Uppslagsbok för alla/B

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  A Uppslagsbok för alla

B
C  →
(index)


[ 62 ]

B.

B, b, konsonant, 2:a bokst. i alfab.; tonk., namn på den med ♭ förtecknade noten h.

B, kem. tecken för bor.

Ba, kem. tecken för barium.

Baade (bå-), Knut, norsk målare, f. 1808, bosatt i München, d. 79.

Baal, hebr., de gamla semit, folkens högste gud; blidkades vid hotande nationella olyckor medelst människooffer. -s bild., afgudatjänst.

Baalbek (gr. Heliopolis), st. i Syrien, mel. Libanon o. Antilibanon. Fordom blomstr. tempel. Jordbäfn. 1759.

Baaltis, se Aschera.

Baar (bar), fordom riksomedelb. landtgrefsk. i Baden o. Württemb.

Baaz, Baazius, 1) Joh. d. ä., f. 1584 Gårdsby sock., kyrkoh. i Jönk. 24, bisk. i Växjö 47, d. 49. Skr.: Inventarium ecclesiæ Sueogothorum (1642). — 2 Joh. d.y., den förres son, f. 1626 Jönk., bisk. i Växjö 67, bisk. i Skara 73, ärkebisk. 77, d. i Sthm 81.

Babbage (babb'edsch), Charles, mekaniker o. förf., f. 1792 Devonshire, d. 71 London. En tid prof. i Cambridge. Uppfann d. 1:a räknemaskinen.

Babel, se Babylon.

Bab -el- Man'deb, sund mel. Arabien o. Afrika. Ingång t. Röda hafvet.

Babelsberg, kungl. slott vid Potsdam.

Babels torn, 192 m. högt tempel i Babylon, ett under af fornt. byggn .-konst. Beskr. af Herodotos. Jfr. 1 Mos. 11: 1, 9.

Babenberg, grefl. familj fr. Ostfranken. Härskade i Österr. 983/1246.

Baber, se Babur.

Babeuf (baböff'), Franç. Noël, Gracchus kallad, kommunist, f. 1764 S:t Quentin, ss. hufvudman för en sammansvärjn. giljotinerad 97.

babiāner, Cynoceph'alus, apsläkte fr. Afrika. Fulast o. vildast af alla apor.

Babinet (babinē), Jacq., fr. fysiker, f. 1794 Lusignan, d. 72 Paris. Skr.: Etudes et leetures sur les sciences d'observation (1855/68).

babord, se bord.

Bābrios, gr. fabeldiktare, omkr. 150 e. K.

Bābur, Indiens 1:e stormogul, f. 1483, reg. fr. 94 i Andidschan, eröfrade 1525 Hindostan, d. 30.

baby (bēbi), eng., litet barn, spädbarn; barnunge; det yngsta af barnen.

Babylon, Babel, g. geogr., det forna Babyloniens list. vid Eufrat. Kvadratformig, 490 kv.km. Lämningar af de utaf Nebukadnesar uppförda murar o. slott, af hängande trädgårdar, torn, tempel, palats. Skall und. sin högsta blomstr. haft 2 mill. inv.

Babylōnien, Kaldéen, nu Irak-Arabi, g. geogr., land vid nedre Eufrat. Enl. bibeln Nimrod statens grundl. Länge lydland und. Assyrien, 625 f. K. själfständ. gm Nabopolassar. Största blomstr. und. Nebukadnesar. Krig m. Egyptcn o. Juda rike. 538 persiskt, sedan makedoniskt, därefter syriskt, 636/1258 und. kalifernas herravälde. 1638 turk.

babyloniska fångenskapen, de bortförda judarnes fångensk. i Babyl. 605/536 f. K., då en del af dem begagn. den af Kyros lämnade tillåtelsen att återvända hem.

bacca, lat., bär.

baccalaureus, med.-lat., benämn, på den s. inom ett universitet i Engld o. Frankr. samt flerstädes i Tyskld aflagt d. lägsta filos. l. teol. exam.

bacchīus, 3-stafv. versf. — —.

Bacch'us, se Dionysos.

Bacciochi (battjock'i), F. Pasqu., f. 1762 Corsica, g. m. Napoleon [ 63 ]I:s syst. Elisa, (f. 77 Ajaccio, storhert. af Toscana, d. 20 Triest), 1805 furste af Lucca o. Piombino, d. 41 Bologna.

Baccio della Porta (batt'jo-), vanl. Fra Bartolommeo kallad, it. mål., f. 1469 Savignano, d. 17 Florens; därstädes lians förnämsta arbete: Kristi nedtag. fr. korset.

Bach, mus. familj fr. Thüringen: 1) Joh. Christoph., f. 1643 Arnstadt, d. 1703 s. organist i Eisenach. — Dennes broder 2) Joh. Michael, f. 1648 Eisenach, d. 94 s. organist i Gehren, vid Arnstadt. — 3) Joh. Sebastian, »den ty. tonkonstens fader», f. 1685 Eisenach, 1708 hoforganist Weimar, 17 kapellmäst. i Köthen, 23 musikdirekt. o. kantor v. Thomasskol. i Leipz., d. där 50. Komponerat andl. (kyrkokantater, Matteus- o. Johannespassionen, mässor, oratorier, orgelkomposit.) o världsl. (uvertyr., sviter, prelud., fugor o. s. v.; berömdt är »das wohltemperierte Klavier», m. fl.) musikverk, utg. af Bach-sällsk. i Leipz. — Sebastians söner: 4) Wilh. Friedemann, genial, orgelvirtuos, f. 1710 Weimar, d. 84 Berlin, o. 5) Phil. Emanuel, f. 1714 Weimar, d. 88 Hamburg s. mus.-direkt. Skr.: Kyrkomus., förträffl. klaverkompos., Versuch über die wahre Art, das Klavier zu spielen (1753/63), samt 6) Joh. Christoph. Friedr., komposit. f. 1732 Leipz., d. 95 s. kapellmäst. i Bückeburg, o. 7) Joh. Christian, Sebastians yngste efterlefvande son, f. 1735 Leipz., d. 82 London. Komp. bl: a. it. operor. — 8) Wilh. Friedr. Ernst, son till Bückeburger-Bach, f. 1759, d. 45 Berlin, drottn. Luises kapellmäst., kompon., orgel- o. klaversaker af betydenh.

Bach, Alex. Ant. Steph. v., friherre, österr. statsm., f. 1813 Loosdorf, eft. revolut. 48 minister, gynnade ss. sdn kejsarens absol. veto; klerikalt sinnad, gmdref han konkord. m. påfven 55, afsked 59, sändebud i Rom till 70.

baciller, lat., en afdelning af bakterierna eller klyfsvamparna (schizomyceterna). Långa stafvar, Längddiam. 5/10 ggr bredd. De flesta färglösa, bestå af en enkel cell; föröka sig gm klyfning på bredden l. gm sporer (frön). Bland de patogena (se bakterier) äro viktigast Bacillus anthracis (mjältbrandsb.), orsak till mjältbrand; B. tuberculosis (tuberkulosb.) orsak till tub. sjukd., bl. annat t. lungsot. B. äro vidare orsak till difteri, influensa, böldpest m. fl. sjukdomar. Bland de saprogena: B. acidi lactici (mjölksyreb.), orsak till mjölks surnande, B. acidi butyrici (smörsyreb.), orsak till smörsyrejäsn. (smörs härsknande) m. m.

back, eng., sjöv., den framom främsta masten belägna delen af öfre däck; äfv. kommandoord: tillbaka, bakåt!

Back (bäck), George, eng. nordpolsfarare, f. 1796 Stockport, d. 78 Lond. Upptäckte 33 Backriver, 34 kon. William IV:s land.

Backamo, exercisplats för Bohusläns reg., nära Uddevalla.

back|anālier, utsväfvande fester till Bacchus' (Dionysos') ära. -ant', Bacchus' mani. l. kvinnl. följeslagare, bild., män l. kvinnor begifna på dryckenskap, -antisk, yrande.

Backer-Gröndahl, Agathe, se Gröndahl.

backfisch, ty., bild., flicka i slynåldern.

Backhuijzen (-höjsen), 1) Ludolf, holl. marinmål., f. 1631 Emden, d. 1709 Amsterd. — 2) Hendr. B. van de Sande, holl. mål., f. 1795 Haag, d. där 60.

Backman, 1) Joh. Harder, lagsamlare, f. 1790 Halland, d. 62; justitieråd. Utg.: Ny lagsamling (31/60). — 2) Karl Joh., öfvers., publicist, f. 1825 Sthm, d. där 74.

bacon (bkn), eng., fläsk, skinka.

Bacon, (~), 1) Roger, eng. fys., [ 64 ]astrol., alkemist, f. 1214 Ilchester, d. 1292 (1. 94). Uppf. förstoringsglaset. Skr.: Opus majus m. m. — 2) Francis, lord af Verulam, eng. filos. o. vetenskapl. reform., f. 1561 London, lordkansler o. baron af Verulam 1619, viscount St. Albans 20, för bestickligh. o. missbr. af statssigillet dömd o. afsatt 21, d. 26 Highgate. Gjorde, i mots. till skolastiken, den iakttagande o. pröfvande naturforskn. t. vetenskpns högsta grundsats. Af ngra forskare, men utan skäl, ansedd s. förf. till Shakespeares dramer. Förnämsta skr.: Instauratio magna, skildt i 2 afd.: De augmentis scientiarum o. Novum organon. — 3) John, eng. bildh., f. 1740 Southwark, d. 99. Arbeten i Westminster abbey.

bad, en kroppsdels l. hela kroppens neddoppande i vatten, vätskor l. annat medium (sand, gyttja, ånga, luft). I afs. på temperaturen skiljer man mel. kalla, svala, ljumma, varma o. heta b.; i afs. på användningssättet finnas kar-, dusch-, regn-, stört- o. simbad. Vattenbaden kunna vara kar-, sjö-, flod-, ångbad. — B. ha alla en renande verkan: de kalla äro stärkande, upplifvande o. härdande. Varma b. af kroppens temperatur (37°) äro lugnande; ifall de äro mycket långvariga, verka de förslappande. Heta bad af 39/40 grader o. därutöfver verka retande. Duschbad o. störtb. äro kraftupplifvande, simb. uppfriskande o. befordr. lungornas gymnastik, irl., rom. o. ry. ångb. äfvensom de heta luftbaden (s. k. turk. b.) verka svettdrifvande o. antireumatiskt. — I kem. tekn. hans. menas med b. sdna anstalt., s. åstadkomma ett ämnes likform, uppvärmn. gm förvar.-kärlets nedsänkn. i varm sand, kokhet t vatten, smält metall, saltlösn. o. s. v.

Badajoz (badaschås), sp. st. vid Guadiana. 28,912 inv. 1812 intaget af Wellington.

Badelundsås, en i Dalarna börjande, gm Västmanland gående sandås. Här, i närheten af Västerås, sl. april 1521 mel. Gust. Vasa o. danskarne.

Baden, storhertigd., 5:e af ty. rikets större stater. 15,081 kv.km., öfv. 2 mill. inv. Gränsar i n. till Hessen o. Baiern, i ö. till Württemb. o. Hohenzollern, i s. till Schweiz, i v. till (Rhen) Elsass o. Rhenpfalz. Berg: Schwarzwald, Odenwald. Bergtoppar: Feldberg 1,494 m., Belchen 1,415, Kandel 1,243, Hornisgrinde 1,166, Kaiserstuhl 549 m.o.a. Floder: Rhen m. dess bifl. (Wutach, Elz, Kinzig, Murg, Neckar, Main m. fl.), Donau m. dess källfloder Brege o. Brigach. Sjöar: Bodensjön m. hamn. Konstanz, Ludwigshafen o. Meersburg, Mummel- o. Titisjön m. fl. Prod.: järn, silfver, koppar, kobolt, malakit, vismut, marmor, gips, salt, hampa, tobak, humle, spannmål af alla slag (äfv. majs), vin o. trävirke. Hst. Karls-ruhe; st.: Mannheim, Heidelberg, Philippsburg, Baden-Baden, Konstanz m. fl. Hist.: äldst. inv. kelter, markomanner, alemanner. B. sed. frank, hertigdöme. Herman II, B:s 1:e markgrefve (omkr. 1100). Under medelt. deladt i flera små furstendömen, s. under markgr. Christoph (d. 1527) förenades till ett land. Dennes söner stamfäder för linjerna Baden-Baden o. B.-Durlach. Den förra linjen utslockn. 1771 o. landet tillföll B.-Durlach. 1803 kurfurstendöme. 1806 storhert.-döme. Revol. 48 kufvad af preuss. trupper. Ny revol. 49. Krig med Preussen 66, 31/7 s. å. utträde ur ty. förbdt, 19/8 66 fred m. Preussen; biträdde nordtyska förb. 70. Krig m. Frankr. 70/71. Statsf. konst, monarkisk. Befolkn. till större delen katolsk. Nuv. storhertig: Fredrik II sedan 1907.

Baden-Baden, st. o. badort i Baden, vid foten af [ 65 ]Schwarzwald. 15,718 inv. Slott, promenader.

Baden-Powell (-pau'el), Sir Rob., eng. gen. o. förf., f. 1857 London, försvarade 00 Mafeking mot boerna, 03 gen. inspekt. för brit. kavall. Har gifvit upphof till boyscoutrörelsen i Engld.

Badin (badäng'), Ad. Ludv. Gust. Fredr. Alb. (Couschi), neger, d. s. k. morianen, favorit hos sv. drottn. Lovisa Ulrika, f. omkr. 1750, d. 22.

badsvamp, zo., Spongia usitatissima, S. communis, S. officinalis, utgör den hornartade, elastiska stommen af vissa i Medelhafv., Röda hafvet o. vid amerik. kusten förekommande djursläkten. Renas gm tvättn. m. utspädd svafvelsyra. Af i handeln förekommande b. anses d. syriska vara bäst.

Bæckström, And. Osk. Vilh., skådesp., f. 1854 i Kristianst. län 79/85 i Gbg, sedan vid Dramat, teat. till 01. Nu anställd vid Ranfts teat. Godmodig komik.

Bælter, Sven, teol. o. predikant, f. 1713 Söderhamn, dompr. i Växjö 50, d. 60. Skr.: Vår herras o. fräls. Jesu Christi historia (55/60). Hist. anm. om kyrkoceremonierna (62), ett ännu i dag högst läsv. arb.

Baeyer, Ad., ty kem., f. 1835 Berlin, sed. 75 prof. i München, upptäckare af indigos framställn. gm konst.

Baffin (bäff'-), Will., eng. sjöfarare, f. 1584, d. 22. Efter honom namnen Baffinsviken, en del af n. ö. Ishafvet o. Baffinsland, väster om viken.

Bafomet (-mē), 2-höfdad manl.-kvinnl. stenbild. Tempelherrarnes symbol o. enl. deras anklagare äfv. afgudabild.

bagage (bagāsch), fr., packning, ressaker.

bagatell', it., småsak, obetydlighet.

Bagavad-gitâ, lärodikt i Mahabaratâ, anses ss. en hufvudkälla f. Indiens urgaml. metafysik: är öfvers. på fl. spr.

Bag'dad, turk. st. i Irak Arabi, vid Tigris 145,000 inv. Betydl. handel. 762/1258 kalifresidens. 1638 turkiskt.

Bagehot (bädsch'-), Walter, eng. statsekon, o. förf., f. 1826, d. 77 Lond.

Bager, Haqv., statsekon, förf. o. versmakare, f. 1711, d. 82, Malmö.

Baggböle, stort sågv. i Västerbottens l. vid Ume älf.

Bagge, 1) Jak., sv. sjöhjälte, f. omkr. 1500, d. 77. Besegrade dan. flottan vid Bornholm 63 o. mel. Gotl. o. Öland 64. — 2) Jon. Sam., fys., f. 1803 Uddevalla, d. 70 Falun. Nitisk lärare vid bergsskolan i Falun. Skr.: Elementarkurs i fysiken (35) m. m.

Baggensstäket, Harstäket, Södra stäket, sund mel. Värmdön o. fastlandet. Ett af inloppen till Sthm.

bagg'er, ett slags mudderverk, se d. o.

Baggesen, Jens, dan. skald, f. 1764 Korsör, d. 26 Hamburg. Skr.: Komiske fortællinger (85), m. m.

Baghir'mi, moham. negerrike i Centr.-Afrika. 1900 införlifvadt med fr. Kongo.

Baglioni (baljåni), Giovanni, it. mål. o. konst-hist., f. 1573 Rom. d. 44. Skr.: Vite de' pittori (42).

Bagnères (banjär), 1) B. -de-Bigorre, fr. st. o. badort i depart. Hautes-Pyrénées vid Adour. 8,671 inv. En af de förnämsta badorter i Frankr. — 2) B.-de-Luchon, st. o. badort vid Pyrenéerna, nära sp. gränsen. 3,260 inv.

bagno (ban'jå), it., straffanstalt för galärfångar.

bagpipe (bäggpajp), eng., säckpipa.

Bagratiōn, Peter, ry. furste o. general, f. 1765, härstam, fr. en georg. fursteätt; kämpade und. Suvorov 92, 94 o. 99, vid Austerl., Eylau, i Finland, mot turk., d. 12 Borodino.

baguette (bagätt'), fr., förgylld tapetlist, gardinlist.

Bahamā-öarna, sp. Lucayos, a-merik. ögrupp i Atlanten, mel. Florida o. Haiti. 11,415 kv.km. [ 66 ]55,190 inv. 20 större, 630 mindre öar, upptäckta af Colombo 1492, brit. 1632. Hst. Nassau på ön New Providence.

Bahīa, 1) stat i s. ö. Brasilien, 426,427 kv.km. 1,919,802 inv. — 2) st. i samma prov., t. 1763 Bras:s hst., vid Atlant., hamn, 250,000 inv. Betydl. handel m. Europa.

bahr, se bar.

Bāhreinöarna, arab. ögrupp i Pers. viken.

bahytt', fr., fruntimmershufvudbonad.

Baiern, Bayern, kon.-rike, 2:a staten i ty. riket, består af 2 skilda delar: en östl. (Baiern), en västl. (Rhenpfalz). 75,860 kv.km., 6 ½ mill. inv. Berg: Alperna (Algau- o. Baierska alp.), Böhmerwald, Fichtelgebirge, Frankenwald, Rhön, Spessart, Odenwald, Steigerwald, Frankiska Jura. Toppar: Biberkopf 2,603 m., Mädelegabl 2,637 m. fl. Floder: Donau (m. dess bifl. t. h.: Iller, Lech, Isar, Inn, t. v.: Wörnitz, Altmühl, Nab, Regen, m. fl.), Main (m. dess bifl. Itz, Regnitz, frank. Saale), Eger o. sachs. Saale. Sjöar (mest alpsj.): Ammer-, Kochel-, Walchen-, Chiem- o. Tegernsj. Mineralkällor: Schweinfurt, Kissingen. Prod.: stenkol, brunkol, salt, grafit, järn- o. zinkmalm, ost, vin, humle, trä, öl, spannmål. — B. är indeladt i 8 regeringsområden. Hst. München. St.: Augsburg, Nürnberg, Würzburg, Bamberg, Regensburg, Schweinfurt, Kronach, Baireuth, Erlangen, Fürth, Nördlingen, Ingolstadt, Donauwörth, Landshut, Passau, Homburg, Zweibrücken m. fl. — Hist.: B:s äldsta inv. voro bojerna. På Augustus' tid rom. provins. Noricum. Und. folkvandr. inträngde germ. stammar o. blandade sig m. den inhemska befolkn., hvaraf uppkommo bojoarier, s. en tid lydde und. en inhemsk hertigsläkt. Agilolfingerna, af hvilken Garibald I är d. 1:e kände hertig, kom sedan und. frank, öfverh. o. blef 788 frank, prov., men 911 åter själfst. hertigd. 1180 pfalzgr. Otto IV af Wittelsbach, nuv. regenthusets stamfar, hert. af B. 1227 Rhenpfalz baierskt. 1255 deladt i Öfre o. Nedre B. Reformationen inf. i början af 16:e årh. Und. 30-år. kriget fick Maximilian I kurvärdighet samt Öfre Pfalz. 1777 wittelsbachska grenen utslockn. o. B. o. Pfalz åter förenade und. kurf. Karl Teod. af Pfalz. Und. hans tid baierska successionskriget. Genom freden i Lüneville 1801 förlorade B. Rhenpfalz, Zweibr. o. Jülich, men erhöll 1803 ss. ersättn. Würzburg, Bambg, Augsbg, Freising, Passau, Eichstädt (tills. 17,600 kv.km. o. 898,000 inv.). B. blef kon.-rike 1806. 18 ny statsförfattn. 25 Ludvig I:s regeringstillträde. 48/49 inre oroligh. 20/3 48 nedlade Ludvig I reger. o. 21/3 s. å. Maximilian II o. 64 Ludvig II kon. 66 B. m. Österr. mot Preussen. 70/71 m. Preussen mot Frankr. Nuv. reg. Otto (sed. 86). — Statsförf. konst.-monark. Af befolkn. 4,6 mill. kat., de öfriga protest, (mest lutheraner) J.: 7,963 km. T.: 18,442 km. Telef.: 112 mill. samtal.

Baikāl, sjö i Sibirien. 34,179 kv.km. Tillflyt. floder: Selenga o. öfre Angara; aflopp: nedre Angara. — B.-Bergen vid B.-sjön, 2,000 m. h.

bailiff (bē-), eng., rättstjänare.

bailli (bajī), tit. på åtsk. ämbetsm. und. medelt. Medlemmar af Johannit-ordens kapit. benämndes ballivi, däraf namnet. I Frankr. anförare för härbannet, domänförvalt, o. domare.

Baillot (bajå), Pierre, fr. violinist, f. 1771 Passy, d. 42 ss. prof. v. konserv. Kompon. konserter, etyder m. ni. Skr.: L'art du violon (34) o. a.

Bailly (bajī), Jean Silvain, fr. astron., f. 1736 Paris, 89 president för [ 67 ]Etats généraux, mär i Paris, giljotinerad 93.

Baily (bēli), 1) Edw. Hodges, eng. bildh., f. 1788 Bristol, d. 67. Nelsons bildst. på Trafalgar Square, Lond. — 2) Francis, eng. astron., f. 1764 Newbury, d. 44; bestämde jordens täthet gm användn. af vändvågen.

Bain (bēn), Alex., eng. filos., f. 1818 Aberdeen, prof. v. univ. i London; bekant för sina filos, kompend. o. psykol. skrift.

Baīni, Giuseppe, it. komp., f. 1775 Bom, d. 44 ss. påfl. kapellm. Palestrinas biograf.

bairām, namn på två mohammed. högtidsd. i Turkiet.

Baireuth (-röjt), hst. i bai. reger.-omr. Ober-Franken v. Röda Main. 29,387 inv. Slott. Bich. Wagners nat.-teater.

baisse (bäss), fr., börspappers, aktiers o. d. fallande i värde. Mots.: hausse.Baissier (bässiē), spekulant på kursens fallande. Mots.: haussier.

bajadärer, port., ind. danserskor o. sångerskor, dels invigda åt tempeltjänst, dels kringres. i landet.

Bājæ, g. geogr., st. på Campaniens kust, vid Neapel. Ford. berömd badort.

Baj'asid, Bajesid, st. i turk. Armenien. 2,000 inv. Sl. 29/7 o. 7/8 1854.

Bajāzet, Bajesid, 2 turk. sult., 1) B. I. f. 1347, reg. fr. 89, slog de kristne und. ung. kon. Sigismund v. Nikopolis 96, 02 besegr. af Timur o. fången, d. 03. — 2) B. II, f. 1447, reg. fr. 81, tvingad af janitscharerna att nedlägga regeringen 12, d. af gift s. å.

Bajazz'o, se Pajazzo.

Baj'esid, se Bajasid, Bajazet.

bajonett', fr. (eft. uppfin.-orten Bayonne), stick-, hugg- l. stötvapen (sabelbaj.) på infant.-gevär sedan midten af 17:e årh.

Bākel, fr. st. i Senegambien v. Senegal. 1,400 inv.

Bāker (bēkr), Sir Sam. White, eng. afrikares., f. 1821, grund. 71 Ismailia v. öfre Nilen, bekämp. slafhandeln, d. 93; bl. hans många reseskildr. är Ismailia, the expedition to Central Africa (74) öfvers. på sv.

Bakkos, se Dionysos.

Bakkylīdes, gr. lyrik. 5:e årh. f. K.

bakladdnings|gevär, -kanoner m. m. kallas de, i lika laddn. ej införes fr. främre delen af loppet (mynningen), utan fr. bakre delen däraf (kammaren), s. sed. stänges gm mnga olika slags mekanismer. Kallades i början kammarladdningsgevär.

Bakōnyer-wald, höjdsträckn. i Ungarn. 700 m. h.

bakpulver, ett i st. f. jäst l. surdeg vid bakning användt pulver, best. af 1 del kolsyr. natron o. 3 del. vinsten.

bakschisch, arab., drickspenningar.

bakteri|er, (af gr. bakterion, liten staf) 1) det gemensamma namnet på den afdeln. af svamparna, s. kallas klyfsvampar, schizomyceter, 2) en afdeln. af klyfsvamparna, likas form är en kort stafs, 2/3 ggr s. bred. De förra kallas ock mikrober, äro enkla celler, runda, ovala, staf-, tråd- l. skrufformiga. De flesta äro färglösa, andra äro gula, blå, röda etc. B. lefva i fuktiga medier, innehållande org. ämnen, s. de förtära und. ämnenas sönderdelning, hvarigm org. ämnens förruttnelse, förskämning, jäsning m. m. åstadk. B. föröka sig hastigt gm delning (klyfning, hvaraf sv. namnet); en del af dem ock gm bildning af sporer (frön), s. äro mer motståndskraftiga att fortplanta arten. Från med. synpunkt delas b. i saprogena, s. ej kunna föröka sig i mnskns organism, o. patogena, s. kunna detta o. därvid alstra sjukd. De senare äro orsak, till smittosjukd. o. de viktigaste bland sjukd.-orsakerna. De hittills bäst kända äro mjältbrandens, lungsotens, rotsens, rosens, nervfeberns, [ 68 ]kolerans, lunginflammationens, dröppelns, sårsjukdomarnas, de rekurrent. febrarnas, stelkrampens b. Efter sin form delas de uti 1) kocker l. kul-b., kulformiga, 2) baciller l. staf-b., cylinderformiga, och 3) spiriller l. spiralformiga. -olōg, bakteriekännare. -ologī, läran om bakterierna.

Bak'trien, Baktriane, forna namnet på det nuv. Balk. I 10:e årh. turk., sed. 1850 tillhör. Afganistan.

Bakū, st. i ry. Kaukasien, vid Kasp. haf. 179,133 inv. Medelpktn för naftaindustrien.

Bakūnin, Mik., ry. agitator, f. 1814, till 38 ry. officer, verkade sed. 41 i Berl., Dresd., Paris o. Brüssel för Ryssl:s o. Pol:s revolutionering; medl. af provis.-reger. i Dresd. 49 utlämnad till Österr. o. sed. t. Ryssl., flydde 60 fr. Sibirien t. Japan o. Europa, d. 76 Bern.

bal, 1) varupacke, viss mängd (10 ris) papper o. a., 2) större danstillställn.

Balæna, se hval.

Balænopt'era, se hval.

balajös, fr., eg. soperska; spets på innerkanten af ett släp.

Balaklāva, ry. st. på Krim, 1,274 inv. Sl. 1854.

balans (-angs'), fr., vågbalk, jämvikt, skilln. mel. debet o. kredit. -era, hålla jämvikt, afsluta (en räkn.).

Balaruc les Bains (-ryck lä bäng), badort i fr. depart. Hérault.

Balasōr, hamnst. i eng. O. Indien. 20,880 inv. Betydl. handel.

Bal'bo, Cesare, it. statsm. o. hist., f. 1789 Turin, d. 53

Balbōa, Vasco Nuñez de, sp. upptäcktsres. i Amer., f. 1475 Jeres de Badajoz, halsh. 1517. Uppnådde Stilla hafvet 1513.

Balbuēna, don Bernardo de, sp. skald, f. 1568 Valdepeñas, d. 27 s. bisk. på Puerto-Rico. Skr.: El Bernardo (24).

Balck, Vikt. Gust., milit, gymn., f. 1844 Karlskrona, 04 öfverste i armén, har främjat idrotten.

baldakīn, prakthimmel af tyg ö. en tron, predikstol, säng o. s. v.

Balder, nord. myt., son af Odin o. Frigg, ljusets, fredens, oskuldens o. rättfärdighetens gud, gm Lokes list dödad af d. blinde Höder.

Bal'drian, se Valeriana.

Bal'duin, 1) 5 kgr af Jerusalem, bland dem B. I, Gottfrieds af Bouillon bror, kon. 1100, d. 18. — 2) lat. kejs. i Konstantinop. B. I, gref. af Flandern, kejs. 1204, o. B. II, kejs. 1237/61, d. 72.

Baldung, Hans, Grien kallad, mål. o. träsnid., f. omkr. 1470 Gmünd, d. 45 Strassburg.

Bâle (bal), fr. namn på Basel.

Baleāriska öarna, sp. ögrupp i Medelhaf., m. Pityuserna 5,014 kv.km. 311,649 inv. Öar: Mallorca, m. hst. Palma, Menorca, Cabrera, Dragonera, Conejera.

Balfe (bälf), Mich. Will., eng. komp., f. 1808 i Irl., d. 70 Lond. Skr. op. Zigenerskan m. fl.

Balfour (bäll'för), 1) Arthur Jam., brit. statsm. o. förf., f. 1848, 91 o. 95 skattkammarkanslär, 02 min.-presid. — 2) Francis Maitland, f. 1851 Edinburgh, berömd embryolog.

Balfrosch, pers. hand.-st. 60,000 inv.

Bāli, Lilla Java, en af de små Sundaöarna. 5,616 kv.km. 715,400 inv. Sedan 1849 under Hollands öfverhöghet.

balk, bjälke; vågarm; afd. i Sveriges lag.

Balkān, ford. Hæmus, berg i eur. Turkiet. 340 km. l., gräns mel. Bulgarien o. Rumilien. Högsta delen: Chodschaberg. 1,950 m. Pass: Schipka, Nadir-Derbent, Demirkapu, Sofia. — B.-halfön, den östl. af s. Europas 3 stora halföar.

Bal'kasch, insjö i Asien. 18,432 kv.km., 238 m. öfver hafvet Hfl. Ili.

balkong, fr., m. bröstvärn försedd utbyggn. framf. en fönsterdörr.

ballād, it., nu episk-lyrisk diktart, i hkn känslosamh. är [ 69 ]förhärsk.; urspr. i It i 12:e årh. sånger, s. sjöngos till dans; i 14:e årh. namn på episka folkvisor i Engld o. Skottl. (utg. af Percy); i Tyskl. begagn. af Bürger (»Leonore»), Goethe, Heine, Uhland o. a. Äfven brukl. i musik. Jfr romans.

Ballarat', st. i gulddistr. i austr. stat. Victoria. 51,320 inv. (1883).

ballast, se barlast.

ballett', it., konstdans på en teater; d. däri deltag, personalen. Beledsagad af pantom., först begagn. af Noverre. B. ingår s. beståndsdel i de flesta operor.

Ballhorn, Joh., boktryckare, f. 1531 Lübeck, d. 99; tryckte en dålig uppl. af Lübecks stadsrätt, däraf benämn, ballhornisera, d. v. s. försämra ett tryckarbete gm förmenta förbättr.

ballist', lat., forntida kastmaskin, verkande gm kraften hos snodda senor o. tåg. -ik, gr., läran om kastade (skjutna) kroppars rörelse.

ballon captif (balong kaptiff') fr., medelst rep vid marken fäst ballong.

ballong', fr., klotformig apparat af glas l. andra ämnen för förv. af gaser o. vätskor. Jfr luftballong.

baliotering, fr., omröstn. gm olikfärgade kulor.

Balme (balm), Col de, pass mel. M. Blanc o. Dent du midi, 2,204 m.

Balmhorn, topp å Berneralp. 3,688 m.

Balmoral Castle (-morr'al kāsl), kungl. slott, i skot. grefsk. Aberdeen, v. öfre Dee.

Balmung, Siegfrieds (i Nibelungsagan) svärd.

balneo|grafi, lat.-gr., badbeskrifning. -logi, läran om bad o. deras användning, -teknīk, konsten att tillreda bad. -terapī, konsten att bota gm bad.

bal'sam, gr., tjockflytande, starkt luktande växtsaft. -era, gm vissa medel (nu vanl. arsenikinsprutn.) skydda lik mot förruttnelse. Ford. användes välluktande balsam, ämnen.

balsāmisk, lat., doftande.

Balsāmo, Giuseppe, äfv. känd under namnet grefve Alex. Cagliostro, berykt, äfventyrare, f. 1743 Palermo, d. 95 ss. fånge på Fort San Leone.

Balsamoden'dron, (balsamträdet), Burseraceæ, flera arter i Arabien, Abessinien o. flerst., lämnar mekkabalsam och myrrha.

Balsberg, en bergklint i Skåne. 50 m.

Balta, ry. st. i Podolien. 25,595 inv.

Balter, västgotisk kon.-familj, 395/531.

Baltimore (båltimår), största st. i Maryland, (Am.), v. Patapsko. 531,313 inv. Kat. ärkebisk. o. univ. Washington-mon., stor tob:s, spannm.s o. bomullshandel. Skeppsbygg. Grundl. 1729.

Baltisch-port, st. i Estland, v. Finska viken, 852 inv. Fiskhandel.

balustrād, fr., bröstvärn vid balkonger, terrasser, trappor o. d.

Balzac (-sack'), Honoré de, fr. romanförf., f. 1799 Tours, d. 50 Paris, pessimist, psykolog. Skr.: La coméd. humaine (1842/48) m. m.

Bambara, Barnbarra, förr negerrike i Sudan, v. öfre Niger; sed. 1891 franskt. 236,800 kv.km. 2 mill. inv. Hst. Segu, 30,000 inv.

Bamberg, bai. st. vid Regnitz. 41,613 inv. Ludwigskanalen. Domkyrka.

Bamboccio (-bått'jå), se Laar.Bambocciader, mål., lägre folklifvet framst. i bild.

Bambuk, ld i Senegambien. Inv. hedniska mandingos. Hst. Farabana.

Bambūsa Schreb., Gramineæ, bamburör. B. arundinacea Willd., allm. o. mycket anv. i s. och ö. Asien.

Bāmian, pass i Afganist, enda farbara väg från Kabul till Turkestan.

ban, slav., förr titel f. ståth. i Kroatien o. Slavonien.

banāl, fr., alldagl., vanlig.

Ba'nana-öarna, ögrupp vid Sierra-Leonekusten i Afrika. [ 70 ]banāner, bot., se Musa.

banāt, ung benämn, på gränsprov. l. ld, styrdt af en ban; landsk, i Ungarn: Temesvar-b:et. 28,040 kv.-km. Hst. Temesvar.

Banco (Banquo), omkr. 1045, skotsk than und. kon. Duncan, dödad af Macbeth.

Bancroft (bänk-), George, amer. hist. o. statsman, f. 1800 Worcester i Massachusetts, 45 marinminist., 46/49 sändebud i London, 67/74 i Berlin, d. 91 i Washington. Skr.: History of the Unit States (34/74, 10 bd), m. m.

bandag|e (-dāsch), fr., se förband. -ist, tillverkare af kir. apparat., brockband o. d.

Bandaks-vandet, insjö i Telemarken i Norge. Gmflytes af Songa-älf, s. utfaller i Nordsjön.

Banda-öarna, holl. ögrupp i ind. arkipel., i Bandasjön, mel. Molukkerna o. de små Sundaöarna. Uppt. 1512. Klimat, osundt. Vulkaniska o. rika på muskotträd.

Ban'del, Ernst v., ty. bildh., f. 1800 Ansbach, d. 76 Neudegg, v. Donauwörth. Förnämsta arb.: Hermanns-monum. (57 m. h.) vid Grotenburg i Teutoburgskogen.

bandērier, nylat., beridna ung. adelsmän, s., klädda i nationaldr., tjänstgöra vid festliga tillf,, exempelvis kröningar.

banderillero (-iljēro), sp., den s. i tjurfäktn. angriper djuret m. vimpelprydda lansar.

banderōl, fr., vimpel.

Bandinell'i, Baccio, it. bildh. o. mål., f. 1493 Florens, d. där 60.

bandīt, it., stråtröfvare, bof.

bandmaskar, Cestodes, zo., en ordn. af plattmaskarna. B. sakna mun o. tarmkanal, uppträda i det djur, i hvars inälfvor de lefva s. en koloni l. smnhäng. kedja (band), i det att fr. ett könlöst djur (hufvudet) utvecklar sig en lång rad bekön. djur (leder). Lederna närmast hufvudet äro yngst. De äldre, m. embryonhaltiga ägg fyllda lederna lossna så småningom o. följa m. afföringen. Komma de nu i magen på ett för dem mottagligt djur, blifva embryon, gm äggskalens bristn., fria o. borra in sig i djurets muskler, späck o. s. v., där de ombildas t. blåsmaskar. Svinets blåsmask kallas dynt. Gm förtäring af dyntbemängdt fläsk får mskn dynt i sin kropp, där det utväxer t. binnikemask (se d. o.). B. finnas ofta i fisk, t. ex. lax.

bandōla, it. o. sp., ett slags luta l. mandolin.

bandolär, se bantlär.

bandy (bänn'di), eng , ungef. detsma som hockey (se d. o.)

banér, fr., fana. -herre, und. feodaltid, hvarje riddare, s. i striden förde eget b., kring hkt hans folk samlades; äfv. riddare, s. i krig kunde uppställa minst 10 rustade ryttare.

Banér, gam. sv. adl. ätt, af hkn en gren, friherrl. (1651), ännu lefver, en annan, grefl. (1651), utdog 1681. — 1) Eskil Isaksson t. Vängarn, riksråd, lefde 1480. — Hans sonsons son 2) Sten, statsm., f. 1546, undgick af en slump att mördas vid Sturemorden i Uppsala (67), riksråd und. Johan III:s tid, förlorade dennes ynnest och slöt sig till hertig Karls (sed. Karl IX) parti, underhandl. v. freden i Teusin (95); eft. riksd. i Söderköp, (s. å.) brytn. m. hert.; flydde (97) t. kon. Sigismund i Polen, men blef af denne efter sl. vid Stångebro (98) utlämn. t. hert. o. sedan halshuggen i Link. 1600. — Hans bror 3) Gustaf, statsm. f. 1547, riksråd, tillh. broderns parti o. delade hans öden, halsh. i Link. 1600. Den sistn:s son 4) Johan, riksråd, fältmarsk., f. 1598 Djursholm, delt. i Gust. II Adolfs ry. o. pol. krig; en af 30-år. krigets förnämsta fältherrar; gick m. Gust. Ad. 30 t. Tyskl., fäktade mot Tilly (Breitenfeld o. Lech) o. Wallenstein (Nürnberg), räddade Sveriges o. [ 71 ]protestants ställn. gm segern v. Wittstock (36), besegrade vid Chemnitz (39) de kejserl.; det berykt, återtåget ö. Böhmerw. o. Erzgebirge (41), d. s. å. i Halberstadt. Som fälth. rådig o. snabb i sina rörelser.

Bang, 1) Pet. Georg, dan. rättslärd o. statsman, f. 1797, d. 61, genomförde ss. konseljpres. o. inrikesmin. »fällesforfatn.» 55. Skr.: i rom. rätt o. dan. processrätt. — 2) Herman, dan. förf., f. 1858, journalist i Köpenh.

Bangalōre, hst. i brit.-ind. vasallstaten Maisur. Kat. bisk., evang. mission. 159,046 inv.

Bang'ka, se Banka.

Bang'kok, hst. i Siam, vid fl. Menam. 600,000 inv.

Bangor (bäng'-), 1) nord-amerik. hamnst. i Maine, 21,850 inv. Betydi. trähandel; 2) st. i n. Wales vid Menaisundet, hvaröfv. Britanniabron leder, 11,269 inv.

Banjalūka, st. o. fästn. i Bosnien. 14,789 inv.

banjo, gitarrartadt instr. hos de nord-amer. negrerna.

bank, 1) naturl. l. konstgjord upphöjn. å marken, sjö- l. fl.-botten, ss. sand-, järnvägs-, kanal-b. — 2) Jfr. kanon-, skyttebank.

bank, ty., offentlig, vanl. på aktier grund, anstalt för förmedling af penningrörelse o. kredit. Allt efter sättet för bankrörelsens bedrifv. skiljer man mellan 1) bankirrörelse, då d. utöfvas af ensk. pers., bankirer; 2) giro-b. (uppst. i It. 1156, den sista, i Hamburg, upphörde 1875), s. mot betalning förvarade ädla metaller och mot ägarens anvisn. lämnade penningar; 3) låne-b., s. mottager penningar på deposition samt upp- o. afskrifn. (folioräkn.), lämnar kassakreditiv, drifver diskonteringar o. växelrörelse samt utlånar penningar mot borgen l. annan säkerhet. Särsk. slag häraf äro hypoteksbanker o. crédits mobiliers; 4) sedelutg. bank, s. utfärdar ss. klingande mynt cirkuler. invisningar (sedlar.)

Ban'ka, Bangka, holl. ö. vid Sumatra. 11,587 kv.km. 106,305 inv. Tenn, d. bästa i världen. Hst. Muntok.

bankett', fr., festmåltid.

bankholidays (-holl'ides), eng., »bankfridagar» 4 dagar om året, då bankerna äro stängda.

bankir, fr., se bank.

banko, förr benämn, på sv. riksbank:s sedelmynt t. skilln. fr. dess silfvermynt, specie, o. riksgäldskontorets riksgäldssedlar. Förhåll.: 2 2/3 rdr b:o = 1 rdr spec. = 4 rdr riksg. -fullmäktige, se riksbanken, -utskottet, ett af sv. riksdagens ständ. utsk., har att undersöka riksbankens styrelse, tillst. o. förvaltn. B. består af 16 ledamöter.

bankrutt', it., betalningsinställ., jfr cession, konkurs.

Banks, Sir Jos., eng. naturforsk., f. 1743 Revesby Abbey, d. 20 London. Världsomsegl. med Cook (68/71).

banlieue (bangliö), fr., bannmil, under medelt. det område med en mils radie omkr. en stad, inom hkt marknad fick hållas.

bann, medelt. lat., uteslutande ur kyrkans gemenskap, ofta förbund, med akt. se d. o.

Banquo, se Banco.

bantam-höns, dvärghöns fr. Japan.

bantingkur, läk., kur mot öfverdrifven fetma gm undvik, af fettbild, ämnen, ss. olja, grädde, potatis, socker, öl m. m. Hufvudsakl. födoämnen: magert kött, fisk, frukt, te, rödvin, sherry l. madeira, ringa mängd bröd. Benämn, efter Banting (1797/78) i London, på hkn kuren först användes.

bantlär, bandolär, fr., axelgehäng.

bantu, bunda, folkgrupp i s. o. mel. Afrika fr. 20° s. br. t. 5° n. br.

banvall, jordmassa, bild. underlag för grusbädden å en järnväg.

[ 72 ]Banville (bangvill'), Théod. de, fr. skald, f. 1823 Moulins, skr. dikt., dram., romaner, d. 91 i Paris. Motst. t. den realist. riktningen.

baobab, bot., ostind. namn på apbrödsträdet, Adansonia digitāta i Afrika o. Ind.; närande frukter.

Bapaume (-påm), fr. st. o. fästn. i depart. Pas de Calais. 3,113 inv. Sl. 2—3/1 1871.

baptister, gr., kristne, s. förkasta läran om barndopet o. end. gm nedsänkn. i vatten döpa fullvuxne. Grundad i Engld und. 16:e årh. B. äro independenter o. rör. läran om nådavalet delade i flera sekter. Sed. 1689 tolererade i Engld. B. kommo t. Skandinavien omkr. 1839 o. mot slutet af 40-talet t. Sverige, där de nu äro spridda öfver hela landet, i detta afs. fördeladt i 19 distrikt, o. i börj. af 05 räkn. 37,601 medl.

baptistērium, gr., dopkapell, rund l. 8-kantig byggn. med en af en rad pelare omgifven dopcistern. Ersatt i 5:e årh. gm dopfunt i själfva kyrkan. Berömda b. i Rom, Pisa, Florens.

Bar, arab. namn på vatten (sjöar, floder). B. el Abjad (Hvita floden) o. B. el Asrak (Blå fl.), källfloder t. Nilen.

bar, syr. o. kaldeiska, son, (hebr. ben.

bar, eng., bom, tvärslå; disk, skänkrum, där utskänkn. sker från disken.

Baraba, stäpp i ry. Asien, mel. fl. Obj o. Irtisch.

barack', fr., lägerhydda; skjul, marknadsstånd; usel koja; b.-system, ordnad komplex af baracker l. låga, t. kaserner l. sjukhus afsedda envåningshus.

baran'ko, en dålig cigarrsort, tillverkad på 1840-talet af Lünzman i Uppsala.

baratterī, it., underslef, is. af skeppare, t. skada f. redare l. befraktare.

baratt'o-handel, byteshandel.

Barba, se Borgu.

Barbados (-bädos), brit. ö i Väst-ind. 430 kv.km. 195,588 inv., däraf 25,000 hvita. Osundt klimat, gula feb. Hst. Bridgetown, 25,500 inv.

barbār, gr., urspr. en s. ej talade gr., främling; rå o. grym mska. -ism, spr., fel mot språkets renhet gm onödig inblandn. af främ. ord l. talesätt.

Bar'bara, helg., artill:s skyddshelg., dag 4/12, åkallad und. åskväder.

Barbarell'i, se Giorgione.

Barbaresk'staterna, se Berberiet.

Barbaross'a, it., »rödskägg», 1) binamn på två algeriska sjöröfvare, Horuk o. Djereddin, hka 1515 kämpade mot span. i Algeriet, där H. blef härsk. H. dödades i sl. v. Oran 18. D., hans efterträdare, eröfr. Tunis o. slog 40 en kristen flotta v. Kandia, d. 46 1. 47 Konstpl. — 2) binamn på kejs. Fredr. I.

barbēr|a, fr., raka. -are, en som håller rakstuga.

Barberīni, rom. furstesläkt. Kardinal Francesco (1597/79) grund, barberiniska biblioteket o. byggde Palazzo B.

Barbès (-bä), Arm., fr. revolutionsm., f. 1810 Guadeloupe, f. upprorsförsök lifdömd 39, benåd. m. lifstidsfängelse, befr. gm febr.-revolut. 48, sökte 5/5 s. å. spränga nationalförs., därf. deporterad till ön Belle-isle, lösgifven 54, d. 70 Haag.

Barbier (-biē), Auguste, fr. satir, skald, f. 1805 Paris, d. 82 Nizza. Skr.: Iambes (30 o. f.), Il pianto (33) o. a.

bārbiton, ett lyran liknande sträng-instr. hos de forna grek.

Barbour (bārbör), John, skot. skald, d. 1395, skr. hjältedikten The Bruce.

Barbro Stigsdotter, se Stigsdotter.

Barbuda (barbjûda), brit. ö. bl. de små Antill. 189 kv.km., 775 inv.

bar'bus, se skäggkarp.

Barby, st. i preuss. provinsen Sachsen, v. Elbe, 5,136 inv.

Barcelōna, 1) sp. prov. i Catalonien, 7,690 kv.km., 1,054,541 inv. den mest odl. del. af Span. — 2) [ 73 ]Hst. i sma prov., v. Medelh., omkr. 533,000 inv., fästn., handel, fabr., hamn, promenader, domkyrka, semin., bot. trädg., biskopssäte, universit.

barchent, ett slags kypradt bomullstyg.

Barclay (bārkle), Rob., skot. teol., kväkarnes apost., f. 1648 Gordonstown, d. 90 Ury.

Barclay de Tolly (barklä dö tollī), Mik., ry. furste, fältmarsk., f. 1759 Livland; stred 88/89 mot turk., 92 o. 94 mot Polen, 08 o. 09 mot svensk, i Finl. o. Västerbott., generalguv. i Finld., 10 ry. krigsmin., 15 furste, d. 18.

bard, kelt., namn på de gamla kelternas skalder o. sångare; sed. slutet af 1700-talet brukl. äfven hos oss s. benämn, på skald.

Bardeleben, Heinr. Ad. von, ty. kir., f. 1819 Frankf. a. d. O., sed. 68 prof. i Berlin, d. där 95. Skr.: Lehrb. der Chirurgie und Operationslehre (7:e uppl. 75/76), 4 bd.

barder, zo., hornskifvor i munnen på vissa hvaldjur; af b. fås s. k. fiskben.

Bardera, ort i it. Somalilandet vid Jub.

bardhvalar, Mystacoceti, zo., underordn. und. hvaldjuren. B. sakna tänder, gripa födan m. barderna (se d. o.) o. ha 2 yttre näsöppningar; refbenens främsta par förenadt m. bröstbenet, de öfriga end. leda m. ryggkotornas sidoutskott. B. de största af alla djur (en art öfv. 25 m. l.). Man skiljer mel. 2 familjer: räthvalar, Balænidce, saknande ryggfena, o. fenhvalar, Balcenopteridæ m. ryggfena.

bardisān, fr., gammaldags stötvapen f. infant., ungef. detsma s. hillebard, korsgevär, lans, pik.

bardūner, sjö., tåg, s. fr. öfre ändarna af stängerna gå ned t. aktersta delen af rösten.

barège (-räsch), fr., ett slags tunnt ylle- l. sidentyg, benämndt e. orten Barèges på Pyrenéerna.

Barèges-les-Bains (baräsch-lä-bäng'), fr. badort på Pyrenéerna.

Barein-öarna (-rejn'), arab. ögrupp i Pers. viken.

Barents l. Barentszoon, Willem, höll. upptäcktsres., d. 1597 Novaja Semlja, s. han upptäckte.

barett', fr., skärmlös, rund, fyr- l. åttkant. mössa, und. medelt. allm., nu i soml. ld buren end. af domare, andl. o. s. v.

Barfod, Poul Fred., dan. förf., f. 1811, d. 96, skr. hist. afh. m. m.

barfota|munkar o. -nunnor, s. helt o. hållet l. för viss tid aflagt fotbeklädnad. Jfr minoriter.

Bari (Terra di B.), it. prov. (Apulien), 5,937 kv.km. 855,000 inv. Hst. B. (B. delle Puglie) v. Adriat. haf. 77,478 inv. Hamn.

bari, negerfolk v. Hvita Nilen. Hst. Gondokoro.

barīle, it., sp. o. port. mått för våta varor (i Ital. 33/79 1., i Buenos Aires 76, Mex. 75,62, Lissabon 301,501.).

Baring (bäring), Francis, eng. finansm., f. 1736 Exeter, 93 baronet, d. 10 Longleath. Grund. d. berömd. Lond.-bankirfirm. Baring Brothers and Co.; en tid direkt, f. ostind. komp.

bar'iton, it., mansröst mel. tenor o. bas, a—f.

bārium, kem., Ba = 137, metall, elem. i tungspat (svafvelsyrad baryt, bariumsulfat), witherit (kolsyr. baryt. bariumkarbonat) m. fl. i naturen ganska allm. förek. äran., gulglänsande, eg. v. 4,00, bildar dels själf i fören. m. klor o. a., dels ss. oxiden baryt, flera för sina giftiga egensk. kända salter.

bark, barkskepp, skeppsb., tremastadt fartyg, hvars aktersta mast, mesanmast, är utan märs o. rår.

Barka, 1) högld i n. Afrika, 500 m. h., mel. st. Syrten i v., Egypt. i ö., Medelh. i n. samt Libyska ökn. i s.; 2) folk i n. Abessinien.

barkarōl, it., roddarvisa.

barkass', sjö., största båten på ett fartyg.

Barken, Norra o. Södra, två smnhäng. sjöar i Dalarna. Aflopp, gm Kolbäcksån o. Strömsholms kanal, i Mälaren.

[ 74 ]Bar Kok'ba, Simon, jud. folkuppviglare mot romarne 131/135 e. K. Utgafs f. Messias. Föll efter en blodig kamp.

barkskepp, se bark.

Barlaam o. Josafat, gr. relig. roman fr. medelt. Inneh.: J:s omvändelse gm B.

barlast, ballast, 1) sjö., sten, sand, järntackor o. a., stufvadt i nedersta rummet på olast. fartyg för dess stadigare gång; 2) öfversta grusfylln. på järnvägsbankar.

Bar-le-Duc (-lö-dyck'), hst. i fr. depart. Meuse. 17,693 inv.

Barletta, it. hamnst. vid Adriat. haf., 42,022 inv., fyrbåk.

Bārlow (-lå), Joel, amer. skald o. statsm., f. 1775 Connecticut, d. 12.

Barma, se Birma.

barmakider, barmekider, pers. släkt; mäktig und. abbasid. kaliferna, utrot. 803 af Harun al Rasjid.

Barmen, st. i preuss. reg. omr. Düsseldorf, v. Elberfeld. 141,944 inv., fabrik.

Barmhärtiga bröder och systrar, munkar o. nunnor för lindr. af mänskl. elände utan afs. på rel. o. nation; de förra stift. af portug. João Ciudad 1540 efter Augustinus' regel, svart kåpa; de senare (filles de la charité) stift, af Vincentius de Paula i Frankr. 1625. Upphörde und. revol., återställda af Napoleon I.

Bārnabas, levit fr. Cypern, i börj. Paulus' reskamrat, sed. missionär på Cypern. B:s bref oäkta.

Barnabīter, munksamf., stift. 1530 i Milano, sysselsatte sig med predik., sjukvård o. utdeln. af sakrament.

Barnar'do, Thom. John, eng. filantr., f. 1845 i Irld, d. 05 London. Bildade skolor för barn från gatan.

Barnaūl, sibir. st. 29,850 inv. Bergverk.

Barnay, Ludw., sed. 1860 skådespel., f. 42 Pest. Hjälte- och karaktärsroller.

Barneveldt, se Oldenbarneveldt.

barnförlamning, poliomyelītis, läk., gm en bacill framkallad inflammation i ryggmärgen, företrädesvis i de främre grå »hornen», leder till förlamning.

Barni, Jul. Rom., fr. lärd, f. 1818 Lille, d. 78 Mers. Öfvers. o. komment. Kant.

Barnum (bārnöm), Phineas Tayl., gm sin originella »humbug» känd amerik., f. 1810 Connecticut, d. 91. Grund. B:s museum i N. York. Skr. Autobiography (54).

baro-, i smnsatta ord: tyngd, tryck.

barock', fr., underl., besynnerl., öfverdrifven; b.-stil, se byggnadsstil.

Barōda, brit. skyddsstat i presidentskap. Bombay i Ostind. 20,720 kv.km., 2 mill. inv. Hst. B., 103,790 inv.

baro|grāf, barometrograf, gr., barometer, s. själfantecknar barometerståndet, -makromēter, gr., instrument, s. samtidigt visar nyföddes längd o. tyngd, -mēter, gr., instrument f. mätn. af lufttrycket. B. består af ett lodrätt stående, ofvan tillslutet o. med kvicksilfver fylldt glasrör, s. med sin nedre öppna ände antingen slutar i en med kvicksilfver fylld skål (dosb.) l. ock i nedre änden är u-formigt böjdt uppåt (häfvare-b.). Längd. på kvicksilfverpelaren, hkn gm lufttrycket hålles sväfvande i röret, anger b.-ståndet. Vid hafsytan är medel-b.-ståndet = 760 mm. I aneroid-b. verkar lufttr. på en i det närmaste lufttom metalldosas tunna, elast. bottnar. Enär lufttr. aftar, i samma mån höjden of. hafvet tilltar, är b. användbar s. höjdmätare. -metrogrāf, se barograf.

barōn, medelt.-lat., 1:a klassen af d. lägre adeln i Tyskld o. Frankr., lägsta klassen af d. högre adeln i Engld. I Sverige lägre afd. af högadeln; kallas hos oss officiellt friherre, -i, barons egendom. -iserad, upphöjd i friherrl. stånd.

bar'onet, (abbr. Bart.), eng. [ 75 ]dersm. med värdigh. mel. baron o. knight. Sed. 1611.

Barōnius, Cæsar, rom. kyrkohist., f. 1538 Sora i Campanien, medl. af oratoriekongr., d. 1607 ss. kard. o. bibi. i Vatikanen. Skr.: Arnales ecclesiastici o. a.

baroskōp, gr., = barometer.

Barozz'i, Giacomo, se Vignola.

Barras (barrā), Paul Jean Franç. Nic. de, gr ef., främst, fr. revolutionsman o. polit, f. 1755 Foy, 89 medl.af nat.-förs., bidrog att störta Robesp. 94, banade väg f. Bonaparte, men af denne störtad 99, d. 29 nära Paris.

barre (barr), fr., oprägl. guld- l. silfvertackor, hvilkas halt angifves gm särsk. stämpel; äfv. domstolsskrank, advokatstånd i Frankrike.

barrel (barr'el), eng. mått f. maltdr., = 166,36 lit.; äfv. vikt (1 b. mjöl i Engld o. För. stat. = 99,6 kg.).

Barrière (-iär), Théod., fr. dramat., f. 1823 Paris, d. där 77. Af B:s dramer flera uppförda hos oss.

barrikād, fr., i hast uppkastad spärrn. l. förskansn. af en gata l. väg.

barrique (-rick') fr., våtvarumått i Frankrike, = 228 lit.

barr'ister, eng., 1:a graden af eng. advokatstånd.

barriär, fr., skrank, bom, räcke, hinder, -traktaten, fördr. 1709, 13 o. 15, hvarigm Holland fick besätta vissa af Österrikes nederl. fästn., vid fr. gränsen. Upphäfd 81 af kej. Josef II.

Barr'os, João de, port. hist., f. 1496, d. 70, skr. en hist., skildrande Portugals eröfringar i Ostind., en port. gram. o. a. Anses f. Port:s förnämste hist.

Barrot (barrå), Cam. Hyac. Odilon, fr. statsm., f. 1791 Villefort, sed. 30 pres. i sällskapet Aide-toi et le ciel t'aidera, hufvudman f. den parlam. oppositionen till 48, just.-min. 48/49, afträdde ef t. statsstrecket 51 fr. d. polit. skådebanan, d. 73.

Barrow (barr'å), 1) fl. i Irland; — 2) st. i Lancashire (England), 59,654 inv. — 3) B.-sundet (västra forts. af Lancastersundet), uppt. af Parry 1819.

Barry (berr'i), Sir Charles, eng. arkit., f. 1795 London, d. 60, byggt parlam.-huset i London.

Barsebäck, stort fideikommiss i Malmöh. län.

Bar-sur-Aube (-syr-åb), fr. st. i Champagne vid Aube. 4,587 inv. Sl. 27/2 1814.

Barth, Heinr., ber. ty. resande, f. 1821 Hamburg, d. 65. Resor i n. Afrika, Palestina, Mindre Asien samt Central-Afrika. Skr.: Reise u. Entdeck. in Nord- u. Central-Afrika (57/59), Reise durch d. Inn. d. europ. Turkei (64).

Barthélemy (-mī), S:t., västind. ö bl. de Små Antillerna. Sv. koloni 1784, afträddt. Frankr. 1878. Stad Gustavia.

Barthélemy (-mī), 1) J. Jacq., fr. arkeol., f. 1716 Cassis (Provence), d. 95 Paris. Skr.: Voyage du jeune Anacharsis en Grèce (88), äfv. öfvers. på sv. — Dennes brorson 2) Franc., marquis de, fr. statsm., f. 1747 Aubagne, d. 30. Eft. restaur. pär, statsmin, och markis.

Barthélemy-Saint-Hilaire (-misängt-ilär), Jules, fr. lärd o. statsman, f. 1805 Paris, d. där 95, 38 filos. prof. där, nekade vid statskuppen 51 aflägga ed åt Napoleon, 71/73 Thiers' statssekr., senator 76, 80/81 utr.-min. Skr. öfver Vedas, Budda, Mohammed o. s. v., öfvers. Aristoteles.

Barthold, Friedr. Wilh., ty. hist., f. 1799 Berlin, prof. i Greifswald, d. där 58. Skr. ö. Hansan, Rügen, 30-år. kriget m. m.

bartolomeinatten, blodbadet på de fr. protest, (hugenotterna) i Paris, natten 23—24/8 1572.

Bartolomeus, apostel; enl. sägnen lefv. flådd o. sed. korsfäst i Armenien. Dag d. 24 aug.

Bartolommēo, Fra, se Baccio della Porta.

[ 76 ]Bartolozz'i, Francesco, it. kopparst., f. 1725 Florens, d. 13 Lissabon.

Bartrihari, ind. skald omkr. 50 f. K.

Barūks bok, apokr. bok i G. T., benämnd efter (men ej förf. af) Baruk, en vän till profeten Jeremias.

baryt, gr., se barium.

Barö-sund, sund i Nylands skärgård.

bas, it., tonk., djupaste stämma (i sång F/e) samt instr. = kontrabas l. violoncell. — B.-klav. l. f-klav., tecken på 4:e linjen utvis., att noten därpå är f.

bas, gr., geom., den sida i en plan figur l. den plana gränsyta af en kropp, s. man vill särskildt utmärka; aritm., grundtalet i ett logaritmsystem; byg. = pelar-, kolonnfot; kem., kropp, s. i fören. m. syror bildar salter.

bas, arbetsförman.

basalt', min., hård, finkornig, blåsvart l. blågrå bergart, utgör en blandn. af augit, fältspat, magnet, järnmalm o. olivin. B. finnes i Sverige v. Anneklef i Skåne, i Tyskld v. Rhen, i Frankr., Engld o. s. v. Användes t. dörr- o. fönsterposter i stenhus, proberstenar, mortlar m. ra.

basār, pers., i orient. saluhall; särsk. anordn. försäljning.

baschi-bo'suks »galenpannor» turk. oregelb. trupper.

baschkirer, turk,, tartarfolk i s. Uralbergen, nomadiserande.

baschlīk, turk., ett slags hufvudduk för fruntimmer.

Bāsedow, Joh. Bernh., ty. skolman, f. 1723 Hamb., grund. 74 i Dessau den s. k. Filantropien (en icke kat., luth. l. reform., men kristl. uppfostr.-anstalt), d. 90 Magdeburg.

Basel, 1) kant. i Schweiz, delad i två af haa oberoende halfkantoner: B.-stadt, 36 kv.km., 112,227 inv., o. B.-land, 421 kv.km. 68,497 inv. — 2) St. i B.-stadt vid Rhen, 129,470 inv. Domkyrka, promenad, rådh., museum, univers., missionsanst., bibelsällskap. Kyrkomöte 1431/40. 1501 intr. i edsförb.

basileus (-levs'), gr., konung, namn på 2:e arkonten i Athen.

Basilicāta, it. prov. (sed. 1871 Potenza), 9,962 kv.km., 790,705 inv. Hst. Potenza.

Basilīdes, alexandr. gnostiker i 2:a årh. e. K.

basīlika, gr., den und. kejs. Basilius I fullbord. omarbetn. för bysant, riket af Justinianus' lagbok.

basīlika, gr., ursprungl. kon.-boning, sed. praktbyggn. för rättsväs, o. handel, slutl. den första kristna kyrk. m. 3/5 sidoskepp o. oftast tvärskepp.

basilisk', zo., ödlesläkte, Leguanæ, med hög ryggkam, oskadl. djur, allm. i Syd-Amer. o. har ej att göra med fabelns b., s. troddes ha tuppkropp, treklufven ormstjärt, krona på huf., dödande blick.

Basīlius d. st., kyrkofad., f. 330 Kaisareia, d. 379 s. bisk. där; framstående gm sin strid mot arianismen.

bāsis, gr., grundval.

bask'er, vascongados, urg. befolkn. på ömse sidor om Västpyrenéerna, nu i sp. prov. Öfre Navarra, Biscaya, Guipuzcoa, Alava o. i fr. depart. Hautes- o. Basses-Pyrénées.

basklav, se bas.

baskyl-system, (af fr. bascule, svänggunga), ett gm eftergift åt olika partier e. omständigh. sig rättande polit. system.

Bas'ra, Bassora, turk. vilajet i Mesopotam., v. Schat-el-arab. Hst. B., 18,000 inv.

basrelief (bareljeff'), fr., se relief.

Bassāno, it. st. vid Brenta. 6,400 inv. Bot. trädg., vinodl., sidentillv.

Bassāno, eg. Jac. da Ponte, it. genremål., f. 1510 Bassano, d. 92 där.

Basselin (bassläng'), Olivier, fr. folkskald und. 16:e årh.; dikt. Chansons de Vau de Vire (hvaraf vådevill).

[ 77 ]Basses-Alpes (bass-alp), dep. i s. ö. Frankr. Hst. Digne.

Basses-Pyrénées (bass-pirenē), depart, i sydv. Frankr. (forna Béarn o. Navarra). Hst. Pau.

bassett'-horn, tonk., trubbvinkl. böjdt, klarinettartadt instrument.

Bass'ia L., ilipé-, olje-, smörträdet, Sapotaceæ, Ostindien, Afr., Austr. Blom. vällukt., fröna oljehalt.; lämnar virke.

bassin (bassäng'), fr., se bassäng.

Bassōra, se Basra.

bassorīn, kem., en i vatten starkt svällande, olösl. beståndsd. i åtsk. gummiart., särsk. tragant.

Bass-sund, sund mel. Austral. o. Tasmanien, uppt. 1797.

bassäng', fr., vattenbehållare.

bast, bot., det innersta, närm. veden befintl. lagret af barken på de flesta träd o. buskväxter. B. utmärker sig för sin böjlighet o. seghet samt användes t. tåg, mattor, hattar m. m.

bas't|a, it., nog. -ant, tillräckl., varaktig, duktig.

bastārd, fr., afkomling (alster) af två t. sma släkte hör. olika arter; utom äktensk. födt barn.

Bastholm, Kristian, dan. teol., f. 1740 Köpenhamn, d. 19.

Bastīa, befäst. st. på Korsika. 25,425 inv., t. 1791 hst.

Bastian, Ad., ty. resande o. etnogr., f. 1826 Bremen. Talr. resor t. 78, grund. d. ty. sällskap, f. utforskn. af d. inre Afrika, prof. v. univ. i Berl., geogr. sällsk:s pres., d. 05 Trinidad. Skr.: Der Mensch in d. Gesch. (60), Völker d. östl. Asien (66/71), m. m.

Bastiat (-ā), Fréd., fr. statsekon., f. 1801 Bayonne, d. 50 Rom. Ifrig frihandlare.

Bastide (-stīd), Jules, fr. publ. o. statsm., f. 1800 Paris, d. 79.

Bastien-Lepage (bastiäng' löpāsch), Jul., fr. naturmål., f. 1848 Damvillers.

bastil'jen, fr., fästn. f. statsfångar i Paris, byggd 1370/83, förstörd 14/7 1789.

bastingāring, sjö., på örlogsfartyg: de lårar v. relingarna, i hka kojerna »stufvas»; på handelsfart.: stöttor m. enkel brädklädsel t. höjden af skansklädnaden.

bastiōn, fr., en från en fästnings hufvudvall framskjut. del, s. består af fyra räta linjer, bildande tre utgående vinklar.

bastonād, fr., oriental, prygelstraff, best. af slag på ryggen l. fotsulorna; stryk.

bas-tuba, tonk., blåsinstrum.

basūn, ty., tonk., blåsinstrum., basregister i orgel.

Basūtolandet, brit. koloni i S.-Afr. 26,658 kv.km., 351,000 inv.

bāta, folkstam på Sumatra.

batalj', fr., drabbn., fältslag.

bataljōn, fr., kr., infanteriets takt. enhet (4/6 kompanier); inom kavall. flera skvadron. und. gemens. befäl (ej takt. enhet).

Batātas, Chois., Convolvulaceæ, företrädesvis i varma delarna af Amerika. — B. edulis, Chois. har fotslånga rotknölar (batater), en af varma ländern. nyttigaste näringsväxter.

Batāvia, hst. f. höll. Ostind., på Java, 115,187 inv., osundt klimat. Regeringens säte i först. Weltevreden. Betydl. handel. Jordbäfn. 1883.

Bath (bāth), eng. st. v. Avon, 79,839 inv., ber. badort, papperstillv., teat., sem. -metall, ljusgul leger. af koppar o. zink anv. t. knappar, tekannor o. d. -orden, eng. riddarorden, stift. 1399 af Henrik IV.

Bāthori, siebenbürg. fam., 1) Stefan B., 1571 furste af Siebenb., 75 kon. af Polen, d. 86. — 2) Sigism. B., jesuit, verktyg, furste t. 1597 samt 99/2, d. 13. — 3) Gabriel B., son t. Stefan B., furste fr. 1608, mörd. 13. — 4) Elisabeth B., grefvinna Nadasdy, lät aftappa 650 unga flickor blodet, som hon anv. t. bad, d. i fäng. 1614.

Bathurst (bäth'örst), 1) eng. st. i [ 78 ]Senegambien, vid Gambias mynn. 8,807 inv., 2) st. i Nya Sydwales 9,227 inv. Guldgrufvor.

bathybius, seg slemmassa på hafsbottnen, troddes bestå af org. väsen.

Bathyll'us, se Batyllos.

batist', fr., finaste linneväfn., fabr. i n. Frankr. o. Belg. Bomulls-b., se kambrik.

batomēter, gr., sjö., instrum. f. mätn. af större hafsdjup.

batong', fr., käpp, kommandostaf, taktpinne.

batrak'ier, se groddjur.

batrakomyomakīa, »grodornas o. råttornas krig», kom. epos fr. 5:e årh. f. K., parodi på Iliaden.

Batsēba, hustru t. Uria o., eft. hans undanrödj., t. kon. David, Salomos mor.

battemang', fr., fäktk., slag mot motståndarens vapen f. att föra det ur linjen; dansk., fötternas hastiga korsande und. luftspr.

Battenberg, st. i preuss. reger.-områd. Wiesbaden, v. Eder. 1,000 inv. Slott.

Battenberg, se Alexander 8.

batterī, fr., 1) kr., fältartilleriets takt. enhet; förskansningar t. skydd f. pjäser o. ammunition, ss. demontermörsare-b.; 2) sjö., de vid sidorna af ett krigsfartygs däck l. mellandäck uppställda kanon.; 3) fys., ett antal laddflaskor (elektriskt b.) l. galvan, staplar (galvan. b.), förenade m. haa.

Batteux (-tö), Charl., fr. estet., f. 1713, d. 80 Paris. Skr.: Cours de l elles-lettres (65) m. m. Uppställde naturhärmn. ss. konstprincip.

Batthyanyi (batt'janji), 1) Karl, furste, f. 1697, fältmarsk. und. prins Eugen, segr. 45 v. Pfaffenhofen, d. 72. — 2) Ludw., gref., f. 1809 Pressb., minist.-pres. 48, skjuten 49, högtidl. bisatt 72.

Battōni, Pomp. Girol., it. mål., f. 1708 Lucca, d. 87 Rom. Botfärd. Magdalena i Dresd.

battūta, se a battuta.

Batūm, st. i ry. Armenien. 28,512 inv. Frihamn v. Svarta haf.

Ba'tyllos, Bathyllus, från Alexandria, en af Mæcenas frigif. slaf, grund, af rom. pantomimik, ss. själfst. konst.

Baucis, se Baukis.

Bauck, Vilh., sv. musikskriftst., komp., f. 1808 Gbg, d. 77 Sthm, prof. v. Mus. akad. Skr.: Handb. i musik, hist. (62, ny uppl. 67), m. m.

Baudiss'in, 1) Wolf v., gref., f. 1789 Rantzau, d. 78 Dresd., öfvers. en mängd eng., fr. o. it. dramer. — Hans bror 2) Otto Friedr. Magn. v., gref., f. 1792 Rantzau, d. 65 Teplitz ss. slesv.-holst. gen.

Baudry (bådrī), P. Jacq. Aimé, fr. mål., f. 1828 La Roche sur Yon, d. 86 Paris.

Bauer, 1) Andr. Friedr., f. 1783 Stuttgart, d. 60, jämte König konstr. o. förbättr. snällpress. — 2) Bruno, ty. filos. o. krit., f. 1809, d. 82. Skr.: Kritik der Evangelien (50/52) m. m. — 3) Wilh., ty. ingenjör, f. 1822 Dillingen, d. 75 Münch., konstr. undervattensbåt, dykarappar. m. m. — 4) Karoline, ty. skådesp., f. 1807 Heidlbg, d. 77, g. m. prins Leop. af Kobg 29 o. m. gref. Broël Plater 44. »Lustspelets drottn.» Skr.: Aus d. Bühnenleb. (71), m. m. — 5) Klara, ty. rom.-förf. (pseud. Karl Detlef), f. 1836 Swinemünde, d. 76 Breslau. Fl. af hennes skr. öfvers. på sv.

Bauernfeld, Edw. v., österr. dram., f. 1802 Wien, d. där 90. Fl. af hans lustsp. gifna i Sverige, har äfv. förf. dikter m. m.

bauernfänger, ty., »bondfångare», en som lurar enfaldigt folk.

Bauhin (båäng'), Kaspar, schweiz. bot., f. 1560 Basel, d. 24 där ss. prof.; hans bot. verk d. bästa före Linné.

Bāukis, Baucis, gr., se Filemon.

Baumann, se Jerichau-B.

Baumanns-grottan, märkl. droppstensgrotta i Harz, v. Bode.

[ 79 ]Baumé (bå-), Antoine, fr. kem., f. 1728 Senlis, d. 1804 ss. prof. i Paris. Känd gm d. eft. honom benämnda areometern.

Baumgarten, Alex. Gottlieb, ty. filos, af Wolfska skol., f. 1714 Berl., d. 62 s. prof. i Frankf. a. d. Oder. Den moderna estetikens fader.

Baunscheidtism', Karl Baunscheidts (d. 1860) läkemetod att gm den medelst hudens rispn. m. nålar o. ingnidn. m. skarp olja framkallade inflammat. bota sjukd.

Baur, Ferd. Christ., protest, teol., f. 1792 Schmieden, d. 60 s. prof. i Tübingen. Grund. d. krit. Tübingenskolan; påstod kristend. visserl. grund, af Kristus, men af Paulus upphöjd t. universalrel., samt de nytestamentl. skr. vara tendenssrkr.

Bause, Joh. Friedr., ty. kopparst., f. 1738 Halle, d. 14 Weimar. Is. portr.

bautasten, arkeol, i skand. norden minnesstenar utan inskr.

Bautzen, reg.-omr. i Sachsen, 2,470 kv.km., 405,173 inv. Hst. B. (1. Budissin) v. Spree, 26,024 inv. Slott, domkyrka, sl. 24/5 1813.

bauxīt, mineral, bestående af lerjord, järnoxid, kiselsyra o. vatten; förek. v. Baux (däraf namn.), vid Avignon m. fl. st. Anv. t. framst, af aluminium m. m.

Bavabuti, ind. dram. i 8:e årh. Skr.: Malati o. Madhava m. m.

Bavāria, nylat. namnet f. Baiern; särsk. namn på den af Schwanthaler modell. 19 m. h. bronsstoden i München.

Bāvius o. Mævius, obetydl. rom. poeter, s. angrepo Vergilius o. Horatius, sed. öknamn på dål. skalder o. kritiker.

baxa, med spett, spakar o. d. småning. flytta tunga föremål.

Bax'ter, Rich., eng. predik, o. förf., f. 1615, d. 91, nonkonformist. Skr.: A call to the unconverted m. m.

bay (be), eng., hafsvik, -bukt.

Bayard (bajār), Pierre de Terrail, signeur de, »riddaren utan fruktan o. tadel», f. 1475 på slottet B., stred is. i It., segr. 15 v. Marignano, undertryckte en uppresn. i Genua, d. 24 v. Sesia.

Bayern, se Baiern.

bayeux-tapeten (bajö-), ett i 11:e årh. förfärd., 70,34 m. l. o. 50 cm. br. tygst. l. tapet m. broderier i ylle, föreställ. Vilhelm Eröfrarens härtåg t. Engl. Förvaras i st. Bayeux.

Bayle (bäl), Pierre, fr. filos., f. 1647 Carlat, d. 1706. Skr.: Diction. histor. et critique (97).

Bayonne (bajonn'), fr. st. o. fästn. v. Adour. 27,621 inv., semin., navigat.-skola, hamn, arsenal, hand. m. skinkor m. m. Bajonettens uppfinningsort.

Bazaine (basän), Franç. Achille, marsk. af Frankr., f. 1811, sed. 32 i Algeriet, 55 div.-gen., 63 öfv.-befälh. i Mexico, 64 marsk., 67 återkall. fr. Mexico, 70 ss. befälh. ö. Rhenarm. innesl. i Metz, s. han 22/10 s. å. måste uppgifva; ss. förräd. dömd t. död. 73, benåd. t. lifstidsfäng., flydde 74 fr. St. Marguerite, d. 88 Madrid.

bazār, se basar.

bazoche (basåsch'), fr., sed. 14:e årh. paris, parlam.-skrifvarnes gille, hks öfverhuf. hade tit. konung samt privil. att uppföra andl. skådesp., »moraliteter».

Bazz'i, se Soddoma.

Bazzīni, Antonio, it. violsp.o. komp., f. 1818 Brescia, sed. 73 prof. i Milano; komp. stråkkvart, o. a.

B. C., förh. för British Columbia.

B dur, tonart, s. har ♭ för h o. e.

Be, kem. tecken för beryllium.

Beaconsfield (bīkönsfild) Benj. Disraeli, earl of, eng. statsm. o. romanförf., f. 1805, d. 81, 68 o. 74/80 prem. min., 76 earl. Hans rom. utmärkta sedeskildr.

Béarn, ford. ländsk, i s. v. Frankr., nu en del af dep. Basses-Pyrénées. Hst. Pau.

Beāta, lat., kvinnonamn; den [ 80 ]lycksaliga. B. virgo, hel. jungfrun. Beatæ memoriæ, i salig åminnelse.

beatifikation, lat., kat., skrinläggning (lägre grad af helgonkröning).

beāti possiden'tes, lat., lyckliga de ägande.

Beātrix af Brandenburg, d. 1359, sv. kon. Erik XII:s gem.

Beattie (bīti), Jam., skot. filos. o. skald, f. 1735 Lawrencekirk, d. 1803 ss. prof. i moralfilos, i Aberdeen. Humes motståndare.

beau (bå), fr.; b. monde (-mångd), fina världen; b. sexe (-sex), fr., täcka könet

Beaufort (båfår l. båfört), 1) Henry, kard. o. bisk. af Winchester, dömde jungfrun af Orléans t. bålet, d. 1447. — 2) Edm, hert. af Somerset. Und. Henrik VI regent i Frankr., s. gick förlor. f. Engld, i följd däraf fängslad, sed. guv. i Calais. Stup. 1455 i sl. v. St. Albans.

Beauharnais (båarnä), 1) Alex. de, vicomte, f. 1760 Martinique, 89 ledam, af nat.-församl., 93 öfverbefälh. för rehnarmén, g. m. Josephine Tascher de la Pagerie, sed. Nap. I:s gem., gilj. 94. — Hans son 2) Eugène (se d. o.) o. dotter 3) Hortense (se d. o.). — Hans kusin 4) Claude, f. 1756, medl. af nat.-förs. 89, 1804 senator, 14 pär, d. 19 Paris.

Beaumarchais (båmarschä), Pierre Augustin Caron de, fr. dram. vägbrytare f. fr. revol., f. 1732 Paris, d. 99. Skr.: Le barbier de Séville (75), Le mariage de Figaro (84), m. m.

Beaumont (båmång'), 1) Gust. Aug. de la Bonninière de, fr. publ., f. 1802 Beaumont-la-Chartre, död 66 Tours. — 2) Ed. de la Bonninière, vicomte de B.-Vassy, fr. hist., f. 1816, d. 75. Skr.: Les suédois depuis Charles XII jusqu' à Oscar I, m. m.

Beaumont (båmönt), Francis, eng. dram., f. 1586, d. 15, skref tills, m. John Fletscher dramer i Ben Jonsons stil, utg. af Dyce (1843/46).

Beaune (bån), fr. st. v. Bouzaise, 18,887 inv. Vin.

Beauplan (båplang'), Vict. Art. Rousseau de, fr. dram., f. 1823. Skr.: Nürnbergerdockan m. fl. i Sverige gifna.

beauté (båtē), fr., skönhet, vacker kvinna.

Beauvais (båvä), hst. i fr. dep. Oise v. Avelon. 20,300 inv. Bisk., domk.

Bebel, Ferd. Aug., ty. soc.-demokr., f. 1840 Köln, svarfvare i Leipz., sed. 67 riksd.-ledam., 72 dömd f. högförr., 81 utvis.fr. Leipzig, sed. 90 i Berlin.

beckasin, Gallināgo Leach., Scolopacidæ, vadarfåg. ordn. Hit höra dubbla b., G. major, enkla b., G. media, half-b., G. gallinula. Den första har stjärtens sidopennor i yttre hälften, den mellersta blott i spetsen o. den tredje icke alls hvita.

Becker, 1) Karl Friedr., ty. hist., f. 1777 Berl., d. 06. Skr.: Weltgeschichte, m. m. — 2) Wilh. Ad., ty. arkeol., f. 1796 Dresd., d. 46 ss. prof. i Leipz. Skr.: Handb. d. rom. Alterthümer m. m. — 3) Karl, ty. genremål., f. 1820 Berl., sed. 82 pres. v. akad. där. — 4) Jean, ty. violinist, f. 1836 Mannheim. Grund. 66 florent. stråkkvart. — 5) Reinh. v., fin. språkforsk., f. 1788 Kangasniemi, d. 58 Hfors.

Becket, Thom. a, ärkebisk. i Canterbury, f. 1118 Lond., rikskansl. 57, ifrade f. kyrk., ärkebisk. 62, uppretade Henr. II, hkns anhäng. mördade honom 70.

Beck-Friis, Joak., f. 1722, landshöfd. i Kronob. l. 63, riksr. 69, grefve 91, d. 97, inflytelserik hatt; stift, af Sveriges enda grefsk. Fiholm och Börringe kloster.

Beckman, 1) Joh. Vilh., psalmhist., f. 1792 Gårdsby, d. 73 ss. kommin. i Klara förs. i Sthm. Skr.: Svensk psalmhist. (63) m. m. — 2) And. Fredr., teol. förf., f. 1812 Hjälstad, prof. i Upps. 51, [ 81 ]dompr. där 63, bisk. i Hsand 64 o. i Skara 75, d. där 94. — Hans son 3) Ernst, publ., förf., polit., f. 1850, redakt, af Ny illustr. tidn. 80/82, af Aftonbladet 87/90; liberal o. nykterhetsvänl. riksdagsman, skr. intressanta reseskildr. m. m.

Beckx, Pet. Joh., jesuit-gen., f. 1795 Sichem (Belg.), 53/84 gen., d. 87 i Rom.

Becquerel (becköräll'), 1) Ant. César, fr. fys., f. 1788 Châtillon, d. 78 ss. prof. i Paris. — Hans sonson 2) Antoine Henri B., fr. fys., f. 52 Paris, uppfann de eft. honom uppkallade strålar, liknande uranstrålar utstrålande fr. peckblende.

Bēda, kallad Venera' bilis, angels, teol. o. hist., f. 672 (l. 673), sed. presbyt. i klostr. Girvy, d. där 735.

bedarra, sjö., börja aftaga, stilla sig (om storm l. blåst).

Bedford (bedd'förd), eng. st. v. Ouse, 35,144 inv.

Bedford (~), John Plantagenet, hert. af, 3:e son till kon. Henrik IV i Engld., satte 1422 Henr. VI på tronen, stred ss. reg. segerrikt i Frankr. t. jungfr. af Orléans upptr., d. 35.

Bedlam (bedd'läm), förvrängn. af Betlehem, dårhus i Lond., grund, i 16:e årh.

beduīner, arab., ökeninw, nomad, inv. i arab., syr. o. nordafr. öknarna.

Beecher-Stowe (bītschör-stå), Harriet, amer. skriftst, f. 1812 Litchfield (Connect.), d. 96. Skr.: Uncle Tom's cabin, världsber. rom., m. m.

beef|-eater (bīf-ītör), eng. »oxköttätare», väktare vid Tower i Lond. -tea (-ti), köttextrakt, stark buljong.

Beelzebub, d. af filist. i Ekron dyrk. guden Baal; i N. T. de onda andarnes furste.

Beer, Wilh., ty. bankir o. astron., f. 1797 Berl., d. där 50. Månkartor af Beer o. Mädler.

Beeren-eiland, se Björnön.

Beethoven (Bētåfen), Ludwig van, främst, komp., f. 1770 Bonn, d. 27 Wien, utg. s. 12-årig gosse sonater, v. 14 år hoforgan., stud. sed. 92 hos Haydn, Schenk o. Albrechtsberger. Skr. symfonier, op. Fidelio, mus. t. Egmont, orat. Kristus på Oljeberget, kvartetter, kvintetter, sonater.

Befāna, it., myt. kvinnl. väsen.

befästning, kr., anläggn. f. att göra en plats lämpl. att försvaras af mindre stridskrafter mot större. -s-konst, läran om befästn:s uppf. samt om fästn:s anfall o. försvar.

beg, turk. tit. f. högre milit.

Bega, bifl. t. Teis, t. v.

Begas, 1) Karl d. ä., ty. hist.-mål., f. 1794 Heinsberg, d. 54 Berl. — Hans söner 2) Oskar, mål., f. 1828 Berl., d. där 83; 3) Reinh., bildh., f. 1831 Berl., sed. 76 direkt, f. bildh.-skol. där; 4) Adalb., mål., f. 1836 Berl.; 5) Karl d. y., bildh., f. 1849.

begeistrung, ty., hänförelse.

begharder, se beguiner.

begine-rå, holl., skeppsb., understa rån å kryssmasten.

beglerbeg', turk. ståth. l. högre ämb.-man.

Begōnia L., Begoniaceæ, prydnadsväxt. Inhemsk i tropikerna.

beguīner, kvinnofören. f. välgör. ändam., sed. 11:e årh. i Nederl. Dyl. manl. förening., kallade begharder, uppkommo i 13:e årh.

Beham, 1) Barthel, ty. mål. o. kopparst., f. omkr. 1498 (1502) Nürnberg, d. 40 It. — Hans bror 2) Hans Seb., mål. o. kopparst., f. 1500 Nürnb., d. 50 Frankf. a. M.

Behemōt, hebr., ett ofantl. djur (sannol. flodhästen) i Jobs. b. 40:10—24.

Behn, Andr. v., miniat.-mål., f. i Sachsen, anst. v. sv. hofvet i slut. af 1600- och börj. af 1700-tal., dvärg. Af B. finnas fl. arb. i Nat.-mus.

Behn, Aphra (f. Johnson) eng. förf.a, f. 1642 Canterbury, d. 89.

Behrens, Konr. Behrend, operasång., f. 1835 Braunschweig, 62/70 v. kgl. teat. i Sthm, d. 98 New York.

[ 82 ]Behring, Emil Ad. v., ty. läk. o. bakteriolog, f. 1854, 01 Nobelpristagare, uppt. difteri-serum.

Beira (be'ira), port. prov. 23,977 kv.km., 1,5 mill. inv. Hst. Coimbra.

Beirām, se Bairam.

Beirūt, d. gamles Berytos, turk. st. i Syrien, v. Medelh. 118,800 inv. Hamn, silkesodl.; en af de sundaste städer i världen. 1763 turk.

Beke (bīk), Charl. Tilst., eng. res., f. 1800 Lond., d. där 74.

Bel, babyl. gud = Baal, se d. o.

Bēla, 4 kgr. i Ung. 11:e/13:e årh. B. IV, 1235/70, Andreas II:s son, stred lyckl. mot Österr. o. mongol. Inkallade ty, kolonister.

Beldenacke, Beldenak, se Jens Andersen.

Belem, se Para.

belemnīter, lat., spetsigt cylinderform, förstening. af utdöda bläckfiskart, djur fr. den sekund, formationen.

Belfast (bällfāst), hst. i irl. prov. Ulster. 373,000 inv. Betydl. handel, skeppsdockor, hamn, museum, kat. bisk. o. univ.

Belfort (belfår), fr. st. o. fästn. v. foten af Voges. 32,267 inv. Sl. 15—17/1 1871.

Belgien (Belgique), europ. kon.-rike. 29,457 kv.km. 7,3 mill. inv. Gränsar i n. t. Holl., i ö. t. Holl., Rhenpreus. o. Luxemburg, i s. t. Frankr., i v. till Nordsjön; det tätast befolk. ld i Europa. B. är ett slättid, end. i s. o. Ardenner-platån. Fl.: Schelde (Escaut), Maas (Aleuse) m. bifl. Sambre t. v. Bl. kanalerna, hks smn-lagda längd uppgår t. 2,061 km., märkas: Brüssel—Charleroi, Brüssel—Rupel, Mecheln—Löwen, Gent —Brügge—Ostende, Mons —Condé. Produkt.: stenkol, järn, stål, maskiner, zink, nickel, glasvaror, vapen, spetsar, socker, cigarrer, papper, väfnader. Badorter: Spaa, Ostende, Namur, Verviers m. fl. Hst. Brüssel. Andra st.: Antwerpen, Gent, Lüttich, Brügge, Löwen, Namur, Ostende, Charleroi, Verviers, Ypern m. fl. Polit. ind.: 9 provinser: Antwerpen, Brabant, Ö. o. V. Flandern, Hennegau, Lüttich, Limburg, Luxemburg, Namur, del. i 41 arrondiss. Hist.: B. först rom., 1385 burgund., 1482 habsburgiskt, 1555 sp., 1598/1621 själfst., 1714 österr., 1794/1815 fr., 1815 förenadt m. Holl., 30 skildt därifr., sed. 31 konstit. monarki. Religion: Öfvervägande kat. Nuv. kon. Albert I sed. 09.

Belgrad, hst. i Serbien, v. Saves infl. i Donau. 79,000 inv. Fästn., palats., univ. Fl. ggr belägr. af turk.

Bēlial, hebr., se satan.

Belisārius, bysant. fälth., f. 505 Illyr., besegr. 29 perser., undertryckte 32 Nika-uppror. i Konstpl., besegr. 34 vandal. i Afrik., stred 35/39 o. 44 mot ostgot, i It., slog 59 bulgar., fängsl. 62 f. förment smnsvärj., frigafs, d. 65. Hans blindhet en saga.

Belize (belīs), se Honduras 2.

Bell, Andrew, anglik. andl., f. 1753 St. Andrews, utbild. d. B.-lancasterska växelundervisn.-syst., d. 32 Cheltenham.

Bell, Alex. Grah., f. 1847 i Edinburgh, prof. i Boston, uppfann d. eft. B. benämnda telefonen 76, fotofonen 80.

Bell, Currer (pseud.), se Brontë.

Bellado'nna, se Atropa.

Bell'amy (-mi), Edw., am. förf., f. 1850, d. 98, skr. den socialist, rom. Looking backward m. fl.

Bellangé (-schē), Hipp., fr. bataljmål., f. 1800 Paris, d. 66 där. Napol:s slag.

Bellarmīn, Rob., ultramont. teol., f. 1542 Monte Pulciano, jesuit, kard. o. ärkebisk. af Capua, d. 21 Rom. Försvar, af påfvens världsl. makt. Förf.

Belle-Alliance (bäll-alliangs'), belg. landtgård i Syd-Brabant, si. 18/6 1815. Jfr Waterloo.

Bellegarde (bällgard'), Friedr. [ 83 ]Heinr. v., gref., österr. gen.-fältmarsk. o. statsm., f. 1760 Chambéry, 15/25 min., d. 45 Wien.

Belle-Isle (bäll-īl), fr. ö v. Bretagnes sydkust, 82 ½ kv.km., 9,771 inv.

Belle-Isle (bäll-īl), Charl. Louis A. Fouquet de, gref., marsk. af Frankr., f. 1684 Villefranche, jämte Broglie 41/42 befälh. ö. fr. armén i österr. arfföljds-kr., ledde 42 fransm:s återtåg ur Böhmen, 46 öfverbefälh. i It., krigsmin, sed. 57, d. 61.

Bellerofōn, Bellero'phon, gr. myt., m. tillhjälp af Pegasos segr. öfv. odjuret Kimaira, sträfvade på Pegas. t. Olympen, nedstörtades o. bländades.

belles-lettres (bäll-lättr), fr., skönlit., vitterh.

belletrist' skönlitterär, vitter förf.

bellevue (bellvy'), se belvedere.

Bellīni, 1) Giov., kallad Gianbellini, it. mål., f. 1426 Venezia, d. 16. Grund, äldre venetianska skol. — 2) Vincenzo, it. komp., f. 1802 (1801) Catania, d. 35 Paris. Komp.: Norma, Sömngångerskan m. fl.

Bellinzōna, schweiz. befäst st. i kant. Tessin, 4,911 inv.

Bell'is L., Synanthereæ. B. perennis, allm. i hela Europa, kallas ofta tusensköna.

bellit, sprängämne, uppf. af svensken Lamm 1886, hygroskopiskt.

Bell-lancasterska undervisningsmetoden, se växelundervisning.

Bellman, Karl Mik., en af Sveriges förnämsta skalder, f. 1740 Sthm, sed. 66 hofsekret., d. 95. Skr.: Fredmans epistlar (90), Fredmans sånger (91), Valda skr. utg. af Sondén, 35/36, Saml. Skr. utg. af Carlén, 56/61, Poet. arb. t. 1772 (utg. af Klemming, 72), Skr. Ny saml. (utg. af Eichhorn, 76/77). Bellmansmusiken (utg. af A. Lindgren 95.)

Bellōna, lat., rom. myt., krigsgudinna.

Bellotti', se Canale.

Bellūno, it. prov. 3,349 kv.km., 190,066 inv. Hst. B., mel. Piave o. Ardo, 18,747 inv.

belmontīn, kem., paraffin af petroleum.

Belot (-lå), Ad., fr. förf., f. 1829 Guadeloupe. Advok. i Nancy, d. 90 Paris.

Belsāsar, Nebukadnesars son o. siste kon. i Babylon, reg. 555/38 f. K. Se menetekel.

Belt, 1) Stora B., sund mel. Själland, Låland o. Fyen samt Langeland; 2) Lilla B., mel. Fyen o. Jylland.

Belut'schistan, s. ö. delen af Iran, 342,688 kv.km., 810,076 inv. Hst. Kelat. Bl. öfr. st.: Quettah, besatt af engelsm. Utan större fl. Största del. ofruktb. högld. Befolkn. af iranskt urspr., mohammed., herdefolk.

belvedēre, it., ställe m. skön utsikt, lusthus.

belägring, kr., krigsföretag afs. eröfrand. af en befäst plats, -s-artilleri, därför erford. pjäser, -s-park, framf. en fästn. f. dess belägr. samlad krigsmateriel, -s-tillstånd, v. yttre l. inre oroligh.; då en stads l. landsk:s verkst. makt öfverlämnas åt mil. myndigh. -s-träng, transportabel, f. belägr. erford. materiel f. artill. (Artilleri-b.) o. ingenjörtrupper (Ing.-b.).

beläning, se investitur.

Bembasjön, se Bangveolo.

Bem'bo, Pietro, it. lärd, f. 1470 Venezia, 39 kardinal, d. 47 Rom. Arb. på lat. o. it.

ben, hebr. o. arab., framför fadersnamn = son.

Benāres, eng.-ind. prov. v. Ganges, 26,971 kv.km., öfv. 5 mill. inv. Hst. B. 209,331 inv. Vallfartsort. Betydl. hand. 1775 eng.

Benda, 1) Franz, böhm. komp., f. 1709, sed. 71 kapellm. Berl., d. 86 Potsdam. — Hans kusin 2) Georg, komp., f. 1721 Jungbunzlau, 48/78 kapellm. i Gotha, d. 95 Köstritz. Violinist, pianist, komp., skr.; Medea, Ariadne på Naxos m. m.

Bendemann, Ed., ty. mål., f. 1811 Berl., 38 prof. i Dresd., 59/67 direkt, v. mål.-akad. i Düsseldorf.

[ 84 ]Bender, ry. st. o. fästn. i Bessarabien v. Dnjestr, 33,741 inv. 1812 ry. Karl XII i B. 1709/13. Kalabalik 1/2 1713.

Bendix, Jul., sv. komp., f. 1818 Sthm, d. 71.

Bendz, 1) Vilh. Ferd., dan. figurmål., f. 1804 Odense, d. 32 Vicenza. — Hans bror 2) Henr. Karl Bang, dan. fysiol. o anat. f. 1806, d. 82.

bene, lat., godt. väl; b. mēritus, lat., välförtjänt; b. placito (-tjīto), it., välbehag.

Benēden, Pierre Jos. van, holl. zo., f. 1809, Mecheln, prof. i Löwen, d. där 94. Skr.: Schmarotz. d. Tierreichs (76) m. m.

Benedett'i, Vinc. de, gref., fr. dipl., f. 1817 Bastia, 61 sändeb. i Turin, 64 i Berl., förmedl. 66 Nikolsburg.-fred. o. sökte verka f. fr. ldvinn., förelade 70 i Ems kon. Wilh. Frankr:s fordr., entled. 71, d. 00 i Paris.

Benedict, Sir Jul., ty. komp., f. 1804 Stuttgart, sed. 35 i Lond. ss. komp. o. pianist. Med Jenny Lind i Amerik. 50/51, d. 85. Skr. operor, symf., orat., kant. m. m.

Benedictsson, Vict. Maria, förf., (pseud. Ernst Ahlgren), f. 1850, d. 88. Utg. noveller, romaner m. m.

Benedic'tus, 1) B. den hel., f. 480 Nursia, grund. 29 klostr. Monte Casino, benediktinord:s stamort, d. 43 där. — 2) B. IX, gm mutor påfve 1033, fördrifv. 38, afsatt 44, återinsatt 47, undanträngd 49 af Leo IX, d. 56. — 3) B. XIII, motpåfve i Avignon 1394, afsatt 1409 i Pisa o. 17 i Konstanz, d. 24 Span. — 4) B. XIV, f. 1675 Bologna, 40 påfve, d. 59. Lärd.

Benedikta, sv. kon. Sverker II:s 2:a gem.

benediktīner, munkord., stift, af Benedictus d. hel. 529. Hufvudfordr.: blind lydn., fattigdom, kyskh., kvarstannande i klostr. f. lifstid, andaktsöfn., arbete. B. sysselsatte sig äfv. m. vetensk. o. undervisn. Und. blomstr. 15 /16,000 kloster, nu omkr. 130.

benediktion (-schōn), lat., hos kat. välsign. af personer l. saker.

Benedix, Jul. Rod., ty. förf., f. 1811 Leipz., d. 73 där. Talr. lustspel, flera uppförda i Sverige.

bénéfic|e (-fīs), fr., välgärn., förlän., förmån, -e-foreställning, hvars inkomst tillfaller viss person l. välgör. ändamål, -iant, person, åtnjutande b.

Beneven'to, it. prov. i Campanien, 2,118 kv.km., 259,444 inv. Hst B. vid Sabate o. Calore, 24,627 inv. Ärkebisk., klost., talr. fornlämn. (Trajanus' triumfb.). Jordbäfn. 1668.

benfiskar, Teleostei, 1:a underkl. af fiskar, ha förbenadt skelett, skilda ryggkotor, gälarna täckta m. lock, kroppen vanl. klädd m. fjäll. Hit höra flertalet af nu lefv. fiskar.

Bengālen, eng. presidentsk. i Ost-ind., 491,666 kv.km. 78 ½ mill. inv. Gangesslätten. Hst. Kalkutta.

bengaliska språket, fr. sanskr. härstamm. språk, s. talas o. skrifves af mer än 40 mill. mskr. Eget alfab. B:a viken, vik af Ind. haf., mel. Främre o. Bortre Ind.

bengalisk eld, fyrv., satsblandn., s. brinner m. lifl. färgadt ljus.

bengalis'ten, lilla o. strimmiga, Astrilda cinerea o. undulata, Fringillini, orn., fink-art, fjädrarna silkesfina, vattrade. Allm. i Afrika, ofta i bur i Europa.

Bengāsi, (de gamles Berenike), hst i prov. Barka v. Medelhaf., 15,000 inv. Hamn. Betydlig hand.

Bengel, Joh. Albr., ty. teol., f. 1687, d. 52 ss. konsist.-råd i Stuttgart. Framst, textkrit., anhäng. af kiliasm. o. bokstafsinspir. Skr.: Gnomon Novi Testamenti m. m.

benglas, kem., mjölkhvitt glas, s. erhålles gm tillsättn. af benaska.

Bengt, Birger jarls yngste son, bisk. i Link., hert. af Finld, d. 1291.

Bengt Algotsson, sv. storman und. kon. Magnus Erikssons tid, hert. af Halland o. Finld, d. 1360.

[ 85 ]Bengt Jönsson, se Oxenstjärna.

Benguela (-gēla), ld vid Afrikas västkust, und. port. öfverhögh. Hst. San Felipe de B.

benickemask, se binnikemask.

Beni-Hassan, egypt. by v. Nilen, inhuggna klippgrafvar fr. 12:e dynastien.

Benīn, del af Öfre Guinea v. B.-bukten. Riket B. m. hst. B., 15,000 inv.

Beni-Suēf, hst. i mellersta Egypt., v. Nilen, 18,224 inv.

Benjamin, hebr., lyckans son; enl. bibeln Jakobs yngste son. Stammen, nästan utgång; und. domarnes tid, slöt sig v. rikets deln. t. Juda.

Benkūlen, holl. residentsk. på Sumatra. 24,440 kv.km., 162,396 inv. Hst. B., 7,000 inv. Hamn, osundt klim.

Bennet (-nätt'), Karl Stef., frih., sv. mål., f. 1800, d. 78.

Benn'ett, James Gordon, nordam. publ., f. 1795 Skottld, d. 72 N. York, ägare t. tidn N. York Herald.

Ben Nevis (benn nīvis), bergtopp i Skottland, 1,343 m., St. Britanniens högsta berg.

Benno, bisk. af Meissen, f. 1010, vendernas apost., d. 1107, kanoniserad 1523, hvaremot Luther skref.

benrangel, se skelett.

bensin, kem., flyktigt kolväte, s. kokar v. 70/100°. Allmännast petroleum-b., s. användes mot ohyra o. t. uttagande af fläckar. Eg. v. 0,7. -motor gaskraftmaskin, s. drifves af en exploderande blandn. af bensinånga o. luft.

bensoe, vällukt, harts fr. Bortre Ind. o. Sumatra, fås gm inskära, i barken på b.-trädet. Användes t. parfymer, medicin m. m. -syra, kem., C6H5CO2H = 122, finnes i b., styrax o. andra hartser. Tunna, hvita nålar l. blad. Lösl. i alkohol o. eter. -tinktur, lösn. af b. i sprit, anv. som hudförsköningsmedel.

bensōl, kem., C6H6, flyktigt kolväte ur stenkolstjära; färgl., luktar eteriskt. Eg. v. 0,89, kokp. 80°. Lösl. i alkohol o. eter, anv. t. anilinberedn., lösn. af kautschuk, fläckuttagn. m. m. I handeln vanl. und. namn. bensin.

bensvärta, pulveris. benkol.

Bentham (bennth'em), Jeremy, eng. rättslärd, f. 1748 Lond., d. 32. Grund, utilitarismen.

Ben'tinck, 1) Will. Henry Cavendish-B., eng. statsm., f. 1738, 1:e skattkammarlord 83 o. 07, d. 09. — Hans son 2) Will. Henry Cav.-B., eng. militär, f. 1774, 1812 öfverbefälh. f. eng. hjälptrupperna på Sicilien, s. han gaf en konstitut., 27/35 gen.-guvern. öfver Ostind., d. 39 Paris.

Bentley, (bännt'le), Rich., eng. filol., f. 1662 Oulton, d. 42 ss. teol. prof. i Cambridge. Utg. Horatius m. fl. o. bevisade oäktheten af Falaris' epist.

Benvenūto Cellīni, se Cellini.

Benzelius, 1) Erik d. ä., f. 1632, biskop i Strängnäs 87, ärkebisk. i Upps. 1700, d. 09. — Hans söner; 2) Erik d. y., f. 1675, prof. i Upps. 1723, bisk. i Gbg 26, i Link. 31, utn. ärkebisk. 42, d. 43; — 3) Jakob, f. 1683, prof. i Lund, 18, bisk. i Gbg 31, ärkebisk. 44, d. 47; — 4) Henrik, f. 1689, prof. i Lund 28, bisk. där 40, ärkebisk. 47, d. 58.

Beōtien, se Boiotien.

Beovulf, urgammal anglosax. hjältedikt på alliterationsvers, besjung. geaternas kon. B:s bragder.

berābra, folk i Nubien, v. Nilen.

Béranger (-rangschē), Pierre Jean de, Frankrikes förnämste visdiktare, f. 1780 Paris, d. 57 där. Skr.: Chansons.

Berber, st. i Nubien, vid Nilen, 8,000 inv.

Ber'bera, hamnst. v. Adenviken.

Berberīet, Barbareskstaterna, ld i n. v. Afrika, omfattande Tripolis, Tunis, Algeriet, Marokko, 1,762,000 kv.km., 11 ½ mill. inv., s. äro berber, morer, araber, negrer o. judar.

[ 86 ]ber'beris, bot., burkväxt af Berberideæ, is. B. vulgaris med gula blommor o. cinnoberröda bär.

Berbice (bö'rbis), distr. i brit. Guayana, v. fl. B.

Berch, Karl Reinh., numism., f. 1706 Sthm, d. 77 där. Skr. : Namnk. sv. herrars o. fruars skådepen. (77/81).

Berchem, Clas Piet, holl. mål., f. 1620 Haarlem, d. 83 Amsterd.

Berchtesgaden, bai. landsk, i Salzburgeralp. St. B. 2,634 inv., 622 m. öfver haf. Saltgrufvor.

Berdi'tschev, ry. st. i guv. Kiev, 53,728 inv., mest judar. Handel, marknader.

Berengar, 1) B. I., kon. af Ital. sed. 888, s. af Eberhard af Friaul o. Ludv. den frommes dotter Gisela, 15 rom. kejs., mord. 24. — Hans dotterson 2) B. II, 950 kon. af Ital., besegr. af kejs. Otto I 52, afs. 61, fången 64, d. 66 Bamberg.

Berengāria, dan. kon. Valdemar II:s gem., d. 1221.

Berengārius af Tour, fr. skolast., arkidiak. i Angers 1040, befordr. en vetenskapl. utläggn. af skriften, stred med kyrkan, d. 88 St. Côme.

Berenīce, Berenike, g. geogr., 1) st, i Egypt., v. Röda haf.; 2) st. i Kyrenaika, nuv. Bengasi.

Berenīce, Berenike, fl. drottn. af Egypt. af Ptolemaiernas o. Seleukidernas fam. B. II, gem. t. Ptolemaios III, 246/21 f. K., offrade f. sin gemåls välfärd sitt hår, hkt blef stjärnbild. B:s hår (nära Lejonets svans, 36 stjärnor).

Berens, Herm. Joh., komp., f. 1826 Hamburg, kom 47 t. Sverige, 68 ord. lär. v. mus.-akad., d. 80.

Beresford (ber'esförd), Will. Carr, visc, eng. gen., f. 1768, naturl. son t. markis, af Waterford, eröfrade Madeira 07, generaliss. f. port. armén 09, 17 i Brasil., förvisad ur Portugal 23, tory, d. 54,

Beresina, ry. bifl. till Dnjepr, t. h., 535 km. l. Fransm:s återtåg 26—29/11 1812.

Beresovsk', ry. st. v. Ural, 10,200 inv., medelpunkt för de B:ska guldbergverken.

Berg, ford. hertigd. v. högra Rhenstranden, omfattande nuv. regomr. Düsseldorf, Köln, Arnsberg. B. 1380 hertigd., 1806/13 fr. storhertigd., 15 preuss.

Berg, 1) Fredr. Teod., läk., statist., f. 1806 Gbg, 49 med.-råd., 58 chef f. statist. centr.-byrån, d. 87 Sthm. — 2) Karl Joh., jur., f. 1819, Sthm, just.-råd 59, statsr. 68, 80/89 pres. i Svea hofr., d. 05. — 3) Karl Osk., gen.-kons. f. 1839 Västmland, d. 30. Nykterhetstal., förf. — 4) Joh. (John) Vilh., kir., f. 1851 Sthm, 93 öfver-kir. vid Serafim.-lasar. B. är f. n. Sveriges förnämsta kir. — 5) Fridtjuv, pedag., polit., f. i Östergötl. 1851, 81 lärare vid Sthm folksk., sed. 90 ledarn, af riksd. o. 2:a kam., 05 chef för eckles.-dep., 08 hedersdoktor.

Berg, Jens. Krist., nor. hist. o. jur., f. 1775 Köpenh., d. 52. Skr.: Budstikken (17/29) m. fl.

Berg, Fredr. Vilh. Remb. v., gref., ry. statsm., f. 1790 Livld, stred mot turk. 28/29, i Polen 30/31, Ung. 49, gen.-guv. i Finld 54, 56 fin. gref., 61 återkall., 63 ståth. i Polen, där f. sin hårdhet hatad, 66 fältmarsk., d. 74 Petersburg.

Ber'gamo, it. st. vid Alp., 47,772 inv. Domkyrka, bisk.-säte, akad.

bergamott'er, se päron.

bergamott'-olja, flyktig, gul till gröngul olja, s. erhålles gm pressn. af de färska skalen af d. i Medelh.-länd. väx. bergamotten (Citrus Bergamea). Anv. t. parfymer.

bergblått, tekn., starkt giftig vattenfärg, s. erhålles gm pulveriser. af kopparlasur l. gm fälln. af kopparvitriol m. ett alkalihydrat. Kallas vanl. bremerblått.

Bergelin, Joh. Teod., agron. o. publ., f. 1822 Karlstad, d. 64. Skr. i landthushålln. m. m.

Ber'gelme, nord. myt., Trudgelmes son, stamfar f. jordens jättar.

Bergen, 1) nor. st. v. Nordsj., 72,251 inv. Bisk.-säte, stor hamn, betydl. [ 87 ]utförsel af sill o. torsk, stark sjöf. Und. medelt. vikt. hansest.; 2) hst. på ön Rügen, 4,005 inv.

Bergen, Karl Fredr. Berndt v., publ., förf., f. 1838 Gbg, uppträdde i tal o. skrift mot den gängse kristend.-uppfattn. Utg. tidskr. Framtiden m. m., d. 97 Sthm.

Bergenhus, nor. fästn. v. Bergen.

Bergen -op -Zoom (-chen -åpp -såm), befäst, höll. st. v. Schelde, 13,668 inv.

Berger, 1) Ludv, ty. komp., f. 1777 Berl., d. 39 där. Gedigna klav.-kom. — 2) Joh. Nepom., österr. statm., f. 1816 Prossnitz, 48 medl. af Frankf.-parl., 67/70 minist., d. 70 Wien.

Berger, (Johan) Henning, förf., f. 1872 Sthm, debuterade (01) med Där ute. Öfr. arb. Ridå (03), Syndafloden (07), Drömlandet (09), Bendel & C. (10).

Bergerac (bärsch'rack), Savinien Cyrano de, fr. förf., f. 1619 Paris, soldat, d. 55, skr. sorgesp. »Agrippine» m. m.

Bergfalk, P. E., rättslärd, f. 1798 Öfver-Selö, 38/61 prof. i Upps., d. 90 Sthm. Skr.: Om sv. jordens beskattn. (32), m. m.

berggrönt, tekn., giftig grön målarfärg, som erhålles af pulveris. malakit l. gm fälln. af kopparvitriol; kallas äfv. braunschweiggrönt.

Bergh, 1) Joh. Edv., mål., f. 1828 Sthm, 67 prof. vid Konst-akad., d. 80, grundlade vårt nationella landsk.-måleri. — Dennes son 2) Sven Richard, mål., f. 1858, främst, ss. porträttmål.

Berghaus, Heinr., ty. geogr., f. 1797 Kleve, d. 84 Stettin. Skr.: Länderu. Völkerkunde (37/40), 5 bd.

Bergianska trädgården, en i närh. af Sthm belägen gård, utgör en skola för utb. af trädg.-mäst., förestås af en af Vet. Akad. utsedd naturhistoriker.

Bergklint, Olof, förf., f. 1733 Västerås, d. 1805 ss. kyrkoh. i Skåne. Skr.: Ode öfver lifvet.

bergkristall, se kvarts.

Bergkvara, köp. i Kalmar l. vid Kalmar sund; gods i Kronob. l. Ruiner.

berglin = asbest, se d. o.

Bergman, 1) Torb. Ol., kem., f. 1735 Västergötl., 58 prof. i Upps., d. 84 Medevi. Förtjänstfull mineral., grundl. af analyt. kemien. Skr.: Opuscula physica et chem., m. m. — 2) Karl Joh., förf., f. 1817 Visby, 59 lektor där. Skr.: Gottland o. Visby (56/58), m. m. — 3) Karl Vilh., hist, f. 1820 Västergötl. d. 57. Skr.: Minnen ur Sveriges nyare hist.

bergolja, se petroleum.

bergsalt, min., i olika bergarter befintligt klornatrium: kornigt, tätt, färglöst, grått, rödt l. gult; finnes i vald. lager i Alperna (Salzkammergut), Karpat. (Vieliczka), Stassfurt, S. Amer., Asien m. fl. i stäppsjöar o. ss. sublimat vid vulkaner.

Bergshammar, säteri i Södermanl.

bergshandtering, de arb., gm hka mineral l. malmer tillgodogöras o. vidare behandlas. B. omfattar grufdrift, hyttdrift o. de vunna metallernas bearbetn. t. handelsvaror.

bergsskolor, läroanstalt, f. teor. o. prakt, undervisn. i ämnen, tillhör, bergshandtering. I Sverige finnas 1 högre (i Sthm) o. 2 lägre (i Falun o. Filipstad).

Bergstedt, Karl Fredr., språkforskare o. publ., f. 1817 Lillkyrka (Örebro l.) 52/55 redaktör f. Aftonblad., 71/74 f. Samtiden, d. 03; utg. öfvers. fr. sanskrit m. m.

Bergstrand, 1) Karl Erik, kem. o. geol., f. 1830 Kila, prof., 69/82 landtbruks-akademiens agrikult.-kem. Skr.: Om näringsämnena (57), Lärob. i geol (68), De konstgjorda gödningsämnena etc. (78), m. m. — Dennes kusin 2) Per Eman. (pseud. Bias, Kap t. Gulliver m. fl.), f. 1834, ingenjör i landtmät.-kont. Skr.: Fältmätningskonst (63/64), m. m. — Hans kusin 3) Vilh. Alex. (pseud. Ivar [ 88 ]Blå, Marcellus), publ., f. 1850, sed. 85 hufvudredakt. f. Nya Dagl. Alleh. Skr.: Sista krisen etc. (80), Polit silhuetter (80), m. m. Död 91.

Bergström, 2) Per Axel, statsm., f. 1823 Lund, riksdagsledamot sed. 67, civilmin. 70/75, pres. i kammarkoll. 75, landsh. i Örebro 76, d. där 93. — 2) Richard, lit.-hist., f. 1828, sed. 78 bibi. v. kgl. bibl., d. Sthm 93. Utg. Sv. folkvis, af Geijer o. Afzelius i tillökt o. komment. uppl., Gerd, poet. antol. Sv. jägarkalend., m. m. — 3) David Krist., polit., f. 1858 Brunneby, Östergötl. ordf. i Verdandi 97, medredakt. af »Dagen» sed. 97, 93 ledarn, af 2:akam., 05 konsult, statsråd, gen.-kons. i Hfors sed. 07. Ifrig politiker, frisinnad. — 4) Alfr. Maur., mål., f. 69 Sthm, ledam, af konst.-akad. sed. 90, främst, ländsk.-mål., har äfven utfört en större väggmåln. i Dram. teat.s foajé.

Bergsund, stor mek. verkst. v. Sthm.

bergsvetenskap, smnfattn. af de på vetensk. o. erfarenh. grund. regl. för minerals o. malmers uppsök., brytn. o. bearbetn. samt den vetensk. behandlingen af hithörande frågor. B. omfattar grufvetenskap, hyttkonst, metallurgi o. bergsmekanik.

Bergsöe, Jörg. Vilh., dan. förf., f. 1835 Köpenh. Skr. noveller, dikter m. m.

berguf, Bubo ignavus Forster, Strigidæ, Örontofsarna långa, färgen spräckl., hakan o. strupen hvita.

beriberi, egendoml. med förlamningssymtom o. vattensot förenad trop. sjukdom (endemisk i Japan, Australien, Indien).

Bering, Vitus, upptäcktsres., f. 1680, Horsens, uppt. 28 Beringssund, d. 41 på den likaledes e. B. uppkallade Beringsön (en af Aleuterna). Beringshaf, n. öst. del. af Stilla hafvet., mel. Asien o. Amer., gm B.-sund förbund, med Norra ishafvet.

Bériot (-riå), Charl Aug. de, belg. komp., f. 1802 Löwen, d. 70 Brüssel.

Berkeley (börkli), Geo., eng. filos., f. 1684, d. 53 ss. bisk. af Cloyne. Skr.: Theory of vision m. m. Absol. idealist; tingen blott våra förnimmels. o. föreställn., alltså intet objektivt utom anden.

berkovetz, ry. vikt = 163,8 kg.

Berkshire, (börkschir), grefsk. i mel. Engld, 1,870 kv.km., 254,931 inv. Hst. Reading.

Berlichingen, Götz (Gottfr.) v., »med järnhanden», ty. riddare, f. 1480 Württemberg, förlorade 1501 högra handen, s. ersattes m. en af järn, 19 m. Ulr. af Württemb. mot Schwab, förb., 25 tvingad af bönderna vara deras anför., fängsl., frigif. 30, 41 mot turk., 44 mot fransm., d. 62 på slott. Hornberg.

Berlin, hst. i Tyska riket samt Preussen, v. fl. Spree. 64,5 kv.km., 2,2 mill. inv. Gator: Unter den Linden, Friedrichs-, Wilhelms-, Leipziger-, Viktoriastrasse. Bl. byggnader må nämnas: kejserl. o. gamla slottet, nya muséet, nationalgalleriet, tyghuset, Monbijon, singakad., univ.-huset, kgl. bibl., operahus., rådh., börsen, myntet, generalpostamtet, Werder'sche kirche, Mikaelskyrk. m. fl. — Teatrar: Schauspielhaus, Viktoria-, Wallner-, Friedrich-Wilh.-städterteat., operan o. s. v. — Monument: Siegesdenkmal v. Königsplatz, Fredrik den stores ryttarestaty m. fl. Berömda äro äfv. zo. o. botan. trädgård., akvariet o. djurgården m. slottet Bellevue. Af B:s omgifningar märkas Kreuzberg samt Kroll'sgarten, B.s förnämsta förlustelseställe. B. grundlades und. markgref. Joh. o. Otto 1225/32.

Berlin, Nils Joh., kem., f. 1812 H-sand, 47 prof. i Lund, 64/83 gen-direkt, o. ordf. i med.-styr., d. Sthm 91. Skr.: Lärobok i naturläran (52, sed. fl. uppl.), Elem.-lärobok i oorg. kemi (57), In pharmacop. suec. Comment. (46), m. m.

[ 89 ]berlīnare, ett slags täckt vagn.

berlinerblått, kem., djupblå färg, s. framställes gm fälln. af järnsalter m. blodlutsalt. Anv. t. målarfärg, tapet-, pappers- o. tygtryckn., bläck, färgn. m. m.

Berlingske tidende, Danm:s äldsta tidn., fr. 1720.

Berlioz (-liås), Hect., fr. komp., f. 1803 Côte St. André, först läk., 30 stora priset f. en kantat, sed. 39 bibi. v. konserv, i Paris, d. 69 där. Skap. af den s. k. programmus. Skr. symf., orator., operor kantat, m. m.

Berlitz-metoden, att lära främmande språk, betjänar sig uteslutande af de främmande språken vid underv.

berlock', fr., prydnad vid urkedja.

Bermūdas-öarna, grupp i Atl. haf. af 300/400 korallöar. 1612 brit., mest obebodda, 17,535 inv. Störst Bermuda, hst. Hamilton.

Bern, schweiz. kant., 6,888 kv.km., 589,433 inv. Hst. B. vid Aar, sed. 48 hst. f. hela Schweiz; 74,651 inv. Förbundsreg., representanthus, domkyrka, bibl.

Bernadotte, se Karl XIV Johan.

Bernadotte (-dått'), Oskar, prins, grefve af Wisborg, Oskar II:s son, f. 1859, afsade sig i samband med sitt giftermål med Ebba Munck sina kungl. rättigheter.

Bernard (-nār), Claude, fr. fysiol., f. 1813 St. Julien, d. 78 ss. prof. i Paris. Vikt. arb. om matsmältningsprocessen.

Bernardin de St. Pierre, se Saint-Pierre.

Bernardīno (San), pass i graubünd.-alperna, 2,065 m. h.

Bernbrunn, Karl, österr. skådesp., f. 1787 Wien, byggde 47 Karl-theatern där, d. 54.

Bernburg, st. i Anhalt, v. Saale, 18,600 inv. Gymn., fabr. Till 1863 hst. i Anhalt.-B.

Berner-alperna, alpsträckan i Bern o. Wallis.

Bernhard, S:t, se Alperna.

Bernhard, 1) B. af Clairvaux, B. d. hel., asket. o. myst. und medelt., f. 1091 Fontaines (Bourgogne), 13 cisterciensermunk, 15 abbot i Clairvaux, påskyndade 47 2:a korståg., hvars olyckl. utgång förorsakade hans död 53, helgonförklar. 73. — 2) B., hert. af Sachsen-Weimar, f. 1604 Weimar, deltog på protest:s sida i 30-år. kriget, sed. 31 und. svenskarnes fana, slöt sig 35 t. Frankr., segrade öfver österr. i Elsass o. v. Rheinfelden 38, eröfrade Breisach s. å., d. 39 Neuenburg.

Bernhardi, Theod. v., ty. hist., f. 1802 Berl., 66/71 preuss. diplom., d. 87 i Schlesien. Skr.: Geschichte Russlands u. d. europ. Politik 1814/31 (63), m. m.

bernhardīn-orden, se cistercienser.

Bernhardt, Sarah, sed. 1862 skådesp., f. 43 på ön Belle-Isle, 71/80 v. Théât. franç., nu ledarinna af Sarah-B.-teatern, har sedan dess uppträdt i Lond., Köpenh., Amerika, Petersburg, Wien, Sthm o. s. v., 82 g. m. skådesp. Daria (egentl. Jacqu. d'Amala), skild året därpå. Äfv. bildh. o. mål.

Ber'ni, Francesco, it. skald, f. omkr. 1490, d. 36 Florens. Mästare i d. burleska poesien (poesia bernesca).

Bernīna, se Alperna.

Bernīni, Giov. Lor., it. arkit., bildh. o. mål., f. 1589 Neapel., d. 60 Rom. Barockstilens hufvudrepresentant.

Bernis (-nī), Franç. Joach. de Pierre de, gref. af Lyno, fr. statsm. o. skald, f. 1715, Pompadours abbé o. gunstl., utr.-min. 57, ärkebisk. i Alby 64, kardin. 69, d. 94 Rom.

Bernoulli (-nûji), 1) Jacqu., mat., f. 1654 Basel, d. ss. prof. där 05. Stora förtjänst, om differential- o. integralräkn. — Hans bror 2) Jean, mat., f. 1667 Basel, 1705 broderns eftertr., d. 48 där. Integralräkn:s grundl., samtidens Arkimedes. — Dennes son 3) Daniel, mat., f. 1700 Gröningen, 50 prof. i fys. i Basel, d. 82 där. Hydrodynamik.

Bernstein, Aaron, ty. förf., f. 1812 [ 90 ]Danzig, d. 84 Berl. Grund. 49 i i Berl. d. sed. 53 und. tit. Volkzeitung så spridda polit. tidn. Af B:s skr. äro många öfvers. på sv.

Bernstorff, kgl. lustslott nära Köpenh., har förr tillhört släkten B.

Bernstorff, 1) Joh. Hartv. Ernst, gref., dan. statsm., f. 1712 Hannover, 51 utr.-min., 70 af Struensee utträngd ur ministären, d. 72 Hannover. Vän af böndernas frigörelse, gynn. af konst. o. vetensk. — Hans brorson 2) Andr. Peter, dan. statsm., f. 1735 Hannover, efter Struensees fall inkallad i Guldb. ministären, d. 97. Svenskvänlig o. gynn. af bonde-emancipat. — Dennes son 3) Krist. Gynt., dan. statsm., f. 1769 Köpenh., 97 v. 28 års ålder utr.-min., 18 preuss. utr.-min., afsked 31, d. 35. Reaktionär. — Dennes brorson 4) Albr., preuss. statsm., f. 1809, sed. 45 sändeb. v. åtsk. hof, 61/62 utr.-min., 71 sändeb. i Lond., d. 73 där.

Bernström, John Pet. Fredr., industriidk., f. 1848 Helsingborg, verkst. dir. i akt.-bol. Separator, en af arb.-gifv.-förb.s främste män.

Bernward, ty. bisk., mål. o. bildh., f. omkr. 960, d. 1022 ss. bisk. i Hildesheim. Koppardörrarna t. domen i Hildesh. o. den ber. Bernwardspelaren på kyrkogård. där utförda und. B.s ledn.

Berry (-rī), förd. fr. prov., 14,340 kv.km., nu depart. Cher, Indre, Creuse.

Berry (-rī), 1) Charl. Ferd., hert. af B., 2:e son t. Karl X af Frankr., f. 1778 Versailles, mördad af Louvel 1820. — Hans gem. 2) Caroline Ferd. Louise, neapol. prins., f. 1798, blef 20 mor t. Henrik, gref. af Chambord, flydde eft. julirevol. t. Engld, anstift. upproret i Marseille 32, häktad i Nantes, i hemligh. förmäld m. markis Lucchesi Palli, födde hon i fängelset i Blaye en dotter 33, blef därefter frigifven, d. 70 Brunnsee (Steiermark.)

Berryer (berriē), Pierre Ant., fr. advok. o. polit., f. 1790 Paris, d. 68. Förf.

bersaglieri (-saljēri), it. skarpskyttar, utgöra 12 regem.

berså, fr., löfsal.

Bert (bär), Paul, fr. lärd o. statsm., f. 1833 Auxerre, 69 fysiol. prof. i Paris, 74 radikal medl. af nat.-förs., 81/82 undervisn.-min., 86 min.-resident i Huë (Anam), d. Tongking 86. Skr. i fysiol. o. a.

Berthier (-tiē), Alex., fr. marsk., f. 1753 Versailles, m. Lafaytte i Amer., chef f. gen.-stab. i It. o. Egypt., 1800 krigsmin., 04 marsk., gen.-stabschef i fälttåg, mot Österrike 05 samt mot Preussen o. Ryssland 06/07, sistnämda år suverän öfver Neufchâtel o. Valengin, 08 g. m. prins. Amalie af Baiern-Birkenfeld, 09 hert. af Wagram, gen.-stabschef und. fälttågen 12/14, und. Ludvig XVIII bibehållen s. pär o. marsk., d. gm olyckshändelse 15 Bamberg.

berthierīt, stål grått min., bestående af svafvelantimon o. svafveljärn. Anv. t. framställn. af antimon.

Berthollet (-tållä), Claude Louis, fr. kem., f. 1748 Talloire (Savojen), d. 22 Arcueil (nära Paris). Uppt. af klorblekningsmetoden o. knallsilfver.

Berthollētia H. & B., bot, Myrtaceæ. Sydamer. B. excelsa, resl. träd, lämnar de s. k. brasil. l. paranötterna.

bertillonage (-tijonāsch), fr., ett af fransm. A. Bertillon (f. 1853) uppfunnet syst. för identifiering af förut straffade förbrytare.

Bertīni, Henri, fr. komp., f. 1798 Lond., d. 76 Paris. Skr. förträffl. etyder.

Bertrand (-träng'), Henri Gratien de, gref., fr. gen., f. 1773 Châteauroux, deltog i fälttågen 98/13, åtföljde Napol. t. Elba o. S:t Helena, 30 chef för polytekn. skolan o. medl. af deput.-kam., d. 44 i sin hemort.

Bertrand de Born (-trang' dö bårn), fr. trubadur, f. omkr. 1145 [ 91 ]Born (Périgord), d. omkr. 10 Daron. Polit. sånger o. kärleksvisor.

berusande drycker o. medel, se rusdrycker.

Berwald, 1) Johan Fredrik, sv. komp., f. 1787 Sthm, 23 kapellmäst. där, d. 61. Skr. operetter, kantat., prolog, m. m. — 2) Frans Adolf, komp., f. 1796 Sthm., 67 lärare vid konserv., d. 68 där. Skr.: Estrella di Soria m. fl. — 3) Julia Matilda, se Åkerhjelm.

Berwick (berr'ick), James Fitzjames, fr. marsk., naturl. son t. Jakob II af Engld o. Arabella Churchill, f. 1676 Moulins, stred 91/92 und. Luxembourg o. Villeroi, 04 i Span., 05 i Savojen, eröfrade 06 Nizza, 07 hert. af Liria, stupade 34 Philippsburg. Stamf. f. hert. af Liria o. Fitzjames.

Berwick-on-Tweed (berr'ick ånn twīd), eng. st. vid Tweed. 13,437 inv. Skeppsvarf, fabrik.

beryll, mineral af kiselsyra, berylliumoxid o. aluminium; blå- l. gräsgrön. Böhmen, Ural, Egypten o. a. Begagnas till smycken och kallas då smaragd.

beryllium, kem., Be = 9,3 metallen i beryll, hvit, liknar alumin. Eg. v. 2,1.

Berytos, se Beirut.

Berzelius, Jöns Jak., kem., f. 1779 Väfversunda, 07 prof. i med. o. farm. vid Karolins, institutet, adl. 18, frih. 35, d. 48 Sthm. Ledarn, af Vetensk. o. Sv. akad. Bildstod i Sthm. Världsber. ss. skapare af den nya kem. o. elektrokem. systemet, uppt. flera grundämn., reformerade kem. analysen. Skr.: Lärobok i kemi (1808/30), 6 bd, öfvers. på de flesta europ. spr., jämte många andra arb.

berörings-elektricitet, se galvanism.

Besançon (-sangsång')? fr. st. o. fäst. v. Doubs. 55,362 inv. Ärkebisk., akad., betydl. urindustri.

Bes'ant, 1) Sir Walter, eng. förf., f. 36 Portsmouth, d. 1901 Hampstead. Skr. m. J. Rice flera romaner. 2) Annie, den föreg:s svägerska, eng. socialpolit., f. Wood 1847 London, har verkat för malthusianismen o. teosofien.

besigue (-sīg), fr., ett slags mariagespel.

beskickning, 1) met., d. blandn. af malmer o. flussmedel, s. inlägges i en ugn för att där smälta; 2) dipl., se legation.

Beskow, 1) Bernh. v., vitter förf., o. minnesteckn., f. 1796 Sthm, adl. 26, sed. 34 Sv. akad. ständige sekreter., frih. 43, 61 öfverste kammarjunk., d. 68 Sthm. Skr. dram. Torkel Knutsson o. Birger o. hans ätt; Gustaf III ss. kon. o. mnska (60/61), Om själens hälsa (56) m.m. — Hans brorson 2) Gust. Eman., präst o. teol. förf., f. 34 Sthm, grund, den s. k. Beskowska skol. 67, bragte 68 Blasieholms-kyrkan i Sthm t. stånd. Skr.: Reseminnen fr. Egypten, Sinai o. Palestina, m. m. — Dennes syssling 3) Bernh. Aug., ståletsare, f. 37 i Munktorp, har tillverkat konstnärliga dekorativa sköldar och en mängd andra prydnadsföremål. — 4) Fredr. Natanael, brorson till 2), predikant, förf., f. 65 i Hallingberg; har skr. omtyckta predikn. o. uppsatser i sociala frågor. — Dennes hustru 5) Elsa, tecknarinna, f. Maartman 74 Sthm, har utg. mycket omtyckta barnbilderböcker.

Bessarabien, ry. prov. mellan Dnjestr, Prut o. Svarta haf. 45,630 kv.km., 2 mill. inv. Stäpper o. betesmarker. Hst. Kischinev.

Bessārion, Joh., kunskapsrik teol., f. 1395 Trapezunt. Kardinal o. påfl. legat. Åvägabragte 1439 union, mel. kat. o. gr. kyrk., d. 72 Ravenna.

Bessemer, Sir Henry, eng. ingen., f. 1813 Hertfordshire, d. 98 London, uppfin. af den eft. honom benämda metod. v. järn- o. stålfabr., s. väsentl. omgestaltat nutidens järnindustri, -metoden, det förfarande vid beredn. af smidesjärn l. stål, hvarigenom vid [ 92 ]tackjärnets färskning, starkt komprim, luft, i särsk. stjälpugnar l. konvertrar, inpressas i det flytande tackjärnet, hvarvid främm. ämnen, ss. kol, kisel, mangan m. m., upptaga syre, bildande koloxid o. slagg, s. bortgå i gasform l. aflägsnas.

Bessières (bässiär), Jean Bapt., fr. i marsk., f. 1768 Preissac, 98/99 i Egypt., 04 marsk. af Frankr., 08 I hert. af Istrien, d. 13 vid en rekognoser. kort före sl. vid Lützen.

Bessus (Bessos), satrap af Baktrien, tillfångatog kon. Darius III o. lät utropa sig till kon., afrättad 329 f. Kr.

bestiāl|isk, lat., rå, djurisk, -itet, råhet.

bestick, låda för förv. af mat. o. kirurg, instrum.; sjö., angifv. på sjökortet, hvar ett fartyg befinner sig.

Bestūschev, Alex. (ss. skriftställ. Marlinski), ry. novellist, f. 1795, d. 37.

Bestuschev-Rjūmin, Alexei, grefve, ry. statsm. o. fälth., f. 1693 Moskva, orsak. Ryssl. deltag, i sjuår. kriget, 58 anklag, för högförräd. o. afsatt, 62 af Katar. II återkallad o. utnämnd t. fältmarsk., d. 66.

bestyckning, kr., samtliga artilleripjäser på befäst plats l. örlogsfartyg.

besättning, kr., försvarstrupperna i fästn. l. fältverk; sjö., det på ett fartyg inmönst. mansk.

beta (β), andra bokst. i gr. alfab.

beta, kem., det ämne, s. fäster färgen vid trådfibrerna.

bēta L., Chenopodiaceæ, bot., B. vulgaris, rödbeta. Af B. vulg., var. rapacea, finnas flera former, s. anv. t. sockerberedn., kreatursfoder o. spis f. människor. Se vidare betodling.

Betānia, by i Palestina nära Jerusalem, vid Oljoberget; nu Beit el Azirije. Öde o. förfallen.

bête (bät), fr., oskäligt djur; b. noire (nåār), »svart djur»; bild. syndabock; bêtise (betīs), dumhet.

Béteigeuze (betäschö's), fr., astron., fixstjärna af 1:a storl. i Orion.

Betel|kapellet, namn på ett baptistkapell i Sthm. -skepp, fartyg, där offentl. gudstjänst hålles för sjöfolk und. vistelsen i utrikes hamnar. Befälhafv. å ett sådant fartyg kallas betelkapten o. den särsk. flagg, s. dylika fartyg få föra, betelflagg.

Betfāge, på Frälsarens tid by vid Jerusalem.

Bethlen Gabor, furste af Siebenbürgen sed. 1613, f. 1580, lät 20 välja sig t. kon. i Ungarn, fördrifven af Österrike 21, men fick behålla kon.-titeln, d. 29.

bēting, sjö., timmerinrättn. på däck f. ankartågs beläggn.

Bet'lehem, nu Beitlam, ford. st. i Palestina, v. Jerusalem. Davids o. Kristus' födelseort. 8,000 inv. -s-kyrkan, kyrka i Sthm.

betodling, odling af den s. k. hvitbetan, af hkns två hufvudvarieteter, sockerbetan och foderbetan, den förra odlas för industriella ändamål, den senare till kreatursfoder.

betong (betång'), fr., hydrauliskt, und. vatten hårdnande murbruk, utgör en blandn. af stenskärfvor, tegelmjöl, kalk o. trass. Anv. v. grundläggn. af vattenbyggnader.

Betsaida (-aj'-), ort i Palestina vid Genesaret, apostl. Petrus', Andreas' o. Filippus' födelseort.

Betschuānalandet, brit. koloni i S.-Afr. 648,000 kv.km., 133,100 inv. Regeringens säte i Mafeking.

Bettīna, se Arnim.

bett'ing, eng., vadhålln., is. vid kapplöpningar.

Betz, Franz, framst, ty. baritonist, f. 1835 Mainz, sed. 59 vid oper. i Berlin, d. 1900 Berlin. Wagner-sångare.

betäckt väg, kr., gång v. fästn. mel. fältvallen o. yttre grafkanten.

Beulé (bölē), Charl. Ern, fr., arkeol. o. polit., f. 1826 Saumur, d. 74 Paris. Gräfn. på Akropolis. Skr. : Fouilles et découvertes (73), Procés des Césars (67/70).

Beurnonville (börnångvil'), Pierre de Ruel de, fr. marsk. o. statsm., [ 93 ]f. 1752 Champignolle, 79/81 i Ostindien, 92 vid Valmy, 93 krigs.-min., 95 befälhafv. f. nordarm., und. Ludv. XVIII min. o. pär, 16 marsk., d. 21 Paris.

Beurreus (börrēus), Dion., Erik XIV:s lärare, riksr., mörd. på Eriks befalln. 1567.

Beust (böjst), Friedr. Ferd. v., grefve, österr. statsm., f. 1809 Dresd., 49 sachs. utr.- o. kultusmin., 66 i Österr. tjänst, 67 min.-pres. o. rikskansler, 70 f. Frankrike, men utan framg., 71 entledig. o. sändeb. i London, 78 i Paris, 82 afsk., d. 86 Wien.

Beuthen (böj'ten), st. i Öfre Schlesien. 51,404 inv. Järnindustri, grufvor.

Beverley (bevv'örle), stad i eng. grefsk. York, 13,135 inv.

Bexell, 1) Sven Peter, teol. o. hist., f. 1775 Villstad, först militär, 1800 afsked., sed. 12 kyrkob. i Grimeton, d. 64. Skr.: Hallands historia o. beskrifn. (17/19) 3 bd, Göteborgs stifts hist. o. herdaminne (35), m. m. — Hans bror 2) Karl Emanuel, teol., f. 1786 Villstad, sedan 25 kyrkoh. i Rydabolm, d. 73 där. Skr.: Ansgarius o. s. v. (30), Psalmbokskatekes (29), m. m.

Beyle (bäl), Marie Henri (pseud. Stendhal), fr. förf., f. 1783 Grenoble, d. 42 ss. fr. konsul i Civita Vecchia. Skr. rom., biogr., trag.

Beylon (bälång'), Jean Franç., lektör hos sv. drottn. Lovisa Ulrika, f. i Grenoble, d. 1779 Sthm. I Sveriges hist. känd. f. sina medlingsförsök mel. Gustaf III o. dennes mor.

Beza, Theod., reformert teol., f. 1519 Vezelay, d. 1605 ss. prof. i Genève. Eft. Calvins d. reform, kyrkans inflytelserikaste teolog.

Béziers (besiē), fr. st. v. Orbe. 52,310 inv. Vinodl., museum. Blodbad (1229) und. albigenskriget.

bezoār, arab., kulor i inälfvorna på åtsk. idisslare, förd. tillskr. underb. krafter.

bi, Apis L., fam. Hymenoptera, zo., I Europa förekomm. A. mellifica, bild. samhällen af 10,000/30,000 individer (1 vise l. drottn., 600 /1,000 drönare, de öfriga arbets-b.). Blir samb. stort, flyger en del bort jämte den gamla visen, om en annan yngre vise finnes.

Biafra-bukten, östlig, delen af Guineaviken.

Biāla, galiz. st. vid B.-floden., 8,257 inv.

Bialystok, se Bjelostok.

Biard (biār), Franç., fr. genremål., f. 1798 Lyon, d. 82 Paris.

Biarritz, fr. badort v. Pyrenéerna. 12,812 inv.

Bīas, 1) gr. filos., en af Greklands 7 vise, omkr. 570 f. K. — 2) pseud. för P. E. Bergstrand (se d. o.).

bibel, gr., »böckernas bok», kristendomens urkund, omfattar en litteratur fr. omkr. 1500 f. K. t. 150 e. K. B. består af G. T., innehållande judafolkets relig. skrifter, o. N. T., urkristendomens. G. T., hvars skr. äro dels hist., dels profet, samt författade på hebreiska (en liten del på kaldeiska), kan anses afslutadt und. Esra, omkr. 400 f. K., N. T. åter, förf. på gr., i 2:a årh. e. K. Und. det kat. kyrkan ogärna ser b. i en lekmans hand, har Luther gm öfvers. gjort den tillgänglig för alla. Eft. det redan und. medelt. spridda delar af b. blifvit i Sverige öfvers. (återfinnas i G. E. Klemmings Sv. medeltidens bibelarb.), utgafs först 1526 N. T., sannol. öfvers. af Laur. Andrese, o. 1541 hela b. (den s. k. »Gust. I:s b.»; G. T. öfvers. af Laur. Petr. m. fl.). 1618 utkom »Gustaf II Adolfs kyrko-b.», egentl. blott öfversedd uppl. af den förra, 1703 »Karl XII:s kyrko-b.» o. slutl. 1882 den följ. år antagna prof-öfvers. -kommissionen har i uppdrag att revidera bibelöfversättningar o. utgifva en ny. 90 utgaf den en »normalupplaga» af psaltaren o. 93 en öfvers. af 5 [ 94 ]Moseböcker, -sällskapen ha t. syfte att sprida bibeln öfver hela jorden o. på alla språk. Den första bibelanstalten grund. 1710 af Canstein (d. 19). Störst bland alla är det 1804 gm prästen Charles i Wales, baptistpredikant Jos. Hughes o. predikanten Steinkopf stift. Brit. o. utländska b. Af senare bildade b. må här nämnas det i Danmark (1814), Sverige (15). Norge (16) och London (27).

Biberach, st. i Württemberg. 8,890 inv.

Biberg, Nils Fredrik, filos., f. 1776 Hsand, 10 prof. i Uppsala, d. 27. Skr.: Grekernas episka o. tragiska skaldekonst, Lärob. i den filos. kriminalrätten, m. m.

bīblia pauperum (-pau'-) lat., »de fattiges bibel», en und. medelt. omtyckt bok, innehåll. 40/50 taflor, framställande hufvudtilldragelserna i G. o. N. T., med korta lat. förklaringar. En af de första trycken med rörliga typer.

biblio|fīl, gr., bokvän, -gnosī, gr., bokkännedom, -gnost, bokkännare, -graf, gr., förd. afskrifvare af böcker, nu = bokkännare. -grafī, kännedom om olika tiders o. folks litterära alster samt dessa alsters vetenskapliga ordn. o. beskrifn.; äfven = bokkännedom. -latrī, gr., bibeldyrkan, -mani, gr., passion att samla böcker, bokvurmeri.

Bibliophīle, Jac. (pseud.), se Lacroix.

bibliotēk, gr., boksaml., boksal, bokrum, -arie, tillsyningsm. l. vårdare af ett b.

Bicêtre (-sätr), ber. fattig- o. dårhus i närh. af Paris, förr fängelse.

Bichat (-schā), Marie Franç. Xav., fr. fysiol., f. 1771, d. 1800 ss. läkare vid Hôtel-Dieu i Paris. Grundl. af den vetenskapl. histologien. Förf.

bicykel (bisykl' o. baj'sykl), fr., se velociped.

Bidassōa, sp. gränsflod mot Frankrike.

bid'ery, leger. af zink, koppar o. bly. Användes till vaser, kannor o. d.

bidet (-dē), fr., tvättfat; sittbad.

bidevind, segla b., sjö., när fartyget ligger så nära vinden, att det har den snedt från förn.

Bīdpai, förment förf. till den ind. fabelsaml. Pantschatantra.

Bie, hälsobrunn i Floda sock., Södermanl.

Biebrich, st. i Nassau, v. Bhen. 15,048 inv. Slott.

Bièfve (biäf), Edouard de, belg. hist.-mål., f. 1809 Brüssel, d. 82 där.

Biegga-galles, lappska myt., vindguden.

Biel, schweiz. st. v. B.-sjön. 22,016 inv.

Bielefeld, st. i Westfalen, v. Lutter. 63,046 inv. Linneindustri.

Bielitz, österr. st. i Schlesien, v. Biala. 16,597 inv. Klädesfabr.

Bielke, 1) Jens, nor. statsm., f. 1580, sed. 14 rikskansl., d. 59. — Hans son 2) Ove, statsm., f. 1604, sed. 59 rikskansl., d. 74.

Bielke, Fred. Holg. Rud., dan. diplom., f. 1810, d. 55.

Bielke, se Bjelke.

bienn'a, lat., bot, kallas växter, s. 1:a året endast sätta blad, 2:a året bära blommor o. frukt o. sed. dö.

bier (bir) ty., öl. -halle, ölstuga.

biformitēt, lat., dubbelgestalt.

bif-rost, bäf-rast, nord. myt., namn på regnbågen.

bifurkation, lat., klyfn., tudeln.

bigamī, lat.-gr., tvegifte.

bigarrå, fr., se körsbär.

bigēsch, fr., lång m. tofsar o. snören försedd uniformsrock f. kavall.

Bignon (binjång'), Louis Pierre Ed. de, baron, fr. diplom, o. hist., f. 1771, 15 o. 30 utr.-min., 37 pär, d. 41 Paris. Skr.: Histoire de France. (27/38).

Bignōnia L., Bignoniaceæ, bot. Amer. Saften i bark o. blad af B. leucoxylon, motgift mot manzanillaträdets gift. Veden tung o. fast grön l. gul ebenholts.

bigott', fr., skenhelig, -eri, skenheligh., fromleri.

Bihē, negerr. i Afr., ö. om Benzuela. Slaf- o. elfenbenshand.

[ 95 ]bijouterīer (-schû-), fr., smycken.

bikarbonāt, kem., tvefaldt kolsyradt salt, is. natronsalt.

bi|konkāv, fys., dubbelt skålformig. -konvex, kupig på båda sidor.

bikt, ensk. bekännelse inför präst; i kat. kyrk. sakrament är hvarje katolik skyldig, vid bannlysn.-straff, att minst en gång om året bikta sig.

bikvadrāt, lat., mat, 4:e digniteten af en aritm. storhet.

bilaterāl, lat., tvåsidig.

Bilbāo, sp. st. i Biscaya, v. Nervion. 83,000 inv. Skeppsvarf, handel, navigationsskola.

Bilberg, Joh., lat. skald, f. 1646 Mariestad, d. 17 ss. bisk. i Strängnäs.

bilbokē, fr., ett slags leksak, bestående af en skål på skaft och en därvid medelst ett snöre fäst kula.

bil-bref, sjörätt, vederb. myndighets intyg öfv. ett fartygs byggnadssätt, ålder, storlek, dräktighet.

bilddyrkan, bildstrid. Med d. kat. kyrkans tro på helgon står b. i närmaste smnhang. Det var därför naturl., att is. de konstälskande grekerna skulle fylla sina tempel med helgonbild., hvadan ock b. snart vann insteg inom österl. kyrk. Förbud däremot utfärdades visserl. af kejs. Leo III 726, men på kyrk.-möt. i Nicæa 787 lyckades kejsarin. Irene häfda bilderna o. få bildstormarne bannlysta, hkt beslut sed. stadf. af synoden i Konstpl 842, o. därmed slutade striden inom grek. kyrkan, där b. ännu finnes. Inom västerl. kyrkan beslöts på mötet i Frankf. 794, att bilder fingo finnas, men ej tillbedjas. Tridentinska mötet skiljer dock mel. tillbedjan (af Gud) o. dyrkan (af helgon o. deras bilder). Luth. kyrk. tillåter, att bilder finnas i kyrkor, d. reformerta förbjuder det.

Bilde, Anders, Danmarks siste riksmarsk, d. 1657.

Bilderdijk (-dejk), Willem, holl. skald, f. 1756 Amsterd., d. 31 Haarlem. Skr.: Geschiedenis des vaderlands, De ziehte der geleerden, m. m.

bildhuggarkonst, skulptur, den bild. konst, hvars uppgift det är att efterbilda den synl. l. bildligt framställa d. ideala världen i marmor, gips, trä, elfenben, lera, vax, brons m. m. Bilderna äro ant. fullrunda (bildstoder, byster, grupper m. m.) l. halfrunda (reliefer).

Bildt, 1) Didr. Andr. Gillis, frih., sv. diplom., f. 1820 Bohusl., 62 öfverståth. i Sthm, 74 sändeb. i Preuss. o. ty. riket, 75 gen.-löjtn., d. 94 Sthm. — Hans son 2) Karl Nils Dan. frih., diplom., förf., f. 50, sändeb. uti Ital. sed. 05, en af de 18 i Sv. Akad. 01. Har utgifvit arb. om drottn. Kristina m. m.

Bīleam, mesopot. spåman, skulle, enl. bibeln, oakt. hans åsna på ett underb. sätt afrådde B. därifrån, förbanna de i Palestina framträng. israelit., men välsignade dem i stället mot sin vilja.

Bilīn, böhm. st. o. badort, v. Biela. 7,891 inv. -vatten, mineralv. fr. hälsobrunnen v. B.; äfv. konstgjordt.

biljārd, fr., spel m. bollar på ett m. kläde öfverdraget o. af en uppst. kant omgifvet bord.

biljett', fr., litet bref; inträdeskort.

bill, lagförsl. i eng. parlamentet och i Förent. st:s kongress.

Billaud-Varenne (bijå-varänn), Jean Nic., fr. revolutionsm., f. 1756, ifrig anstift. af septemb.-morden 92, deport. t. Cayenne 95, benåd. 16, d. 19 Haiti.

Billault (bijå), Aug. Ad. Marie, fr. statsm., f. 1805 Vannes, sed. 37 liberal deput., 48 radikal, 51 pres. i lagstift, förs. o. Napoleons verktyg, 54/58 senator, 54/60 inr.-min., 63 förste min., d. s. å.

Billberg, 1) Gust. Joh., ämbetsm., naturforsk., f. 1772, 12/37 [ 96 ]kammarrättsr., d. 44. — Hans bror 2) Joh. Pet. af Billbergh, ämbetsman, f. 1775, pres. i kammarrätt. 36/41, d. 50. Svedenborgare.

Billing, 1) Lars Teod., landsk.-mål., f. 1807 Össjö (Skåne, d. 92 Sthm.). — 2) Axel Gottfr. Leon., prästman, politiker, f. 1841, prof. i Lund 81 bisk., i Västerås 84, öfverhofpred. 85, bisk. i Lund 98, ledarn, af Sv. akad. 00.

Billingen, berg i Västergötl.

Billingsfors, järnbr. i Älfsb. l.

Billingsgate (-get), gammal port o. fiskmarknad i London.

Billmark, Karl Joh., landsk.-mål., f. 1804 Sthm, d. 70 Paris.

Billroth, Ch. Alb. Theod., ty. läkare, f. 1829 Rügen, sed. 67 prof. i kirur. i Wien, d. 94 i Abazzia. Skr.: Allgemeine chirurg. Pathologie u. Therapie (10:e uppl. 82), m. m., samt, med Pitha, Handb. der Chirurgie (65 o. f.).

Bilma, oas i Saharaöknen.

Bilskirne, Bilskirnir, nord myt., sal i Trudvang (Tors rike).

Biltog, Volf, pseud. l. V. Bäckman (se d. o.).

bi-lus, Braula cæca Nitzsch, Diptera, dock vinglös insekt, lefver på honungsbina, is. visen.

bimana, lat., tvåhändta varelser, människor.

Binck, Jak., ty. portr.-mål., Dürers lärj., f. omkr. 1500 Köln, d. omkr. 65 Königsberg.

Bindesböll, Mik. Gottl. Birkner, dan. arkit., f. 1800 Själland, prof. v. konstakad. i Köpenh., d. 56. B. har bl. a. uppfört Thorvaldsens mus.

Bingen, st. i Rhenhessen, v. Rhen. 9,600 inv. Nära B. i Rhen fl. Bingerloch m. Råttornet.

Bingerbrück, stor järnvägsstat, v. Rhen, midt emot Bingen.

bi-njure, anat, organ v. öfre änden af mskns njure. Ändamål, o. verksamh. okända. — Addisons sjukdom, en sjukl. förändr. i b.

binnike-mask, zo., benämn, på 2 t. bandmaskarna (se d. o.)hör. släkten Tænia o. Bothriocephalus, af hka hos mskn förekomma förnämligast B. latus o. T. solium samt T. mediocannellata.

binock'el, fr., ögonglas, utan skänklar, för båda ögonen.

binōm, lat.-gr., mat., algebraiska summan af 2 aritm. storh. -ial alg., särsk. termernas koeff., i ett binom, s. utveck. efter -ial (Newtons), d. v. s. regeln f. omedelbara uppskrifvandet af talserien i (a ± b)n, n må vara hkn kvantit. s. helst.

Binuë, Tschadda, bifl. t. Niger, t. v., uppt. af Barth 1851, källorna uppt. af Flegel 83.

bioaritmetīk, biometrī, gr., beräkn. af mskns medellifslängd.

Biobio, hufvudfl. i Chile.

bio|fenomenologī, gr., läran om lifsfenomenen. -genētisk, beträffande lifvets ursprung, -grāf, gr., lefnadstecknare, äfv. detsamma som kinematograf (se d. o.). -grafi, lefnadsteckning; -logī, gr., läran om det organ. lifvet, is. mskns. Jfr fysiologi.

Bīon, 1) gr. filos, i Athen, 3:e årh. f. K., af kyrenaiska skolan. Gisslade dyrkandet af många gudar. — 2) gr. idyllförf. fr. Smyrna, omkr. 200 f. K.

bio|nomī, gr., läran om lagarna f. lifvet. -statīk, gr., läran om medellifslängden.

Biot (biå), Jean Bapt., fr. fys., f. 1774 Paris, sed. 1800 prof. där, d. 62. Empiriker, stora förtjänster om optiken. Skr.: Traité élémentaire d'astronomie physique, Traité élémentaire de physique expérimentale, m. m.

bipēd, lat., tvåfotadjur.

Birch-Pfeiffer, Charlotte, ty. skådesp. o. dram. förf., f. 1800 Stuttgart, d. 68 Berlin. Skr. flerfald. dramer; flera uppf. i Sverige.

Birch-Reichenwald, Kristian, nor. statsm. o. jur., f. 1814, statsr. 58/61, sorenskriver 69, d. 91 Kristiania.

[ 97 ]birēm, lat., sjö., galär m. 2 rader roddarbänkar.

Birger, 1) B. Brosa, jarl, son af Bengt Folkesson, d. 1202. — 2) B. jarl t. Bjälbo, son af Magnus Minnesköld, Sthms anläggare, inlade stor förtjänst om landet, gaf kvinnan arfsrätt, stift, de s. k. edsörelagarna, afskaffade järnbörden, d. 1266. Staty på Riddarholmen i Sthm. — 3) B., kon., son af Magnus Ladulås, f. 1280, kon. 1290/1319, d. 21. — 4) B. Gregersson, ärkebisk. i Uppsala, kon. Albrekts kansler, d. 1383. Skr. hel. Birgittas lefnadsteckn., Hist. sancli Botvidi, m. m. — 5) B. Persson t. Finsta, Upplandslagm., hel. Birgittas far, d. 1328.

Birgitta, den hel., dotter t. Upplandslagm. Birger Persson t. Finsta, f. 1303 (2), g. m. Närkeslagm. Ulf Gudmarsson (d. 1344), vallfärdade t. Compostella 38/40 o. t. Rom 49/50, där hon dog 73; begrafven i Vadstena 74, med stor prakt helgonkrönt 91. Ifrade mot sin tids sedefördärf, gjorde gm sitt anseende Sverige kändt i s. Europa, var en af medeltidens märkligaste personligheter.

Birgittīn-orden, d. af hel. Birgitta stift. o. af påfven d. 5 aug. 1370 stadfästa klosterorden, m. hufvudsäte i Vadstena. B. vann ganska stor utbredning.

bīribi, fr., ett slags hasardspel.

Birka, forntida stad på Björkön i Mälaren, på hvilken Ansgar först predikade kristend. i Sverige.

birkarlar, ett slags sällsk. l. förbund, s. und. medelt. hade sitt säte i Piteå, Luleå o. Torneå o. förmedlade handeln mel. ty. köpm. o. lapparne.

birkebenar, nor. polit. parti und. medelt., stiftadt 1174.

Birkeland, Mik., nor. häfdaforsk., f. 1830 Ekersund, sed. 75 riksarkivarie, d. 96. Skr.: Norges polit. hist. m. m.

Birkenfeld, oldenb. furstend., 503 kv.km., 43,409 inv., sed. 1817 tillhör. Oldenburg. Hst. B. 2,230. inv. Slott.

Birkenhead (börkenhedd), eng. st. midt emot Liverpool. 114,814 inv. Stora dockor o. skeppsvarf.

Birma, Barma, fordom kon.-rike i Bortre Indien, nu prov. i det indobrit. riket. 613,168 kv.km. 10 ½ mill. inv. H.-flod Iravadi. Hst. sed. 1859 Mandalaj. Forna hst:r: Ava, Amarapura. Prod.: guld, bärnsten, ädelstenar, ris, socker, tobak, indigo. Relig. buddism, regering, despotisk. Forna provins. Arakan, Tenasserim o. Pegu. Landets eröfr. började 1862, fullst. införlifvadt med brit. riket 86.

Birmingham (börmingäm), eng. st. v. Tame o. Rea. 558,000 inv. Kat. bisk., börs, semin., museum, fabr.

Biron (-rång'), 1) Charl. de Gontaut, hert. af B., fr. marsk., f. 1562. marsk. 94, hert. 98, afrättad 1602. — 2) Ernst Joh. v., urspr. Bühren, hert. af Kurld, f. 1687, ry. kejs. Annas gunstl., 40 förvis. t. Sibirien, 41 återkallad af Elisabet, d. 72. — Hans son 3) Pet. v, hert. af Kurld o. Sagan, f. 1724 Mitau, reg. 69/95, då Kurld blef ry., d. 1800 Gellenau.

bis, lat., två gånger.

bisam, se mysk. -oxe, se myskoxe, -råtta, bäfverråtta, ondatra, Fiber zibethicus, Arvicolini, brun, under grå, nära 30 cm., m. sammantryckt svans, förekommer i Nord-Amerika, särskildt Canada, vid vatten. Lefver kolonivis i hålor l. hyddor. Skinnet användes t. pälsverk o. luktar sibet.

bisarr', fr., besynnerlig, befängd.

Biscara, se Biskra.

Biscaya (-skaj'a), sp. prov. 2,165 kv.km., 311,361 inv. -viken, vik af Atlanten, mel. Bretagne o. Pyreneiska halfön.

bischoff, ty., dryck af rödvin, vatten, socker, pomeransskal m. m.

[ 98 ]Bischweiler, st. i Elsass, v. Moder 7,897 inv. Ford. befäst. Fabr.

biscuit (biskuī), se biskvi.

bis dat, qui cito dat, lat., ordspr. den gifver dubbelt, s. gifver skyndsamt.

bisektrīs, lat., mat, rät linje, s. skär en vinkel midt i tu.

Biser'ta, st. i Tunis, v. Medelhafvet, 8,000 inv.

Bishop (bisch'åpp), Henry Rowley, eng. komp., f. 1782 London, d. 55 ss. prof. i Oxford.

Bishophill (bischåpp-), sv. nybygge i Illinois (Amer.), anl. 1846 af Erik Jansson.

biskop, gr., i äldsta kristna kyrkan församlingsföreståndare, sed. 2:a årh. ordförande i de äldstes (presbyternas) kolleg., sedermera kyrkl. öfverhufvud inom ett större område (dieces). Gäller inom kat. kyrkan f. apostlarnes efterträdare (d. förnämsta b. = påfve). Inom protest, kyrkan högsta andl. myndighet i ett stift.

Biskra, Biscara, Biskara, st. i Algeriet på en oas i Sahara. Sydligaste fr. militärposten. Ny-B. 7,554 inv. o. Gammal-B. 69,354 inv.

biskvī, fr., bakverk af socker, mjöl, smör o. ägg; oglas, porslin för konstsaker.

Bismarck-Bohlen, Friedr. Alex. v., grefve, kusin t. ty. rikskansl., preuss. gen., f. 1818, 70/71 gen.-guv. i Elsass, d. 94 i Karlsburg.

Bismarck-Schönhausen, Otto E. L. v., furste, hert. af Lauenburg, ty. rikskansler, f. 1815 Schönhausen, 59 sändeb. i Petersburg, 62 i Paris, s. å. utr.-min., förorsakade 64 Danmark förlusten af Slesvig-Holstein, 67 nordtyska förbundets kansler, 71 rikskansler, furste s. å., 78 ordf. i Berlin kongress., var 66 o. 74 utsatt för attentat mot sitt lif. Entledigad fr. rikskanslersbefattn. 90, d. 98 Friedrichsruhe. Samtidens störste statsm.

bismūthum, lat., namn på vismut.

bisonoxen, Bos bonasus L., Bovidæ. Nötkreatur med kullrig, bred panna, svarta korta horn, man på haka o. hals; färgen brun. Förr lefvande i stora hjordar i N.-Amer. Nu blott i Yellowstones nationalpark.

Bispberg, grufvor i Kopparb. l.

Bissen, Herm. Vilh., dan. bildh., f. 1798 Slesvig, d. ss. direkt, vid konstakad, i Köpenh. 68; Thorvaldsens lärj.

bissēra, lat., begära ett musikstycke två ggr.

bisterbrunt, (rostbrunt), fr., mörkbrun vattenfärg, beredes af skorstenssot fr. bokträ gm dettas slamn. o. rifn. m. gummilösn. Tryckfärg f. bomullstyg.

bisturī, fr., kir. instrument i form af en fällknif.

bisyllābisk, lat., tvåstafvig.

Biterolf, en af sagorna i fornty. diktsaml. »Heldenbuch».

Bitihorn, bergtopp i Norge. 1,610 m.

Biton o. Kleobis, gr. myt, söner t. Heres prästinna Kydippe.

bi-toner, se alikvot-toner.

Biton'to, it. st. i prov. Bari. 30,617 inv. Bisk.

bitterjord, se magnesia.

bittermandel|-olja, flyktig olja, s. beredes gm destillation af bittermandel, körsbärs- o. persikokärnor med vatten. Färglös l. gulakt, o., ss. innehållande blåsyra, giftig. Anv. t. parfymer, -vatten, läk., afkok på bittermandlar, befriade fr. olja. I sv. farmakopéen finnes dels det med dubbelt gift-tecken försedda koncentrerade b., s. håller 1 del blåsyra på 750 delar vatten o. ej erhålles utan läkares recept, dels utspädt b., s. håller 1 del koncentr. b. på 19 delar vatten o. s. säljes i handköp. Smärtstillande, lugnande.

bitter|salt, se engelskt salt. -söta, se kvesved. -vatten, läk., lösn. af 1 del eng. salt i 5 delar vatten. Afförande i dosis af omkr. 100/200 gram.

bitūmen, min., ur jorden framkvällande tjärartade ämnen, ss. asfalt, petroleum.

[ 99 ]Bitynien, gr. geogr., landsk, i M. Asien.

Bitz, Kort, bisk. i Åbo 1460/89. Stora förtjänster gm kyrkl. stadg. o. stiftelser i Finland.

Bitzius, Alb. (pseud. Jeremias Gotthelf), schweiz. förf., f. 1797 Murten, d. 54.

bivuak', fr., kr., tillfälligt nattläger und. bar himmel.

bīxa, se orleana.

Bizet (bisä), Georges, fr. komp., f. 1838 Paris, d. 75 där. Operan Carmen m. m.

biätare, Merops apiaster L., zo., skärfåglar, långa armpennor, framtårna v. roten smnvuxna, näbben nedåtböjd, båda mellersta stjärtpennorna förlängda, färgen kastanjbrun, rostgul, blågrön, i s. Europa, ngn gng i Sverige, flyger utmärkt, fångar insekter i flykten; grofva bon.

Biörenklou, se Björnklou.

Bjarkamål, nord. fornkväde (fr. 600-talet) ö. Rolf Krake.

Bjarmaland, fornnord. benämning på ldet s. o. om Hvita haf. o. kring fl. Dvina.

Bjarne Herjulfsson, isl., sannolikt d. 1:e europé, s. såg Amerika (Labrador), dit han blef väderdrifven (omkr. år 1,000).

Bjelke, gammal sv. adl. ätt, af hvilken den längst lefvande friherrl. grenen utdog 1792 o. hvars (1687) grefl. gren ännu lefver. — Den äldste, m. visshet kände medl. af ätten är 1) Ture Kettilsson, lagman i Värend, d. omkr. 1327. — Bland yngre medl. af denna und. medelt. i Sveriges hist. framstående släkt må nämnas 2) Anna, g. m. riksr. Jon. Månsson Natt o. Dag, d. 1520; namnkunnig gm sitt försvar af Kalmar slott mot Sören Norrby. — Hennes kusins son 3) Hogenskild, riksr., f. 1538, frih. 69, sändeb. 73 t. Polen f. att åt Johan III förvärfva dess krona, tillhörde eft. Söderköpings riksd. (95) det mot bert. Karl fientl. partiet, blef af denne anklagad vid riksd. i Link. 1600, men först 1605 dömd o. s. å. halshuggen. — Hans bror 4) Klas, riksr., f. 1544, 73 jämte brodern i Polen, frih. 94, tog öppet Sigismunds parti 98, anklagades v. Linköpings riksd. 1600, benådades, måste 1606 lämna Sverige, fick återkomma 15, d. 23. — De båda förres broder 5) Ture, riksr., f. 1457, följde 87 Sigism. t. Polen, föll i onåd hos Johan III 89, fängslades, frigafs 92, tillhörde liksom bröderna Sigismunds parti, flydde t. Polen 98, utlämnades eft. si. v. Stångebro 98 t. bert. Karl, af denne anklagad 1600 i Linköp, samt dömd o. halshugg, s. å. — Deras sysslings dotter 6) Gunilla, se Gunilla (drottn.). — De förres kusin 7) Nils, riksr., frih. 1608, d. 39, stamfar för nu lefv. ätten. — Dennes sonson 8) Nils, fältmarsk., f. 1644, bidrog gm sin tapperhet väsentl. t. segern v. Lund 76, sändeb. t. Paris 79/82, i tjänst hos ty. kejs. 85/86, sistn. år kejserl. gen. o. rom. riksgref., 87 gen.-guvern. i Estl. o. Pommern, s. å. kgl. råd o. gref., 90 fältmarsk., d. 16. — Hans son 9) Ture Gabr., riksr., f. 1684, sårad vid Pultava 1709, Karl XII följakt, t. Turkiet, riksr. 27, tillhörde mösspartiet, »licentierad» (en mildare form af afsättn.) 38/61, d. 63. — 10) Ture Johan, frih., f. 1742, delakt, i smnsvärjn. mot Gustaf III, d. af gift 92; med honom utgick friherrl. grenen.

Bjelostok, Bialystok, ry. st. v. Biala. 65,781 inv. Slott.

Bjerkander, Klas, präst, naturforsk., f. 1735 Bjärka, d. 95 ss. kyrkoh. i Grebäck. Skr. afh. i naturvetenskap.

Bjerkén, Per af, läkare, f. 1765 Sthm, d. 18 Jönköp. Framst. kirurg.

Bjerregaard (-gård), Henr. Anker, nor. skald, f. 1792, d. 42 ss. assessor i Höjeste ret. Skr. Sönner af Norge etc.

[ 100 ]Bjugg, Mattias, tullförvalt., f. 1750, d. 07. Befängd poet.

Bjursten, And. Herman, skald, f. 1825 Borås, lektor i Sthm, afhände sig själf lifvet 66 Uppsala. Skr.: Ödets lek (50), Öfverste Stobée (54), Minnen från Gripsholm (55), m. m.

Bjärköarätt, den äldsta sv., urspr. för Sthm skrifna stadslagen. Från senare hälften af 1200-talet.

Björck, 1) Gust. Dan., teol., f. 1806 Gbg, bisk. där sed. 56, d. där 88. Skr.: Strödda tal och uppsatser etc. (66/68), m. m. Redigerade fl. teol. tidskr. — Hans halfbror 2) Alb. Vilh., statsm., f. 1812 Gbg, d. 85 ss. just.-borgm. där sed. 71. Utöfv. en vidsträckt o. gagnande riksdagsm.-verksamhet. — Hans bror 3) Ad. Leop., publ., f. 1816 Gbg, 56/65 redakt, af Post- o. inr. tidn. — Den förstnämndes son 4) Ernst Dan., präst, skald, f. 1838 Gbg, d. 68 ss. kommin. där. Skr.: Valda dikter (69), m. m. — 5) Gust. Osk., målare, f. 1860 Sthm, sed. 98 prof. vid konst-akad. i Sthm, har utfört en mängd porträtt m. m.

björk, Betula L., Betulineæ, skogsträd; barken t. garfn. o. färgn., näfvern t. taktäckn., dosor m. m., veden t. slöjdvirke o. bränsle, vårsafven t. björklake.

Björk, Isak, se Börk.

Björkegren, 1) Jak., publ. o. lexiko-gr., f. 1752 Halna, d. 25 ss. kgl. bibl. Skr.: Franskt-sv. lex. (84/86), m. m. — 2) Olga, se Fåhreus.

Björkfjärden, Norra o. Södra, största fjärdarna i Mälarens ö. del.

björklake, se björk.

björktjära, ryssolja, tillverkas af näfver l. ung björkbark, anv. t. beredn. af juft- l. ryssläder.

björktrast, se snöskata.

Björkö, 1) ö i Mälaren, där det forna Birka låg. Arkeolog, fyndort. Ansgars mon. 2) ö vid s. inloppet t. Ålands haf.

Björlin, Joh. Gust., sv. militärförf., f. 1845 Åmål, sed. 79 generalst.-kapt., numera gen.-löjtn. Skr.: Värneplikt o. krigsbildn. (72), Kriget i Norge 1814, Karl XII m. m.

Björling, 1) Karl Ol., teol., f. 1804 Västerås, bisk. där 66, d. 83 därst. Skr.: Den christel. dogmat. etc. (66/75), Den evang.-luth. trosläran (47, 69), m. m. — 2) Eman. Gabr., mat., f. 1808 Västerås, d. ss. lekt. där 72. Skr.: Lärob. i algebra (10:e uppl. 77) m. m. — Hans son 3) Karl Fab. Eman, mat., f. 1839 Västerås, 73/04 prof. i Lund. Skr.: Solen (3:e uppl. 74), Om vindarnes lagar, m. m.

björn (land-), Ursus arctos L., Ursidæ. Klumpigt rofdjur, hälgångare, färgen svart t. gråbrun. Allm. i nordl. ld.

Björn, 1) B., sveakon. omkr. 830. — 2) B., son t. Erik Edmundsson, sveakon. i slutet af 800- o. börj. af 900-talet. — 3) B. Järnsida, Ragnar Lodbroks son, nord. viking, d. i midten af 800-talet.

björnbär, se Rubus.

Björneborg (fin. Pori), fin. st. v. Bottn. viken. 13,417 inv. En af Finlands äldsta st.

Björnefjord, fjärd i Norge, S. Bergenh. amt.

Björnen, Stora o. Lilla, astron., 2 stjärnbild, på n. himmeln; d. förra kallas Karlavagnen, o. yttersta stjärn. i d. senares svans är Polstjärnan.

Björner, Erik Jul., arkeol., f. 1696 Timrå, d. 50 ss. assessor i Antiq.-koll. Skr.: Nordiska kämpadater (37) m. m.

Björnfloden, se Björnsjön.

Björnklou, Mattias (förut Mylonius), sv. diplom., f. 1607, fullmäktig vid kejsarvalet i Frankf. a. M. 57/58, riksr. 64, d. 71.

björnkloört, se Acanthus.

björnloka, se Heracleum.

björnmossa, se Polytrichum.

Björnram, 1) Lars Olsson, ansedd krigsm. i Dalarna, tjänade först und. Sten Sture d. y., var sed. Gust. I:s höfvidsman o. slog ss. sdn dansk. v. Västerås 1521, blef sedermera fogde i Norrl. o. [ 101 ]lefde ännu 1562. — 2) Gust., mystiker, f. 1743 Finld, d. 1801 Sthm, där han vann rykte ss. ifrig frimurare o. andeskådare.

Björnsjön, St., insjö i brit. Amer., 18,170 kv.km. Afloppsfl. Björnfloden, bifl. till Mackenziefloden.

Björnson, Björnstjerne, nor. skald o. dram., f. 1832 Kvikne (Österdalen), teaterdirektör i Bergen 58/ 59 o. i Kristiania 65/67. Som journalist agitatorisk för en norsk republ. Erhöll 03 Nobelpriset för litteratur. Död Paris 10. Af hans skr., hka alla äro utmärkta af en äkta nationell prägel, må nämnas Synnöve Solbakken, Arne, Halte Hulda, Maria Stuart, Över ævne, Paul Lange og Tora Parsberg, Daglannet, Når den ny Vin blomstrer (09) m. fl.

Björnstjerna, 1) Magn. Fredr. Ferd., krigare o. statsm., f. 1779 Sachsen, deltog i 1808 o. 09 års krig samt fältt. 13 o. 14, grefve 26, gen. 43, 28/46 sändeb. i Lond., d. 47 Sthm. Skr.: Om beskattning:s grunder i Sverige (32), m. m. — Hans son 2) Karl Magn. Ludv., militär, f. 1817 Sthm, 72 kavall.-inspekt., 76 gen.-löjtn. Har und. period. 44/66, 72/84 lifligt deltagit i riksdagens förhandlingar, d. 88 Almare Staket. — Hans bror 3) Oskar Magn. Fredr., militär o. statsm., f. 1819 Sthm, 63 sändeb. i Konstpl, 64 i Köpenh., 65/72 i Petersb., 71 gen.-maj., 76/80 utr.-min., sed. 74 riksdagsm. i 1:a kamm., d. 98 Sthm. — 4) Joh. Magn., militär, f. 1805 Kristinelund, statsr. 58/62, gen. 74, d. 98 Sthm.

Björnström, 1) Vikt., präst, f. 1831, d. 81 ss. kyrkoh. i Solna. Skr.: Predikningar. — Hans bror 2) Fredr. Joh., läkare, f. 1823, sed. 84 öfverläk. v. Konradsbergs hosp., d. Sthm 89. Skr.: Sinnessjukdomar etc. — Deras bror 3) Joh. Herm., kyrkohist., f. 1839, sed. 78 dompr. i Västerås. Död 08. Öfvers. Hagenbachs Kristna kyrkans hist. m. m.

Björnståhl, Jak. Jon., orient, f. 1731 Västergötland, prof. i Lund 79 d. i Saloniki s. å.

Björn-öarna, ögrupp n. om Sibirien v. Kolymas mynning.

Björnön, Beeren-eiland, klippö s. om Spetsbergen.

Black, 1) Jos., eng. kem., f. 1728 Bordeaux, d. 99 s. prof. i Edinburgh. Uppt. kolsyran o. teorien f. det bundna värmet. — 2) Will., eng. rom.-förf., f. 1841 Glasgow, d. 98 London. Skr.: Green pastures and Piccadilly, m. m.

Black'burn (-börn), eng. st. v. Derwent, 132,134 inv.

blackfeet (-fit), se algonkin.

Black'more (-mår), Rich. D., eng. rom.-förf., f. 1825 Longworth, d. 1900 London. Skr.: Lorna Doone, m. m.

Black'stone (-stån), Will., eng. rättsl., f. 1723 Lond., d. 80 där. Skr.: Commentaries on the laws of England, m. m.

blad|grönt (klorofyll), -gult (xantofyll), de i de gröna växtdelarna, is. bladen, innehållna färgämnena.

blad|guld, -silfver, se guldslageri.

blad-löss, Aphidæ, Hemiptera, parasitinsekter m. generationsväxl., ofantligt fruktsamma, lefva i sällskap, äro skadliga, frambringa s. k. honungsdagg.

Blaine (blän), James Gillespie, nord-amerik. statsm., f. 1830 Pennsylv., 81/85 statssekr., d. 93 Washington.

Blake (bläk), Rob., eng. sjöhjälte, f. 1599 Bridgewater, stred 52/54 mot holländ., 55 mot turk. o. spän., d. s. å.

blamage (-mäsch), fr., skymf, blottställande.

blamēra, fr., klandra, tadla.

Blanc (blang), J. J. Louis, fr. polit. o. skriftst., f. 1813 Madrid, d. 82 Cannes. Socialdemokr. Skr.: Histoire de dix ans (41/44), m. m.

blanc (blang), fr., hvit. -manger (-mangschē), fr., efterrätt af grädde, socker, vanilj, gelatin m. m.

Blanchard (blangschār), Franç., fr. [ 102 ]luftseglare, f. 1753 (38) Petit-Andely, seglade 85 öf. Eng. kanalen, d. 09.

Blanche (blangsch), Aug. Teod., förf., dram. o. publ., f. 1811 Sthm, d. 68 där. Skr.: Taflor o. berätt. ur Stockholmslifvet, Bilder ur verkligheten, Sonen af Söder o. Nord, Engelbrekt o. hans dalkarlar samt en mängd andra noveller o. dram. arb. B. var 57/63 redakt, af Illustr. tidn., 59/68 riksdagsm. f. Sthm.

bla'nco, se blanko.

Blanka, sv. kon. Magnus Erikssons gemål, d. 1363.

blanka vapen, alla hugg- o. stötvapen.

Blankenburg, braunschw. st. v. Harz. 10,173 inv. Slott.

blankett', fr., f. olika ändamål (ss. kontrakt, växlar m. m.) afsedt papper, å hkt ensk. bestämmelser ifyllas på tomrum mel. de tryckta allm.

blan'ko, sp., hvit; ren (om en oskrifven l. otryckt sida l. del däraf). -kredit, öppen kredit, kredit beroende af personl. förtroende. Jfr endossement, fullmakt.

blankvers, vers, företrädesvis 5-fotad jambisk, utan rimslut.

Blanqui (blangkī), 1) A. Jérôme, fr. statsekon., Say's lärj., f. 1798 Nizza, d. 54 Paris ss. prof. — Hans bror 2) Louis Aug., fr. kommunist, f. 1805 Nizza, d. 80. Delade sitt lif mel. upprorsförsök o. fängelse.

Blan'zeflor, se Flores o. B.

blasērad, fr., lefnadstrött, öfvermätt på njutning o. utsväfningar.

blasfemī, gr., lasteligt tal, hädelse.

Blasieholm|en, en af de holmar, på hka Sthm anlades; nu s.ö. delen af Norrmalm, -s-kyrkan, kyrka på B., jfr Beskow 2.

Blauds piller (blås-), af fr. läk. B. komponerade piller mot bleksot.

Blavatsky, Helene, eg. Helena Petrovna Blavatskaja, ry. spirit., f. 1831 i Jekaterinoslav, presidentska i teos. sällskap., d. 91 London.

Blaye (blä), fr. befäst st. v. fl. Gironde. 4,775 inv. Slott, hertiginnans af Berry fängelse 1832.

bleck, gm hamr. l. valsn. framställda tunna metallplåtar.

blecka, sätta märke på träd.

bleckert, se bleichert.

Bleek (blek), Wilh. Heinr. Imm., ty. språkforsk., f. 1827 Berl., d. 75 ss. bibliot. i Kapstaden. Skr.; Compar. grammar of South Afr. languages (69) m. m.

Bleiberg, st. i Kärnten. 3,435 inv. Stora bly- o. zinkgrufv.

Bleibtreu (-tröj), Georg, ty. bat.-mål., f. 1828 Xanten.

bleichert, bleckert, ljusrödt vin, is. fr. Ahrdalen v. Rhen.

bleka, på olika sätt tillintetgöra färgade föroreningar hos organ, ämnen, is. väfnader.

Blekinge, ett af Sveriges vackraste landsk., i dess s.ö. hörn, gränsar i n. t. Småland, i ö. och s. t. Östersjön, i v. t. Skåne. 3,015 kv.km., 148,786 inv. (08). Vattendr.: Mörrums, Ronneby, Nättraby o. Lyckeby åar samt Brömsebäck. Mot Småland högland, skogsbygd, mot s. vacker o bördig kustängd; utanf. kusten skärgård. Näringsgrenar: åkerbruk, fiske, sjöfart. Sed. 1658 svenskt. B. bildar eget län. Residensst.: Karlskrona. Öfr. st.: Karlshamn, Sölvesborg, Ronneby. Köping: Kristianopel.

bleksot, egendomlig form af blodbrist, beroende på förökn. af de hvita o. minskn. af de röda blodkropparna. Förek. is. hos flickor und. utvecklingsperioden. Botemedel: kraft, diet, frisk luft, järn, ofta äfv. klimatförändring.

Blenda, se Blända.

blende, min., fören, af svafvel och zink.

blennorré, läk., varblandad afsöndr. fr. urinrörets l. ögats bindehinna. Förorsakas gm inverkan af särskilda upptagna giftämnen (bakterier).

Blériot, Louis, fr. luftseglare, f. 1872, färdades på ett af honom konstr. aëroplan den 25/7 09 öf. Eng. kanal. mel. Calais o. Dover.

[ 103 ]blessēra, fr., såra.

Bless'ington, Margar., gref:a, f. Power, eng. romanförf., f. 1790 Irland, d. 49 Paris. Skr.: Conversations with lord Byron (34) m. m.

blessyr, fr., gm vapen åstadkommet sår.

Blicher, Steen Steensen, dan. förf., f. 1782 Viborg, d. 48 Jylland. Skr. värdefulla noveller m. m.

Blidah, befäst st. i Algeriet. 29,869 inv. 1837 franskt.

Blind, 1) Karl, ty. revolutionsm., f. 1820 Mannheim, deltog i 48 o. 49 års resn., sed. 52 i Lond, d. 07. — Hans styfson 2) Ferdinand Cohen, kallad B., gjorde 1866 ett mordförsök på Bismarck o. tog sig själf afdaga i fäng. sma dag.

blindbroms, Chrysops cæcutiens, Diptera. Svart m. guldglans, ögon. Suger blod.

blindēring, kr., inom fästning l. förskansn. uppfördt starkt tak m. faskin- o. jordbetäckn. t. skydd f. kanoner, mansk., hästar m. m.

blindhet är stundom medfödd, oftare förorsakad gm inflammationer, is. hos nyfödda, gm sjukdomar i det inre af ögat o. synnerven (svart starr), fördunkl. af hornhinnan o. linsen (grå starr), sjukdomar i nät- o. kärlhinnan, hjärnhinnan, yttre skador m. m.

blindnässla, plister, Lamium L., Labiatæ, hvitplister, L. album, o. rödplister, L. purpureum, allm. ogräs i trädgårdar.

blind-rå, sjö., mindre rå på bogsprötet.

blindtryck, se ektypografi.

Blītum L. Chenopodiaceæ, bot. Af B. capitatum o. B. virgatum i s. o. mel. Europa användas bladen t. grönsaker samt bären att äta o. t. rödfärgn.

blixtrör, meteor., gm. åskslag bildad rörformig förglasn. i lös sand.

bloater (blåtör), eng., rökt sill, böckling.

Bloch, Karl Henr., dan. mål., f. 1843 Köpenh., prof., d. där 90.

blockād, fr., kr., en hamns l. sjöfästs afspärrn. fr. samfärdsel sjöledes; strejkterm, utifrån företagen afspärrn. af arb.-platsen.

blockhus, kr., af groft timmer l. sten uppförd byggnad m. skottgluggar samt faskin- o. jordfylln. på taket; af ungef. sma slag voro äfv. de första amerik. nybyggarnes hus.

Blockhus-udden, s.östl. udden af Djurgården i Sthm.

Blocksberg, se Brocken.

blockskepp, aftackl. örlogsfartyg, tjänande ss. sjuk-, vaktskepp o. d.

blod, fysiol., den i de högre djurens blodkärl cirkulerande vätskan. B. består af det föga lärgade, flytande b.-plasmat samt röda o. hvita b.-kroppar (b.-celler), af hka de förra äro talrikast (5 millioner på 1 kbmm.) samt bilda bikonk. runda skifvor, de senare klotrunda o. innehållande kärnor. Plasmat innehåller upplöst fibrin, likt afskiljes vid blodets steln., upptager blodkropparna o. bildar b.-kakan, under det b.-vätskan återstår ss, serum. Det arteriella b. är klarrödt, det venösa mörkrödt. -abscess, läk., inre varbildn. i fören. med blodutgjutn. Förorsakas merendels gm yttre våld. -brist, se anemi, -guano, gödningsämne af animaliskt tills, m. andra för ruttnade ämnen i kompost smnbrunnet affall. -gång, läk., blödn. ur is. kvinnans könsdelar, men äfv. ur urinröret o. ändtarmen, i senare fallet förorsakad af hemorrojder, tarmsår l. blodkärls sönderspring. i tarmarnas slemhud, t. ex. vid häftig diarré, -hostning, blodspottning, läk., blodafgång gm andedräktsorganen, oftast i följd af lunglidande. Mycket häftig b. kallas blodstörtning. Botemedel: hvila, undvikande af hetsig o. varm mat samt högljudt tal, användn. af blodstillande medel. -igel, Hirudo L. l. Sanguisuga Sav., Annulatæ, zo., lefver i stillastående vatten. Den vanl. använda, H. medicinalis L., uppfödes i [ 104 ]Frankr. o. Tyskl. i särsk. dammar. -kräkning, läk., härrör af blod-utgjutn. fr. magväggarna in i magen, oftast i följd af magsår. Botemedel : hvila, ispiller, isblåsa på magen, -kärl, se artärer, vener, kapillarkärl. -lus, Schizoneura lanigera Hausm., Aphidæ, zo., f. äppelträd mycket skadl. insekt, -lutsalt, kem., dubbelsalt af järncyanur l. järncyanid o. cyankalium, framställes gm smältande af kväfvehaltiga djuraffall (klöfvar, hofvar o. d.) tills. m. järn o. kolsyr. kali samt massans utkokn. m. vatten. Icke giftigt, lösl. i vatten, ej i alkohol. Anv. t. beredn. af berlinerblått, i färgerier m. m. -regn, gm infusorier o. d. rödfärgadt regn. -serum, fysiol., gulakt, vattenliknande beståndsd. af blodet, -s-hämnd, sed hos flera folkslag, att en mördads närmaste släktingar skola hämna mordet på mördaren l. hans närmaste anförvanter. Fanns äfven i Norden, -skam, incest, jur., otukt mel. personer, gm blodsband så nära besläktade, att de ej få gifta sig m. haa. -slag, se slag. -spottning, se blodhostning. -stensmalm, järnglans, min., järnoxid, stålgrå, kornig l. bladig, drages ej af magneten. Eg. v. 5,1/5,3. Sveriges viktigaste järnmalm, -stillande medel, läk., yttre: is, kallt vatten, tourniquet, kautschuksbindor, underbindn. af ådror, glödg. järn, lapis, järnklorid m. m.; inre: Secale cornutum. -störtning, se blodhostning. -svamp, läk., m. många blodkärl genomdragen kräftartad svulst. -uttömning, läk., afsiktl. förminskn. af blodmassan gm åderlåtn., koppn., blodiglar. -ådror, se vener.

Bloemfontein (blûm-), hst. i Oranje-republ. 34,000 inv.

Blois (blåā), fr. st. v. Loire. 23,789 inv. Bisk. Slott.

Blom Carlsson, Karl Gust., arkit., f. 1799 Sthm, d. 68 där. Kapellet på Nya kyrkog. i Sthm, Blasieholmskajen m. m.

Blomm'aert (-art), Ph., belg. förf., f. 1809 Gent, d. 71.

Blommér, N. J. Olsson, mål., f. 1816 Öfved, d. 53 It. Necken och Egirs döttrar, Freja, m. fl.

blommerant', fr., blomstrande, strålande.

Blomstrand, 1) And., missionär i Indien, f. 1822 Växjö, sed. 57 mission., d. 87 Lund. — Hans bror 2) Krist. Vilh., kemist, f. 1826 Växjö, prof. i Lund 62, d. där 97. Skr.: Lärob. i oorg. kemi (73) m. m.

Blondel (blångdäll'), fr. trubadur i 12:e årh. Richard Lejonhjärtas följeslagare.

blon'der, fr., ett slags skira spetsar.

blondīn, ljushårig, ljuslätt kvinna.

Blondin (blångdäng'), egentl. Jean Franç. Gravelet, fr. lindansare, f. 1824, d. 97 vid Birmingham. Gick 59 öfver Niagara.

Bloomfield (blûmfild), Rob., eng. folkskald, skomakare, f. 1766 Honington, d. 23 Schefford.

Blot-Sven (= Offer-S.), sveakon. i slutet af 1000-talet.

Blücher, Gebh. Leber. v., furste af Wahlstadt, preuss. fälth., f. 1742 Rostock, 56 i sv. tjänst, 60 i preuss. tjänst, 72 entledig., 87 ånyo i preuss. tjänst, 1803 guvern. i Münster, 07 gen.-befälh. i Pommern, 12 på Napoleons begäran entled., 13 öfverbefälh. f. preuss. trupperna i förbundshären, s. å. fältmarsk., segrade tills. m. Bülow 14 öfver Napoleon o. banade därigm f. de förbundna väg t. Paris, s. å. furste af Wahlstadt, afgjorde 15 slaget v. Waterloo, d. 19 Schlesien.

bluette (blyätt'), fr., litet kvickt teaterstycke.

Bluhme, Krist. Albr., dan. statsm., f. 1794 Köpenh., min.-pres. 52/53, 64/65, d. 66.

Blum, 1) Karl Ludw., ty. komp. o. dram., f. 1786 Berlin, d. 44 där. Skr. en mängd operetter, vådeviller m. m. — 2) Rob., ty. [ 105 ]revolutionsm., f. 1807 Köln, 48 ifrig deltagare i polit. oroligheter, s. å. skjuten i Wien f. deltag, i barrikadstrider.

Blumauer, Aloys, ty. skald, f. 1755 Steier, d. 98 Wien. Travestering af Vergilius' Æneid.

Blumenbach, Joh. Friedr., ty. naturforskare, f. 1752 Gotha, d. 40 ss. prof. i Götting. Skr.: Handb. d. Naturgesch. (12:e uppl. 30), m. m.

Blumenthal, 1) Leonh. v., preuss. militär, f. 1810 Schwedt, deltog i 49, 63/64, 66 o. 70/71 års fälttåg, 73 gen. af infant., d. 1900 Cöthen. — 2) Oskar, ty. förf., f. 1852 Berlin, medredaktör af Berliner Tageblatt o. till 98 ledare af Lessingteatern i Berlin.

Blumenthal, Ida Alb:a, »landsmålare», f. 1869 Arbrå, Hälsingland, gift 98 med d:r B., har under benämn. Delsbostintan gjort turnéer och uppträdt i de skandin. länderna o. N.-Amer.

Blümlisalp, topp å Berneralp. 3,670 m.

Bluntschli, Joh. Kasp., ty.-schweiz. rättslärd, f. 1808 Zürich, d. 81 Karlsruhe ss. prof. i Heidelberg. Skr.: Mod. Völkerrecht, Deutsch. Staatswörterb. m. m.

bly, kem., Pb = 207, mycket utbredd metall, förekommer mest i fören. m. svafvel ss. blyglans. Framställes gm rostn. l. fälln. däraf. Mjuk o. tänjbar, oxiderar t. o. m. i luften, löslig i salpetersyra, nästan icke i klorväte- o. svafvelsyra. Smältpkt 326°. Eg. v. 11,87. Föreningarna giftiga. Stor tekn. användbarhet.

blyerts, min., allotropisk form af grafit. Förekommer insprängd bland andra bergarter i Västerbotten, Lappld. Den finaste fr. Batugol i Sibirien, -pennor, uppf. 1664 i Engl.; de bästa fr. Nürnb. (Faber), Frankr., Wien.

bly|förgiftning, uppstår ant. gm att blysalter inkomma i magen (akut b.) l. gm inandn. af fint fördelade blypartiklar (kronisk b., blykolik). Symtom: kräkning, smärta i underlifvet o. lederna, blekhet, mattighet, förlamning, kramp m. m. Motgift: svafvelsyr. natr. (glaubersalt) l. svafvelsyr. magnes. (eng. salt), -glans, min., svafvelbly, allmännaste blymalmen, blygrå m. stark metallglans. Eg. v. 7,6. -glete, min., = blyoxid. -hvitt, kem., bas. kolsyrad blyoxid, främst, gm inverk, af ättiksyreångor o. kolsyra på metalliskt bly l. gm lösning af blyoxid i neutral ättiksyr. blyoxid (blysocker) o. inledn. af kolsyra. Hvitt, utan lukt o. smak, olösl. i vatten, giftigt. Anv. t. oljefärg, fernissor, kitt m. m. -kolik, se blyförgiftning. -oxid, kem., gula, skimr. krist. fjäll, erhålles gm upphettn. af bly under lufttillträde. Anv. t. glasyr, plåster, fernissa m. m. -plåster, läk., best. af fettsyrad blyoxid, framställes gm upphettn. af olivolja m. blyoxid o. vatten. Anv. v. krön. hudsjukdomar, -salva, läk., beredes af svinister, smör, vax (af hvardera 5 delar), bomolja (10 d.) o. blyoxid (5 d.). -socker, kem., ättiksyr. blyoxid, Pb(G2 H3 O2) + 3H2 O = 379, erh. gm lösn. af blyoxid i ättiksyra. Färglösa krist., lösl. i vatten o. alkohol, sönderdel. vid upphettn. t. 280°; smaken vidrigt söt; mycket giftig. Anv. till med. o. tekn. bruk. -vatten, läk., blandn. af 2 delar blyättika, 8 delar utspädd sprit o. 90 delar vatten. Goulards b., 1 del blyättika, 45 delar källvatten o. 4 delar alkohol, -ättika, läk., lösn. af basisk ättiksyrad blyoxid. Färglös vätska m. svag alkalisk reaktion. Eg. v. 1,17/1,175.

Blå, urgam. sv. stormansätt und. 1200/1300-talet, m. stamgods dels i Östergötl., dels i Uppl. o. Södermanl. Märkligast äro 1) Joar (Ivar), hkn, enl. krönikan bosatt på Gröneborg nära Enköping, 1250 gmdref Valdemars val t. kon.; säges själf velat bli vald; d. på 1280- [ 106 ]talet. — 2) Knut Jonsson, lagm. i Östergötl., rådsherre o. 2 ggr drotsete, d. 1318. — Dennes sonson 3) Ulf Jonsson, lagm. i Östergötl., 1371 i kon. Albrekts råd, en af exekutorerna af Bo Jonssons test.

Blå, Ivar, pseud. för 1) V. A. Bergstrand, 2) P. F. Mengel (se d. o.).

Blå bandet, 1) alldagl. benämning på serafimerorden. 2) af vissa nykterhetsvänner antaget igenkänningstecken.

Blå bergen, 1) en del af Alleghanybergen. 2) se Australien.

blåbärsbuske, Vaccinium myrtillus L., Ericineæ, i Europa, Asien o. Amerika; bären anv. att äta, t. saft samt ss. färgämne.

blå böcker, saml. af aktstycken, s. i Engld af reger. föreläggas parlament.; numera begagnas dyl. saml. äfven i Frankr., Tyskl. o. Österr.

blådufva, Columba ænas L., Columbidæ, blågrå m. metallgrön glans på hals o. rygg, stjärten askblå m. svart spets. Allm. i. s. o. mellersta Sverige. Flyttfågel.

Blå grottan, se Capri.

blå|hake, Luscinia suecica L., Turdidæ, öfre kroppen brungrå, på bröstet ett blåakt, tvärband, stjärten brunröd, i yttre delen svart. Allm. i Lappl.; utmärkt sångfågel. Flyttfågel, -holts, se kampeschträ. -hök, Circus pygargus L., Falconidæ, öfverkropp o. hals ljust blågrå, underkroppen hvit, stjärten ofvan blågrå, under hvit. I mellersta o. n. Sverige. Flyttfågel. -klint, Centaurea cyanus L., Synanthereæ, vanl. ogräs, is. i rågåkrar, -klocka, Campanula L., Campanulaceæ. I Sverige finnes C. rotundifolia jämte flera andra arter på öppna ställen o. i lundar, -kråka, Coracias garrula L., Coraciidæ, orn., hufvud o. hals ljusblå, rygg o. skuldror rödbruna, stjärtpennorna mörkblå. En af Sveriges vackraste fåglar; flyttar bort om hösten.

Blåkulla, sannolikt förvrängn. af Blocksberg. Enl. folktron häxornas samlingsplats skärtorsdagsnatten.

Blåland, fornnord. benämn, på Afrika.

blåmes, Parus cæruleus L., Paridæ, blå hjässa, rygg o. skuldror olivgröna, undre kroppsdelarna gula, stjärten blå m. hvita kanter på ytterpennorna. I s. o. mellersta Sverige. Strykfågel.

blåsa, se gall-, urinblåsa.

blåsdragande medel åstadkomma utsvettn. af osunda vätskor o. äro bl. a. spansk fluga, senaps- o. pepparrotsdeg, veratrin m. fl.

blåsesten, patol, stenartade kroppar af urin-, fosfor- l. oxalsyrade salter, s. bildas i njurbäckenet (njursten) o. urinblåsan.

blåsfotingar, Physopodi, Orthoptera, ent, små skadeinsekter.

blåsippa, se Anemone.

Blåskägg (ridd. Raoul), hjälten i en gam. fr. saga (af Perrault) hkn för deras nyfikenhet dödade sina 6 hustrur.

blåsmaskar, se bandmaskar.

blå|sot, cyanos, v. åtsk., is. lung- o. hjärtsjukdomar förekom. symtom m. hudens o. företrädesvis läpparnas blåfärgande i följd af blodstockn. i de fina venerna. -strumpa, ett fr. England härstammande spenamn på författarinnor o. »lärda i stubb». -syra, cyanvätesyra, kem., HCN = 27, framställes gm destillat. af gult blodlutsalt m. svafvelsyra. Flyktig vätska, luktar bittermandel, sönderdelas lätt. Kokp. 26,5°. Ett af de häftigaste gifterna, förorsakar hjärnförlamning o. merendels död.

Blåvandshuk, västligaste udden af Jylland.

bläck, finnes af många slag, ss. alisarin- (grönt), krom-, galläpple-, kopie- (inneh. glycerin) litografiskt (t. skrifn. å stenar), märk- (lapislösn.), färglöst l. s. k. sympatetiskt, hvars skrift blir synlig först gm värme, m. fl.

bläckfisk, se Sepia.

[ 107 ]blädning, skogsh., skogs afverkande medelst utgallring (mots.: trakthuggning).

Blända, namn på en Värendskvinna, hkn, enligt gammal sägen, i spetsen för en skara kvinnor fr. Värend t. större delen nedgjort en und. dan. kon. Sven Grade i Småland (på 1150-talet) inbryt, krigshär o. t. lön därför erhållit den lika arfsrätt m. männen, s. Värendskvinnorna fr. urminnes tider åtnjutit.

blände, min., fören. af svafvel o. zink.

blankare, kr., små afd. l. patruller af kavalleri, s. utsändas f. att vända fiendens uppmärksamh. fr. ngn operationspunkt.

blänkfyr, se fyr.

bläster, bergsh., gm blåsmaskiner nedtill i masugnar inpressad luft.

Bläu (lat. Cæsius), holl. lärd boktryckarfam., 1) Willem, mat. o. geogr., f. 1571 Alkmar, d. 38. Skr.: Novus Atlas (34/62), 6 bd. — Hans son 2) Joan, 1600/73. Skr.: Atlas major (62), 11 bd.

blödarsjuka, läk., medfödt o. ärftligt lidande, yttrar sig i stor benägenh. för stark blödn., t. o. m. i följd af den obetydligaste yttre åverkan.

blödning, läk., kan vara inre l. yttre, uppstår gm skada på l. sjukd. i blodkärl. Allt ef t. s. artärer, vener l. hårrörskärl äro skadade, antager blödningen olika karaktärer o. leder t. döden, då den härrör från större blodkärl och ej i tid hämmas. Botemedel, se blodstillande medel.

blötdjur, Mollusca, en af djurrikets hufvudafd. B. hafva en mjuk, slemmig kropp, s. hos de flesta är innesluten i ett l. två kalkskal, hos andra naken o. försedd m. mjuka känseltrådar (trefvare) l. långa masklika fångarmar. B. delas i följ. klasser: hufvudfotingar, snäckdjur, musseldjur, manteldjur o. mossdjur.

b moll, tonk., tonart s. har b t. grundton och 5 ♭ till förteckning för h, e, a, d, g.

bōa, Boidæ, zo., giftfritt ormsläkte i s. o. mellersta Amer. B. constrictor, den största af dem, den s. k. jätteormen. B. äfven en ormlik pälskrage.

board (bård), eng., b. of trade, handelskollegium, -inghouse (-haus), i England o. Amer. ställen, där främl. f. husrum o. föda.

Boas, Ed., ty förf., f. 1815 Landsberg, d. 53 där. Arbet. öfv. Goethe o. Schiller.

boasēr|a, fr., panela. -ing, panel.

Bober, bifl. t. Oder, t. v., 255 km.

Boberg, 1) Gust. Ferd., arkit, f. 1860 Falun. Bl. hans byggn.-verk märkas: Elektricitetsverket och Centralposthuset i Sthm samt prinsarne Eugens och Wilhelms palats på Djurgården. Utsökt detaljbehandl. Framstående som utställningsarkit., senast vid utställn. i Sthm 09. Etsare. — Hans hustru 2) Anna Katarina, f. Scholander (dott. t. S. 1.) 64.. Målarinna, mångsidig utöfvar:a af konstslöjd,

Bo'brikov, Nikol. Ivanovitsch, ry. ämb., gen.-guv. i Finld, f. 1839, sökte russificera Finld, mörd. 04 af E. V. Schauman.

Bobruisk, ry. befäst st. vid Beresina, 35,177 inv. 1812 belägr. af fransm.

bocc'a it., mun; con b. chiusa (-kiusa), tonk., med sluten mun.

Boccaccio (bockatt'jå), Giov., it. skald, f. 1313 Paris, d. 75 Certaldo vid Florens, skapare af den it. klassiska prosan. Skr. Dantes lefnadsbeskrifn. Hufvudverk: Il Decamerone.

boecāle, it. våtvarumått ifr. 0,79/1,83 l.

Boccherīni (båck-), Luigi, it. komp., f. 1743 Lucca, d. 05 Madrid. Skr. symf., kyrko- o. kammarmusik.

Bocchetta (bockätt'a), pass i ligur. Apennin., 780 m. h.

boccia (bått'ja), it. spel m. kulor.

Bochara, se Bokara.

Boch'nia, st. i Galizien, vid Raba. 10,049 inv. Stora stensaltgrufvor.

[ 108 ]Bochum, st. i Westfalen, 65,551 inv. Kolgrufv., bergsskola, fabr.

Bock, 1) Karolina Sofia, f. Richter, sv. skådespel., f. 1792 Sthm, d. 72 där; und. 40 år aktris v. kgl. teatern i Sthm. — 2) Karl Ernst, ty. anat., f. 1809 Leipzig, d. 74 Wiesbaden. Bekant gm sina populära arb., is. Buch vom gesund, u. krank. Mensch. (öfvers. på sv.).

bock|bier, bocköl, ett slags öl. -beutel, korthalsad, bukig glasflaska för vin.

bodēga, sp. källare, vinutskänkn.-lokal.

Boden, kyrkby i Öfver-Luleå s:n, sed. 1900 en fästn. där under uppförande.

Bodensjön, sjö mel. Schweiz o. Tyskl., 539 kv.km., 398 m. öfv. hafvet. Största djup 302 m.; gmflytes af Rhen. Lifl. ångbåtsfart.

Bodenstedt, Friedr. Mart. v., ty. skald, f. 1819 Peine, d. 92 Wiesbaden. Skr.: Lieder d. Mirza-Schaffy (161:a uppl. 02), rom., dramer m. m.

Bodenstein, se Karlstadt.

Bodīnus, Heinr., ty. zo., f. 1814 Drewelow, sed. 69 direkt, f. zo. trädg. i Berlin.

Bod'ley (-le), Thom., eng. statsm., f. 1544, d. 12. Grund. d. eft. B. uppkallade univ.-bibl. i Oxford.

Bodmer, Joh. Jak., schweiz. skald, f. 1698 Greifensee, d. 83 Zürich. Motståndare t. fr. smak i konst o. poesi.

bodmerī, ett mot pant af fartyg, last l. frakt lämnadt lån, s. ej återbetalas om panten går förlorad.

Bodö, nor. st., vid Saltenfjord. 4,827 inv.

Boeck (bok), 1) Krist. B. B., nor. naturforsk., f. 1798 Kongsberg, 40 prof. i Kristiania, d. 77. Deltog i en fransk Spetsbergsexped. — Hans bror 2) Karl Vilh., nor. läk., f. 1808 Kongsb., d. 75 ss. öfverläk. v. rikshospit.

Boeclerus, Joh. Henr., vetenskapsm., f. 1611 Kronheim, af drottn. Kristina utnämnd t. prof. i Upps., rikshistoriogr. 57, d. 72 Strassburg. Skr.: Hist. belli suecodanici (76), m. m.

Boehmēria, Jacq., Urticacæ, bot., ett slags nässlor, odl. i varma delar af Asien. Tågorna af B. nivea kallas kinagräs, kinanässla l. kinahampa o. väfvas t. kinesisk battist.

Boëmund (Bohemund), normand. eröfr., Robert Guiscards son, korsfarare, f. omkr. 1065, furste af Tarent o. (98) af Antiokia, d. 11 eft. ett olyckl. krig mot Bysantion.

Boerhave (bûr-), H., ryktbar höll. läkare, f. 1668 Voorhout, d. 38 ss. prof. i Leijden. Linné en af B:s lärj. Skr.: Institut, med., m. m.

boerkriget, benämn, på den strid om herraväldet i Syd-Afr. som 1899/02 fördes mel. Engld å ena samt boer-republ. Transvaal o. Orangefristaterna å andra sidan.

boers (bûrs), höll. kolonister i Transvaal o. Oranjeflodskolonien.

Boëthius, 1) Jak., präst, f. 1647, kyrkoh. i Mora 91, 97/1710 i fängelse f. majestätsförbryt., frigifv., d. 18 Kolbäck. — Hans sonsons son 2) Dan., filos., f. 1751 Västerås, d. 10 ss. prof. i Uppsala. Skr.: Om moralitetens grund (99), Sedeläran ss. vetensk. (07), m. m. — Hans son 3) Jak. Edv., rättslärd, f. 1789, Upps., d. 49 ss. prof. där. — 4) Dan. Edv., teol., f. 1834, sed. 77 kontr.-prost i Ål. Skr. i teol., d. 05. — Hans bror 5) Simon Joh., hist. förf., f. 1850, 89 prof. i Upps., 01 skytteansk prof. där. Skr.: Svenska högadeln und. Sigismunds reg. (77), tills. m. R. Tengberg: Sverige und. partitidehvarfvet. 1718-1809 (5:e del. af Sveriges hist. fr. äldsta tid t. våra dagar) m. m.

boett', fr., fodral t. verket i ett fickur.

bofink, Fringilla cælebs L., Fringillidæ. Hufvud o. hals askblå, rygg o. skuldror ljust kastanjebruna, strupe o. bröst rödbruna, bakryggen grönaktig, vingarna [ 109 ]svartbruna m. hvita tvärband; stjärten svart, mellersta pennparet askgrått, de båda yttersta paren delvis hvita. Allm. i hela Sverige. Flyttfågel.

Bofors, järnbruk i Öreb. l.; storartade anläggningar för tillverkn. af moderna kanoner.

Bogdo Oola, högsta bergtoppen på Tianschankedjan i ö. Asien, 6,300 m. h.

Bogesund, 1) forna namnet på Ulricehamn (se d. o.), 2) fideikommiss i Sthms l., egendomen fordom tillh. Per Brahe d. y. Slott.

boggivagn, järnv.-vagn, hvilande på rörliga hjulställ.

boghead-kol (bågg'hädd-), min., stenkol fr. Bathgate i Skottl. o. Hebriderna, anses lämna den bästa lysgas.

Bogoljūbov, Alex., ry. marinmål., f. 1824 Moskva, sed. 61 prof. i Petersburg.

bogomīler, sekt inom gr. kyrkan (1100/1200-talet).

bogos, herdefolk i Abbesinien.

Bogotà, ford. Santa Fé de B., hst i Columbia (Syd-Amerika), på Anderna, 2,660 m. h., 100,000 inv. Domkyrka., univ., observatorium. Ofta jordbäfn.

bogsēra, sjö., draga ett fartyg m. ett annat.

bogspröt, sjö., tjockt fr. fören utliggande rundhult, tjänande att stötta förresningen o. på hkt stagsegel föras.

Boheman, 1) Karl Ad. Andersson, mystiker, f. 1764 Jönk., d. 31 Wandsbeck. — 2) Karl. Henr., entomol., f. 1796 Jönk., 37 kapten, 41 prof. v. Vetenskapsakad., d. 68 Sthm. Skr.: Nya sv. homoptera (47), Insecta Caffrariæ (48/57). m. m.

Bohēmia, Böhmens lat. namn.

bohémiens (båemiäng'), fr., eg. »bömare»; konstnärer o. litteratörer af lägre rang.

Bohemund, se Boëmund.

Bohnenberger, Joh. Gottl. Friedr. v., ty. fys., f. 1765 v. Stuttgart, d. 31 ss. prof. i Tübingen. Elektroskopets uppfinnare.

Bohnstedt, Ludw., ty. arkit., f. 1822 Petersb., bosatt i Gotha, d. där 85.

Bohus, förr stark fästn., nu ruin vid Göta älfs n. utlopp, anl. 1308.

Bohuslän, Sveriges västligaste landskap, gränsar i n. t. Norge, i ö. o. s. t. Västergötland, i v. till Skagerak, 4,535 kv.km., omkr. 161,000 inv. Sjöar: N. o. S. Bullaren. I sitt inre bergigt, kusten sönderskuren af fjordar, utanför dem en farlig, klippig skärgård. Talrika fornlämningar (hällristningar). 1658 svenskt. De största öarna Orust o. Tjörn. Hufvudnäring: fiske. Bildar tills. m. sydv. hörnet af Västergötl. Göteborgs o. Bohus län. Städer: Uddevalla, Strömstad, Marstrand, Kungälf, Lysekil.

bohvete, bokhvete, Fagopyrum seculentum Mönch, Polygoneæ, inhemskt i Asien, viktigt sädesslag f. s. Europa; fröna anv. t. gryn o. mjöl.

Boiëldieu (boajelldjö), Franç. Adr., fr. komp., f. 1775 Rouen, 03/10 kapellm. i Petersburg, sed. 17 direkt, f. konserv, i Paris, d. 34 Jarcy. Skr. mga operor; mästerv. Hvita frun.

Boije, 1) Joh. Ludv. Johansson, frih., polit., f. 1768, revisionssekr. 02, d. 41. Bekant f. sin process m. Grevesmöhlen. Först oppositionsm., e. 1815 ifrig anhäng. af regeringen. — Hans kusin 2) Fredr., frih., militär, kopparst., litteratör, f. 1773 Stralsund, 14 öfverstelöjtnant, d. 57 Sthm. Skr.: Målare-lex. (33) m. m.

Boileau-Despréaux (båalå-dä-preå), Nic, fr. skald, f. 1636 Paris, d. 11 Auteuil. Skr. satirer, Art poétique m. m.

Boiōtien, Beotien, g. geogr., landsk, i mellersta Hellas. Fl.: Kefissos. Sjö: Kopais.

Bois de Boulogne (boä dö bulonj'), fr., Boulogneskogen, promenadplats i Paris.

boisera, se boasera.

boisseau (båaså), fr. sädesmått = 13 l.

[ 110 ]Boisserée (båasörē), 1) Sulp., ty. konstkännare, f. 1783 Köln, d. 54 där, grundade tills. m. sin bror 2) Melchior, f. 1786 Köln, d. 51 Bonn, den efter dem benämnda, sed. 27 i gaml. pinakoteket i München befintliga tafvelsaml.

Bo'ito, Arrigo, it. komp., skald o. mus.-krit, f. 1842. Operan Mefistofeles m. m.

boj, sjö., flytande förankradt föremål, tjänande att utmärka farled l. att därvid förtöja fartyg.

Bojāna, turk. fl. i Albanien, flyter gm Skutarisjön ut i Adriatiska hafvet.

bojār, ry. stormanstitel, upphäfd af Peter d. st., begagnas ännu i Rumänien.

Bojar'do, Matteo Maria, grefve af Scandiano, it. skald, f. 1434, d. 94. Skr.: Orlando innamorato m. m.

bojkotta, strejkterm, systematiskt förfölja en misshagl. arbetsgifvare l. näringsidkare (efter irl. Boycott, som först utsattes för en sdn behandl.).

Bo Jonson (griphufvud), sv. storm, und. medelt., drotsete, lagm. i Östergötland, d. 1386 sannolikast den rikaste man, s. funnits i Sverige: en af dem, s. inkallade Albrekt af Mecklenburg.

bok, Fagus silvatica L., Cupuliferæ, europ. skogsträd, finns i s. Sverige, lämnar ved o. virke, ur ollonen pressas olja.

bok, (papper) = 24 ark skrif- l. 25 ark tryckpapper.

boka, bergsv., krossa större malmstycken t. en f. uppsättning på smältugnen lämpl. storlek.

Bokāra, Bochara, kanat i Central-Asien omkr. fl. Amu o. Kohik, 205,000 kv.km., 1,5 mill. inv. Befolkn. uzbeker, turkomaner, araber, perser, kirgiser, hinduer, judar. Relig. islam. Kanen af B., Central-Asiens mäktigaste härskare, numera ry. vasall. Hst. B., 60,000 inv., medelp. f. karavanhand. mel. Europa o. Asien.

bokbinderi, konsten att smnhäfta pappersark t. en bok o. förse den m. pärmar o. rygg. Bl. olika band: pergaments- o. helfranska (både rygg o. pärmar skinnklädda), halffr. (ryggen af skinn, pärmarna pappersklädda), klotband.

Bokelmann, Lous, ty. mål., f. 1844 S:t Jörgen (v. Bremen), d. 94 Charlottenburg, tillhör Düsseldorf-skolan.

bokhandel, sönderfaller i förlags-, sortiments- o. kommissions- samt antikvarisk b. I Sverige inrättades den 1:a b. i Sthm i midten af 1600-talet.

Boklund, Joh. Krist., genre- o. hist.-mål., f. 1817 Skåne, d. 80 Sthm ss. intendent f. Nationalmuseum. I Nationalmuseum finnas flera taflor af B:s hand.

boklus, Troctes pulsatorius, Orthoptera, utan vingar, förekommer på fuktiga ställen o. bland gamla böcker.

bokskorpion, Chelifer cancroides, Arachnidæ, zo., omv. äggform., mörkbr., saknar svans o. giftapparat, t. 0,59 cm. l. I gamla böcker, herbarier o. d., hvarest han lefver på boklöss o. mal.

bokstaf, skriftecken f. ljuden i ett språk, -s-rim, se alliteration. -s-räkning, se algebra. -s-skrift, skrift m. särsk. tecken f. de olika språkljuden t. skilln. fr. ord- o. stafvelseskrift.

boktryckarkonst, konsten att på mekanisk väg, medelst rörliga typer l. bokstäfver åskådliggöra ord o. tankar samt gm tryckpressens hjälp mångfaldiga dem. Tryck m. trätaflor, i lika skriften utskärs, var redan i äldre tider kändt i Kina, men uppfinningen af rörl. typer tillkommer Gutenberg, hkn, sed. Schöffer förbättrat gjutn. af stilar, tills. m. Fust lyckades åvägabringa det 1:a tryckalstret: den 1452 påbörjade o. 55 l. 56 färdigtryckta s. k. 42-radiga l. gutenbergska bibeln. Till Sverige kom b. på 1470-talet; [ 111 ]den 1:a här utgifna bok är en (antagl. 1474 i Sthm) tryckt lefvernesbeskrifn. öfv. hel. Birgittas dotter Katarina. Den 1:e t. namnet hos oss kände boktryckaren är Joh. Snell i Sthm, hkn lefde 1483. Se äfven sättmaskin, tryckpress.

Bol, Ferd., holl. mål., f. 1611 Dordrecht, d. 81 Amsterdam. Rembrandts lärj.

bolag, förening f. gemensam affärsverksamhet. Jfr aktie, fabriks-, handels-, kommandit-, rederibolag.

Bolander, Sofia, förf., f. 1807 Gbg, d. 69 där. Skr. rom., noveller.

bōlas, sp., sydamer, gauchos' kastvapen.

bole (bål), eng. sädesmått = 218 l.

bolēro, sp. nationaldans, beledsagad af sång o. kastanjetter.

Bōleslav I Krobri (d. tappre), grund, af polska riket, reg. 992/1025.

Bolētus, svampsläkte, Hymenomycetes Fr. Flera ätbara o. mycket värderika, ss. kosvampen (B. bovinus L.), läckra rörsoppen (B. edulis Bull), gula rörsopp. (B. luteus L.), m. fl., andra giftiga ss. B. luridus Schæeff., m. fl.

Boleyn (bull'en), se Anna 2.

bolīn, sjö., tåg, anbragt i de stående liken på råsegel.

Bolinder, 1) Jean, fabriksidk., f. 1813 Vaksala, d. 99 Sthm, anlade 45 tills. m. sin bror 2) Karl Gerh., fabriksidk., f. 1818 Vaksala, Bolinderska verkstaden i Sthm, d. 92 Sthm.

Bolingbroke (-bruck), Henry St. John, visc., eng. statsm., f. 1678 Battersea, 04 krigsmin., afsked 08, ss. tory utr. min. 10, åvägabragte fred i Utrecht 13, anklag. f. högförr. 14, flydde 15 t. Frankr., där pretendenten Jakob Edvards statssekret., amnesti 23, d. 51 i sin födelseort.

Bolīvar, Sim., Sydamer:s befriare, f. 1783 Caracas, sed. 10 ledare af resn. mot Spanien, befriade 19 Venezuela o. N. Granada (s. han förenade t. republ. Colombia), 24 äfven Peru, där han blef diktator 25, införde slafemancip. 22; beskylld f. monark, sträfv., abdikerade B. 30, död s. å. Santa Marta. Ryttarstaty i Lima.

Bolīvia, sydamer, republ., 1,470,196 kv.km., 1,9 inv. Gränsar i n. och ö. t. Brasilien, i s. t. Paraguay, Argentina o. Chile, i v. t. Stilla haf. o. Peru. Berg: flera af Andernas kedjor. Bergtoppar: Sorata, Illimani, Sahama. Fl.: Pilcomayo, Vermejo o. Desaguadero. Sjö: Titicaca. 3 klimat, regioner. Prod: kinabark, tobak, kaffe, bomull, guld, silfver, koppar, tenn, salt. Hst.: Chuquisaca l. Sucre. Andra st.: Potosi, La Paz, Cochabamba, Cobija, Santa Cruz, Trinidad. B. är deladt i 9 depart. Hist.: B. hörde t. det gamla Inkasriket, 1538 eröfr. af span. o. införlifvadt m. Peru, 1780 m. La Plata, 1825 oafhäng. Religion. kat. President sed. 1904 d:r Eliodoro Villazon 09/13.

bollandist'er, jesuitförening, s. 1643 /1794 utgaf rom. kat. kyrkans helgonlegender (Acta sanctorum). B. ha sitt namn eft. Joh. v. Bolland, s. först började därmed. 1837 bildade sig ett nytt sällsk. b., s. sedan 45 utg. forts.

Bolméer, Bengt Magn., f. 1785 Hvittaryd, d. 49 ss. e. o. prof. i orientaliska spr. i Lund.

Bolmen, Smålands största sjö, 183,5 kv.km., 141 m. öfv. haf. Aflopp gm Lagan i Kattegatt.

Bolmsö, ö i sjön Bolmen.

bolmört, se Hyoschyamus.

Bologna (bålån'ja), hst. i it. prov. med sma namn, mel. Beno o. Savena, 152,000 inv. Univers., ber. bibl., konstakad., ärkebisk., 2 lutande torn, palats, kyrkor, betydl. handel. — B. förd. etrurisk st., sed. rom. koloni. 1860 införlif. m. kon.-riket Italien.

Bologna (bålån'ja), Giov. da, it. bildh., f. 1524 Douai, d. 08 Florens.

[ 112 ]bolomēter, gr., fys., instr. för mätn. af ytterst små temp.-förändr. (ända till 0,000,001°).

Bōlor, berg, se Asien.

Bolt, Aslak, nor. teol. o. statsm., 1407 bisk. i Oslo, 08 i Bergen, 30 ärkebiskop i Trondhjem, krönte Karl VIII Knutsson t. kon. i Norge 49, död s. å.

Bolton le Moors (båltön li mûrs), eng. st. i närheten af Manchester, 175,744 inv. Fabriker.

Boltzius, Fredr. Aug., »helbrägdagörare», f. 1836 i Grafva, Värml., har behandlat troende sjuka med bön, smörjning o. handpåläggn.

bolus, min., flera slags fet lera fr. Armenien, Italien, Baiern o. s. v. Hvit b. användes t. kitt, brun b. fr. Siena, röd b. fr. Sinope o. Armenien samt gul b. användes t. färger.

Boman, Per Konr., ämbetsm. o. komp., f. 1804, d. 61 Sthm. Skr. operett. Byn i bergen, Ljungby horn och pipa m. m. samt kritiker.

Bomarsund, ford. ry. fäst. på Åland, förstörd af eng.-fr. flottan 1854.

bomb, kr., större ihålig järnkula, afsedd ant. för stor sprängverkan (spräng-b.) l. f. antändn. af föremål (brand-b.).

Bom'ba, »kung B.», namn på Ferd. II af Båda Sicilierna.

bombar'da, it., gammaldags skjutvapen.

bombardering, kr., betvingning af befäst plats gm beskjutn.

bombardong', tonk., tubaart, blåsinstr.

bombasīn, fr., ett slags ylletyg.

bombast'isk, gr., svulstig, högtrafvande.

bomvax L., ullträd, Malvaceæ, bot, förek. i O.- o. V.-Indien, har fröna omgifna af ett ullartadt ämne (silk cotton), s. anv. t. stoppn. af madr. o. d. Stammen till kanoter.

Bombay (-bē), eng. presidentsk. i Ostind., 489,045 kv.km., 25 ½ mill. inv. Hst. B. på ön m. sma namn. 776,000 inv.; betydl. handel, hamn, fästn.. fyr, fabr., eng. flottstation. 1530 port., 1661 eng.

bombfast, gm tak m. faskin- o. jordfylln. skyddad f. fiendtliga kastkroppar.

bombskepp, sjö., fartyg, inrättadt t. att föra en l. flera mörsare.

bomolja, se olivolja.

bomull, fröhåren på flera arter af släktet Gossypium i Ostind., Afrika, Amer., odlas äfv. i s. Europa. Red. i äldsta tider begagnad i Indien o. på Ptolemaiernas tid i Egypt. Vanl. hvit, mindre ofta stöt. i gult, rödt l. blått. Utprägladt brungul är b. af G. religiosum i Kina, hvaraf äkta nankin tillverkas. Mest efterfrågad är b. fr. Nord.-Amer., is. Sea-Island-b. Årl. förbrukas i Europa 1000/1100 millioner kg.

bomullsfrökakor, hka användas ss. kreatursfoder o. gödningsämne, erhållas vid utpressn. ur bomullsväxtens frön af en fet olja, s. begagnas v. tvåltillverkn. o. ss. lysämne m. m.

bomullskrut, nitrocellulosa, pyroxylin, salpetersyreeter af cellulosa, framställes gm bomulls behandling med en blandn. af salpeter- o. svafvelsyra och exploderar f. slag. Anv. t. torpeder, minor o. d., men otjänligt f. skjutvapen. Uppt. 1838.

bon (bång), fr., kassainvisn. B. du trésor (-dy tresår), skattkammaranvisn.

bona, göra trä (t. ex. golf) blankt gm ingnidn. m. vax.

Bona, se Bone.

Bona, statens uppfostr.-anstalt för gossar, i Österg. län.

Bōna fi'de, lat., på god tro; b. offic'ia, lat., goda tjänster; bild., bemedling.

Bonaparte (-part) l. Buonaparte, en från Genua i 15:e årh. t. Corsica utvandrad it. familj, 1) Carlo, rättslärd, f. 1746 Ajaccio, d. 85 Montpellier, stamfar f. den sed. så ryktb. släkten B. o. sed. 67 g. m. 2) Maria Lætitia, f. Ramolino 1750 Ajaccio, d. 36 Rom. — Deras son 3) Josef, f. 1768, sed. 96 i fr. republ. tjänst, 06 kon. af [ 113 ]Neapel o. 08 af Span., hvarifr. han fördrefs 12, gen.-löjtn. 14, und. »100 dagarna» pres. i reg.-konseljen, begaf sig eft. sl. v. Waterloo t. Amerika, där han ss. gref. af Survilliers vistades t. 32, då han reste t. Engl., 41 t. Italien, d. 44 Florens, g. m. M. J. Clary. — Hans bror 4) Napoleon, se Nap. I. — Hans bror 5) Lucien, f. 75 Ajaccio, 03 senator, 04 f. sitt äktensk. af Nap. förvisad fr. Frankr., 10/14 i eng. fångensk., 14 gm påfven furste af Canino, 15 fr. prins o. pär, d. 40 Viterbo. — Dennes son 6) Pierre Nap., f. 1815, dödade en påfl. officer 36 (därför dömd t. döden, men benådad), sköt 70 tidningsm. Victor Noir (därför frikänd), d. 81 Versailles. — Luciens syster 7) Marie Anne Elise, se Bacciochi. — Hennes bror 8) Ludvig, f. 1778 Ajaccio, 06 kon. af Holland, abdik. 10, d. ss. gref. de St. Leu 46 Livorno, form. m. 9) Hortense Beauharnais, se Hortense. — Deras son 10) Charles Louis Nap., se Napoleon III. — Ludvigs syster 11) Marie Paul., se Borghese. — Hennes syster 12) Maria Anunc. Carol., f. 1782 Ajaccio, 1800 form. m. Joachim Murat (se d. o.), d. 39 Florens. — Hennes bror 13) Jérôme (Hieronymus), f. 1784 Ajaccio, 02/05 i Nord.-amer., 07 kon. i Westfalen, 13 fördrifven af ryssarne, 15 pär, lefde sed. ss. furste af Montfort i Österr. o. It., 50 marsk., 52 utn. t. eventuell tronarf., d. 60. — Hans son i 2:a giftet 14) Nap. Joseph Charles Paul (prins Napoleon, »Plonplon»), f. 1822 Triest, 37 i württembergsk o. 47 i fr. tjänst, 52 kejserl. prins, 59 form. m. Viktor Emanuels dotter Clotilde; d. 91 Rom. — Dennes äldste son 15) Viktor, f. 62, dynastiens hufvudman o. pretendent.

bonapartister, fam. Bonapartes anhängare.

Bonarps hed, exercisplats i Kristianst. l.

Bonaventūra (egentl. Joh. af Fidanza), skolast, teol., f. 1221 Kyrkostat., d. ss. franciskangeneral 74 Lyon. Svärmare, dyrkare af Jungfru Maria. För sin stil o. vandel kallad »Dr Seraphicus».

bonbon (bångbång'), fr., egentligen godt-godt; konfekt, -nière (-niär), konfektask.

bonchretien (bångkretiäng), fr., »god kristen», ett slags päron (på vissa orter kallade »bondkretiner»).

bond (bånd), eng., skuldförskrifning, obligation.

Bond-Arnö, se Arnö.

Bonde, gam. sv. adl. ätt, egentl. en gren af Båtsläkten, hvars vapen (en båt) den bibehållit. Ätten delades på 1500-talet i 4 grenar. Till dess äldsta m. vissh. kända medlem, höra 1) Tord, riksr., d. 1329, o. 2) Peter Erengislesson t. Bordsjö. — Bland den förres afkomlingar märkas sonsonens sonsöner 3) Karl, se Karl VIII Knutson, o. 4) Tord, kusin t. den föreg., riksmarsk, eft. intagandet af Lödöse o. Axevalls slott 1452 höfvidsm. öfv. hela Västergötl., 56 förrädiskt mördad af dan. Jöns Bosson. — 5) Karl, f. 1581, 33 riksr., 37 guvern. i bergsamtet, 51 frih., d. 52; stamfar f. den friherrl. grenen. — Hans son 6) Gustaf, frih., f. 1620, riksr. o. rikskammarr. 53, medl. af reduktionskoll. 55, riksskattmäst. 60, en af Karl XI:s förmynd., d. 67 Hamburg. — Hans son 7) Karl, f. 1648, sändeb. i Paris 74/78, 95 kgl. råd o. pres. i Dorpats hofr., grefve s. å., 97 pres. i kommerskoll., d. 99. Stamfar f. grefl. ätten B. af Björnö. — Hans son 8) Gustaf, gref., häfdaforsk., f. 1682, riksr. 27/39, kansl. f. Upps. univ. 37/39, åter riksr. 61/64, d. sistn. å. Tillhörde mösspartiet. Skr.: Ättartal uppå fordna Svea kon. m. deras gemåler (3.9), Om de fordna kon., jarlar o. regenter, som . . . hafva regerat i Göta riken etc. (58) m. m. — 9) Gustaf Trolle-B., gref., mecenat, [ 114 ]f. 1773. d. 55 Sthm; i äldre år blind. — Dennes bror 10) Knut Fil., frih., f. 1815 Eriksberg, 52/56 1:e direkt, f. k. m:s hofkap. o. spekt., sistn. år öfverstekammarjunk., 70/71 medl. af 2:a kamm., d. 71. — Dennes son 11) Karl Karlsson, frih., polit., landthushållare, f. 50 Sthm, 88 ledam. af 2:dra kam., ifrig polit. o. frihetsvän.

bondekrig i 1) Frankr. (jacquerie) 1358, kufvadt s. å., 2) Danm. 1440 und. Henr. Tagesen, kufvadt s. å., samt grefvefejden, se d. o.; 3) Ungarn 1513/14 und. Georg Dosa; 4) Tyskl. 1525 (föregång, af Bundschu 1502 o. Fattige Konrads förbund 1514), rasade i Tyrolen, Rhenlanden, Lothringen o. Thüringen und. Wendel Hippler o. Götz v. Berlichingen m. fl., undertrycktes s. å.; 5) Sverige, se Dackefejden; 6) Schweiz, det största 1653 und. Nikol. Leuenberger i Luzern, Bern, Soluthurn o. Basel; undertrycktes snart.

Bondeson, Aug. Leon., läk., förf., f. 1854, d. 06 Göteborg. Skr. på halländskt landsmål m. m.

Bon'du, stat i Senegambien, omkr. 1 ½ mill. inv. Hst. Bulebane.

Bone, Bona, hamnst. i Algeriet, v. Medelh., 37,884 inv., fästn.

Boner, Ulr., schweiz. munk, omkr. 1324/49. Skr. fabelsaml. Der Edelstein.

Bong'hi, Rugg., it. lärd o. statsm., f. 1827 Neapel, 60 prof. i Milano o. 70 i Rom. 74/76 undervisn.-min. Skr. i it. hist.

Bonheur (bånnör), Rosa, fr. djurmål., f. 1822 Bordeaux, d. 99 vid Fontainebleau.

bonhomie (bånnåmī), fr., godmodighet.

Bonifacio-sundet (fātjå-), mel. Corsica o. Sardinien.

Bonifācius, 1) B. d. hel., egentl. Wienfried, Tysklands apostel, f. omkr. 680 Crediton (Engld), predik, sed. 18 kristend. i Tyskl., 45 ärkebisk. i Mainz, 55 af hedn. friser dödad v. Dockum. Graf o. staty i Fulda. — 2) B. VIII, påfve, 1294/1303, sökte, is. gm bullan Unam sanctam, göra furstar o. folk sig underd., 03 und. striden m. Filip den sköne fången i Anagni, d. s. å. Införde 1400 de rom. hundraårsjubiléerna. — 3) B. IX, sed. 1389 påfve i Rom (motpåf. i Avignon Clemens VII), 91 o. 94 fördrifv. fr. Rom, återvände t. jubelfest. 1400, d. 04. Dref skändl. hand. m. andl. ämbeten.

bonit|ering, födoämnens, husdjurs, jords m. m. värdering medelst siffror, -et, lat., godhet, värde.

bonjour (bångschûr), fr., ett slags lifrock.

bon marché (bångmarschē), fr., »godt pris», namn på en basar i Paris.

bonmot (bångmå), fr., kvickt infall.

Bonn, preuss. st. v. Rhen, 50,736 inv. Palats, univ., slott, Beethovens o. Arndts statyer.

Bonnat (-nā), Léon J. F., fr. mål., f. 1833 Bayonne.

bonne (bånn), fr., vårdarinna af barn, guvernant.

Bonneval (-növal'), Claude Alex., grefve de, fr. äfventyrare, f. 1675 Coussac (Limousin), i fr. krigstjänst, förolämpade krigsmin. o. dömdes t. döden, flydde t. Österr., delt. i dess krig mot Frankr. o. Turkiet, däreft. i höll. tjänst; för en duell utvisad fr. Holl., begaf han sig 30 t. Konstpl, blef museiman, pascha o. ståth. på Kios, föll i onåd o. dog 47.

Bonnier, bokförläggarfamilj. 1) Adolf, f. 1806 Köpenh., d. 67 Sthm, betydande förlagsverksamh. — Hans broder 2) Albert, f. 20 Köpenh., d. Sthm 00, började egen förlagsverksamh. 37, ordf. i Sv. bokförläggarefören. 77/87. Hans förlagsverksamh. en af de största i landet. — Dennes son 3) Karl Otto, f. 56 Sthm, öfvertog den förres bokförlag 00, ordf. i Sv. bokförl.-fören. sed. 05; har [ 115 ]uppdrifvit sin verksamh. till en af de förnämsta i Norden. — Dennes syster 4) Eva Fredr:a, talangfull mål., konstmecenat, f. 57 Sthm, d. 09 Köpenh; testamenterade ett belopp af 400,000 kr. till Sthms stad för offentl. byggnaders o. öppna platsers prydande m. konstverk.

Bonniers stipendiefond för svenska förf., en 1901 af Albert Bonnier stift, fond till underst, af sv. skönlit. förf. af talang.

Bonnivard (-vār), Franc. de, schweiz. teol., f. 1496, 13 prior i St. Victor i Genève, försvarade stadens frihet mot bisk. o. hert. af Savoyen, fängsl. 19/20 o. 30/36 i Chillon, d. 70 Genève.

Bonpland (bångplang'), Aimé, fr. naturforsk., f. 1773 La Rochelle, med Humboldt i Syd-Amer., 16 prof. i Buenos Aires, 21/29 i fängelse i Paraguay, d. 58 Santa Anna.

Bonsdorff, Joh. Gabr. v., fin. rättslärd, f. 1795 Åbo, 26/44 senatskamrer., d. 73. Skr.: Storfurstend. Finlands kamerallagfar. (33) m. m.

bon sens (bång sang), fr., godt förstånd, medfödd kvickhet.

bon soir (bångsåār), fr., god afton.

Bonstetten, Kr. Viktor v., schweiz. förf., f. 1745 Bern, d. 32 Genève. Skr.: Über Nationalbild. (1802), Briefwechsel mit Matthisson (27).

bon ton (bång tång), fr., god ton, fint sätt att vara.

Bonvicino (-vitschīno), Aless., se Moretto.

bonvivant (bångvivang'), fr., goddagspilt, lustigbroder.

bon voyage (bångvåajāsch), fr., lycklig resa.

bonz, buddistisk präst i Kina o. Japan.

book-maker (buck'mēkör), sport., yrkesmässig vadhållare (vid hästkapplöpningar).

books (bucks), eng., ett slags fint, genomskinl. bomullstyg.

Boom (båm), st. i Belgien, v. Rupel, 16,621 inv. Skeppsfart, betydl. industri.

Boom, J. van, pianist o. komp., f. 1807 Utrecht, sed. 49 lärare o. 59 prof. v. konserv, i Sthm, d. 72. Skr. operan Necken (44) m. m.

Boōtes, gr. myt, son af Iason o. Demeter, angifves ss. plogens uppfinn.; astron., stjärnbild på n. himlahvalf., består af 54 stjärnor (1 af 1:a storl., Arcturus, o. 4 af 3:e storl.).

Booth (bōth), 1) Jay Wilkes, amer. skådesp., mördade pres. Lincoln 1865; vid tillfångatagandet kort därefter nedskjuten. — 2) Will., frälsningsarmens stift., f. 1829 Nottingham.

Boothia Felix, halfö v. Nord-Amerikas nordkust.

Bopp, Franz, ty. språkforsk., grundlägga re af d. jämf. språkforskn., f. 1791 Mainz, d. 67 ss. prof. i orient. litteratur i Berlin. Skr.: Vergleich. Gramm. des Sanskrit, Send (68/71) m. m.

bor, kem., B = 11, metalloid. elem., förek. i naturen aldrig fri, utan ss. borsyra l. borsyr. salter. Mörkt grönbrun. Eg. v. 2,68.

bora, nordanvind på Jul. alp. o. vid Adriat. haf.

Bora, Kat:a v., f. 1499, Luthers maka 25, d. 52 Torgau.

Borāgo L., Boragineæ, bot., B. officinalis, fr. länd. kring Medelhaf. Blad o. blommor anv. t. sallat. Växten anv. äfven s. läkemedel.

borass'us L., solfjäderpalm, Palmæ, bot. Förek. i Arab., Ostind., Nya Guinea m. fl. både vild o. odlad. Frukten lämnar socker, palmvin (toddy) o. anv. t. födoämn., trädet t. virke, bladen till flätverk o. skrifmateriel, märgen beredes t. sago.

borax, borsyradt natron, kem., förek. upplöst i vissa saltsjöar i Asien o. S. Amerika. Framst. gm borsyras mättande m. kolsyr. natron. Prismat. färglösa, i vatten lösl. kristal. Anv. t. aseptin, lödning, emalj, glasyr m. m.

Borbeck, st. i Rhenpreussen, v. Essen a. d. Ruhr. 47,217 inv., stenkolsgr., järnverk.

Borch, Ole, dan. lärd, f. 1626, d. [ 116 ]90 ss. assessor i Höjeste ret. Stiftade 89 Coll. mediceum i Köpenh.

Borchsēnius, Otto, dan. skrifst., f. 1844, har skr. Fra fyrrerne, (78/80), öfvers. flera af V. Rydbergs arb. m. m.

bord, sjö., öfversta kanten af skrofvet; äfv. uttryck f. hela fartyget. Babord, vänstra, styrbord, högra sidan af fartyget, fr. aktern räknadt.

Borda', Jean Charl. de, fr. astron., f. 1733, d. 99.

Bordeaux (-då), fr. st. v. Garonne, 252,000 inv. Hamn, börs, univers., domkyrka, ärkebisk., bot. trädg., medelpunkt f. s. Frankr. vinh., stor skeppsfart. -vin, i dep. Gironde väx., mestadels rödt vin. Finaste sorter: Lafitte, Latour, Ghâteau Margeaux, Château d'Yquem.

bordell', it., offentligt hus, där prostituerade kvinnor hållas.

bordereau, (bårdörå), fr. hand; förteckn. på t. diskontering inlämnade växlar, effekter m. m.; jur., lista öfver de till en process inlämnade aktstycken.

Bordighēra, stad o. vinterkurort i n. Italien vid Medelh., 4,673 inv.

bordläggning, 1) sjö., ett fartygs yttre beklädn. utanpå spanten: 2) statsr., riksdagens kamrars rätt att t. ett följ. smnträde uppskjuta en motions remiss t. utskott l. ett utsk.-betänkandes afgörande.

Bordogni (-dån'ji), Marco, it. sångare o. sångl., f. 1788 Bergamo, d. 56 ss. prof. v. konserv, där.

Bordōne, Paris, it. mål., f. omkr. 1500 Treviso, d. 70 Venezia. Tizians o. Giorgiones lärj.

Bordōni, se Hasse.

bordūna, l. bourdon, tonk., d. djupaste, täckta stämman i orgelverk.

Bore, Boreas, nordanvinden, enl. gr. myt., son af Astraios o. Eos samt far t. Kalais o. Zetes.

Borelius, Joh. Jak., filos., f. 1823 Skinskatteberg, 66/98 prof. i Lund, d. 09. Hegelian. Skr.: Kritik öfver den Boströmska filosofien (59/ 60). Lärob. i den formella logiken (3:e uppl. 71) m. m.

Borell'i, Giov. Alf., it. lärd, f. 1608 Castelnuovo, d. 79 Rom. Stiftare af det iatromatem. systemet, s. söker tillämpa mekanikens lagar på muskelrörelserna. Förf.

Boren, sjö i Östergötl., aflopp gm Motala ström o. Göta kanal.

Borg, 1) P. A., f. 1766 Avesta, inrättade m. hjälp af ett litet statsanslag 12 å Manilla vid Sthm ett institut f. döfstumma o. blinda, d. 39 s. föreståndare f. detsma. — Hans son 2) Ossian Edm., f. 1812, 39/75 direkt, v. instit. å Manilla, där han bildat äfv. ett läraresemin.; d. 92 Sthm. — 3) Elsa Dionysia, filantr., f. 1823, d. 09.

Borganäs, fäste i Dalälfven, förstördt af Engelbrekt 1434.

Borgerhout (-haut), belg. fabr.-st., 43,391 inv.

Borgesyssel, se Smaalenenes amt.

Borggreve, Bernh., ty. forstm., f. 1836 Magdeburg, sed. 68 prof. o. sed. 80 direkt, i Münden. Förf.

Borghamn, kalkstensbrott på Omberg.

Borghēse, 1) Palazzo B. i Rom, ytterst praktfullt, dyrbar saml. af måln.; 2) Villa B. utanför Rom, dyrbar antik konstsaml.

Borghēse, Cam. Filip. Ludov., fr. gen., f. 1775 Rom, 03 form. m. Napol. I:s syster Pauline (f. 1780 Ajaccio, furstinna af Guastalla 06. d. 25 Florens), fr. hkn han skildes 15, d. 32 Florens.

Borghēsi, Bartol., it. arkeol., f. 1781 Savignano, d. 60. Numismatiker o. epigrafiker.

borghesiska fäktaren, antikt konstverk, se Agasias.

Bor'ghi, Giuseppe, it. lyriker o. hist., f. 1790, d. 47. Skr.: Discorso sulle storie italiane etc. (44/46) m. m.

Borgholm, st. i Kalmar l. på Ölands v. kust, 1,130 inv. (08), grundlagd 1817. I närheten ruiner af B:s slott.

[ 117 ]Borgia (bårdscha), en ursprungl. sp. t. It. und. 15:e årh. inflyttad adl. fam., af hkn må nämnas 1) Rodrigo Lenzuoli, sederm. påfven Alexander VI (se d. o.). — Hans naturl. son 2) Cesare, f. 1476, kardinal 93, lät mörda sin broder Giovanni 97, utbytte värdigh. af kardinal mot den af hert. af Valentinois, gick i fr. krigstjänst, blef af fadern utn. t. hert. af Romagna, där han rasade grymt, häktades 1503 af påfven Julius II, var sed. fången i Spanien i två år, flydde, d. 07 und. belägr. af slottet Viana. — Hans syster 3) Lucrezia, utm. f. sin skönhet, utan grund beryktad f. utsväfningar o. illgärningar, f. 1440, i sitt 3:e äktenskap 1501 förmäld m. hert. Alfonso af Ferrara; gynnade konster o. vetensk., d. 20.

bor'gis, bourgeois, ett slags boktrycksstil mel. petit och korpus.

Borgström, Henr., fin. statsekon, o. bankm., f. 1830 Hälsingfors, ordnade Finlands hypoteksfören. 60 o. stiftade föreningsbanken i Finland 62, d. gm olyckshändelse 65.

Borgu l. Burgu, nordafrik. landsk, mel. Niger o. Kongobergen.

Borgund, en väl bibehållen s. k. stafkyrka i Bergens stift i Norge. Sannol. fr. 12:e årh.

Borgå (fin. Porvoo), 1) fin. sjö- o. handelsst. i Nyland, v. Finska viken. 4,681 inv., bisk.-säte. — 2) stift i Finland.

Boris' Godunov (-noff), tsar af Ryssland 1598/1605.

Boriss'ov, ry. st. v. Beresina, 5,700 inv. I närheten fr. arméns öfvergång öfver Beresina 1812.

Borkenstein, Karl Fredr., nor. militärförf., f. 1779 Uslar (Harz), d. 39 ss. nor. generalstabsöfverste.

Born, se Bertrand de B.

Bōrneo, ö bland stora Sundaöarna, den största i Asien, 736,000 kv.-km., 1,688,300 inv.; dess inre ännu föga bekant. Högsta berg: Kinibalu, 4,185 m. Floder: Saravak, Kapuas, Barito. Klimatet tropiskt, dock ej tryckande. Djur: orang-utang, piggsvin, tapir, hjort. Produkt: ris, tobak, sockerrör, batater, bambu, muskott, kanel, diamanter, guld, platina, järn, kvicksilfver, antimon, ebenholts, guttaperka. Befolkn.: malajer, dajaker, kineser. Vid kusten höll. o. brit. kolonister. Ö., v. och s. kusten höll., det inre deladt i flera småstater.

bornēra, fr., fradga, skumma, -d, inskränkt.

Bornholm, dan. ö. i Östersj., 583 kv.km., 40,889 inv. Hst. Rönne.

Bornhöft, by i Holstein. Sl. 1227 mel. ty. furstar o. Valdemar II, o. 1813 mel. sv. o. dan.

Bornier (-niē), Henri, vicomté de, fr. skald o. dram., f. 1825 Lunel, öfverbibl. v. arsenalsbibl. i Paris.

Bornu, förr negerr. i Sudan, 148,000 kv.km., 5 mill. inv. Nu del af brit., ty. och fr. kolonialomr. Klimatet mycket hett. Befolkn.: kanuri, schua. Hst. till 1894 Kuka.

Borodīno, ry. by nära Moskva, sl. 7/9 1812.

boronatrokalcit, min., fören. af bor syr. kalk. Förekom. i Syd-Amer.

borough (börr'å), eng. st. m. valrätt.

borrmaskiner f. borrn. i sten, drifvas vanl. m. komprimerad luft. Nyligen förbättrade, så att de äfv. kunna borra ovala l. fyrkant. hål.

borrmussla, Pholas Conchifera, zo. Genom att vrida och skrapa med de tandade skalen borrar b. sig in i trä och lösare stenarter.

Borrome'iska öarna, ögrupp i Lago Maggiore, bl. dem Isola bella o. I. madre.

Borromēo, Carlo, gref., f. 1538 Arona, 60 kard. o. ärkebisk. i Milano, d. 84, kanoniserad 1610. Välgör. mot fattige, åvägabragte 81 det s. k. gyllene borrom. förb. mel. 7 kantoner i Schweiz (mot protestant.).

Borromīni, Francesco, it. arkit. o. bildh., f. 1599 Bissone, d. gm själfmord 67 Rom. Anhängare af barockstil.

[ 118 ]borstmaskar, Annelida polychæta, l. setigera, ordning af Annulata, zo., hafva borstknippen på sidorna o. oftast gälar l. känseltrådar. Lefva i hafvet.

borstnejlika, se nejlika.

borstsvansar, Thysanura, Orthoptera, ent, vinglösa insekt, m. borstformig l. gaffelklufven svans, s. de anv. v. hoppn., o. hår- l. fjällbetäckt kropp samt punktögon.

borsyra, kem., framställes gm inverk, af svafvel- l. klorvätesyra på koncentr. lösning af borax. Små hvita krist. fjäll, svårlösl. i kallt vatten. Den mesta b. från Toscana. Användes t. borax, aseptin, preparering af veken i stearinljus o. a. Svag syra utan smak, ej giftig. Utmärkt medel mot förruttnelse (antisepticum).

borsyradt natron, se borax.

Bortnian'ski, Dimitri, ry. komp., f. 1751 Ukraine, d. 25 ss. kapellm. i Petersburg. Kyrkomus. m. m.

Boruss'ia, nylat. namn på Preussen.

Bory de Saint-Vincent (bårī dö säng vängsang'), J. Bapt. Marc., fr. baron o. naturforsk., f. 1780 Agen, d. 46 Paris. Vetensk. resor t. Morea, Kykladerna o. Algeriet.

Borås, st. i Älfsb. l. vid Viskan, 20,585 inv. (08). Privilegier. 1622. Fabr.

Boscān Almogavēr, Juan, sp. skald, d. 1543 Barcelona. Införde sonetten, canzonen o. ottave rime i Spanien.

Bosch, Hieron., holl. mål., f. om.kr. 1460, d. 1516. Fantast, måln.

Bos'co, Bartolom., it. ber. taskspelare, f. 1793 Turin, d. 1863 Dresden.

Bōsio, 1) Franc. Jos., fr. baron o. bildh., f. 1769 Monaco, d. 45 Paris. Vendômekolonnens basreliefer. — 2) Ferd., it. skald, f. 1829 Piemont, d. 81 Rom. Dikter o. skildr. ur folklifvet m. m.

boskapsbroms, se broms.

boské, fr., lund, lustpark.

Boskowitz, mähr. st. v. Biela, 4,856 inv. Slott, brunkolsgruf.

Bosna, bifl. t. Save, t. h., 210 km.

Bosna-Seraj, se Serajevo.

Bosnien o. Herzegovina, tillförne omedelb. provinser i europ. Turkiet, sed. 1908 införlifvade med Österr. 51,027 kv.km., 8 mill. inv. Berg: Dinar. alp. o. Dormitor, 2,600 m. h. Flod.: Save m. bifl. Unna, Verbas, Bosna o. Drina, alla t. h., samt Narenta. Prod.: spannmål, frukt, vin, tobak, hampa, guld, silfver, bly, järn, stenkol. Befolkn.: bosniaker, zigenare, judar. Hst. Serajevo; öfriga st.: Mostar, Banjaluka, Novibasar, Trebinje, Zvornik, Livno, Travnik m. fl. B. o. H. delas i 6 kretsar.

Bos'poros, gr. benämn, på sundet vid Konstpl, mel. Svarta haf. o. Marmarasj.; åtskiljer Europa o. Asien, nu Bosporen.

Bosquet (boskē), Pierre Franc. Jos., fr. marsk., f. 1810, brigadgen. 48, delt. i fältt. mot kabylerna 51, segrade v. Alma 54 o. bidr. till segern vid Inkerman 55, sårad v. Sebastopol s. å., senator o. marsk. 56, d. 61. En af fr. arméns förnämsta gen.

boss|age (-sāsch), fr., byg., i murverk utskjutande kvadersten m. släthuggen kant, men i öfrigt rå yta. -era, forma bilder l. reliefer i lera, vax. l. annat mjukt ämne. -elera, drifva i silfver.

Bossuet (-svē), Jacq. Bénigne, fr. andl. skriftst., f. 1627 Dijon, 81 bisk. i Meaux, 97 statsr., d. 04. Stor andl. talare; förf. de 4 artikl. rör. gallikanska kyrkans friheter o. många stridsskrift, mot protestant., skr. därjämte hist. o. kyrkohist. arb.

Bos'ton 1) hst. i Massachusetts, v. en vik af Atlanten, 594,618 inv. Befäst hamn, skeppsvarf, betydl. hand., fabr. Grund. 1630. 2) ett slags kortspel, uppfun. und. nord-amer. frihetskriget. 3) dansk., ett slags vals i föga snabbt tempo.

Boström, 1) Kristof. Jak., filos., f. 1797 Piteå, 42 prof. i Upps., emeritus 63, d. 66. Ende sv., s. [ 119 ]grundat ett själfständ. filos. system o. en själfständ. filos. skola. Skr.: Grundlinier t. den filos. statsläran (2:a uppl. 62) Grundlinier t. den filos. civilrätten (72) m. m. — 2) Erik Gust. Bernh., den förres brorson, statsm., f. 1842 Sthm, 75 ledarn, af 2:a kammaren, ledare af protektionisterna, 91/00 o. 02/05 statsminister, 05 univ.-kansler, d. 07.

Boswell'ia Roxb., Burseraceæ, bot., förek. i Arab., ö. Afr. o. Ostind. Hartset välluktande rökelse.

bota, sp. vinmått, omkr. 485 l.

botan|īk, gr., vetensk. om växterna, växtkännedom. Allm. b. delas i: växtanatomi, s. sysselsätter sig m. växternas inre byggn., växtmorfologi, s. utforskar deras yttre skapnad och organ, växtfysiologi, s. af handlar deras växande, näring o. fortplantning. Tillämpad b. sysselsätter sig m. växternas beskrifn., benämn, o. indeln. i familjer, ordn., klasser, släkten, arter, varianter o. hybrider. Växtgeografi är läran om växternas utbredn. på jorden o. delar denna i 8 växtgeogr. zoner: 1) ekvatorial-z. (palm, pisang), 2) trop. z. (fikon, trädart, ormbunkar), 3) subtrop. z. (myrten, lager), 4) varmare tempererade z. (ständ. grönskande löfträd), 5) kallare temp. z. (bladväxl. löfträd), 6) subarktiska z. (barrträd), 7) arktiska z. (alpväxter) o. 8) polar-z. (dvärgbjörk, martall). B. är ant. ekonomisk, omfattande agrikultur-b., hortikultur-b. o. forst-b., l. estetisk (om prydn.-växt.) l. teknisk o. industriell (läran om f. konstnärer o. handtverkare viktiga växter) l. med.-farmakol. (officinella växter) l. toxikolog. (giftväxter) l. hist. -isera, samla o. undersöka växter, -ist, växtkännare.

botaniska trädgårdar kallas de, s. äro afsedda för odl. af växter f. vetensk. ändamål o. f. undervisn. Den förnämsta vid Kew, utanför London.

Bot'any bay (-ni be), vik på s.-östra kusten af N. Holland. Fordom eng. straffkoloni.

Both, Jan, holl. landsk.-mål., f. omkr. 1610 Utrecht, d. där 52.

Botha, Louis, boer-gen., f. 1864 Natal, slog engelsm. vid Colenso o. Spionkop.

Bothilde, dan. kon. Erik Ejegods gem., d. 1103.

Bōthwell, James Hepb., earl of B., f. 1536, Maria Stuarts 3:e gem., d. 79 Danmark.

Botīn, And. af,' häfdatecknare, f. 1724 Södra Möre, 58 assessor i Antikvitetsarkiv., 62 kammarr., d. 90. Skr.: Beskrifn. om sv. hemman o. jordagods (55/56), 2 bd, Sv. folkets hist. (89/92) m. m.

botokūder, indianstam i Brasilien.

Botoschān, rumän. st. v. Schiska, 40,000 inv. Betydl. hand.

Bott'a, 1) Carlo Guis. G., it. hist, f. 1766 San Giorgio, d. 37 Paris. Skr. Italiens nyare hist. — Hans son 2) Paul Emile, f. 1803, reste kring jorden o. uppt. Ninives ruiner, d. 71 Poissy. Förf.

Botten, gam. ben. på Väster-, Norr- o. Österbotten.

Botter-Hansen, Paul, nor. bibliogr., f. 1824 Våge (Gudbrandsdal.), 64 univers.-bibl., d. 69. Skr.: La Norvège littér, au 19:me siècle (68) m. m.

Bottensjön, sjö i Västergötl., gm Rödesund förenad med Vättern.

bottfōr, fr., ytterstöfvel.

Botticelli (-tjäll'i), Sandro, egentl. Aless. Filipepi, it. mål., f. 1446 Florens, d. där 1510. Fresker i Sixtinska kap. i Rom.

bottīn, fr., fruntimmershalfstöfvel; ytterkänga.

Bottniska viken, Östersjöns nordligaste del, mel. Norrl. o. Finland, 587 km. l. och 160/260 km. b.

Botvid, Södermanl. 2:e apost., mördad omkr. 1120.

Botvīdi, Johan., predikant, f. 1575 Norrk., åtföljde Gust. II Ad. und. hans fälttåg, 30 bisk., i Link., d. 35. Skr.: Likpredikan öfver kon. Gust. Adolf, psalmer m. m.

[ 120 ]Botzāris, 1) Marko, nygr. frihetshjälte, f. omkr, 1788 Suli, stupade 23 v. Missolonghi. — Hans bror 2) Kosta, frihetshjälte, d. 1853 Athen ss. gen. o. senator. — Den förstnämndes son 3) Dimitri, f. 1813, fl. ggr krigsmin., d. 70 Athen.

boucanier (-kanjē), fr., buffeljägare; fribrytare, sjöröfvare. Jfr flibustier.

Bouchardon (-schardång'), Jacq. Phill., fr. bildh., f. 1711, d. 53 Sthm. Medverkade v. Sthms slotts ornering.

Boucher (-schē), Franc., fr. mål., f. 1703 Paris, d. 70 där. »Gratiernas målare».

Boucicault (-sikå), Dion, eng. skådesp. o. dram., f. 1822 Dublin, sed. 53 i Nord-Amer., d. 90 New York.

boudoir (-dåār), se budoar.

Bouet-Villaumez (bûē-vijåmē), Louis Ed., fr. gref. o. amiral, f. 1808 Toulon, d. 71. Förf.

bouffon (-fång'), fr., gyckelmakare, pajas, -nerī, tokeri, gyckelspel.

Bougainville (-gängvill'), Louis Ant. de, fr. sjöfarare, f. 1729 Paris, 66/69 världsomsegl., d. 11. Förf.

bougie (-schī), fr., kir. instr. f. undersökn. af gångar o. kanaler i mskokroppen. Jfr kateter.

bougre (bug'r), fr., sodomit; dålig person.

Bouguer (-gē), Pierre, fr. mat. o. astron., f. 1698 Croisic (Bretagne), d. 58. Uppfann heliometern, grundl. fotometrien. Förf.

Bouguereau (-gerå), Ad. Will., fr. hist.-mål., f. 1825 La Rochelle, d. där 05; medl. af konstakad. i Paris.

Boilhet (-jē), Louis, fr. förf., f. 1824 Cany, d. 69 Rouen. Dikter o. dramer.

Bouillé (-jē), Franç. Cl. Am. de, fr. markis o. gen., f. 1739 Cluzel (Auvergne), 68 guv. i Västind., 90 öfverbefälh. f. Moselarméen, 91 /92 i sv. tjänst, sed. und. Condé, 1800 London.

Bouilly (-jī), Jean Nicol., fr. dram., f. 1763, d. 42 Paris. Skr.: Vattendragaren, Målaren o. modellerna, Fidelio, m. m.

Boulanger (-langschē), 1) Louis, fr. hist.-mål., f. 1806 Piemont, d. 67 Dijon. — 2) Gust. Rud., hist.-mål., f. 1824 Paris, d. 88 där. 3) Geo. Ernest Jean Marie, fr. gen., f. 1837 Rennes, ställde sig i spetsen för det radikala partiet (boulangisterna), dömd in contumaciam till deportation, sköt sig 91 i Brüssel.

Boule (bul), André Charl., fr. konstsnickare, f. 1642, d. 32 Paris. Uppfann inläggn. i trä af sköldpadd, metall m. m. (B.-arb.).

Boulogne-sur-mer (-lånj' syr mär), fr. st. v. Pas de Calais, 49,949 inv. Hamn, fästn., fyr.

Boulogne-sur-Seine (-lånj' syr sän), fr. st. v. Seine, 44,416 inv. Slott. Därintill B.-skogen.

Boulton (båltön), Matth., eng. raekan., f. 1728 Birmingham, d. 1809 Handsworth; ångmask.-fabr., uppfann gipsförgylln.

Boumann (bau-), Joh., holl. arkit., f. 1716, d. 76 Potsdam. Berlinerthor (Potsdam), universitetshuset o. myntet i Berlin.

Bourbakī, Charl. Denis S., fr. gen., f. 1816 Pau, deltog i fälttåg. 54 /56, 59, 70/71, måste eft. sl. vid Belfort sistnämnda år retirera öfv. schweiz. gränsen, 73/79 öfverbefälh. i Lyon, d. 97 i Bayonne.

Bourbon (-bång'), se Réunion.

Bourbon (-bång'), fr. kon.-fam. af Capetingernas släkt, härst. från Ludvig IX:s son Robert, s. gm gifte erhöll grefsk. B.: dennes son blef 1327 hert. af B. Gm Henr. IV:s far Anton kom fam. på Navarras tron, 1589 på Frankr:s, 1713 på Spaniens, 1735 på Båda Siciliernas o. 1748 på Parmas tron. Reg. i Frankr. t. 1792, 1814/30 o., i linjen Orléans, 30 /48, i Parma t. 1859, i Båda Sicil. t. 1860, i Span. t. 1868 o. från 73. Gm familjfördr. 1761 [ 121 ]förpliktade sig ofvannämnda regentgrenar att ömsesid. skydda hvarandras troner o. land.

Bourbon (-bång), Charles de, hert. af Bourbonnais (konnetabeln af B.), f. 1490, segrade 15 v. Marignano, gick 23 öfv. t. kejs. Karl V, stred v. Pavia mot sitt fädernesl., d. 27 vid stormn. af Rom.

Bourbonnais (-nä), ford. fr. landsk., 8,039 kv.-km., 285,000 inv. Hst. Moulins. Nu depart. Allier o. en del af Cher.

Bourbonne-les-Bains (-bånn' lä bäng), fr. st., 8,038 inv. Badort, varma källor.

Bourdaloue (-lû), Louis, fr. predik., f. 1632 Bourges, d. 04 Paris.

Bourdelot (lå), Pierre, fr. läk., drottn. Kristinas gunstl., f. 1613 Sens, 52/53 i Sverige, d. 86.

Bourdon (-dång'), se borduna.

Bourdon (-dång'), Sebast., fr. mål. o. kopparst., f. 1616, 52/54 hofmål. hos dr. Kristina, d. 71 Paris. Kristinas portr.

Bourgeois (-schåā), fr., borgare. Jtr Borgis. -ie (-i), borgareklass.

Bourges (bursch), fr. st. v. Auron o. Yèvre, 46,551 inv. Ber. domkyrka, ärkebisk., slott, museum, lifl. hand.

Bourget (-schē), Le, by v. Paris. Strider 28—30/10 o. 21/12 1870.

Bourget (~) Paul, fr. förf., f. 1852 Amiens, medl. af Akad., har skr. Poësies m. m. samt romaner.

Bourgogne (-gånj'), förd. fr. prov., 25,714 kv.km., omkr. 2 mill. inv. Hst. Dijon. Nu depart. Ain, Côte-d'Or, Saône-et-Loire o. Yonne. Jfr Burgund. -vin, vin fr. B. De förnämsta: chambertin, beaune.

Bourgogne (-gånj'), Louis, hert. af B., sonson t. Ludvig XIV, f. 1682 Versailles, d. 12. Fénélons lärj. o. far t. Ludv. XV.

Bourmont (-mång'), Louis Aug. Vict. de Gaisne de, gref., fr. krigare, f. 1773 Anjou, emigrerade, stred i Vendée, slöt sig t. Napol., 22 öfverbefälh. i Spanien o. pär. 29 krigsmin., eröfr. Algier 30; s. å. marsk., flydde m. Karl X 30, 33 gen. hos dom Miguel, d. 46 i B.

Bournonville (-nångvil'), Ant. Aug., dan. balettmäst., f. 1805 Köpenh., 61/64 scen. intendent i Sthm. Komp. Sylfiden, Festen i Albano. m. fl.

Bourrienne (-riänn'), Louis Ant. F. de, fr. statsm., f. 1769 Sens, Napol. I:s studiekamrat o. sed. privatsekret., afföll fr. honom, min. und. Ludv. XVIII o. reaktionär, d. sinnessjuk 34 Caen.

Boursault (-så), Edme, fr. dram., f. 1638, d. 01 Paris.

Bousquet (-skē), Jean Louis, krigare, f. 1664 Frankr., 04 i sv. tjänst, var med i Bender, Gadebusch o. Norge, 42 befälh. öfv. fin. armén, s. måste kapitulera, d. 47 ss. gen.-löjtn.

boussōl, fr., = kompass.

Bouterwek, 1) Friedr., ty. filos, förf., f. 1765 vid Goslar, d. 28 ss. prof. i Göttingen. Skr. Gesch. d. neuern Poesie u. Beredsamkeit (1801/19). 12 bd, m. m. — 2) Friedr. Aug., mål., f. 1800 Tarnowitz, d. 67 Paris.

bouteselle (-säll'), fr., morgonsignalen v. art. o. kav.

bouts-rimés (bûrimē), fr., sällskapslek att ifylla förut uppgifna slutrim.

Bovallius, Rob. Maur., häfdaforsk., f. 1817 Västmanl., 74/82 riksarkiv., d. 02 Sthm. Skr.: Berättelse om riksd. i Sthm 1713/14, Om sv. statsskickets förändr. ef t. kon. Carl XII:s död, m. m.

bowie-knif (båi-), dolkknif, ben. eft. amer. öfversten Tim Bowie.

Bovīno, it. st. vid Cervaro, 7,613 inv. Slag 1734.

Bovista Pers., Gasteromycetes, bot., runda svampar, allm. i mellersta Europa. B. plumbea Pers., sporerna anv. förr ss. blodstillande medel o. är liks. B. nigrescens Pers. ätbar.

Bowring (bau-), John, eng. statsm. o. förf., f. 1792 Exeter, talr. resor, 32/37 o. 41/49 i parlam. [ 122 ](frihandl.), 54/59 guv. öfv. Hongkong, d. 72 Claremont. Skr. resebeskrifn.

box, eng., afdelning, spilta, teat. loge. -are, knytnäfskämpe; ett kin. heml. förbund, riktadt mot främlingar.

Boxholm, säteri o. järnbruk i Östergötlands l.

boxning, knytnäfskamp.

Boy l. Boyen, Willem, holl. mål. o. arkit., hade 1576/92 högsta ledn. vid ombyggn. af Sthms slott. Jakobs kyrka i Sthm, Gust. I:s o. Kat:a Jagellonikas grafvård i Upps. domkyrka.

Boyer (båajē), Jean Pierre, mulatt, f. 1776 Port-au-Prince, sed. 18 pres. i republ. Haiti, köpte 25 dess oafhängigh. af Frankr., måste 43 fly, d. 50 Paris.

Boyesen, Hjalm. Hjort, norsk-amerik. novellist o. litteraturhist., f. 1848 i Frederiksværn, 80 prof. i NewYork. d. där 95.

Boyle (båjl), 1) Roger, eng. statsm. o. förf., f. 1621, d. 79. Skr.: Parthenissa m. m. — Hans bror 2) Rob., fys., f. 1627, d. 91. Skr.: New experim. phys. mechan, (60) m. m.

boyscout (bojskaut); (scout bet. en till spejartjänst använd soldat i uniform), en af gen. Baden-Powell i Engld organiserad, nu äfven i Sverige med ifver omfattad ungdomsrörelse, som genom idrottsöfningar, friluftslif, föredrag m. m. söker utveckla ungdomens fys. o. moral, krafter till fosterlandets gagn. Som medl. kunna antagas gossar mel. 10/18 år.

Boz, pseud. f. Dickens (se d. o.).

Bozen, st. i Tyrolen, vid Eisack, 13,632 inv.

brabançons (-bangsång')? eng. o. fr. odisciplinerade legotrupper i 13:e årh., till största del. från Brabant.

Brabant, ford. eget hertigdöme, nu deladt i 2 del. 1) den sed. 1648 holl. prov. (Nord-B.), 5,128 kv.km., 581,713 inv., hst. Herzogenbusch, o. 2) den sed. 1830 belg. (Syd-B.), 3,283 kv.km., 1,366,389 inv. Mycket fruktbart slättland, tät befolkn., rel. kat., språket flamska o. vallonska; hst. Bryssel.

Brache, de la B., se De la Brache.

Brachvogel, Alb. Emil, ty. förf., f. 1824 Breslau, d. 78 Berlin. Skr. rom., dram. m. m.

brachyūra, krabbor, Crustacea, zo., kort, under bålen tillbakaslagen stjärt, m. korta, trådlika bifötter, ryggsköld, ofta mera bred än lång. De flesta lefva i hafvet, några större delen af året på land (landkrabbor).

Bradd'on (-dön), Mary Elizab., eng. rom.-förf., f. 1837 London. Skr.: Aurora Floyd, The doctor's wife m. m.; många öfvers. på sv.

Brad'ford, eng. st. nära Leeds, 292,000 inv. Fabr., järnverk, stenkolsgr.

Bradlaugh (brädd'lå), Charles, eng. polit., f. 1833 London, radikal o. ateist; invald 80 i underhuset, vägrade B. aflägga eden o. blef därför aflägsnad, likaså 81, d. 91 London.

Bradley (-le), eng. hyttort nära Bilston. Wilkinsons järnverk.

Bradley (-le), James, eng. astron., f. 1692 Gloucester, 42 direkt, f. observ. i Greenwich, d. 62. Upptäckte ljusets aberration m. m.

Brad'shaw (-schå), utg. af en tågtidtabell sed. 1841, f. 1801, d. 53.

Brag, 1) Karl Joh., pred. o. psalmist, f. 1735 Marstrand, d. 81 ss. kyrkoh. i Gbg. — Hans brorson 2) Jonas, astron., f. 1781 Gbg, d. 57 ss. prof. emerit. i Lund. Skr. i astron.

Braga (det forna Bracara Augusta), hst. i port. distr. B., 24,202 inv. Ärkebisk.

Braga, Theoph., port. skald, f. 1843 Toola di San Michele (Azor.), prof. i Lissabon. Skr. i hist., lit.-hist. o. jur.

Bragadīno, Marco Anton., venetiansk fälth., f. 1525, 70 guv. på Cypern, 71 lefv. flådd af turkarna.

Bragan'za, hst. i port. prov. Tras os Montes, 5,476 inv.

[ 123 ]Bragan'za, sidolinje af port. kon.-huset, härstammande fr. Alfons I (d. 1461), naturl. son t. Johan I af Port. (tillhör, burgundiska huset), o. kom m. Johan IV 1640 på Portugals tron. 1816-89 äfv. reg. i Brasilien. Utslocknade i Port. 1853.

Brāge, nord. myt., s. af Odin o. Frigg, vältalighetens o. skaldekonstens gud. -bägare, s. vid fester tömdes, då högtidl. löften aflades.

Brahe, bifl. t. Weichsel, t. v., 195 km. l.

Brahe, en (urspr. fr. Danmark härstammande) sv. adl. ätt, s. t. stamgods ägde Tärnö (n. v. om Nyköp.). Ätten blef grefl. 1561 o. bland dess många i Sveriges hist. framst. medl. märkas: 1) Joakim, riksr., g. m. Gustaf I:s syster o. halsh. v. Sthms blodbad 1520: — Hans son 2) Per B. d. ä., f. 1520, vid kon. Eriks krön. 61 grefve, var en bland de män af högadeln, s. vid riksd. i Upps. 67 anklagades f. förräderi, tillhörde sed. hertigarnes parti, 69 riksdrots o. ståth. i Norrl., d. 90 Stora Sundby (Södermanl.). Skr.: Oeconomia eller hussholdzbook f. ungt adelsfolck (tr. 1677 Visingsborg). — Hans son 3) Erik, f. 1552, riksr. 94, en af domarna v. Link. riksd. 1600, röstade mot dödsstraffens tillämpn., d. 14 Danzig. Katolik. — Hans bror 4) Magnus, f. 1564, tillhörde rannsakn.-kommissionen i Link. 1600, riksr. 02, riksdrots 11, d. 33. Visingsborgs grefsk. blef på honom öfverflyttadt 1605. — Dennes dotter 5) Ebba, f. 1596, bek. för sin skönhet samt kärlek till Gust. Ad., g. m. riksmarsk. Jak. de la Gardie o. d. 74, samt bror 6) Abraham, f. 1569, riksr. 02, 07/22 kansler f. Upps. univ., d. 30. Skr.: Abraham Brahes tidebok. — Hans son 7) Per B. d. y., f. 1602 Rydboholm, 29 landtmarsk., s. å. riksr., förvärfvade sig ss. gen.-guv. i Finld. 37/40 o. 48/54 ett ovanskl. minne därst., riksdrots 41 o. tillika dr. Kristinas förmyndare, 60 Karl XI:s förmynd., d. 80 Bogesund. Var en af sin tids utmärktaste män. — Dennes bror 8) Nils, krigare, f. 1604, deltog i strid. v. Mewe 26, Danzigerhaupt 27 samt Stralsunds försvar 28; 31 chef f. »Gula regementet», utmärkte han sig vid Würzburg samt ss. gen. af infant. v. Nürnberg. I sl. vid Lützen 32, där centern anfördes af honom, blef han svårt sårad o. dog kort därefter. — Dennes sonsons sonson 9) Erik, militär o. statsm., f. 1722, tillhörde mösspartiet o. blef f. delaktigh. i sammansvärjn. v. 56 års riksd., i akt o. mening att utvidga kgamakten, dömd t. döden o. halsh. s. å. — Hans sonson 10) Magnus, riksmarsk., f. 1790 Rydboholm, bek. f. den stora tillgifvenh., s. rådde mel. Karl XIV Joh. o. honom, d. 44.

Brahe, Tyge (af den dan. ätten), astron., f. 1546 Knutstorp (Skåne), fick 76 af Fredr. II i förlän. ön Hven, byggde där observat. Uranienborg, d. gm olyckshändelse 1601. Skr.: De mundi ætherei etc. (77).

Brahe'hus, ruin vid Gränna efter ett af Per Brahe d. y. uppbyggdt slott, -hälla, ruin i sjön Noen (Jönk. l.) eft. ett af samme man byggdt slott.

Brahestad (fin. Raahe), fin. st. vid Bottn. viken, 3,268 inv. Anl. af Per Brahe d. y.

Brahīlov, se Braila.

Brahms, Joh., ty. komp., f. 1833 Hamburg, sed. 69 stadigvar. i Wien, d. där 97. Komp.: Deutsch. Requiem (68), omtyckta sånger m. m.

Brahuiberget, Halaberg., bergkedja mel. Ind. o. Belutschistan.

Brāila, Brahilov, rumän. st. vid Donau, 59,000 inv. Ford. befäst.; frihamn, handel.

brakteāt, 1) arkeol., medaljlikt [ 124 ]hängsmycke af guld l. brons från hednatiden; 2) numism., medeltidsmynt af tunn silfverplåt m. prägel på en sida.

brakved, se Rhamnus.

brakycefāl, gr., mska m. kort hufvudskål. Motsats: dolikocefal.

Brām|a, ind. gud, världens o. mskns skapare, -aism, hinduernas rel., antagande B. ss. högste gud. -aner, hind. teologer, hka jämte offer- o. tempeltjänst äfv. utöfva världsl. befattn.; utgöra den 1:a af de 4 ind. kasterna.

Bramah, Jos., eng. mek., f. 1749 Stainboroagh, d. 14, uppfann 1796 hydraul. pressen o. det s. k. bramahlåset.

Bramante, egentl. Donato d'Angnolo, it. arkit, f. 1444 Castel Durante, d. 14 Rom.

Bramaputra, en af Asiens största fl., 2,888 km. l.; bildar v. sitt utlopp i Beng. viken jämte Ganges ett stort deltaland.

Brambeck, Ax. Edv., bildh., f. 1843 Hälsingborg, har utfört Sorg, Psyke m. m.

bramīner = bramaner (se und. Brama.

bram|rå, näst öfversta rån. -segel, seglet vid bramrån. -stång, andra delen af masten, nedifr. räknadt.

brand, 1) bot, se brandsvamp. — 2) Gangræna, patol., lifvets upphörande i en kroppsdel, s. därvid ant. uppmjuknar o. sönderfaller (fuktig b., kallbrand, sphacelus) l. förtorkar (torr b., mumifikation). Kan äfv. angripa bensystemet (nekros). Orsaker: kross-sår, förbränn., förfrysn., frätande ämnen, tillsnörning l. annat ihåll. tryck (liggsår), vissa bakteriers (tillhörande de s. k. sårbakterierna) inkommande i väfnaderna (ss. vid hospitalsbrand), vissa sjukdomar, ss. tyfus, kopporna m. m. Behandl.: omslag med karbololja, kamfersprit o. d., stärkande medel, ss. kina, vin, frisk luft, kraftig föda m. m. Åldersbrand, s. förorsakas af rubbn. i blodomloppet, angriper vanl. tårna, men ofta äfven foten o. smalbenet.

Brandelius, B. J. G., militär o. mål., f. 1833 Fredsberg, d. 84.

Brandenburg, 1) preuss. prov. o. preuss. monarkiens stamld, 39,896 kv.km. 3,108,554 inv. Slättland. Hst. Berlin. B., som 1144 blef markgrefsk., förlänades 1415 ss. kurfurstend. åt Fredrik VII af Hohenzollern, från hkn härstammade kurf. Fredr. III (1688/13), s. 1701 ss. Fredr. I antog titeln kon. af Preussen (se vidare Preussen). — 2) st. i B. 1, vid Havel, 49,250 inv. Domkyrka, fabr.

Brandenburg, Friedr. Wilh. v., gref., f. 1792 Berlin, son t. kon. Fredrik Vilh. II o. grefvin. Dönhoff, 48 gen.-löjtn. o. s. å. min.-pres., d. 50.

Brander, se Sköldebrand.

Brandes, 1) Georg, dan. lit.-hist., f. 1842 Köpenh., dels på resor, dels i Danmark. Skr.: Hovedströmninger i det 19:e århundredes lit. m. m. — Hans bror 2) Edv., förf., dram., f. 1847, folketingsman (vänstern) sed. 81. Skr.: Et besög (uppf. i Sthm), En förlovelse m. m.; har äfven öfvers. några fornind. skådespel.

Brandis, Krist. Aug., ty. filol. o. filos., f. 1790 Hildesheim, d. 67 ss. prof. i Bonn. Skr.: Handb. d. griech.-röm. Philos. (35/66).

brandrör, se perkussions-, tidrör.

brandsats, kr., blandn. af harts, salpeter, svafvel o. mjölkrut.

brandskepp, brännare, m. brännbara ämnen fylldt fartyg, afsedt att antändas o. sätta eld på fientl. flottor.

brandsvamp, Ustilagineæ, Ascidiomycetes, bot., parasitsvampar hos näringsväxter, som de förstöra.

Brandt, Enevold, dan. adelsm., f. 1736, halshuggen 72. Struensees förtrogne.

Brandt, Georg, kem., f. 1694 Riddarhyttan, 57 bergsråd, d. 68. Uppt. kobolt.

[ 125 ]Brandt, Marianne (Marie Bischof), ty. sångerska sed. 67, f. 42 Wien, 74/82 i Berl., nu sånglärarinna i Wien.

brandy (bränn'di), eng., konjak, drufbrännvin.

Brant, Seb., ty. satir, skald, f. 1458 Strassburg, d. där 21. Skr.: Das Narrenschiff.

Branting, 1) Lars Gabr., gymnast, f. 1799 Grödinge, 37/62 prof. v. gymnast, centralinstit., d. 1881. Lings lärj. o. efterträdare. Dennes son 2) Karl Hjalmar, socialist, tidn.-man o. agitator, f. 60 i Sthm, 86/1909 utg. af »Socialdemokraten». — Dennes hustru 3) Anna Mat. Charl:a, f. Jäderin 55, har under sign. René gjort sig känd för pikanta kåserier o. teaterkritik samt utg. ber.: Lena, En storstad m. m. — 4) Agnes Margr. Math., specialist på kyrklig textil konst, f. 1862 i Värmld, 91/94 förest, för »Handarb:s vänner», sed. 04 inneh. af textilateljén »Licium», har bl. a. ordnat Upps. domk:s klädkammare.

Bra'sidas spart. fälth. i peloponnes. kriget, d. 422 f. K. eft. si. v. Amfipolis.

Brasīlien, Brasiliens förenta stater, federativrepubl. i S.-Amer., 8,468,950 kv.km., 19 mill. inv. Gränsar i n. till Guyana o. Venezuela, i ö. t. Atlanten, i s. t. Argentinska republ., Paraguay o. Uruguay, i v. t. Nya Granada, Ecuador, Bolivia o. Peru. Bergskedjor: Serra do Mar, S:a dos Vertentes, S:a do Espinhaco m. fl. Toppar: Itatiaiussu (3,100 m.), Itambe o. s. v. Floder: Amasonfl. (se d. o.) m. tillflöden, San Francisco, Paranahyba samt Parana o. Paraguay. Större sjöar saknas. Klimat: tropiskt, två årstider (regntiden o. torra årstiden), i kusttrakterna osundt (gula febern). Produkter: diamanter, guld, platina, järn, stenkol, kaffe, socker, te, bomull, tobak, kakao m. m. B. indelas i 20 prov. utom hstaden m. dess område. Hst. Rio de Janeiro. Öfr:a st.: Bahia, Pernambuco, Belem, São Paulo, Porto Alegre m. fl. Inv.: indianer, negrer, hvita samt bland, raser. Hist.: uppt. o. taget i besittn. f. Portugal 1500 af Gabral, 1822 eget kejsarrike. 1889 störtades kejs. Dom Pedro II från tronen o. republ. proklamerades. Nuv. presid. Nilo Moseira-Peçanha, (sed. 09). J.: 19,103 km. T. 27,094 km. Armé 28,000 m. Flotta: 40 fartyg, 10,000 m.

Brask, Hans, bisk., f. 1464 Linköp., bisk. där 13, i frivillig landsflykt 27, d. i Landa kloster (Polen) 38 l. 39. Ifrig katolik, men sann fosterlandsvän; den förste, som tänkte på en kanalförbindelse mel. Vättern o. Vänern.

brass, sjö., tåg, s. tjänar att i vågrät riktn. vrida, brassa, rårna kring mast o. stänger.

Brasseur de Bourbourg (-sör dö burbûr), Charl. Étienne, fr. etnogr., f. 1814, d. 74 Nizza. Resor i Amer. Skr. om Canada o. Mexico m. m.

brass'ica, lat., bot, kål.

Bratianu, Joan, rumän, statsm., f. 1822, deltog i revol. 48, flydde, återvände 57, medverkade t. Moldaus o. Valakiets fören. 59, min. 67/68, i spetsen f. misslyckade revol. 70/71; 76 min.-pres., d. 91 vid Bukarest.

Bratsberg, amt i Norge, 99,052 inv.

Braun, Vilh. Aug. Detlof v., vitterlekare, f. 1813 Brängesås (Älfsb. l.), d. 60 Uddevalla. Skr.: Dikter (37/41), 4 bd., 11 poet. kalendr. m. m.

Braunerhjelm, Beata Fredr:a Aug:a, förf., f. 1839. Skr.: Blodshämnden (79) m. m.

Braunsberg, preuss. st. i Ost-Preuss., v. Passarge, 12,497 inv. 1626/35 svenskt.

Braunschweig, ty. hertigd., 3,690 kv.km. 486,000 inv. Berg: Harz m. toppen Wormberg (971 m.) o. Achtermannshöhe (936 m.). Fl.: Weser, m. bifl. t. h. Aller (o. dess [ 126 ]bifl. t. v. Leine o. Ocker). Prod.: brunkol, järn, sandsten, granit, bly, koppar m. m. Hst. B. Öfr. st.: Helmstedt, Wolfenbüttel, Blankenberg m. fl. Hist.: B. tillhörde urspr. gaml. hertigd. Sachsen. Efter många delningar kom B. 1735 t. linjen B.-Bevern, hkn utdog 1885. Nuv. reg. Joh. Albrekt sed. 07.

Braunschweig, hst. i hertigd. B., v, Ocker, 142,000 inv. Promenad., slott.

braunschweiggrönt, se berggrönt.

braunschweigmumma, se mumma.

brav|ād, fr., skryt, öfversitteri. -era, skryta, stoltsera.

brāvo, it., bra (bifallsrop); äfven lejd mördare.

bravūr, fr., djärfhet, tapperhet. -aria, tekn. svårt sångstycke.

braxen, Abramis, Cyprinidæ, ikt. Eg. B., A. brama L.. är en af våra största och mest omtyckta karpfiskar, ryggen grönbrun, sidorna stötande i mässingsgult, buken hvit, stöter i rosenrödt, fenorna svartaktiga, vid roten rödaktiga. Allmän.

Brayēra Kunth, Rosaceæ, lat. Honvipporna på B. anthelmintica Kunth, i Abessinien, utgöra s. k. kussor, som med fördel anv. mot binnikemask.

Brazz'a, d. största af dalmatiska öarna, 396 kv.km., 24,408 inv.

Brazz'a, de, afrikares., f. 1852 Rom, utforskade Ogoveflodens öfre område, d. 05 Senegambien.

Breakspear (bräkspir), se Hadrianus IV.

breccia (brett'scha), it., skarp kantade mineralbrottstycken förenade gm ngt ler-, kalk- l. kiselartadt bindemedel, ofta utgörande hufvudmassan.

Bréche de Roland (bräsch dö rolang'), pass i Pyrenéerna, 2,830 m. h. Rolandssagan.

Brecknock, Brecon (breck'ön), grefsk. i eng. furstend. Wales 1,223 kv.km., 59,906 inv.

Brēda, bef. st. i Holland, vid Mark, 26,618 inv. Arsenal, mål.-akad., slott. Fred 31/7 1667.

Brēda, 1) Karl Fredr. v., portr.-mål., f. 1759 Sthm, d. där 18. — Hans son 2) John Fredr. v., mål., f. 1788 London, d. 35 Sthm.

Bredablick, Breidablik, nord. myt, Balders boning.

Bredahl, Krist. Hviid, dan. skald, f. 1784, d. G0. Skr.: Dram. scener (19/33), 8 bd, m. m.

Bredal, Ivar Freder., dan. komp., f. 1800 Köpenh., d. där 64. Komp. Lucia di Lammermoor (text af H. K. Andersen), m. m.

Bredberg, 1) Bengt Gust., kem. och metallurg, f. 1797 vid Gbg, d. 73 Valdemarsvik ss. f. d. bergmäst. Stora förtjänst, om tillgodogörandet af silfver, koppar, nickel. Förf. — 2) Henr. Vilh., ämbetsm., f. Sthm 1819, 60/74 statsr., d. 77 ss. pres. i kammarrätten.

bredd, geogr., en orts afstånd (i grader) från ekvatorn; kallas nordl. l. sydl. efter ortens läge n. l. s. om ekvatorn.

Brederode, Henr. van, gref., nederl. frihetshjälte, f. 1531, d. 68. Geusernas anförare.

Bredman, Joh., astron., f. 1770 Jämtl., 11/41 prof. i Upps., d. 59. Skr.: Teoret astronomiens grundsatser f. begynnare (45).

bredmunnar, Plagiostomi, ikt, 2:a ordn. af broskfiskarna, innefattande hajfiskar (Selachoidei) o. rockfiskar (Batoidei).

Brée, Matth. Ign. van, nederl. mål., f. 1773 Antwerpen, d. där 39. Målade bl. a. Rubens död.

Bregentved, grefsk. på Själland.

Bregenz, hst. i Vorarlberg, vid Bodensjön, 7,594 inv. Museer, fabr.

Bréguet (-gē), Abrah. Louis, fr. urm. o. mekan., f. 1747 Neufchâtel, grund, i Paris en verkstad f. tillverkn. af kronometerur samt fysiska o. andra apparater, d. 23.

Bréguets metalltermometer, se termometer.

Brehm, Alfr. Edm., ty. zo., f. 1829 [ 127 ]Renthendorf, grundl. af Berlins akvarium. Resor i Span., Lappland, Sibirien etc. Skr.: Illustrirtes Thierleben (2:a uppl. 76 o. f., äfv. öfvers. på sv.), m. m. Död 84.

Breisgau, landsk, i Baden, 1,650 kv.km., 137,000 inv. Blef 1810 badensiskt.

Breitenfeld, by i kon.-riket Sachsen, n.v. om Leipzig. Sl. 7/9 1631, då Gust. II Ad. besegr. Tilly, samt 23/10 1642, då Torstensson vann seger öfv. österrikarne und. Piccolomini o. ärkehert. Leopold.

Breithaupt, Wilh. v., ty. artill.-officer, f. 1809 Kassel, d. där 55. B. förbättrade d. preuss. konkussionsröret.

Breithorn, berg i Monte Rosagruppen, 4,171 m. h.

Breitinger, Joh. Jak., schweiz. estetik., f. 1701 Zürich, d. 76 ss. prof. där. Verkade tills. m. Bodmer mot fr. smak. Skr.: Kritische Dichtkunst (40).

Breitkopf, Joh. Gottl. Imm., ty. boktr., f. 1719 Leipz., d. 94 där. Förbättrade frakturstilen, uppf. nottryck m. rörl. typer. Grundl. af firman B. & Härtel.

Bremen, 1) ty. fristat v. Weser, 256 kv.km., 273,000 inv. Sönderfaller i 3 delar: B., Vegesack o. Bremerhaven, m. liknämnda städer. Hufvudnäring skeppsfart o. handel. Statsförfattn. republ. (1854 o. 79); 2) hst. i B., fri hansest. vid Weser, 100 km. fr. dess utlopp, 180,871 inv. (år 1880). Domkyrka, Ansgariuskyrk. (m. 105 m. h. torn), rådhus, Gust. II Ad. staty, gymn., handelsskola, börs, museum m. m. Betydl. hand. o. industri, frihamn. Hist: inträdde 1276 i hanseförbundet, reformationen inf. i börj. af 1500-talet, 1640 fri riksstad, 1810 införlifvadt m. franska riket, 15 fri riksstad i ty. förb.; 3) forna sekulariser. ärkebiskopsstiftet, sed. hertigd. B., 1:e ärkebisk. Ansgar 849, afträdt t. Sverige 1648, t. Hannover 1719, 1803 und. Frankr., 13 åter hannoveranskt.

Bremer, Fredr:a, förf., f. 1801 nära Åbo, d. 65 på Årsta. Resor i Amer. 49/51 samt 56/61 i Schweiz, It., Palestina, Grekl. Skr.: Teckningar ur hvardagslifvet (28 o. f.), Hemmen i Nya världen (53/54), Lifvet i gamla världen (60/62) m. m. Hennes rom. öfvers. på näst. alla lefvande civilis. språk.

bremerblått, se bergblått.

Bremerhaven, befäst. st. v. Wesers mynning, en af Bremens hamnstäder, 20,315 inv. Hamnar, dockor, 2 fyrar.

Brendler, Frans Fredr. Edv., komp., f. 1800 Dresden, sed. 02 i Sverige, d. 31 Sthm. Komp. Spastaras död, början t. Ryno (fullbordad af Oskar I) m m.

Brenner, topp på Tyrol.-alp., 2,034 m. h., där bredvid B.-passet, 1,369 m. h..

Brenner, 1) Elias, mål. o. numism., f. 1647 Storkyro, d. 17 ss. assess. i Antiq.-koll. Skr.: Thesaurus nummorum etc. (91). — Hans hustru 2) Sofia E:t, f. Weber 1659 Sthm, d. där 30. Förf. Skr.: Poetiske dikter (1709) m. m.

Brenner, Henr., fin. oriental., f. 1669 Österbotten; resor i Persien, fången i Ryssl. i 22 år, d. 32 ss. kgl. bibl. i Sthm.

Brenner, Rich., ty. afrikares., f. 1833 Merseberg, d. 74 Aden.

Brenn'us, kelt. härförare, anförare för gallernas tåg till Rom 390 f. K.

Bren'ta, fl. i öfre It., utfaller i Adriat. haf., 208 km. l.

Brentāno, 1) Klemens, ty. skald, f. 1778 Frankf. a. M., d. 42 Aschaffenburg, nyromantiker. Skr. roman., dram., sagor m. m. Tills. m. sin svåger Arnim utg. Des Knaben Wunderhorn (1806/08). — 2) Ludw. Jos. (Lujo), ty. statsekon., f. 1844 Aschaffenburg, sed. 82 prof. i Strassb., sed. 91 i München. Skr. i arbetarfrågan.

Brenz, Joh., schwab. reformator, f. 1499 Weil, d. 70 ss. prost i Stuttgart. Interims motståndare.

Brēra, se Milano.

[ 128 ]bresch, fr., kr., gm skjutn. l. minor gjord öppning i mur l. vall.

Brescia (-schia), 1) it. st. vid Garza, 70,612 inv.; ford. befäst, flera gånger belägr. o. eröfr. Bisk., katedral, museum, många lärda samf. m. m. — 2) se Arnold fr. B.

bresilja, se färnbock.

Breslau, 1) preuss. reg. område, 13,478 kv.km., 1,697,719 inv., 2) hst. i Schlesien, v. Oder o. Ohlau, 470,000 inv., 5 först., domkyrka, Elisabethskyrk., rådhus, univers., bibl., 5 gymn., tekn. skola, döfstum- o. blindanst., fabr., medelp. f. schles. hand. m. m. B. blef 1241 förstördt af mongolerna, 1526 österr., 1741 preuss., 1813 besatt af fransm. Flera ggr belägradt.

Brest, fr. st. o. fästn. i Bretagne, v. Atl. haf., 84,284 inv. Stor hamn, 5 fyrar, slott, arsenal, börs, nav.-skola, bibl., observat., bot. trädgård, sed. 69 underhafskab. t. Amer.

Brestel, Rud., österr. statsm., f. 1816 Wien, 44 prof. i mat. där, 68/71 fin.-min., d. 81.

Brest-Litovsk', ry. fästn. vid Bug, 46,568 inv.

Bretagne (-tanj'), ford. fr. landskap, halfö i n.v. Frankrike, 34,000 kv.km., 3,072,000 inv. Hst. Brest. Nu depart. Côtes-du-Nord, Finistére, Ille-et-Vilaine, Loir-inférieure o. Morbihan. 1532 införlifvadt m. Frankr.

Breteuil (bretöj'), Louis Aug. de, fr. statsm., f. 1733, 63/67 ambassadör i Sthm, 92/1802 i landsflykt, d. 07.

Bret Harte, se Harte.

Breton (brötång'), Adolph, fr. genremål., f. 1827 Courrières.

Bretōn de los Herrēros, Don Manuel, sp. skald, f. 1800 Quel, d. 73. Skr.: Toto es farsa en este mundo m. m.

Bretonne, se Rétif de la B.

bretonska, t. kelt. språket hörande munart, talas ännu i Bretagne.

Brette, ford. st. i Västergötl., nära Vänersborg, dit borgerskapet 1642 på kgl. befalln. flyttade.

Bretten, st. i Baden, v. Saalbach, 4,781 inv. Melanchthons födelsehus o. bildstod.

brevet (brövē), fr., = patent (se d. o.).

breviārium, lat., rom.-kat. bönbok.

Brevik, nor. st. vid Skiensfjorden. 2,302 inv.

brēvi mānu, lat., med kort hand, korteligen.

Brewster (brûster), Sir David, eng. fys., f. 1781 Skottl., d. 68 ss. prof. i Edinburgh. Uppfann kaleidoskopet o. utvecklade läran om ljusets polarisation. Skr. i fysik.

Brialmont (-mång'), Henri Alex., belg. militärförf., f. 1821, gen.-major, d. 03 Brüssel. Skr.: Traité de fortification etc. (69) m. m.

Briançon (-angsång'), fr. st. o. fästn. vid Durance, 7,426 inv., 1,321 m. öfv. hafvet. 7 fästen, stenkolsgrufvor.

Briare (-ār) -kanalen, mellan Loing o. Loire, äldsta i Frankrike.

bridge (bridsch), eng. »brygga», ett slags kortspel.

Bridgeport (bridsch'pårt), hamnst. i Connecticut, vid Longislandsund, 77,635 inv. Fabr., Wheelers symaskiner.

Bridgetown (bridsch'taun), se Barbados.

Bridgewater (bridsch'wåtör), eng. st. v. Parret, 15,109 inv. Handel.

Bridgman, (bridsch-) Laura Dewey, blind o. döfstum amerikanska, f. 1829 N. Hampshire, nästan utan lukt- o. smaksinnet, uppöfvade på Perkins blindinst. i Boston sitt känselsinne till att skaffa sig kunsk. o. färdigh., d. 89.

bridong', fr., betsel utan stänger.

Brieg, st. i Schlesien, v. Oder, 24,090 inv. Slott.

Brienne (-änn'), fr. st. v. Aube, 1,753 inv. Slott. Ford. krigsskola. Sl. 1/2 1814.

Brienz', schweiz. småst. i Bern vid B.-sjön, 2,580 inv.

brie-ost (bri-)ost, från fr. landsk. B., mjuk gräddost.

brigād, fr., kr., ett antal (4/6) bataljoner l. skvadroner, förenade ss. taktisk enhet under samma [ 129 ]befälhafvare. Sammansatt b. består af alla tre vapenslagen.

brigand (-gang'), fr., stråtröfvare.

brigantīn, sjö., tvåmastadt fartyg m. salning i st. f. mars på stormasten.

brigg, sjö., tvåmastadt fartyg med märsar o. rår på båda masterna.

Briggs, Henry, eng. mat., f. 1556 Warleywood, d. 30 ss. prof. i Oxford. Beräknade de efter honom benämnda (Briggska) logaritmerna m. 10 till bas.

Brigham Young (braj'äm jöng), se Young.

brighell'a, it., den förslagne betjänten i den it. folkkomedien.

Bright (brajt), John, eng. statsm., f. 1811 Greenbank, kväkare, ifrig frihandlare, 43 parlam.-ledarn., 68/70 handelsmin., 73/74 o. 80/82 åter min., d. 89.

Brighton (braj'tōn), eng. st. v. Kanalen, 126,826 inv. Palats, hafsbad, akvarium.

Brights (brajts) njursjukdom (Morbus Brightii), läk., njurlidande i fören. m. ägghvita i urinen. Behandl.: svettdrifvande o. afförande medel, ångbad, ägghvitrik föda, varmt klimat.

briketter, pressade kol, koltegel.

brikoll', fr., bilj., bollens återstudsn. — Se Par B.

Bril, Paul, holl. landsk.-mål., f. 1556 Antwerpen, d. 26 Rom.

briljant', fr., 1) ädelsten (is. diamant), slipad i form af 2 stympade pyramider; 2) glänsande, lysande. -īn, ett slags hårförsköningsmedel.

briljēra, fr., lysa, pråla.

Brillat-Savarin (brijā-savaräng'), Anth., fr. förf., f. 1755 Belley, d. 26 Paris. Skr.: Physiol. du goût (25).

brillor, glasögon utan skälmar, uppf. förmodl. i slutet af 13:e årh.

Brilon, st. i Westfalen, vid Möhne, 4,802 inv. Ford. hansest.

Brinckman, se Brinkman.

Brin'disi (de gamles Brundusium), it. st. v. Adriatiska hafv., 25,317 inv. Hamn, ärkebisk. Förr fästn. Station f. världspostförbindelsen mel. Europa o. Indien.

brin'disi, it. dryckessång.

Bring, 1) Sven, se Lagerbring. — Hans brorson 2) Erl. Sam., hist. o. mat., f. 1736 Ausås, d. 98 ss. prof. i Lund. Förf. — Dennes brorson 3) Ebbe Sam., hist., f. 1785 Össjö (Skåne), 28/42 prof. i Lund, d. 55. Polyhistor. o. förf. — Hans sysslings son 4) Ebbe Gust., teol. förf., f. 1814 Askersund, 48 prof. i Lund, sed. 61 bisk. i Linköp., d. 84. Högkyrklig.

Brinkman, Karl Gust. v., frih., diplomat o. skriftst., f. 1764 Nacka, 1803/06 sändeb. i Berlin, 08/10 i London, d. 47 Sthm. Skr.: Gedichte (89, 04) m. m. B:s efterlämnade stora handskriftsaml., det s. k. Brinkmanska arkivet, förvaras på Trolle-Ljungby (Skåne).

Brinvilliers (brängvilliē), Marie Madel, de, markisinna, ryktbar fr. giftblanderska; förgift, i förbindelse m. St. Croix sin familj, halshuggen i Paris 1676.

brīo, it., lifligh., eld. -so l. con b., tonk., eldigt, lifligt.

Brion, Friederike, f. 1754 Sesenheim, d. 13 Mussenheim, bek. f. sin kärlek t. Goethe.

bris, sjö., vind i allmänhet, t. ex. fin, frisk, hård b.

Bris'bane (-ben), hst. i Queensland, vid mynn. af B.-floden, 136,000 inv. Grund. 1823. Handel.

Brisēïs, gr. myt, Brises' dotter. Hippodameia, älskades af Akilles.

Brīsing, nord. myt, Fröjas halssmycke.

brisling, se hvassbuk.

Brisson (-sång'), Eug. Henri, fr. statsm., f. 1835 Bourges, 71/81 medl. af nat.-församl., 81 pres. i dep.-kam., 85 konseljpresident, 98 min.-presid.

Brissot (-så), Jean Pierre, fr. revolutionsm., f. 1754 Chartres, girondist, giljot. 93. Förf.

Bristol (bristl), eng. st. v. Avon och hafsbukten B.-kanalen, 372,000 inv. Bisk., hamn, dockor, [ 130 ]domkyrka, börs, konst-, handels- o. navig.-skola, bibl., zo. trädg., stenkolsgrufvor, storart. hängbro.

Britann'ia, lat. namn på Engld o. Skottld. -bron, stor bro mellan Wales o. Anglesea. -metall, leger. af tenn o. antimon jämte ngt koppar l. zink. Silfverhvit l. blåakt.

Britann'icus, son t. rom. kejs. Claudius o. Messalina, f. 41, förgift, af Nero 55.

Bri'tish museum (-tisch mjusīöm), storartadt nat.-instit. i London, inneh. bibliot, vetensk. o. konstsaml. Grund. 1753.

britsch'ka, slav., ett slags vagn.

Brittiska Birma (Burma), eng. prov. i Bortre Indien, v. Bengaliska vik., 613,118 kv.km. öfv. 10 ½ mill. inv. Hörde fordom t. kejsard. Birma; eröfrades 1826 o. 52 af engelsm. o. blef 62 eng. prov. Delas i Arrakan, Pegu o. Tenasserim. Klimat fuktigt, men sundt. Prod.: ris, kryddor, tobak, bomull. Hst. Rangun.

Brittiska Columbia (ford. Nya Caledonien), sedan 1858 eng. kol. i Nord-Amer., mel. Stilla hafvet o. Klippbergen, jämte Vancouvers o. Drottn. Charlottas ö 965,100 kv.km., omkr. 178,657 inv. Floder: Fraser, Columbia. Mildt o. sundt klimat. Prod.: guld, stenkol, pelsverk m. m. Hst. New Westminster.

Brittiska Guyana, sedan 1803 eng. prov. i Syd-Amerika, mel. Orinocos mynn. o. fl. Corentyne, 264,470 kv.km., 295,848 inv. Flod.: Demerara o. Berbice. Prod.: socker, spanmål, kaffe m. m. Hst. Georgetown.

Brittiska Honduras, eng. kol. i Central-Amerika, 19,585 kv.km., 37,479 inv. Hst. Belize, v. Atl. haf., 6,000 inv., handel.

Brittiska Kaffraria, eng. prov. i Syd-Afrika, v. Indiska haf., 40,334 kv.km., 410,000 inv., t. största delen kaffrer. Hst. King Williamstown.

Brittiska Nord-Amerika, benämn, på alla eng. kolonier i Nord-Amerika, mel. Norra Ishaf., Atl. haf., Förenta stat. o. Stilla haf., 9,718,570 kv.km., 5,831,000 inv. (1904).

Brixen, st. i Tyrolen, v. Eisack o. Rienz, 5,767 inv. Furstbisk., bibl.

Briz'a L., Gramineæ, bot., B. nudia L., darrgräs, allmän, vacker gräsart.

Brizeux (-sö), J. Aug. P., fr. skald, f. 1806 Bretagne, d. 58. Skr. elegier o. idyller.

bro, öfver ett vattendrag ledande byggnadsverk af trä, sten l. järn (broartade dalöfvergångar kallas vanligen viadukter). Broar finnas af många olika konstruktioner, ss. hvalf-, häng-, flott-, ponton-, bock-, sväng-, vind-b. m. fl. Bl. de märkligaste nyare äro: Britannia-bron, hängbroarna mel. New York o. Brooklyn samt öfv. Niagara, Rhenbroarna vid Mainz o. Kehl, Alexanderbron öfv. Seine i Paris m. fl.

Broadway (brådwē), den förnämsta gatan i N. York.

Brobdingnag, i Swifts »Gullivers resor» jättarnes land.

Broberg, J. V., läkare, f. 1825, sed. 55 bibl. vid Karol. instit., d. 87. Skr.: Föreläsn. i medicinens hist., (56/58) m. m.

Brobergen, Henr. Georg v., skald, f. 1669, d. 08. Skr.: Ledige stunders poet. tijdfördriif (08).

Broch, Ole Jak., vetensk.- o. statsm., f. 1818 Fredriksstad, 58 prof. i Kristiania, 69/72 statsr., 72 åter prof., d. 89 Sèvres. Förf.

Broeken, Blocksberg, högsta bergtoppen på Harz (1,143 m.), på preuss. område. I fornty. sagan häxornas samlingsplats natten mel. 30/4 o. 1/5. Jfr Blåkulla, -spöket, gigant, o. fantastiska skuggbilder, s. vid solens upp- o. nedgång bildas på de is. v. B. uppstigande dimmorna.

Brockenhuus, 1) Jak., dan. amiral, 1563 vid Bornholm slagen af Jak. Bagge, d. 77. — Hans bror 2) Frants, dan. riksmarsk, 1565 öfverbefälh. i Halland, dödl. sårad 69 vid belägr. af Varberg.

[ 131 ]brockfåglar, Charadriidæ, till ord. Grallatores hör. fam., m. näbben oftast kortare än hufvudet, rät l. något uppåtböjd, benen merendels utan baktå, vingarna spetsiga; stjärten 12 pennor. Flyttfåglar.

Brockhaus, 1) Friedr. Arn., ty. boktr. o. förl., f. 1772 Dortmund, d. 23 Leipzig, grundade 17 den världsber. firm. F. A. Brockhaus. — Hans son 2) Herm., oriental., f. 1806 Amsterdam, d. 77 ss. prof. i Leipzig. Utg. oriental, lit.

Brodén, 1) Karl Joh., präst, f. 1818 Mariestad, 78 kyrkoh. i Förslöf i Skåne. Skr.: Grekernas o. romarnes myt. m. m. Död 98. — 2) Joh. Ivar, läroboksförf., f. 1820, d. 77 ss. lektor i Örebro. Skr.: Öfversigt af diktarterna, Sv. språklära (7:e uppl. 77).

brodēr|a, fr., sy upphöjda fig. på tyg; utsmycka, -i, utsydt arbete.

Brodersson, Abrah. (tjurhufvud), dan. riksr., drottning Margaretas gunstl., afrättad 1410.

Brody, st. i Galizien, vid ry. gränsen. 17,360 inv. 2/3 judar. Slott.

Broen (brun), Abr. Isaaksson de, sv. skådesp., f. 1758 Sthm, d. 04 Linköping. Ifrade f. natur o. sanning i tal o. spel. Byggde 1801 d. första teat. å Djurgården i Sthm.

Broglie (bråljī), Vict. Franc. de, hert., fr. marsk., f. 1718, deltog i 7:åriga kriget, d. 04 Münster. — Hans sonson 2) Achille Charl. L. V. de, hert., f. 1784 Paris, ss. pär und. restaur. liberal, flera ggr min., 35/36 min.-pres., fr. 49 konserv., d. 70. Förf. — Hans son 3) Jacq. Vict. Alb. de, hert., f. 1821 Paris, 71/72 sändebud i London, 73/74 vice o. 77 min.-pres., d. 1901 Paris, hatad f. sin härsklystnad. Förf.

brohufvud, kr., förskansning t. försvar af en bro.

brokād, fr., tjockt sidentyg m. inväfdt guld l. silfver.

Brokind, säteri i Östergötl. l.

brom, Br = 80, kem., metalloid. Förekommer upplöst i hafsvatten o. i flera saltkällor. Främst. gm destill, af moderluten efter koksalts utkrist. tills. m. brunsten o. svafvelsyra. Mörkbrun vätska, utstöter bruna, om klorens lukt påminn, ångor. Bör handteras m. största varsamhet. Eg. v. 2,98. Ingår fören. m. näst. alla element. Den mesta fås fr. Stassfurt. Anv. i fotogr., t. färgn. o. kem. preparat.

Bromberg, reg.-omr. i Posen, 11,458 kv.km., 689,023 inv., hst. B. vid Brahe o. B.-kanalen, 46,417 inv., fabr., skeppsfart, handel.

Bromelius, Ol., bot., f. 1639 Örebro, d. 05 Göteborg. En af Sveriges yppersta bot. före Linné. Förf.

bromkalium, kem., kaliumbromid- förening af brom. o. kalium; bildar färglösa saltakt, smakande krist.; anv. i fotografien o. medicinen.

broms, Tabanus, Diptera, ent. boskapsbromsen, T. bovinus, o. renbromsen, T. tarandinus, de mest anmärkningsvärda.

broms, häminrättn. f. fordon på hjul.

Broms, Gust. Emil, industriidk., mecenat, f. 49 Sthm, d. där 03, dir. för A.-Bol. Gellivare malmfält, donerade stora belopp till vetenskapl. inrättn:r och expeditioner.

bronchītis, se bronkit.

Brongniart (brångnjiār), Alex. Théoph., fr. geol., f. 1770 Paris, d. där 47.

bronker, anat, luftrörens förgreningar, hka sluta m. lungblåsorna.

bronkīt, Bronchītis, bröstkatarr, bronkialkatarr, lungkatarr, luftrörskatarr, läk., ganska vanlig åkomma i luftrören o. deras grenar. Yttrar sig i hosta, sveda i bröstet, mer l. mindre feber. Kan gifva anledn. till svårare bröst- l. lungåkommor och bör därför ej vårdslösas. Botemedel: klimatförändr., brunns- l. badkurer m. m. [ 132 ]Bronn, Heinr. Georg, ty. naturforsk., f. 1800 Ziegelhausen, d. 62 Heidelberg. Skr.: Klassen u. Ordn. des Tierr., m. m.

brons, leger. af koppar o. tenn, stund. m. tillsats af bly l. zink, anv. t. klockor, kanoner, statyer, mynt., husgeråd m. m.; är hård polerbar, oxiderar ej lätt. B. förekommer i hand. äfven under namnen malm, talmiguld, pinsback m. m. B.-industriens hufvudsäte företrädesvis Frankrike. -era, gifva ett föremål utseende af brons.

bronsfärger, bronspulver, t. tunna blad utvalsad o. und. fuktn. m. vatten finpulveriserad leger. af koppar o. zink.

bronsåldern, den kulturhist. period, då t. vapen o. redskap användes brons; i Norden t. omkr. börj. af vår tidräkn.

Brontë (brånn'te), Charlotte (pseud. Currer Bell), eng. förf., f. 1816 Yorkshire, d. 55 Haworth. Skr.: Jane Eyre, m. m.

Brooke (bruck), Sir James, f. 1803 Bath, for 38 t. Saravak, där han gjorde sig t. herre, förvärfvade 46 Labuan åt England, 48 eng. kommissarie på Borneo, fördrifven, 57 åter herre i Saravak, d. 68 i England.

Brooklyn (bruck'lin), stadsdel af New York, förenadt m. N. Y. gm en bro, 1,166,582 inv. Hamn, bank, varf, arsenaler, polytekniskt institut m. m., fabr.

Broomé, 1) Gust., teol., f. 1786, d. 65 ss. kyrkoh. i Skåne. Förf. — Hans son 2) Gust., rättsl., f. 1824, sed. 62 prof. i Lund. Död 94.

Brosböll, Johan Karl Krist, (pseud. Carit Etlar), dan. förf., f. 1820 Fredericia, 53 inspekt. vid kgl. bibl. i Köpenhamn, d. 1900 i Gjentofte. Resor i Afrika o. Europa. Skr. hist. noveller m. m.

brosch, fr., bröstsmycke för fruntimmer, -era, inväfva guld, silfver eft. mönster; häfta böcker, -yr, häfte; ströskrift.

Broschi (brås'ki), Carlo (Farinelli kallad), ber. sopransång., kastrat, f. 1705 Neapel, d. 82 Bologna. Blef af Filip V upphöjd t. grand af Spanien.

brosk, de inom djurkroppen befintliga bildningar, s. bestå af broskväfn. B. är segt, elastiskt, blå- l. gulhvitt. Utgör und. kroppens utveckl. stommen för den sedermera uppkommande benbyggnaden.

broskfiskar, 3:e underklassen af svenska fiskar, ha broskartadt skelett, ryggraden antingen m. kvarstående ryggsträng l. mer l. mindre utveckl., förbenade kotkroppar. Munnen und. hufv., gälarna fastvuxna, inga gällock, kroppen naken l. täckt m. små benstycken. Sakna simblåsa o. blindtarmar. Hit höra de största hafsfiskarna.

Broström, Daniel (Dan.), skeppsred. i Gbg, f. 1870 Kristinehamn, ledarn, af 2:a kamm. sed. 06, främst, verksamh. för hand. o. sjöfart.

Brougham (brûm), Henry, lord B. and Vaux, eng. statsm., f. 1779 Edinburgh, 10 parlam.-led., 30/34 lordkansl., d. 68 Cannes. Förträfflig talare, verkade f. reformer. Förf.

Broughton (brautön) Rhoda, eng. romanförf:a, f. 1840, har skr. flera rom., af hka de flesta äro öfvers. på svenska.

Broussais (-sä), Franç, J. V., fr. läkare, f. 1772 St. Malo, d. 38 ss. prof. i Paris. Grundl. af fysiol. skolan.

Broussonētia Vent., Urticaceæ, bot., t. mullbärsträdens familj hörande trädsläkte. Af ved o. bark i B. tinctoria Mart. o. B. brasiliensis Mart. fås gult färgämne; af bark. af B. papyrifera Vent. o. B. Kæmpferi Sieb., s. växa i Japan o. Kina, erhålles pappersmaterial.

Brouwer (brauer), Adr., holl. genremål., f. 1606 Oudenaarde, d. 38 Antwerpen. Värdshusscener.

Browall'ia L., Solanaceæ, bot, [ 133 ]prydnadsväxt, härstammande fr. S. Amer. Uppkallad efter bisk. J. Browallius.

Browallius, Joh., stats- o. vetenskapsm., f. 1707 Västerås, 49 bisk. i Åbo, d. 55. Ss. polit. ytterst ifrig hatt. Förf.

Brown (braun), 1) John, eng. läkare, f. 1735 Buncle (Skottl.), d. 88 London. Påstod lifvet bero på retning o. sjukdomarna på brist därpå l. öfverretning. Skr.: Elementet medicinæ (80). — 2) Charl. Broct., amerik. förf., f. 1771 Philadelphia, d. 10. Skr.: Wieland (98) m. m. — 3) Rob., eng. bot., f. 1733 Montrose; 1801 /05 resor i Australien, där han upptäckte 4,000 nya växter, d. 58 ss. custos v. British mus. Förf.

Browne (braun), 1) Max. Ulyss. v., riksgref., f. (af ir. härkomst) 1705 Basel, 34/39 i pol. o. turk. krig., 46 i Italien, 49 guv. i Siebenbürgen, 54 fältmarsk., 57 svårt sårad vid Prag, död s. å. — 2) Charles (pseud. Artemus Ward), amerik. humorist, f. omkr. 1834 Waterford, d. 67 England. Skr. nov., skisser m. m.

Browning (brauning), 1) Rob., eng. skald, f. 1812 nära London, d. 89 Venedig, först bekant gm dramen Paracelsus (35). Skr. dramer, sorgspel m. m. — Hans hustru 2) Elizab., f. Barrett 09 London, d. 61 Italien. Skr.: The drama of exile (33) m. m.

brownister (braun-), en af Rob. Brown omkr. 1581 stiftad sekt, förkastande hvarje statsrelig.

Brozik (bråschik), Wzl., böhm. hist.-mål., f. 1852 vid Pilsen, sed. 76 i Paris, d. där 01.

Bruce (brûs), gam. skotsk släkt af normand, urspr., 1) Robert d. ä., dukade 1286 und. i striden om tronen. — Hans sonson 2) Robert d. y., f. 1274, kon. i Skottland 1306, segrade 14 v. Bannockburn öfver engelsm., d. 29. — Hans son 3) David, kon. af Skottland, f. 1323, efterträd. fadern, måste fly 32, återkom 42, i eng. fångenskap 46/57, d. 71.

Bruce (brûs), James, eng. afrikares., f. 1730, reste i n. och ö. Afrika, d. 94 England. Reseskildringar.

Bruchsal, st. i Baden, v. Salzbach, 13,555 inv. Slott, fabr.

brucīn, kem., mycket giftig alkaloid ur några arter af fam. Stychneæ. Färglösa, bittert smak. kristaller, lösl. i kok. vatten o. alkohol. Framkallar muskelkramp.

Bruck, Karl Ludw. v., frih., österr. statsm., f. 1798 Elberfeld, en af grundl. af österr. Lloyd, 48/51 handels- o. arbetsmin., 53/55 sändeb. i Konstpl. 55/60 finansmin., orättvist beskylld för delaktighet i underslefven under it. kriget, d. gm själfmord 60.

Brueghel (bröchel), 1) Pieter d. ä. (Bond-B.), holl. genremål., f. omkr. 1525, d. omkr. 69 Brüssel. Framställn. ur bondelifvet. — Hans son 2) Pieter d. y. (Helvetes-B.), genremål., f. omkr. 1565 Brüssel, d. omkr. 37 Antwerpen. Helvetesscener m. m. — Dennes bror 3) Jan (Sammets- o. Blomster-B.), landskapsm., f. 1568 Brüssel, d. 25 Antwerpen.

Bruges (brysch), se Brügge.

Brügge, fr., Bruges, belg. st. nära Nordsjön, 54,000 inv., ford. en af världshand. medelpktr. Rådh., bibl., semin., gymn., akad., bot. trädg.

Brugsch, Heinr. Karl, ty. berest egyptolog, f. 1827 Berlin, resor i Egypten o. Persien, sed. 70 direkt, v. egypt. akad. i Kairo. Sed. 86 i Berlin, d. 94 Charlottenburg. Förf.

Brühl, 1) Heinr. v., grefv., sach. statsm., f. 1700, allsmäktig min. und. Aug. III, saknade framstående statsm.-insikter, störtade Sachsen i 7:år. krig. o. förorsakade det en skuld af omkr. 270 mill. kr. samt försnillade för egen räkning öfver 14 mill. kr., d. 63. — Hans son 2) Friedr. Aloys. [ 134 ]v., gref., fulländ. världsm., mus., mål., mat. o. skald, f. 1739 Dresden, 58 kronstorfälttygmästare, d. 93 Berlin. — Hans brorson 3) Kl. Friedr. Mor. Paul v., f. 1772 Pförten, d. 37 ss. gen.-intend. för de kgl. muséerna i Berlin.

Bruhn, Anders, teol., f. 1778, domprost i Västerås 36, bisk. i Gbg 40, d. där 56. Skr.: Christna kyrkans allm. hist (3:e uppl. 34), Comp. theologiæ dogmaticæ (3:e uppl. 37).

Bruhns, Karl Krist., ty. astron., f. 1830 Plön, d. 81 ss. direkt, för observat. i Leipzig. Har uppt. fl. kometer. Förf.

bruit (bryī), fr., oväsen, prat; tant de bruit pour une omelette (tang dö b. pûr yn åmölätt') så mycket väsen för en pannkaka; mycket väsen för ingenting.

bruljēra, fr., bringa i oordn., stifta oenighet emellan.

Brülov, K., ry. hist.-mål., f. 1799 Petersb., d. 52 nära Rom.

Brumaire (brymär), fr., »dim-månad», enl. 1:a fr. revolut, tidräkn. tiden från 22 okt. t. 21 nov.

Brun, 1) Joh. Nordal, nor. präst o. skald, f. 1745 nära Trondhjem, d. 16 ss. bisk. i Bergen. Skr.: Zarine (72), Boer jeg på det höje fjäld m. m. — 2) Johannes, nor. skådesp., f. 1832, ypperlig tolkare af Holbergsfigurer, d. 90.

Brun, se Le Brun.

Brunbäcks färja v. Dalälfven i Folkärna socken o. Kopparbergs l., bek. f. dalkarlarnes seger öfv. dan. april 1521.

Brundūsium, se Brindisi.

Brune (bryn), Guill. Marie Anne, fr. marsk., f. 1763 Brives la Gaillarde, 96 brigadgen., proklam. 98 Helvetiska republ., 1800 öfverbefälh. öfver it. arméen, 04 marsk., 06 guvern. öfv. hansestäderna, eröfr. 07 sv. Pommern, efter Napol. I.s störtande af pöbeln mörd. i Avignon 15.

Brunel (brynäl'), 1) Sir Marc Isambard, fr. ingen., f. 1769 Hacqueville, d. 49 London. Byggde 25/42 tunneln und. Themsen. — Hans son 2) Isamb. Kingd., eng. ing., f. 1806 Portsmouth, d. 59, byggde London-Bristolbanan, jättefartygen Gr. Britain, Gr. Western och Gr. Eastern m. m.

Brunelleschi (-les'ki), Filippo, it. arkit., renässansstilens fader, f. 1377 Florens, d. där 46. Kupolen å Florens' domkyrka, Palazzo Pitto i Florens m. m.

brunēra, fr., vanl. gm bestrykning m. klorantimon öfverdraga järnartiklar m. gläns, brun yta t. skydd mot rost.

Brunet (brynē), Jacq. Charl., fr. bibliogr., f. 1780, d. 67. Skr.: Manuel du libraire etc. (5:e uppl. 60/65).

brunett', fr., person m. bruna ögon, mörk hy o. mörkt hår; mörklagd.

Brunhild, 1) dotter t. västgot, kon. Athanagild, g. m. Sigbert af Austrasien, utrotade näst. hela merovingiska kon.-huset, 613 tillfångatagen af Klotar af Neustrien o. släpad t. döds. — 2) drottn. af Isenland (i Nibelungensagan).

Brunius, Karl Georg, arkit. o. konsthist., f. 1792 Tanum, 24 prof. i grekiska i Lund, d. där 69. Skr. : Resa genom Halland, Bohusl. etc. (39) Konstanteckn. (51) Gottlands konsthist. (64/66) m. m.

Brunke, se Brunkow. -berg, ford. hög sandås, där nu en stor del af Norrmalm i Sthm ligger. Sl. 10/10 1471.

brunkol, fossil, brun t. svart kolmassa, innehåller 55/57 % kol o. en mängd bitumen; brinner lätt, m. starkt sotande låga. De böhmiska b. anses bäst. B. lämna gm destill, en tjära, af hkn fotogen, paraffin o. solarolja framställas.

Brunkow (Brunke), Joh. v., drotsete, kon. Birger Magnussons gunstling, afrättad 1319 på det efter honom uppkallade Brunkeberg (se d. o.).

[ 135 ]brunn, i marken gräfd, mur-, trä- l. järnbeklädd fördjupning f. uppsamling af det ur jord. framkvällande vattnet, s. sed. uppfordras gm pumpar l. på annat sätt. Artesisk b. (eft. fr. prov. Artois), så djupt sänkt borrhål, att man ofvanpå ett f. vatten ogenomträngl. ler- l. bergskikt påträffat ett vattenför. lager, m. så högt belägna tillflöden, att vattnet af sitt eget tryck drifves upp t. jordytan.

Brünn, hst. i Mähren, vid Schwarzawa o. Zwittawa. 118,000 inv. Bisk., talr. palats, domkyrka, evang. superintend., läroanstalter.

Brunnen, schweiz. by v. Vierwaldstättersjön, 1315 förbund. mel. Schwyz, Uri och Unterwalden förnyadt där.

Brünnow, Fz. Friedr. Ernst., astron., f. 1821 Berlin, sed. 66 prof. i Dublin; d. 91 Heidelberg. Förf.

Brunnsviken, insjö n. om Sthm.

Bruno, den store, f. 925, 53 ärkebisk. i Köln, 54 hert. af Lothringen, d. 65 Reims. Lärd o. klosterreformator.

Bruno, Giordano, it. filos., f. omkr. 1550 Nola, dominikanermunk, föregång, t. det nya panteist. syst., förde ett äfventyrl. o. kringirrande lif. Kättarbränd i Rom 1600. Förf.

brunockra, min., trådigt, tätt l. jordartadt miner., best. af järnoxidhydrat, gul- t. svartbrunt, förekom, i Jämtland o. flerstädes utrikes, där det anv. s. järnmalm. Jordartad b. begagnas t. målarfärg.

brunsten, mangansuperoxid, min., svart l. stålgrå, svag metallglans, tradig l. kornig textur. Eg. v. 4,6/4,9. Förekommer i Västergötland, Dalarna, Småland, Harz, Sachsen, Böhmen m. fl. Stor tekn. anv., ss. t. beredn. af klor, syre, blekn., glastillverkn.

Brunswick, se New B.

Brusewitz, Gust. Henr., arkeol., artist, f. 1812 Göteborg, sed. 65 intend. f. Göteborgs musei hist. afd., d. där 99. Skr.: Elfsyssel Hist. minnen etc. (60/64) m. m.

brushane, Philomachus pugnax L., Totanidæ, orn., näbben af hufvudets längd, bakryggen mörkgrå. Hannen har i vårdräkt bröstet o. sidorna svarta m. insprängdt hvitt, magen hvit, vingpennorna brunsvarta, stjärten brungrå, halsen med krage af mycket växlande färg; honan o. båda könen i höstdräkt sakna krage. Tämligen allmän. Flyttfågel.

brusque (brysk), se brysk.

Brussa, Bursa, st. i M. Asien, icke långt från Marmarasjön, 76,300 inv. Silkesodl., sidenfabr.

Brüsterort, udde v. östra änden af Danzigerbukten.

brutāl, fr., rå, plump. -itet, plumphet.

Brutt'ium, g. geogr., landskap i s. Italien (nuv. Kalabrien). St.: Rhegium, Locri, Croton m. fl. Inv. voro greker o. lukaner. Underkufv. af rom. 272 f. K.

brutt'o, it., utan afdrag. -inkomst, utan afräkn. af omkostnader. -vikt, utan afräkn. af omslag l. packtyg.

Brūtus, 1) Lucius Junius, föranledde 510 f. K. fördrifvandet af Tarquinius Superbus, emedan denne låtit döda alla hans anförvanter. Grundl. af rom. republ. o. dess förste konsul, d. 509. — 2) Marcus Junius, f. 85 f. K., 48 Cæsars anhängare, sed. en af deltagarne i dennes mord, slog 42 Octavianus vid Philippi, 20 dagar därefter själf besegrad, störtade han sig på sitt svärd o. dog. — 3) Decimus Junius, först en af Cæsars förtrogne, sedermera en af de sammansvurne, dödad 43 i kriget mot Antonius.

Bruun (brun), 1) Malte Konr., dan. skald o. geogr., f. 1755 Tisted, landsförvist 1800, d. 26 Paris. Skr.: Aristokraternes catechismus (96) Géographie universelle (10/29) m. m. — 2) Krist. [ 136 ]Valter, dan. bibliogr. o. förf., f. 1831 Köpenh., 63/01 bibl. i kgl. bibl. där. Skr.: Niels Juel og hollænderne (71) m. m.

Brüx, Brix, st. i Böhmen, v. Biela, 645,500 inv. Fabr., brunkolsgrufvor.

Bruxelles (brysäll'), se Bryssel.

Bruyère (bryijär), Jean de la, fr. förf., f. 1645 Paris, d. 96 Versailles. Skr.: Les caraetéres ... de ce siècle (88) m. m.

Bruzelius, 1) Magnus, hist., präst, f. 1786 Tommarp, d. 55 ss. prost i Lunds stift. Skr.: Sveriges hist. f. ungdom (17) m. m. — Hans kusin 2) Eman., boktr. o. bokförl., f. 1786 Stbm, d. 32 Upps. Utg. Bibl. des deutsch. Class. (11/21), 76 bd. — Den förstnämndes bror 3) Arvid Sture, kir., f. 1799 Tommarp, 47/58 prof. i Lund, d. 65. — Hans brorson 4) Nils Gust., fornforsk., f. 1826 Tommarp, sed. 65 rektor i Ystad, d. 95 Lund. Skr.: Allmogelifvet i Ingelstads härad etc. (76) m. m. — Hans bror 5) And. Joh., biogr., f. 1831, sed. 70 sekret, i Medicinalstyrelsen, d. 01. Skr.: Sveriges läkarehist. Ny följd (72,75) m. m. — Magn. B.s son 6) Magn. Ragnar, läkare, f. 1832 Löderup, sed. 77 prof. samt öfverläkare v. Serafimerlasarettet, d. 02. Förf.

Bryant (braj'ant), Will. Cullen, nordam. skald, f. 1794 Cummington (Mass.), fr. 26 medredakt. af »Evening Post», d. 78 Long Island. Skr. Poetical works m. m., utmärkta för mästerskap i formen.

brygd, Selache maxima, den största af alla fiskar, 10/12 m. l., hör t. hajarna, men har klen tandbeväpning, liknar t. lefnadssättet hvalarna, har sitt hemvist i n. Atl. o. Ishafvet. Fångas, dock sällan, vid Norges kust, f. sin lefver, hvaraf beredes tran.

bryggvåg, se våg.

brylå, fr., dryck af konjak m. tillsats af socker o. kryddor.

Brynhild, Sigurd Fafnesbanes maka o. mor t. Åslög (se d. o.).

brynja, ungefär = pansarskjorta. Jfr harnesk.

bryologī, gr., läran om mossorna.

bryozōer, gr., se mossdjur.

brysk, fr., tvär, het, grof.

Bryssel, Bruxelles, hst. i Belgien, v. Senne, 199,696 inv., tills. m. de 11 förstad, omkr. 675,700. Kanaler, gotisk katedral, palats, univers., mål.-akad., museum, konservat., bildh.-skola, bibl., observat., bot. o. zo. trädg., militärskola. Spetsfabr. m. m. Hst. 1831.

bryssel|kål, bladkål med egendoml. fin smak. -matta, ett slags dyrbar matta af fin ull. -spets, belg. fina spetsar med botten af maskor.

Bråborg, ford. kungsgård o. slott v. Bråviken.

bråck, Hernia, läk., kallas, när ngn af inälfvorna, vanligtv. en tarm o. oment, tränger ut o. bildar en knöl i kroppens yttre delar, företrädesvis lårvecket (lårbråck), nafveln (nafvelbråck) l. ljumsken samt därifrån i yttre könsdelarna (ljumskbråck). Orsaker: medfödd svaghet i bråcktrakterna, inre tryck, yttre våld m. m. Botemedel: bråckets tillbakaförande o. begagnande af bråckband l. ock operation. Kan öfvergå i brand, och måste då underkastas operation.

bråk, mat, ett tal, som betecknar en l. flera lika stora delar af enheten.

Bråkenhjelm, Per Reinh., mat., f. 1796 Pjetteryd, 37/57 lektor vid krigsakad. på Karlberg, d. 78 ss. kyrkoh. i Gbgs stift. Skr.: Proportionslära eft. Euklides (32), Euklides' Elementa, m. m.

Bråvalla hed, fält, förmodl. i närheten af Bråviken. Slag mel. Harald Hildetand o. Sigurd Ring.

Bråviken, en mel. Södermanl, o. Östergötl. inskjutande vik af Östersjön.

brä, norsk., glaciär.

[ 137 ]brädgång, sjö., ett fartygs yttre beklädn. ofvanför öfre däck.

bräken, se ormbunkar.

brännare, 1) se brandskepp. 2) m. brännaresats fylld hylsa af papper.

bränneålder, den tid (yngre bronsåldern o. järnåldern), då i Norden liken brändes.

brännglas, se solglas.

bränning, vågor, som häftigt bryta mot en strand l. öfver ref, klippor l. grund.

Brännkyrka, ort nära Sthm. Sl. 1518.

brännpunkt, focus, fys., d. punkt, i hkn m. haa parallella ljusstrålar v. konvexa linser o. konkava speglar sammanträffa (reel b.), o. fr. hkn de v. konkava linser o. konvexa speglar tyckas utgå (virtuell b.). Afståndet mel. b. o. linsens l. spegelns midtpunkt kallas brännvidd l. fokaldistans.

brännspegel, fys., konkav (sfärisk l. parabolisk) metallspegel, gm hkn solstrålarna sammanbrytas för att i brännpunkten alstra hetta.

brännvidd, se brännpunkt.

brännvin, en företrädesvis af råg o. potatis beredd spritdryck. Jfr alkohol, sprit. -s se sprittillverkning.

brännässla, Urtica L., Urlicaceæ, bot., U. dioica L. har brännhår, s. gå af v. beröring o. innehålla myrsyra, hkn förorsakar en brännande smärta. Stjälkfibrerna förarbetades fordom t. nättelduk; de unga skotten anv. t. grönsaker.

bräss, anat., en i brösthålans framsida befintl. körtel, förekommer endast hos nyfödda. Hos nyfödda kalfvar kalfbräss.

bröd, den civiliserade mskns förnämsta födoämne, utgöres af en blandn. af mjöl (is. af hvete o. råg), vatten o. surdeg, jäst l. bakpulver, s. förarbetas t. deg, formas på olika sätt o. gräddas i ugn. Hveteb. användes mest i Engld., Frankr. o. För. st., råg-b. i Skandinav, o. Tyskld.

brödfruktträdet, se Artocarpus.

brödraförsamlingen, evangeliska, se hernhutare.

Bröms, se Liliestråle.

Brömsebro, en öfver Brömsebäck led. bro; freder mel. Sverige o. Danm. 1541 o. 1645.

Brömsebäck, mel. Kalmar o. Blekinge l., t. 1658 en del af riksgränsen mel. Sverige o. Danmark.

Bröschner, Hans, dan. filos., f. 1820 Fredericia, 70 prof. i Köpenh., d. 75. Skr.: Bidrag til opfattelsen af philosophiens hist. udvikling (69) m. m.

bröst, anat, bålens öfre del, best. af 12 ryggkotor, 12 däremot ledande par refben, af hka de 7 öfversta förenas gm bröstbenet, o. bröstmuskulaturen. Ryggkotorna, refbenen o. bröstbenet bilda bröstkorgen, s. invänd, är beklädd m. en bindväfsmembran: brösthinnan (Pleura). I brösthålan inneslutas hjärtat, lungorna m. m. Bröst tages ock i bemärkelse af kvinnomjölk afsöndrande organ.

bröstböld, läk., bulnad i kvinnobröst, is. i förening m. digifning. Orsaker: förkylning, rubbning i digifningen m. m. Säkraste botemedlet: lansetten i en skicklig o. dristig operatörs hand.

bröstfenor, fiskarnas främsta fenor, motsvar. de högre djurens framfötter (armar).

bröstharnesk, se harnesk.

brösthinneinflammation, Pleuritis, patol., en med vätskeafsöndring förenad inflam. i bröst- l. lunghinnan. Orsaker: förkyln., skador å bröstkorgen (refbensbrott, stick- o. skottsår o. d.), lungsjukdomar m. m. Symtom: stickande smärta i sid. af bröstet, svårighet att andas, torrhosta, feber m. m. Behandl.: koppn., svettdrifvande medel, pensling m. jod, vätskans aflägsnande gm operation m. m.

bröstkatarr, se bronkit.

bröstkörtel, Mamma, anat, en [ 138 ]drufformig, på bindväf rik o. m. fett omgifven körtel på hvardera sidan om bröstbenet o. und. huden. Tjänar hos kvinnan t. att afsöndra mjölk o. slutar med den tappformiga bröstvårtan, i hkn de 15/20 mjölkgångarna utmynna.

bröstnagel, art, en bakpå föreställaren fäst järnnagel, s. inpassas i bröstnagelshålet i lavettsvansen för att förena lavett o. föreställare.

bröstpulver, läk., upphostn. o. afföring befordrande medel.

bröst-te, läk., blandn. af althæa-, lakrits- o. violrot, maskrosblad, kungsljusblommor o. stjärnanis. Anv. mot hosta.

bröstvattensot, patol., v. vanl. vattensot, hjärtfel, njursjukdomar m. m. förekommande vätskeutgjutning i brösthålan. Förorsakar andnöd. Behandlingen riktas mot grundsjukdomen; blir andnöden för svår, måste vattnet aflägsnas genom operation.

bröstvårta, se bröstkörtel.

bröstvärn, 1) byg., ungef. = balustrad; 2) kr., bef. jordvallar l. lutande timmerskärmar t. mot fientlig eld.

Bröt-Anund, se Anund.

bubōn, gr., läk., inflammatorisk ansvälln. af lymfkörtlarna i halsen, armhålan l. ljumsken.

Buccanier, se Boucanier.

Bucco, se atellaner.

Bucentaur, Bucentōro, it., präktig farkost, från hkn dogen i Venezia årl. kastade en ring i Adriat. haf. ss. en sinnebild af Venezias förmäln. m. detsamma.

Bucēphalus, se Bukefalos.

Bucer, Martin, ty. reform., f. 1491 Schlettstadt, sträfvade eft. en förening mel. lutheraner o. reformerta, d. 51 Cambridge. Skr.: Confessio tetrapolitana (30).

Buchanan (bökänn'en), 1) George, skotsk lärd, f. 1506, Maria Stuarts lärare, d. 82. Skr.: Rerum scoticarum hist. m. m. — 2) James, amer. statsm., f. 1791 Pennsylv., 20 medl. af kongressen, 33 senator, 45 statssekret., 57/61 pres., gaf gm att gynna slafstaterna anledning till inbördeskrigets utbrott, d. 68 Wheatland.

Buchara, se Bokhara.

Buchholtz, Heinr., ty. romanförf., f. 1607, d. 71. En af 1600-talets förnämsta romanförf., reste 88/90 i Australien,.Nya Guinea och Ost-Asien.

Buchner, Max, afrikares., f. 1846 München,

Bückeburg, hst. i furstend. Schaumburg-Lippe, 5,625 inv.

Buckingham (böck-'),George Villiers, hert., eng. statsm., Jakob I:s gunstling, f. 1592 Brookesby, fick den ena utmärkelsen eft. d. andra, ss. Karl I:s min. mördad 28 af löjtn. Felton. — Hans son 2) G. Villiers, hert, statsm., f. 1627, Karl I:s gunstl., und. Cromwell i Towern, 69 medl. af Cabalministären, slöt sig t. opposit. o. förvisades, d. 88. — 3) Rich. Plantagenet, hert. af B. o. Chandos, urspr. lord Temple, eng. statsm., f. 1797, tory, 41/42 min., ruinerade sig o. drog sig tillbaka, d. 61. Förf.

Buckle (böckl), Henry Thom., eng. hist., f. 1822 Lee, d. 62 Damaskus. Grundl. gm sin Hislory of civilisation in England (57/61; äfv. öfvers. på sv.) en vetenskapl. behandl. af kulturhist.

buckskin (böck'-) eng., på rätsidan öfverskuret, kypradt, klädesart, ylletyg.

Budapest (-pescht), hst. i Ungarn, på ömse sidor om Donau, består af de 1873 fören. st. Buda (Ofen) på högra o. Pest på vänstra stranden, 732,322 inv. Hängbro, fästn., univ., vetenskaps- o. mål.-akad., handelsakad., museum, kaserner, rådhus, banker, börs, fabr., varma källor, vinodl.

Budda (»den upplyste»), hedersnamn f. Sidharta, af kon.-släkten Sakia (däraf binamnet Sakiamuni = eremiten af Sakiastammen), f. i 5:e l. 6:e årh. f. Kr. uti n. [ 139 ]Indien, stiftare af den eft. honom uppkallade buddismen. B. förkastade alla blodsoffer o. kastväsendet o. ansåg de fattiga o. elända företrädesvis kallade t. lycksalighet. Det gudomliga var enl. hans åsikt f. mskn fullkoml. ofattligt o. kunde därför ej ens tillbedjas, hvaraf följde, att han helt o. hållet förbisåg gudarne. B. stiftade äfv. munkkloster. Hufvuddragen i B:s lära äro, att mskn, s. företrädesvis är underkastad karma l. följdernas lag (enl. hkn hvarje handl. medför belöning l. straff), end. gm undertryckande af alla lidelser och lustar samt gm försakelser kan vinna befrielse från själavandringen o. komma t. sitt yttersta mål: nirvana l. utslocknandet. Buddismen, s. ej innehöll någon opposition mot bramismen, utan utbildade sig ur denna, var red. i 3:e årh. f. K. statsrel. i Indien o. utbredde sig därifr. t. Afganistan, Baktrien, Ceylon o. Java; af bramismen småningom undanträngd fr. Främre Ind., vann den inträde i Bortre Ind. o. därifr. i Kina, Japan, Mongoliet o. Tibet, hvarest sed. 14:e årh. dess hufvudsäte är.

Budde, Jöns, munk i Nådendal (Finl.) i slutet af 1400-talet. Öfversatte Judits, Esters, Ruts o. Makkabéernas böcker (utg. af G. E. Klemming) m. m.

Buddenbrock, Henr. Magn. v., frih., militär, f. 1685 Livland, gen.-löjtn. 40, slagen 41 v. Villmanstrand, halshuggen 48.

budget (bödd'schet), eng., förslag t. en stats l. kommuns utgifts- o. inkomststat.

Büdinger, Max, ty. hist., f. 1828 Kassel. sed. 72 prof. i Wien; d. där 02. Skr. rör. Österrikes o. Englands hist.

buddisering, metod att sterilisera mjölk gm tillsättande af vätesuperoxid. Uppkallad eft. dansken Budde.

Budissin, se Bautzen.

budoār, fr., litet smakfullt fruntimmerstoalettrum .

Buedwiz, böhm. st. v. Moldau, 39,328 inv. Bisk., domkyrka, fabr.

Buēnos Aires (-a'ires), sed. 1862 hst. i Argentinska republ., vid La Platafloden, 891,268 inv. Ärkebisk., univ., katedral, betydl. handel o. skeppsfart. Underhafskabel t. Montevideo.

buff'a, it., opera b., komisk opera.

Buffalo (böff'alå), nordamer. st. i staten N. York, v. Eriesj., 381,403 inv. Bisk., univ., akad., bank, park, fabr., hand.

Buffalo Bill, se Cody.

buffel, Bubalus, zo., nötkreatur m. bred, kullrig panna, stora, starka horn, styft, glest hår; färgen svartbrun. Den indiske b., Bos bubalus, kan tämjas o. förekommer i Asien, Ungarn, Egypt., Kaplandet, Ital. m. m. Den syd-afrik. b., Bos caffer, kan ej tämjas.

buff'ert, inrätta, i båda ändarna på järnvägsvagnar för att, då de stöta mot haa, minska stötens häftighet.

buffet, se byffé.

Buffet (byfē), Louis Jos., fr. stats-m., f. 1818 Mirecourt, 49 o. 51 handelsmin., 70 finansmin., 72/75 pres. i deput.-kam., 75/76 vice pres. i konselj, o. inrikesmin., d. 98 Paris.

Buffon (byffång'), George Louis Leclerc de, gref., fr. naturforsk., f. 1707 Montbard, d. 88 Paris. Gläns. stil. Skr.: Hist. naturelle etc. (49/88), 36 bd, m. m.

buffonnerī, fr., tokigt upptåg, gyckelspel.

Bug, 1) bifl. t. Weichsel, t. h., i Ryssl. o. Polen, 730 km. l., 2) fl. i Ryssl. utmynnar i Svarta haf., 801 km. l.

Bugenhagen, Joh., dr Pomeranus ty. reformator, f. 1485 Wollin, Luthers vän o. medhjälpare, d. 58 ss. gen.-superintendent i Wittenberg. Tills. m. Melanchthon förf. t. Leipziger Interim; öfversatte Luthers bibel på plattyska.

[ 140 ]Bugge, 1) Thomas, dan. astron., f. 1740 Köpenh., d. 15 ss. prof. där. Skr. i astron. o. mat. — 2) Elseus Sophus, nor. språkforsk., f. 1833 Laurvig, sed. 66 prof. i Kristiania, d. 07. Skr.: Norræn fornkvædi etc. (67), Runeindskriften på Rökstenen (73/78), m. m. samt utgaf den äldre Eddan.

Buhl, Ludw. v., ty. läkare, f. 1816 München, d. 80 ss. prof. där. Skr. om kolera, tyfus, difteri, lungsjukdomar m. m.

Buijs Ballott (böjs ball'å), Christof. Hen. Died., holl. meteorol., f. 1817 Klötingen, 78 direkt, f. meteorol. inst. i Utrecht, d. 90. Hufvudrepres. f. nyare meteorolog.

Buitenzorg (böjt-), st. på Java, s. om Batavia, holl. gen.-guvernörens residens. Sundt klimat.

Bujuk'edere, by nära Konstpl, v. Bosporen. Palats. Kristna sändebudens sommarresidens.

buk, nedre delen af bålen mel. bröstet o. bäckenbenet. Dess inre, bukhålan, s. innesluter magsäcken, tarmarna, lefvern, mjälten, njurarna, pankreas, kvinnans inre könsorgan, blåsan m. m., är t. största delen beklädd med en bindväfsmembran: bukhinnan (Peritoneum).

Bukariet, äfv. namn på Bokara (se d. o.).

Bukarest, Bukurescht, hst. i Rumänien, v. Dumbovitsa, 288,500 inv. Ärkebisk., univ., palats, höggre fruntimmers-, handels-, slöjd- o. krigsskola, konserv., museer.

Buke'falos, Bucephalus, Alexander d. stores stridshäst.

bukett, fr., blomsterkvast.

buk|hinna, se buk. -hinneinflammation, Peritonitis, patol., inflamm. utg. från bukhinnan, orsakande varsamling af fibrinär l. varig vätska i bukhålan. Orsaker: förkyln., yttre skada, magkräfta, mag- o. tarmsår, sjukdomar i lefvern, mjälten, blåsan, lifmodern o. äggstockarna, bråckinklämn. m. m. Symtom: häftig smärta, feber, kräkningar, förstoppn. Behandl.: blodiglar, kalla l. varma omslag, opium, lavemang o. a. Ofta dödlig, -håla, se buk.

Bukkenfjorden, vik af Nordsj. på Norges västkust, n. om Stavanger.

bukōlisk dikt, herdekväde, skildr. af herdelifvet.

Bukovīna, hertigd., österr. kronland, 10,451 kv.km., 730,195 inv. Gränsar i n. till Galizien, i ö. o. s. till Moldau, i v. till Ungarn o. Galizien. Berg: Karpaterna o. dess grenar. Högsta bergtopp Dsumalen (1,853m.). Fl: Dnjestr, Prut, Seret (m. bifl. t. h.: Suczava o. Bistritz). Hufvudnäring: boskapsskötsel o. åkerbr. Prod.: järn, koppar, salt m. m. Befolkn.: rutener, rumäner, tyskar, polacker, magyarer, zigenare. Indelas i 8 distrikt. Hst. Czernovitz.

buk|snitt, Laparotomia, kir., bukhålans öppnande för aflägsnande af främmande kroppar l. inre svulster o. kräftväxter, för operationer på äggstockarna, vid kejsarsnitt m. m. Ganska farlig, emedan bukhinneinflammation lätt uppkommer, -spottkörtel, Pankreas, anat, en 20 cm. l. o. 4 cm. b., platt, blekgul, knottrig körtel, ligg. bakom magsäcken, mel. mjälten o. tolffingerstarmen, i hkn den afsöndrar en vätska, s ombildar stärkelse t. socker, fint fördelar fettet o. t. en del löser sådana s. ägghviteämnen o. således kraftigt bidrager t. matsmältningen, -talare, person, s. kan förändra rösten så, att denna för åhöraren tyckes komma från annan person l. från annat håll.

Bukurescht, se Bukarest.

bukvattensot, patol., utaf hjärtfel, lung-, lefver- o. njursjukdomar, kräfta i underlifvet, blodstockning i portådern m. m. förorsakad vätskesaml. i bukhålan, hvarigm buken drifves upp o. andnöd ofta uppkommer. Behandlas i fören. med grundsjukdomen samt med afförande o. urindrifvande [ 141 ]medel. Ofta måste tappning företagas.

buldān, ett slags grof hampväfnad.

bulevārd, fr., m. träd planterad gata.

Bulgārien med Östrumilien, ärftligt o. konstitutionellt kon.-rike, (furstendöme 1878/1908), 96,345 kv.km., öfv. 4 mill. inv. Gränsar i n. till Rumänien (Donau), i ö. till Svarta haf., i s. t. Rumilien (Balkan), i v. t. Rumilien o. Serbien. Berg: Balkan (se d. o.) m. dess förgreningar. Fl.: Donau (m. dess bifl. t. h.: Dschibra, Ogustul, Isker, Vid, Osma, Jantra, Lom). Klimat: hårdt. Prod.: Spannmål, rosenolja, ost, lin, hudar, boskap. Befolkn.: bulgarer, tatarer, tscherkesser, osmaner, greker, judar, zigenare m. fl. Språket: slav. språkstam; litteraturen företrädesvis lyrisk folkpoesi. Hst. So'fia, kröningst. Tirnova. Öfr. st. Rustschuk, Varna, Schumla, Viddin, Rasgrad, Sistova, Plevna, Tirnova, Silistria m. fl. B. blef 1391 turk. prov. o. fick gm Berlinkongressen 1878 själfstyrelserätt. Rel.: öfverväg. grekisk-kat. Handelsflottan 14 ångf., 85 segelf. J = 1,601 km. T = 5,855 km. Armé: krigsstyrka 190,400 m., 1,080 kanoner, örlogsfl., 9 fartyg, 1,425 man. Nuv. regent Ferdinand I, sed. 08 konung.

Bul'garis, Dimitrios, gr. statsmin., f. 1796 Hydra, deltog i frihetskriget, 48/49 finansmin., 54/57, 66/75 kons.-pres., d. 78.

buljong, fr., köttsoppa utan afredn. o. grönsaker.

Bull, Ole Bornemann, nor. violinist, f. 1810 Bergen, började 31 sina konstresor, d. 80 Bergen. Komp. musik till Säterjentens söndag m. m.

Bull, se John B.

bull|a, lat., viktigare påfl. urkund, s. benämnes eft. begynnelseorden; egentl. metallkapseln t. det en dyl. vidhängande sigillet, -ārium, saml. af påfvebullor.

Bullaren, Norra o. Södra, 2 samnhäng. sjöar i Gbgs o. Bohus l.

bulldogg, en doggart.

bulletīn, bulletäng, fr., dagl. berättelse om t. ex. en persons sjukd., krigsoperationer o. d.

Bullinger, Joh. Heinr., schweiz. reformator, f. 1501 Bremgarten, d. 75 Zürich.

bullion (böll'jönn), eng., omyntadt guld o. silfver; frans på epåletter.

bulnad, se abscess.

Bülow, Freder. Henr. v., dan. gen., f. 1791 Slesv., segrade öfv. Bonin v. Fredericia 49, 55 sändeb. i London, d. 58. Monum. på Dybböls kyrkogård.

Bülow, (By'lå), 1) Friedr. Wilh. v., frih., grefve af Dennewitz, preus-s. gen., f. 1755 Altmark, deltog i krig enmot Napoleon I, bidrog väsentl. t. segern v. Waterloo, d. 16 Königsb. — 2) Karl Ed. v., förf., f. 1803 Berg, d. 53 Torgau. Skr. noveller m. m. — Hans son 3) Hans Guido v., pianist, f. 1830 Dresden, 80 hofmus.-intend. i Meiningen, d. 94 Kairo. Komp. o. mus. förf.

bulvān, ty., uppstoppad l. eftergjord orre att begagnas s. lockfågel; bild., lockbete, det synliga verktyget, s. får bära ansvaret.

Bulwer (bull'wör), se Lytton.

bumerang', halfmånform. träkastvapen hos inföd. i Australien; återvänder, när det icke träffar målet, till kastaren.

Bundafolk, se bantu.

Bundelkund, brit.-ind. agentskap i Central-Ind., s. om Ganges.

bundschu, se bondekrig.

bundsförvantskrig, 1) det grekiska 357/55 f. K., mel. Athen o de mäktigaste staterna i det 357 nystift. attiska förbundet, slutade m. dettas upplösn., 2) det romerska 91/88 f. K., mel. Rom. o. italiska folken för de senare vägrad medborgarerätt, slutade med att de erhöllo sdn.

bungalow (bönn'gälå), eng., [ 142 ]ostindiskt hus af trä l. flätadt bamburör, m. framskjutande tak.

Bunsen, 1) Krist. Karl Jos. v., frih., ty. statsm. o. lärd, f. 1791 Korbach (Waldeck), 27/38 min.-resid. i Rom, 39 sändeb. i Bern, 41 i London, afsked 54, 57 i preuss. herrehuset, d. 60 Bonn. Förf. — 2) Rob. Wilh., kem. o. fys., f. 1811 Göttingen, sed. 52 prof. i Heidelberg, d. 99 Heidelberg. Utbildade tills. m. Kirchhoff spektralanalysen, konstruerade den eft. honom benämnda stapeln, gasbrännaren o. fotometern. Förf.

Bunyan (bönnjänn), John, eng. folkpredikant o. förf., baptist, f. 1628, i fängelse 60/72, d. 88 London. Skr.: Pilgrim's progress etc. (öfvers. på sv.) m. m.

Buonapar'te, se Bonaparte.

Buonarott'i, se Michelangelo.

Bur, Bör, nord. myt., Bures son samt far t. Odin, Vilje o. Vi.

Burampur, befäst st. i brit. Ost-ind., prov. Nerbudda. 33,341 inv. Fabr.

burān, häftig hvirfvelvind på de sibir. stäpperna.

Burchiello (-kiell'å), it. folkskald, d. 1448 Rom.

Burckhardt, Joh. Ludw., schweiz. upptäcktsres., f. 1784 Lausanne, d. 17 Kairo. Reste i Syrien, Palestina, Arabien, Nubien, Egypten. Besteg Sinai. Förf.

Burckmair, Hans, ty. mål. o. träsnid., f. 1473 Augsburg, d. 31 där. Kejs. Maximilians triumftåg (1 ex. i Nationalmus. i Sthm) m. m.

Bure, nord. myt., den man, s. kon Ödhumla framslickade ur saltstenarna.

Bure, Anders, kartogr-, f. 1571 Ångermanl., d. 46 ss. assess. i Krigskoll, o. generalmatematicus. Utgaf kartor öfv. Skandinavien.

Bure, (Bureus), Joh., lärd, f. 1568 Åkerby, d. 53 ss. riksantikv. o. kgl. bibi. Skr.: Monum. helsingica (24), upptäckte o. utg. »Um slyrilse konunga ok höfdinga» (34).

bureau (byrå-), se byrå.

Bureau Vēritas (byrå), ett bolag för besiktn. o. klassificering af fartyg, med hufvudsäte i Paris.

Buren (bjûren), Martin van, den 8:e pres. i Förenta stat., f. 1782 Kinderhook (N. York), 21 kongressmedl., 29 guv. i stat. N. York, 32 vice o. 36 pres., d. 62.

burēter, mongol, nomadfolk i Sibirien.

burette, se byrett.

Bureus, se Bure.

Burg, st. i prov. Sachen, 22,432 inv. Klädesfabr.

Burgas, st. i Rumilien, v. Svarta haf., omkr. 11,728 inv. Hamn.

Burgdorf, st. i kant. Bern, 8,404 inv.

Bürger, Gottfr. Aug., ty. skald, f. 1747 Molmerswende v. Halberstadt, sed. 89 prof. i Göttingen, d. 94 i fattigdom. Skr. folkpoesi, is. ballader (Leonore, öfvers. på sv.) o. sånger

Burglen, by i schweiz. kant. Uri, nära Altorf. 1,500 inv. Tells födelseort.

Burgos, sp. st. v. Arlanzon, 30,167 inv. Fästn., ärkebisk., domkyrka, palats, triumfbåge. Sl. 10/11 1808; förgäf. belägr. af Wellington 19/9 —27/10 1812.

Burgschmiet (-schmit), Joh. Dan., ty. bildh. o. konstgjutare, f. 1796 Nürnberg, d. 58.

Burgu, se Borgu.

Burgund, namn på 1) det af german, folkstammen burgunder i västra Schweiz o. Savoyen grund, rike, s. småning. omfattade landet mel. Vogeserna, Rhône, Saône o. Medelhafvet o. slutl. blef en frankisk prov. I slutet af 9:e årh. bildades dock af det gamla burg. riket andra själfständ. stater, i det att grefve Boso af Vienne 879 grund. 2) kon.-riket Nedre B., omfattande landet mel. Alperna o. Rhône samt mel. Medelh. t. Doubs inlopp i Saône. Detta rike förenades 930 med det redan 888 bild. 3) kon.-riket [ 143 ]Öfre B., omfattande västra del. af Schweiz, prov. Franche-Comté samt största del. af Savoyen, gm hkn fören. uppkom 4) kon.-riket B. l. (eft. hst. Arles) Arelat, s. alltså i ö. begränsades af Alperna, i s. af Medelhaf, i v. af Rhône o. Saône samt i n. sköt upp t. hertigd. B. (se nedan 5). Efter kon. Rudolf III:s död (1030) blef riket förenadt m. det hel. rom. riket, hvars kejsare, Konrad II, 1034 lät kröna sig t. kon. af B. Eft. kejs. Karl IV:s död (1378) sönderföll B. emellertid i en mängd själfst. små territorier, hka efter hand införlifvades med Frankrike. — Samtidigt med att grefve Boso (se ofvan) gjorde sig t. kon. af Nedre B. grundades 877 af dennes bror, Richard af Autun, i nordligaste del. af det gaml. burg. riket 5) Hertigd. B, vid Saône o. öfre Seine. Småningom länspliktigt under Frankrike, blef hertigd. åter själfständigt under Filip III (1363/1404), o. dels gm krig, dels gm arf förenades tid eft. annan därmed de sed. s. k. Spanska Nederländerna m.m., så att hertigd. under Karl den djärfve (1467/97) i makt kunde mäta sig m. Europas största riken. Efter denne hertigs död kom det egentl. hertigdöm. B, (se Bourgogne) t. Frankrike; de öfr. prov. ärfdes af Karls dotter Maria och gingo (gm hennes giftermål med kejs. Maximilian) eft. hennes död t. österr. o. sedan t. span. monarkien.

Buridan (byridang'), Jean, fr. skolast., f. omkr. 1300 Béthune, d. 58. Bekant f. sitt påstående, att en hungrig åsna på lika afstånd från 2 lika stora o. lika goda höbuntar måste svälta ihjäl, emedan hon dragés lika mycket t. dem båda.

burin (byräng')> fr., grafstickel.

Burke (börk), 1) Edm., eng. statsm. o. talare, f. 1729 Dublin, 65 parlam.-ledarn., kämpade f. liberala reform, o. gynnade de amer. koloniernas anspr., afgjord motståndare till fr. revol., d. 97 vid Beaconsfield. Polit. skr. — 2) Rob. O'Hara, eng. upptäcktsres., f. 1821 St. Cleram (Irl.), d. 61 på återfärden från en expedit, t. Carpentariaviken.

Burkersdorf, by i Schlesien. Sl. 21/7 1762.

Burleigh (börli), Will. Cecil, lord, eng. statsm., f. 1520 Bourne, 48 statssekr., 49 insatt i Towern, und. Elisabet åter statssekr., befordrade hennes välde, bidrog i väsentlig mån t. Maria Stuarts fängslande o. afrättn., d. 98.

burlesk', fr., putslustig, tokrolig.

Burma, se Birma.

Burman, Pet., holl. filol., f. 1688 Utrecht, d. 41 ss. prof. i Leijden. Utg. grek. o. lat. klassiker.

Burmeister, Herm., ty. naturforsk., f. 1807 Stralsund, sed. 70 i Cordova (Syd-Amer.); resor i Brasil. o. Argent. republ., d. 92 Buenos Aires. Förf.

Burne-Jones (born dschåns), Sir Edw., eng. mål., f. 1833 i Birmingham, d. 98 London. Prerafaelismens företrädare.

Burney (börni), Charl., eng. mus.-hist., f. 1726 Shrewsbury, d. 14 London. Skr.: General hist. of music (76/89) m. m. Komp.

Burnley (börnle), eng. st. v. Burn, 100,569 inv. Fabr., stenkolsgr.

Burnouf (burnûf), Eug., fr. orien.-tal., f. 1801 Paris, d. där 52 ss. prof. Befordr. kännedomen af zendspr. Förf.

Burns (börns), Rob., Skottlands störste lyriker, f. 1759 nära Ayr, d. 96 Dumfries. Flera af B:s dikter öfvers. på sv.

Burnside (börnsajd), Ambr. Ever., nordamer. militär, f. 1824 Liberty, 61 brig.-gen., 62 gen.-maj. o. t. 63 öfverbefälh., d. 81.

būrnus, arab., egentl. beduinmantel; öfverrock m. kapuschong.

Burritt (börr'-), Elihu, nordamer. filantr. o. fredsapost, f. 1811 N. Britain, var först smed, predikade [ 144 ]i Amer. o. Europ. fred, deltog i fredskongr. i Bryssel, Paris, Frankf. o. London, d. 79. Förf.

Bursa, se Brussa.

Burscheid, st. i Rhenpreuss., v. Wupper, 6,259 inv. Fabr.

burschikōs, på studentmanér, »studentikos»; pojkaktigt.

Bursian, Konr., ty. filol. o. arkeol., f. 1830 Mutzschen, 74 prof. i München, d. där 83. Skr.: Geogr. v. Griechenland.

burspråk, smnkomst mel. en stads borgare; de därvid beslutade stadgar; byg, utbyggn. på rådhus l. annan större byggnad.

Bursvik, hamn på Gottl. sydv. kust.

Burton (börtn), Sir Rich. Franc., eng. upptäcktsres., f. 1821 Irl., eng. konsul i Triest, d. där 90. Resor i Asien, Afrika, Brasilien. Förf.

Bury (berr'i), fabr.-st. i eng. grefsk. Lancaster, 58,400 inv. B. Saint Edmunds, stad i eng. grefsk. Suffolk, 16,255 inv.

Busch, Moritz, ty. förf., f. 1821 Dresden, d. 99 Leipzig. Skr.: Bismarck u. seine Leute (79; öfvers. på sv.) m. m.

Büsching, 1) Ant. Friedr., ty. geogr., f. 1724 Stadthagen, d. 93 Berlin. Skr.: Erdbeschreib. m. m. — Hans son 2) Joh. Gust. Gottl., språkforsk., f. 1783, d. 29 ss. prof. i Breslau. Utg.: Deutsche Volkslieder (07) m. m.

buschmän, folkstam i sydv. Afr., besläkt. m. hottentotterna.

Busen'to, fl. i nedre It., utfaller v. Cosenza i Tarantoviken. Alariks begrafningsplats, enl. sägen.

bushel (bösch'el), spannmålsmått = 36,35 l. i Engld, 35,24 l. i Amer.

bushrangers (busch'rendschörs), eng., förr i austral. förbrytarkolonierna namn på de af rof lefvande förbrytarne.

business (biss'nes), eng., affär, yrke, syssla.

bussarong', blus. -er, vida sjömansbyxor.

Busser, Joh. Bened., förf., f. 1729 Rumskulla, d. 99 ss. kyrkoh. i Link. stift. Skr.: Utkast till beskrifn. om Upps. (69/73) m. m.

bussōl, fr., = kompass.

Butān, själfständ. ostind. rike n. om Bengalen, v. Himalaja, 34,000 kv.km., 250,000 inv.

Bute (bjût), skotsk ö o. grefsk.

butelj', fr. glasflaska för öl, vin o. d.

butīk, fr., salubod.

Butler (bott'-) 1) Walter, irl., 1632 öfverste und. Wallenstein, s. mördades af B. i Eger 34, därför belönad med grefvetit. o. jordegendomar, d. s. å. — 2) Samuel, eng. skald, f. 1612 Strensham, d. 80 London. Skr: Hudibras m. m.

Butsch, Joh. Alb., teol., f. 1800 Borås, 36 prof. i Upps. 37 bisk. i Skara, d. 75. Två ggr på försl. t. ärkebisk.

buxbom, Baxus L., Euphorbiaceæ, bot, B. sempervirens L., lågväxt träd i s. Eur. o. främre Asien, m. blekgul, hård o. tung ved. Anv. t. träsnittstockar o. blåsinstr. m. m.; odlas i trädgårdar s. infattningsväxt.

Buxhövden, Fredr. Vilh. v., ry. fältherre, f. 1750 Livland, deltog i fälttåg, mot svenskarne 88/90 o. 1808, d. 11 Lode.

by, holl., sjö., snart öfvergående vindstöt.

byffé, fr., skänkskåp, ställe för servering af förfriskningar vid tillställningar.

Bygdén, And. Leon., filos., bibliognost, f.1844, sed. 1904 bibl. v. Upps. univ. Skr.: Benjamin Höijer (72), Upps. univ. fyrahundra års jubelfest (79) m. m.

byggnads|gillen, -skrån, i medeltiden uppkomna förening, af byggnadsarbetare; erhöllo slutl. vissa privilegier. Hufvudorter därför: Strassburg, Wien, Köln o. Zürich.

byggnadskonst, arkitektur, den äldsta af de bild. konst., hvilkens uppgift är att af vissa material, sten, trä, tegel, järn, uppföra byggnadsverk samt gifva dessa jämte en ändamålet motsvar. inredn. äfven ett smakfullt yttre. Den äldsta byggnadskonsten, af [ 145 ]hkn väldiga minnesmärken ännu finnas i Egypten, främre o. mellersta Asien, utbildades i Grekld omkr. 600 f. K. t. egentl. »konst», o. und. detta lands blomstringsperiod särskildes de 3 doriska, joniska o. korintiska stilarna. Då Grekld blifvit romersk provins, kom med grekerna äfven deras byggnadskonst t. It., där den gm inverkan på den etruskiska bildade den romerska, s. i 1:a årh. e. K. nådde sin högsta utveckl. o. sedermera utgjorde hufvudsakl. grundvalen för den fornkristna o. bysantinska. Från den fornkristna byggnadskonsten utbildade sig den romanska stilen, s. var den förhärskande und 10:e/13:e årh. o. efterträddes af den gotiska, 13:e/15:e årh., und. hkn den katolska tidens mest främst, mästerverk skapades. De nyare byggnadsstilarna delas i: för renässansen (1420/1500), högrenässansen (1500/1560), senrenässansen (1560/1600), barockstilen (1600/1700), rococo-stilen (1700/1750), peruk-stilen (1750/ 1815) samt 19:e århundradets, s. man vill kalla nyrenässansen.

byggnadsstil, se byggnadskonst.

byggningabalk, en hufvudafd. af 1734 års lag.

byrett', fr. graderadt glasrör, till uppmätn. af små vätskemängder.

Byron (baj'rön), George Noel Gordon, lord, eng. skald, f. 1788 London, företog 1809 öfv. Portug. o. Span. en resa t. Grekl., eft. återkomsten 11 föremål f. allm. beundran; gifte s. 15 m. lady A. I. Milbanke, från hkn han red. 16 skildes, uppehöll s. sed. längre tid i Ital., reste 23 t. Grekld för att deltaga i frihetskriget, d. 24 Missolonghi. Skr.: Childe Harold (11/17), Giaour (13), Corsair (14), Cain (21), Don Juan m. m. (de flesta öfvers. på sv., bl. a. af K. V. A. Strandberg). Englands störste skald i nyare tiden.

byrå, fr., skrifpulpet med klaff o. lådor; dragkista; ämbetsrum. -chef, afdeln. -chef i ett ämb.-verk. -krati, ämbetsmannavälde.

bysantīner, 1) de af de grek. kejsarne efter Constantinus d. st. slagna guldmynten. 2) de grek. skriftställare, s. behandlat östrom. rikets hist. fr. 6:te årh. e. K. till bysantinska rikets undergång.

Bysantinska riket, se Östromerska riket.

bysantinsk stil inom byggnadskonsten utgick från den gaml. romerska stilen, men skiljer sig från denna gm sidodelarnas centrala anordning kring ett kupoltäckt, gm pelarrader från de förra skildt midtelrum o. gm kolonners anv. end. t. uppbärande af emporer (läktare). För b. betecknande är inom skulpturen, att den fria plastiken användes end. på ett underord, sätt, mest f. profana ändamål, o. inom målarekonst., att de praktfulla mosaikerna af ädla metaller o. stenar på guldgrund nästan utträngde de egentl. målningarna.

Bysanz', ford. namn på Konstantinopel. Se vidare Byzantion.

Bysan'tium, se Byzantion.

byssus, zo., hornartade trådar, s. hos många musslor afsöndras fr. den s. k. b.-körteln vid deras fot o. tjäna till att fasthålla dem vid främmande föremål; ett slags dyrbart tyg hos grek. o. rom.

byst, fr., bröstbild; bildstod.

Byström, Joh. Niklas, bildh., f. 1783 Filipstad, 32 prof. v. Fria konst, akad., d. 48 Bom. Linnés marmorstod i Upps., Den liggande bacchantinnan, Karl XI:s stod i Sthms slott m. m.; B:s villa å Djurgården vid Sthm äfv. ett af hans verk.

Byzantion, Bysantium, nu Konstantinopel, urspr. af megarenser omkr. 650 f. K. anlagd koloni vid trakiska Bosporen, 516 f. K. eröfr. af perserne, 355 själfständ., 196 e. K. förstördt af romarne, 330 und. den nu vanl. [ 146 ]benämningen Konstantinopel (se d. o.) hst. i Östrom. riket.

Byälfven, största vattendraget i v. Värml., aflopp f. Glafsfjorden i Vänern.

Båfven, Södermanl. största sjö (63,3 kv.km.). B. afhänder sitt vatten i sjön Långhalsen o. vidare gm Nyköpingsån i Östersjön.

båge, geom., en del af en kroklinje; tonk., tecken utmärkande, att tonerna skola smnbindas; kr., det äldsta skjutvapnet; arkit., den l. de kroklinjer, eft. hka det inre af ett hvalf är bildadt; de förnämsta formerna äro: rund-, hästsko-, stick- l. segment-, spets-, karnis-, kil- l. sadel-, tudor-, korg-, klöfverblads- o. solfjädersbåge.

båk, se fyr, sjömärke.

bål, anat., den del af kroppen, s. utgöres af bröst, buk o. bäcken.

bålgeting, Vespa cabro L., Hymenoptera, ent., störst o. farligast af europeiska getingarna, 3,1/3,7 cm. l. Hufvudet, midten af torax o. främre bakkroppen brunröda, de sista segmenten framtill svarta, baktill gula. Bygger i ihåliga träd, tomma bikupor, under trädrötter. Anfaller mskor, hästar, nötkreatur.

bålverk, forna namnet på bastion; skyddsvärn.

Bångbro, järnverk i Örebro l.

Båstad, köping i Kristianst. l., v. Laholmsbukten. 1,100 inv.

båt, sjö., mindre fartyg, eft. sättet f. dess framdrifvande kalladt rodd-, segel-, ångbåt.

Bååt, Seved, frih., ämbetsm., f. 1615 Fållnäs, pres. i Bergskoll. 52, i Kommerskoll. 60 o. i Svea hofr. 61/68, riksskattm. 68, d. 69.

Bååth, Alb. Ulrich, skald, f. 1853, sed. 91 docent vid Gbgs högskola. Skr: Dikter (79), Vid allfarväg (84) m. m. Öfvers. fr isl.

Bååth-Holmberg, Cecilia Ulr. Laur. Lovisa, förf:a, den förres syster, f. 1857 Malmö, har utg. skrifter i sociala ämnen m. m. Sed. 77 g. m. Th. Holmberg (se d. o.).

Bäck, Abrah., läkare, f. 1713 Söderhamn, lifmed. hos Fredr. I, Ad. Fredr. o. Sofia Magdalena, 52 arkiater o. pres. i Coll. med., d. 95.

Bäckaskog, kungsgård i Kristianst. l.

bäcken, anat, den del af skelettet, hvarpå bålen hvilar, utgöres af de m. haa smnvuxna 2 höftbenen o. korsbenet m. sitt bihang stjärtbenet, hka tills. bilda bäckenhålan, s. delas i stora b., inneh. endast tarmar, o. lilla b., s. utom tarmar inneh. urinblåsan o. könsdelarna.

Bäcklund, Alb. Vikt., mat., f. 1845 Väsby (Skåne), 1878 e. o. prof. i mekanik o. mat. fys., 1907 prof. i fysik i Lund. Afsk. 10. Skr. i mat. m. m.

Bäckman, Vilh., A. O. (pseud. Volf Biltog), skriftst., f. 1824 Stenberga, 62 telegrafkomm. i Nordmaling. Skr.: Sjöjungfruns sagor (50/51), Stjärnblomman (55) m. m. Död

Bäckström, 1) Per Olof, ämbetsm., hist., f. 1806 Sthm, 53 amiralit.-kammarråd. d. 92 Sthm. Skr.: Svenska folkböcker (45/48), 2 bd, Europ. stat. hist. 1815-66 (67) m. m. B. har äfv. forts. »Starbäcks Ber. ur sv. hist.» — Hans son 2) P. J. Edv., skald, dram., publ., f. 1841 Sthm, sed. 78 redakt, af Post- o. inr. tidn., d. 86. Skr.: Lyriska dikter (70), Evas systrar, En krona, m. m.

Bädeker, Karl, utg. af de bekanta resehandböckerna, f. 1801 Essen, d. 59 Koblenz.

Bäf-rast, se Bifrost.

bäfver, Castor fiber L., Castoridæ, gnagare m. platt, fjällbeklädd svans, simhud mel. bakfötternas tår, förekommer mycket sällsynt i n. Europa, sparsamt i n. Asien, allmännare i N. Amerika. Bygger, då han får vara ostörd, vattendammar o. små kojor, -gäll, afsöndringsprodukt i b:s körtlar i närheten af könsorganen, -råtta, se bisamråtta.

Bägna älf, bifl. t. Drammens älf, t. h.

Bähr, 1) Joh. Chr. Fel., ty. filol., [ 147 ]f. 1798 Darmst.. d. 72, prof. i Heidelbg. Skr.: Gesch. d. röm. Litt., — 2) Otto, rättslärd, f. 1817 Fulda, riksrättsråd i Leipzig.

bältdjur, Dasypus L., zo., insektätande trögdjur, äro betäckta m. benskifvor, som stöta intill haa o. åtminstone midt på ryggen bilda tvärringar l. gördlar; äfv. hufvud o. svans äro bepansrade. Benen korta m. starka gräfklor, m. hka de gräfva gångar o. hålor. Finnas i S. Amer., där de jagas för sitt smakliga kött. D. gigas i Guyana, Bras. o. Paraguay är den största arten, omkr. 90 cm. l. D. sexcinctus kallas armadill.

bär, en köttig, mer l. mindre saftig frukt, omgifven af en fast hinna o. med fröna omedelb. i köttet.

bärnsten, fossil, harts fr. tertiärtiden; vanl. gul, gulröd till rödbrun, gm gnidning starkt elektrisk; eg. vikt 0,98/1,2.

bärsärkar, forntida nord. kämpar, s. und. vilddjurstjut o. det ursinnigaste raseri, bärsärkagång, bröto fram i striden.

Bäuerle, Ad., ty. dram., f. 1786 Wien, d. 59 Basel. Utg. »Wiener Theaterzeit.»; förf. t. komedien Den förmenta prinsen m. m.

Böckh, Aug., ty. filol. o. arkeol., f. 1785 Karlsruhe, d. 67 ss. prof. i Berlin. Förf.

Böck'lin, Arnold, schweiz. mål., f. 1827 Basel, målade Dödens ö m. m., d. 01.

böckling, saltad o. rökt strömming.

Bödtscher, Ludv. Ad., dan. lyriker, f. 1793 Köpenh., d. där 74. Skr.: Digte, äldre og nyere (56).

Bögh, 1) Erik, dan. skriftst. o. dram., f. 1822 Köpenh., d. där 99. Skr. lustspel, vådeviller, visor m. m. — Hans bror 2) Karl Henr., djurmål., f. 1827 Köpenh., d. 93.

Böhl v. Faber, Cecilia (pseud. Fernan Caballero), romanförf., f. 1797 Morges (Schweiz), d. Sevilla 77. Skr. nov. om det sp. folklifvet.

Böhme, Jak., teosof, f, 1575 nära Görlitz, skomakare, d. 24 Dresden. Skr.: Aurora etc. (12), s. innehåller hans uppenbarelser o. åsikter, m. m.

Böhmen, ford. eget kon.-rike, nu kronland i österr.-ung. monarkien, 51,942 kv.km., 6,3 mill. inv. Gränsar i n. t. kon.-riket Sachsen o. Schlesien, i ö. t. Mähren, i s. t. Österrike, i v. t. Baiern. Berg: Böhmerwald, Fichtelgebirge, Erzgebirge, Riesengebirge, Sudeterna. Bergtoppar: Schneekoppe, Kubani, Deschauerkuppe, Keilberg m. fl. Flod: Elbe (m. dess bifl. Iser, t. h., samt Adler, Moldau o. Eger t. v.). Prod: spannmål, humle, hampa, vin, silfver, tenn, järn, bly, grafit, sten- o. brunkol, granater, glas m. m. Badorter: Karlsbad, Marienbad, Franzenbad, Teplitz, Bilin, Püllna, Liebwerda, Eger m. fl. Hst. Prag. Öfriga st.: Brüx, Budweis, Eger, Friedland, Josefstadt, Kladno, Kolin, Königgrätz, Pilsen, Strakonitz, Teplitz, Tetschen, Theresienstadt, Zwickau m. fl. Befolkn. nära 3/5 tscheker, återstoden tyskar samt omkr. 92,000 judar. Hist.: B., som urspr. var befolkadt af böjer, blef i 6:e årh. intaget af tschekerne o. 1086 kon.-rike; 1526 kom det t. ärkehert. Ferdinand af Österr., s. 1547 förklarade B. f. arfrike. B. har sed. med ett par korta afbrott tillhört Österrike. Religion öfvervägande katolsk.

Böhmer, Joh. Friedr., ty. hist., f. 1795 Frankf. a. M., d. 63 ss. bibl. där.

Böhmerwald, bergsträcka mel. Baiern o. Böhmen, 200 km. l. Topp: Grosser Arber (1458 m.), den högsta.

Böhmisch-Leipa, st. i Böhmen, v. Polzenfl., 10,674 inv. Fabr.

böhmisk litteratur, se Tschekiskt språk o. litteratur.

Böhtlingk, Otto, ty. orient., f. 1815 Petersb., sed. 68 i Jena. Förf. Tills. m. Roht utg. Sanskritwörterb.

[ 148 ] Bömmelfjord, se Hardanger fjord.

Bömmelö, stor ö v. Norges västkust, utanför Hardanger fjord.

bönhas, fordom handtverkare, som utöfvade sitt yrke utan mästarerätt; fuskare.

Bör, se Bur.

Börjeson, Joh. Laur. Helenus, bildh., f. 1835 Tölö (Halland), 77/07 prof. v. Fria konst. akad., d. 10. Gosse från Capri, Karl IX:s ryttarstaty i Göteb., V. Rydberg, Karl X Gustafs ryttarstaty i Malmö, John Ericssons i Sthm m. fl.

Börjesson, 1) Johan, präst, skald o. dram., »den siste fosforisten», f. 1790 Väddö (Bohusl.), 28 kyrkoh. i Veckholm, d. 66 Upps. Skr.: Erik XIV (46), Solen sjunker (56), Blommor o. tårar på en dotters graf m. m. — Hans dotter 2) Agneta J:a, mål., f. 1827 Upps. d. 00 Alassio i Italien., sed. 72 ledam. af Fria konst. akad.

Börk, l. Björk, Isak A., dram., f. i slutet af 1600-talet, d. 1700(1) ss. rektor i Narva.

Börne, Ludw., ty. skriftst., f. 1786 Frankf. a. M., d. 37 Paris. Skr.: Briefe aus Paris (30), Menzel, der Franzosenfresser (36).

Börringe, gods i Malmöh. l., grefsk. inom fam. Beck-Friis.

börs, fr. penningpung; offentlig byggnad, där köpmän, mäklare, redare o. d. sammanträffa f. att rådpläga om o. afsluta affärer. Sdna byggn. uppkommo först i 16:e årh. Sthms b. färdig 1776. Äfv. Gbg har särsk. börshus o. flere bland Sveriges städer äga börslokaler. Fond-b. kallas de börsaffärer, s. omfatta obligationer, aktier o. d.

Böttger, Joh. Friedr., ty. alkem., f. 1682 Reuss-Schleiz, d. 19 Meissen. Uppf. af Meissenporslinet. — 2) Ad., skald, f. 1815 (l. 16) Leipzig, d. där 70. Skr. episkt-lyr. dikter, öfvers. Byron m. fl.

Bötticher, 1) Karl, ty. arkeol., f. 1806 Nordhausen, 49 prof. vid byggnadsakad. o. direkt, för skulpturgalleriet i Berlin. Skr. i arkitektur m. m., d. där 89. — 2) Karl Heinr. v., statsm., f. 1833 Stettin, sed. 80 statssekr. i ty. inrikesministeriet, 98 öfverpresid. i prov. Sachsen.

Böttiger, Karl Aug., ty. arkeol., f. 1760 Reichenbach, d. 35 Dresden. Skr. talr. arb. i arkeol.

Böttiger, 1) (Lars Fredr.) Karl Vilh., skald, språkforsk., f. 1807 Västerås, 56 prof. i Upps., d. där 78. Skr.: Ungdomsminnen (30), Lyriska dikter (37, 39), En majdag i Värend (43), talrika monografier m. m. — 2) Dennes brorson Johan (John) Fredr., konstforskare, f. 53 Sthm. fil. dokt. 80, intend. vid de k. konstsamlingarna 86, öfverintend. 07, har utg. flera för vår äldre konsthist. viktiga arb. ss. Hedv. Eleonoras Drottningholm (84, 2:a uppl. 97).