Uppslagsbok för alla/P

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  O Uppslagsbok för alla

P
Q  →
(index)


[ 628 ]

P.

P, p, 16:e bokst. i alfab.; på rom. inskrifter = Publius, Populus m. m.; i mus. p. = piano, poco.

P, kem. tecken för Phosphorus (fosfor).

pace-|maker (pēs-mēkör), eng., sport., stegare (en som följer en cyklist för att hålla honom i rätt takt).

pacifikation, lat., fredsstiftning.

Pacifikbanor, 6 n.-amer. järnv., sträckande sig fr. Atlanten till Stilla hafvet, 52,768 km. l.

Pācius, Fredr., komp., f. 1809 Hamburg, 28/34 vid hofkapellet i Sthm, sed. musiklärare vid H.-fors univ., 60 prof. där, d. 91. Komp. bl. a. mus. till Vårt land och Suomis sång.

Pactōlus, gr. sag., en guldförande flod i Lydien.

pac'tum an'te nuptiāle, lat., se äktenskapsförord.

pac'tum tur'pe, lat., nesligt aftal.

Pacūvius, Marcus, rom. dram., f. omkring 220 f. K., d. omkr. 130 Tarent.

Paddington (pädd'ingtön), ford. by, nu en del af v. London.

paddor, Bufonidæ, till grodorna hör. familj. I Sverige finnas vanl. p., Bafo vulgaris Laurenti, 8 cm. l., grönfläckiga p., B. [ 629 ]variabilis, Pallas, 7 cm. l., och stink-p., B. calamita Laurenti, omkr. 7 cm. Ligger i dvala om vintern.

Paderborn, st. i Westfalen v. Pader, 26,466 inv. Bad, bisk.

Paderew'ski, Ignaz Johan, ry. pianist, f. 1859 Podolien, sedan 87 glänsande turnéer.

Padilla (-dil'ja), Juan de, kastil. städernas anförare mot Karl V; slagen o. afrättad 1521.

padischā, pers., egentl. kon.-hus; tit. f. mohammed. härskare.

Padōva, se Padua.

padrōne, it., herre; gynnare.

Pādua, it. Padova, prov. i Ital., 2,141 kv.km , 456,194 inv. Hst. P. vid Bacchiglione, med omkr. 84,000 inv. Bisk., domk., univ., akad., bot. trädg., målargall., kanaler.

Paër, Ferdinando, it. mus., f. 1771, d. 39 Paris. Komp. operor m. m.

Pæstum, g. geogr., st. på Lukaniens västkust. Förstörd i 10:e o. 11:e årh. Ruinerna uppt. 1730.

Paēz, José Antonio, sydamer, statsman, f. 1790 Venezuela, 30/63 3 gngr pres. o. 46 dikt. där, d. 73 N. York.

Paflagōnien, g. geogr., landsk, i Mindre Asien vid Svarta hafvet. Hst. Sinope.

Pa'fos, g. geogr., fenicisk koloni på Cyperns västkust.

Paganīni, Niccoló, ber. it. violinvirtuos, f. 1784, Genua, d. 40 Nizza. Originell som mska och komp., hans spel af demon. verkan.

paginism', lat., hedendom, afgudadyrkan.

page (pāsch) fr., adlig yngling i tjänst hos furstl. personer.

pāgina, lat., boksida.

pagoder, hinduernas fristående tempel, hks afgudabild. äro vanskapl. figurer m. rörl. hufvud.

Paijkull, 1) Otto Arnold, fälth., f. 1662 Livland, förde 05 de sachs. trupperna mot Karl XII, men blef fången o. afrättad 07 ss. landsförrädare, ehuru då sachs. undersåte. — 2) Karl Vilh. v., naturforskare, f. 1836, d. 69 ss. folkskoleinspekt. Skr.: En sommar på Island (66), Istiden i Norden (67) m. m.

Paiōnios (paj-; lat. Pæonius), gr. bildh., Feidias' lärj. Nikestoden i Olympia.

pair (pär), fr., se pär.

Paisley (päsle), st. i Skottld v. Cart, 87,142 inv. Fabr.

Paixhans (päkssangs'), Henri Jos., fr. ingen., f. 1783 Metz, d. där ss. gen. 54. Uppfann de efter honom benämnda bomberna.

pajazzo l. bajazzo, it, rolighetsmakare.

paketbåt, ångskepp f. post o. passagerare.

Palacky (-lat'ski), Frz, böhm. hist. o. panslavist, f. 1798 Mähren, d. 76 Prag.

pāladin, riddare af Artus' o. Karl d. stores hof; vandrande riddare.

Palafox y Melzi, don José, hert. af Zaragoza, som han hjältemodigt försvarade 1808/09, f. 1780, d. 47 Madrid.

palagonit, min., amorft brunakt., pechstensart. min. i Siciliens vulkan. bildningar.

palais (-lä), fr., slott.

palambīno, it., hvit l. gul marmor.

palankīn, ostind. bärstol.

palatīn, till 1853 innehafvare af högsta värdigh. i Ungarn, konungens ställföreträdare.

Palātium, lat. namn på Pfalz.

palats', slottslik byggnad.

Palavān l. Paragua, ost.-ind ö n.o. om Borneo, 12,152 kv.-km., omkr. 50,000 inv. Norra del. sp.

palāver, port., högtidl. underhandl. med afrik. infödingar.

palazz'o, it., palats.

Palembang, ford. kon.-rike, nu holl. residentsk. på ö. Sumatra, 139,128 kv.km., 804,299 inv. Hst P. 53,788 inv. Fästn.

Palen'cia, sp. prov., 8,434 kv.km., 192,800 inv. Hst. P. v. Carrion, 15,940 inv.

paleografī, gr., känned. om forn- och medeltidens olika skrifsätt.

[ 630 ]paleologerna, den sista dynastien i östrom. riket, 1261/1453.

paleontologī, gr., läran om försteningarna.

paleotyper, se inkunabler.

Paler'mo, it. prov. på Sicilien, 5,047 kv.km., 818,978 inv. Hst. P. (äfv. Siciliens hst.) på nordkust., med omkr. 310,000 inv. Domk., univ., ärkeb., akad., bot. trädg., slott, palats, hamn, handel. Fort.

Palestīna, »Det förlofvade» l. «Det hel. landet», i forntid. landet mel. Medelhaf., Antilibanon o. Syriska öknen, omkr. 27,500 kv.km., 1 mill. inv. Ind.: Judéen, Samarien, Galiléen och Peréen. Fl.: Jordan. Sjöar: Döda haf., Genesaret. Berg: Gilboa. Hst. Jerusalem. Nu turk. vilajetet El kuds.

pales'tra, gr., brottningsskola.

Palestrīna, Giov. Pierluigi da, it. kyrkokomp., f. 1514 i P., d. 94 Rom. Epokgör. f. kyrkomusiken.

Pales'tro, by i öfre Italien, slag 30—31/5 1859.

paletot (pallötå), paletå, vid öfverrock l. kappa.

palett', fr., målares färgbräde.

Palikāo, se Cousin-Montauban.

palimbacchīus, se antibacchius.

palimpsest', gr., gammal pergamenthandskr., s. blifvit utplånad, men af forsk. på kem. väg återställd o. gjord läsbar.

palindrōm, gr., gåta af ord, s. äfv. kan läsas baklänges, ex. köl, lök.

Palinūros, Aineias' styrman, föll und. sömnen i hafvet.

palisan'derträ, se jacaranda.

palissād, fr., skans l. stormpåle.

Pālitzsch (-litsch), Joh. Geo., sachs. bonde o. astron., f. 1723, d. 88. uppt. Halleys komet m. m.

paljett', fr., en liten glänsande rund metallskifva, till prydnad.

Palks sund, mel. Främre Ind. och Ceylon.

Pallādio, Andrea, it. arkit., f. 1518, d. 80 Venezia. Förf.

palladium, kem., Pd = 106, metall. elem., förekom. tills. m. platina, silfverhvitt, smidbart. Eg. v. 11,8. Uppt. 1803 af Wollastou.

pallādium, lat., den, enl. sagan, i Troja nedfallna bilden af Pallas; skyddande helgedom.

Pall'as Atene, se Atene.

pallasch', slav., tunga kavalleriets hugg- o. stickvärja.

palliatīv, lat., symtomen, men ej själfva sjukd. botande medel; hjälp f. ögonblicket.

Pallin, Joh. Rud., hist., pedag., f. i Karlstads landsförs. 1830, 64/97 lektor vid Nya Elem.-skol. i Sthm, d. 10, har utg. lärob. i hist.

pall'ium, lat., grekernas mantel; kat. ärkebiskop. hvita axelbinda.

Pall-mall (päll'-mäll'), gata i London, där de förnämsta klubbarna äro belägna.

palm, längdmått i Grekld o. Holld = 0,1 m., Ital. = 0,223 m., Engld (pam) = 7,6 cm.

Palm, 1) Gust. Vilh., landsk.-mål., f. 1810, d. 90. Is. bild. fr. Ital. — 2) Aug., socialismens banbrytare i Sverige, f. 1849 i Malmöh. län, 82 red. för Folkviljan, 85 för Socialdemokraten, hetsig agitator.

Palma, 1) hst. på Mallorca, 63,937 inv., hamn; 2) den västligaste af Kanarieö., 715 kv.km., 43,994 inv. Hst. Santa Cruz.

Palma, Jacopo il Vecchio, it. mål., f. vid Serinalta, d. 1528.

Palmær, Henrik Bernhard, förf., publ., f. 1801, d. 54 Linköp. Skr.: En liten lustresa etc. (48), Bref t Sv. Minerva m. m. Redig. »Östgöta Correspond.» och «Östgöta Gazetten».

Palmblad, Vilh. Fredr., hist., lärd, f. 1788 Östergötl., d. 52 ss. prof. i Upps. Skr. lärob. i hist. och geografi, novell., biografier (i Biogr. lex.) m. m. Utg. 48/51 tidn. »Tiden».

Palmcrantz, Karl Helge Julius, uppfinnare, f. 1843 Jämtl. l., d. 80 Sthm, uppfann bl. a. 73 en af många arméer använd kulspruta.

Palme, Joh. Henr., bankm., f. 1841 Kalmar, någon tid notarie i 1:a kam., ordf. i Sthms Inteckn.-bol., [ 631 ]som kom till stånd 69 på hans initiativ.

palmer, Palmæ Bartl., naturl. famill. af buskart, t. majestätiska (ända t. 65 m. h.) växter, nyttiga o. vackra, med få undantag inhemska inom tropikerna.

Palmerston, (pāmerstön), Henry John Temple, eng. viscount och statsm., f. 1784 Hampshire, 07/28 tory-min., 30/41 whig- o. utr.-min., sed. ledare af oppositionen, 46/51, 52/58, 59 t. sin d. 65 prem.-min., befordrade reformer och liberal styrelse.

palmett, fr., palmbladslikn. ornament.

Palmiēri, Luigi, it. meteorol., f. 1807, sed. 54 direkt, f. meteor. observ. på Vesuvius, d. 96 Neapel.

palmitīn, kem., den färglösa i eter o. kokande alkohol lösl. hufvudbeståndsdelen (jämte stearin och oleïn) i näst. alla naturl. fettarter. Smältpkt 63°.

palmkål, de unga ätbara bladknopparna af fl. palmarter.

palmmjöl = sago (se d. o.).

palmo, längdmått, i Bras. o. Port. = 0,22 m.; i Ital. = 0,25 m.; i Span. = 0,21 m.

palm|papper, bladen af flere palmarter, sed. urm. tid i Ind. anv. ss. papper. — -socker, gm inkokn. af palmsaft framst. socker.

Palmstjerna, 1) Nils, statsm., f. 1696, 25/36 i fr. tjänst, 39/44 sändeb. i Köpenh., 46/61 riksr., d. 66. Hatt. — Hans sonson 2) Karl Otto, frih., statsm., f. 1790, 36 landsh. i Östergötl. l., 51/56 fin.-min., d. 78. Konservativ. Förf.

Palmstruch, Joh., f. 1611, d. 74, grundl. 56 Sveriges 1:a bank och utg. 61 dess 1:a sedlar.

palmsöndag, sönd. före påsk, på hkn palmkvistar ströddes för Kristus vid hans intåg i Jerusalem.

palmvin, jäst palmsaft; omtyckt dryck i tropikerna.

Palmyra 1. Tadmor, g. geogr., syrisk st. vid kanten af syr. öknen; förstörd 744.

Pālos, sp. st. v. Atlant., 1,621 inv., bek. f. Colombos afresa därifrån 1492.

pal'per, lat., l. muntrådar, trådartade munverktyg på insekternas underkäk och underläpp.

palsternacka, Pastinaca L., Umbelliferæ. P. sativa L., m. köttig rotknöl, odlas i Europa ss. grönsaks- o. foderväxt.

Paludan-Müller, 1) Freder., dan. förf., f. 1809, d. 76. Skr.: Adam Homo (41/49), lyr., episka, didakt. skaldest., rom. m. m. — Hans bror 2) Kasp. Peter, hist., f. 1807, d. 82 ss. prof. i Köpenh. Förf.

paläothērium, Cuv., utdödt däggdjurssläkte, likn. tapiren, i tertiärformationens berg.

paläozoiska (primära) formationen, geol., den äldsta af de geol. formationerna näst urformationen, delas i siluriska, devoniska, stenkols- och permiska format. Fossila lämning, därifrån af kryptogam., ryggradslösa djur, amfibier.

Pam'filos, gr. mål., i 4:e årh. f. K., Apelles' lärare.

pamflett', eng., flyg-, smädeskrift. -ist, pamflettskrifvare.

Pamfylien, g. geogr., landsk, vid s. kusten af M. Asien.

Pamir, bergplatå mel. Tianschan o. Himalaja, t. 7,000 m. h.

pam'pas, gräs- o. saltstäpper, is. i La-Plata-staterna.

Pamplona, sp. befäst st. vid Argafl., 28,886 inv.

pan, pol. o. tscheck., herre, furste.

Pan, gr. myt., arkad. herdegud, son t. Hermes; uppf. af herdeflöjt, syrinx; äfv. förskräckelsens demon, däraf panisk förskräckelse, plötslig, grundlös bestörtning.

panacē, gr., universalläkemedel.

Panamā, till 1903 stat i republ. Colombia, nu själfst., mel. Atl. och Stilla haf., 87,480 kv.km., 400,000 inv. Författn. 04. Hst. P. på P.-näset v. P.-viken, 30,000 inv., hamn. Begynnelsepkt f. P.-kanalen, s. ännu icke (10) nått sin [ 632 ]fullbordan. Presid.: J. Domingo de Obaldia 08/12.

panasch', fr., fjäderbuske.

pandek'terna, den på kejs. Justianus' befalln. i 50 böcker utarb. del. af Corpus juris.

pandemī, gr., bland ett helt folk utbredd sjukdom.

pandemonion, gr., tempel för alla gudomligh.; alla onda andars hemvist; saml. af elaka mskor.

pan'dit, se pundit.

Pandjab, »de 5 strömmarnas land»; engelsk prov. i O.-Ind. på gränsen till Afganistan, 346,382 kv.km. och 24,7 mill. inv. Hst. Lahore.

Pandjim, se Goa.

Pandora, gr, myt., skön, af Hefaistos formad jungfru, som Zeus t. straff f. Prometeus' stöld af elden skickade t. jord. m. en ask, inneh. allt jordiskt ondt; hennes gem. Epimeteus öppnade den.

pandūrer, ford. oregelbundna ung. trupper, nu säkerh.-vakt.

pane|gyrīk, gr., loftal. -gyriker, loftalare.

panēl, eng., träbeklädnad nedtill på väggarna i ett rum.

pānem et circen'ses, lat., bröd o. cirkusspel; vid tiden för Roms förfall folkets lösen.

pangēnesis, gr., Darwins lära, att förfäders egenskap, åter uppträda hos deras efterkommande.

panīk, fr., plötsl., allm. bestörtning. Jfr Pan.

pan'kreas, gr., se bukspottkörtel.

pannic'ulus adipōsus, anat., underhud. fetthalt. cellväfn.

Pannōnien, g. geogr., rom. prov. s. om Donau, omfatt. delar af nuvar. Ungarn, Slavonien, Bosnien m. m.

pannsten, stenart. skorpa, s. efter längre kokning af härdt vatten bildas is. i ångpannor, består af kol- l. svafvelsyr. kalk och kan förorsaka explosioner.

pannå, fr., byg., spegel (i dörrar), panelfylln.

panoptik|um l. -on, gr., saml. af allehanda sevärda saker.

panorāma, gr., rundmåln. af ett landsk., en stad l. dyl., så anordnad, vanl. i en cylinder, att åskådaren från en viss ståndpkt får en öfverblick öfver det hela. Om måln. i en fortgående rörelse föres framför åskådarens ögon, kallas d. cyklorama. Jfr kosmorama.

Panor'mus, g. geogr., Palermo.

pan'sar, harnesk; järnbeklädn. för fartygssidor o. d. -batterier, verk t. kustförsvar, med bepansrade yttersidor. -djur, = bältdjur. -skepp, krigsskepp, hkas sidor äro beklädda med ända till 70 cm. tjock järnbetäckn. o. of. hks däck ett vanligt 3 m. h. bröstvärn höjer sig. 1858 byggdes det första användbara. -skjorta, af metallringar förfärdigad skyddsklädn., is. för rytteri. -torn, m. järnpansar beklädda, cylindr. kägel- l. kupolform., vanl. vridbara torn på kustverk l. p.-fartyg, med 1 l. 2 svåra kanon.

panslavism', från ett parti i Ryssland utgående sträfvan att polit. förena alla slaver.

Pantaleōne, it., stående kom. fig. på it. teatrarna.

panteism', gr., den teosofiska läran, att världsalltet är lika med Gud, i fornt. hyllad af eleaterna, stoikerna och nyplatonikerna, i nyare tid is. af Spinoza, Schelling o. Hegel.

Pan'teon, i gamla Grekld åt alla gudar helgadt tempel.

panter, se leopard.

pantogrāf, gr., af 2 par sinsemel. parall. linjaler best. instr. f. att i förminskad l. förstorad skala afteckna ritning., kartor o. d.

pantomīm, gr., framställn. af känslor och handl. blott gm åtbörder o. minspel.

Pantschatan'tra, ind. fabelsaml. fr. 2:a årh. f. K.

panurg', gr., gmdrifven skälm.

Pāola, se Frans af P., Vincent af P.

Pāoli, Pasquale, korsik. patriot, f. 1726, 55/69 korsik. gen.-kapten mot genueserna, 89 Corsicas pres., [ 633 ]93/96 mot Frankr., d. 07 ss. flykting i London.

Paolo Veronese se Veronese.

pap|a, lat., påfve. -āl, påfl.

Papāver se vallmo.

papegojor, Psittacideæ Sundev., Zygodactyli, i tropik. inhemsk familj m. talrika släkten o. arter, ss. aras, Sittace Finsch, i s. och mell. Amer., jako, Rhodurus, i v. och inre Afr., kakaduor, Camptolophinæ, i Austral. och på ind. öarna, lori-p., Trichoglossinæ, på sma ställen.

Papeïti, hst. på Tahiti. Hamn.

papeterī, fr., egentl. pappershandel, prydl. omslag med brefpapper, kuvert o. d.

papiermaché (-piemaschē), fr., plastiskt ämne af pappersmassa m. åtskilliga tillsatser, hvaraf pressas dosor, toalettsaker o. d.

papīllo, lat., fjäril; ett dagfjärilsläkte.

papiljott', fr., pappersrulle för håruppläggning.

papiller, lat., anat., små vårtartade upphöjningar, is. hud- o. känsel-p. på läderhudens yta o. smak-p. på tungan.

Papin (-päng'), Denis, fr. fys. o. mat., f. 1647 Blois, d. 14 Engld. Uppfann en ångmaskin m. cylinder o. den eft. P. benämda grytan.

Papiniānus, Aemilius, berömd rom. rättslärd, f. omkr. 140, slutl. præfectus prætoris, afrättad 212 af Caracalla.

Papins gryta (-pängs'), gryta med lufttätt slutande lock och säkerhetsventil f. kokning m. ångtryck.

papism', lat., påfvedöme, äfv. lär. om påfven ss. Kristi ofelbare ståth. på jorden.

papp, tjocka blad af sämre pappersmassa l. af flere smnlimmade o. hoppress. pappersblad.

Pappenheim, Gottfr. Heinr., gref. t. P., österr. fältherre i 30-år. kriget, f. 1594 på slottet P. i Franken, 14 katol., stormade 31 Magdeburg, sårades 32 vid Lützen, d. s. å. i Leipzig.

papper, gm hopfiltning af fibrer på våta vägen framställdt ämne, hvartill förr blott lump, men, emedan denna ej räcker till, på senare tid äfv. halms, träds, nässlors m. m. cellulosa användes. Tillverkas numera sällan för hand, utan mest på maskin, hkn i medeltal tillverkar lika mycket s. 120 personer. Finnes af många slag, det mesta förbrukas af dagl. pressen, men af p. förfärdigas äfv. kragar, manschetter, hjul, skenor, båtar m. m. Bland Sveriges förnämsta p.-bruk (det första kända anlades und. Gust. Vasas reg.) må nämnas; Holmen, Klippan, Korndal, Lessebo, Munksjö, Tumba. Årl. tillverkn.-värdet f. n. i Sverige 45 mill. kr., hvaraf exporteras för 26 mill. kr.

pappersmullbärsträdet, se Broussonetia.

pappersmynt, kassainvisn. af stat l. sedelutg. bank, löpande utan ränta och betalbar till innehafvaren.

Papp'os, mat. i Alexandria i slut. af 4:e årh. e. K. Förf.

pa'puas l. negritos, urinv. på austral. kontinenten o. på öarna mel. N. Guinea o. N. Kaledonien; stå på mycket låg kulturståndpkt; bruna t. brunsvarta; hedningar.

Papyrus antiquōrum W. ett 2/3 met. högt, i Afrikas sumptrakter o. på Sicilien växande cypergräs, hvaraf den armstjocka halmens märgliknande väfnad, skuren i strimlor, s. korsvis lades på haa o. pressades, användes s. papper und. forntiden. Talrika handskr. på P. a. (papyrusrullar) ha funnits vid utgräfn. i Egypten.

Parā, prov. i n. ö. Brasil., 1,149,712 kv.km., 328,455 inv. Hst. P. l. Belem, v. Rio P., omkr. 100,000 inv. Bisk.

pāra, mynt i Egypt. o. Turkiet = 740 piaster = 0,4 öre.

parabās, gr., i den forna grek. komedien korens tal till publiken.

parābel, gr., liknelse; mat., kurva [ 634 ]af 2:a graden, konisk sektion gm ett plan, parall, med en generatris, har en axel, som skär den midt itu, en brännpkt på denna o. en mot axeln vinkelrät styrlinje; afstånd. från en pkt på en p. t. brännpkt. är = afstånd t. styrlinjen. En kastad sten o. utsprutad vattenstråle beskrifva en p.

parabōlisk, s. innehåller liknelse; mat., s. har parabelform.

Paracel'sus, Phil. Aureol. Theofr. v. Hohenheim, kallad Bombastus, ty. läk. o. naturforsk., f. 1493 Schwyz, d. 41 Salzburg. Verkade reformator, i fl. riktningar.

parachute (-schytt'), fr., fallskärm på luftskepp; i ur skydd för »oron».

parād, fr., framställn. t. åskådande, prål; i fäktn. af böjande af hugg l. stöt; plötsl. inhållande af en häst; truppers festl.uppvisning.

paradig'ma, gr., mönster, förebild; gram., ss. ex. på böjn. anfördt ord.

paradis, pers., hebr. Eden, enl. bibeln de 1:a mskrnas boningsort; sed. de saligas hemvist; härlig plats.

paradisfrön, se Amomum.

paradisfågeln, Paradisea, till tättingarna hör. släkte. Vanl. p., P. apoda L., fr. Söderhafsöarna, fjädrarna fruntimm.-prydnader.

paradox', gr., mot allm. föreställningen stridande, skenbart oriml.; äfv. substantiv med lika beteckn.

paraffīn, lat., af fasta kolväten bestående, hvit, kristallinsk massa, olösl. i vatten, lösl. i alkohol. Upptäckt 1830. Framställes ur bergolja, brunkol o. bituminösa skiffrar. Eg. v. 0,87/0,94; anv. t. ljus, vid stearinljustillverkn., impregnering af tändstickor m. m.

paraffīnolja, en destilleringsprod. af bergolja; anv. som maskinolja.

parafrās, gr., förklarande omskrifn. af en text.

paragrāf, gr., i löp. följd numrerad afd. i skrift.

Paragua (-ragva), se Palavan.

Paraguay (-guaj'), 1) flod i S.-Amer., uppr. på Brasiliens högland, förenar sig med Parana t. Rio de la Plata, 2,660 km., omr. 1,149,163 kv.km.; 2) republ. i S.-Amer., mel. P.-flod. o. Parana, 253,100 kv.km., 631,347 inv. Klimat. sundt. Huf.-när. åkerbr., boskapssköts. Prod.: spannmål, ris, tobak, hudar, té, socker, virke, sydfrukter. Pol. ind. i 24 departimientos. Hst.: Asuncion. 1:a sp. kolon. 1536; jesuitstat 1608/1768, då provins i La-Plata, oafhäng. 1811; författn. 70; i oupphörl. krig m. grannstaterna. Nuv. pres.: E. G. Navero, sed. 08.

Parahyba (-hība), 1) fl. i Brasil., utf. i Atl., 950 km.; 2) prov. i Brasil., 74,731 kv.km., 457,232 inv. Hst. P. vid P.-fl., 32,000 inv.

paraklēt, gr., tröstare; i N. T. den åt apostlarne utlofvade »Sanningens ande».

parakronism', gr., fel mot tidräkningen.

parallax', gr., astron., den vinkel, s. bildas af 2 räta linjer, dragna fr. en stjärnas medelpkt t. jordens medelpkt och till observationspkten, anv. v. beräkn. af himlakroppars afstånd.

parallell', gr., jämförelse; ett slags löpgraf; mat., p. m. en rät linje kallas en annan sdn, hks afst. fr. den andra alltid är lika.

parallell'|cirkel, med ekvatorns plan parallell cirkel på himlen l. jorden. -ipipēd, gr., en prisma, liks bottenytor äro parallellogrammer. -ogram, gr., plan fyrsiding, hvars motstående sidor äro parvis parallella.

paralog|ī, gr., villfarelse, förnuftsvidrigh. -ism', felakt. slutledning.

paralysī, gr., fullständ. förlamning.

paralysie générale (-lisī schenerall'), fr., läk., förlamande sinnessjukdom.

Paramarībo, hst. i nederl. Guyana, vid Surinam, 631,347 inv. Fästn., handel.

paramatt'a, ett slags ylletyg.

Paranā, 1) fl. i S.-Amer., uppr. på Brasiliens högland, bildar jämte Paraguay Rio de La Plata, 3,560 [ 635 ]km.; 2) stat i Brasil., 221,319 kv.km., 249,491 inv. Hst. Curityba.

parānoia, gr., läk., förryckthet (en sinnessjukd).

pāranötter, se Bertholletia.

paraply, fr., regnskärm.

parasīter, gr., till såväl djur- s. växtriket hör. organismer, s. ant. h. o. h. eller delvis lefva på andra djurs l. växters bekostnad.

parasoll', fr., solskärm.

paravent (-vang'), fr., vindskärm, fönsterlucka.

parbleu (-blö), fr., minsann! för tusan!

Par Brikoll', vittert musikal. sällskap, stift. af Kexél 1774. Högtidsd. 4/12

par'cer l. moirer, gr. myt., ödets gudinnor: Kloto, som drar msks lefnadstråd från sländan, Lakesis spinner o. Atropos afklipper den.

pardōn, fr., nåd.

parenkym, gr., läk., körtlarnas grundbeståndsdel.; bot., ett slags cellväfnad hos växterna.

parent|ālia, lat., begrafningshögtidligh. -ation, liktal.

parentēs, gr., i en sats inskjuten anmärkn. o. tecken därför ( ) l. — —.

parēra, lat., lyda; slå vad; afböja hugg l. stöt; tvärstanna en häst.

pāresis, gr., ofullständig förlamning.

par et im'par, lat., jämt och udda.

par excellence (-sällangs'), fr., företrädesvis.

parfors fr., med våld; p.-jakt, jakt, hvarvid villebrådet förföljes af hundar o. beridna jägare.

parfym|er, fr., välluktande, naturl. l. med konst framställda ämnen, is. fr. växtriket (eter. oljor, hartser). -era, göra välluktande.

pāri, it., se al pari.

pāria, gr., mska på samhällets lägsta trappsteg; i O.-Ind.: en från alla andra kaster utesluten samhällsklass, is. kring Madras.

pariān, ett pariskt marmor liknande gulhvitt porslin, s. användes till statyetter o. d.

pāria vōta, lat., lika rösttal.

Parīma, se Sierra P.

Parīs, Frankrikes hst. v. Seine, 7,802 har, 2,763,300 inv. (med förstäderna 3,250,000), 73 bulevarder, Avenue des Champs-Elysées, Rue Rivoli m. fl., Place de la Concorde, Place Vendôme, Place Royale, Bastiljplatsen, Marsfältet; 28 broar; slotten Tuileries (förstördt 1871), Louvre, Palais-Royal, Luxembourg; Hôtel de ville, Industripalatset, Invalidhotellet, observ., Centralhallarna m. 3,200 bodar; 69 kat. kyrk. (däribl. Nôtre Dame, Madeleine, Panthéon, St. Sulpice), 47 protest, kyrk.; 37 teatrar; Vendômekolonn., Luxorobelisken, Julikolonn., triumfbågar, statyer; univ., Sorbonne, mus.-konservat., École polytechn., bibl. o. muséer, Jardin des plantes, konstskol., kyrkogården Père Lachaise m. m. Katakomber, kanaler. Bland omgifningar märkas: Boulogne- o. Vincennesskogen m. fl. P. är befäst såväl med bastionerade fronter s. med fria fort.

Pāris, gr. myt., son till kon. Priamos af Troja, afgjorde skönhetsstriden mel. Hera, Atene o. Afrodite t. den senares fördel; bortförde Helena, föranledde därigm troj. krig., dödade Akilleus o. föll själf för Filoktetes.

Paris, Gaston, ber. fr. språkforsk. o. litt.-hist., f. 1839, d. 03. Skr.: La vie de Saint-Alexis, La poésie du moyen âge m. m.

parīsblått = berlinerblått.

parisk marmor, hvit marmor fr. ön Paros.

paritēt, lat., likhet i rättigheter, is. olika trosförvanters i sma stat.

park, eng., inhägnad skogstrakt för uppföd. af villebråd l. till promenadplats; kr., all f. en belägring erfoderlig artilleri- o. ingenjörmateriel.

Pārker, 1) Theod., amer. teol., f. 1810 Lexington, längre tid predikant i Boston, d. 60 Florens. Frisinnad, verksam motst. t. slafveriet. P:s samtl. skr. öfvers. på [ 636 ]sv. (1866 o. f.), 8 bd. 2) Sir Gilbert, am. förf., f. 62 Canada, senare till London, 00 parlam.-ledam., 02 riddare, skr. skaldestycken, dramer, noveller.

parkett', fr., golf af mindre träskifvor, å teater = amfiteater (se d. o.).

parkum, ett slags som kypert väfdt, tjockt bomullstyg.

parlament', medelt.-lat. (eng. parliament), i Engld sed. 1273 riksförsaml. af adel o. präster; 1343, sedan ombud för städerna o. grefskapen upptagits, delad i öfver- och underhus., 1707 förenad m. skotska o. 1808 m. iriska p.; i Frankr. fordom högsta domstolen; i allmänhet lagstift, församl. -ārisk, hör. till l. utgående från p.

parlamentär, fr., i krig underhandlare om fred o. d. (okränkbar enl. folkrätten).

parlan'do, it., tonk., »talande».

parloir (-låār), fr. (eng. parlour), talrum, förmak.

Par'ma, ford. it. hertigdöme v. Po, 6,200 kv.km., sed. 1860 fören. m. kon.-rik. Ital., nu it. prov., 3,238 kv.km., 300,177 inv. Hst. P., ford. Julia Augusta, v. P.-fl., m. omr. 49,310 inv. Domk., bisk., palats, univ., observat., bot. trädg., muséer, akad.

Parmenides, gr. eleat. filos, i 5:e årh. f. K.

partnesānost, fin it. ost.

Parnass'os, g. geogr., berg i Hellas, 2,640 m. Nu Liakura.

Parnell', Charl. Stew., irisk agitator, f. 1846, 75 parlam.-ledam., grund. 79 landligan, 81/82 häktad, d. 91.

parodī, gr., skämtsam o. förlöjligande efterbildn. af ett allvarsamt ämne l. föremål. -era, göra parodi af, förlöjliga.

paroll', fr., ord, hedersord; lösen (se d. o.).

paronomasī, gr., ordlek, beroende på likheten i ljud mel. 2 olika betyd. ord.

paronym, gr. = homonym.

Paropamīsos, g. geogr., nuv. Hindukusch.

Pāros, gr. ö bland Kykladerna, 200 kv.km., 7,740 inv. Marmor. Hst. Parikia.

parotītis, gr., se påssjuka.

paroxysm', gr., plötsligt anfall, ex. af hosta, kramp.

Parr, Katarina, Henrik VIII:s af Engld sjätte gemål, f. 1509, gifte sig eft. Henriks död med lord Seymour, d. 48.

Parra'sios, gr. mål. fr. Efesos omkr. 400 f. K.

par renommée (-nåmmē), fr., enl. ryktet.

parricīda, lat., fader- l. modermördare

Parr'y, Sir Will. Edw., eng. nordpolsfar., f. 1790 Bath, 18 med Ross, 19/27 4 nordpolsexped., då han 19 uppt. Barrows sund, d. 55 Ems.

Parryöarna, ögrupp i arkt. N.-Amer.

par'ser, anhäng. af Zoroasters lära; återstod. af urinv. i det gamla Persien.

part, lat., andel; person i rättegång med en annan.

partenogēnesis, gr., jungfrubörd; bot. o. zo., fortplantn. utan befruktn.

Partenon, det und. Perikles på Akropolis i Athen uppförda templ. åt Atene med hennes staty af Feidias. 1687 delvis förstördt af en venetiansk bomb.

Partenōpe, gr. namnet på Neapel; Partenopeiska republiken, hvartill kon.-riket Neapel 1799 förändrades.

parterr', fr., jordvåning; teat., bortre delen af parkett; blomstersäng.

partī, fr., del; tonk., stämma; teat., roll; giftermål; politiska meningsfränder; sällskap f. nöje; varumängd.

partiāl, lat., delvis. -itēt, partiskhet.

particīpium, lat., ett verbs adjektiviska böjningsform.

particulier (-kyljē), fr., ensk. person.

Pa'rtien, g. geogr., 256 f. K. t. 226 e. K. eget rike mel. Eufrat, Indus, Kasp. o. Ind. hafv.; inv. krigiska.

[ 637 ]partik'el, lat., liten del; spr., oföränderl. ord.

partikulār, lat., beträffande en del, särskild. -ism', sträfvan f. en ensk. stats särsk. intressen. -ist, anhängare af partikularismen.

partitidehvarfvet, ben. på tidskiftet 1718/1809 i Sver. hist.

partitīv, lat., delande, delningsord.

partitūr, it., uppteckn. af de särsk. stämmorna i ett musikverk till öfverskådlig framställn. af det hela.

pārtner, eng., deltagare, delägare, kamrat.

partout (-tû), fr., öfver allt, ovillkorligen.

partåiga djur, en inom däggdjurens ordning uppställd underklass, omfattar tjockhudade djur, Pachydermata, och idisslarna, Pecora.

partåiga fåglar, Zygodactyli, 2:a ordn. bland fågl., ha 4 (3) tår, hvaraf 2 framåt o. 2 (1) bakåt; flyga mindre väl o. gå dåligt, men klättra utmärkt. Omfatta hackspett-, göktyt- och göksläktet.

parveny, fr., uppkomling.

paryr, fr., grannlåt, stass.

Parzival, hjälten i Gralsagan, skildr. i den liknämnda dikt. af Wolfram von Eschenbach; äfv. behandl. af R. Wagner.

pas (pā), fr., steg.

Pasargādai (lat. Pasargadæ), g. geogr., Persiens gamla hst.

Pascal', Blaise, fr. mat. o. fys., f. 1623, d. 62 Paris. Upptäckte lufttryckets aftagande mot höjden m. m., jansenist.

Pasch, 1) Joh., sv. dekor.-mål., f. 1706, d. ss. hofintend. 69. Dekor, i Sthms slott. — Hans bror 2) Lor. d. ä., f. 1702, d. 66, o. dennes son 3) Lor. d. y., f. 1733, d. 05, voro båda framst. porträttmål.

pascha, i Turk. o. Persien tit. på höga civila o. mil. ämbetsmän; ståthållare. Man skiljer mell. p. af en, två l. tre hästsvansar. -likāt, ståthållarskap.

Paschalis, namn på 3 påfvar, en i 9:e o. 2 i 12:e årh.

Pas de Calais (pa dö kalä), 1) smalaste del af Kanalen (La Manche) mel. Calais o. Dovre, 42,632 m.; 2) fr. dep., 6,752 kv.-km., 955,391 inv. Hst. Arras.

Pasdeloup (padölû), Jul. Et., fr. mus., f. 1819 Paris, skapare af de populära konserterna, d. 87.

pas d'Espagne (pa despanj'), fr., dansk., en spansk dans; p. de quatre (-kattr), salongsdans, införd 1894/95.

Pasifae, gr. myt., dotter till Helios, gem. till Minos o. med en tjur mor till Minotauros.

Paskevitsch, Ivan Feodorov., grefve af Erivan, furste af Varsjav, ry. fälth., f. 1782 Poltava, 12 mot fransm., eröfr. 27 Erivan, besegr. 31 Polen, 49 mot Ungarn, 54 vid Donau d. 56 Varsjav.

paskill', fr., smädeskrift.

pasma, gr., längmått för spunnet garn = 148,45 meter.

pass, fr., vederbör. myndighets intyg, f. resande t. utrikes ort. Passtvång. numera upphäfdt i Sverige o. i de flesta europ. länder; geogr., gmgång, trång väg.

passa'bel, fr., dräglig, som kan gå an.

passād|stoft, af vindarna medförda regnartadt nedfallande stoftmassor, inneh. organiska o. mineraliska fragment. -vindar, de regelbundna vind., s. i tropikerna blåsa på n. halfklotet från n.-o. och på södra halfklot. från s.-o., skiljas gm vindstillornas bälte.

passage (-sāsch), fr., gmresa, gmgång; tonföljd.

passagerare (-schērare), fr., ångbåts-, järnvägsresande.

passāh l. paschāh, hebr., judarnes vårfest till minne af utvandr. ur Egypten.

Passau, befäst st. i Baiern vid Inn, 18,734 inv. Bisk., domk. Ford. biskopsstift.

Passavant (-vang'), Joh. David, ty. förf., f. 1787 Frkf. a. M., d. där 61. Skr. Peintre-graveur m. m.

passe-partout (passpartû), fr., [ 638 ]hufvudnyckel, oinskränkt gällande passersedel.

passēra, fr,, färdas gm l. öfver, gå an, tilldraga sig.

passevolans', fr., penningersättn. af statsverket t. ensk. man f. naturaprestationer åt soldat.

passgångare, häst, s. samtidigt flyttar fram båda fötterna på sma sida.

passion, lat., lidelse, lidande, (is. Kristi).

passionāto, it., tonk., lidelsefullt.

passions|blomman, Passiflora L., Passifloraceæ, klängväxt i S.-Amer. o. Antillerna; fl. arter m. ätbara frukter, andra prydnadsväxter. -bröder (confrères de la passion), i 15:e o. 16:e årh. sällskap af fr. borgare som uppförde passionsspel. -spel, se mysterier.

pass|īv, lat., lidande, overksam; gram., verbets lidande form. -īva, skulder. -ivitēt, lidande tillstånd, overksamhet.

Passow, Frz, ty. filol., f. 1786, 15 prof. i Breslau, d. där 33. Skr. gr.-ty. lex. m. m.

passpoāl, fr., i sömmar, is. på uniformer, insydda, smala, olikfärg, ränder.

pass'us, som längdmått = 1,479 m.; ställe i en skrift.

pasta, it., mjukt, degartadt läkemed. t. yttre bruk; äfv. namn på vissa glasflusser till glasmosaik o. konstgjorda ädelstenar.

pastej' (fr. pâte), mindre bakverk m. finskuret kött l. fisk.

pastell|-färger, i pennform pressade ritstift af fint fördelade, m. gips o. bindmedel rifna färgämnen. -målning, måln. m. torra p.-färger på pergament l. papper, hvarvid strecken fördrifvas med stomp.

Pasteur (-stör), Louis, fr. kem., f. 1822, sed. 57 prof. i Paris, sed. 89 ledare af Institut Pasteur där, d. 95 vid Versailles. Förnämsta arbet. om jäsningsprocesserna o. skyddskoppympning. Bekant för sina kurmetoder mot rabies m. m.

pastilj'er, lat. trochisci, små runda kakor af läkemedel, socker, choklad o. d.

pas'tor, lat., herde, själasörjare (is. hos lutheranerna); p. loci, kyrkoherde på platsen, d. v. s. i församlingen. -āt, en kyrkoherdes verksamhetsområde.

pastorāle, fr., herdedikt, idyllisk opera; dit hörande musik.

pastōs l. pastös, it., mål., med tjock färgpåläggning.

pastörisering, förfaringssätt att gm uppvärmning komma vin och öl att hålla sig. Se mjölk.

Patagōnien, s. delen af S.-Amer., mel. Atl. o. Stilla haf., 793,980 kv.km. Berg: Kordillererna. Fl.: Rio negro, Schupat. Landet stäpper m. undant. af ngra dalar. Klimat, torrt; inv. indianer. Chilenisk kol. v. Magelhães' sund: Punta Arenas. Sed. 1881 hör ö. P. till Argentina, v. P. till Chile.

Pataholm, köp. i Kalm. l., v. Kalmar sund, 97 inv. (08).

Patāvium, g. geogr., Padua.

patchouli, se patschuli.

pâté de foie gras (-dö fåā gra), fr., gåslefverpastej.

patēn, lat., tallriken för nattvardsbrödet.

patent' (fr. brevet), öppet bref; offentl. dokument, som för en viss tid tillförsäkrar en person uteslutande rätt att draga nytta af en uppfinning; äfven patenträtt. -medicin, medicin, hvari smnsättn. hemlighålles.

patent'trä, träsurrogat; plastisk massa af åtsk. ämnen.

pāter, lat., fader; ordensbroder.

pātera, lat., flatt dryckeskärl; romersk offerskål.

pāter famīlias, lat., husfader.

paternitēt, lat., faderskap.

paternoster, lat., »Fader vår»; äfven rosenkrans. -verk, mek. inrättning för lyftande af vatten, mjöl o. d.; består af en öf. 2 hjul löpande rem utan ände m. därvid fästa små lyftskålar.

pater peccāvi, lat., fader, jag har syndat; syndabekännelse.

patētico, it., tonk., m. uttrycksfullt föredrag.

patētisk, gr., uttryckande något [ 639 ]känslo-, lidelsefullt, dock m. allvar o. värdighet.

patience (pasiangs'), fr., tålamod, tålamodsspel med kort.

patient', lat., lidande, sjukling.

pātina, lat., det gröna l. blågröna, matt glänsande öfverdrag, s. gm fuktighet o. luft bildas på koppar o. brons.

patisserī, fr., fint bakverk, pastejbageri.

Patkul, Joh. Reinh., landsförrädare, f. 1659 Livland, 89 livländarnes ledare i striden mot reduktionen, 98 i sachsisk, sed. i ry. tjänst, tillfångatagen af sachsarne o. 06 utlämnad till Karl XII, 07 rådbråkad och halshuggen.

Pat'mos, turk. ö bland Sporaderna, 60 kv.km. Nu Patmo, St. P.

Patna, brit. prov. i Främre Ind., 61,448 kv.km., 15 ½ mill. inv. Hst. P. vid Ganges, 134,785 inv.

patois (patåā), fr., allmogespråk.

patologī, gr., läran om sjukdomarna, omfattar läran om deras orsak (etiologi), deras uppkomst (patogoni), symtom (symtologi), natur (diagnos) och förlopp (prognos).

pātos, gr., lidande, själslidande, sinnesrörelse; en skalds, talares, skådespel, högstämda uttryckssätt.

Pa'tras (ford. Patrai), gr. st. och fästn. vid P.-vik, 38,000 inv. Ärkeb., hamn.

pa'tres, lat., fäder, i gamla Rom senatorerna.

pa'tria, lat., fädernesland.

patriark', gr., faderlig härskare; namn på israeliternas sagostamfäder; tit. på de kristna bisk., sederm. end. på dem i Rom, Konstpl, Jerusalem, Antiokia, Alexandria, nu på ärkeb. i Venezia och Lissabon. -ālisk, hör. till patriarkernas tid; faderlig, mild.

patrīcier, lat., i gamla Rom de urspr. besuttna borgarne, sedan bördsadeln i mots. till plebejerna, tills båda stånden 286 f. K. smnsmälte; äfven sederm. medlemmar af förtjänta o. framstående familjer.

Patrick (pätt'rick; lat. Patricius), Irlands apostel o. skyddshelg., f. 372 Skotld, d. 463 ss. ärkeb. af Armagh.; hans minnesd. 17 mars. -sorden, stift. 1783 f. Irland, 1 klass.

patriis musis, lat., »åt fosterlandets sånggudinnor», inskrift på det forna operahuset i Stockholm.

patrimōnium, lat., fäderneärfdt gods. P. Petri, Petri arfdel, äldsta del. af forna Kyrkostaten omkr. Rom, 1870 införlifvadt m. Italien.

patriōt, lat., fosterlandsvän. -ism, fosterlandskärlek.

patrīs, lat., stämpel f. framställande af matris (se d. o.); original, t. galvanoplast. matriser, instr. f. gängande af skrufmuttrar.

patristīk, lat., hist. om kyrkofädernas lif, lära o. skrifter.

patrocīnium, lat., försvar, beskydd, biträde vid rättegång.

Patrok'los, gr. myt., Akillens' vän o. vapenbroder, dödades af Hektor.

patrōn, lat., egentl. skyddsherre; person (patronus), som har rätt att tillsätta kyrkoh. i vissa (patronella) pastorat; (fr.) mönster, modell för ett arbete; färdigt skott för infanterigevär.

patrull', fr., afd. af 2 l. flera soldater und. befäl för visitering af poster o. d.

pa'tschuli, Pagostemon patchouly Pel., Labiatæ, halfbuske i O.-Ind., på Malakka, Ceylon; bladen innehålla en eter. olja, anv. till parfymer.

Patti, 1) Carlotta, konsertsång., f. 1840 Florens, d. 89 Paris. — Hennes syster 2) Adelina, ber. operasång., f. 1843 Madrid, debut. 59 N. York, 66 g. m. markis de Caux, 77 skild fr. hon., 86 g. m. tenorsångaren Nicolini, sed. 99 g. m. svenske baronen Rolf Cederström.

Pau (på), st. i s. Frankr. (i det forna Béarn), v. Gave de P., 34,268 inv. Slott. — Fr. kon. Henrik IV:s o. sv. kon. Karl XIV Joh:s födelseort.

[ 640 ]Paul I, kejs. af Ryssld, son t. Peter III och Kat:a II, f. 1754, reg. 96, vankelmodig o. usel, strypt 01.

Paul et Virginie (påll e virschinī), tit. på en mycket känd roman af B. de Saint-Pierre.

Pauli, Emerentia, se Mårten Krakou.

Pauli, Reinh., ty. hist., f. 1823 Berlin, d. 82 ss. prof. i Göttingen. Skr. i Englds hist.

Paulīnus, 1) Laurentius P. Gothus, lärd, teol., f. 1565, d. 46 ss. ärkeb. Talr. skr., psalmer, lat. och sv. vers m. m. — 2) Se Liljenstedt.

paulūn, fr., säng m. spetsig takhimmel, imperialsäng.

Paulus, förut Saulus, »hedningarnes apost.», fr. Tarsos i Kilikien, enl. legenden plötsl. omvänd; tre stora missionsres. 45/58, reste t. Rom 61, halshuggen 67 l. 68. Förf. t. 14 bref i N. T.

Paulus, påfvar: 1) P. I, reg. 757/67. — 2) P. II, reg. 1464/71. — 3) P. III, förut Aless. Farnese, f. 1468, påf. 1534, stadfäste jesuitorden, införde 42 inkvisitionen, d. 49. — 4) P. IV, förut Giov. P. Carafa, f. 1476, påf. 55, ifr. f. inkvisition, protest. mot Augsburg. religionsfred., d. 59. — 5) P. V, förut Cam. Borghese, påf. 1605/21.

Paulus Diāconus, langobardernas hist.-skrifvare, f. omkr. 730 Forum Julii (Frejus), d. 97.

pauperism', lat., vidt utbredt armod.

pāus, gr., afbrott i en verksamh.; tonk., uppehåll af en l. fl. stämmor; tecken därför.

Pausānias, 1) P., spart. fälth., segr. 479 f. K. v. Plataiai öf. perserna, sed. i förråd. förbund med dem, 467 ihjälhungr. i Sparta. — 2) P., gr. hist. och geogr., i 2:a årh. e. K.

Pausias (pau-'), gr. mål. i 4:e årh. f. K.

pauvre (på'vr), fr., fattig, torftig; p:s honteux (-ångtö), fatt. ståndspersoner.

Pavīa, ital. prov., 3,336 kv.km., 502,813 inv. Hst. P. v. Ticino, med omkr. 35,477 inv. Bisk., domk., univ., bot. trädg., museer. Sl. 24/2 1525.

paviljong', fr., egentl. flagga; tält, lusthus.

paviment', lat., stenläggning, is. mosaikartad.

Pax'o, en af Joniska öarna, 3,814 inv. Huf.-ort Gaion.

pax vobis'cum, lat., frid vare eder!

Payer, Jul., österr. officer o. nordpolsfarare, f. 1842 Teplitz, 67/74 2 nordpolsresor; är äfv. målare o. förf.

payne (pän), John Howard, n.-amer. skald, f. 1792 N. York, d. 52 ss. amer. konsul i Tunis. Skr. Home, sweet home m. m.

Pb, kem. tecken för bly (plumbum).

Pd, kem. tecken för palladium.

Peabody (pīboddi), Geo., n.-amer. filantrop, f. 1795 (Mass.), 43 bankir i London, d. där 69. Storart, donationer för arbetarnes höjande o. undervisn. m. m. i England o. Amerika.

Peak (pīk), eng., bergtopp. -bergen, i n. England, omkr. 600 m. h. -hålan, ber. bergshåla v. Castleton, 685 m.

Pear's soap (pärs såp), eng., Pears tvål, en världsberömd tvålsort.

Peary (piri), Rob. E., f. 56 Pennsylvania, amer. nordpolsfarare, upptäckte nordpolen på sin 9:e polarfärd den 6 apr. 09.

Pechlin, Karl Fredr., sv. militär, f. 1720, 60 öfverste, 70 gen.-major, fängsl. 72, frigifven 73, sed. han besvurit nya reg.-form., 92 häktad f. delaktigh. i smnsvärjn. mot Gust. III, d. på Varbergs fästn. 96. Opålitl. o. ränkfull riksdags- o. statsm.

pechsten, den mörka, glaslika, t. stenkolsformat, hör. grundmassan t. kvarts- o. p.-porfyr. I Ungarn, Sachsen, Frankr. Inneh. sanidin.

peck, eng. spannmålsmått = ¼ bushel = 2 gallons = 9,09 liter.

pedagōg, gr., uppfostrare. -ī, med uppfostringsanstalt förenad skola, i Sverige fordom lägre allm. skola. -īk, uppfostr.-lära.

pedāl, medelt.-lat.; orgelklaviatur, [ 641 ]s. spelas m. fötterna; inrättn. på pianon f. tonernas förstärkande l. dämpande.

pedant', it., egentl. hofmästare; mska m. småaktig noggrannhet. -erī, skolfuxeri; alltför stor noggrannhet i småsaker. -isk, alltför noggrann, småaktig.

pedatrofī, gr., läk., barns aftärande.

pedell', medelt.-lat., rätts-, universitetstjänare.

pederast', gr., gosseskändare.

pedeutīk (-dev-), gr., barns undervisn. i dygdelära.

pedia|trī, gr., behandling af barnsjukdomar. -trīk, gr., läran om dem.

pedomēter, lat., stegräknare.

Pe'dro, 1) P. I d'Alcantara, son t. Johan VI af Portug., f. 1798, 21 reg. i Brasilien, 22 kejs. där, afträdde 26 Portug. t. sin dott. Maria da Gloria, nedlade reg. 31, fördref 32 dom Miguel fr. Port., regent där f. sin dotter 34, d. s. å. Hans son 1) P. II d'Alcantara, f. 1825, reg. 31, själfständ. 40, störtad o. afsatt 89, d. 91 Paris. — 3) P. V d'Alcantara, kon. af Portugal, son t. Maria II da Gloria o. Ferdinand af Sachs.-Kob.-Gotha, f. 1837, reg. 53, d. 61.

Peebles (pībls), grefsk. i s. Skotld, 922 kv.km., 15,060 inv. Hst. P. v. Tweed, 3,096 inv.

Peel (pīl), Sir Robert, eng. statsm., f. 1788, 09 parlam.-ledam., 21/30 inr.-min., gmförde 29 katolikernas emancipation, 41/48 min., d. 50. Frihandlare.

Peele (pīl), Geo., eng. dram., Shakespeares föregångare, d före 1599 London.

Peene, fl. i Mecklenburg o. Pommern, uppr. i Malchinsj., utf. i Oderarmen P., 181 km.

Peer (pīr), eng., se pär.

pe'gasos, gr. myt., den ur Medusas hufvud utsprungna, bevingade hästen, hvars hofslag på Helikon öppnade källan Hippokrene; i nyare tid skaldekonstens sinnebild.

Pe'gasus, astron., af 89 stjärnor best. stjärnbild på norra himlahvalfvet.

Pegnitz, källflod till Regnitz i Baiern.

Pe'gu, prov. i brit. Birma, 24,084 kv.km., 1,5 mill. inv. Viktigaste stad Rangun.

peintre graveur (pängtr gravör), kopparstickare, som graverar efter egna utkast.

Peipus, sjö i n.v. Ryssld, 3,513 kv.km., afl. gm Narova t. Finska viken.

Peiri'toos, lat. Pirithous, gr. myt., kon. öf. lapiterna, besegr. kentaurerna, följde Teseus till underjorden.

Peisis'tratos, gr. härsk. i Athen, 560 f. K., fördrifv. 59 o. 52, ånyo härsk. 41, d. 27. Saml. Homeros' arb.

pej'la, sjö., mäta, undersöka.

Peking, Kinas hst., 1,650,000 inv. Palats, univ., slott, tempel, observat., bibl.

pektīnkroppar, kväfvefria, i växtriket allm. ämnen, som utgöra en stor beståndsdel i våra näringsämnen.

pektorāle, medelt.-lat., ärkeb. och biskopars gyllene kors.

pekuniär, lat., beträffande l. bestående af penningar.

pelagiāner, anhängare af Pelagius (d. 420); förnekade arfsynden och ansågo återlösningen bero på mskns frihet o. medverkan.

pelare, lodrätt, likformigt aftagande stenstöd för bågar o. hvalf; delas i fristående, vägg-p. l. pilastrar, motsvarande ungefärl. en half fristående o. med en vägg smnhäng. p., o. sträf-p., utvändigt, för att motstå hvalfvens sidotryck, v. väggarna fastmurade p.

pelarordningar, äldsta, voro den doriska (omkr. 1000 f. K.), enkel, utan sockel o. kapitalet utan prydnader; den joniska (omkr. 600 f. K.), rikare, m. sockel och kapitalet prydt m. voluter; den attiska, en smnblandn. af de föreg., o. den korintiska (omkr. 450 f. K.), den rikaste m. kapitäl [ 642 ]af akantusblad o. med l. utan voluter. Bland senare uppkomna ordn. må nämnas romerska och toskanska, företrädesvis grundade på den doriska.

pelargōnium Hérit., Geranieæ; buskar l. halfbuskar i s. Afrika o. M. Asien. Fl. arter prydnadsväxter.

pelas'ger, Greklds urinv., af ariskt ursprung.

pêle-mêle (päl-mäl), fr., om hvartannat, mischmasch.

pelerīn, fr., stor kappkrage (för fruntimmer.)

Peleus (-levs'), gr. myt., son t. Aiakos, far t. Akilleus, som därf. kallades peliden.

pelevi, det gamla med semitiska uppbland. pers. skriftspr. fr. 3:e årh.e. K.

pelias, gr. myt., son t. Poseidon, sände sin brorson Iason eft. gyllene skinnet; på Medeias anstiftan dödad och kokt.

pelikān, Pelecanus L., till årfotade fåglarne hör. släkte. Hvita p., P. onocrotalus L., i s.ö. Europa, Afrika, O.-ind., 1,5/1,8 m. l.

Pēlion, g. geogr., berg i Tessalien, 1,620 m. h. Nu Plessidi.

pelīs, fr., pälsfodrad damkappa.

Pelissier (-lissjē), Aimab. Jean Jacq., hert. af Malakov, fr. milit., f. 1794, sed. 39 i Algeriet, där han 45 ihjälrökte omkr. 1,000 araber i Daragrottan, 55 öfverbefälh. på Krim o. marsk., 56 hert., 60 gen.-guv. i Algeriet, d. 64.

pellāgra, gr., läk., endem. hudsjukd. i Italien och s. Frankrike, förmodl. förorsakad gm förtäring af bakterieangripen majs. Botemedel: ombyte af vistelseort.

Pelletan (pelltang'), Pierre Clem. Eug., fr. polit. förf., f. 1813, 76 senator, d. 84.

Pell'ico, Silvio, it. skald, f. 1788, 20 ss. misst. f. carbonarism dömd t. död., men benåd. m. 20-år. fängelse, frigif. 30, d. 54 Turin. Skr. dikter, tragedier (Francesca da Rimini), Le mie prigioni, m. m.

Pelop'idas, tebansk fälth., befriade 379 f. K. Tebe fr. spartanskt herravälde, stup. 364 v. Kynoskefalai mot Alexand. af Ferai.

peloponnesiska kriget upplågade 431 f. K. mel. Athen o. Sparta samt deras ömsesid. bundsförvanter ang. öfverväld. i Grekld, slutade 404 f. K. m. Spartas seger und. Lysander o. Athens förödmjuk., hvars murar nedrefvos och makt krossades.

Peloponne'sos, sedan medelt. Morea, södra gr. halfön, gm näset vid Korint fören. med gr. fastlandet, 22,500 kv.km., på Alexand. d. stores tid bebodt af omkring 1,050,000 inv. Urinv. pelasger; 146 f. K. rom. prov.

Pe'lous, gr. myt., son t. Tantalos, s. slaktade honom o. satte fram honom till mat åt gudarne, hka gåfvo honom lif igen.

Pelouze (-lūs), Théoph. Jul., fr. kem., f. 1807, d. 67 ss. prof. i Paris. Undersökn. o. analys. Förf.

Pelūsion, g. geogr., st. i nedre Egypt. v. ö. Nil. Sl. 525 f. K.

Pem'broke (-bruck), eng. grefsk. i s. Wales, 1,593 kv.km., 88,749 inv. Hst. P. v. Atlanten., 15,853 inv. Fästn.

pemm'ikan, sönderskuret och m. fett bland., press, kött; nordam. indianernas föda.

penalism', se pennalism.

penāter, lat., de gaml. romarnes skyddsgudar f. staten o. husliga härden.

pence (penns'), se penny.

penchant (pangschang'), fr., böjelse, tycke.

pendang (pangdang'), fr., motstycke.

pendel, lat., en vid nedre änden af en upptill fäst tråd upphängd metallkula, kallas enkel p.; flyttas p. ur sitt lodräta läge, går den i följd af tyngdkraften tillbaka öfver det lodräta läget o. på andra sidan därom, hvarefter svängningsbågarna gm friktion o. luftmotstånd blifva allt mindre, tills p. slutligen återtar lodräta läget. Svängningstiden beror på p:s längd och linsens (kulans) tyngd. På [ 643 ]bättre ur användes kompensations-p., s. alltid bibehåller sma längd i följd af olika metallers olika utvidgning.

Pendschab, se Pandschab.

pendyl (pang-), fr-, vägg-, bordur.

Penelope, gr. myt., Odysseus' gemål, känd f. sin trohet mot honom und. hans 20-år. bortovaro.

Peneos', g. geogr., Tessaliens huf.-flod, uppr. på Pindos, flyter gm Tempedalen, utf. i Egeiska haf. Nu Salamvria.

penetrābel, lat., gmtränglig.

penit|ens', lat., ånger, bot. -entiär, s. åsyftar straffångars förbättring.

penjoār, fr., kam-, badkappa.

Penn, Will., eng. kväkare, f. 1644 Lond., flyttade t. Amerika, gaf 83 kolonien Pennsylvania författn., grundl. Philadelphia, afträdde 12 kolon. t. kronan, d. 18 Pennsylvania.

pennalism', lat., ford. brukl. rå behandl. mot yngre lärjungar gm de äldre vid läroverk.

Pennsylvania (-vänia), förk. Pa., n.-amer. frist. mel. N.York o.Virginia, 116,641 kv.km., 6,3 mill. inv. Fl.: Ohio, Delaware, Susquehanna. Klim. mildt. Huf.-när.: bergs- o. landtbr. Hst. Harrisburg. Viktigaste st. Philadelphia. Unionsst. 1776.

penni, pl. penniä, finskt räknemynt = 1/100 markka (franc).

penny (-ni), pl. pence, eng. mynt = 1/12 shilling = 7,5 öre.

penn'yweight (-wet), eng. vikt = 1,56 gram.

Pensa, guvern. i ö. Ryssld, 38,840 kv.km., 1,470,474 inv. Hst. P. v. P.-fl., 61,851 inv.

Pensacōla, hamnst. i nordam. staten Florida, 17,747 inv.

pensé, fr., se Viola.

pension (pangschōn), fr., uppfostringsanstalt; ställe där man inackorderar sig i ett för allt; understöd åt afsked. tjänstemän o. s. v. -era (pang-), gifva understöd. -är, pensionstagare.

pen'sum, lat., läxa, uppgift.

pen'ta . . ., gr., i sams.: fem . . .

pentagōn, femsiding.

pentameter, gr., femfotad daktylisk vers, gm oföränderlig cesur delad i 2 hälfter.

pentarkī, gr., beteckn. för europeiska statssyst. 1815/60 und. de 5 stormakternas öfvervälde.

pentateuken (-tev'-), gr. ben. på 5 Mose böcker.

Penteliko'n, se Mendeli.

penterī, eng., gunrummets skafferi.

Pentland Firth (-förth), sund mel. Skottld o. Orkenöarna.

penul'tima, lat., 2:dra stafvelsen fr. slut. af ett ord.

Penzance (-sänns'), st. i eng. grefsk. Cornwall vid Mountsbai, 13,136 inv.

peppar, Piper L., Piperaceæ. Svart-p., P. nigrum L., i Främre och Bortre Ind., en slingerväxt med enstaka bär, hvilka tork. omogna lämna svart- l. stark-p. o. mogna, skalade, benämnas hvit-p.; kubeber-p., P. cubeba L. fil., klätterväxt på Sundaöarna, lämnar kubeber. — Cayenne-p. o. spansk-p., se Capsicum. Krydd- l. nejlik-p. härrör af Myrtus pimenta, Myrtaceæ, på Jamaika o. i Mexico, odl. i O.-Ind., S.-Amer.

Pepparkusten, se Guinea.

pepparmynta, se mynta.

pepparrot, Nasturtium armoracia L., Cruciferæ, odl. i Europa och Asien; roten krydda.

pepparrör, ett slags bamburör fr. O.-Ind., till käppar m. m.

pepsīn, fermentart. beståndsdel af magsaften, löser ägghviteart. ämnen till peptoner.

pepsis, gr., matsmältning.

peptōn, kem., ett af ägghvitekroppar gm inverkan af sur magsaft l. pankreasferment uppkommet ämne.

per, lat., gm, för.

Pera, se Konstantinopel.

per as'pera ad as'tra, lat., gm strid till seger.

per aures (-au-'), lat., »vid öronen»; bild., på stående fot.

[ 644 ]per ca'pita, lat., efter hufvudtal, eft. antal personer.

perch (pörtsch), eng. längdmått = 5,5 yards = 5,029 m.

percheron (-rång'), namn på starkt byggda hästar, ursprl. fr. franska landsk. Perche.

Percy (pörsi), Thom., eng. skald, f. 1728, d. 11 ss. bisk. i Dromore (Irl.). Utg. »Reliques of anc. engl. poetry» m. m.

Perdikk'as, Alex. d. stores fältherre, eft. dennes död 323 f. K. riksförestånd., 321 mörd. af sina soldater.

perduell'io, lat., högförräderi.

pēreat, lat., ned med!

Perēen, g. geogr., den ö. om Jordan belägna del. af Palestina.

Peregrīnus Prōteus, kristen svärmare, s. 168 enl. sagan brände upp sig själf v. olymp. spelen.

Pereire (-rär), 1) Jacq. Émile, f. 1800, d. 75, o. hans bror 2) Isaac, f. 1806, d. 80, fr. bankirer, grund. af Crédit mobilier (52).

Père Lachaisc (pär laschäs), se Lachaise o. Paris.

perenna, lat., mångåriga (om växter).

père noble (pär nobbl), fr., »ädel fader», teat., innehafvare af fadersrollen i tragedien.

Perēz, Anton., sp. statsm., f. 1539 Aragonien, 67 min., 81 häktad f. sitt förhåll, t. kon:s älskarinna prins. Eboli, flydde 90, d. 11 Paris.

per fas, se fas.

perfekt', lat., fullbordad, fullkomlig.

perfekt'um, lat., verbets tidsform f. fullbordad handling.

perforation, lat., gmborrning; kir., gmbrytn. af väggar (ex. tarmarnas) gm sår och varbildn.

perforēring, lat., pappers genomborrande f. dess särskiljande i vissa delar (ex. frimärk.).

pergament', lat., särsk. beredd, ogarfvad djurhud, anv. till skrift, ritningar, bokband m. m. -papper, olimmadt papper, s. gm inverkan af svafvelsyra gjorts likt p.; anv. vid sockertillverkn., ss. surrogat för papper m. m.

Per'gamos, g. geogr., st. i Mysien; sed. hst. i Pergameniska riket; stort bibl., tempel, teater, palats, vattenledning. Nu Bergama.

pergamott, se bergamott.

pe'rge, lat., gå på! Vidare!

Pergolēse, Giov. Battista, it. komp., f. 1710, d. 36 Pozzuoli. Komp. operor, kyrkomusik m. m.

Perian'dros (lat. Perian'der), en af Greklands »sju vise», 629/585 f. K. härskare i Korint. Valspråk : allt med varsamhet.

perīculum in mōra, lat., fara vid ett uppskof, öfverhängande fara.

peridrom, gr., pelargång, galleri.

Perier (-riē), 1) Casimir, fr. statsman, f. 1777, bankir i Paris, 28 fin.-min., 31 konseljpres., d. 32. Hans son 2) Casim., statsm., f. 1811, 71/72 inr.-min., d. 76. — Dennes son 3) Casimir-P., Jean Paul Pierre, f. 47 Paris, 93/94 min.-pres. i deputeradekammaren, 94/95 fr. republ.:s presid, d. 07.

periferī, gr., omkretsen af en kroklinig figur.

perigēum, gr., astron., den pkt af månbanan, s. är närmast jorden. Jfr. apogeum.

Périgord (-går), ford. ländsk. i s.v. Frankrike. Tryfel.

Périgueux (-rigö), hst. i fr. dep. Dordogne, vid Isle, 31,976 inv.

perihēlium, gr., astron., den pkt på en planets l. komets bana, s. är närmast solen. Mots. aphelium.

perikardītis, gr., läk., inflammation i hjärtsäcken.

Periklēs, gr. statsm., sed. 468 f. K. af stort inflyt. i Athen, s. han prydde m. konstverk o. höjde t. största blomstr.; talare o. fälth., d. 429 i pesten.

perikōper, gr., årl. bibeltexterna f. sön- o. helgdagar.

Perim, eng. befäst ö i Bab el-Mandeb.

perimēter, gr., omkretsen af en rätlinig figur.

Peringskiöld, Johan, förut Peringer, arkeol., f. 1654, 93 sekret, i [ 645 ]antikv.-kolleg., 19 tit. kansliråd, d. 20. Skr.: Monumentorum sueogothicorum liber I, öfvers. Snorre Sturlessons Konungasagor m. m.

period, gr., tidehvarf, tidrymd, eft. hvars förlopp någonting regelbundet återkommer (ex. månens plats i förhåll. till jorden och solen); satsbildning. -isk, regelb. återkommande.

peripatētiska skolan, Aristoteles' filos. skola.

periplūs, gr., kringsegling, kustfärd.

periskōpiska, gr., konvex-konkava l. konkav-konvexa ögonglas.

peristal'tisk rörelse, fysiol., tarmarnas maskform. rörelse.

peristyl, gr., pelargång.

peritonītis, gr., se bukhinneinflammation.

perkāl, pers., tätt, kalikolikt bomullstyg.

perkussion, lat., stöt, skakning; läk., knackning på kroppsdelar f. bestämmande af organs lägen. -s gevär för tändhatt, uppfunnet 1807. -s den kraft, hvarmed en kastkropp träffar målet. -s sådana rör till granater, som tända, då granaten träffar ett fast föremål.

Perm, guvern. i ö. Ryssld, 332,054 kv.km., omkr. 3 mill. inv. Hst. P. vid Kama, 45,403 inv.

permanent', lat., oafbruten, beständig.

per mille, se mille.

per'miska l. dyasformationen, den 4:e af de primära formation., fattigare på organ. lämning. än stenkolsperioden, består af s. k. rothliegende, innehållande sand- o. kalksten, skifferlera m. m., o. zechsten med bituminösa märgellager. Har sitt namn efter guvern. Perm, utbredd där, i Thüringen, Engld, Sachsen m. m. Finnes ej i Sverige.

per|mission, lat., tillåtelse, tjänstledighet. -mittera, tillåta; bevilja tjänstledighet.

Pernambūco, stat i n. ö. Brasilien, 128,395 kv.km., 1,030,227 inv. Hst. Recife (ford. Pernambuco) v. Atlant., 120,000 inv. Hamn, handel.

Pernau, ry. st. i Livld v. Rigavik., 12,856 inv. Hamn, slott, hafsbad.

perniciös, lat., skadlig, läk., elakartad.

Peronospo'ra Corda, parasit. svampsläkte. P. infestans Casp., förorsak. potatissjukan; P. viticola de By, lefver på vinstockens blad o. drufvor, andra arter på skidfrukter, klöfver m. m.

Perōsi, Lorenzo, it. kyrk.-komp., f. 1872 Tortona, sed. 98 påfl. kapellmäst.; is. bekant gm sina oratorier.

perpendik'|el, lat., en mot en rät linje vinkelrät sdn. -ulär, lodrät.

perpetu|ell', fr., oafbruten, oupphörlig. -itāt, oafbruten fortvaro, beständighet.

perpētuum mōbile, lat., något som skall oupphörl. röra sig utan medverk. af yttre kraft; i följd af friktion o. d. olösl. problem.

Perpignan (-pinjang'), befäst fr. st. i närhet, af Medelhaf., 36,117 inv.

perplex', lat., bestört, förvånad. -itēt, bestörtning, villrådighet.

per procūra, lat., i följd af fullmakt.

Perrault (-rå), Charles, fr. skald, f. 1628, d. 03. Skr.: Contes de ma mère L'Oye m. m.

perrong', fr., plattform framf. ett hus, is. framf. bangårdar.

Persāno, Carlo Pellione, gref. af, it. amiral, f. 1806, 62 marin-min., 66 öfverbefälh. of. flottan, afsatt f. nederlag v. Lissa 67, d. 83.

Persberg, järnmalmsfält i Värmlands l.

Perse'fone, lat. Proser'pina, gr.-rom. myt., dott. t. Demeter, af Pluton bortförd till underjorden.

Perse'polis, g. geogr., hst. i pers. riket. Ej långt därifr. gamla kon.-grafvar.

Perseus (-sevs'), 1) gr. myt., son af Zeus o. Danaë, dödade Medusa, befriade Andromeda o. gifte sig m. henne; d. ss. kon. i Tiryns. — 2) Siste kon. i Makedonien, f. 212 f. K., kon. 179, slagen 168 af [ 646 ]romarne v. Pydna, d. 166 s. fånge i Alba. — 3) Stjärnbild på n. himlen (136 stjärnor).

persīderna, årl. mot midten af augusti sig visande stjärnfallssvärmar.

Per'sien, monarki i v. Asien, Irans högland, 1,648,195 kv.km., omkr. 9 mill. inv. Berg: Elbrus. Toppar: Ararat, Demavend. Fl.: Aras, Karun, Kerka. Prod.: Spannmål, vin, ris, siden, hampa, tobak, indigo, bomull, guld, silfver, järn, kobolt, antimon, salt. Inv. persiska turkmener, armenier, judar, zigenare, kurder, araber. Rel. Islam, schitisk islam. Huf.-när. åkerbr. Pol. indeln. i 20 prov. Hst.: Teheran. Öfr. st. Tauris, Ispahan, Mesched, Kerman, Rechst, Kazvin, Jesd, Hamadan m. fl. Författn. despotisk till 1906, då konstitut. förf. antogs. Nuv. schah Ahmed Mirza, f. 1895, reg. 09. — Hist.: I forntiden lefde o. bebodde perserna s. v. Iran, is. Persis; först assyriskt, sed. mediskt; 558 grundades det gamla pers. riket, s. ägde bestånd t. 330 f. K., då det eröfr. af Alex. d. st. Nypers, riket grund. 226 e. K. gm sassaniderna. I början af 6:e årh. P. eröfr. af araberna o. en del af kalifriket. 1037 seldschukerna härskare. 1393/1502 und. Mogulsultan., hvarefter nypers, dynastien kom på tronen. Fr. 1794 nuv. dynast. Armé: i fred 24,500 m., i krig 91,334 m. Flotta: 2 fart., 5 kanoner.

persi|flage (-flāsch), fr., gäckeri. -flera, göra narr af, håna.

Persigny (-sinjī), Jean Gilbert Victor Fialin de, fr. hert., statsm., f. 1808, Napol. III:s följeslagare v. Strassb. o. Boulogne, medverk. vid statsstreck. 51, sed. 62 min. o. sändeb., d. 72 Nizza.

persiketrädet, Persica vulgaris Mill., Amygdalæ, inhemskt i Persien, odl. i mel. Europas trädgård. o. våra växthus. Smaklig frukt.

persil'ja, Petroselinum Hoffm., Umbelliferæ. Vanl. p., P. sativum Hoffm., inhemsk i s. Europa; allm. köksväxt. Fröna inneh. eter. oljor.

Per'sis, g. geogr., landsk, i s. v. Iran, nu Fars.

persiska krigen mel. Persien o. Grekld började 490 f. K., slutade 449; grekerna segrade v. Maraton 490, Salamis 480, Plataiai o. Mykale 479.

persiska språket o. litteraturen. P. spr.: det viktigaste af iranska spr., omfattar fl. utvecklingsperioder, sed. 1000 nypers., talas jämte arab. af alla mohamm. folk i Iran, Ind. o. Turkistan. P. lit.: den äldsta förstördes af araberna, d. nyare delas i 7 perioder: 1) 913/1106, hjältepoesiens blomstr. (Firdusi); 2) 1106/1203, halfpoesi o. romantik (Nisami); 3) 1203/1300 myst.-didakt. riktn. (Attar, Sami); 4) 1300/1397, lyrikens blomstringstid (Hafis); 5—7) 1397 t. närv. tidförfall (Dschami; saml. af forntidens verk o. öfvers.).

Persiska viken, del af Ind. haf. mel. Persien o. Arabien.

Per'sius Flacc'us, Aulus, rom. satir., f. 34 e. K. Etrurien, d. 62 Rom.

person, lat., egentl. mask; mska i allm.; jur. p., hvarje rättssubjekt, s. ej är fysisk p. (ex. staten, kommuner, korporationer, bolag, döds- och konkursbo m. m.). -age (-āsch), personlighet, i dålig bem. gynnare, passagerare. -al förening af två l. flere stater und. en spira, men med egen förf. Mots. realunion.

persona grata, lat., i gunst stående, omtyckt l. gärna sedd person.

personāl, lat., samlingen af alla gm en viss verkningskrets förenade personligheter. -ier, den biografiska delen af ett liktal.

personifiēra, framställa abstrakta begrepp l. liflösa föremål o. personer; förkroppsliga.

personifikation, lat., framställn. af abstrakta begrepp l. liflösa ting ss. personer.

[ 647 ]Personne, Nils Edv., skådesp., f. 1850 Sthm, debut. å dram. teat. 76, intend. där 98/04, vid Nya dram. teat. fr. 07.

perspektiv, lat., framställn. i plan af föremål, sdna de från en viss punkt visa sig f. åskådaren, äfvens. läran därom; delas i lineār- l. matem. p.: läran om återgifvande i plan gm projektion af föremåls riktiga konturer o. storleksförhållanden, och luft-p., grunderna f. färgernas riktiga till- o. aftagande i en bild. Ett landsk. l. dyl. af bild. ss. sedt från en betydl. höjd öf. jordytan kallas fågel-p.

perspir|ation, lat., utdunstning, svett. -era, svettas.

Persson, 1) Anders, på Rankhyttan, bergsm. i Dalarna, und. befrielsekrig. 1520 på Gust. Vasas sida, 31/32 en af huf.-män. f. klockuppror., fängsl. o. afrättad 43. — 2) Arendt (Örnflykt), herre t. Ornäs i Dalarna, bek. f. sitt förräderi mot Gust. Vasa. — 3) Göran, Erik XIV:s gunstling, f. omkr. 1530, häktad eft. Sturemorden 67, 68 frigifven, men s. å. af kon. utlämnad t. hertigarne o. aflifvad på Brunkeberg. Maktlysten, hämdgirig, sniken.

persva|dēra, lat., öfvertala. -sion, intalan, öfvertalning(sförmåga).

Perth (pörth), 1) grefsk. i mel. Skottld, 6,737 kv.km., 123,262 inv. Hst. P. v. Tay, Skottlds gamla hst., 33,894 inv.; 2) hst. i v. Australien vid Svanfloden, 44,373 inv.

Perthes, 1) Joh. Geo. Justus, f. 1749, 85 förlagsbokh. i Gotha, d. 16. — Hans son 2) Wilh., f. 1793, d. 53, grund. i Gotha en geogr. anstalt, s. af hans son 3) Bernh. Wilh., f. 1821 Gotha, d. 57, utbildades t. nuv. geogr. institut.

Per'tinax, rom. kejs. 192/93.

pertinen'tier, lat., tillbehör, bisaker, s. utan att vara integrerande beståndsdel. af en hufvudsak likväl jur. behandlas s. delar däraf, ex. nycklar t. ett hus.

perturbation, lat., rubbning, is. gm världskroppars attraktion i en stjärnas regelbundna bana.

Pertz, Geo. Heinr., ty. hist., f. 1795, d. 76 ss. öfverbibl. i Berlin, började 23 utgifva Monum. German, hist. m. m.

Perū, republ. i S.-Amer. v. Stilla haf., 1,769,804 kv.km., omkr. 4 ½ mill. inv. Berg: Kordillererna m. 4,500/5,500 m. h. toppar. Fl. Marañon, Ucayalem. fl. Sjö: Titicaca. Prod.: spannmål, guld, koppar, guano, salpeter, borax, ull, hudar, rom, socker. Huf.-när.: landt- o. bergsbruk, boskapssköts., handel. Polit. indeln.: 16 departimientos o. 2 provinser. Hst. Lima. Andra st. Callao, Arequipa, Cuzco, Chiclays m. fl. — Hist.: Uppt. 1531 af Pizarro o. Almagro o. eröfr. af dem 1533. Till 1820 sp. vicekon.-rike, oafhäng. 21. Nuv. presid. Augusto B. Leguia 08/12.

perūbalsam, en tjock, brunsvart vätska, s. erhålles af de till Papilionaceæ hörande i S.-Amer. inhemska Myroxylon Sonsonatense Klotzsch o. M. peruiferum Mutis. Nyttjas mot hudutslag, har lukt af vanilj, hvarför den stund. användes i chokladfabrikation.

Perugia (-rud'jia), it. landsk., 9,709 kv.km., 689,806 inv. Hst. P. nära Tiber, m. omkr. 61,385 inv. Bisk., domk., univ.

Perugino (-rudjīno; egentl. P. Vanucci), Pietro, it. mål., f. 1446, d. 24 Rom. Raffaeles lärare.

perūgummi, den pulveris. roten af en på Libanon väx. asphodelusart; anv. t. tygtryck.

perūk, fr., hårbeklädn. af löst hår, red. i forntid, begagn. af skalliga, ss. mod från början af 17:e till slutet af 18:e årh.

Peruzz'i, Baldassare, it. mål. o. arkit., f. 1481, d. 47 Rom.

Pēsaro, landsk. i mel. It., 2,895 kv.km., 263,000 inv. Hst. P. v. Adriat. haf., m. omkr. 25,103 inv. Bisk., domk., muséer.

Pescāra, fl. i Abruzzerna, utf. i Adriat. haf., 140 km.

[ 648 ]Peschauer, brit. st. i Främre Ind. v. Kabul, 95,147 inv.

pescheräer, inv. på Eldslandet.

peschitt'o, syr. of. af bibeln, fr. 2:a årh.

pesēta, sp. myntenhet = 1 franc = 71 l. 72 öre.

pēso, mynt i fl. stat. i Syd.- Amer., Mex. m. fl. = omkring 3,50 kr.

pessim|ism', lat., åsikt, att denna värld är det sämsta af allt; böjelse att se allt från den sämsta sidan. -ist', anhängare af pessimismen.

Pest, se Budapest.

Pestalozz'i, Heinr., schweiz. pedagog, f. 1746, d. 27, grund. den eft. honom uppkallade underv.-metoden.

pesten, svarta döden, digerdöden, från orienten härstam., redan i forntiden bekant, elakart. infektionssjukd., s. utbredde sig t. Europa o. rasade förhärjande und. 6:e, 14:e, 16:e o. 17:e årh. samt senast i Grekld o. Donauländ. 1827/29, i Egypt. 1844, i Persien 1875, i Kina 94, i Indien 96 o. följ,, 99 Oporto, 1900 Glasgow, 01 Neapel, 03 Marseille. P. uppträder i mnga former, mest med körtelsvulster, öfvergående till varbildning och brand. Behandl.: yttersta renlighet, kinin, tvättningar med desinfektionsmedel.

pestilens', lat., förhärj. sjukdom, pest.

petalīt, gr., mjölkhvitt blekrödt kristallin. min. af lerjords-, natron- o. litionsilikat. — Utö, Elba, Massachusetts.

petar'der, fr., sprängkroppar för sprängn. af dörrar o. d., knallsignaler på järnvägsskenor.

Peter, ry. kejs.: 1) P. I, d. store, son t. tsar Alexei, f. 1672, reg. 82, jämte sin sinnessvage bror Ivan und. förmyndersk. af systern Sofia, själfständ. 89, omskapade tills. m. Lefort o. Gordon hären o. flottan, reste 97/98 i Tyskld, Holld, Engld, grund. 03 Petersburg, besegr. 09 Karl XII, förvärfvade 23 Östersjöprov., antog kejs.-tit. s. å., d. 25; rå, men kraftfull. — Hans sonson 2) P. II, son t. Alexei, f. 1715, reg. 27, d. 30. — 3) P. III (Karl P. Ulrich), son t. hert. Karl Fredr. af Holstein, f. 1728, reg. 62, afs. o. strypt s. å.; g. m. Katarina II af Ryssld.

Peter af Amiens (-amiäng'), P. Eremiten, gjorde 1093 pilgrimståg t. Jerusalem, uppmanade t. korståg, uppbröt 95 jämte Gauthier (Valter) den tomhändte i spets. f. en oordnad här, s. i M. Asien tillintetgjordes af turk., slöt sig sed. till Gottfrids af Boullion här, d. 15 Huy (Belg.).

Peterborough (pi'törbörre), st. i eng. grefsk. Northampton, 30,872 inv. Katedral.

Peterhof, ry. st. v. Fin. vik., 11,300 inv. Lustslott.

Petermann, Aug., ty. geogr., f. 1822, sed. 54 förestånd. för Just. Perthes' geogr., instit. i Gotha o. redakt. f. dess »Mitteilungen», d. gm själfmord 78. Befordrade nordpolsexpeditioner.

Peters, 1) Krist. Aug. Friedr., ty. astron., f. 1806, d. 80 ss. dir. f. observ. i Kiel. — 2) Krist. Heinr. Friedr., astron., f. 1813, direkt. f. observ. i Clinton (N. York); hade 81 upptäckt 39 småplaneter, d. 90.

Petersburg, 1) se S:t P. 2) st. i Virginia, 21,810 inv.

peterspenning, omkr. 740 i Engld införd afgift till påfven, nu frivilliga gåfvor från hela den katol. kristenheten.

Petersen, Niels Mathias, dan. lit.-hist., f. 1791, d. 62 ss. prof. i Köpenh. Skr.: Bidrag t. den danske literaturs hist., Det danske, norske og svenske sprogs hist., Nordisk mythologi m. m.

Peterson-Berger, Olof Vilh., komp., f. i Ullånger 1867, bosatt i Sthm. Komp. Sveagaldrar (97), musikdram. Arnljot (10) samt pianostycken m. m.

Petersson, Per Joh., filol., f. 1816. d. 74 ss. prof. i Upps. Öfvers. [ 649 ]Stagnelius' Vladimir d. st. till latin.

Petersson, Alfred, polit., f. 1860 Söderåkra, Kalm. l., börj. s. landtbr., ledam. af 2:a kam. 96, i den Lundebergska ministären 05, samt i den Lindmanska 06, afgick 09, invald i 1:a kamm. 10.

Petervardein, ung. st. o. fästn. v. Donau, 5,019 inv. Sl. 5/8 1716.

Petion de Villeneuve (petjång' dö villnöv), Jérôme, fr. revolutionsm., f. 1753, påyrkade Ludv. XVI:s afsättn., 93 häkt. ss. girondist, flydde, sederm. funnen d. vid Bordeaux.

petit (-tī), fr., liten, ung; ett slags boktrycksstil.

petition, lat., bön, ansökan, is. t. monark o. högsta myndigheter. -era, inkomma med ansökning.

petition of rights (petisch'ön åv' rajts), af eng. parlam. 1628 till Karl I öfverlämnad bönskrift om återställande af folkets fri- o. rättigheter, föranledde declaration of rights (se d. o.).

petītio princīpii, lat., felakt, bevis af en sats på grund af en annan, s. först måste bevisas.

petitmaître (petimätr), fr., sprätt.

Petrar'ca, Franc., it. skald, f. 1304 Arezzo, d. 74 v. Padua. Förtjänt om återuppväckand. af de gamla klassikernas studium; humanismens grundl. Skr.: Rime (däribl. sonett. t. Laura).

Petré, Joh. Tore, bruksägare, riksdagsm., f. 1793, d. 53. Oppositionsman.

Petri, se Laurentius o. Olaus P.

Petri cath'edra (festum cathedræ Petri), kyrkofest t. minne af aposteln Petrus' uppstigande på biskopsstolen (d. 22 febr.).

Petrie (pītri), Will. Matth. Flinders, eng. arkeol. o. egyptol., f. 1853 nära London, har gjort viktiga fynd i Egypten, 92 prof. vid University College i London.

petrifikāt, förstenad återstod af t. urvärlden hör. djur o. växter. De förras mjuka beståndsdelar oftast förstörda, de senare förvandlade t. kol; stund. hela organismerna försvunna o. blott aftryck kvarlämnade.

petrifikation, lat., förstening.

Petrikau, se Piotrkov.

petrogenēs, gr., se geologi.

petrografī, gr., se geologi.

petrōleum, bergolja, nafta, i naturen förekom., antändl., tjärart. vätska, is. best. af kolväten o. förekom, i Pennsylvania, vid Baku o. Rangun; måste före anv. renas m. koncentrerad svafvelsyra, natronlut o. gm destillering, emedan den eljest är explosiv. Vidstr. anv. ss. lys- o. brännämne. Bland dess destillationsprod. må nämnas: fotogen (fl. olika slag), gasolja (bensin, nafta), paraffinolja, gasolin.

Petrōnius Ar'biter, rom. förf., d. 67 e. K., skildr. rom. sederna i Satiricon liber.

Petropav'lovsk, ry. fästn. o. hst. på östkust. af Kamtschatka, 420 inv.

Petrōsa, Petrus (egentl. Peder Eriksson Romanovitz), lär stämplat mot Karl IX:s lif o. blef därför 1606 afrättad.

Petrucci (-trutt'schi), Ottav. de, uppfinn. af nottryck m. typer, f. 1466 v. Urbino, d. där omkr. 23.

Pētrus (urspr. Simon), apostel, förut fiskare, af Kristus kallad P. (klippa), tillhörde den trängre kretsen af lärjungarna; enl. rom.-kat. sägnen 1:e bisk. i Rom 42/67 o. v. Neros förföljelse korsfäst m. hufvudet nedåt. Dag 29/6.

petschaft', tschek., sigillstämpel.

Petschōra, fl. i n.ö. Ryssld, uppr. på Ural, utf. i N. ishaf., 1,582 km. l., omr. 329,503 kv.km.

Pettenkofer, Max v., ty. kem., f. 1818 Baiern, sed. 65 prof. i München, d. 01 där gm själfmord. Uppfann trälysgas m. m. Förf.

Pettersson, 1) Karl Ant., militär, f. 1818, d. 63 ss. kaptenlöjtn. o. inspekt. f. navigationsskol. Skr. läroböcker o. Lappland, dess natur o. folk m. m. — 2) Otto, kem., f. 1848, sed. 84 prof. vid [ 650 ]Sthms högsk., afsked 09. Skr. en mängd uppsatser i kemi o. hydrografi.

petūnia Juss., Solanaceæ, inhemsk i S.-Amer., många arter; prydnadsväxter.

Petöfi, Alexand., ung. skald, f. 1822 Rumänien, deltog i revol. 48/49, försvann d. 31/7 49 i slaget vid Schässburg. Skr. lyr. poes., fosterlandssång., poet. berättelser m. m.

peu à peu (pö a pö), fr., småningom.

Peutinger (pöj'-), 1) Konr., ty. humanist, f. 1465 Augsburg, d. där ss. syndikus 47. Ägare t. den s. k. Tabula peutingeriana, nu i kejs. bibl. i Wien. — 2) Se Pyhy.

Peziz'a L., Discomycetes, svampsläkte m. de större arterna vanl. ätliga, de mindre ofta skadliga parasiter.

p. f. = pour féliciter (fr.), för att lyckönska.

pfalz (lat. palatium), palats, is. ty. kejsarnes borgar, där de växelvis vistades; sedermera därtill hör. område. -grefve (lat. comes palatinus), kejs:s domare o. högsta ämbetsm. i dessa områden; kejserl. ståth.

Pfalz, namn på 2 t. 1623 sammanhör. ty. furstendömen: Ober-P. l. Baier.-P. o. Unter-P. l. Rhen-P. Det förra hert.-döm. var 7,158 kv.km. m. hst. Amberg, blef 1623 baierskt o. hör nu t. bai. reger.-omr. Ober-P. o. Ober-Franken. Det senare låg på båda sidor om Rhen, var deladt i Egentl. P. l. Kur.-P., furstend. Simmern, hertigd. Zweibrücken m. m.; omfattade 8,260 kv.km. m. huf.-städ. Mannheim, Heidelberg, Simmern o. Zweibrücken; delades 1815 mel. Preuss., Hessen-Darmst., Baiern o. Baden.

Pfalz (Rhen-P., Rhen-Baiern), baierskt reg.-omr. t. v. om Rhen, en del af det gamla Unter-P., 5,928 kv.km., 885,280 inv. Hst. Speier.

pfalz-zweibrückenska ätten, härstammar fr. pfalzgref. Joh. Kasimir af Pfalz-Zweibrücken, förm. m. Karl IX:s dotter Katarina; t. denna ätt hörde sv. kon. Karl X, Karl XI, Karl XII samt Ulr. Eleonora. Ätten utdog 1741.

Pfeiffer, 1) Ida, ty. res., f. 1797 Wien, 42 i Egypten, Palestina, 45 Skandinav. o. Isld, 46/48, 51/54 resor kring jorden, d. 58 Wien. Förf:a. — 2) Frz, ty. germanist, f. 1815, 57 prof. Wien, d. där 68. Skr. öf. Nibelungenlied m. m. Grund. tidskr. »Germania».

Pfeiffer, Sara Krist:a Vilh:a Apoll:a (pseud. Sylvia), förf:a, f. Schönbeck 1829. Skr.: Aurora Trampe, Magdalena Rudenschöld m. fl. rom. o. nov.

pfennig, und. medelt. ty. silfvermynt = omkr. 18 öre; sed. 1494 kopparmynt, nu minsta ty. mynt = 1/100 mark = omkr. 0,9 öre.

Pforzheim, st. i Baden vid Enz, 59,307 inv. Betydliga fabriker, slott.

pfund, vikt i Tyskld o. Schweiz = 500 gram; i Baiern o. Österr. = 560 gr. — Kölner-P. = 468 gr.

p. f. v., förk. f. pour faire visite (för att göra besök).

Ph . . ., se F . . .

Phæ . . ., se Fai . . .

Phālaris L., Gramineæ. P. canariensis L., från Kanarieöarna, lämnar s. k. kanariefrö; flen, P. arundinacea L., vanl. gräs, 1 till 1 ½ m. h., kallas, odladt, band- l. randgräs.

Phīdias, se Feidias.

Philadel'phia, största stad. i Pennsylvania, mel. Delaware- o. Schuylkillfl., 1,527,000 inv. Broadstreet, Fairmountpark, univ., konstgallerier, zoolog, trädgård, akad., polytekn. lärov., bisk., domk., hospit.

Phi'lidor, Franç. André Dan., fr. komp. o. schackspel., f. 1756, d. 95 London. Komp. kom. operor.

Philippeville (-lippvill'), st. i Algeriet v. Storavik., 21,462 inv. Bisk.

Philipp'i, se Filippoi.

Philipson, Jonas, vitterhetsidk., f. 1827, bosatt i Göteb. Skr. humorist. arb.

[ 651 ]Philoch'oros, gr., »dansens vänner», en i Uppsala bildad förening för folkdanser.

Philoden'dron, Schott, Araceæ, storbladiga, hälft klättrande buskar m. långa luftrötter, i trop. Amer., prydnadsväxter.

Phocæa, se Fokaia.

Phoe . . ., se Foi.

Phoebe, se Foibe.

Phoebus, se Foibos.

Phoenix L., Palmæ. Dadelpalmen, P. dactylifera L., i Afrika, s.v. Asien, s. Europa; frukterna dadlar, bladen till kvastar o. borstar, fibrerna t. tågverk, veden virke. Ingen växt har i religionen, historien o. skaldekonsten spelat en så stor roll som detta träd. P. sylvestris Roxb., Ind., lämnar palmsocker o. palmvin; bladen t. flätverk.

Phoenix, se Foinix.

Phos'phoros, månadskr., s. 1810/13 utgafs af Nya skolans medlemmar.

Phyllox'era vastatrix Planch., Hemiptera 0,8 mm. l., fr. N.-Amer. härstamm., 1863 t. Europa inkommen skadeinsekt på vinrankan, hks både rötter o. blad den angriper. Anställt ofantlig förödelse på Frankrikes vingårdar. 30,000,000-faldig förökning. Hittills anv. utrotningsmed. täml. fruktlösa.

Phytēlephas Ruiz & Pav., Palmæ. Elfenbenspalmen, P. macrocarpa R. & P., i S.-Amer., lämnar elfenbensnöten.

pi (π) l. Ludolfska talet, mat., förhåll. mel. en cirkels diameter o. periferi l. mel. cirkelns yta o. radiens kvadrat = 3,1415927(6) . . .

Piacenza (-tjen'sa), ford. it. hert.-döme, sed. 1860 it. prov., 2,471 kv.km., 279,168 inv. Hst. P., nära Po, med omr. 36,064 inv. Bisk., domk.

piacere (-tjēre), it., godtycke. A. P., tonk., eft. behag.

pi'a desidēria, lat., fromma önskningar.

pi'æ memōriæ, lat., i from hågkomst.

pi'a fraus, lat., fromt (välment) bedrägeri.

pianīno, it., mindre, upprättstående piano.

piāno, fortepiano l. pianoforte, det bruklig. stränginstrum., hvars strängar sättas i svängning gm hammare, fästa vid häfstänger. Svängningarna upphäfvas gm en dämmareinrättn., s. träder i verksamhet, då fingret borttages fr. tangenten. På klaveret frambragtes svängn. gm metalltungor, fästa v. tangenterna. Olika slag äro: taffel-p., flygel-p.

piāno (p.), it., tonk., sakta, svagt. Pianiss'imo (p. p.) tonk., mycket svagt. Mezzo P., tonk., täml. svagt.

piaris'ter, andl. ord., stift. 1597 i Span., erh. påfl. sanktion 1617 o. 21, ägnar sig mest åt barns undervisning.

Piassāva, fibrerna af palmarten Attalea funifera, i S.-Amer., anv. t. tågverk, kvastar m. m. Fröskalen till svarfvade arbeten.

pias'ter, mynt; i Turkiet = 40 paras = omkr. 16 öre; i Egypt. = 40 paras = omkr. 18 öre; i Span. = peso (se d. o.).

Piauhy (piāui), stat i n.ö. Brasilien, 301,797 kv.km., 267,609 inv. Hst. Teresina.

Piāve, fl. i öfre It., uppr. på Alp., utf. i Adriat. haf., 212 km.

piazz'a, it, 1) torg; 2) P. Armerina, st. på Sicilien, med omr. 24,379 inv. Bisk.

picaninn'y, sp., i Guyana etc. negerbarn.

Picard (-kar'), Louis Bénoît, fr. dram., f. 1769 Paris, d. där 28. Skr. sedekomed. m. m.

Picardie (-kardī), ford. landsk. i n. Frankrike. Hst. Amiens. Nu dep. Pas de Calais, Somme, Oise, Aisne o. Nord.

picāro, sp., skälm; däraf picariska (skälm-) romaner, ex. af Mendoza o. Quevedo.

Piccini (pittjīni), Niccoló, it. komp., f. 1728, d. 00 ss. prof. i Paris. Många (150) operor m. m.

[ 652 ]picc'olo, it., liten. Flauto p., pickolaflöjt.

Piccolōmini, Ottavio, hert. af Amalfi, österr. fälth., f. 1599 Siena, delt. i 30-år. krig., bidrog till Wallensteins störtande, 48 fältmarskalk, d. 56 (barnlös).

Picēnum, g. geogr., it. landsk, v. Adriat. haf.

Pichegru (pischgry), Charl., fr. gen., f. 1761, 94 öfverbefälh. f. nordarmén, 95 afsatt f. underhandl. m. fienden, flydde 98, 03 i en smnsvärjn. mot Nap., 04 häktad i Paris, s. å. funnen strypt i sin säng.

Pichincha (pitschint'scha), vulkan på Anderna i Ecuador, 4,787 m. h.

pickelhufva, preuss. militärhufvudbonad.

Pick'ering, Edw. Ch., am. astron., f. 1846 Boston, sed. 76 dir. vid observat. i Cambridge (Mass.).

pickles (pickls), eng., i ättika o. kryddor inlagda grönsaker.

picknick', eng., måltid, hvartill hvarje deltag. lämnar sitt bidrag, nöjesutflykt i det gröna.

Pictet (piktē), Marc. Auguste, schweiz. naturforsk., f. 1752 Genève, d. 25 ss. prof. f. akad. där. Grund. 96 Bibl. univers.

pie (paj), ostind. mynt = 0,9 öre; bakverk med ett lager af frukt.

pièce (piäs), fr., pjäs; p. de résistance (= dö resistangs'), »motståndspjäs», den hufvudsakl. rätten vid en måltid; det s. tager största uppmärksamh. i anspråk.

piedestāl, se pjedestall.

Piehl, Karl Fredr., egyptol., f. 1853, prof. i Upps. 93, d. 04. Förf.

Pīemont, ford. furstend., nu landsk, i n.v. It., 29,349 kv.km., 3,393,017 inv. Hst. Turin.

Pierce (pīrs), Franklin, n.-amer. statsm., f. 1804 New Hampshire, 53/57 Förenta stat. pres., d. 69 Concord. Sydstaternas verktyg; förberedde inbördeskriget.

pierīderna, gr. myt., binamn på muserna.

Piērola, Nicolas, peruansk statsm., f. 1839, 69/72 fm.-min., 79 diktat., 81 fördrifven af chilenerna, 95/99 åter president.

Pierrot (pjerr'å), fr., kom. person i lägre fr. o. it. kom.

Pierson (pirsn), Henry Hugo, eng. komp., f. 1816, d. 73 Leipzig. Komp. operor, oratorier, mus. t. Goethes Faust m. m.

pietà, it., fromhet, barmhärtighet; i bild. konst framställn. af Maria med Jesu lik i famnen.

Pieter-Maritzburg, hst. i eng. provinsen Natal i s.ö. Afrika, 31,199 inv.

piet|ēt, lat., fromhet, barnslig kärlek, ömhet. -ism', lat., skenhelighet, fromleri. -is'ter, i slutet af 17:e årh. uppkommet namn på P. J. Speners anhängare, lika i mots. t. ortodoxien yrkade på hjärtats fromhet o. kristligt lif.

pifferāri, it., herdar i Abruzzerna, spelande på säckpipa.

Pigalle (-gäll'), Jean Bapt., fr. bildh., f. 1714 Paris, d. där 85.

piggsvinet, Hystrix L., t. gnagarna hör. släkte. Vanl. P., H. cristata L., i s. Europa, n. Afrika, 65 cm. l., har en man af ända till 40 cm. långa, svart-hvita taggar, s. anv. t. pennskaft. Köttet ätbart.

pigment', lat., det färgämne, s. åstadkommer djurkroppars färgning.

Pignerol (pinjrål), se Pinerolo.

pik, gam. stötvapen, ungef. = spjut, lans.

pik, längdmått: i Grekland = 1 m., i Turkiet = 0,69 m., i Egypten = 0,68 m.

pik (fr. pic, eng. peak, it. pico) bergkägla, bergtopp.

pikant', fr., stickande, retande (för smaken); s. gör ett lifligt intryck.

pikardong (-dång'), fr., ett franskt muskatvin.

pikē, fr., bomullstyg m. upphöjdt mönster.

pikenerare, fr., kr., med pik beväpnad infanterist.

pik|ēra, fr., sticka, reta. -erad, stucken, förnärmad.

Pikes-Peak (pajks-pik), bergtopp på Rocky Mountains i Colorado, 4,312 m. h.

pikēt, fr., till fältvaktens [ 653 ]upptagande l. understöd afsedd truppafd.; ett slags kortspel.

pikrīnsyra, kem., C6 H2 (NO2) 3 HO = 229, ljusgula nålar, lösl. i vatten, alkohol o. eter, framställes gm salpetersyras inverkan på fenol; anv. i färgerier, till sprängämnen m. m.

pik'ter, det forna keltiska folket i Skottland.

piktūr, lat., handstil.

pīkul, vikt: i Kina = 60,11 kg., i Kokinkina = 62,48 kg., i Japan = 59,29 kg., i Siam = 58,51 kg., i Singapor = 64,71 kg.

pikör, fr., beriden jägare vid parfors-jakt.

pil, Salix, L., Salicineæ, träd och buskar, talr. arter, likas bark innehåller garfsyra o. salicin; grenarna till flätning, bladen kreatursfoder; somliga arter prydnadsväxter.

pilas'ter, fr., se pelare.

Pilātus, bergsknut s. om Luzern v. Vierwaldstättersjön. Högsta toppen Tomlishorn, 2,123 m. h.

Pilātus, Pontius, rom. ståth. i Judeen 26/36 e. K., fällde dödsdomen öfver Jesus. Enl. P.-legenden skall han i förtviflan däröfver begått själfmord.

Pilcomāyo, bifl. t. h. till Paraguay, 1,100 km.

pilgift, vegetab. l. animal. gift, hvari pilspetsarna indoppas för att göra såren dödliga, is. curare (se d. o.).

pilgrīm, lat., en s. vallfärdar, is. till den hel. grafven.

Pilgrim's prōgress, se Kristens resa.

pillau, orientalisk rätt af kokt, m. smält smör öfvergjut. ris.

piller, lat., små degiga kulor, hvar o. en innehåll. en viss mängd läkemedel.

Pillniz, by vid Dresden, 830 inv. Slott. Konvention 27/8 1791.

pilokarpīn, farm., alkaloid af Pilocarpus, ett svettdrifvande medel.

Pilōty, 1) Karl v., ty. hist.-mål., f. 1826 München, d. 86 ss. akademidirekt. där. — Hans bror 2) Ferd., hist.-mål. i München, f. där 1828, d. 95.

pilrot, Maranta L., Marantaceæ, se arrowroot.

Pil'sen, st. i Böhmen, 68,292 inv., berömda bryggerier (pilsneröl).

Pimentell'i, Antonio, en af sv. drottning. Kristinas gunstlingar, bidrog t. hennes tronafsägelse o. öfvergång t. katol. läran.

pimpinell'a L., Umbelliferæ. Vanl. p., P. Saxifraga, allm., o. P. magna Pollich, i Europa o. Främre Asien, officinella. P. anisum, se anis.

pimsten, porös, blåsig, tråd. massa, s. utkastats ur vulkaner; anv. ss. slipnings- o. glättningsmedel.

pimstenstuff, se trass.

pinakotēk, gr., målningsgalleri.

pincenez (pängs-), fr. = binockel (se d. o.).

pincett (pängsätt'), fr., liten tång med långa, smala armar.

Pin'daros, gr. skald, f. 522 f. K. i Tebe, d. 442 Argos. Framst, lyr.; skr. segerhymner m. m.

Pin'dos, berg i Grekld mel. Epeiros o. Tessalien, ända t. 2,200 m. h.

Pin'ero, Arth. Wing, eng. dram. förf., f. 1855 London, skr. bl. a. The money spinner, Second mrs Tanqueray m. fl. dramer, af lika några blifvit uppförda i Sverige.

Pinerōlo (fr. Pignerol), st. i öfre Italien v. foten af Alperna, 18,250 inv. Bisk.

Pingré (pängrē), Alex. Guy, fr. astron., f. 1717 Paris, d. 96 där. Skr. om kometerna.

pingst, gr., ford. jud. tacksägelse- o. skördefest 50 dagar efter påsk, i kristna kyrkan d. 3:e af de stora helgerna, t. minne af den Hel. andes utgjut. öfv. apostlarne.

pingvīn, Aplenodytes patagonica Forst., hör till gumpfotade fåglarnas ordn., 1 m., i stora skaror vid antarktiska öar.

pīnje, Pinus pinea L., Coniferæ, i Italien o. Grekld; frukterna stora s. mandlar, ätbara.

pinsback, en af koppar o. zink bestående legering, liknande guld.

Pinsk, st. i v. Ryssland vid Pina, 27,938 inv.

[ 654 ]pint (pajnt), våtvarumått i Engld = 1/8 gallon = 0,57 l., i V.-Indien = 0,93 l.

pint'scher, en hundras.

pin'xit, lat., (han) »har målat» (på taflor).

piōn, Poeonia L., Ranunculaceæ, flere i Tyskld, Sibirien, Kina inhemska arter, allm. trädgårdsväxter.

pioniärer, fr., ungefär detsma som ingenjörtrupper; vägbrytare.

Pio'trkov l. Petrikau, ry.-polskt guv., 12,249 kv.km., 1,403,911 inv. Hst. P. vid Strada, 32,173 inv. Slott.

pipa, våtvarumått i Portugal, för vin = 535,7 l., för olja = 502,2 l.; i Spanien f. sprit = 435,69 l., f. olja = 433,42 l.; ford. i Sverige = 180 kannor = 471,1 l.

piparesläktet, Charadrius L., t. vadarnas ordn. hör. fåglar. Arter: större strandpiparen, C. hiaticula L., fjällpiparen C. morinellus L., regnpiparen, C. pluvialis L., kustpiparen, C. squatarola L. m. fl.

pipe (pajp), våtvarumått i Engld = 2 hogsheads = 126 gallons = 572,48 l.; i N.-Amer. = 476,94 l.; i Kapstad. = 416,37 l.

Piper, Karl, gref., statsm., f. 1647, 97 k. statsråd, 98 frih. o. gref., 05 öfverste marsk., 09 fången vid Pultava, d. 16.

pipett', fr., stickhäfvert.

Pipin (pipäng'), 1) af Héristal, major domus i Austrasien, d. 714. — Hans sonson 2) P. den lille, son till Karl Martel, 741 maj. dom. i Neustrien, 751 vald till frankernas kon., besegr. langobarderna o. skänkte 755 det från dem tagna exarkatet t. påfven, d. 768. Far till Karl den store.

piplera, plastisk lera, som i stark eld bränner sig hvit.

Pipp'i, Giulio, Romano kallad, it. mål. o. arkit., f. 1492, d. 46 Mantua. Raffaeles talangfullaste lärjunge.

pirāt, lat., sjöröfvare; arbetsväska, sypåse.

Pirēus (ford. Peiraieus), Athens hamn vid Eginaviken, 75,000 inv.

Piri'thous, se Peiritoos.

pirog, fr., större roddbåt hos flere vilda folkslag.

piruett', fr., i dans hast. kringsvängning på ena tåspetsen; i ridn. hästens hastiga omkastande.

Pīsa, it. prov., 3,055 kv.km., 331,619 inv. Hst. P. vid Arno, nära Adriat. haf., med omkr. 61,321 inv. Ärkeb., domk., univ., palats, akad., bot. trädg., målaregall., ett lutande 54 m. h. torn.

pīsang, se Musa.

Pisāno, 1) Niccoló, it. bildh., f. i börj. af 13:e årh., d. omkr. 1280 Pisa. — Hans son 2) Giov., bildh., arkit. o. guldsmed, f. 1240 Pisa, d. 20. — 3) Andrea, bildh., f. 1270, d. 1345.

Pisi'dien, g. geogr., landsk. i s. delen af M. Asien.

Pisis'tratus, se Peisistratos.

Pistācia L., Cassuvieæ. P. lentiscus L., i Medelhafsländerna, lämnar mastix. P. terebinthus L., Kios, Cypern, Rodos m. fl. af Arkipelagens öar, lämnar terpentin.

pistacier l. pistasch »gröna mandlar», fröna af Pistācia vera, i Medelh.-länderna, till konditorivaror.

pistill', lat., bot., det honliga befruktn.-organet hos fanerogama o. angiosperma växter.

Pistoja', it. st. vid Ombrone, 62,606 inv. Bisk., domk., palats, akad., fabr.

pistol, äldre sp. guldmynt = omkr. 13,80 kr.

pistol, fr., kort eldhandvapen från 16:e årh.

pistong', fr., på mässingsinstr. ininrättn. f. att förlänga ljudröret; kolfstång på ångmaskin.

Pitaval', Franç. Gayot de, fr. rättslärd, f. 1673, d. 43 ss. advokat i Lyon. Skr.: Causes célèbres et intéress., 20 bd. Fl. återbildningar.

Pit'cairn (-kärn), en af Tuamotu-öarna i Stilla haf., 1790 befolkad af ngra eng. matroser, s. gjort myteri, o. ngra tahitiskor, (1904) 169 inv.

[ 655 ]pitch pine (pittsch pajn), eng., am. gran, med rödgult trä, ypperligt byggn.-virke.

Pite älf, fl. i Lappld o. Norrbotten, uppr. på Sulitelma, utf. i Bottn. vik. 308 km. l.

Piteå, st. i Norrb. l. vid P. älf o. Bottn. vik., 2,805 inv. (08). Grundl. 1621.

Pitholm, ö i Bottn. vik., s.-o. om Piteå. P:s hed, exercisplats.

Pitman, Sir Isaak, grund. af det i Engld brukligaste stenografsyst., f. 1813, d. 97 Lond.

pitschaft, ty., sigillstämpel, signet.

pitometer, gr., instr. f. uppmät. af ett fats rymd.

Pitt, 1) William d. ä., earl af Chatham, eng. statsm., f. 1710 Cornwall, statssekret. 56, 61 i spetsen för oppos., 66/68 prem.-min., sökte medla med N.-Amer., d. 78. — Hans son 2) Will. d. y., statsm., f. 1759, 82 skattkam.-kansl., 83 prem.-min., bekämpade ifrigt fr. revolut., drog sig tillbaka 01, 04 ånyo prem.-min., d. 06.

Pitt'akos, en at Greklds 7 vise, f. 648 f. K. Mytilene, d. 570. Valspr. »känn dig själf».

pittoresk', it., skön, värd att afmålas (om utsikt).

Pittsburgh (-börg), st. i Pennsylvania v. Ohio, 345,082 inv. (m. förstäderna 1,020,000) Univ., domk., arsenal, fabr., bergverk.

Pityūsiska öarna, sp. ögrupp i Medelhaf., 697 kv.km., 25,814 inv. Största öarna Iviza o. Formentera. Hst. Iviza.

piu, it., tonk., mera.

Pi'us, påfvar: 1) P. I, den hel., 142/157; martyr. — 2) P. II, förut Aeneas Sylvius, f. 1405 (Tosc.), 42 kejs. Fredrik III:s sekret., 50 bisk. i Siena, 55 kard., 58 påfve, verkade f. påfvemakt mot koncilierna, d. 64. Humanist, skald, hist. — 3) P. III-V, alla 3 i 16:e årh. — 4) P. VI, förut Giov. Broschi, f. 1717, reg. 75, 98 fången o. bortförd af fransm., d. 99 Valence. — 5) P. VII, förut gref. Chiaramonti, f. 1742, 1800 vald till påf., 09 med våld förd till Frankr., 14 åter i Rom, återställde jesuitord., d. 23. — 6) P. VIII, förut grefve Castiglione, f. 1761, påfve 29, d. 30. — 7) P. IX, förut gref. Mastai Ferretti, f. 1792, 40 kard., 46 påfve; först frisinnad, sedan reaktionär, fördrefs 48, åter 50, förkun. 54 dogm. om jungfru Marias obefläck. aflelse, utg. 64 encyklika med syllabus, 70 på allm. kyrkomötet dogm om påfvens ofelbarhet, förlorade 60 o. 70 Kyrkostaten, d. 78. — 8) P. X, förut Guiseppe Sarto, f. 1835 af venet. bondefamilj, 93 kard., påfve 03, har uppställt s. sitt program världens förnyelse gm Kristus.

pivot (-vå), fr., tapp, vridpkt.

Pizzarr'o, Franc., sp. conquistador, f. 1478, först svinaherde, sedan soldat, förenade sig 24 m. Almagro, eröfr. 31/33 Peru, grundl. 34 Lima, lät 38 afrätta Almagro, mörd. 41 af dennes anhängare.

pizzicāto, it., tonk., på stråkinstrum. tonernas frambring. gm knäppning m. fingrarna.

pjedestall', fr., fotställning.

pjerro', se pierrot.

pjäs, fr., stycke; del, sak; musik- l. teaterstycke; artilleriskjutvapen; bild l. figur i schackspel.

plācido (-tjido), it., tonk., lugnt.

plafond (-fång'), fr., med bildhuggeri l. måln. prydt tak i ett rum.

plagiāt, lat., litterär stöld. -or, en s. plagierar.

plaid (pled), se pläd.

plaidēra (plä-), se plädera.

plaisir (pläsīr), fr., nöje.

plakāt, lat., anslag på gathörn, pelare o. dyl.

plan, lat., jämn yta. Lutande p., mek., ett p., s. bildar vinkel m. horisontal-p. Förhållandet mel. lodräta afståndet från dess upphöjda punkt till horisontal-p. o. dess längd kallas stigning, o. den kraft, s. erfordras för att hålla jämvikt m. en utefter ett lutande p. rörlig kropp, förhåller sig till [ 656 ]dennas vikt ss. planets höjd till längden. Mångfald, anv. i praktiken.

Plāna, Giov. Ant. Amad., it. astron. o. mat., f. 1781, d. 64 ss. direkt. f. observ. i Turin. Skr. teorien f. månens rörelse.

planēra, lat., jämna.

planetārium, lat., maskin för att åskådliggöra planeternas rörelse kring solen.

planēter, gr., himlakroppar, s. röra sig i nära cirkelformig bana kring solen o. af henne erhålla ljus o. värme. De stora p., ordn. efter afståndet från solen, äro: Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus. Mel. Mars o. Jupiter of. 260 småplaneter (asteroider l. planetoider) uppt.

planetoīder, gr., se planeter.

planimēter, gr., instrum., s. anger ytinnehåll, af en plan fig., då man för ett vid detsma fäst stift utefter figurens omkrets.

planimetrī, gr., läran om plana geom, storheter.

plan-konkav, plan-konvex, se lins.

plank'ton, gr., »det drifvande», mikroskop, organismer ur växt- l. djurriket, kringdrifvande i hafs- o. insjöars vatten.

planritning, af bildn. af ett föremål, sedt uppifrån.

plansch, fr., träsnitt, illustration i allmh. -ett', böjlig stålskena i snörlif.

plaque (plack), fr., eg. »plåt»; ordenskraschan.

plantage (-tāsch), fr., större planter., is. af handelsväxter.

Plantagenet (pläntädd'schennett), binamn på den i Engld fr. 1154/ 1399 i rät nedstig. linje o. därifr. t. 1485 m. sidogrenarna Lancaster o. York härsk. grenen af huset Anjou.

plaquette, plakett, fr., namn på små gjutna reliefplattor l. skådemynt.

plast|īk, gr., bildhuggarkonst. -isk, bildbar, kroppslig.

Plataiai (-tajaj; lat. Platææ), g. geogr., st. i Boiotien. Slag 479 f. K.; 372 f. K. förstörd af tebanerna.

platān, Platanus L., Artocarpeæ.P. occidentalis, i N.-Amer., P. orientalis, i orienten; veden till virke. Den orientaliska arten i forntiden berömd ss. det skönaste bland vilda träd.

Platen, Aug. v., ty. gref. och skald, f. 1796, d. 35 Syrakusa. Skr. dikt, dram., epos m. m.

Platen, 1) Fil. Jul. Bernh. v., frih., milit., f. 1732, 95 gen. o. befälh. i Skåne, 96 gen.-guv. i Pommern, 99 fältmarsk., d. 05. — Hans son 2) Baltsar Bogisl. v., gref., milit., statsm., f. 1766, fången i slag. v. Hogland, 09 statsr. o. kont.-amir., 13 gen.-guv. öf. Jylland och Slesv.-Holst., 14 sv. kommissarie i Norge, 27 riksståthåll. där, d. 29. Mest bekant gm Göta kanals bringande till stånd.

Plater, Vladisl., polsk gref., huf.-man f. polska emigrant., f. 1812, sed. 63 i Schweiz, d. 89, 1844/77 g. m. Karoline Bauer (se d. o.).

plateresk'-stil, sp. renässansstilen 16:e årh., erinrande om rikt gmbrutet guldsmedsarbete.

platīna, kem., Pt = 194, metall. element; hvit, mjuk, förekommer i små korn l. tills. med andra ädla metall., alltid gedigen, smältbar i knallgaslågan (2000°). Eg. v. 21,5. Anv. vid svafvelsyretillverkn. och till många kem. appar.

platinering, föremåls öfverdragande med en tunn platinahinna, verkställes på järn o. stål m. lösn. af eter. platinaklorid, på koppar o. mässing m. platinasalmiak o. vinsten l. gm galvan. strömmens inverk. på en lösn. af platinasalmiak med ammoniak. På porslin inbränner man med basiskt vismutnitrat fälld platina l. platinasalmiak.

platityd, fr., platthet.

Pla'ton, gr. filos., f. 429 f. K. Athen, Sokrates' lärj., begaf sig eft. dennes död 399 på resor, återvände 389 t. Athen o. lärde i den s. k. [ 657 ]Akademeia utom staden, d. 347. Ps: filosofi, en utveckl. af Sokrates' lära, innehålles i hans 44 dialoger o. är idealistisk. Idéerna själfva väsendet, tingen deras efterbilder. P. delar filos, i dialektik (logik), fysik, etik (eudemonism o. dygdelära) och antar 4 dygder: vishet, återhållsamhet, tapperhet o. rättrådighet.

platōnisk kärlek, rent andlig, från all sinnlighet fri kärlek.

plats du jour (pla dy schûr), fr., »rätterna för dagen», matsedel.

platsmajor, kr., kommendants närmaste biträde.

Plattensjön, Ungarns största sjö, 1,320 kv.km., afl. gm Sio.

Platte river (Nebraska), bifl. t. h. till Missouri, upprinner på Rocky mts, 2,445 km. l., omr. 222,069 kv.km.

plattform, fr., platt tak; bergslätt; upphöjdt golf: politiskt program.

platt-tyska, se tyska språk. o. lit.

platå, fr., flat ställning för bordsuppsats ; (presenter)bricka; högslätt.

Plauen, st. i kon.-rik. Sachsen vid Weisse Elster, 121,185 inv. Slott, fabr., gymn.

plausībel, lat., värd bifall.

Plāutus, Titus Maccius, rom. lustspelsförf., f. 254 f. K., d. 184 Rom. 20 lustspel i behåll.

play (plä), eng., spel, is. skådesp.

Playfair (plä'fer), Lyon, eng. kem., f. 1819 Bengalen, 58/69 prof. Edinburgh, 92 pär, d. 98 London. Förtjänt om industri o. hygien. Förf.

plebej'er, lat., i Rom medborgare af lägre härkomst, hka sedan 494 f. K. stredo för sin likställighet m. patricierna o. 366 i hufvudsak erhöllo den. Sederm. motsatsen t. de förnäma o. rika; personer af simpel härkomst.

plebiscīt, lat., folkbeslut gm allm. omröstning: i Frankr. is. und. Nap. III skenomröstn. om hans mått o. steg.

Plehwe, Wjatscheslav, ry. statsm., f. 1846, stats.-sekr. i Finld 99, inr.-min. 02, mörd. Petersb. 04.

plein-pouvoir (pläng-puvåar'). fr., öppen fullmakt, handlingsfrihet.

Pleisse, bifl. t. h. till Weisse Elster, 90 km.

plejāderna, se sjustjärnan.

plek'tron, gr., liten staf, hvarmed strängarna på kitara slogos.

plenipotens', lat., full makt o. myndighet.

plenipotentiär (-påtangsiär), fr., fullmäktig.

plēnum, lat., fulltalig församl. l. smnkomst.

plēnus ven'ter non stūdet liben'ter, lat., »en full mage studerar inte gärna.»

pleonasm', gr., öfverflöd; användn. af fl. liktydiga ord.

plēroma, gr., ljushaf; enl. gnostikernas lära gudomlighetens hemvist, urkällan t. allt godt.

plesiosāurus, fossil urvärldsödla med fenartade fötter o. svanhals, fr. juraformationen.

Pleskov, se Pskov.

pleura (plev'-), gr., se brösthinna.

pleurītis, gr., se brösthinneinflammation.

Plevna, st. i Bulgarien v. Vid, 21,201 inv. Sl. 20, 21, 30/7, 11—12/9 o. 10/12 1877.

pli, fr., veck; sätt att vara.

Plīnius, 1) Cajus P. Secundus d. ä., rom. lärd, f. 23 e. K. Como, beklädde fl. civila o. militära ämb., d. 79 v. Vesuvius' utbrott. Skr. Hist. naturalis. — Hans syster- o. adoptivson 2) Cajus P. Cæcilius Secundus d. y., statsm., f. 62 Como, 100 konsul, 03 prokons. i Bitynien och Pontus, d. 10. Skr. 10 böcker, bref m. m.

pliocēn, gr., se tertiärformationen.

pliss|é, fr., skarpt veckade remsor till garnityr på fruntimmerskläder. -era, vecka, rynka.

Plock, ry.-polskt guvern., 10,878 kv.km., 549,400 inv. Hst. P. vid Weichsel, 22,100 inv.

Plojes'ti, st. i Rumänien, i Valakiet, 47,000 inv.

[ 658 ]plomb (plångb), fr., blystämpel l. blysigill, hvarmed gods, s. ej skall tullbehandlas förr än vid framkomsten, förses af afsändningsortens tullmyndighet. -era, förse m. blysigill; fylla ihåliga tänder m. metall l. annat ämne.

Plombières (plångbjär), ber. fr. badort i dep. Vosges, 1,830 inv. Varma källor.

plommon, Prunus L., Drupaceæ. Vanl. p., P. domestica, krikon, P. insititia L.; renklor, P. italica Borkh., slån, P. spinosa L., m. fl. i Europa, Asien, N.-Amer. odl. träd m. stenfrukter; af kärnorna olja; blommorna blodren. te, veden slöjdvirke.

plong|ée (plångschē), fr., befästn., bröstvärnskröns lutning utåt. -era, (plångschēra), fr., nedsänka, neddoppa.

Plotīnos, nyplatoniker, f. 205 Egypten, d. 270 Minturnæ; uppställde ett fantast. system.

Ploug (plau), Parmo Karl, dan. förf. o. publ., f. 1813 Kolding, sed. 41 redakt. f. »Fædrelandet», d. 94. Skr. sånger, dikter m. m. En af huf.-kämparne för skandinavismen.

pluderhåsor, ett slags veckrika knäbyxor på 1500-talet.

plumage (plymāsch), fr., fjäderbeklädnad, fjäderbuske.

plumpudding (plöm-), eng. nationalrätt af mjöl, njurtalg, socker, mjölk, ägg, russin och kryddor, kokas i en servett o. öfvergjutes m. rom.

plurālis, lat., flertal.

pluralitēt, lat., flertal.

plus, lat., mera; antyder, att de storheter, mel. hvilka tecknet (+) står, skola smnläggas. Jfr minus.

pluskvamperfek'tum, lat., verbets tidsform för fullbordad handl., när något annat inträffade.

Plutar'kos, gr. förf., f. omkr. 50 e. K. i Boiotien, d. 120 ss. arkont i Grekld. Skr. 46 jämförande lefnadsbeskrifn., biograf.-filos. skr. m. m.

plutokratī, gr., penningvälde.

Plutōn, fr., infanteritrupp (omkring 50 man) under subalterns befäl.

Plūton, gr. myt., son t. Kronos, bror t. Zeus, g. m. Persefone. Underjordens gud och en af dess domare.

plutōniska bergarter anses ha uppkommit i jordens inre gm vulkanisk verksamh., ss. granit, porfyr, diorit, melafyr.

plutonism, d. af Hurton grund. läran, att alla icke mekan. lagrade silikat uppkommit af en smält, flytande massa.

Plūtos, gr. myt., rikedomens gud.

Pluviose (plyviås), fr., »regnmånad»; 5:e månad, i fr. revolut. tidräkn., 5/1—18/2.

Plūvius, lat., regngifvare; binamn på Jupiter.

Plymouth (plimm'öth), eng. st. o. sjöfästn. vid Kanalen, 118,014 inv. Krigshamn, arsenal, varf, kaserner, dockor, museer, teatrar, hosp.

plys, fr., långhårig, sammetsart. väfnad af silke, ylle, bomull m. m.

plåster, lat., emplastrum, utvärtes läkemed. af vax-, harts-, fett- l. oljeblandningar med åtsk. olika tillsatser.

pläd, bergskottarnas brokiga, schalliknande ytterplagg.

plädera, fr., muntligt försvara en sak inför rätta.

plätering, se försilfring.

plörös, fr., ett slags sorgflor.

p. m., abbr. f. pro memoria l. per mille, post meridiem.

pneumātisk, gr., beträffande luft, gas o. d. -a kurer, vid hka inandn. af luft und. föränderligt tryck spelar hufvudrollen. P. bädd utgöres af dynor, fyllda m. luft, i st. f. madrasser. Pneumatologī, läran om andar.

po, fl. i öfre Ital., uppr. på Monte Viso, utf. med mnga armar i Adriat. haf., 527 km., omr. 74,390 kv.km.

pockenholz, kärnveden af Guajācum officināle.

pōco, it. tonk., litet. — P. a p., småningom.

podāger, gikt i fötterna.

[ 659 ]podestà, it., högsta rättspers. i en stad, borgmästare.

Podiebrad, Geo. Boczko v., kon. i Bohm., f. 1420, ifrig husit, 52 riksföreståndare, 58 kon., d. 71. Regerade kraftigt, men sansadt.

pōdium, gr., upphöjn., is. på teatr. o. d., hvarest de uppträdande ha sin plats.

Podōlien, guv. i v. Ryssl., 42,018 kv.km., öfver 3 mill. inv. Hst. Kamenets-Podolsk.

Poe (på), Edg. Allan, n.-amer. skald, f. 1809 Boston, d. 49 Baltimore. Skr. mästerl. skaldestycken o. nov., is. i den fantast. o. hårres. stilen.

poēm, gr., dikt, skaldestycke.

poesī, gr., skaldeverksamhet, skaldestycke, delas i episk, lyrisk, dram. p.

poēt, gr., skald. -īk, den del af estetiken, som handlar om poesiens väsen, form, slag o. d.

poēta laureātus, se laureatus.

Poggendorff, Joh. Christ., ty. fys. o. kem., f. 1796 Hamb., 34 prof. i Berl., d. 77 där. Uppf. jämte Schweigger multiplikatorn l. galvanometern. Förf.

point (poäng'), fr., punkt, streck i spel. P. de vue (-dövy'), synpkt, ståndpkt; p. d'honneur (-dånnör), hederssak; p. du tout (-dytû), alldeles icke, för ingen del.

Point de Galle (påäng' dö gall'), befäst st. på s. v. kusten af Ceylon, 37,226 inv. Hamn.

pointer (pojn'-), eng., ett slags släthårig eng. jakthund.

Poitiers (påatjé), hst. i fr. dep. Vienne vid Clain, 39,886 inv. Slott, bisk., domk., museer, bot trädg., Slag 8/10 732, 19/9 1356.

Poitou (påatû), ford. fr. landsk, vid Atlanten, 16,674 kv.km. Hst. Poitiers. Nuv. dep. Deux-Sèvres, Vendée, Vienne.

pok|āl, it., större bägare. -ulera, lat., dricka.

poker (på-), eng., kort., ett is. i Amer. vanligt hasardspel.

Pola, st. i Istrien vid Adriat. haf., 45,052 inv. Stark fästn., sjöarsenal, varf, dockor, kaserner, krigshamn; domk.

polack', person af polsk härkomst; polsk häst.

polār (i smnsättn.). -dag, den tid, då solen på mer än 24 timm. ej försvinner und. horisonten. -distans', en stjärnas afst. fr. polen i grader. -hafven = ishafven. -natt, mots. mot polardag. -ström, en från polen mot ekvatorn riktad ström i hafvet l. atmosfären.

polarisation, nylat., fys. Enl. undulationsteorien består ljuset i vibrationer hos ett hela världsalltet gmträngande ämne, etern, och dessa vibrationer kunna äga rum i alla mot ljusstrålen vinkelräta riktningar. Om gm ngt medel alla från en ljusstråle härrörande vibrationer i eterpartiklarna tvingas att gå parallellt med haa, d. v. s. i sma plan, säges ljuset vara polariseradt. P:sap. parater användas för att undersöka lösningars, is. sockerlösningars, halt af upplösta ämnen. För att polarisera ljuset kan man antingen låta det gå genom vissa kristaller l. ock låta det reflekteras under en bestämd vinkel.

polaritēt, egensk. hos en magnet, en galvan. l. elektr. ström o. d., att oliknämnda poler attrahera och och liknämnda repellera haa.

Polder, i Holld och n. Tyskld lågländta kuststräckor, som genom fördämningar äro skyddade för hafvet.

Pole (pål), Regin. de, kard. och ärkeb. af Canterbury, f. 1500, sökte medla mel. katol. o. de reformerta, afsattes därf. 55 af påfven, d. 58.

polemark, gr. fältherre, namn på Athens 3:e arkont.

polemīk, gr., strid, tvist, vanl. skriftlig, i religion, politik.

Polen, fordom själfst. kon.-rike; sträckte sig under tid. för sin största blomstring fr. Östersjön t. Svarta haf. o. räknade 1,150,000 kv.km. med omkr. 35 mill. inv. samt hade efter 1:a deln. 74.000 [ 660 ]kv.km. med omkr. 13 mill. inv., delades i Stor-P., Lill-P. o. Litaven. — Hist. Förste fursten af P., Mieczyslav, fick 963 P. i förlän. af kejs. Otto I och införde kristend.; hans efterträd. Boleslav I Krobri, egentl. grundl. af polska riket, reg. 992/1025 o. antog 1025 kon.-tit. Kasimir III, d. st., 1333/70, utvidg. P., och m. Jagello börj. 1386 Jagellonernas dynasti. Und. dennes son, Kasim. IV (1446/92), uppnådde P. sitt största välde. Med Sigismund II, d. 1572, utgick Jagellonernas ätt och P. blef valrike. 1575/87 Stef. Batory kon. i P., 1587/1668 huset Vasa på tronen. 1697/1763 huset Sachsen med Aug. II, d. starke, och Aug. III; 1764/95 Stanisl. Poniatovski kon., und. hkn 1772 P:s 1:a deln. mel. Ryssld, Preussen o. Österr. o. 93 dess 2:a deln. mel. Preuss. o. Ryssld ägde rum. 1795 försiggick P:s 3:e deln. mel. Ryssld, Österr. och Preuss., hvarefter P.s välde var slut.

Polen, ry. provins, med officiell ben. sed. 1874 Generalguvernementet Varschjav, t. 1866 under egen förvaltning, 1127,38 kv.km., omkr. 9,4 mill. inv. Flod.: Weichsel, Bug, Warthe. Omkring floderna bördigt, ¼ skogar, moras, vattendrag. Hufvudnär.: landt- och bergsbruk, industri. Prod.: spannmål, ullvax, olja, trävaror, borst. Huf.-rel.: rom.-kat. Hst. Varschav. Andra städ.: Kalisch, Lublin, Plock, Lodz. Pol. ind.: 10 guvernement.

polen'ta, it. rätt af majsmjöl.

poler, de båda ändpktrna af is. en himlakropps skenbara svängningsaxel; fys., de två pktr på en galvanisk stapel l. magnet, där den elektriska l. magnetiska kraften är störst.

polēra, lat. Metaller poleras gm gnidn. m. putskalk, trippel, smär, gel, glashårdt stål (polerstål). agatjaspis, blodsten. Trä poler. gm ingnidn. m. olja o. schellack, löst i sprit.

Polhem (förut Polhammar), Kristof., mek., f. 1661, 93 bergsmekaniker, 16 adlad, d. 51. Uppl. mnga bergverks- och fabriksmaskiner, byggde en docka i Karlskrona m. m.

polhöjd = bredd.

polischinell, fr. (it. Pulcinella), stående kom. mask i it. lustspelet.

Polignac (pålinjack'), 1) Armand Jul. Marie Her. de, fr. hert., f. 1771, häkt. 04 f. smnsvärjn. mot Nap. I, frigifv. 14, följde Karl X i landsflykt, d. 47. — Hans bror 2) Jul. Aug. Arm. Marie de, först grefve, sed. furste, f. 1780, 29 min.-pres., förf. t. ordonnanserna, s. framkallade julirevolut. 30, s. å. insatt på Ham, 36 benåd., d. 47 Paris.

poliklinīk, gr., »stadsklinik», ambulatorisk klinik, behandl. af sjuka i deras bostad, i kliniken l. som infinna sig för tillfället.

poliomyelītis, se barnförlamning.

polīs, gr., statsmynd., s. har att vaka öfv. samhällets o. de enskildes välfärd o. säkerhet. Heml. (detektiv) p., ej uppträdande i uniform, således oigenkänlig ss. p.

polis (fr. police), försäkringsbref, kvitto på inbet. försäkr.-afgift.

politess', fr., artighet, belefvenhet.

politīk, gr., statsvetensk., statskonst. Inre p., syssels. sig med en stats egna förhåll., yttre p. med ställn. till en främmande stat.

polityr, lat., glans; belefvenhet.

Polk (påk), Jam. Knox, n.-amer. statsm., f. 1795, republ. pres. 45/ 49, d. 49 Nashville.

pol'ka, urspr. böhm. dans i 2/4 takt.

polljus, se norrsken.

Poll'ux, se Dioskurerna.

Po'lo, Marco, it. res., f. omkr. 1256 Venezia, d. där 23. Resor i inre och ö. Asien.

polo, ostind. bollspel till häst.

polonäs, fr., polsk, chevaleresk [ 661 ]dans i ¾ takt; ett slags fruntimmersplagg.

polska språket och litteraturen. P. spr., en med latin, tyska och franska blandad gren af slav. språkstammen, har 44 lat. bokstäfver, 3 deklinat. o. 3 kön. — P. lit. omfattar 5 period.: 1) 10:e/15:e årh., öfvers. af bibelafd. o. lat. rimkrön.; 2) 1521/1621, blomstr.-tid. (J. Kochanovski); 3) 1622/1750, jusuitvälde, förfall, efterbildn af fr. klassicism. (Potocki); 4) 1750/1810, reaktion mot jesuit., fr. inflytande allenaråd., tills nationella element mer och mer gjorde sig gällande och 5) fr. 1810 kom. till utbrott genom Mickiewicz, Krasinski, Sienkievicz, Orzeszkova m. fl.

polstjärnan l. nordstjärnan, d. intill nordpolen närmaste stjärnan i svansen på Lilla björnen; tyckes stå stilla.

Polus, Tom., grefve, lat. skald, f. 1634, d. 08 ss. kgl. statsråd.

poly . . ., gr., i smnsättn. mycket, mång . . .

polyandrī, gr., gifte m. flera män på en gång.

polyarkī, gr., mångvälde.

Poly'bios, gr. hist., f. 204 f. K. Megalopolis, underhandl. mel. akaierna o. romarne 171, ss. gisslan förd till Rom 167, d. 122.

polydipsī, gr., läk., sjukligt ihållande törst, is. vid sockersjuka.

Polydēros, gr. bildh. fr. Rodos i 1:a årh. e. K., en af Laokoon-gruppens skapare.

polyēder, gr. mat., mångsidig solid figur.

Polyfēm, af Askelöf 1809/12 utg., hufvudsakl. lit.-krit. tidning.

Polyfēmos, gr. myt., en af Odysseus öfverlist. o. bländad kyklop.

polygamī, gr., äktenskap mel. en man o. flera hustrur på en gång. -glott, gr., på flere språk skrifven bok, is. komplutensiska bibeln (1514/17).

Polygnōtos, gr. mål. fr. Tasos, omkr. 462 i Athen.

polygōn, gr., mat., månghörning.

polygonāl|befästning, sådan, där hufvudvallarna utgöras af räta linjer, som sidoförsvaras af kaponiärer. -tal, se figurtal.

polyhis'tor, gr., månglärd, i många vetensk. bevandrad person.

Polyhym'nia l. Polym'nia, gr. myt., en af muserna, sångens o. vältalighetens gudinna.

Polykar'pos, bisk. i Sinyrna, enl. legend, apost. Johannes' lärj., d. s. martyr 155.

Polyklei'tos, gr. bildh. fr. Sikyon, i 5:te årh. f. K.

Poly'krates, härsk. på Samos 535 f. K., 521 lockad till Magnesia och korsfäst.

polykromī, gr., den und. forn- o. medelt. brukl. måln. af byggnads- och bildh.-verk med många färger.

Polym'nia, se Polyhymnia.

polymorf', gr., se heteromorf.

Polyneikes (-nej'-), gr. myt., son till Oidipus och Iokaste, fördrefs från Tebe af brod. Eteokles och stupade i striden mot honom.

Polynēsien, se Oceanien.

polynōm, gr., mat., algebraiska summan af 3 l. fl. termer.

polyper, gr., läk., utväxter på slemhinnan i ngn af kroppens hålor (ex. näsan, lifmodern, ändtarmen).

polyper, Polypi, stråldjur, som merendels bilda fastväxta kolonier o. hafva kalkartadt yttre l. inre skelett; hafva ett magrör, fäst vid lodräta, strålformigt ordnade skiljeväggar, o. en krans af tentakler kring munnen. Omfatta bl. a. alla koralldjur. Jfr Coelenterata.

Polyporus Fries, Hymenomycetes, svampsläkte m. omkr. 300 (flere parasitiska) arter, tillhör. dels trop., dels temper. zonerna och hvaraf flere ätbara. P. fomentarius L. på flere träd, bl. annat i Sverige, lämnar fnöske.

poly|teism', gr., tro på fl. gudar. — -teknik, gr., smnfattn. af alla t. utöfvande af konst. o. yrken erforderliga kunskaper. Polyteknikum, läroverk f. undervisn. i p.

Poly'trichum L. Polytrichaceæ, björnmossa, P. commune, allm. i skog; t mattor, kvastar m. m.

[ 662 ]polytypī, gr., vinjetters, ornaments m. fl. tryckformars mångfaldigande gm gjutning.

pomāda, it., m. vällukter försatta fettblandningar för befordr. af hårväxten o. bibehåll, af hårens smidighet.

Pomāre, fl. kgr o. drottn. af Tahiti, is. drottn. P., f. 1811, reg. 27, 42 und. fr. beskydd, d. 77.

Pombal' (pång-), Sebast. José de Carval. e Mello de, port. markis, statsm., f. 1699, min. 57, fördref 59 jesuiterna, införde reform., afskedad 77, d. 82.

pomerans'trädet, se Citrus.

Pomerellen, förr namn på landsträckan mel. fl. Persante och Weichseln.

Pommern, preuss. prov. vid Östersjön, 30,109 kv.km., 1,684,125 inv. Huf.-fl. Oder. Hst. Stettin. Öfr. st. Anklam, Demmin, Greifswald, Stralsund m. fl.

pomolōg, lat.-gr., fruktkännare. -i, läran om fruktsorterna.

Pomōna, rom. myt., fruktens gudinna.

pomp, gr., prål, prakt.

Pompadour (pångpadûr), Jeanne Ant. Poisson de, markis:a, f. 1721 Paris, 41 g. m. Lenormand d'Estioles, 45 Ludv. XV:s älskar., sed. kgs skafferska, d. 64 Versailles. Blandade sig i politik. Inflytelserik.

Pompej'i, g. geogr., blomstr. st. i Kampanien vid foten af Vesuvius, omkr. 30,000 inv., 79 e. K. förstörd vid ett utbrott af Vesuvius. Utgräfn. sed. 1748.

Pompej'us, Cnæus P. Magnus, rom. fälth., f. 106 f. K., undertryckte 82/81 demokratien, 70 kons., slog 63 Mitridates, afslöt 60 m. Cæsar o. Crassus det 1:a triumvirat., bröt 49 m. Cæsar o. 48 slagen af honom v. Farsalos, flydde t. Egypt. o. mördades s. å. Hans söner Cnæus och Sextus fortsatte strid, mot Cæsar, men blefvo slagna; den förre mördad 45, den senare afrättad 35.

pom'pelmus, bot., frukten af det västind. trädet Citrus pompelmus, liknar apelsinen, men är större, sötare o. mindre välsmakande.

pompös, lat., ståtlig, präktig, prunkande, högtrafvande.

Pon'ce de Leōn, Fray Luis, sp. skald, f. 1527 Granada, d. 91 Madrigal ss. augnstinernas gen.-vikarie. Rel. lyriker.

Poncelet (pångslä), Jean Victor, fr. gen. o. mekan., f. 1788 Metz, d. 67 Paris; uppfann en turbin. Skr. i mekanik.

poncho (pån'tschå), sp., ett slags i Chile och Peru brukligt öfverplagg

Pondichéry (pångdischerī), fr. besittn. på Koromandelkust., 509 kv.km., 273,748 inv. Hst. P. vid Ind. haf., 47,566 inv. Hamn, fyr.

Poniatov'ski, 1) Stanislav, se Stanislav II. — Hans brorson 2) Jos. Ant., furste,f. 1762 Varschjav, 06 krigsmin. där, 09 öfverbefälh. för polska trupperna und. Nap. I, 13 marsk., drunknade s. å. vid Leipzig i Elster.

ponny, liten eng. hästras.

Ponsard (pångsār), Franç., fr. dram., f. 1814 Vienne, d. 67 Paris. Skr.: Le lion amoureux m. fl., äfven uppförda i Sverige.

ponsēra, fr., kopiera genomstungna ritningar m. kolpulver.

pontac (-ack'), ett fr. rödvin.

Pon'te Cor'vo, ford. litet furstend. i Neapel, 1806 förlänadt marsk. Bernadotte (Karl XIV Joh.); sed. till 60 påfl. besittn.

Pontefract (pom'fret), st. i eng. grefsk. Yorkshire, 13,427 inv.

pon'ti|fex, lat., ledam. af ett i Rom af Numa Pompilius stift. prästkoll., i spetsen för hkt stod P. maximus (öfverstepräst), hvilken titel af kejsarne bibehölls t. 383 e. K. och sed. öfvergick till påf. -fikāle, rom. bisk. ritualbok. -fikāt, påfvevärdighet, påfvedöme.

Pontīn, 1) Magnus Mart. af, läk., naturforsk., förf., f. 1781, d. 58 ss. med.-råd. Saml. skr. (1850/57), 3 bd. — Hans son 2) Magnus [ 663 ]Erik K., publ., vitterhetsidk., f. 1819, d. 52. Skr. Åreminne öf. grefve Dahlberg m. m.; 1849/51 red. för »Morgonbladet».

Pontīnska träsken, stora osunda moras vid Tyrrhen. haf. s.o. om Rom.

pontōn, fr., stor, flat lastpråm; båtar af trä, järnplåt o. d. till underlag för krigsbryggor. -järer, den del. af ingenjörtrupper, som alla brobyggn.-arbeten i fält tillkomma.

Pontoppidan, Erik, dan. teol., f. 1698 på Jylland, d. 64 ss. bisk. i Bergen. Skr. uppbyggelseböcker m. m.

Pon'tos, g. geogr., landsk, i M. Asien, s.o. om Svarta haf.

Pon'tos euxeinos (-ej-'), gr., lat. Pon'tus euxīnus, g. geogr., namn på Svarta hafvet.

Pontresīna, by i schweiz. Graubünden, 488 inv. Luftkurort.

Pon'zaöarna, it. ögrupp i Tyrrhen. haf., s.v. om Gaëta. Huf.-ö Ponza.

pop, nygrek., präst inom gr.-kat. kyrkan.

Pope (påp), Alex., eng. skald, f. 1688 London, d. 44 Twickenham. Skr.: Essay on criticism, Essay on man, The rape of the lock m. m.

popelīn, fr., lätt, glansigt halfsiden.

Popocatepetl', vulkan i Mexico, 5,420 m.

poppel, Populus L., Salicineæ. Arter: asp (se d. o.), balsam-p., P. balsamifera Med., N.-Amer., Kina, pyramid-p., P. pyramidalis Rosier, ö. Ital., silfver-p., P. alba L., s. Europa, Asien, svart-p., P. nigra L., Europa, Asien, N.-Amer., m. fl. Parkväxter, veden till virke.

Popper, 1) Dav., ty. violoncell., f. 1845 Prag, 72/86 g. m. 2) Sophie, f. Menter 1846 München, pianist.

popul|aritēt, fr., folkgunst. -är, stående i folkgunst; allmänfattlig, lättfattlig.

population, lat., befolkning.

Porcia, dotter t. Cato d. y., g. m. Cæsars mördare Brutus, dödade sig 42 efter hans nederlag.

Pordenōne, Reg. da (egentl. Giov. Ant. Lic. Regillo), it. mål., f. omkr. 1484 i P., d. omkr. 1540 Ferrara.

pōrer, gr., anat., svettkörtlarnas öppningar i läderhuden.

porfyr, bergart med tät grundmassa, i hkn kristaller af andra bergart. äro insprängda. Kvarts-p., rödaktig grundmassa m. insprängd kvarts och ortoklas.

porfyrīt, min., bergart m. mörk, brunröd grundmassa m. insprängda kristaller af oligoklas. I Thüringerwald, Älfdalen o. s. v. Röd p. bröts af romarne i Egypten; anv. i arkitekturen.

Porjusfallen, betyd, fall i Lule älf, 2 till 3 km., med en smnlagd höjd af 50 m. Enl. riksdagens beslut 1910 skall vid P. anläggas en kraftstation för riksgränsbanans elektrifiering.

Porla, hälsobrunn i Örebro l.

por|ositēt, lat., kroppars allm. beskaffenh. att mel. de olika småpartiklarna ha (ofta mikroskop.) mellanrum (porer); hålighet.

Porosalmi, ort i Savolaks; sl. 13/6 1789.

Porse, Knut, dan. hert. af Halland m. m. 1326, 27 g. m. hert. Ingeborg (se d. o.), d. 30.

porsenn'a l. Por'sena, etrusk. kon., bekrig. 507 f. K. Rom, skall enligt sagan gm Mucius Scævola blifvit förmådd till återtåg.

porslīn, it., lervaror, hks massa, som vid bränningen halfsmältes, hufvudsakl. utgöres af kaolin, delas i fritt-p., dit gammalt Sèvres-p. hör, benäkta l. eng. p., till hvars massa benmjöl sättes, fältspatäkta p. med tillsats af fältspat o. kvarts, o. parian, liknande det benäkta, men ungef. lika smnsättn. som det fältspatäkta. Oglaser., 2 gngr brändt fältspatäkta p. kallas biskuits. Fajans och majolika benämnas vanl. oäkta p. P. uppfanns i [ 664 ]2:a årh. f. K. i Kina. År 1709 lyckades Böttger i Meissen framställa p. (s. k. Meissen-p.). Framst. fabr. äro Sèvres, Berlin, Meissen, Rörstrand, Gustafsberg.

porslins|lera = kaolin.-målning, framställn. af färgade bilder på porslinsföremål, verkställes m. min.-färger, s. inbrännas, dels under, dels ofvanpå glasyren. — -snäckan, Cypræa Lam., t. snäckdjuren hörande släkte m. talr., vackert färg. arter, hvaraf kauri, C. moneta L., af hinduer o. negrer anv. ss. skiljemynt.

Porta, se Baccio della P.

portāl, medelt.-lat., hufv.-ingång t. en byggnad.

portamen'to, it., tonk., blott för rösten l. stråkinstr. möjl. släpande af en ton öfver till en annan.

Port Arthur, stad o. krigshamn i Mandschuriet, slutpkten af den mandschuriska järnbanan. 1905 intagen af japanerna.

portatīv, lat., lätt att medföra.

Port-au-Prince (-å prängs'), hst. i republ. Haiti vid Atlant., omkr. 80,000 inv. Hamn.

Porta westphālica, Westfal. porten, pass nära Minden, gmflutet af Weser.

Port Eliz'abeth, st. i Kapland. v. Algoa-bay, 32,959 inv. Hamn.

Porten, Höga, huf.-ingången t. seraljen i Konstpl; namn på turk. regeringen.

portepé, fr., värjtofs af guld, silfver, silke l. läder.

porter, en stark, mörk, eng. maltdryck.

portfölj', fr., egentl. brefväska; nu en ministers verkningskrets. Har en min. intet bestämdt område att förvalta, kallas han min. utan p.; äfv. förråd af värdepapper i en bank.

Portān, Henr. Gabr., fin. lärd, f. 1739, 77 prof. i Åbo, 02 tit. kansliråd, d. 04. Stiftade sällskap. Aurora. En saml. af P:s skr. Opera selecta, utg. 1859/73.

Por'tici (-titji), it. st. vid Neapol. vik., 42,095 inv. Hamn. Till en del byggd t på det forna Herculaneum.

portier (-tjē), fr., dörr-, portvaktare i ett hotell.

portiär, fr., dörrförhänge; portvakterska.

portīk, lat., pelargång.

portion, lat., afmätt del, andel.

Port Jackson (part dschä'cksn), vik af Stilla haf. i N. Sydwales.

portlake, Portulaca L., Portulacaceæ. P. oleracea L., odlas i fl. varieteter ss. köksväxt.

Portland (pårt-), 1) eng. st. vid Kanalen, 15,262 inv. Hamn, fyr, stenbrott. 2) Stad i Haine v. en vik af Atlant., 50,145 inv.

portlandcement, konstgjord cement, uppkallad efter den eng. portlandsstenen, af hkn den ursprungligen tillverkades.

Portlandsvasen, antik vas af blå och hvit glasfluss med konstrika reliefer, 630 funnen i Rom och af hert. af Portland inköpt för British museum.

Port Louis (-luī), hst. på Mauritius vid Ind. haf., 52,740 inv. Befäst hamn.

Port Mahon', se Mahon.

Port Natal, se Durban.

po'rto, it., bärgarlön, befordringsafgift för bref och paket.

Por'to, se Oporto.

Porto Alēgre, hst. i brasil. staten Rio grande do Sul vid Jacuhy, 80,000 inv.

Portoferrajo, befäst hst. på Élba. 7,700 inv. Hamn, fyr, saltkällor, Nap. I:s residens 1814/15.

Porto Mauri'zio, prov. i n. Ital., 1,179 kv.km., 145,482 inv. Hst. P. M., 7,101 inv. Hamn.

Portorico, se Puerto rico.

Porto Santo, port. ö. n.o. om Maderia. Hst. P.

Port Royal des Champs (pår råajal' l. dä schangs'), ford. ber. cisters.-klost. v. Versailles.

porträtt, fr., trogen afbildn. af en person. -era, afbilda, af måla.

Port Saïd, egypt. st. vid Medelh. o. Suez-kanal, 42,095 inv. Grundl. 1860.

[ 665 ]portschäs, fr., bärstol.

Portsmouth (pårtsmöth), 1) befäst eng. st v. Kanalen, 201,975 inv. Englands största örlogshamn; dockor, varf, muséer, bad. 2) n.-amer. st. i Newhampshire v. Piscataqua, 10,637 inv. 1905 fredsslut mel. Ryssld o. Japan.

Por'tugal (port. Portugāl), kon.-rike på Pyren. halfön, mel. Span. o. Atl., 91,943 kv.km., 5,5 milj. inv. Berg: Serra Estrella och Serra Monchique. Fl.: Minho, Douro, Tejo, Guadiana, Mondego. Klimat, temperer. Prod.: sydfrukter, vin, spannmål, olja, boskap, koppar, järn, svafvelkis, salt, kork. Huf.-när. landt- o. bergsbr., hand., industri. Rel. rom.-kat. Pol. ind.: 6 prov. Hst. Lissabon. Öfr. st.: Oporto, Braga, Santarem, Setubal, Coimbra. Inkomst. 183,6 milj. kr. Utg. 186,3 mill. kr. Statsskuld 2,987 mill. kr. J.: 2,698 km. T.: 9,429 km , Telef: 651,000 samtal. Armé: i fredst. 30,000, i krigst. 175,000 man. Flottan 50 fartyg, 256 kanoner. Hist.: Äldsta inv. lusitianer. P först rom., sed. und. arab., s. fördrefvos i 11:e årh., hvareft. P. blef markgrefsk. und. kastil. öfverhögh. Alfons 1(1112/ 85) blef 1139 kon. af P.; Lissabon hst. Olyckl. krig med Span. I 15:e årh. eröfr. o. anläggn. af utom-europ. kolonier. Und. Emanuel (1495/21) nya upptäcktsresor o. grundl. af talr. kolon, i Ind. 1580/1640 P. under sp. välde, sistn. år hus. Braganza på tron. m. Joh. IV (1640/56). 1668 P. oafhäng. gm fördr. i Lissabon. Författn., af 1826, konstitutionell. Nuv. kon. Manuel II, sed. 1/3 1908, då hans fader o. broder lönnmördades. Okt. 10 republ. proklamerad.

portugisiska spr. o. lit. P. spr., ett spanskan mycket likt roman, spr., uppkom ur rom. lingua rustica. P. lit. går i folkpoesien tillbaka t. 8:e årh. o. dess blomstringstid smnfaller m. de stora port. sjöfararnes o. eröfrarnes tid (romanser, kärlekssånger, Ribeira), alltigm fr. prägel; sed. efterbildn. efter it. förf., hvarifr. dock P:s störste skald Luiz de Camões höll sig fjärran; otaliga riddarrom. På senare tid, is. inom dramatik., efterbildn. af fr. klassicismen. Nationella dock: Barbosa du Boccage (sonetter), Mouzinho de Albuquerque (ekloger) Herculano, de Carvalho (polit. sånger), Almeida Garret; betyd. hist. förf.: Rebello da Silva, Pinheiro, Castellobranco. Den yngre generat, företrädes af João de Deus, de Quental, Braga.

portugisiska viner äro jämte portvin: collares, bucellas, torres, carcavellos, muskatviner m. fl.

portvin, starkt alkoholhalt. vin fr. Dourodalen, förekommer sällan oförfalskadt.

portåder, stor ven, s. samlar digestionskanalens, mjältens o. bukspottkörtelns blod och för det till lefvern.

portör, fr., bärare; bleckfodral för bevarande af växter.

porös, lat., försedd m. porer, svampaktig.

Poseidon (-sej'-), lat. Neptunus, gr. myt., son t. Kronos, gem. t. Amfitrite, hafvets och de rinnande vattnens gud.

Posen, 1) preuss. prov., 28,957 kv.-km., 1,986,637 inv.; 2) preuss. reg.-område, 17,507 kv.km., 1,262,672 inv. Hst P. vid Warthe, 136,808 inv., stark fästn., ärkebisk., domk., palats, handel.

posera, fr., stå modell, sitta för målare.

Posili'po, berg vid Neapel med P.-grottan.

position, lat., läge, ställning; truppers taktiska uppställning. -s-artilleri, kr., groft artilleri.

positīv, lat., adjektivets grundform; ett slags musik. instrum. att vefva.

positīv, lat., verklig, bestämd, obestridlig; i mat. storhet m. + framför. Mots. negativ.

positivism, lat., den filos. riktning, s. håller fast vid det positiva [ 666 ]vetandet l. de särskilda vetenskapernas obestridl. satser; is. Comtes lära.

pōsito, lat., i händelse att.

positūr, lat., ställning, hållning.

Posse, gam. sv. adl. ätt. 1) Knut, riksr., 1466 fogde på Kastelholm, slutl. ståth. på Viborgs slott, d. 1500. — 2) Jöran Nilsson, riksr., begaf sig 1603 till Polen; utg. boken Hertig Karls slagtarebänk. — Hans kusin 3) Jöran Knutsson, riksr., f. 1556, Sigismunds anhäng., fång. 98/03, flydde 04 t. Polen, d. 16. — 4) Joh. Aug., frih., hist., publ., f. 1815, d. 65 ss. aktuarie i riksarkiv. Skr.: Bidr. till sv. lagstiftningens hist. (50). Fr. 1853 redakt. af tidn. »Väktaren». — Hans hustru 5) Kat:a Elisab., f. Ehrenborg 1818, d. 80. Skr. andl. sånger o. visor m. m. — 6) Arvid Fredriksson, gref., statsm., f. 1820 i Skåne, sed. 56 riksdagsm., 67 en af ledarne f. landtmannapartiet, 76 andra kammar. talman, 80 statsmin., 83/89 pres. i Kammarrätten, 82/90 i 1:sta kamm., d. 01 Sthm.

possess|ion, lat., egendom, besittning. -īv, ägande.

possībel, lat., möjlig, utförbar.

post, lat., efter.

post, fr. o. it., plats; ämbete; viss mängd af samma sort; skildtvakt.

post, it., offentlig inrättning för befordran af bref, paket, penningar o. d. samt på vissa ställen äfven af personer. Den första p. inrättades 1516 af fursten af Taxis på sträckan Wien—Brüssel o. 1878 uppkom världspostföreningen, s. nu omfattar nästan hela världen (106 mill. kv.km. med 1,100 mill. mskor). Icke inbegripna äro ännu Kina, Abessinien, Arabien, Afganistan, Beludschistan och ngra oceaniska öar.

postament', lat., fotställning t. pelare l. staty.

post cænam (-sēnam) stābis seu pass'us mille meābis, lat. ordspr., efter måltiden skall du stå l. ock gå tusen steg.

postdiluviānsk, lat., hörande till tiden efter syndafloden.

postēra, fr., ställa på sin plats, anställa.

poste restante (påst rästangt'), fr., betecknar på postförsändelser, att de skola ligga, tills de afhämtas af adressaten.

post fes'tum, lat, »efter festen», för sent.

postiljon, fr., postbetjänt, som reser i postkupé l. med landsvägsposten.

postill'a, lat., betecknar uppbyggliga utläggn. af perikoperna.

postillon d'amour (påstijång' damūr), fr., kärleksbud.

pos'to, it., fast ställning.

Post- o. inrikes tidningar, Sveriges äldsta o. officiella tidn., började 1645 und. namn. Ordinari Posttijdender, har sed. haft fl. olika namn, tills den 1844 fick sitt nuvarande.

postregāle, lat., kronans rätt att ensam upprätthålla postväsendet i ett land.

postremissväxel, växel, utfärdad af en bank på utställaren själf l. andra banker.

postskriptum (abbr. P. S.), lat., efterskrift.

postsparbank, i fören. m. postväsendet inrättadt system f. insättn. v. postanstalterna o. förräntn. gm postverkets försorg af små besparingar samt f. förmedling af utbetaln. i landsorten af pensioner l. understöd från folkskoll. änke- o. pupillkassa m. m. Först infördt 1860 i Engld, sed. 1884 i Sverige.

postulāt, lat., fordran; filos., sats, s. hvarken behöfver l. kan bevisas; mat., uppgift, hvars lösning faller af sig själf.

post'umus, lat., född efter faderns död.

pōst urbem con'ditam, lat., efter stadens (Roms) grundläggn.

potātis, Solanum tuberosum L., Solanaceæ, inhemsk i Chile, lämnar i sina rotknölar ett viktigt, men föga värdefullt näringsämne (i medeltal 75 °/o vatten, 20,5 % stärkelse, 1,4 cellulosa, 1,8 ägghviteämnen, 1 °/o salter); årl. [ 667 ]produkt. i medeltal 100 mill. ton. Af p. beredes stärkelse, sprit, p.-mjöl, dextrin, o. p. anv. äfv. ss. kreatursfoder. Af bären ett narkotiskt extrakt. Af p. finnas mer än 400 varieteter. -sjukan, förorsakas af en parasit. svamp, peronospera, (se d. o.).

Potchefstroom, distr.-hufvudort i den brit. Transvaalprovinsen, omkr. 10,000 inv.

Potemkin (patjomm'-), Greg. Alexandrov., ry. furste o. milit., f. 1736 v. Smolensk, 76 kejs. Katarina II:s älskare, eröfrade 83 Krim o. 88 Otsjakov, d. 91 Bessarabien.

potens', lat., kraft, alstringsförmåga; mat., i inskränkt betydelse = dignitet (se d. o.), i vidsträckt bemärkelse en algebraisk storhet, upphöjd t. hkn exponent s. helst (ex. a½).

potentāt, lat., maktägande, härskare.

potentialitet, lat., möjlighet; filos., egenskap att vara till som möjlighet i en lägre, outvecklad form. Mots. aktualitet.

potentiell', med.-lat, s. möjligt förhandenvar.; medelbart verkande.

Poten'za, it. prov., se Basilicata. Hst. P., vid Busento o. på Apenninerna, m. omr. 16,186 inv., bisk.

Potifar, »den åt (solguden) Ra invigde» namn på såväl Josefs husbonde (1 Mos. 39) som på Josefs svärfar (1 Mos. 41:45).

Potocki (påtått'ski), Alfred, österr. gref. o. statsm., f. 1817, 61 ärftl. riksråd, 70/71 min.-pres., d. 89 Paris.

Potomac (påtåmäck'), fl. i N.-Amer., uppr. på Alleghanyberg., utf. i Chesapeakviken, 550 km. l.

Potōsi, st. i Bolivia, 20,910 inv. Bergverk.

potpourrī, smnställn. af olika melodier till ett tonstycke.

Potsdam, preuss. reg.-omr., 20,638 kv.km., 2,327,810 inv. Hst. P. vid Havel, 61,305 inv. Slott.

pottaska l. kolsyr. kali, K2O2CO =138, framställes ur växters aska l. ur kalihalt. mineral, är hvit, lösl. i vatten; anv. t. framställn. af andra kalisalter o. vid tvålfabr.

Potter, Paul, holl. mål., f. 1625, d. 54 Amsterdam.

pottfisk l. kaskelot, Physeter macrocephalus L., hör. t. hvaldjuren, i Atlantiska o. Stilla hafven, ända till 30 m. l. Innehåller i ihåligheter i hufvud. o. längs ryggen hvalraf (spermaceti), lämnar äfven ambra.

pottkäs (-tjäs), sönderstött gammal ost, begjuten med konjak.

poudre (pûdr), fr., pulver, puder; p. de riz (-dö ri'), »rispulver», torrt hvitt smink af finaste rismjöl.

Pouillet (pujä), Cl. Serv. Matth., fr. fys., f. 1790, d. 68 ss. prof. Paris. Skr. Élem. de phys. et de météorol. m. m.

pound (paund), eng. vikt; 1 troy. p. = 373,24 gram; 1 avoir dupois p. = 453,59 gram.

pour le mérite (pur lö merit'), af Fredr. d. st. 1740 stift, ord.; 1 klass.

pourparler (purparlē), fr., samtal.

poussera se pussera.

Poussin (pussäng'), 1) Nicolas, fr. mål., f. 1594 Normandie, d. 65 Rom. — Hans lärj. o. svåger 2) Gaspard (egentl. Dughet), mål., f. 1613 Rom, d. där 75.

pouvoir (puvåar), fr., makt, förmåga.

Posso di Borzo, Karl Andr., gref., ry. diplom., f. 1764 Corsica, 03 i ry. tjänst, 14/32 ry. sändebud i Paris, d. 42 Paris.

Pozzuōli, it. st. vid Tyrrhen. hafvet, m. omr. 22,907 inv. Bisk.

poäng', fr., se point.

p. p. förk. för per procura; (på telegr.) post payée.

p. p. förk. på pianissimo.

p. p. c. (på visitkort), pour prendre congé, för att taga afsked.

Pradier (pradjē), Jam., fr. bildh., f. 1792 Genève, d. 52 Paris.

præ . . . se pre . . .

prætor, lat., anförare; till 449 f. K. titel f. rom. konsulerna, sedan för vissa domare; ståthållare.

[ 668 ]praefatio, lat., företal, inledning.

Prag, tscheck. Praha, hst. i Böhmen, vid Moldau, m. förstäder 520,000 inv. Ärkebisk., domk., univ., palats, akad., konservat., mus., fabriker. Fl. slag.

pragmatisk sanktion, is. kejs. Karl VI:s förordn. 1723 om arfsföljden i Österrike.

prairial (prärial'), fr., »gräsmånad», 9:e mån. i fr. revol. tidräkning, 20/5—19/6.

prairie, se präri.

prākrit, fornind. folkspråk.

prakt|īk, gr., utöfvande af ngt, erfarenhet, tillopp af kunder. -ikābel, utförbar. -iker, erfaren utöfvare af konst l. yrke. -isera, utöfva konst l. yrke. -isk, verksam, användbar.

praliner, fr., halfkulor af choklad, fyllda med vanilj l. socker.

Prāti, Giov., it. lyr., f. 1815, d. 84 Rom. Skr. poet. ber., dikter m. m.

Prāto, it. st. vid Bisenzio, m. omr. 51,000 inv. Bisk., domk., akad.

prax'is, gr., användning, utöfvande; bruk.

Praxi'teles, berömd gr. bildh. i Athen i 4:e årh. f. K.

pre . . ., lat. præ, i smnsättn. före . . . l. för . . .

preadamīter, mskor, s. förments varit t. före Adam.

preben'de, lat., pastorat, hvars inkomster äro anslagna ss. lönetilllägg åt vissa ecklesiast. ämbets- o. tjänstemän.

precedens', lat., företräde (i rang), försteg.

precep'tor, lat., lärare.

Prechtl, Joh. Jos. v., österr. tekn., f. 1778, d. 54 Wien. Utg. Technische Encyklopädie (forts. af Karmarsch) m. m.

precīs, lat., noga, punktlig, bestämd. -ion, bestämdhet, noggrannhet.

predestination, lat., förutbestämmelse. -s Calvins åsikt, att Gud fr. begynnelsen bestämt somliga mskor t. salighet, andra t. fördömelse.

predikarebröder, se dominikaner.

predikament, lat., sinnesförfattning, lynne, tillstånd, läge.

predikāt, lat., gram., det som utsäges om subjektet.

predispo|nērad, på förhand beredd, mottaglig.

predominēra, lat., vara förhärskande.

preeminens', lat., företräde, högre rang.

preexistens', lat., föruttillvaro. Platons, Origenes', Schellings lära om mskosjälarnas tillvaro före kropparnas alstrande.

prefekt', lat., förman; i gamla Rom militärbefälh.; i Frankrike o. Italien ståth. i depart. l. provins.

préference (-rangs'), fr., företräde, förmånsrätt; ett slags kortspel. -aktie, se aktie.

prefix', lat., förstafvelse.

Pregel, fl. i Ostpreuss., utf. v. Königsberg i Frisches Haff, 296 km. l.

pregnant', lat., smnträngd; betydelsefull.

prehistorisk, förhistorisk.

preja, holl., sjö., anropa ett fartyg.

prejudikāt, lat., af högre domstol fälld dom, s. sedan i liknande fall lägges till grund för andra domslut.

prejudīs, lat., förutfattad mening, fördom.

prekär, fr., som innehafves af gunst o. nåd; vansklig, oviss.

prelāt, lat., högre andlig.

preliminär, nylat., föregående, förberedande, inlednings-. -er, underhandlingar före hufvudfrågans afgörande.

prelud|iēra, lat., tonk., inleda med förspel. -ium, förspel, is. för koraler.

prēmie, lat., belöning; det belopp, s. vid penningutlottning utfaller på en dragen lott. Jfr försäkring. -lån, obligationslån, på hvilka räntan icke alls l. blott delvis betalas åt alla obligationsinnehafvarne, utan delas i ett fåtal lotter, s. utlottas.

premier (premiē), fr., den förste.

premiering, lat., tillerkännande af pris.

premiär, fr., första föreställn. af ett nytt teaterstycke. -minister, minister-president, statsminister.

[ 669 ]premiss', lat., antagande, försats.

premonstratens'er, af d. hel. Norbert 1120 stift. munkord., uppkallad efter fr. klostret Prémontré; nu i starkt af tagande.

prensāre mānus, lat., trycka ngns händer, värfva röster.

Prentzlau, preuss. st. i Brandenburg, 20,931 inv.

prenumer|ation, lat., förutbetalning. -era, betala på förhand, ex. en tidning.

prepar|āt, lat., med konst framställd sak, ex. kem. l. farmaceut, p.; kroppsdel, s. f. anat. studium blifvit så beredd att den kan förvaras. -era, tillreda, förfärdiga.

preposition, lat., gram., partikel f. att beteckna ett sakords förhållande t. ett annat.

prerafaeliter, de målare, s. voro den it. mål. Rafaels föregångare, hufvudsakl. på 1400-talet.

prerogatīy, lat., företräde, företrädesrättighet.

pres'byter, gr., inom den gamla o. reform. kyrkan en af de äldste. -ium, af p. smnsatt kyrkoråd.

presbyteriāner, kristen sekt i England o. Amerika, s. förkastar anglikan. kyrkans biskopl. uppfattn. o. håller fast vid Calvins presbyterialförfattn. samt enkel gudstjänst utan prål o. ceremonier, uppträdde först 1559 ss. non-konformister l. puritaner, framkallade skotska o. eng. revolutionerna, underkastad, därefter hårdt förtryck, tills de 1690 blefvo förhärskande i Skottld o. tolererade i Engld.

Pres'cott, Will. Hickling, amer. hist., f. 1796 (Mass.), d. 59 N. York. Skr. hist. om Mexicos o. Perus eröfring m. m.

presence (-sangs'), fr., närvaro, p. d'esprit (däsprī), sinnesnärvaro, rådighet.

presenn'ing, holl., tjärad, vattentät segelduk.

presens, lat., verbets tidsform för handl. i närvarande tid.

present', fr., skänk, gåfva. -ābel, s. kan visas l. föreställas, hygglig. -ation, företeende, uppvisande; föreställande (af ngn för ngn). -era, förete, uppvisa; skänka; föreställa.

preserv|atīv, lat., skyddsmedel, is. mot sjukdom. -era, bevara, skydda.

prēses, lat., ordförande.

presid|ent', fr., ordförande i ett kollegialt verk l. parlament; statsöfverhufvudet i en republik. -era, föra ordet. -ium, ordförandeskap.

preskription, lat., rättighet, s. inom i lag stadgad tid måste begagnas, vid äfventyr af densammas förlust.

press, mek. inrättn., s. medels skrufvar, valsar o. d. åstadkommer starkt tryck. Hydraulisk p., se d. o.

pressa, med våld värfva sjömän l. soldater.

pressant (-angt'), fr., trängande, brådskande; enträgen.

Pressburg, ung. komit. 4,216 kv.-km., 301,635 inv. Hst P. vid Donau, 65,867 inv. Ärkebisk., domk. Fordom Ungarns hufvud- o. kröningsst. Fred 26/12 1805.

pressen, beteckn. för is. den polit. tidningslitterat.

Pressensé (pressangsē), Edm. de, fr. teol., f. 1824 Paris, sed. 47 predik. vid protestant. frikyrkan där, d. 91. Förf.

pression, fr., tryck.

pressjäst, gm stark pressning från vatten så mycket s. möjligt befriad jäst.

prestābel, lat., utförbar.

prestabilitēt, lat., den af Leibniz uppställda läran om den af Gud förutbestämda världsordningen.

prest|an'da, lat., hvad s. skall verkställas, fordringar. -era, verkställa, fullgöra.

prestav, ry., person, s. bär en florbehängd staf i spetsen för en likprocession. -era, gå främst (i en likprocession.

prestige (-stīsch), fr., gyckelspel, bländverk; förtrollning, trollmakt.

prest|iss'imo, it., tonk., ytterst hastigt. -o, mycket hastigt.

[ 670 ]Preston (pres'tön), eng. st. v. Ribble, 115,055 inv. Hamn.

presum|ēra, lat., antaga, förutsätta. -tion, antagande, gissning; inbilskhet. -īv, förmodad.

preten|dent', fr., s. på grund af förment rätt gör anspråk på ngt. -dera, fordra, pocka. -tion, anspråk. -tiös, anspråksfull, pockande.

preter'itum, lat., det förflutna; tidsform för handl. i förfluten tid.

pretext', lat., förevändning.

pretiōsa, lat., dyrbarheter, prydnadsföremål.

Pretōria, säte för förbundsregeringen i federativa sammanslutningen South Africa; förut hst. i den brit. Transvaalkolonien, 37,000 inv.

pretoriāner, lat., rom. kejsarnes lifvakt, s. ofta utöfvade inflytande på kejsarvalen. Upplöst af Constantin d. st.

Preuss (-öjs), Joh. Dav. Erdmann, ty. hist., f. 1785, d. 68 ss. historiograf i Berlin. Skr. Fredrik d. st. hist. o. utgaf hans arbeten.

Preussen, ty. kon.-rike, 348,702 kv.km., 38 mill. inv. Berg: Rhön, Spessart, Teutoburgerwald, Thüringerwald, Harz, Riesengebirge, Jura m. fl. Toppar: Schneekoppe, Broeken, Meissner, m. fl. Flod.: Memel, Pregel, Weichsel, Oder, Warthe, Neisse, Bober, Trave, Eider, Elbe, Havel, Spree, Mulde, Weser, Ems, Rhen, Main, Ruhr, Lippe, Mosel. Kanaler: Oberländer-, Friedrich-Wilhelm-, Eider-. Öar: Rügen, Usedom, Wollin, Femern m. fl. Klim. tempereradt. Prod.: spannmål, lin, hampa, tobak, humle, frukt, vin, järn, bly, bärnsten, lera, krita, ull. Polit. ind.: stadskrets. Berlin o. 37 regeringsområd. Huf.-när.: landt- o. bergsbr., boskapssköts., handel, industri. Inv.: tyskar, polacker, litaver, vender, valloner, kurer, kassuber. Huf.-rel. evangelisk. Hst.: Berlin. Öfr. st.: Königsberg, Danzig, Frankfurt a. d. Oder, Stettin, Posen, Breslau, Görlitz, Magdeburg, Erfurt, Halle, Altona, Hannover, Dortmund, Frankf. a. M., Kassel, Aachen, Düsseldorf, Elberfeld, Barmen, Essen, Köln, Krefeld. Ink. 2,800 mill. mark, utg. 6,889 mill. mark. Armé o. flotta, se Tyskland. Hist.: P:s egentl. hist. börjar med kurfursten Fredrik Vilhelm af Brandenburg (d. st. kurfurst.), under hkn P. omfattade 2,013 geogr. kv.mil med 1,5 mill. inv.; 1701 kurfurst. Fredrik III kon. ss. Fredr. I. 1740 vid Fredrik Vilhelm I:s död var P. 2,160 kv.mil. med 2,3 mill. inv. 1742 eröfr. Schlesien. Vid Fredrik d. st:s död 1786 omfattade P. 3,540 kv.mil med 5,5 mill. inv. o. 1795 5,552 kv.mil med 8,7 mill. inv.

Preussisch-Eylau, se Eylay.

Preussisch-Minden, se Minden.

preven|ēra, lat., förekomma, på förhand underrätta. -tion, förutfattad mening, fördom. -īv, förekommande, förebyggande.

Prévost-d'Exiles (prevå-däxīl), Ant. Franç., fr. förf., f. 1697, d. 63. Skr.: Hist de Manon Lescaut et du cheval. des Grieux m. m.

Prévost-Paradōl (prevå-), Luc. Anat., fr. förf., f. 1829 Paris, d. 70 gm. själfmord ss. sändeb. i Washington. Hist. o. polit. skr. Orleanist.

prévoyance (-våajangs'), fr., förutseende, försiktighet.

Pri'amos, gr. myt., kon. i Troja, dödades vid dess eröfr. af Pyrros.

priapisk, gr., otuktig, liderlig.

Pri'aops, gr. myt., landtl. fruktbarhetens gud.

Prichard (pritt'schörd), James Cowles, eng. fysiol., f. 1786, d. 48 Lond. Framst. antropolog.

Priessnitz, Vinz., landtman, f. 1799 Gräfenberg, d. där 51. Grund. den efter P. benämnda vattenkurmetoden.

priessnitzska omslag, kallvattenomslag på hela kroppen l. en del däraf med ylle utanpå.

[ 671 ]Priestley (prīstle), Jos., eng. teol. o. naturfosk., f. 1733, dissenterpredik., utvandrade 94 t. Pennsylvania, d. där 04. Unitarie. Uppt. syre, klorväte, ammoniak m. m. Förf.

prīm, lat., tonk., 1:a intervallen i en tonskala; fäktk., utgångsställning.

Prim, Juan, gref. af Reus, sp. gen., f. 1814 Reus, 43 guv. i Madrid, 44/48 gen.-kapt. på Puerto rico, 60 öfverbefälhaf. mot Marokko, 66 i spetsen för upproret i Spanien, 68 min.-pres., mörd. 70.

primadonn'a, it., 1:a sångerska l. skådespelerska vid en teater.

prīmas, lat., den 1:e l. förnämste ärkebisk. i ett land.

primāt, lat., förnämsta platsen, is. påfvens ss. kat. kristenhetens öfverhuf.

prima vis'ta, it., vid första anblicken.

primitīv, lat., ursprunglig.

prīmo, lat., först, f. det första.

primogenitūr, lat., förstfödslorätt.

prim'rose league (-rås lig), »primulaförbundet», konservativ. eng. förening, stift. 1883 af lord Randolph Churchhill.

primtal, mat., sdnt s. ej har andra faktorer än sig själft o. ett.

Prīmula L., Primulaceæ. Aurikeln, P. auricula L., på Alperna, prydnadsväxt; gullvifvan, P. veris L., allm., P. sinensis L., Kina, prydnadsväxt, m. fl.

prīmus, lat., den 1:e l. förnämste; p. in'ter pa'res, den förste bland likar.

primär, lat., ursprunglig, begynnelse-, ur-, hufvud-, förberedande.

primära formationen, se paläozoiska formationen.

prin'ceps, lat., furste.

princīp, lat., ursprung; grundämne, grundlära; grundsats. -iell',

principāl, lat., hufvudsaklig; husbonde; på orgel: den djupaste flöjtstämman.

principiis ob'sta, lat., ordspr., motstå (ett ondt) i begynnelsen; man bör stämma i bäcken.

prins, fr., titel på icke reg. medl. af en furstefamilj. Kron-p., regents äldste son o. tronarfvinge. I Preussen heter kon:s äldste bror p. af Preussen, om han är presumtiv tronarfvinge. -essa, konunga- l. furstedotter.

Prins Edwards ö, eng.-amer. ö i St. Lawrence-viken, 5,628 kv.km., 103,259 inv. Hst. Charlottetown.

Prinsens af Wales ö, se Pulo-Pinang.

Prinsöarna, se Demonesi.

pri'or, lat., förestånd, f. kloster, s. ej står under abbot. Stor-p., i andl. riddarord. stormästarens närmaste man. -āt, priorsämbete.

prioritēt, lat., företräde, förmånsrätt, is. en borgenärs framför andra. -s se förmånsrätt.

Prīpet, bifl. t. h. till Dnjepr, 810 km., omr. 115,246 kv.km.

pris, fr., saluvärde; belöning; byte, uppbringadt fartyg; nypa snus.

priskurant', fr., hand., prislista.

pri'sma, gr., mat., solid fig., begränsad af två kongruenta, plana, parall. grundytor och parallellogrammer t. sidoytor. Kub.-innehåll = basen gngr höjden. I fys. för det mesta 3-kant., genomskinl. kroppar till framställn. af ljusbrytning. -cirkel, instrum. för cirkelmätning. -tisk, formad som ett prisma.

Prisrend, turk. st. i Albanien, 40,000 inv. Grek. o. kat. ärkeb.

privāt, lat., enskild. -im, enskildt. -rätt, jur., smnfattningen af rättsregler, s. angå enskilda medborgares förhållande till haa.

privilēgium, lat., företrädesrättighet för enskild person l. hel klass af medborgare.

pro, lat., före; pro aris et focis, för altare o. härd, (kämpa) för hus o. hem.

probāb|el, lat., trolig, sannolik. -ilitēt, sannolikhet. -ilitetskalkyl, sannolikhetsberäkning.

probabilism', lat., den jesuitiska grundsatsen, att en handling är [ 672 ]tillåtlig, om ngt berättigande för densma kan uppställas.

probātum est, lat., det är bepröfvadt.

probenreuter (-röj-), ty., F. profryttare, handelsresande.

probēra, lat., profva, försöka, undersöka.

probērsten, kiselskiffer l. basalt t. undersökn. af gulds närvaro i legeringar. Streck på p. af en metalleger. aflägsnas icke gm salpetersyra, om guld finnes däri, och guldhalten bestämmes gm streckens jämförande med andra, gjorda med probernålar, hks guldhalt är bekant.

problām, gr., oafgjord fråga; mat., uppgift, hvars verkställbarhet fordrar bevis. -ātisk, oafgjord, tvifvelaktig; tvetydig.

Probstheida, by nära Leipzig. Blodigt slag 18/10 1813.

Pro'bus, Marcus Aurel., rom. kejs., f. i Sirmium, 276 kejs. gm syriska legionerna, dödad 82 und. ett soldatupplopp vid Sirmium. God regent.

procedūr, lat., förfaringssätt, rättegångsordning.

procent', lat., en för hundra; tecken %.

pro'ceres, lat., de förnämste; i Spanien medl. af 1:a kammaren.

process', lat., förlopp, utveckling; af naturen l. med konst förrättadt arbete, hvarigm en kropps väsen förändras (ex. lösning, smältning, fällning m. m); rättsligt förfarande, rättstvist.

processa, hafva l. föra rättegång.

procession, lat, högtidligt tåg.

Procida (-tji-), 1) ö i Neapol. vik., 13,964 inv.; 2) Giov. da, anstift. af sicilian. aftonsång. 1282, f. 1225 Salerno, d. 02.

pro cōpia, lat., för afskrift.

Proc'ter, Bryan Walt., eng. skald, f. omkr. 1790 London, d. där 74. Skr. dikt., dram., essays m. m.

prodi'gium, lat., under; förebud; vidunder.

prodrōm, gr., läk., sjukdomstecken, s. föregå l. förebåda en sjukdoms utbrott.

produc|ent', lat., den som frambringar l. tillverkar ngt. Mots.: konsument. -era, frambringa. alstra; åstadkomma gm arbete, tillverka.

produkt', lat., alster, verk. Jfr multiplikation. -ion, alstring, tillverkning. -ionshandel, handel med ett lands naturprodukter. Mots. kolonialhandel. -īv, alsterrik, verksam. -ivitēt, alstringsförmåga, fruktbarhet.

pro et contra, lat., för. o. emot.

profān, lat., världslig, ohelig. -era, vanhelga.

profession, lat., yrke, handtverk. -ell', handtverksmässig. -ist', utöfvare af ett yrke l. handtverk.

profess'or, lat., utöfvare af en konst; lärare vid högskolor l. akad., titel på konstnärer, förtjänta personer m. m. -ūr, professors ämbete.

profēt, gr., egentl. siare: af Gud inspirer. man hos Israel. -era, förutsäga. -īa, förutsägelse, spådom. -isk, förutsägande.

pro fīde et christianismo, lat., (samfund) för tro och kristligt lefverne, relig. sällskap, hvars uppgift framgår af namnet.

profīl, fr., sidobild, bild af en kropps gmskärning.

profīt, fr., fördel, vinst. -era, draga nytta af.

pro for'ma, lat., för syns skull.

profoss' (lat. præpositus), förr verkställaren af spöstraff l. polischefen v. ett regemente.

profylak'tisk, gr., förebyggande, förekommande, is. endemiska o. epidemiska sjukdomar.

progenesisteori, se evolutionsteori.

prognōs, gr., förutsägande af en sjukdoms förlopp.

prognos'tikon, gr., förutsägelse på grund af vissa tecken.

program', gr., offentl. anslag, festordn., inbjudningsskrift, polit. trosbekännelse.

progress', lat., framåtskridande. -ion, fortskridande; mat., följd af storheter, s. efter vissa lagar följa efter haa. -īv, fort-, [ 673 ]framåtskridande. -īv skatt, sdn s., ju större tillgångarna äro, utgår i desto högre procent af dem.

progressist', lat., medlem af ty. »framstegspartiet».

prohib|ēra, lat., förbjuda, förhindra. -itīvsystem, det statsekonom. system, hvarigm de inhemska näringarna skola skyddas för utländsk täflan ej blott gm skyddstullar, utan äfven gm införselförbud; i allmänh. för fri o. naturl. utveckling hinderliga åtgöranden från statens sida.

projekt (-schäkt'), fr., förslag, utkast.

projektīl, fr., se kastkropp.

projektion, lat., afbildning i plan af en geometr. storhet, is. en solid fig., delas i normal p., i hkn p.-linjerna äro vinkelräta mot planet, och perspektivisk l. central-p., hvarvid alla pktr på föremål. smnbindas gm räta linjer med en fast pkt (distanspkt) o. deras skärningspktr med planet bestämma bilden. Af kart-p. må nämnas: central-p., då ögat tänkes i jordens l. himlens medelpkt, stereografisk, då det antages vara på sfären själf, o. Merkators (se d. o.).

projiciēra, lat., göra ett utkast l. en projektion.

prokanslēr, universitetskanslerens ställföreträdare i univ.-städerna.

proklam|ation, lat., offentligt tillkännagifvande, upprop. -era, utropa, kungöra.

Pro'klos, nyplaton., f. 412 Konstantpl, d. 85 Athen. Fruktbar förf., full af fantast, o. underbara idéer.

Pro'kne, gr. myt., Filomeles syster; förvandlades till en svala.

prokonsūler och proprætorer, i det gamla Rom konsulernas o. prætorernas ställföreträdare; på kejsartiden ståth. i provinserna.

Prokop, Andr. d. st., husit-anförare, f. omkr. 1380, först munk, eft. Ziskas död 24 anförare, stupade 34 i slag. vid Lipan.

Prokopios af Cæsarea, bysant. hist., Belisarius' sekret., d. eft. 558 i Konstpl. Skr. sin tids hist.

prokrastinera, lat., uppskjuta till morgondagen.

Prokrus'tes, gr. myt., af Teseus dödad röfvare i Attika, s. ant. sträckte ut sina offer i en lång säng l. af högg de öfverskjutande lemmarna i en för kort.

prokūra, lat., fullmakt af en affärsman l. ett bolag åt ett ombud att teckna firmans namn. -tion, i allmänhet ställföreträdande, is. furstl. giftermål på förhand gm befullmäkt. ombud. -tor, fullmäktig, ställföreträdare, ombud; syssloman.

prokurist', d. s. äger rätt att teckna prokura.

prolegōmena, gr., lärd och förklarande inledning till en skrift.

proletariāt, lat., samling af proletarier, i gamla Rom 6:e borgareklassen; fattiga, s. ej gm eget arbete kunna förvärfva mer än dagliga lifsuppehället.

prolōg, gr., inledn. till en roman, teaterpjäs l. d.; förord.

prolong|ation, lat., förlängn., is. af en betalningstermin. -era, förlänga, uppskjuta.

promemōria (abbr. p. m.), lat., minnesanteckning.

promen|ād, fr., spatserfärd; plats för spatserfärd. -era, lustvandra. -oār, spatser-, promenadplats (is. inom hus).

promess', fr., löfte; interimslott.

Prometeus (-tevs'), gr. myt., son till Iapetos, stal elden från gudarne, fastsmiddes vid en klippa på Kaukasus, hvarest en örn uppåt hans ständigt ånyo tillväxande lefver; befriades af Herakles.

prom|otion, lat., befordran, is. till akad. värdigheter; högtidligheterna därvid. -ōtor, verkställare af p. -ovēra, befordra; univ., tilldela någon lärdomsgrad.

promulg|ation, lat., offentligt tillkännagifvande, kungörande. -era, utfärda, förkunna, kungöra (en lag).

pronāos, gr., tempelförgård.

[ 674 ]pronōmen, lat. spr., ord, s. begagnas i st. f. ett nomen; äro personliga (jag, du o. s. v.), ägande (min, din o. s. v.), utvisande (den), bestämmande (denne, densma), hänvisande (som, hvilken m. fl.), frågande (hvem, hvilken), obestämda (någon, själf o. s. v.), återförande (sig).

prononcēra, fr., uttala, förklara. -d, utpräglad.

pronunicamento, sp., i Span. offentl. tillkännagifvande mot regeringen; signal t. uppror.

Prony (-nī), Casp. Cl. Franç. Marie Riche de, fr. baron o. ingenjör, f. 1755, d. 39; uppf. en dynamometerbroms m. m.

propagan'da, lat., anstalt för utbredande af en viss lära, is. missionsanstalt. Göra p., söka vinna anhängare för sin åsikt.

pro pat'ria, lat., för fäderneslandet, devis på svärdsorden.

propedeutīk, gr., förkunskap, förberedande vetenskap.

propell'er, eng., den skrufformiga inrättning, s. framdrifver ångfartyg; kallas äfven fartygsskruf. En af uppf. var John Ericsson.

prō|per, fr., egen, egendomlig, snygg, ordentlig. -pretē, snygghet, renlighet.

Proper'tius, Sextus, rom. skald, f. omkr. 45 f. K. i Assisium, d. omkring 22 f. K. Skr. elegier.

propo|nēra, lat., föreslå. -sition, förslag; mat., sats.

Propon'tis, g. geogr., namn på Marmarasjön.

proportion, lat., förhållande, is. ett riktigt sådant af en kropps delar sinsemellan o. till det hela.

propōsition, fr., förslag; mat., uppgift; parl., framställn. af regeringen.

proprætōrer, lat., se prokonsuler.

proprieborgen, borgen ss. för egen skuld.

proprietär, fr., egendomsherre.

propylēer, gr., förgårdar, tempelartade ingångar i gr. stil.

pro rata parte, lat., efter hvars o. ens andel.

prorekt'or, lat., universitetsrektors ställföreträdare.

prorog|ation, lat., förlängning, utsträckning. -era, förlänga, utsträcka, ställa på framtiden.

prōs|a, lat., obunden form för tal l. skrift, i mots. till den på vers. -a'iker l. -aist', skriftst. på p. -āisk, opoetisk, hvardaglig, platt.

proscēnium, lat., ford. främre delen af skådebanan, nu platsen mel. ridån o. rampen.

prosek'tor, lat., sönderskärare; ledare af dissektionsöfningarna i en anatomisal.

proselyt, gr., en, s. öfvergått från en åsikt, lära o. d. till en annan; nyomvänd. -makare, en, s. ifrigt värfvar anhängare för sin åsikt, lära, sitt parti m. m. -makeri, värfvande af proselyter.

Proser'pina, se Persefone.

prōsit, lat., väl bekomme!

proskri|bēra, lat., förklara i akt, bannlysa, landsförvisa. -ption, förklarande i akt, landsförvisning.

Prosna, bifl. t. v. till Warthe, mel. Polen o. Schles., 180 km. l.

prosodī, gr., läran om stafvelsernas längd o. tonvikt.

prospekt', lat., perspektivisk framställn. af en byggnad, ett landsk, o. d.; i Petersburg beteckn. för större gator; utförlig uppgift om planen för ett företag.

Prossnitz, st. i Mähren, 24,054 inv.

prost, titel, s. biskop kan tilldela en kyrkoherde. Jfr kontrakts-p.

prostitu|ēra, lat., prisgifva, vanära. -erad, kvinna, s. drifver otukt s. näringsfång. -tion, utbjudande till otukt, skörlefnad, yrkesmässig liderlighet.

prostylos, gr., temp. l. annan byggnad med pelare endast på framsidan.

protagonist', gr., den första kämpen; skådespelare, s. utför hufvudrollen (i ett drama).

prota'goras, gr. sofist från Abdera i 5:e årh. f. K.

protegé (-schē), fr., skyddsling, gunstling. -ra, skydda, gynna.

proteīnämnen, se ägghviteämnen.

[ 675 ]protektion, lat., beskydd, beskärm. -ist', anhängare af skyddstullsystemet.

proték'tor, lat., beskyddare, riksföreståndare.

pro tem'pore, lat., för det närvarande.

protest', lat., gensaga, invändning. Jfr växelprotest. -anter, namn på de bekännare af kristna läran, s. i följd af 16:e årh. reformat. skilde sig från kat. kyrkan, uppkommet af protesten i Speier år 1529. -antism, deras lära. -era, bestrida, förklara missnöje med, afgifva protest; hand., gm protest bevara en växels exekutiva egenskap.

Proteus (-evs'), gr. myt., hafsgud, s. ägde förmåga att spå o. förvandla sig; ombytlig mska.

protistriket, smnfattn. af de organismer, s. utgöra en mellanlänk mel. växt- o. djurriket.

Proto'genes, gr. mål. omkr. 300 f. K.

proto|koll', gr., skriftl: uppsats öfver en förhandl. vid domstol, smnträde o. d. -plas'ma, se cell. -typ, urbild. -zōer, urvärldsdjur; infusorier. -zoiska formationer, geol., fossila djuråterstoder i de äldsta sedimentslagren, ansedda för de 1:a organism. på jorden.

protuberan'ser, lat., upphöjn., utväxter; eruptionsart. vätgasströmmar fr. solens inre, synas tydligast v. solförmörk.

protypisk, gr., förebildlig.

Proudhon (prudång'), Pierre Jos., fr. social., f. 1809 Besançon, fördömde 40 i en skrift egendom ss. stöld, stift. 48 en folkbank, flera gånger häkt., dömd, flydde, d. 65 Passy. Förf.

provençalska språk (-åvangsal-) l. Langued'oc, det tidigast utbild. romanska språket, var i 11:e o. 12:e årh. trubadurernas språk, men måste i 14:e årh. vika för systerspråket nordfranskan. Ännu folkdialekt.

Provence (pråvangs'), ford. fr. prov. v. Medelhafvet, omkr. 21,500 kv.-km., 1487 fr. Nuv. dep. Rhône, Var, Basses-Alpes o. en del af Alpes-maritimes.

proverb', fr., ordspråk; litet, på ett ordspråk grundadt lustspel.

proviant', lat., lifsmedel, munförråd. -era, anskaffa p.

Providence (pråv'idens), en af hst. i n.-amer. staten Rhode Island, 203,243 inv. Univ.

providens', lat., förutseende, försyn.

provins', lat., i gamla Rom ämbetsområde, sedan underkufvadt land utom Italien; nu större administrat. område i vissa länder = landskap; kat. ärkebiskopsdöme l. ordensprov, (afdeln. af andlig orden). -iāl, föreståndare för ordensprov. -ialism', för en trakt l. ett landskap egendoml. ord l. språkbruk.

provision, fr., förråd, is. af lifsmedel ; efter procent beräkn. arfvode. -s handelsresande mot p. o. utan lön.

provīsor, lat., föreståndare, 1:e medhjälpare på apotek.

provisorisk, lat., tillfällig.

Prschevalskij, N., ry. öfverste o. resande, f. 1839 Smolensk, 67/73 o. 79/80 vidsträckta resor i inre Asien, d. 88 i Karakol. Förf.

Prudentius, Aurelius P. Clemens, krist. rom. skald, f. 350 Spanien, d. i kloster 410.

prudentlig, fr., småklok, förnumstig.

prudhomme (prydåm'), fr., hedersman; förtroendeman.

Prud'hon (prydång'), Pierre, fr. mål., f. 1758, d. 23.

pruneller, ett slags plommon.

Pruss'ia, nylat., namn på Preussen.

Prut, bifl. t. v. till Donau, uppr. i Galizien på Karpat., gräns mel. Ryssland o. Rumänien, utf. vid Galatz, 828 km. l., omr. 17,620 kv.km.

pryd, fr., tillgjordt blygsam, sipp, skenhelig.

Przemysl (prschēmischl), st. i Galizien v. San, 46,295 inv. Rom. o. grek. bisk.

prärie, fr., äng; trädlös grässlätt i Amerika.

Prästö, dan. st. på Själland, v. Östersjön, 1,497 inv. Hamn.

[ 676 ]P. S., förk. för postskriptum.

psalm, gr., sång till Guds ära, andl. sång. -ist', förf. af psalmer o. andl. sånger. Psaltare, fordom harplikt instrument; titel på G. T:s psalmsamling.

Psammetikos I, kon. af Egypten 655/610 f. K., befriade det från assyr. öfvervälde o. öppnade det för främlingar.

pseudo . . ., gr., i smnsättning falsk . . ., den falske.

pseudoisidoriska dekretalen, en i 9:e årh. uppkommen saml. påfl. dekretal, falskel. tillskr. Isidorus af Sevilla.

pseudomorfōser, gr., min., kristallin. l. amorfa min., s. utan att vara kristaller uppträda under ett annat minerals kristallform.

pseudonym, gr., falskt, diktadt namn, is. skriftställares.

Pskov, guvern. i St. Ryssland, 44,208 kv.km., 1,122,317 inv. Hst. P. vid Velikaja, 30,683 inv.

psorīasis, gr., läk., hudsjukd. best. i röda fläckar, is. i flata handen o. på fotsulan, från hka öfverhuden affjällas. Behandl.: kalisåpa, blysalva, tjära.

Psyke, gr. myt., älskarinna t. Eros, s. slutl. gifte sig med henne, hvarefter hon upptogs bland gudarna.

psykiāt|er, gr., läkare f. sinnessvaga. -rī, läran om själssjukdomarna.

psykisk, gr., beträffande själen.

psykogrāf, gr., instr., hvaraf spiritister begagna sig för att låta sina andar uppenbara sig.

psykologī, gr., l. själslära, vetensk. om själens väsen o. verksamh., grund, af Aristoteles, men först i nyare tid empiriskt studerad.

psykōs, gr., sinnessjukdom.

Pteris L., Pylopodiaceæ. P. aquilina L., i Europa, n. Asien, o. P. esculenta L., på N. Holland, har ätbara rotstockar, s., förbrända, lämna pottaska; äfv. prydnadsväxt.

Pterocar'pus L., Papilionaceæ. P. draco L., i V.-Ind., lämnar amer. drakblod; P. marsupium Mart., O.-Ind., lämnar kino; P. santalinus L. fil., O.-Ind., lämnar sandelträ.

Pterodac'tylus, fossila flygödlor från jura- o. kritformationerna.

Ptolemaier (-maj'er), afkomlingar af Ptolemaios I, en af Alexander d. st:s fälth., hkn sedan 321 f. K. själfständ. o. sedan 306 ss. kon. reg. Egypt. Utdogo m. Kleopatra (se d. o.).

Ptolemalos (-maj'-), Claudius, astr., mat., geogr. i Alexandria, 2:a årh. e. K. Uppställde det efter P. ben. världssystemet. Skr.: Almagest (se d. o.) m. m.

Ptolemaïs, g. geogr., st. i Kyrenaika v. Medelh., nu Akka.

pubertēt, lat., manbarhet.

public|ēra, fr., offentliggöra. -ist, i allmänhet förf. i offentl. angelägenheter; tidningsman. -itēt, offentligh.

Publicistklubben, 1874 i Sthm stift., af skriftst. o. tidningsmän best. sällskap.

publīk l. publikum, lat., allmänh., samling af personer, betraktade s. ett helt.

publikān, lat., hos de gamle romarne förpaktare af statsinkomsterna, ex. af tullmedel.

publikation, fr., offentliggörande; offentlig skrift.

publisher (pöbb'lischer), eng., forläggare.

Puck, i sagan en skälmaktig nattande.

puckel, vanligtv. gm sjukdom i en lk. flere ryggkotor förorsakad abnorm upphöjning af ryggen.

Pückler-Muskau, Herm. v., ry. furste, f. 1785 Lausitz, 13 i ry. tjänst, gjorde vidsträckta resor, d. 71 nära Kottbus. Originell förf.

pud, ry. vikt = 16,38 kg.

pudding, eng., maträtt af mjöl jämte andra beståndsdelar.

puddling, se järn.

pūdel, en hundras.

pūder, fr., fint, hvitt pulver (vanl. af stärkelse) till hudförsköningsmed. l. att strö i håret (mod från 16:e till början af 19:e årh.); »blå dunster».

[ 677 ]pudrett', fr., konstgjordt gödningsämne af torkade, djuriska exkrement m. tillsats af torf, aska, alkalier m. m.

Puébla, mex. stat, 31,616 kv.km., 1,023,133 inv. Hst. P. v. Rio de la Tlascala, 93,521 inv. Bisk.

puerīl, lat., barnslig, enfaldig. -itēt, barnsligheter.

puer'to, sp., hamn.

Puerto de Isabel, se Fernando Po.

Puerto de Santa Maria, sp. st. i prov. Cadiz, 20,120 inv. Hamn.

Puerto la Mar, se Cobijah.

Puerto Principe, st. på Cuba, 25,102 inv.

Puer'to rico l. Portorico, ö bland Stora Antillerna, tillh. Förenta stat., 9,339 kv.km., 1 mill.inv. Det inre bergigt, ända t. 1,119 m. högt. Klimatet fuktigt, delvis osundt. Yppig växtligh. Prod.: socker, kaffe, tobak, bomull, rom. Hst. San Juan de P., på n. kusten, 32,408 inv. Hamn.

Pufendorf, Samuel v., frih., rättsl., hist., f. 1632 ss. sachs. undersåte, 68 prof. i Lund, 77 rikshist.-graf, lämn. Sverige 88, d. 94 Berlin. Skr.: De jure naturce et gentium m. m.

puffert, fickpistol.

Pugatschev, Jemeljan, ry. äfventyrare, f. 1726, utgaf sig för den mördade Peter III, ställde 73 till uppror mot Katarina II, fången o. afrättad i Moskva 75.

puka, tonk., ett slaginstrument.

Pukavik, fiskläge i Blekinge l.

Puke, urgam. sv. ätt. 1) Erik Kettilsson, slog 1389 kon. Albrekt vid Falköping, Margaretas riksmarsk. 96 ihjälslag. — 2) Erik Nilsson, riksr., slöt sig till Engelbrekt, efter 1436 fiende till Karl Knutsson, s. lät förräd. gripa o. 37 halshugga honom. — 3) Johan, kapten, f. 1726, 56 halshuggen för delaktigh. i smnsvärjn. — Hans son 4) Johan af, gref., sjömilitär, f. 1751, utmärkte sig i fälttåg. 88/90, 09 chef för Ratanexped., 14 f. sv. flottan i kriget mot Norge, d. 16 ss. general-amiral.

Pulchēria, Aelia Augusta, dotter t. ö.-rom. kejs. Arcadius, f. 399, reg. 14, kejs. 50, d. 53. Kanoniserad.

Pulci (pul'tschi), 1) Luca, it. skald, f. 1431. — Hans bror 2) Luigi, skald, f. 1432 Florens, d. 84. Skr.: Il morgante maggiore m. m.

pulcinella, se polichinell.

pulk, slav., kosackskvadron.

Pulkkila, kapellförs. i Österbotten. Sl. v. kyrkan 2/5 1808.

Pulkōva, bergsrygg vid S:t Petersburg, med berömdt observatorium.

Pullman, Geo. Mort, am. fabrikant, f. 1831, d. 97, tillverkade sofvagnar o. andra vagnar för järnvägen. Grund. Pullman City, i Illinois, förstad t. Chicago, 10,000 inv.

Pulo-Pinang l. Prinsens af Wales ö, eng. ö v. om Malakka, 274 kv.km., 124,000 inv. Hst. Georgetown.

pulque (-ke), af agavesaft beredd, omtyckt spritdryck i Mexico.

puls, den hjärtslagen motsvarande märkbara vågrörelsen af blodet i artärerna; gör normalt omkr. 70 slag i minuten (på en fullvuxen); lättast kännes pulsen på artären radialis nära handleden.

pulsation, pulsartadt bultande i en kroppsdel l. svulst.

pulsmätare, instr. för uppmät. af pulsvågornas olikhet.

pulsomēter, 1871 af am. Hall uppfunnen apparat, s. trycker upp vätskor gm direkt ångtryck o. ej gm kolfrörelse.

pulsådersvulst, se anevrysm.

pulsådror, se artärer.

Pultāva l. Poltava, guvern. i Lill-Ryssland, 49,895 kv.km., 2,778,151 inv. Hst. P. v. Vorskla, 53,060 inv. Slag 28/6 1709.

pultrōn, fr., feg stackare, mes.

Pultusk, st. i ry. Polen v. Narev, 15,878 inv. Slott. Slag 21/4 1703, 26/12 1806.

pulver, lat., gm målning, fällning o. d. fint fördel, ämne.

pūman l. kuguaren, Felis [ 678 ]concolor L., »Amerikas lejon», till kattsläktet hör., blodtörstigt, men fegt rofdjur i Syd- och Centr.-Amerika samt Förenta staterna, 1,2 m. l., rödbrun.

pump, maskin f. vätskors lyftande i rör gm hydrauliskt l. atmosfär. tryck; äro af flere slag, ss. tryck-, sug-, centrifugal- o. rotations-p. Brandsprutan består af två tryckpumpar m. gemensam vindkittel.

pulmo, lat., lunga. -när, lung-.

pumpernickel, ett i Westfalen brukligt, groft o. kliartadt, syrligt rågbröd.

pumphjul, vattenlyftningsmaskin, best. af ett i en ränna gående skofvelhjul.

Pūna, st. i Främre Indien vid Muta, 153,320 inv.

punch (pönsch), den eng. harlekinen; (P.), äfven en i London sed. 1848 utkommande satirisk tidskrift.

punctum sa'liens, lat., det första lifstecknet i ett utlegadt ägg; hufvudfrågan i en sak.

pund, dan. vikt = 500 gram.

pundit, eg. pandit, d. v. s. lärd, tit. på ind. lärde, motsvarande vår doktorstitel.

pungdjur, Marsupialia, ordn. bl. däggdjuren; oftast ha honorna på buken en punglik hudflik, hvari de outvecklade ungarna bäras lång tid efter födelsen; inhemska i Australien, östra ostindiska öarna; några få i Amerika. Dit höra kängurun (se d o.), pungmården (Dasyurus), pungråttan (Didelphys) m. fl.

pūnier, namn på kartagerna ss. fenicernas afkomlingar.

puniska krigen, de tre krig, s. mel. Rom o. Kartago ägde rum 264/241, 218/201, 149/146 f. K. samt slutade med Kartagos undergång.

pūnisk trohet, ordstäf för trolöshet.

punkt, lat., skiljetecken i slut. af en mening; geom., en linjes gränser; mus., tecken, att tonen, efter hkn p. står, skall ökas m. hälften af sin längd. -ēr konsten att spå medelst punkter. -ēr skuggning af ett kopparstick medels punkter.

punktūrstift, lat., stålspetsar, s. vid tryckning instickas i papperet för dess kvarhållande samt inpassande vid vidertrycket.

puns, med bokstäfver, siffror, figurer o. d. försedd stålstämpel f. deras inslående i metall.

punsch (eng., af pers. punj, fem), egentl. dryck af 5 beståndsdel., nu af vatten, socker, arrack.

Punta Arēnas, chil. koloni i Patagon. v. Magalhães' sund.

pupill', lat., myndling.

pupill', lat., ögonsten; öppningen i ögats regnbågshinna, vidgar sig i mörkret.

puppa, ty., insektern. förvandlingsform mel. larv o. färdig insekt.

pur, lat., ren, oblandad; bara. -ism', l. språkrensning, sträfvan att befria modersmålet från alla främm. ord. -ist', språkrensare.

Purāna, sanskr., hinduernas hel. böcker.

puré, pyré, fr., soppa af skidfrukter, grönsaker m. m.

purg|antia, lat., = afför. medel. -ation, rening, afföring. -era, rensa, rena, begagna afför. medel.

purgatōrium, lat., se skärseld.

Purīm, hebr., jud. fest t. minne af judarnes föregifna räddn. gm Ester o. Mardekai. Omtalas i Esters bok.

purism', purist', se under pur.

Puritāner, se presbyterianer.

Purkinje, Joh. Evangelista, böhm. fysiol., f. 1787, 49 prof. i Prag, d. där 69. Talr., viktiga upptäckter.

purpur, lat., de gamles violettröda färgämne, s. framställes af de i Medelhaf. förekomm. p.-snäckorna; sed. äldsta tid. symbol för majestät.

purpurīn, purpurrödt färgämne af krapprot; framställes äfven af alisarin. Anv. till färgning o. tygtryck.

purpurlack = krapplack (se d. o.).

Pusey (pjūse), Edw., anglik. teol., f. 1800, prof. i Oxford, stift. 33 puseyismen (närmande till [ 679 ]katol. kyrkan gm inför, af biskopsvälde o. en del gamla bruk), d. 82.

Puschkin, Alex. Sergejev., ry. gref., skald, f. 1799, d. 37 Petersburg i duell. Rysslands störste nationalskald, romantiker. Skr. rom., dram., epos, hist. skrift. m. m.

pussēra, fr., stöta, undanknuffa; skuffa fram.

Pussta, ung., vidsträckt grässlätt i mel. Ungarn, kreatursbete.

pustler, lat., med var fyllda blåsor i öfverhuden.

Putbus, badort på Rügen, nära Östersjön, 2,056 inv. Slott.

putrīd, lat., förskämd, rutten.

putt'i, it., mer l. mindre nakna barngestalter, s. användas i den dekorativa plastiken l. på målningens område.

Puttkamer, Rob. Vikt. von, preuss. statsm., f. 1828 Frankfurt a. d. Oder, 71/75 reg.-pres. i Gumbinnen, 75 i Metz, 77 öfv.-pres. i Schlesien, 79 undervisn.- o. 81 inrik.-min., 91/99 öfverpresid. i Pommern, d. 1900.

Puy (pyī), fr. st. nära Loire, i dep. Haute-Loire, 20,570 inv. Bisk., domk., fabr., museer.

Puy de Dome (pyī dö dåm), 1) berggrupp i Auvergne, 1,466 m. h.: 2) fr. dep., 8,016 kv.-km., 544,194 inv. Hst. Clermont-Ferrand.

Pyd'na, g. geogr., st. i Makedonien. Slag 168 f. K.

pyem', gr., se varförgiftning.

Pygmālion, gr. myt., kon. på Cypern, förälskade sig i en af honom förfärdigad skön kvinnobild, hkn Afrodite på hans begäran gaf lif.

pygméer, gr., fabelakt. dvärgfolk, af de gamle förlagdt än till Etiopien, än till Indien, än till Trakien.

Pyhy (egentl. Peutinger), Konr. v., nederl. äfventyrare, 1538 Gust. I:s kansler samt riksr., orsak till Laurent. Andreaes o. Ol. Petris störtande, 42 sändebud i Frankrike, 43 fängslad, d. i fängelse.

Pyhäjoki, socken i Österbott. Slag 16/4 1808.

Pyhäjärvi, se Finland.

Py'lades, gr. myt., Orestes' vän, g. m. Elektra. Jfr Orestes.

pyloner, gr., tornartade infattningar till de gammalegypt. tempelportalerna.

Py'los, g. geogr., st. i Messenien, Nestors säte.

pyramīd, gr., geom., solid fig. med en plan, rätlinig fig. till grundyta o. till sidoytor lika mga i en pkt (spets) smnlöp. trianglar, s. grundytan har sidor; vol. = 1/3 af basen ggr höjd.; arkit., fornegypt. kgrs pyramidform., jättestora grafvårdar. Störst Keops' p. vid Gize, 151 m. h.; den kvadratiska basens sida 240 m. -āltal, se figurtal.

Py'ramos o. Tisbe, ett älskande par i Babylonien. P. dödade sig, emedan han trodde T. uppslukad af ett lejon, o. T. dödade sig i sorg öf. P:s död.

pyré, se puré.

Pyrenēerna, bergsträcka mellan Frankrike o. Spanien, från Medelhaf. till Biscayavik., 429 km. l., 22/111 km. br., ytan 33,000 kv.km. Toppar: Mont Perdu, 3,352 m., Vignemale, 3,290, Maladetta, 3,306, Pic du Midi, 2,986 m. h., m. fl.

Pyreneiska freden slöts 7/11 1659 mel. Frankr. o. Spanien.

Pyreneiska halfön, Europas sydv. halfö, best. af kon.-rik. Spanien o. Portugal (se d. o.).

Pyrēthrum Gærtn., Compositæ, blommorna på flera arter i Kaukasus, Armenien, Dalmatien m. m. lämna persiskt insektspulver; andra art. prydnadsväxter.

pyrīt, svafvelkis.

Pyrmont, till Waldeck hör. furstend., 66 kv.km., 9,102 inv. Hst. P. vid Emmer, 1,483 inv. Slott, bek. badort.

pyrofāg, gr., eldätare.

pyrogallōl l. pyrogallussyra, kem., C6H3(OH)3, färglösa kristaller, lösl. i vatten o. alkokol, [ 680 ]framställ. gm torr destill. af galläppelsyra. Anv. i fotografien.

pyro|gēn, gr., af rå karbololja framställdt, solaroljan likn. lysämne. — -manī, gr., sjuklig fallenh. för mordbrandsanläggningar. Jfr mani.-mēter, gr., olika inrättadt instrum. för uppmätande af mycket höga värmegrader, ss. i smältugnar o. d. — -morfīt, min., kristallin., grönt l. brunt min. af fosforsyr. blyoxid jämte blyklorid; anv. till framställn. af bly. — -teknīk, gr., fyrverkarkonst (se d. o.).

pyroxylīn, gr., bomullskrut (se d. o.).

Pyrr'a, gr. myt., hustru till Deukalion (se d. o.).

pyrrhich'ius, lat., två-stafvig versfot _ _.

Pyrr'on, gr. filos., grundl. af gamla skeptiska skolan, f. omkr. 37fi f. K. i Elis, d. 288. Valspråk: Allt vetande är osäkert.

Pyrr'os, 1) son till Akilleus, dödad af Orestes. — 2) Kon. i Epeiros, f. omkr. 318 f. K., kallades af tarentinerna till hjälp mot romarne, som han slog 280 vid Herakleia o. 279 vid Asculum, men led själf stora förluster. Stupade 272 utanför Argos.

Pyta'goras, gr. filos., f. på Samos o. d. omkr. 500 i Kroton, dit han 529 öfverflyttat o. där han stiftade det etiskt-polit. pytagoreiska förbund., s. höll sig strängt afskildt fr. mängden, uppställde en matem.-ontologisk förklaring öfver världsalltet o. lärde: sfärernas musik, odödlighet och själavandring.

pytagorēiska| teorēmet: kvadraten på hypotenusan = summan af kvadraterna på kateterna (Eukl. I: 47). — triangel-talen, tre hela tal, af hka kvadraten på det största är = summan af kvadraterna på de båda andra (ex. 3, 4, 5).

Py'teas, geogr. från Massilia, gjorde omkr. 334 f. K. en sjöresa till v. o. n. Europa.

Py'thon, se tigerormen.

Py'tia, gr., Apollons prästinna vid oraklet i Delfoi.

Py'tiska spelen, täflingsstrider, s. från 586 f. K. t. omkr. 350 e. K. hvart 5:e år ägde rum i Delfoi.

Py'ton, gr. myt., stor orm l. drake i Delfoi; dödades af Apollon.

påfve (af lat. papa, fader), ursprungl. titeln f. hvarje bisk., men sederm. blott för bisk. i Rom, hkn red. sed. 4:e årh. ville vara den 1:e bland de 5 patriarkerna. Yttre och inre omständigh., list, våld, polit., munkväsendet, strider med världsliga härskare o. biskoparne gjorde påfvemakten småningom stor, o. därt. bidrogo äfven missionärerna i västra Europa, förvirringarna i Italien, pseudoisidor. dekretalen, Roms anseende som världsstad, legenderna om Petrus o. flere kraftfulla påfvar, ss. Leo I, Gregor. I, Nicolaus I, Gregor. VII, Innocentius III o. Bonifacius VIII. Oaktadt p:s flyttning till Avignon skadade p.-dömets anseende, segrade det dock öfver reformrörelsen på koncilierna i 15:e årh. o. höll stången mot reformat. i det 16:e, och ännu är p. rom.-kat. kristenhetens öfverhufvud.

påfågeln, Pavo L., t. hönsfågl. hör. släkte. Vanl. p., P. cristatus L., inhemsk på Ceylon o. i O.-Ind.; hannen m. praktfulla öfre stjärttäckare; ända till 1,25 m.

pål|byggnader, först 1854 af Keller vid Meilen i Zürichsj., men sedan i andra sjöar och torfmossar i Schweiz, Tyskld, Italien, Frankr. m. fl. upptäckta återstoder af urgamla, på pålverk hvilande hyddor l. byar fr. yngre stenåldern; blott få spår af metaller. — -grafvar, gamla rom., und. kejs. Hadrianus byggda befästningsverk mel. Taunus o. Ingolstadt.

påsk, gr., d. af de stora kristna festerna, s. införts i st. f. judarnes passah o. firas t. minne af Kristi uppståndelse. P.-dagen skall enl. beslutet på kyrkomötet i [ 681 ]Nikaia 325 firas på den 1:a söndagen eft. fullmånen närmast eft. vårdagjämning., o. kan sål. ej infalla före 22/3 l. senare än 25/4.

Påskallavik, köping i Kalm. l. vid Kalm. sund, 400 inv. (08).

Påskön, den östligaste ön i Oceanien, 118 kv.km, 600 inv. Uppt. på påskdagen 1722 af holländaren Roggeveen.

påssjuka, lat. Parotītis, läk., inflammation i o. ansvällning af körteln framför örat, stund. äfven af hakan o. halsen; uppträder ofta epidemiskt o. då vanl. utan fara, men åtföljer äfven svåra infektionssjukdomar o. då betänklig. Behandl.: värme, grötar, våtvarma omsl., laxermedel.

Päijänne, se Finland.

Päivärinta, Pietari, fin. förf. f. 1827 i n. Finland, har skr. skildr. ur folklifvet.

pär (fr. pair, eng. peer), i Frankrike till 1848 o. i England titel på medlem af högadeln, som blott kan dömas af sina likar o. äger säte i öfverhus (i Frankr. i pärskammaren).

pärlemor, det inre lagret af pärlmusslans o. några andra musslors skal, m. egendoml. färgspel; anv. till knappar, spelmarker, prydnader m. m.

Pärlfloden, se Sikiang.

pärlhönan, Meleagris Oken, till hönsfågl. hör. släkte. Vanl. p., M. numidica Oken, i v. Afr., förvild. i Centr.-Amer., V. Ind., 89 cm. l.

pärlmusslor, sdna som alstra äkta pärlor, äro hafs-p. Meleagrina margaritifera, i Ind. hafv., Stilla haf. m. m., och flod-p., Margaritana margaritifera, som förekomma äfven i Sverige; konstgjorda pärlor göras af dugongtänder, alabaster, med vax öfverdragna glaskulor, metaller, samt skäras äfv. af cylindr. glasrör o. slipas.

pärlor, äkta, se pärlmusslor.

pärlsot, dödl. sjukd. hos nötboskap, yttrar sig i knölbildn. på bröst- o. bukhinnan, lungorna, lymfkärlen.

pärlstil, näst minsta boktrycksstilen.

päron, Pyrus communis L., Pomaceæ, vildt i Europa o. norra Asien; allm. odlad kärnfrukt med många varieteter (bl. a. bergamotter), anv. äfven till beredn. af vin o. ättika; träet t. träsnitt, bildhuggeriarbeten m. m.

pöbel (af lat. populus, folk), lägsta folkklassen, is. den gm lågsinthet o. brist på bildn. utmärkta, slödder.

Pöppig, Edu. Friedr., ty. res. o. naturforsk., f. 1798, d. 68 Leipzig. Resor i Amer. Förf.