Antiqvarisk tidskrift för Sverige/Del 10/Runverser/Kapitel 3

← De rytmiska runinskrifterna

Runverser

av Erik Brate, Sophus Bugge

Runversernas metrik

Efterskrift →

[ 368 ]

Kap. III.

Runversernas metrik.

A. Versen.

§ 6. Uti kap. 1 § 3, s. 12 f., redogöres för hvilka olika typer af verser, Sievers urskiljer i Eddadikternas fornyrðislag; uti § 2, s. 6 f., är en öfversigt lemnad af den fornengelska allitterationspoesiens verstyper och vid behandlingen af de metriska runinskrifterna i kap. II har jag genom vidfogade beteckningar antydt, hvilken verstyp jag i hvarje fall ansett föreligga. De af prof. Bugge behandlade inskrifterna äro ock försedda med dylik beteckning af verstyperna. Här skall jag nu sammanföra de i olika inskrifter spridda verserna af samma typ, blott uteslutande några af de allt för osäkra tolkningarna. De inskrifter, om hvilka det är tvifvelaktigt huruvida de äro prosa eller vers, äro ock i allmänhet uteslutna. Så L. 650, 242. Verserna med rim i L. 1953 [nr 130], 1631 [nr 131], 1686 [nr 133] äro äfvenledes uteslutna från den följande framställningen. Elision af slutljudande obetonad [ 369 ]vokal framför begynnelsevokalen i följande ord förekommer ofta enligt Sievers, men ingalunda öfverallt, der dylik hiatus förefinnes (Proben s. 9). I det följande har jag derför uppfört verser, der elision vore möjlig, under de kategorier de tillbora utan elision, medgifvande en gång för alla, att de möjligen kunna vara att läsa med elision. — I typer, der höjningarna regelmässigt äro langa, förekomma stundom verser med kortstafvig höjning. Dessa verser äro det oaktadt upptagna under den typ de för öfrigt tillhöra och sammanförda i § 28. En flera gånger förekommande vers upptages i summorna så många gånger som den förekommer.

§ 7. Typen A 1: xx.

Denna typ är den vanligaste. Följande verser till- höra densamma,

I. Jämna verser.

a) Enstafvig sänkning utan upptakt: rúnar þási L. 8; þæira móðir L. 8; knarri stýra L. 38; ǫgg[u rú]naʀ L. 81; vǫrðr með Gauti L. 312; mæiʀi verða L. 378. 449; slik um mærki L. 448; eftin yrðu L. 449; kas at hearfon (?) L. 450: giatit láta L. 450; braid aft góðan L. 485; burtra verða L. 485; mærki þessi L. 640; arfa sínum L. 729: góðiʀ drængaʀ L. 745; gærva mærki L. 749; Æika alla L. 773; allir gátu L. 773; afi kunu L. 793; bastra manna. L. 802; austr i Gardum L. 803, D. II, 116; stan[d] at Prosta L. 805; stæina ræistu L. 851; brautu nesta L. 851; svinna giarði L. 852; þiagnaʀ góðiʀ L. 851; vanit langi 1. 860; falla orði L. 864: stan[d]r at übi L. 868: vakti karla L. 868; stæinn at góðan 1. 869; gulli skifti L. 874, 883; stæinaʀ þæiʀse L. 886; arði barði L. 902: vestr med kuti L. 925; ærni gáfu L. 927: bráðin hennar L. 928; Peisti Gylla L. 947; burstr i Kili 1. 947: fluþu kankiʀ 1. 952; Ingvars manna] 1. 957: kunni allar L. 979: rúni þessa 1. 1006; by er átti L. 1006; austr í Grikkum [ 370 ]L. 1180 (2 gånger), 1254 (s. 232); aldra miklu L. 1266; góða hafði L. 1267; Áli týndi L. 1272; getit verða (?) L. 1277: sidan gorra L. 1342; hiaggu rúnaʀ L. 1342; stæinn á biargi L. 1441; stǿðan rúnum L. 1442: gengu nástin L. 1442; rúnan pessi L. 1571: staiun at markium L. 1571; Gyrðar arfa L. 1576; sat med skipum L. 1590; biðja kunnim (?) L. 1591: austr at þikum D. 8vo 1; faður auk móður D. 8vo 60; upp í Grikkum D. II, 19; þet vas fyrsta D. II, 146; ut (?) med Grikkum D. II, 154 (s. 232); and ok súlu D. II, 251 [nr 18)]; út í Grikkum D. II, 251 [nr 18], D. 8vo 32 (s. 232); sótti Karli Grinda, nr 159; þænna résþu Asaka, nr 167. — Summa 74.

Grinda, nr 159 gialdi skifti bör möjligen uppföras här. Det är osäkert, om rúnar (rána, rúni) þessar (pessa, pressi) L. 265, 507, 713, 714, 736, 968, 1014 är menadt som vers eller ej, se s. 292-294. Hit hör ock þenna rétta L. 897 enligt prof. Bugges uppdelning s. 186.

Anm. Prof. Bugge antager L. 1431, nr 123, möjligheten af vers A1 cáp hafði genom att ráp läses tvåstafvigt i strid med hvad eljes är regel för fornnordisk poesi. Versen är af mig med annan fördelning uppförd under typen C 1.

b) Enstafvig sänkning med upptakt: með alla skipan L. 509; under þæmma stene L. 1632; í Ingvars helfing L. 1098 (s. 232). — Summa 3. — Versen á Æstalandum L. 551 för prof. Bugge hit. Måhända borde den uppföras nedan under III, som enstaka vers, jfr s. 28, 121.

c) Tvåstafvig sänkning af formen: x. fiarri at kuli L. 927: standa at vitum L. 947; ráði sá kunni D. 8vo 74. — Summa 3.

d) Tvåstafvig sänkning af formen: - x. Andra höjningen kortstafvig: hǫgginn á sykum L. 629: stæinn miðli bya L. 692^[1] — Summa 2.

e) Trestafvig sänkning: vildu æigi halda L. 952; Þessaʀ er uf fáði L. 1280. — Summa 2.

[ 371 ]Enstående är dóttir konungi eʀ L. 1346. Versens tolkning är osäker.

Upplösning finnes i verserna: faður auk móður D. 8vo 60; dóttiʀ konungi eʀ L. 1346. — Summa 2.

Summa jämna verser af typen A 1: 85.

II. Udda verser.

a) Enstafvig sänkning utan upptakt: rúnaʀ réttaʀ L. 93; ráððu rúnaʀ L. 333; mykið mærki L. 391; rúnar rista 1. 397; snialliʀ svæinaʀ L. 149; [h]aug enn mikla L. 450; mærki mykit L. 483: svæinaʀ gærdu L. 485; út i Grikkum L. 729; æinn eʀ átti L. 773: rúnum hǿfan L. 773; skaridan visi L. 865: übis arfa L. 869; külu bróður L. 869; synin giardu L. 882; dýrum knarri L. 944; burg um brutna L. 979; Bæli hinn rauði L. 999; æigi bætri L. 1006; fiall á furi L. 1180; mild[an] sinna L. 1266 (?); Hialmʀ auk Hialli L. 1342: sattu drængaʀ L. 1442; stæin á biargi L. 1442; Ró ---- rísti L. 1571; fáði faðir L. 2028; stilliʀ flutna L. 2028; váru alliʀ D. 8vo 40; fiúriʀ gærdu D. 8vo 45; mildan orða D. 8vo 45; æftiʀ giardu D. 8vo 60; rúni þessa D. 8vo 74. Möjligen ock fulhfila L. 729.

Summa med enstafvig sänkning utan upptakt 32.

b) Enstafvig sänkning med upptakt: þæiʀ byggu báðiʀ L. 503; þæiʀ urðu daudiʀ L. 1401^[2]; Oláf ok Óttar L. 1577^[2] — Summa 3.

c) Tvåstafvig sänkning af formen ~x: stæin hafiʀ réttan L. 999; verði at rata L. 1421^[3]; Gunna þann góða L. 1576; skialdi ub fatlaðr L. 2028; mærki it mikla D. 8vo 3^[4]: Auða auk Inga D. 8vo 57; ví[ða ón]æisiʀ Gårdstånga nr 163. — Summa 7.

d) Tvåstafvig sänkning af formen x: munu æigi mærki L. 378, 449. — Summa 2.

Upplösning äger rum uti: Bæli hinn rauði L. 999 och munu æigi mærki L. 378, 449.

Antalet af de udda verserna af typen A 1 utgör 44.

[ 372 ]III. Enstaka verser.

Under denna öfverskrift uppföras verser, som stå på udda plats, men ej hafva någon med dem allittererande jämn vers efter sig, utan allitterera med föregående jämna Det kan altså vara tvifvelaktigt, om de skola dela de ndda eller de jämna versernas natur. þan móðir gærði L. 378; á Æistalandum L. 551 (om denna vers se s. 28 not., jämförd med s. 121. Jag har förut uppfört den under jämna versernas typ A 1, s. 370): gærva létu L. 745. — Summa 3.

Hela antalet verser af typen A 1 utgör 132.

§ 8. Typen A 2 l:

I. Jämna verser.

a) Enstafvig sänkning utan upptakt: Vígulfs arfaʀ L. 51: stændr nǽr [braut]u L. 81 (Prof. Bugge anmärker, att utfyllningen [braut]u ej synes passa till spåren i af- skriften): Siguide rúna L. 214; slágjastr manna L. 292; rétt lét rista L. 333; steinn mér brautu L. 749; bráðr vá cigi L. 938: frókn drengs Ásmundr L. 1180; værding dranga L. 1346; fan[d]mændr góða L. 1577. — Summa 10.

b) Enstafvig sänkning med upptakt: auk sun sinn Hafni D. 8vo 41: ank irintis þriðia D. 8vo 57. — Summa 2.

c) Tvåstafvig sänkning: at sinn faður Stærkar L. 476; rúnar á pessi L. 697: at sinn faður sniallan L. 882; sinn faður Víkar L. 1301. — Summa 4.

d) Trestafvig sänkning: þann es hana átti L. 1420.

Jämna verser af typen A 2 l äro till antalet 17.

II. Udda verser.

a) Enstafvig sänkning utan upptakt: Gæirmundr fiarði L. 8: Sigbiarn satti L. 545; Kó lét raisa L. 640: Ǫrtr lát rétta L. 773; Assurr æfndi L. 935; stæin hiǫgg Ǽsbern L. 947; góðr karl Gulli L. 1180: selfr [h]iogg Au[ð]ríkʀ D. 8vo 74; enn þæiʀ andriʀ D. II. 251 [nr 18]; vitring þá sé Runa fol. 1 5 [nr 156]. — Summa 10.

[ 373 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/383 [ 374 ]b) Tvåstafvig sänkning af formen ~ ×: Áki auk Hakun L. 1277.

Antalet jämna verser af typen A 2 b utgör 6.

II. Udda verser.

Utan upptakt: Oyulf o[fr]id L. 935,

Med upptakt: pain byggu Runnby L. 398.

Hela antalet verser af typen A 2b utgör 8.

§ 11. Verstypen A 3 = A-typ med allitteration blott i senare takten.

I. Jämna verser,

a) Enstafvig sänkning utan upptakt: stain eft Qssur L. 773; auk í lidi L. 802 (Prof. Bugge afdelar versen på annat sätt); eftir bróður L. 859: hoggum barda L. 979 (Prof. Bugge tolkar: í auk um barda se s. 218); eftin bróður L. 999; harðr æi gwinpings L. 1184; namn ór klaski T. 1975. Summa 7.- Möjligen höra hit: Tébý allan L. 445, 660 (s. 90), pwira andi L. 93 (s. 32): peyit med aldum L. 1346.

b) Enstafvig sänkning med upptakt: fyrin harðum manni L. 391. Högst osäker är: sem sótti Eifors L. 220.

Jämna verser af typen A 3 äro till antalet 8.

II. Udda verser.

Enstafvig sänkning utan upptakt: Svæinn lét rísta L. 8; [þór]ðr hét annarr L. 8; þæisi váʀu L. 51; gærði sun hans L. 214; sá hét Áki L. 220 (möjligen prosa); Kiúlinn rístiʀ L. 242: Tóliʀ bryti L. 333; ræistu stæina L. 450; væistu mærki L. 476; he mun liggia L. 485; [hlann fórs úti L. 509 (Typ. C1?); en car besti L. 629; hier man standa L. 692; sun sinn’s átti L. 731; hér man standa L. 749; áðan fulksgrimmr L. 864; bað með rúnum L. 947; þý lét fiǫr sitt L. 952; færð, hann karsaʀ L. 979; varð á holmi L. 1180; hann vaʀ manna L. 1267, 1272; sáʀ fló æigi L. 1431, 1442; nú skal standa L. 1441; hier mun standa L. 1571; réttr(?) á biergi L. 1571; sitiʀ nú garuʀ L. 2028; Biari [ 375 ](h)iau vei 1. 2028 (läsningen af denna vers osäker); hingga ránia D. 8vo 37: vaʀ til Ænglan[d]s D. 8vo 41; rard på harima D. Svo 41: akuart Hástæinn D. Svo 55; æftiʀ Frøystæinn D. 8vo 55; vas hann manna W. 162: s[v]iku i faru Tjängvide nr 162 (Prof. Bugge: Sigvi i far dó C2); Skæggi fáði Gursten nr 164. — Summa 37.

Möjligen ock: þá hinn helgi L. 1590. som dock snarare är prosa, samt ræisþi stalir Skresta.

b) Tvåstafvig sänkning af formen ×: srá hagin Asa L. 1342: rispa porin svainan 1. 1277: pansi at Furuly D. Svo 39: Ordi ok Þórunn Asaka nr 167. Summa 4.

c) Tvåstafvig sänkning af formen — ×; of [h]ann í gráti L. 450: Jufurr styrdi knarri 1. 220: vaʀ hann í Grikkum L. 874 (denna vers kan dock förklaras genom antagande af upplösning i första höjningen). Kári varð at Dundi L. 1180 (Prof. Bugge: Kári rard-at úti); Róstæinn auk Æilífʀ L. 1277: stén efti Ara Asaka nr 267. — Summa 6.

Antalet udda verser af typen A 3 utgör alltså 47.

III. Enstaka vers: ráði sáʀ kunni L. 947.

Hela antalet verser af typen A 3 utgör 56.

Upplösning af höjning förekommer i verserna: þegit með aldum L. 1346, jämn vers, och sitiʀ nú garuʀ L. 2028; Biari hiau vei 1. 2028: s[v]iku í faru nr 162 samt möjligen vaʀ hann í Grikkum L. 874. Osäkert är, om Lífsténn rísti L. 1014: Tiðkumi rísti L. 714, 736, 713; Véseti risti L. 507; ᛋski risti L. 968 (s. 293) äro prosa eller vers.

Samtliga verser af typen A äro till antalet 238.

§ 12. Verstypen B: × ×

I. Jämna verser. Sänkningarna äro enstafviga.

a) Utan upplösning: þæim ráða skal L. 93; lét Ragnvaldr hiar L. 397: í Báristam L. 503; sem’s úti fórs L. 220 (osäker tolkning. möjligen prosa); í Ingvars lið L. 731: þæim ráða kann L. 773; at þóru var L. 868: um Dómisnæs

En ytterligare stegring af stafvelseantalet i verser af fyrstafvigt skema förekommer icke, annat än då högre stafvelseantal uppstår genom upplösning af höjning eller genom att enstafvig sänkning utbytas mot tvåstafvig.

I runverser förekomma däremot stundom sexstafviga verser i vexling med fyrstafviga, se § 26. Förekomsten af denna vexling är kanske att förklara ur stegringsformer af det fyrstafviga skemat, ur typer sådana som aA 2s, B 3s, C 3s, aD utv., aE utv., hvilka blifva sexstafviga.

Förekomsten af talrika undermåliga, trestafviga och någon gång tvåstafviga verser är gemensam för runverserna och vissa af eddadikterna, se § 24 och § 25.

I den fornengelska poesien kan vid enkel allitteration i udda verser allitterationen blott i verser af typen A (A 3) stå i andra foten (Beitr. X, 270)

Runverserna hafva stundom i detta fall allitterationen i andra foten äfven i andra verstyper, se § 32.

Runverserna visa således i alla dessa punkter en friare byggnad än den nordiska fyrstafvelseversen enligt Sievers’ uppfattningen. Ur metrisk synpunkt intaga de ett mellanstadium mellan den fornengelska poesien och den fornnordiska fyrstafvelseversen. I det hela sluta sig dock runverserna vida närmare till den nordiska fyrstafvelseversen än till den fornengelska poesien. Hufvudmassan af runverserna stämmer fullständigt öfverens med de flesta af Sievers’ regler för den fornnordiska fyrstafvelseversen, afvikelserna utgöra sålunda undantag.

Huruvida den med runinskrifterna samtida fornsvenska konstdiktningen i fornyrðislag visade samma friare versbyggnad, som de rytmiska inskrifterna, kunna vi icke veta. Möjligt är det, men det är ock möjligt, att dessa friheter väl tillätos i tillfällighetsverser sådana som de rytmiska runinskrifterna, men undvekos i poesi, som framträdde med större anspråk på konstnärlighet.

↑ Denna vers torde rättare uppföras under typen E 1.
↑ ^2,0 ^2,1 Möjligen prosa.
↑ Sannolikt prosa.
↑ mærkit mikla (Bugge).

[1] Denna vers torde rättare uppföras under typen E 1.

[möjl-2] 2,0 ^2,1 Möjligen prosa.

[3] Sannolikt prosa.

[4] mærkit mikla (Bugge).

[1]

[2]

[3]

[4]