Beskrifning öfwer the i Öster-Göthland befintelige städer/Inledning

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Beskrifning öfwer the i Öster-Göthland befintelige städer, slott, sokne-kyrkor, soknar, säterier, öfwer-officersboställen, jernbruk och prestegårdar, med mera / utgifwen och til trycket befordrad af Carl Fredric Broocman
av Carl Fredric Broocman

Inledning
I. Capitel. Om ÖsterGötland i gemen  →


[ iii ]
Kongl. Majestets och Sweriges Rikes
Högstbetrodde Man och Råd,
Lunds-Academiæ Cantzler,
samt
Riddare och Commendeur af Kongl.
Majestets Orden,
Högwälborne Fri-Herre,
HERR

NILS PALMSTIERNA,

[ iv ]
Nådigste Herre!


Eders Excellence täcktes nådigst anse, at jag wågat bepryda thetta mitt ringa Arbete med Eders Excellences Höga Namn. En [ v ]mörk och ringa Metall blifwer ju ansenlig och behaglig af then glants man therå sätter; huru mycket mer thenna Bok, tå hon af Eders Excellences högst priswärda Namn uplyses. Alle ÖsterGötlands Inbyggare skatta sig med mig lyckeliga af then owärderliga förmån, at äga Eders Excellence bland Kongl. Majestets och Riksens Råd: hwem skulle jag tå häldre dedicera thenna ÖsterGötlands Beskrifning, än til then, som icke allenast är en infödd ÖstGöthe, utan ock så högt wårdar sig om Fädernes-Ortens wälgång; hwilket hwar och en thetta Läns Inbyggare med wördnadsfullaste och tacksamaste hjerta högeligen beprisar. Min hjertinnerliga önskan är, at then store Guden wille i nåder uppehålla Eders Excellence [ vi ]wid all hög sällhet, och förlänga Eders Excellences lifstid til ÖsterGötlands glädje och fromma: tå jag och mine Landsmän få hugna oss af en oskattbar förmån, som wi bedje GUD, icke må oss på många år fråntagen warda. Uti Eders Excellences höga Nåd har jag then äran mig innesluta och framhärdar, under djupaste wördnad, in til min död

Eders Excellences


aldraödmjukaste tjenare
Carl Fredr. Broocman.

[ vii ]
Kongl. Majestets
Högtbetrodde Man,
Landshöfdinge öfwer ÖsterGötland och
Riddare af Kongl. Majestets
Nordstjerne-Orden,
Högwälborne Herre,
Herr GUSTAF
ADOLPH
LAGERFELDT,
Nådige Herre!

At förtiga then försorg och omwårdnad Högwälborne Herr Landshöfdingen och Riddaren behagat å daga lägga wid thenna Beskrifnings utgifwande, [ viii ]thymedelst, at thes manuscript af Eders Nåde blifwit igenomläsit och i mång mål rättadt på the ställen, ther jag af mindre tilräcklig kunskap felat, wore af mig en alt för stor otacksamhet. Min skyldighet fordrar således at uppenbarligen beprisa en så besynnerlig godhet och nåd, samt äfwen allerödmjukast tilskrifwa och dedicera Eders Nåde thenna ÖsterGötlands Beskrifning, såsom thetta Läns högtbetrodde Landshöfdinge och Styresman: hwilket Eders Nåde höggunstigt behagade tyda til thet bästa. Min troinnerliga önskan är, at then milde Guden wille låta Eders Nåde, under all sielfönskelig wälgång, komma til så hög ålder, at jag, samt hwar och en wälsinnad ÖstGöthe, ännu länge få fägna oss af Eders Nådes priswärda styrelse. Framlefwer med besynnerlig wördnad

Eders Nådes


ödmjukaste tjenare
Carl Fredr. Broocman.

[ ix ]
Kongl. Majestets
Tro Man och Biskop
Öfwer Linköpings Sticht,
Högwördige Herrn,
Herr DOCTOR
ANDREAS OL.
RHYZELIUS,
Högtförnäme Gynnare!


Thet är nogsamt Giöta Rikes Inbyggare bekant, med hwad för en otrolig möda och stor åhåga Högwördige Herr Doctoren och Biskopen gjort sig förtjent af thet Allmänna medelst många härliga och nyttiga Bökers utgifwande genom [ x ]Trycket, hwilket upmuntrat åtskilliga andra at ock efter förmågo söka tjena Publicum. För min ringa del måste jag tilstå, at Högw. Herr Doct. och Biskopen äfwen är thensamme, som upmuntrat mig: och at man egenteligen har at tacka Högw. Herr Doct. och Biskopen för thenna ÖsterGötlands Beskrifning; hwilken ej eller kunnat åstadkommas, förutan Högw. Herr Doct. och Biskopens högst beprisliga biträde med första Capitlet, och mycket gällande recommendation til thetta Stichtets Wördiga Presterskap, at meddela mig underrättelse om alt, som them om theras Kyrkor och Soknar kunnigt wore: hwartil ock kommer, at Högw. Herr Doct. och Biskopen höggunstigt täckts genomse, förbättra och föröka thet, som härtil blifwit samladt. En sådan Högw. Herr Doct. och Biskopens wälwilja för thet Allmänna och synnerlig ynnest för mig, förpliktar mig at genom thessa rader ock tilskrifwa Högw. Herr Doct. och Biskopen thenna ÖsterGötlands Beskrifning: med upriktig önskan, at then store Guden, efter sitt nådiga wälbehag, wille ännu i flera år med hälsa och krafter förlänga Högw. Herr Doct. och Biskopens ansenliga ålder, til ÖsterGötlands gemensamma glädje. Med all uptänkelig wördnad lefwer jag städse

Högwördige Herr Doctorens
och Biskopens


ödmjukaste tjenare
Carl Fredr. Broocman.


[ xi ]
Mine högtförnäme och gunstige Läsare,

At jag uti thenna ÖsterGötlands Beskrifning utelämnat orden Högwälborne, Wälborne, Högwördige, Wälärewördige, Ädle, Högaktade samt Herre, wil jag ej förmoda, at någon låter sig misshaga; häldst jag härigenom sökt förekomma, at arken wid aftryckningen ej skulle blifwa fler til antalet, än the med beqwämlighet skulle kunna innefattas uti ett band. Anhåller förthenskul i ödmjukhet, thet hwar och en wille gunstigt tyda thetta upsåtet til thet bästa; och wara försäkrad, at jag bär all then högaktning och wördnad, som wederbör, för the i thenna Beskrifning nämnde Personer.

Ehuruwäl jag gjort mig största winning om, at förekomma felsteg uti thenna Beskrifning, så kan wäl äntå på ett eller annat rum något insmygt sig; hwilket en wälsinnad Läsare ej lärer omildt anse, när han benägit eftersinner, at uti en så inrättad Beskrifning, som thenna är, sådant lätteligen kunnat ske. Wille then gunstige Läsaren wid genomläsandet antekna the felaktigheter Han finner, och per posto lämna mig del theraf, så är jag honom högeligen förbunden, och låfwar tå framdeles, om GUD förlänger lifstiden, icke allenast gjöra genom trycket allmänt, hwad mer märkwerdigt om ÖsterGötland mig kan kunnigt blifwa, utan ock tå rätta hwad nu felat är.

[ xii ]Hålt imedlertid thetta til godo, och tyd min wälmening til thet bästa; tå mig icke skal ångra then stora möda jag trenne särskildte år om Sommartiderna haft, medelst omkringresande til hwarje Stad och Sokn här i ÖsterGötland, at uti erforderliga mål gjöra mig underrättad; all then otroliga correspondence thenna samling förorsakat, och then myckna kostnad jag anwändt, förutan öfrigit beswär, som enhwar af thenna Beskrifnings innehåll lätteligen kan se och finna.

Jag är med tilbörlig wördnad

Mine Högtförnäme och Gunstige Läsares


Himmelstalund
then 4 Julii 1760.
ödmjuke tjenare
Carl Fr. Broocman.


[ xiii ]
Til AUCTOREN.

Tu wärde del af Manhems Rike,
ÖstGöthars ljufwa födslo-land,
Then förmån har af Himlens hand,
At få Tig skattas wara like.

Ett fromsint Folk, en sunder Ort,
Ett Skafferi af mång slags föda,
Och utaf hwad, som fås med möda
Ur hårda Berg, ett Förråd stort.

The skatter tig Naturen gifwit,
Then Prydnad Konsten skaffat har,
Och hwad af Gammalt än är qwar,
J thenna Bok är alt beskrifwit:
Slott, Städer, Kyrkor, Herre-Hus,
Med hwarje Förmån, som the äga,
Och hwad wi Sällsynt anse pläga,
Blir här försatt i dråpligt Ljus.

Haf Tack, Herr Auctor, för all möda,
För mycken slit, för kostnad all;
Hwar redlig ÖsterGöthe skal
Af tacksamt Sinne öfwerflöda.
Fru Swea! bed nå’n witter Man
J hwarje Ort så moget skrifwa,
Och utu glömskans afgrund rifwa
Alt, hwad som ännu bergas kan.

And. Hagelius.



Kom hit, o Mercur, at förkunna,
Sad Jotur, för wår Guda-skar,
Tu, som all werlden wandrat har,
Hwad land sig tyckt's man hälst bör unna

[ xiv ]

Then heder, at högst ansedt bli,
För ädel täflan, at bereda
Hwad hälst, som mennisko kan leda,
Til wälmacht, från ett slafweri.

Han swarar strax: jag skal framställa,
O store Drott, hwad tu befalt;
Jag wil i kortthet säga alt,
Hwad för min mening mäst kan gälla.
Jag tiger med en Romersk pracht,
Med Grækers flit, Ægyptens slussar,
Och Babels glants, samt Trojæ bussar,
Men til Yfwerbornas macht.

Then tid man trodt the sällas parker
wor’ på en Ö i Atles Haf,
Tå west’ man ej så noga af,
Om Thule had bebodda marker;
Men se’n the dödelige stält
På böljans falska rygg sin resa,
Tå talte man, til Thules nesa
Om Resar och om grymme fält.

Här bodde man i berg och skogar
Och föddes utaf frukt och jagt,
Man kläddes blott i djurens pragt:
Änn’ Disa ej upfunnit plogar,
At bringa frukt ur jorden sköt:
Dock ändtelig tiden alt uptäcker,
Bland äkta skaran täflan wäcker,
At rikta sig med säd och nöt.

Tå fällas skogar, byggas gårdar,
Och städer: ja på mången ort,
Ther förr man träsk och berg försport
Sylvan mång’ ädla frukter wårdar:
Dock kom snart annan period:
Man sökte rof på yra wågor;
Man förde krig til Länders plågor,
Och flyttad’ från sitt gamla Od.

[ xv ]

Hwad jämmer Barbari månd' dölja,
Man ändtli'n börjad' at förstå,
Hwar tyckte bättre wara då,
Naturens lagar fredsamt följa,
Och hållla hus i eget land;
Man börjad' handla, sköta jorden,
Man bragte granlåt in i Norden,
Och skönsta ört ur mager sand.

Ett Folk, som lust för wapen ägde,
Had' änn' mång kistlig fiend's blod
Ej glömt utösa som en flod:
Thes många segrar snart upwägde
Them Rom had' skördat fordna år:
Thes wälde want sin största styrka,
Och man fick tå på Thronen dyrka
En Carl, som främst bland Printsar står.

Then tiden börjad' man hushålla;
Monarchen for och öfwer alt
At gjöra mången god anstalt:
En Martis härfärd månd dock wålla,
At alt, hwar Far och Far-Far gjort
Til Manhems flor, i mörkret gömdes,
Och här med klagan sökrast dömdes
At rådlöst krig ej duger stort.

När enwålds-tiden gått til ända,
Och frihet blänkt ur töknig sky,
Tå glädes man få hjernan bry
Med hwad til Thules winst kan lända;
NU har ock Muser flyttat bo,
Från utländsk strand, til Norra polen,
At låta, under midnats solen,
All ädel frägd och sällhet gro.

Här gjör's Canal i högsta bergen,
Hit samlas Indiens ståt och prål,
Och Florae pracht har här sitt mål;
Här siker man, i rätta färgen,

[ xvi ]

At nyttig sanning finna opp:
Man söker up naturens lagar,
Och följer alt, hwad hon behagar:
Man drillar alt i bästa lopp.

Här mätes folks och rikes styrka,
Man Landets widd upteknar nätt
Och häraf finnes bästa sätt,
At ewig sällhet kunna yrka:
Kosteligt, o Drott, i Norden är
Thet land tig täck's mig efterfråga.
Han tysnad tå; jag fick åhäga
At grunda på hwad han här lär.

Jag är hans sanna tal besinner,
At Sweriges ljufwa krigets liott
Har med sig fört otaligt godt;
Ty hwarje ärlig Swensk nu finner
En hemlig drift til Rikets wäl:
Än ser man slägd och handel drifwas,
Än jorden wårdas, Böker skrifwas,
Som röja lärdom, nit och stål.

När Broocman lägget bruten trycka
Och alla krämpor glömmer bortt;
Han aktat på, och innan fortt
Månd' genom Gothska fälten rycka
Han samlar hwar han farit fram
Allminning ur månn' sten och skrifter,
Fört sanning under mörka grifter,
Och giett ok här sitt ädla fram.

Af frukten kan man genast wisa,
Hwad fast som trädet i sig bär.
Thet ordet, som i anden är,
Kan ock sin Auctors snille prisa:
Wi wörde änn' för hushållswett,
Thess Far, en Probst med mig ära:
Hans Son man nu bör tack hembära,
För ämnet Han i ljuset gett.

Ack huru sällt wårt Thule blifwer,
När man har hunnit skaffa bot
För Folks förminskning, gruflig fot!
Och mången slika Böcker skrifwer:
Tå ser wår Kong hwad Folk han har,
Hwad macht och håfwor stå at winna;
Men förr skall dylikt wäl förswinna,
Än Broocmans heder ända ta'r.

Carl Brunckman.