50 småhistorier/En månskenshistoria

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Historien om Figge
50 småhistorier
av Anna Holge

En månskenshistoria
Gossen, som hade för vana att överdriva  →
(Onkel Adam.)


[ 16 ]

12. En månskenshistoria.

Lilla Axel ville platt icke lägga sig, utan slet sig ifrån barnflickan och sprang ut i trädgården; ty hans mamma hade en gång för alla befallt, att den lilla »snälla» gossen skulle få göra allt vad han ville och få allt vad han pekade på, och därför hade lilla Axel fått en alldeles förunderligt stark och bestämd vilja.

Han gick således ut i trädgården, där en dräng på kvällkvisten vattnade blommorna. Månen sken så beskedlig på himmelen och speglade sig i ett ämbar vatten.

Han tog ämbaret, i vilket månen speglade sig, och slog hela dess innehåll över lilla Axel.

»Hör du, Petter», sade lilla Axel, »ge mig den där månen, som ligger i ämbaret.»

»Nej, snälla, lilla Axel, det kan jag inte.»

»Jaså, du säger nej – ja, du skall få», och så började lilla Axel att skrika: »Mamma, mamma, den otäcka Petter vill inte ge mig den granna månen, som ligger i ämbaret!»

Lilla Axels ömma mor hörde klagoropet, öppnade fönstret och ropade: »Stackars min snälla gosse! – Jaså, Petter, du vågar neka att göra barnet till viljes?»

[ 17 ]»Söta frun, jag kan ju inte, han vill ju ha månen.»

»Ja, lika gott vad han vill; men lyd strax, annars är du körd ur tjänsten genast.»

Och därmed stängde hon fönstret.

Nu tyckte lilla Axel, att allt var bra, och räckte lång näsa åt Petter; men Petter blev alldeles förtvivlad och yr i huvudet.

»Nå, Petter, hit med månen, eller också får du flytta, ty det sade mamma! Hit med månen!»

»Söta, lilla Axel, jag kan ju inte.»

»Jaså, ja då skall jag skrika, så befaller mamma rättaren att ge dig stryk, vill du hit med månen, annars – skriker jag. Nu visste drängen sig ingen råd, ty Axel öppnade just munnen för att gallskrika. Det var inte ett ögonblick att förlora.

Stackars Petter! Vad skulle han göra?

Hastigt fick han saken klar för sig. Han tog ämbaret, i vilket månen speglade sig, och slog hela dess innehåll över lilla Axel.

»Se där, lilla snälla Axel, han skall få sin vilja fram! Här har han den granna månen och litet vatten på köpet.»

Men Axel tyckte, när han fick det oväntade badet, att mångubben på himmelen nickade åt honom och sade:

»När barnen få
allt vad de peka på,
då går det både si och så!»