50 småhistorier/Den talande staren

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Tuppen och räven
50 småhistorier
av Anna Holge

Den talande staren
Nalle  →
(Gammal berättelse.)


[ 10 ]

9. Den talande staren.

En hemmansägare hade en gång fångat en stare. Han behöll den hos sig, och staren lärde sig småningom att säga efter ett och annat, som han ofta [ 11 ]hörde. Hemmansägaren var en myndig man i sin ort och hade en tid varit nämndeman. Många av sockenborna kommo till honom för att få råd, och hans ord gällde mycket. När nu något var i olag eller nämndemannen eljest tyckte, att han borde visa sin myndighet, plägade han säga: »Vad är det här för ordning?» och tillade: »Vet ni inte vem jag är? Jag är Petter Svensson i Söderby»; så hette nämligen han själv och hans gård. Staren, som ofta hörde dessa ord, hade icke svårt att lära sig dem. Detta kom honom en gång väl till pass.

"Den talande staren illustration av Jenny Nyström

Nämndemannen sjuknade och dog. Arvingarna togo hand om huset, men staren brydde de sig ej mycket om. Så hände, att fågeln kom lös och flög ut i bygden. Där slöt han sig till en flock andra fåglar, som voro hemmastadda i fria luften. Men det gick ej bättre, än att allasamman fastnade i en fågelfängares nät. Snart kom denne för att se efter sin fångst. Han tog nu den ena fågeln efter den andra och vred om halsen på honom. Men när han sträckte ut handen för att taga staren, skrek denne, alldeles som om han vetat huru han bäst skulle frälsa sitt liv: »Vad är det här för ordning?» Fågelfängaren blev nu mycket förvånad, och ännu mer ökades förvåningen, då staren tillade: »Vet ni inte vem jag [ 12 ]är? Jag är Petter Svensson i Söderby.» – Nu ryggade fågelfängaren baklänges av häpnad och utbrast: »Å, vad hör jag! Aldrig kunde jag tro, att gamle nämndemannen skulle gå igen på det viset.»

Och så slapp staren undan.