50 småhistorier/Den lata flickan

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Araben och hans häst
50 småhistorier
av Anna Holge

Den lata flickan
Den kloke arrendatorn  →
(E. Laboulaye.)


[ 92 ]

41. Den lata flickan.

Det var en gång en ung flicka, som icke hade håg för något slags arbete. Hennes mor, som tröttnade att förmana henne, tog henne en dag med sig till en korsväg och började där slå henne av alla krafter. Händelsevis kom en herre åkande förbi; han stannade och frågade modern varför hon behandlade dottern så hårt.

»Därför», svarade hon, »att min dotter är så ivrig att spinna. Jag får aldrig ro för henne; hon [ 93 ]spinner till och med mossan, som sitter mellan stockarna i väggen.»

»Anförtro henne åt mig», sade herrn; »jag skall ge henne sitt lystmäte på att spinna.»

»Tag henne», sade modern, »jag vill inte se henne mer.»

Och herrn förde henne hem med sig, mycket belåten att ha fått en flink arbeterska.

Samma afton stängde han in flickan alldeles ensam i ett rum, där det fanns en spinnrock och en hel säck med lin.

»Här har du arbete», sade han.

Nu var flickan illa ute. »Vad skall jag göra?» tänkte hon. »Jag vill inte spinna, jag kan inte spinna!»

Men om natten klappade tre gamla häxor på fönstret, och flickan släppte in dem.

» Om du vill bjuda oss på ditt bröllop», sade de, »så ska vi hjälpa dig att spinna.»

»Spinn, spinn! – jag bjuder er på mitt bröllop.»

Häxorna spunno allt, som fanns i säcken. Under tiden sov den lata i god ro.

När herrn kom in i rummet morgonen därpå, såg han säcken tom, garnhärvorna hängande utefter hela väggen och den unga flickan sovande. Han gick ut på tå och förbjöd alla att väcka den raska spinnerskan, som väl kunde behöva vila sig. Men nästa kväll lät han bära till henne en ny säck lin. Flickan blev orolig, men häxorna återkommo, och allt gick som natten förut.

[ 94 ]Herrn blev förvånad och förtjust. Som det i hela huset inte fanns något mer att spinna, sade han till flickan:

»Jag vill gifta mig med dig; du är alla spinnerskors drottning.»

Dagen före bröllopet sade den lata flickan till sin fästman:

»Jag måste bjuda mina tanter.»

50 småhistorier - Den lata flickan.png

»De äro välkomna, svarade han.

Då häxorna hade kommit in bland bröllopsgästerna, gingo de fram och satte sig vid kakelugnen. De voro förskräckliga att se, och då brudgummen hade betraktat dem noga, sade han till sin brud:

»Dina tanter äro inte vackra.»

Och han vände sig till den första häxan och frågade:

»Varför har ni så lång näsa?»

»Kära du», svarade hon, »det kommer av spinnandet. När man spinner hela dagen och nickar med huvudet, så skjuter näsan omärkligt fram.»

»Varför har ni så tjocka läppar?» frågade herrn den andra häxan.

»Kära du», svarade hon, »det kommer av spin[ 95 ]nandet. När man spinner hela dagen och fuktar linet, tjockna läpparna småningom.»

Den tredje häxan frågade han varför hon var puckelryggig.

»Kära du», svarade hon, »det kommer av spinnandet. När man sitter krokig vid spinnrocken hela dagen, blir man sådan.»

Herrn blev rädd, att hans hustru av spinnandet skulle bli lika ful som häxorna; han kastade spinnrocken i elden.

Om den lata flickan blev ledsen över den saken – det överlämnar jag åt dem att gissa, som äro likadana som hon.