50 småhistorier/Gossen, som hade för vana att överdriva

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  En månskenshistoria
50 småhistorier
av Anna Holge

Gossen, som hade för vana att överdriva
En kapplöpning i det gröna  →
(Från engelskan.)


[ 18 ]

13. Gossen, som hade för vana att överdriva.

Det var en gång en gosse, som hade den fula vanan att överdriva. Då han i skogen sett en ekorre, brukade han komma hem och berätta, att han hade sett ett djur, som var lika stort som en björn. Om han i ett skott fällde två fåglar, brukade han skryta över att han skjutit några dussin.

den här bäcken är mycket farlig för den, som brukar överdriva

En dag kom gossen till sin far och sade, att han hade sett en stor, stor råtta, så stor som en oxe. »Visst inte», svarade fadern, »den var inte så stor som en oxe.» »Jo, lika stor som en oxe», försäkrade gossen.

Fadern svarade intet härpå, men nästa dag företog han med sin son en utflykt. De gingo till fots och kommo snart till en liten bäck. »Vad är detta för en bäck, pappa?» frågade gossen. »Jo, den här bäcken är mycket farlig för den, som brukar överdriva», svarade fadern. »Du ser några stenar i vattnet; på dem kan man lätt gå över till andra stranden, men den, som har för vana att överdriva, faller på någon av dem och bryter benet.» [ 19 ]– Gossen blev vid dessa ord helt blek och började darra i alla leder. »Vad går åt dig?» sade fadern. »Jo, jag kom att tänka på den där råttan», svarade gossen. »Varför just på den?» återtog fadern. »Jo, jag tror, att den inte var större än ett får.» – »Jaså», svarade fadern, »låt oss nu gå på.» Han hoppade ut på den första stenen och räckte ut handen för att hjälpa gossen, men denne ropade förskräckt: »Ack, pappa, pappa, jag törs inte! Den råttan, den råttan! Jag tror inte, att den var större än en ekorre.» – »Skynda dig nu!» uppmanade fadern. »Ack, pappa, pappa», sade gossen, »den där rättan var bara en vanlig liten mus!»

Då skyndade fadern fram till honom, lyfte honom upp på sina axlar och bar honom över bäcken.

Gossen glömde aldrig den läxa han fått. Då han kände sig frestad att överdriva och skryta, behövde han bara tänka på råttan och stenarna i bäcken och kunde då hålla sig till sanningen.