 1807 Ijtlan, af indian, urspr., 48 guv., 55 min., 58 pres., kraftig o. frisinnad, besegrade kejs. Maximilians trupper o. lät skjuta denne 67, d. 72.

Juba, kon. af Numidien, Hiempsal II:s son, besegrad af det pompejanska partiet vid Tapsos 46 f. K., dödade sig själf.

jubel, hebr., glädjeskri. -doktor, pers., s. varit doktor i 50 år. -fest (jubileum), åminnelsefest m. anledn. af för 25, 50, 100 o. s. v. år sedan timad händelse. -år l. klangår, hos judarne hvart 50:e år, då slafvar frigåfvos, skulder efterskänktes o. s. v. — I den kat. kyrkan först hvart 100:e, sed. hvart 33:e l. 25:e år, då aflat erhölls.

jubil|ēra, upphäfva glädjerop. -ēum, lat., se jubelfest.

Jubis (schybī), fr., russin fr. Provence.

Jucar (chu-), fl. i ö. Spanien, utf. nedanf. Cullera i Medelhafv., 506 km. l.

Juda, patriarken Jakobs 4:e son, ättefar för J. stam, s. intog en framst, ställning i Israels rike.

judar, semit. folk, s bekänner sig till den mosaiska relig. Deras urspr. namn hebréer l. ebréer, sed. israeliter; först eft. babylon. fångensk. betecknar j. hela folket. — Hist.: a) Hebréernas l. israeliternas, 2000/586 f. K. Enl. bibeln Abrahams ättlingar, drogo till Egypt., därifrån und. Moses åter till Palestina, delade sig i tolf stammar, först und. domare, sed. und. kgr: Saul, David, Salomo; därpå sönderföll riket i 2 stater: juda o. israel. J. fördes af Nebukadnesar i babyl. fångensk. 586 f. K. — b) Judarnes. Eft. 50 år återvände j. delvis till Palest. o. införde Moses' lag o. teokrat. författn. Syr. kon. Antiokos Epifanes' förtryck ledde till makkabéernas uppror 167 f. K. o. dessa härskade sed. ss. hasmonéernas dynasti öf. staten 135/37, hvareft. Herodes d. st. från Iduméen eröfr. Jerusalem o. vardt kon. 6 e. K. blef landet rom. provins o. i följd af ett uppror förstördes Jerusalem 70 — c) Tiden eft. Jerusalems förstöring. Sedan dess ledo de redan förut öfver hela världen kringspridda j. grym förföljelse o. först mot slutet af 18:e årh., men is. i 19:e årh., erhöllo de en gynsammare ställn. o. i mnga länder likställigh. med de kristna. — I [ 432 ]hela världen finnas omkr. 11 mill. j., i Sverige omkr. 3,500.

Judas Iskāriot o. J. Lebbéus l. Taddēus, 2 af Jesu lärj., af hka den förste förrådde honom o. hängde sig.

Judas Makkabi l. J. Makkabēus (»hammaren»), jud. hjälte, ledde judarnes befrielsekrig mot syr. kon. Antiokos Epifanes, föll 160 f. K.

Judéen, landsk, i Palestina, gränsade i n. till Samarien, s. Iduméen, v. Medelh., ö. Jordan o. Döda h.

judekristna, kristna und. den första tiden, lika ss. födda judar iakttogo d. mosaiska lagen. Mots. hedning-kristna.

judendom, judarnes relig. tro o. af denna betingade halten af deras relig. medvetande o. sedl. lefnadsregler.

jūdex, lat., domare.

Judic (schydick'), konstn.-namn för Anna Damiens, fr. skådesp., f. 1850.

judiciell', lat., rättslig, till rättskipningen hörande.

judi'cium, lat., dom, omdöme.

Jūdit, hjältinna i den apokryf. J:s bok fr. 2:a årh. f. K., mördade den af henne förförde Holofernes o. räddade därigm Betulia.

Juel (jūl), dan. släkt fr. 13:e årh. 1) Esger, 1306 bisk. i Århus, 10 ärkeb., d. 25. — 2) Niels, sjöhjälte, f. 1629, utmärkte sig 58/59 und. Köpenh:s belägr., segrade vid Öland 76, vid Möen o. Kjögebukt 77 öf. svenskarne, d. 97. — Hans bror 3) Jens, f. 1631, skickades i flere diplomat. uppdrag (bl. a. till Sverige 75), d. 1700.

juftläder, ry. läder med egendoml. stark lukt.

jugement (schyschmang'), fr., omdömesförmåga.

Juggernaut, ind. gud, hvars bild föres omkr. på en ofantl. vagn, dragen af pilgrimer.

Jugur'ta, kon. af Numidien, mördade s. medarfvingar till tronen, Hiempsal o. Adherbal, förde gm mutor krig m. Rom 111/106, slagen 106, fången 104 o. ihjälhungrad.

Juhlin-Dannfelt, 1) Karl, agron., f. 1823, sv.-nor. generalkonsul i London, utg. »Tidskr. för sv. landtbruket» 55/57 o. «K. landtbruksakad:s handl. o. tidskr.» 62/64, d. 04 Djursholm. — Hans son 2) Herman, vetensk., f. 52 vid Drottningholm, 82 fil. d:r, 92 lektor vid Ultuna, 02 sekr. i landtbr.-akad. Har bl. a. utg. Jordbrukarens handlexikon.

jukagīrer, turk.-tatar. folk i Sibirien.

Jukon (Yukon), 1) fl. i n.-amer. territ. Alaska, 3,570 m. l., utf. i Benrings sund. — 2) distr. i Canada, 510,000 kv.km., 27,219 inv. Guldrikedom.

jul, fest d. 25 dec. till minne af Jesu födelse. De hedniske nordborna firade ungef. vid samma tid sitt midvintersblot (jólablót).

jūlep, lat., läskedryck, lösn. af socker i aromat. vatten.

juli, »hömånad», årets 7:e m., uppkallad eft. Julius Cæsar.

Jūlia Augus'ta, g. geogr., se Parma.

Juliānus, Flav. Claud., kallad Apo'stata (affällingen), rom. kejs. 361/63, brorson till Constantinus d. st., slog 57 alemannerna vid Strassburg, sökte återställa hedendomen utan att förfölja de kristne, föll 63 i krig mot perserna.

Jülich, st. i Rhenprov. vid Ruhr, 5,439 inv. J. var hst. i d. forna hertigd. J., s. sedan förenades m. Kleve o. blef preuss. 1815.

Jülier, pass i graubünd. alp., 2,287 m. h.

julirevolutionen, gm Karl X:s «juliordonnanser» framkallad revolut. i Paris 27-29/7 1830, gm hkn bourbonerna fördrefvos.

Juliska alperna, del af ostalp. mel. Adriat. h., Isonzo o. Drave.

Julius II, påfve sed. 1503, förut Julianus della Rovere, gynnade konst och vetensk., verkade för Italiens frihet, krigisk, d. 13.

Jumna, se Djamna.

[ 433 ]jumpers (dschöm-') eng., »hoppare», metodistsekt i N. Amer.

Jung, Joh. Heinr., kallad Stilling, ty. förf., f. 1740 Nassau, d. 17, skr. själfbiogr. H. Stillings Leben m. m.

Jungfrau, topp i Berner Oberland, 4,167 m. h.

Jungfrun, stjärnbild i djurkretsen, hvari solen und. sin skenbara årliga rörelse inträder i medlet af aug.

Jungfrun af Orléans, se Jeanne d'Arc.

jungfrutal, se maiden speech.

jungman, ung sjöman, s. ännu ej varit på längre resor.

Jungstedt, Axel Ad. Harald, mål., f. Norrk. 59, k. medalj för Den förlorade sonens återkomst 82, sed. 08 prof. vid K. konsthögskolan. Har med förkärlek målat motiv fr. stenbrott o. grufvor. — Dennes syster 2) Matilda, se Reuterswärd.

jūni, »sommarmånad», årets 6:te m., eft. Juno.

jūnior, lat., den yngre.

Juniusbrefven, anonyma bref underteckn. Junius, i eng. tidn. Public Advertiser 1769/72. Angrepo regeringen; ss. förf. antages Sir Phil. Francis (d. 1818).

junk, se dschunk.

junker, ty., ung adelsm. utan titel. -partiet, i Preuss. det reaktionära adelspartiet.

junktūr, lat., föreningslänk, samband.

Juno (gr. Hera), rom. gudinna, Jupiters syster o. maka, kvinnornas beskyddarinna, äktenskapets o. barnbördens gudinna; i Grekld is. dyrkad i Argos; af rom. kallad än Virginalis, än Matronalis.

junōnisk, lik Juno, ståtlig, majestatisk.

Junot (schynå), Andoche, hert. af Abrantes, fr. gen., f. 1771, gynnad af Napol., besatte Portugal 07, d. gm själfmord 13.

junta, sp., förening; d. provisor. reger. i Spanien 1808/13.

Jūpiter l. Juppiter, de it. folkens högste gud, tronar i Olympen, behärskar människornas o. de öfr. gudarnes öden. Hans förnämsta tempel på Kapitolium i Rom (J. Capitolinus). I mytol. identifierad m. Zeus.

Jūpiter, största planeten i vårt solsyst., 1,290 gngr större än jorden, 773,48 mill. km. fr. solen, 590,960 mill. km. fr. jorden. Omloppstid 11 år 314 d. 20 t. Omkretsas af 8 månar.

jūra, lat., lagar, rättigheter.

Jūra, bergskedja mel. Schweiz o. Frankr., fr. Genèvesjön till Rhen, 260 km. l. Talr. kedjor o. dalar. Toppar: Reculet, 1,720 m., Mont Tendre, 1,680 m., Chasseral, 1,610 m., Weissenstein, 1,283 m.

juraformationen, geol., d. 2:a af de mesozoiska perioderna, ammoniternas o. belemniternas, hafsödlornas o. de flygande ödlornas tidsålder. Isht utvecklad i s. Tyskld, Schweiz, Frankr. (Jurabergen), Engld. Består af kalk, dolomit, lerjord, bituminös skiffer. Afdeln.: Lias l. Svart Jura (understa lagret), Dogger l. Brun Jura (mellersta), Malm l. Hvit Jura (öfversta).

juridīk, lat., rättsvetenskap (se d. o.). Jurīdisk, s. har afs. på rättsvetensk.

juridisk person, se person.

juris|diktion, lat., domsrätt. — -prudens', lat., lagklokhet.

jurist', lat., lagklok, rättslärd. -erī, ensidig uppfattning af lagstadganden.

jūris utrius'que doc'tor, lat., doktor i de båda rätterna (d. rom. o. d. kanon, rätten).

jury, eng., domstolsnämnd af edsvurne; prisdomare.

jus (schy), fr., spad, kraftigt kött- l. fiskextrakt.

jus (juss), lat., rätt, rättvisa.

Jussieu (schyssiö), 1) Bernard de, fr. bot., f. 1699 Lyon, d. 77 Trianon, anordnade det naturl. växtsyst., s. hans brorson 2) Ant. Laurent, f. 1748, d. 36, sed. utbildade.

juste (schyst), fr., rättvis, riktig. -ment (schystmang') just, alldeles.

[ 434 ]juste milieu (schyst miljö), fr., »rätta medelvägen», polit. princip under den franska julimonarkien 1830/48.

justera (schystēra) fr., rätta, göra mått, vikt o. s. v. lika med normalmåttet, normalvikten o. s. v; eft. granskn. godkänna ett protokoll.

justice of the Peace (dschöss'tis åvv dhe pis) eng., fredsdomare.

justifikation, lat., rättfärdigande, rättfärdiggörelse.

Justiniānus, öst-rom. kejs., f. 483 Illyrien, efterträdde 527 sin morbror Justinus, eröfr. vandalernas rike 34 o. östgoternas 53, lät samla de rom. lagarna (corpus juris) 28/33, byggde Sofiakyrkan i Konstpl, d. 565.

Justīnus, f. i Samarien, led 165 martyrdöden, d. förste, s. behandl. dogmatiken filosofiskt.

justit'ia, lat., rättvisa, rättvisans gudinna.

justitiemord, afrättn. af oskyldig person.

jute, växttråd af Corchorus capsularis L. o. C. olitorius L. i O.-Ind. J. kan häcklas s. lin o. kardas s. bomull, men är mindre varaktigt än dessa. Har dock stor användn. o. förarbetas till packduk, säckar, mattor m. m.

Jüterbogk, st. i Brandenburg vid Nuthe, 7,407 inv. Sl. 23/11 1644.

Jutland, se Jylland.

Jutta, 1) J. l. Gyda, kon. Anund Jakobs dott., gift m. dan. kon. Sven Estridsson, mörd. omkr. 1045. — 2) J. l. Judit, dott. af hert. Albert I af Sachsen, gift m. dan. kon. Erik Plogpenning. — Hennes dott. 3) J., f. omkr. 1246, stod i oloflig förbindelse till sv. kon. Valdemar, d. 84.

Juutas, by i Vasa l., Finld, sl. 13/9 1808.

juvēl, fornfr., slipad ädelsten. -ērare, som handl. med j.-vikt, karat (se d. o.).

juvenāler, ett studentsällsk. i Uppsala på 1840-talet. Omtaladt i G. Wennerbergs »Gluntarne».

Juvenālis, Dec. Jun., rom. skald, f. 47, d. 130 Rom. Skr. 16 satirer.

juven'tas, hos de gamle rom. ungdomens gudinna.

Jylland, sv. Jutland, i inskr. mening n. delen af dan. halfön (Nörrejylland), 25,265 kv.km., 1,124,694 inv., i vidstr. mening såväl Sönderjylland (Slesvig) som Nörrejylland.

Jyväsky'lä, st. i Vasa l., Finland, vid sjön Päijänne, 2,700 inv.

Jäderholm, Ax. Ol. Gust., läkare, f. 1837, d. 85 ss. prof. vid Karol. inst. Förf.

jäf, jur., anmärkn. mot ngns behörighet att uppträda i viss egensk., t. ex. ss. vittne.

jägare, lätt infanteri för strid i spridd ordn.

Jäger, se Jaeger.

Jägerhorn, Joh. And., milit, konspiratör, f. 1757, var en af upphofsmännen till Anjalaförbundet (se d. o.), måste fly utrikes, åter 09, d. 25 Borgå.

Jägerndorf, st. i österr. Schlesien v. Oppa, 14,675 inv.

Jägersdorf, se Grossjägersdorf.

Jämtland, landsk. i Norrland, gränsar i n.o. till Västerb. o. Ångermanland, i s. Medelp. o. Härjedalen, in.v. Norge. 37,120 kv.km., 76,000 inv. Högslätt. Toppar: Sylfjället, Åreskutan. Vattendrag: Storsjön, Indalsälfv., Ljungan. Hufvudnäring: boskapsskötsel. Bildar jämte Härjedalen J:s län (se d. o.). St.: Östersund.

Jämtlands län omfattar landskap. Jämtland o. Härjedalen, 50,972 kv.km., 115,755 inv. (08). St: Östersund.

järfsläktet, Gulo Storr, däggdjur af rofdjurens ordn. G. borealis Storr, järfven (l. filfrasen), 80 cm. l., i n. Europa, Asien, Amerika, lämnar pälsverk, farlig för renhjordar.

järn, Fe = 56, den viktigaste af alla metaller, förekommer gediget ytterst sällan, däremot ofta gediget i meteorstenar, ss. meteorjärn, [ 435 ]framställes vanl. ur järnmalmer (se d. o.). Olika slags j.: 1) Tackjärn, hvitt l. grått, sprödt, inneh. 2/4,6 °/o kol, erhålles gm malmens nedsmältning i masugnar m. kol l. slaggbildande ämnen. 2) Smides- l. stångjärn, ljusgrått, mjukt, kolhalt 0,05/0,4 °/o, beredes af tackj. gm bortbränning af större delen af dess kolh.; ant. i härd (friskning l. färskning), i flamugn (puddling) l. gm inpressn. af luft i det smälta järnet (bessemermetoden). 3) Stål, hvitt, smidbart i glödningshetta, kolhalt 0,6/2 °/o, framställes af tackj. gm bortbränning af dess kolh. (vanl. enl. bessemermet.), kan härdas gm hastig afkyln., men blir åter smidigt gm upphettn. o. långsam afsvaln. — J. är lättlösl. i syror, oxiderar i luften till rost. Eg. v. 7.88, smältp. 1000°/1800°. J.- tillverkn. störst i Engld, of. 15.2 mill. tons årl., i Sverige omkr. 5 mill. tons årl.

Järnbäraland, ford. namn på en del af Dalarna.

järnglans, se blodstensmalm.

järnkontoret, inrättn. i Sthm, s. har till ändam. att m. penningar bistå järnbruksägare, grundl. 1747.

järnkorset, preuss. orden, stift. 1813, förnyad 70, 2 kl. o. storkors.

järnkronan, de longobard. kgrnes krona, m. en järnring innanf. guldringen, förvaras i Monza.

järnkroneorden, stift, af Napol. I 1805, upphäfd 14, förnyad 16 af af Österr. 3 kl.

järnmalmer, min., hvarur järn i stort framställes. De viktigaste äro: svartmalm l. magnetisk j., fören. af järn o. syre, järnsvart, metallglänsande, ger svartgrått pulver, drages af magneten; järnglans l. blodstensmalm, fören. af järn o. syre (järnoxid), lik föregående, ger rödbrunt pulver; järnspat, kolsyrad järnoxidul (i Engld); sjö- o. myrmalm, järnoxidhydrat på botten af sjöar o. myrar.

Järnmasken, hemlighetsfull person, s. hölls fången först i Piemont o. sed. 1698 i Bastiljen, d. där 1703. Bar ständigt en svart sammets- (ej järn-)mask.

Järnporten, se Demir-kapu.

järnvitriol, svafvelsyrad järnoxidul, Fe SO4, erhålles af svafvelkis, anv. i färgerier, vid tillverkn. af bläck, läder m. m.

järnväg, med järn- l. stålskenor belagd väg, användes först vid bergverken, men fick sin största betydelse, när lokomotivet började användas till fortskaffande af laster på skenorna. Den första j. i Engld: Liverpool—Manchester, öppnad 1830. I Sverige d. första j.: Örebro—Ervalla (1856). 1909 upptogo j. i Sverige 13,531 km.

järnåldern, förhist. kulturperiod (efter bronsåldern), und. hkn vapen o. verktyg förfärdigades af järn. Varade i norden från omkr. början af vår tidräkning till midten af 11:e årh.

järpe, Bonasa betulina, af ordn. hönsfåglar, 39 cm. lång, i n. och mel. Europa, välsmakande kött.

Järta (förut frih. Hierta), Hans, statsm., förf., f. 1774, deltog i riksd. 1800 ss. ifrig oppositionsman, afsade sig adelskap. o. antog namnet J., förf. 09 ss. sekret. i konstitut.-utsk. den nya grundlagen o. blef statssekr. för finanserna, landsh. 12/22, d. 47 ss. riksarkivarie.

jäsning, allm. benämning för en följd af förvandlingar, s, vissa organiska ämnen undergå genom inverkan af s. k. ferment (se d. o.). J. består nästan alltid däri, att molekylerna sönderdelas i enklare molekyler, t. ex. stärkelse i drufsocker, drufsocker i alkohol och kolsyra, mjölksocker i mjölksyra o. s. v.

jäst, smutshvit massa, s. verkar ss. ferment vid jäsning och framkallar densamma. Und. jäsning vid lägre temp. bildas underjäst på kärlets botten, vid högre temp. öfverjäst ss. skum på vätskans [ 436 ]yta. J. utgöres af j.-svampens celler.

jättar, rimtursar l. resar, nord. myt., mot gudarne fientl. öfvermänskl. varelser, bo vid det stora hafvets vilda stränder, i Jotunhem, Utgård.

jättegryta, geol, skålform. urhålkn. i berg, s. bildas därigm, att lösa stenar, s. kringvridits af strömmande vatten, nött på klipphällen.

jökel, glaciär (se d. o.).

Jönköping, st. i Jönköp. l. vid Vätterns s. ände, 24,531 inv. (08). Säte för Göta hofrätt. Tändsticksfabr. Stadsprivil. 1284 o. 88.

Jönköpings län, omfattar n.v. delen af Småland, 11,522 kv.km., 211,377 inv. (08). Residensst: Jönköping. Öfr. st.: Eksjö, Grenna. Näringar: åkerbruk, boskapsskötsel.

Jöns Bengtsson, se Oxenstjerna.

Jörg, Jos. Edm., ty. ultramontan polit., f. 1819, 74/78 i riksdagen, d. 01.

Jösse Eriksson, dan. fogde i Västerås und. Erik af Pommern. Känd för sin grymh. mot dalallmogen. Gaf anledn. till Engelbrekts uppror, fördrefs af denne, halshuggen 1436.