Bahus-Läns Beskrifning/Del I/Kapitel 01
| ← Förord |
|
Om thes längd bredd och gräntzeskillnad → |
Then Första Delen. Om Bahus-Län i gemen.
Thet första Capitlet. Om Thess Namn och Uprinnelse.
Thetta Bahus-Län, som fordom i K. Oluf Skott-Kongs tijd legat under Swerige ock warit kalladt nu Raumarijke af thet Skandiska folcket, som hos Jornandem warda titulerade för Raumarici[1] eller Räumare thet är Romare, af Kong Nors Son som hette Rom, efter hwilkens namn både thet Häradet i Christiania Stifft Romerige, som ock Romelands giäl här i Bahus-Län synes hafwa fådt sina namn: Nu Ranarijke[2] efter Kong Rane, boende i Swarteborg, som, för thess brand, hette Raneborg, har warit i gambla dagar ett stycke land eller Län af Norska Rijket ock legat i Christiania Stifft ock synes hafwa fådt sitt namn af thet gambla wälbefästa Slottet Bahus eller Baihus (men icke Baghus eller Baggehus) ock thet therföre, emedan thet ordet Bai betyder på gammalt Norskt Språk stor ock ypperlig, hwilket ock then Herren ock Kongen wisserligen warit, som thetta Baihus d. ä. thetta stora, starcka ock ypperliga hus låtit upbygga; Men innan Slottet blef upbygt, har thet, efter sal. Kyrckoherden Per Giäddas berättelse i Nafwerstad, warit kalladt Barhus d. ä. gewärs-hus af Schyterna i Hedendomen, tå the, såsom Capare, lade sig på siö-röfwerij; ty Bard betyder Rustning, yxa, gewär, ther af the orden hällebard, Bardesan &c. äro sedan upkomne. Så betyder ock Bar ett Skepp lijksom afbära, hälst thet Grekiska ordet βάρις betyder ett Skepp.[3]
Men huru Bahus eller Baihus är kommit at kallas Bohus kan man intet wist säga: The Norske säga aldrig Bohus, utan Bahus hwilket ock är thet rättaste, slutandes ute then bokstafwen I för thess swårhet at nämna: men wi Swänske byta ofta a uti o eller å, som ofta sker wid alla Dialecter ock altså kalla Bohus eller Båhus för Bahus. Sen landet blef Swänskt 2:dra gången i Kong Gust 1:mi tid år 1523, som dock lämnade thet til K. Fridrich 1532 igen, mot en wiss penninge-summa; men i kraft af Roschildske freden åter afstådt til Swerige i K. Carl Gustavs tid 1658, bruka altid the Norske och Danske at kalla Bahus-Län Wijken och wijk-Sijdan, utan twifwel therföre, emedan hela thetta Bahus-Län alt ifrån Opslo (som nu kallas Christiania) til Giöta älf wid Bahus-Slott, wijker in från stora wida hafwet, liksom en boge eller wijk, så at Holländarne för then skuld kalla Wijken eller hela Bahus-Län de Sack van Norrwegen ock thess Inbyggare Wijkwäringar[4] hälst the uti the Grekiska Keysares krigs-tjenster sig förträffeligen wärjat d. ä. förswarat ock tappert hållit, så at the tymedelst woro ansedde såsom kärnan af hela then Grekiska krigsmakten. Hwarföre tå then Danske Kong Erik sökte med sitt tal, efter hemkomsten, upmuntra thessa Wijkwäringar eller Nordiske stridsmän til tro och tapperhet, steg Esporn el. Asbiörn Snare fram och sade på sitt Norska: Adspörger Grekenland, og den skal sware dig, at den blev förswaret ved vore folkes mood og mandighed. Ock tå Kong Erik kom til Constantinopel begärte thessa Wijkwäringar at se ock tala med sin Kong, hwilket Keysaren them tilstadde, ock lät hämta några Tolckare, som kunde förklara theras samtal med Konungen, hwilken bad dem först sitja ned, ock sedan begynte han at tala ock wijsa them, hwad stor ära the hade inlagt uti främmande land, at the, såsom utlänningar, härskade öfwer landets egna undersåtare ock at Keysaren betrodde them sin egen höga Person: Han ärhindrade them ock, at så ofta the skulle slås emot fienden, the tå aldrig skulle fly, men akta sin ära högre, än sit lijf: Han lofte ock, at, när de kommo hem igen, skulle the bli wäl belönte, efter theras förtjenst, ock ther the med ära satte lifwet til uti Keysarens tjenst, skulle theras wänner ock släktingar anses ock aktas för theras skuld.[5]
Dock egenteligen kallas the Wikwäringar ock then tract wijgen på Norska eller wijken i Bahus-Län, som sträcker sig från Uddewalds stad til Swijne-sund wid Fridrikshald.