Beskrifning öfwer the i Öster-Göthland befintelige städer/Kapitel 1

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Inledning
Beskrifning öfwer the i Öster-Göthland befintelige städer, slott, sokne-kyrkor, soknar, säterier, öfwer-officersboställen, jernbruk och prestegårdar, med mera / utgifwen och til trycket befordrad af Carl Fredric Broocman
av Carl Fredric Broocman

I. Capitel. Om ÖsterGötland i gemen
II. Capitel. Om LINKÖPING.  →


[ 1 ]

I. Capitel.

Om ÖsterGötland i gemen:

Thes namn, belägenhet, fordna skick, indelning, öden och beskaffenhet.

§. I.

ÖsterGötland är en ansenlig del af thet här i Norden befindteliga urgamla Götha Rike, som har fått namn af sina Inbyggare Götherna; hwilke åter förmenas så blifwit nämnde af Gauthe, ett then Asiatiska Odens namn [1]. Man [ 2 ]tror dock icke sig gå för wida, om man har then tankan, at Göthernas namn redan i werlden war kunnigt, innan Oden från Asgard kom här in med sina Tyrkar och Aser. Ty så framt the Geter, som bodde wid Dona strömen, woro komne härifrån, efter Jornandis och många fleras wittnesbörd; hwilket ock kommer öfwerens med Spartiani intygande uti Kejsar Caracallæ lefwernes beskrifning, at Götherne kallades äfwen Geter: Så finner man Geterne omtalta hos Strabo, Thucydides, Arrianus, såsom en Nation, med hwilka Macedoniska Konungarne redan öfwer 400 år för Christi tid, och äfwen Alexander then Störe sjelf, fört swåra krig. Hwaraf åter klarligen följer, at Götha eller Geta namnet warit i Norden nog länge bekant, innan Odens ankomst, som först har tildragit sig wid then tiden, när the Romare började utbreda sina wapn uti Norra Asien, icke så långt för Christna åratalet [2]. Skulle någor falla på [ 3 ]then tankan, at Götha eller Geta namnet kommit af thet gamla ordet Gåta, som bemärker yngla eller [ 4 ]föda, så kan han taga grund til sin tanka uti then beskrifning, som Strabo i sin 7:de Bok gjör om Geternas många Hustrur och then theraf följande folkmyckenhet, som omsider öfwerswimmade hela then Romerska werlden. Hwarföre ock Jornandes kallar wårt Götha hem eller Scanzia, Officina gentium och vagina nationum, thet är: Folkslagens werkstad och skida, hwarifrån otaliga Härar äro utdragne. Til följe hwarutaf Geta- eller Götha Rikes namn tyckes böra skrifwas utan h, som dock, efter wedertaget bruk, utan sanningens skada, kan här bibehållas [3]. Thet [ 5 ]är en allmänt bekant sak, at thesse här ifrån utgångne Göther, under namn af Öst- och Wäst-Göther, intagit Italien [4] och Spanien, och ther uprättat [ 6 ]mäcktiga Riken. Icke eller lärer någon med ståt kunna neka, at the fört thessa namn med sig här ifrån, [ 7 ]hwarest nu allena, och ej i flerom Landom, Giötha namn finds fast ståndande, enligit wår gamle [ 8 ]Lagboks I Cap. K. B.; Ty thet wore besynnerligit, at medgifwa thet ena, nemligen the utländska Göthernas härkomst ifrån Scandien, och icke tillika medgifwa thet andra; hälst thenna skillnad emellan ÖstGöthar och WästGöthar hos oss af ålder warit och til thenna dag är bibehållen. Mitt upsåt tilåter mig ej at länge uppehålla mig wid thetta ämnet; såsom jag ej eller wil med mycken ifwer påstå, at wårt Göthaland är thet samma, som Plato kaflar Gadiric, fast thet icke är otroligt eller aldeles förkasteligit; utan mitt upsåt är, at endast kärteligen beskrifwa then delen af Götha Landet som ligger på Östra sidan om Sjön Wätern, och i anseende thertil kallas ÖsterGötland [5].

[ 9 ]II. På Land-Chartan har Östra Götland sitt rum imellan Grad. lat. 57: 40 och 59: 4, och long. 0: [ 10 ]54 och 31:6 Wäster om Upsala meridian [6]. Thes gräntsor hafwa warit någon ändring underkastade; ty Drottning CHRISTINÆ tid, wid år 1645, äro the twänne widlöftige Härader Ydre och Kind räknade til ÖsterGötland, som tilförena warit ansedde såsom Småland tilhörige. Hwaremot å andra sidan thes gräntsor blifwit någon tid förrut förminskade ther med, at någre Soknar, såsom Askesund, Hammar, Lerbæck och Snaflunda blifwit lagde till Nærike, [ 11 ]hwilke fordom under namn af Sandbo Härad warit räknade til ÖsterGötland [7].

III. Nu för tiden äro gräntsorne sådane, at thet i Öster om sig hafwer Södermanland, hwarifrån thet skiljes med en del af Bråwiken, andra Jnsjöar, berg, strömar och måsar; så at gräntsen sträcker sig wid pass 9 mil i Nordost, förbi Krokek, Simontorp och Skedwi in på Skogen Hästsko Sten, hwaremot, å then sidon, swara Jönåkers och Oppunda Härader uti Södermanland. Här wid är wäl til märkandes, at ÖsterGötland äfwen åfwan Bråwiken är Landfast med Södermanland, förmedelst en stor del af Skogen Kålmorden och ett Landstrek Östan om beläget, hwarest the twänne Soknar Krokek och Qwarsebo sammanstöter. Til Konungsunds Sokn, som ligger på Wikbolandet lyder ock en Landsända på Kålmorden, waruti thet skiöna Marmor-Bruket år 1724 å nyo uptogs och drifwes med then fördel att kostelig Marmor, til ganska många Skeppund, therifrån sändas årligen både til in- och utrikes orter. Thenna bygden, på hinsidon om Bråwiken, har ifrån Hedenhös, åtminstone så långt tilbaka, som man några underrättelser hafwer, blifwit kallad Swintuna Bygden. Namnet leder utan all twifwel, sitt ursprung, af Gränse-Orten Swintuna, som [ 12 ]Munkarne, sedan the fingo ther inrätta ett Kloster, kallade Krokek, therest nu Konung Friedrichs härliga Kyrka uprättades år 1747. Man tror sig icke eller fara mycket will, om man tror, at Swintuna i förstone hetat Swen-Tuna, thet är, the Swenners Tuna eller Hoff. Grunden til then tankan finnes i gamla Landslagen K. B. 6. Cap: hwarest talas om Konungens Eriks-Gatu, at Sudermän ägde fölgja honom til Swintuna. Ther skulo Östgiötha möta honom med gisslan sinom, och fölgje honom genom Land sitt och til Medianskog a Holawid. Så ansenligit ett möte, af så många raska Swennar, tyckes icke willigt hafwa gifwit orten namn och skilnaden, imellan och i, synes sedan insmugit sig igenom gemene mans uttal [8].

IV. Åfwannnämnde Östra Gränts befinnes wara med rå och rör lagd i BIRGER Jarls tid år 1263; och sedan under hans Sons, Konung MAGNI LADULÅS regering år 1282 [9].

[ 13 ]V. Söder ut inneslutes ÖsterGötland af Balthiska hafwet eller Östersjön, som genom Bråwiken går [ 14 ]up til Norrköping, och genom en annan wik Slätbaken, kallad, til Söderköping, samt sedan [ 15 ]utgjör ÖstGötha Skären omkring Hammarkinds Härad intil Waldemarswik, hwarest [ 16 ]Småland med Norra Tjust tränger sig imellan, och stänger ÖsterGötland ifrån berörde haf. Går altså then Södra gräntsen ut med Östersiön wid pas 6 mil, ifrån Bråwikens Östra strand, til Waldemarswik, och nästan lika så långt utmed Norra Tjust i Småland, räknat ifrån Sjön Yxningen, Wäster ut till ändan af Hycklinge Sokn.

VI. Wäster ut omfamnes ÖsterGötland på alla kanter af Småland, och i synnerhet af Sewede Härad i Calmar Län [10] , samt Wedbo Härad i Jönköpings Län. Thenna gränts ifrån Söder til Norr, går i många krokar, nästan 15 mil i längdfen; börjar sig först neder om Kind och Ydre Härader, och skiljer them ifrån Sewede och Södra Wedbo; slingrar sig sedan imellan Tjust och Norra Wedbo, ifrån hwilket sidstnämnde hon åtskiljer Göstrings och Lysings Härader, och stadnar sidst wid Wätern.

VII. I Norr emottager Sjön Wätern, Lysings, Dals och Aska Häraders wackra strand, som besynnerligen få ett prydeligit utseende af Åmberg, Wadstena, Mothala och Medewi. Ther möter Nærike, och slutar, med Hammars och Lerbecks Soknar, ÖsterGötlands Norra gränts.

VIII. Thesse äro nu Landets gräntsor. Hwad längden angår, så kan then bäst utrönas, om man [ 17 ]börjar mitt på Kålmorden wid KrokEk, hwarest Gräntsemäket mellan ÖsterGötland och Södermlanland synes med gyllene bokstäfer inhugget på en uprest Stenstod, och fölier så wägen genom Norr och Linköping, förbi Bankeberg, Mjölby, och Dala til Häster och Skogen Holaweden, ther ett dylikt gräntsemärke gifwer tilkänna, at Småland widtager, och har man tå rest 12 och en fjerdedels mil, som utgjör Östergötlands länd ifrån Öster til Wäster. Bredden åter, ifrån Söder til Norr, neml. ifrån Waldemarswik wid Östersjön, til thet ställe, hwarest ÖsterGöthland och Småland stöta tilsammans i Wätern, kan uti en rät linia, twärt igenom Landet, räknas wid pass til 14 mil.

IX. Jnom thenna ansenliga widd, må man säkerligen föreställa sig, at flere Jnwånare kunnna bygga och bo, än ut andre Rikets Länder, hwarutinnan Skogar och Sjöar upfylla största rummet. Thet är icke utan, at ju ÖsterGötland hafwer omkring och uti sig många fiskerika watn. Jemte the twänne förr omtalte Östersjöns wikar Slätbaken och Bråwiken, finnas ock en Wacker hop Jnsjöar såsom Wätern, Tåkern, Boren, Roxen, Glan, Åsunden, Orlongen, Jernlunden, Somen, med flera. På gräntsorne emot Småland, Nerike och Södermanland äro tämmeligen stora Skogar, hwarutaf jemwäl uti sjelfwa medellandet här och ther många finnas kringspridde, som både pryda och gagna; så at ingen kan säga, at ÖsterGötland är aldeles Skoglöst. Men så är thes lifmål ett tätt bebygget och mestendels Slättland, ganska wäl upbrukat och fruktbärande, som, af sitt ymniga förråd af härlig Säd, plägat årligen meddela sina grannar, dels foroledes, dels siöledes, många tusende tunnor Råg, Korn, Hwete, Ärter och Hafre m. m.

[ 18 ]X. Utaf orternas beskaffenhet är landet delat uti Slättbygd och Skogsbygd. Then bekandte Ån Stång [11], som kommer utur Sjön Kron i Småland wid Wimmerby, och, sedan then genom Sjöarna i Kinden hunnit förbi Tannforss i Nordost om Linköping, störtar sig i Roxen [12], delar åter Slättbygden i twänne märkwärdige parter. 1. ÖSTANSTÅNG, hwaruti the twänne Städer Norrköping och Söderköping äro belägne, jemte 9 Härader: Åkerbo, Bankekind, Skärkind, Hammarkind, Biörkekind, Östkind, Lösing, Memming och Bråbo, hwilka begripa uti sig 48 Socknar. Ty af förenämnde Härader, nemligen Lösing, Östkind och Biörkekind, ligga merendels imellan the twänne Östersiöns armar, Bråwiken och Slätbaken; hwarföre then Landsändan länge blifwit kallad Wikbolandet, Wikia[13]. 2. [ 19 ]WÄSTANSTÅNG innefattar 3 Städer, Linköping, Skeninge och Wadstena; 9 härader, Hanekind, Walkebo, Wifolka, Göstring, Lysing, Dal, Aska, Boberg och Gullberg, med therunder räknade 77 Soknar. Härifrån hafwa, uti 55 års tid, 3 Härader nemligen Dals, Lysings och Göstrings, warit afskilde, såsom en del af Drottning HEDVIG ELEONORAS Lifgedinge. Ty efter sin Glorwyrdige Herres, Konung CARL GUSTAVS död år 1660, tilträdde Hon them och lät genom en så kallas Hauptman styra, til år 1715, tå Hon i Stockholm afsomnade; hwarefter samma Län åter lades [ 20 ]under ÖsterGötlands Höfdinge, som theraf skrifwer sig Landshöfding öfwer ÖsterGötland och Wadstena Län.

XI. Thenna delning ut Östan och Wästan Stång har warit och är så werkelig, at hwarthera ännu hafwa sitt särskilta wapn; fast man ej med serdeles wisshet kan säga tiden til theras ursprung. Götha Rikes wapn wete wi är ett Lejon, som springer öfwer 3 strömar. Thetta hafwa ock the härifrån utgångne Göther brukat i the Riken, som the med sin tapperhet uprättade uti Italien och Hispanien, hwilket sednare Rikes wapn än i dag prålar med ett Purpurrödt krönt Lejon i Silfwer fält, dock utan några strömmar. Thet är icke eller obekant, att Östergötland, så långt man wet tilbaka, fört i sitt enskildta wapn: En Grip uti rödt fält, med utspända fötter och wingar imellan fyra rosor. Men hwad i synnerhet thessa twänne afdelningar angår, så har WÄSTAN STÅNG i sina fanor en liggande Drake eller Grip, med widöpet gap [14], upräckta wingar och [ 21 ]hopslingrad stjert, uti rödt fält, hwarpå äfwen synes 4 i korsswis satte rosor. Theremot förer ÖSTANSTÅNG ett uprest och gapande Lejon uti ett twådelat fält, hwaraf öfra delen har blå och then nedre guldbotn.

XII. Skogbygden i ÖsterGötland kan beqwämligen skiftas i 3 delar. Såsom 1. Kinden och Ydre, emot Smålands gräntsor, ett merendels bergacktigt, watn- och skogrikt land, som har 17 Soknar. 2. Bergslagen, (som fordom kallades Sundbo Härad), hwartil nu räknas 4 Soknar, Risinge, Wånga, Hällestad och Tiällmo, sedan Godegårds Grufwa blifwit ödelagd. Til thenna Skogbygd höra äfwen Rägna och Skedewi Soknar, hwilka tillika med the förenämnda, uti gamla Handlingar ock förekomma under namn af Finspånga Län [15]. 3.

[ 22 ]Swintuna Bygden, bestående af KrokEks och Qwarsebo Soknar, hwarom tilförene är berättat, at then, imellan Bråwiken och Kålmorden, tränger sig in på Södermanland.

XIII. Tiden, när wår Nord, först fått Jnwånare, är i så mycket mörker förborgad, at sannolika [ 23 ]gissningar äro the endaste, som kunna något uplysa oss therom. Nog kan man inbilla sig stora ting om Sweriges Jnbyggare för Syndafloden, men saken bewises ej med thet bekanta ordspräket [16]: Thetta skedde när Adam bodde i Kjälkestad, fast en gård af samma nämn här i ÖsterGötland, Lysings Härad och Swanshals Sokn warit belägen, som för 80 år sedan blifwit förwandlad til Säteri, och af framledne Hoff-Intendenten Renberg kallad Renstad. Thet klingar icke eller illa, hwad Johannes Magnus i sin Chrönika oss föremålar om Japhets Sone-Söner och Magogs Söner Swen och Giöthe, som efter floden skolat här regerat och namngifwit hwar sitt Rike, Än bättre låter Cancellie-Rådets Johan Peringskölds mening uti thes Ättartal, at Magogs andre Son, jemte flera namn, hetat Gau Thyr, Gauthe eller Gether, och at efter honom folket, hos hwilket han warit then förste domaren eller Regent, skal blifwit upnämnd. Men skadan är, at then förre, som Catholisk Prest, trodt [ 24 ]sig ej behöfwa bewisa sina Historiska påfund; och at then sednare icke förmått framdraga aldeles öfwertygande skäl til sitt eljest wäl upstälta Slägt Register. Närmare efterrättelse gifwer oss en Jsländsk handskrift, kallad Fundir Norregs, som räknar Nordens Konungar ifrån en Forniotter, hwars tid infaller wid pass 300 år för Christi födelse, Theraf följer dock icke, at han warit then förste som uptagit och bebodt Swea och Götha Land; ty när hans Sonesons Son Gorr Torreson, enligit berättelsen uti berörde handskrift, seglade Östersjön utföre, ifrån Norr Söder, ut til Dannemark, fann han Götha skären öfweralt bebodd, som then icke kunnat wara, om Forniotter warit Stamfader til Landets inbyggare. Man måste förthenskul stadna uti en upricktig bekännelse, at man icke wet tiden, när the förste Jnwånare inkommit här i Landet. Men theremot får ingen förtänka oss om wi, i anledning af många omständigheter, och i synnerhet the stora utflyttningar af Folkehopar, som ofelbart reda för Christi tid, til en del härifrån gjort utfall och intagit andra Länder, falle på then trowärdiga gissning, at wårt Fädernesland icke rätt många hundrade år efter Syndafloden kommit at hysa Menniskior. At följa strömar åt, och rätta sig efter Stadiga Stjernor, synes warit lättare, än at upfinna Skepp och Segelkonsten, och fölgackteligen är troligare, at wåre förste Stamfäder, som woro beständige wandringsmän, tagit sin kosa ifrån Armenien, genom Georgien och Ryssland, Wolga och andra strömar upföre til Estland och Finland, än at then anländt först genom Tyskland til Dannemark, och så hit. Om Oden från Asgård tagit then sednare eller förra wägen, kan nästan wara lika mycket; wår mening rubbas ej theraf; ty tå war Norden redan folkrik och styrdes af Gylfe Geiters Son Gorres [ 25 ]Sone Son. Taga watnminskningen til Grund, och theraf utstakat tiden, när Swerige kunnat emottaga inbyggare, är icke så påliteligit, som thet i första påseende tyckes wara, sedan Biskopen Hr. Doct. Brovallius och Hr. Professor Bring meddelat thet allmänna sina tankar therom. Således är intet skäl, som twingar oss ifrån wår tanka, at Swerige är ett i många äldrar bebodt Land, fast än wi hafwe thet med andra folkslag gemensamma öde, at then äldste Historien är mörk och fabelacktig, så at ingen wisshet gifwes om then tiden, när wåra Stamfäder här nedslogo sina pålar och togo sig hemwister. Hwad ÖsterGötland i synnerhet angår, så wittna thes höga belägenhet, branta strander och jordmånens godhet, at thet ibland the första Länder i Norden, kunnat locka Jnwånare til sig, och mer kan man ej med Säkerhet therom säga.

XIV. Troligit är, at ÖsterGötland i förstone warit mycket upfylt med Skog, och at the förste ankomlingar nödgats rödja och äfwen upbränna en del theraf. Man tiltror sig dock icke fullkomligen bewisa thet thermed, at här finnas många Härader och orter, som lycktas på Kind, såsom Bankekind, Hammarkind, Hanekind, Björkekind, Skärkind, Östkind, Kinden, m. m. Sant är at Kinda, ett gammalt Göthiskt ord, betyder uptända, hwaraf festum luminarium kallas Kundelmässa, och Ängländaren säger ännu: to kindle, accendere, uptända. Men förutan thet, at Kinda torde mer hafwa bemärkt lysa än bränna, och således icke kommer aldeles öfwerens med wårt swedjande, så är thet betänkeligit at bygga sin sats på en gissning, när en annan lika så, om ike mer sannolik gissning, faller oss i ögonen. Wår Landsman Biskop Ulfilas kallas t sin Evangeliska version, så wäl Cyrenius som Pilatus Kindin, [ 26 ]thet är, Höfdingar. Som nu Historien wittnar, at i ÖsterGötland, på en och samma tid, warit flere små Regenter eller Höfdingar, så är ju intet, som hindrar, at ju Kind betydt sjelfwa Landet eller Höfdingadömet; och at the namnet Banke, Hammar m. m. blifwit satte frammanföre, til at ther med åtskilja thet ena af thessa små Länder ifrån thet andra. När man här wid jemför thet gamla Göthiska ordet Thiod, Folk och Thiodan, Konung, blifwer thenna mening, af analogien, än mer trolig.

XV. Huru nu härmed kan wara, må man dock icke tro, at Swea och Götha Riken, som en swamp uprunnit och på en gång sammankommit, utan at thermed gått småningom til. Här, så wäl som annorstädes i werlden, har i förstone och, hända kan, mång hundrade år, warit then Faderliga eller Husbonda Regeringen. Grannarnas wåldswerkan och somliga menniskors goda låford för nyttiga påfund, jemte flera orsaker hafwa dels nödsakat, dels föranlåtit några hushåll, at under en Hufuwdman, med wissa wilkor, slå sig tilhopa. Af slika sammansättningar äro med tiden upkomne the många Fylkis eller Små Konungar, som i Sagorne omtalas, the ther med Härnad ofredat sins imellan. At thesse haft någon Öfwer-Herre, kan just icke wara otroligt, emedan Oden Fridulfsson, wid sin ankomst, råkade här Gylfe regerande, af then gamla Fornioterska ätten, hwars myndighet war så ansedd, at Oden fann rådeligit at befrynda sig med honom; men at framgifwa någon ricktig Historia om then tiden, är så ogjörligt som onödigt. Jbland the förnämsta orsaker thertil, har efter all liknelse warit, at Oden, såsom en slug Herre brukat, samma knep, som the Påwiske Munkar sedan brukade, til at förstöra hans och thes efterkommandes minnesmärken. Han har nemligen på ett [ 27 ]konstigt sätt ogillat och förkastat alt hwad gammalt här war, och således efter hand sänkt then förra tidens gjerningar uti förgätenhet, eller åtminstone satt them i så fullkomligit mörker, at ingen reda therpå kunde gjöras. Är altså ej underligit, om wi ej hafwe någon underrättelse om the Regenter, som, för hans tid, uti ÖsterGötland fört styret. Så mycket mindre, som wi, icke en gång efter hans tid, ägt särdeles underrättelse om någon Konung i ÖsterGötland, förr än uti sjunde och åttonde hundrade talet efter Christi födelse. Så framt Herröd, hwars Saga än är i behåll, war Thorar Borgarhiorts Fader, och Ragnar Lodbroks Swärfader, så kan med säkerhet sägas, at han lefwat och regerat i ÖsterGötland uti thet 8:de och 9:de Seculo. Jbland sådana enskildta thetta Lands Konungar hafwa förrut warit Högne och hans Son Hilder, som lefwat wid then tid, när Ingiald Illråda med swek lade många mindre Riken under Upsala Konunga-Stol[17]

[ 28 ]XVI. Man bör icke eller lämna obemält, thet som nästan ingen ännu upsåteligen har anmärkt, at ifrån ÖsterGötland härstamma the följande Sweriges Konungar af Stenkilska och Sverkerska ätten [18]. Uti thet tionde Seculo styrdes en del af Östergötland af then Hedniska Höfdingen Konung Thotil, hwars förfäder

[ 29 ]äro i then tidens mörker fördolde. Han beskrifwes såsom en Kriggirig Herre, men skal warit olyckelig emot Danska Konungen Harald Blåtand, och lämnat efter sig 2:ne Söner. Then yngre skal warit Ketil Jarl öfwer Kinden, af hwilken, om Kätilstad Kyrka fått sitt namn, tyckes at någon af thes efterkommander henne byggdt och upkallat, eller ock at then orten warit hans Säte; ty sjelf har han warit ochristen och så enwis i sin Hedniska wanstro, at han, til undwikande af Christendomen, säges lewande hafwa ingått i hög, och ther lefwat i 3 år: Then äldre Brodren Tutil eller Totil, tyckes hafwa warit Christen, emedan han skal hafwa sköflar thet rika Afguda-Templet i Upsala wid år 980. Om så skedt, har dock icke han aldeles gjort ända på thetta widkunniga Offerhus, som först til fullo förstördes af hans Måg Kon. Inge Stenkilson, många är therefter. Totils Dotter blef Sweriges Drottning och förenämnde Konungs Gemål, men hennes Broder Sven war sin Swågers argaste fiende, som upäggade mot honom then Hedniska Allmogen, satte sig sjelf på Upsala Thron och uprättade thet förfallna Offret, hwarföre han blef kallad Blot-Swen. Konung Inge segrade wäl omsider öfwer honom och lät genom sitt folk beröfwa honom lifwet; men hans afföda blef äntå wid Konunga-Stolen. Dottren Cecilia, gift med Riks-Rådet Jedward Bonde, war Moder til K. Eric then Helige. Sonen Kool, Jarl, blef på sin höga ålder Swea Konung, och är thensamme, som i wår Konungalängd kallas Eric Ärfäll [19]. Fader til Konung [ 30 ]Sverker Kolsson, som genom Danska stämplingar af sin Stallmästare mördades Julotton år 1151, under Wägen til Tollstad Kyrka, och wardt begrafwen i Alwastra Kolster-Kyrka. Så wäl thenne Konungen som hans Son Kon. Carl woro födde och upfödde ÖstGöthar, och hafwa therföre mycket haft theras tilhåll på sina Kongsgårdar Sätuna och Alguwi [20] belägne en half mil Norr ut ifrån Linköping i Kaga Sokn, hwars Kyrka the hafwa byggdt. Thet är ock

[ 31 ]mycket sannolikt, at the fläste Sten-Kyrkor, i ÖsterGötland, äro i theras tider anlagde, under Biskop Gisle, som öfwer 40 år satt wid ämbetet[21].

XVII. Ehuru wäl ÖsterGötland war Upsala Konung underdånigt, har thet likwäl en rund tid haft sina egna Hertigar eller Jarlar, som woro myndige Herrar i Riket, befryndade med Nordiska Konungahusen, och äfwen med Fursteliga Tyska Slägter. Theribland kan först räknas Folke Jngewaldson hin Tjocke kallad[22], Folkungarnas Stam-Fader, [ 32 ]hwars FarFader Folke Flibyter skal warit Hertig af Anjou, och therifrån kommit hit in, wid år 1095. Jngegerd Dana Konungs Knut then heligas Dotter blef Gemål til förenämnde Folke Jngwaldson, och med henne hade han twänne Sönder, Knut och Bengt, bägge Hertigar i ÖsterGötland. Then [ 33 ]sednare har fått thet tilnamnet Snyfel, och fortplantade Folkunga Slägten. Wid år 1170 war Sune (Sijk) Hertig i ÖsterGötland, kon. SVERKERS then äldres Son eller Måg [23], twifwels utan then samme, [ 34 ]ligger begrafwen i Wreta Kloster-Kyrko, hwars minne är ristat i Sten, med thessa Munke-verser:

[ 35 ]

Sverkeri natus, Suno Sich, jacet hic tumulatus,
Gaudeat in cœlis! roget hoc quicunque fidelis,
Nobilium proles, multa probitate probatus,
Quem tegit hæc moles tibi sit, Rex cœlice, gratus.

Honom hafwa uti thetta Hertigdöme efterträdt Bengt Snyfels Söner, Birger Jarl Brose, gift med Norrska Prinsessan Birgitta, Kon. Harald Gylles Dotter, år 1180, död 1202 och begrafwen i Alvastra. Thes Broder het Folke Bengtson hin unge, äfwen Dux Gothorum eller Hertig i ÖsterGötland; hade til Fru Ulfhilda, Hertig Suno Syks Dotter, och stupade år 1210 i slaget på Gistelren emot Kon. SVERKER Carlson, som, med the Danskas tilhjelp, å nyo wille intränga sig i Riket. Philip, Birger Brosas Son, war sedan ÖsterGötlands Hertig, han trodde sig hafwa arfsrätt til Norrges Krona, och böd til med Härsmakt sin talan at utföra men blef under sitt företagande slagen wid Opslo. Sune, Folkes hin unges Son, lär antingen tillika eller efter honom styrt Östergötland som Hertig; men omsider kom thenna wärdighet til Birger Jarl hin unge, Riddarens och ÖstGötha Lagmans Magni Minneskölds Son, med then [ 36 ]namnkunniga Fru Ingrid Ylfva, som förmenes hafwa warit Sune Syks Dotter[24]. Thenne Birger Jarl war i sin tid then myndigaste Herre i Sweriges Rike, hade til äckta Ingeborg, Kon. ERIK Knutsons Dotter, war Swåger med Kong. ERIK Erikson Läspe, och Fader til then eferföljande Konungen Waldemar, under hwilkens minderårighet, så wäl som förenämnde sin Swågers swaghet, han icke allenast längre än någon för honom förestod sitt Hertigdöme, utan ock hela Sweriges Rike, med stort anseende, förstånd, mandom och lycka. Uti hans tid blef then mäcktiga Folkunge Slägten dels utsläkt och aldeles förtryckt, genom thet bekanta mordet wid Herrewads bro i WästerGötland år 1252, dels uphögd på Konunga-Thronen uti hans Söner Waldemar och Magnus Ladulås men med Birger sjelf uphörde ÖsterGötlands Hertigar eller Jarlar, in til Kon. GUSTAV then [ 37 ]Förstes tid. Högbemälte Konungs Son, med Drottning Margaretha Leijonhufwud, Hertig Magnus, född i Stockholm, then 25 Julii 1542, feck i testamente, av Fadren, ÖsterGötland och Dal, lefde merendels på KongsBro, uti sinnes swaghet, och dog ther then 20 Junii 1595, hwarefter hans Lif samma år af Thes Broder Hertig Carl, som sedermera wardt Konung, begrofs i Wadstena then 20 Novembr. Likaledes feck Hertig Johan, Kon. JOHAN then Tredjes Son med Drottning Gunnila Bielke, ÖsterGötland til Hertigdöme år 1611. Han war född på Upsala Slott år 1589 then 18 Apr., blef förmäld med sitt Syskonebarn Kon. CARL then IX:des Dotter Prinsessan Maria Elisabeth, på första Advents Söndagen år 1612, afsomnade på Wadstena Slott then 5 Martii 1618, och begrofs med mycken ståt, tillika med sin Gemåls Lik, wid Altaret i Linköpings Domkyrkos Hög-Kor, hwarest grafwen ännu hålles wid mackt.

XVIII. När intet Jarlar, Hertigar eller Kongliga Prinsar regerat ÖsterGötland, så har thet warit af Swerges Konungar styrt och wårdat genom andra höga Ämbets-Män, hwar af somlige haft at säga öfwer hela Landet, somlige öfwer en del, och åter somlige haft wissa orter, Slott och Städer i antwarning. Om Landshöfdingarne, som i äldre tider kallades Höfwitsmän eller Fogdar, och närmare wår tid Gubernatores, Ståthållare och Öfwer-Ståthållare, har Cancellie-Rådet och Riddaren Herr Anders Anton von Stiernman lämnat oss en förträffelig underrättelse uti Sitt Swea och Götha Höfdinga-Minne, 5:te Boken 2 Capitlet. Han upräknar ther och beskrifwer både til börd och andra omständigheter några och 40 Herrar, som från Kon. ALBRECHTS tid til wåra dagar icke långt ifrån 400 år [ 38 ]förestått ÖsterGötland, hwilke ock uti anmärkningen här under til Läsarens tjenst upräknas [25]: [ 39 ]Likaledes har han uti samma Boks 10:de Capitel gifwit oss en dylik upsats på ÖstGötha Lagmän, med then [ 40 ]skillnad likwäl, at han går längre och 770 år tilbaka, alt ifrån Kong. Emund Slemmes tid, och namngifwer [ 41 ]Sextio sådana Herrar. Jbland the Ämbetsmän, som haft enskildta orter at wårda, finnas omnämnde [ 42 ]uti wåra handlingar Advocati eller Fogtar i Linköping på Kongsgården Stång: som jemte Staden, [ 43 ]äfwen hafwa haft ett stycke af kringliggande Land under sig, förmodeligen Åkerbo Härad eller något [ 44 ]mera. Theras Fullmackter lydde på Linköpings Gård och the Härader, som ther under pläga ligga. Thet synes, som thetta Ämbetet uphört i Kon. CARL IX tid, när Linköpings Hus eller Gården Stång ödelades, och at thet sedan blifwit förknippat med Landshöfdingens syssla. På Wadstena hafwa warit förordnade Fogdar och Befallningsmän, som äfwen i äldre handlingar kallades Slottsloffwen, och uti sednare Ståthållare och SlottsHauptmän, med Heders-titel af Konungens Tro Man. Sådane finnas uti nyssnämnda Höfdinga-Minne, upteknade wid 10 til antalet, til år 1651 then 24 April tå thetta Slott med underlydande lägenheter förläntes Hertig Adolph Johan [26],och sedermera år 1660 blef [ 45 ]anslaget til Lifgedinge för Änke-Drottningen HEDVIG ELEONORA, under hwilken tid Slott och Län haft sina särskildta både Hauptmän och Lagmän. Äfwenledes har Stegeborg, så länge thet war en Kronones Fästning och ansedt ibland Rikets förmåner, haft ypperliga Herrar och Män til Commendanter, som ofta uti Historien förkomma under namn af Fogdar, Höfwitsmän, Slottsloffwen och Ståthållare, hwilke ämbeten uphörde, sedan thet wid början af förra Seculo förläntes Kon. CARL then IX:des Måg [27] Pfalts-Grefwen och Hertigen Johan Casimir, hwars Herr Son Hertig Adolph Johan jemwäl i många år ther hade sitt residence. Flere orter i ÖsterGötland, såsom Skeninge, Söderköping, Ringstadholm och Johannisborg wid Norrköping hafwa ock på wissa tider fordom haft sina särskildta förestyrare, under namn, dels af Kongliga Advocater, dels Fogdar, Befallnings- och Höfwitsmän, hwilka här at upräkna skulle blifwa för widlöftigt.

XIX. Således ser man, huru Sweriges Konungar, uti äldre och sednare tider, wårdat och styrt ÖsterGötland. Wåre handlingar omtala många förnäma, wisa, raska och tappra Herrar och Män, som Landet wisligen regerat, Lagar yrkat, Borgar ridderligen förswarat och öfwer fiendar segrat. ÖstGötha Ridderskap och Adel har i alla tider warit manstark och wida frägdad. The månge Kumbl eller Ätthögar samt Runstenar, som här i Landet finnas, [ 46 ]äro thertil bewis, at i Hedendomen redan här warit en stor myckenhet förnämt Folk; ty sådane minnesmärken restes eller ristades icke, utan öfwer Adeliga och namnkunniga döda. Säkre wedermålen här til äro ock åtskillige Kongsgårdar, samt wäl hundrade uråldriga Säterier, som hwar på sin ort komma framdeles at nämnas och beskrifwas; hwarifrån, tid efter annan, härstammat store Slägter, Hertigar, Jarlar, Grefwar, Friherrar, Riddare och Adelsmän, som både hedrat och gagnat sitt Fädernesland.

XX. Långt öfwer Mannaminne tilbaka, har Landshöfdinge-Sätet warit i Linköping, och nu för tiden är Länets Höfding Riddaren af Kongl. Majestets Nordstjerne-Orden, Hr. Gustaf Adolph Lagerfeldt. Han residerar ther i Staden, uti ett Stenhus, som framledne Præsidenten i Kongl. Cammar-Collegio Hr. Baron Eric Gammal Ehrencrona, under sin Landshöfdinge tid år 1730, lät af grunden upbygga. Thet gamla Kronones Slott är strax bredewid beläget, och theruti äro tilräckelige rum för Lands Contoiret, Cancelliet, Ränteri och Fängelser. Hr. Anders Iggström är nu Lands-Conererare, med Assessors namn och heder, Hr. Samuel Z. Torpadius Lands Secreterare, och Hr. Petter Liungstedt Räntmästare, hwilke så wäl som Provincial-Medicus Hr. Doctor Joh. Otto Hagström, och flere tjenstgjörande, äro wid Residencet boende. Länet fördeles i åtta Krono-Fögderier, som hwarthera hafwa sin Befallningsman och Härads-Skrifware. Hwart Härad hafwer sine Landsmän och andre Underbetjenter, såsom Fjerdingsmän, Brofogdar med flera. Lagskipningen handhafwes af en Lagman, nu för tiden Grefwen Hr. Fredric Ulric Reenstierna, och fem Härads-Höfdingar, af hwilka en har fem, och the [ 47 ]öfrige fyra Härader under sin Domsago. The tingta å laga Tingställen med hwarje Häradsnämnd 3 gånger om året, utom thet at Urtima Ting ofta nog förekomma. Lagmannen är, efter gammalt bruk och ny Konglig befallning, förpliktad at alltid hålla sitt årliga Ting i Linköping, och icke annorstädes.

XXI. Sedan Christendomen här i Norden inkommit och wunnit någon stadga, har ock ÖsterGötlands Biskop och Dom-Capitel haft uti Linköping sitt säte. Tiden, när thet blifwit anlagdt, Stiftets gräntsor under Påwedömet, med the ändringar som thet sedermera undergått, samt the Påweliga och Evangeliska Biskopars lefwerne och förnämsta bedrifter, är altsammans med stort arbete samlat och anfört uti thetta Stifts nu warande berömliga och högdagade Biskops, Hr. Doctor Andreæ Ol. Rhyzelii Episcoposcopia Svio Gothica eller Biskops Chrönica, och kan ther läsas i förra Delens andra Bok. Man wil dock härunder, til Läsarens tjenst anteckna Biskoparnas namn och tjenstetid[28]. Linköpings Stift är [ 48 ]widlöftigare, än Landshöfdingedömet, och sträcker sig ett godt stycke in i Calmare och Jönköpings Läner, til [ 49 ]hela 6 Probsterier, 40 Pastorater och 65 Kyrko-Soknar, hwilkas Jnwånare therföre plåga kallas [ 50 ]Andelige ÖstGöthar och Werldslige Småländningar. Men innom ÖsterGötlands egna gräntsor begripas 16

[ 51 ]Probsterier, 108 Pastorater, hwartil höra 154 Stads- och Lands-Kyrkor, oberäknade 4 Krono-Hospitaler, i Linköping, Wadstena, Söder- och Norrköping, som hwarthera har sin Kyrka och Prest. Gudstjensten hålles ordenteligen i alla thessa Kyrkor, GUD gifwe til Christendomens tilwäxt, styrko och stadga! Upbyggeliga Prestmän til Församlingarnas tjenst är ingen brist på, ty Landet är folkrikt och månge äro the, som studera för at blifwa Prester. Ej eller har någon tid felats Lärostäder, och wid them trogne och skicklige Lärare, som upammat Stiftets barn til Församlingens och Rikets nytto. Sant är, at under Påwedömets mörker war folket föga uplyst, och the studerandes antal icke rätt stort; men så feltes dock icke tilfälle, at, uti the många här warande Kloster, så underwisning uti läsande, skrifwande och mässande. Hade någor luft at gå längre, så kunde han äfwen af somliga Munkar blifwa underrättad om Latinska språket och annan then tidens lärdom. Thes utan woro så wäl wid Linköpings Dom-Kyrko som Wadstena Kloster offenteliga Scholar, och kan hända flerestädes, fast man om them icke kan hafwa någon redig kundskap.

Efter Reformantionen har underwisnings-werket, så wäl här som annorstädes i Riket, fått annat och långt bättre skick. Men rätta tideräkningen för Studerandes tiltagande här i Landet bör begynnas ifrån år 1628 then 28 Januarii, tå then store Konungen GUSTAV ADOLPH funderade ett Gymnasium i Linköping. Hans Dotter Drottning CHRISTINA [ 52 ]bidrog ock mycket thertil, när Hon Juleafton är 1652 faststälte en Lönings-stat för alla Läromästare wid Gymnasier, Scholar och Pædagogier öfwer hela Riket. På thenna grunden, som dock i något är ändrad och förbättrad, fotar sig nu underwisningswerket i ÖsterGötland, hwaruti förekomma följande Läro-hus.

Linköping har, som sagt är, ett Gymnasium, försedt med 7 Lectorer, theraf twänne kära Theologien och 5 Philosophien, hwarthera med 120 tunnor Spannemåls lön, indeld Krono-tionde. Bägge Theologi och then äldste Philosophus hafwa hwar sitt Præbende Pastorat, neml. Skeda, Landeryd och Slaka: Til hwarthera af the öfriga 4 Lectorer är ett Præbende-Hemman anslaget. Thet är ock för framtiden belefwat at, när DomProbsteriet härnäst blifwer ledigt, skal then förste Theologiæ Lector warda Probst öfwer Hanekinds, och then andre öfwer Åkerbo Härader; althenstund Stiftets Domprost, utom Stadens och S. Laurentii Lands Församling, endast såsom DomProbst hafwer 150 tunnor Spannemåls indeld lön. Uti Linköping är ock en fullkomlig så kallad Trivial-Schola, hwarwid äro tjenstgjörande en Rector, Conrector, 3 Colleger, Apologist, Cantor och Subcantor. Utom alla thessa är ändå en Magister antagen til Adjunctus Gymnasii och en til Bibliothecarius.

Norrköpings har ock en Trivial-Schola, hwarwid tjena en Rector, twänne Colleger, och en Apologist, som lönes af Stadens Cassa.

Uti Söderköping är äfwen Trivial-Schola, och therwid allenast en Rector och twänne Colleger, hwaraf then ene är Apologist.

Likaledes är Schola i Wadstena, hwarwid [ 53 ]Rector ej har mer än 20 tunnor Spannemåls lön, men therjemte til någon understöd, thet lilla Pastoratet Orlunda, såsom Præbende. Wid samma Schola äro allenast twänne Colleger, och wid Krigsmanshuset underhålles Pædagogus.

Then minsta offenteliga Scholan är uti Skeninge, hwarest Rector har blott en Collega sig til hjelp, och bägge njuta en ringa lön.

På sådan fot står nu underwisnings werket i ÖsterGötland, så at ingen kan klaga, at ju här är tilfälle för Landsens ungdom, at lägga grund til mognare studier, hwar med then i framtiden kan gjöra sitt Fädernesland nyttiga tjenster, både i thet andeliga och werdsliga ståndet. Jngen kan ej eller med skäl säga, att thenna Nation eftergifwer någon annan i Riket uti qwickhet och läraktighet. Twärt om, en Landskaps-kär kunde gå långt med påståendet om något företräde, om sådan jemförelse wore anständig, och icke röjde mer oförstånd än klokhet. Nog at then Högste behagat förläna thetta Lands barn lika så goda förmåner til själ och kropp, som andra orters Jnwånare äga. Thet är ock en fullkomlig Historisk sanning, at rätt månge ÖstGöthar, efter wid Hem-Scholarne lagd lärdoms grund, blifwit nyttige och berömlige Lärare wid Academierne, förnäme Ämbetsmän och Herrar; hwaraf icke få, genom stora förtjenster, bragt sig up til höga Äresäten, som äro Thronen närmast [29].

XXII. Sedan thessa korta afhandlingar förrut gått, [ 54 ]borde man nu widlöftigare beskrifwa Landets egenskaper i gemen. Thes belägenhet, fruktbarhet och flera ther befinteliga härligheter; men emedan thetta aldrabätst kan skönjas af hwarje Landsorts besynnerliga beskrifning, så hoppas man, att ingen förtänker oss, at wi beflite oss om then behageliga kortheten, och i thetta Capitel allenast framkomme med följande hastiga anmärkningar. Landets gräntsor, som förrut finnas anteknade, äro så beskaffade, at ÖstGöthen ther innom bor tämmeligen säker för fiendteliga anfall, så wida nödwändiga förswarsmedel och goda anstalter icke fattas. Ty å Östra sidon skyddar Kålmordens stora Berg och Skogar, hwarest en liten magt lätteligen kan hindra en större at framtränga sig. Söder ut är Öster-Sjön med thes farliga Skärgård, som gjör en landstigning både äfwentyrlig och beswärlig. Wästra sidan är betäckt af Holweden och andra Smålands Skogar, swåra at komma igenom, när motwärn gjöres. Wäterns swallande wågor förswara äfwenledes then Nordiska gränstsen. Man har ock orsak at tacka GUD, at sedan Konung GUSTAV then Förste widtog Swerges Krono, sällan någon fiende warit synther inom thessa förmurar; undantagande wid slutet af Konung ERIK then Fiortondes tid, thå de Danske fingo så öfwerhanden, at the år 1567 upbrände Städerna i Landet. Uti Konung JOHAN then Tredjes och the följande Konungars tid har wäl ofta warit krig med Dannemark; dock har fienden aldrig kommit in uto ÖsterGötland. Och hwad angår Konung SIGISMUNDI fegd med sin Fader-Broder Hertig Carl, som wid Stongebro afgjordes, kan thet mer anses för ett inhmskt än utländskt krig; ty han anlände här såsom Landets Konung, och blef i förstone såsom sådan och som en Wän emottagen, til thes han sjelf började fiendteligheter. [ 55 ]At Ryssarna år 1719 hade så stor framgång med sina Lådjor, at the, liksom Köpmans-skepp, gingo ända up i Norrköpings hamn, utan minsta motstånd, brände up Staden tillika med hela Sjökanten af thet härliga Wikbolandet, är både sant och för Landets Jnwånare än känbart; men tillika mindre underligit, i anseende til Rikets tå warande beklageliga wanmakt, efter Konung CARL then Tolftes fall, och andra tilstötande omständigheter, them man gjör bättre at förbi gå, än påtänka elle omtala. GUD beware oss hädanefter ifrån sådana tider!

Luften här i Landet är sund och hälsosam, wattnet ymnigt och friskt, och årstiderna meredels hwar på sitt sätt behagelige och nyttige. Jordbäfningar, så wida man wet tilbaka, aldrig kände; skadelige ormar sällan sedde; gräshoppor och annan fördärfwelig ohyra ej ofta til någon myckenhet förmärkte.

Om Landets fruktbarhet är tilförene anmärkt, hwad sädeswäxten angår: nu tillägges allenast, at här icke eller är brist på gräswäxt, hwaraf Creaturen, som äro Oxar, Kor, Hästar och Får hafwa tilräckelig födo. J synnerhet har Fåreskötseln, på någon tid, kommit i så godt stånd, at man theraf med skäl kan förmoda sig öfwer alt en bättre Fårart, til Ylle-Fabriquernes stora fördel.

Likaledes är Lander upodladt med Trä- och Krydde-gårdar, icke allenast wid Säterier, Preste- och Stånds-Personers Hemman, hwarest sådane både til prakt och nytto, med mycken kostnad, underhållas; utan ock wid Bondegårdar och små Torpställen Hwarföre ock nu förspörjes en öfwerflödig tilförsel til Städerna, om Sommar- och Höstetiderna, af Trä- och Jord-frukter, jemwäl sådana, som fordomdags för oss warit okände: och thertil har wår tid lyckeliga [ 56 ]smak för Natural-Historien icke litet bidragit. Jfrån längre tid tilbaka är bekant, at serdeles uti Kinden och Finspånga Läns twänne Soknar Rägna och Skedewi, wäxer en myckenhet kostelig Humla af god Tysk art, som til en stor del afföres til Stockholm och andra orter.

Utom thes finnas här mångahanda jordfrukter, som wäxa wildt uti marken, utan plantering och skötsel: såsom Smultron, Hallon, Lingon, Ådon, Hjortron, Blåbär, Jungfrubär, Tranbär 2c. at icke nu upräkna the ganska många wäxter, gräs och rötter, som af Botanicis äro upsökte och kännas nyttige, så framt the komma i bruk, både i Kök och Apothek.

Man finner ock mångastädes wildt wäxande Appel- Kirssebärs- Päron- och Plommon-trä; men til större mängd andra Löfträ, såsom Oxel, Hägg, Rönn, Lönn, Pil, Ask, Asp, Alm, Al, Biörk och Ek; dock utgjöra Barr-trän then mästa Skogen, som består af En, Gran, Furu eller Tall; så at ännu icke felas til Timmer, Plankor, Bräder, Wed, Gärdsle-fång, Spiror, Bielkar och somligstädes til Mastar och Storwerks-trä. På några orter af Slätbygden är wäl swårt om Wedbrand och Gärdsel; men så warder dock Allmogens nödtorft tämmeligen understödd med utwisningar på Soknemarker och Härads-Allmänningar.

Skogen gifwer icke allenast Jnwånarena förenämnda förnödenheter, utan äfwen nöjsam Jagt och Djurfång. Sällan ser man här Biörnar, men thes flera Wargar och Räfwar, Gräfswin, Loar, Uttrar, Lekattor, och Ekornar; utom matnyttiga Djur, såsom Älgar, Hjortar, Rådjur, och [ 57 ]Harar, m. m. [30]. Jcke eller är brist på willa Foglar; såsom Kjädrar, Orrar, Skogsdufwor, Skogsnäppor, Kramsfoglar, Rapphöns, m. m at förtiga många Roffoglar, som mindre nyttige äro.

Tilförene är förmält om Hafwet, som kringgifwer ÖsterGötland på en sido, och the största Jnsjöar. At nu upräkna the ganska månge mindre, är så mycket onödigare, som the komma hwar på sitt ställe at nämnas, Jbland Strömar och Åar, som til en stor mängd Landet genomflyta, märke wi här allenast the tre största. 1. Motala, som faller utur Wätern wid Bisp-Motala emottager Sexton andra smärre Åar, tränger sig igenom fyra Sjöar: Boren, Norrby-Sjön, Roxen och Glan, samt wid Norrköping med mycket dån, häfwer sig i Bråwiken 2. Stång, hwars härkomst och utlopp uti X. stycket omtalt är 3. Storån eller Swartån som kommer från Småland, går igenom Somen, krokar förbi Boxholm, Hulterstad, Miölby, Ny Qwarnar och Karstorp, och änteligen ej långt från Wreta Kloster Kyrka inlöper i Roxen.

Häraf bör man föreställa sig, at Fisk tryter på få ställen i Landet, hälst både Hafwet, Sjöar, Strömar och Åar hysa en stor rikedom på Fisk af mångahanda slag, såsom Gädda, Abbor, Lax, [ 58 ]Laxöring, Braxe, Asp, Gjös, Jo, Mört, Laka, Sik, Röding, Ruda, Simpa, Kräfta, Norss, Ål, Wimba, Flundra, Strömming, Löjor, Siklöja, Girss, Stensugare, Ällingar, Foreller, Örwalar, Sarw, Farnar, Biärke, Sutare och Rufwor, m. m. Här ibland äro i synnerhet, för sin godhet, berömde, Wäterns Röding och Abbor, Tåkerns Laka, Glans Braxen och Kindbo Gädda. Uti thessa watn uppehålla sig äfwen många slags Sjöfoglar, såsom Ankor, Änder, Swaner, Traner, Willgåss, Knipor, m. m. som alt tjenar til folks uppehälle och nöje.

Här til bidraga ock icke litet the många förträffeliga Miöl-Qwarnar, som uti Strömarna öfwer alt äro inrättade, besynnerligen wid Norrköping, Söderköping och Linköping, samt uti the gamle Qwarne-Byar: Tanneforss, Miölby, Öjebro, Motala, Mal-forss och flerestädes.

Ytterligare gjöra thesse rinnande watn en makalös nytta til Bergwerkens drifwande och malmförsel ifrån then ena orten til then andra. Jernbruk med Hammar-Smidjor, Knip- och Spik-Hamrar äro the fläste belägne i Finspånga Län, och i synnerhet Hällestad och Risinge Soknar; dock äro åtskillige til finnandes uti the nästgräntsande Soknar, Godgård, Tjällmo, Wånga, Christberg och Kullerstad, hwilka tilhopa gemenligen kallas Bergslagen. Ett Bruk benämnt Borkhult ligger likwäl längre afsides uti Yxnerums Sokn, ett uti Skedwi Sokn, som kallas Häfla, och tu uti Qwillinge Hult och Sten kallade. Malmtäkten är merendels beqwämlig och god, theraf Osmunds och Gösjern smältes, som sedan smides til Stångjern, och säljes så wäl hema i Landet, som ock til stor myckenhet utföres til andra orter.

[ 59 ]Thesutan är här ett Stycke-Bruk i Risinge-Sokn, en Koppar-Hammare i Norrköping, och 2:ne Messings-Bruk, Norrköpings och Gusums; wid hwilket sednare Häradshöfdingen Gustav Spaldencreutz och Bruks-Patron Erik Westerberg, hwar inrättat sin enskildta Nål-Fabrique, som i godhet täflar med, om icke öfwergår, alla the utländske. Bruks-Patron Westerberg har ock, med mycken kåstnad, här satt en Knif-Fabrique i så godt stånd, at thet nu mera kan hållas för oklokt, at förskrifwa Knifwar utifrån.

Sidst får man icke lämna obemäld then stora Gudens wälgierning, at han jemwäl begåfwat ÖsterGötland med kosteliga Hälso-Brunnar, som med oförliknelig nytto kunna brukas til hälsans befästande eller återwinnande. Sådane finnas wid Medewi, Himmelstalund, Flistad, St. Ragnilds Källa wid Söderköping, Ör-Källan wid Slaka, och flerestädes.

Och härmed ändas thet första Capitlet, hwaraf, ehuru kärt thet ock författat är, dock klarligen syns, at ÖsterGötland af ålder warit och än är ett af GUD wälsignadt Land, som icke allenast rikeligen underhåller sina Jnfödingar, utan ock delar mcket af sina håfwor med sig til andra. Ett Land, på hwilket sannas Mosis önskan öfwer Josephs Arfslott 1 Mos. B. 49:25. Af GUD J then alsmächtiga wälsignadt med wälsignelse ofwanefter af himmelen, med wälsignelse af djupet, som under ligger, och med wälsignelse på bröst och qwed. Thenne wälsignelse blifwe beständig, och gånge wäldeliga, efter min önskan och allas theras, som i ÖsterGötland äro och blifwe boende!

  1. Ibland flere meningar, om uprinnelsen til Götha Rikes namn, är thenna then äldsta, och finnes uti Edda Resenii ibland Kallmanna Kenningar N. 11 sålunda införde: Gotnar eru kallader aff heite Kongs thess, er Gote heit, er Gotland er widkient: hann war kalladur aff Naffne Odins, og dreiged aff naffne Gauts; tuyad Gotland og Gautland var kallad aff naffni Odins. E Svythiöd aff Naffne Svidris, thad er og Odins Naffn. Thet är: Gotländningar äro kallade efter Konung Gote, af hwilken Gotland fått namn. Han war i början upkallad efter Odins namn Gaut; och äro således både Gotland och Göthaland efter thetta Odins namn nämnda. Ynglinga sagan 38 Cap. intygar äfwen, at Gautland eller Göthaland, af K. Gaut eller Göthe fått namn, och Herrands och Bosa saga 1 Cap. gifwer wid handen, at bemälte Gaute warit Odins son, eller afföding, och Konung Rings i Östra Götland fader. Wåra äldsta Nordiska Sagor påstå således enhälligt, at Götha land så blifwit kalladt af Konung Gaute, antingen han tå warit Odin sjelf, eller någon af hans efterkommande.
  2. Thet som mäst skulle bestrida then nu anförda mening om Göthernes nämnande efter Odin, eller hans afkomma, wore äfwen thetta, om Götherne under samma namn långt för Odins tid warit bekante: men ehuru flere, och i synnerhet en lärd Engelsman, Robbert Scheringham, de Origine Auglorum Cap. IX. nog wisat, at Geter och Göther (Geti et Gothi) af sednare Scribenter blifwit hållne för ett folk; så finner man likwäl icke, at the så wida bekante utländske Göther, eller Gothi, hwilke, efter flere wapneskiften ändteligen gjort slut på Romerska wäldet, förr, än något efter thenna tid, eller Odins hitkomst, blifwit uti Historierne omtalde. Går man åter til wåra inhemska efterrättelser, så finnes, at tå Odin hitkommit, ett folk bebodt thesse Länder, som blifwit kallade Jotuner, Jotner, eller ock Joter. Woluspa, utom nyare Sagor, lemnar therom nog bewis. Befinnas therjemte, huru lätt thetta ord, blott igenom ett hårdare uttal, kunnat blifwa ifrån Joter ombytt til Goter eller Gauter; så torde man snart blifwa färdig af gifwa wårt Götha namn en högre ålder. Åtminstone kunde man tänka at ”thet är ännu icke så fullkomligen afgjordt, antingen thetta namn af uråldriga tider, och redan för Odins tid, besynnerligen och egenteligen tilhört alla Manhems Jnbyggare, eller ock om thet warit ett särskildt namn för en wiss del af them, såsom nu för tiden.” Thessa äro wår berömlige Historiographi Jacob Wildes ord uti Swenska Statsförfattningarne Cap. 2. §. 35, hwarest thetta jämwäl utförligare finnes afhandladt.
  3. Med thenna mening hafwer Georg Stiernhielm först, uti ett bref til Ol. Verelius, som i thennas anmärkningar til Hervara Saga pagg. 117 och 118 finnes, framkommit; ehuru han påstår, at af thetta ord, Gæta, först kommit Gut, thet samma, so wi nu kalle Gåße, och at thet blifwit lämpadt til wåra Förfäder, såsom tappre Swänner och stridsmän, på samma wis, som Norrskar, Danskar och Böhmer af en lika uprinnelse, efter hans tanka, sina namn bekommit. Uti en annan bemärkelse anföres thetta ord, såsom stam-ord för the, långt för Odins tid bekante, Geter, af Jac. Wilde på anförda stället, hwarest han tillika om theras hitkomst sig således utlåtit: ”Jag för min del twiflar wäl icke theruppå, at Götherne til härkomsten warit jättar, fölgackteligen, at utländska namnet Gete, hwilket the såsom Scheringham och andre wela, fått af sin Anförare Geta, hwarmed otwifwelacktigt betecknas en stamfader, af Giäta, föda, afla, kommit med theras afföda til Norden.” Flera gißningar om Göthanamnets uphof, kan then, som behagar, finnas hos Torffæus, uti thes Antiquitæ. Septentrion. L II. c. 1.
  4. At thesse Göther, om hwilkas ursprung och bedrifter Jornandes, sjelf en Östgöthe, skrifwit, kommit ifrån wårt Göthaland, och i synnerhet Östra Götland, kan ingen draga i twifwel, som är öfwertygad om bemälte Authors sanfärdighet. Och at hans efterrättelser warit mycket goda om wårt Land, oacktadt han thet aldrig sjelf sedt, kan then lätt finnas, som jämförer samma Lands nu warande belägenhet, och några folkslags förmodeliga flyttningar, med hans beskrifning uppå Scantzia eller Scandö? Hans ord förtjente wäl helt och hållit införas; men för korthet skul, wil jag allenast theraf lemna innehållet, med samma folkslags och häraders nu warande namn. Sedan han talt om Scret- eller Skid-Finnarne, såsom längst, up emot Norden, wid Bottnska wike, belägne, hwilket i sednare tider jämwäl finnas så blifwit nämnde, förekommer honom thet egenteligen så kallde Svethiod (gens Svethans), hwilket folk, efter hans beskrifning, lika såsom Thyringarne, redo Höga Hästar; hwilket äfwen uti gamla, i Småland än brukeliga, kämpewisor är ett, thet förnämsta, kännemärke på Up-Swear, eller åfwan Götha Rike boende folk. Nedan för them nämnas Theuthes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida; hwilke folkslag med mycken sannolikhet förmenes wara Tjustboar, WästGöthar, Norrmän, Hallingar och Ludgudde Häradsboar. Innan för them komma Alboboar, Finnwedens bebyggare, Fersingar och Giöingar (Athelnil, Finnaithæ, Tervir, Gautigot) ett mycket styft och stridbart folk. Se Stiernhielms pag. 42. Pehr Lovéns Dispar Gothiunga, eller Giönge Härad, under Hr. Prof. Sune Brings Presdium 1745, och samme af thet allmänna högt förtiente Hr. Professors Monumenta Scanensia P. 1. pag 18 seqq. och om Tjustboar i synnerhet Konung Waldemars Jordebok, på samma ställe, pag. 36. Äfwan thessas boställen äro Wärend och Nything, hwilka förmodeligen af Jornandes, eller hans afskrifware äro med någon bokstäfwernas flyttning kallade Evageræ mixti Othingis. Om alla hittils upräknade Folk säger han, at the bodde inuti Landet, uti sina bergsskrefwor, såsom andra willdjur, i ställe för Slott och Fästen. När ordningen härefter kommer til the yttre folkslag, som innesluta thesse både på Östra och Wästra sidan, så blifwa ÖstGötharne (Ostrogothæ) the, som bebodt hela Östra sjökanten; hwilken landsträckning the äfwen uti långt sednare tider innehaft, som hos Adamus Brem. de situ Daniæ och flera kan ses, men omständeligare af inhemska monumenter bewisas. På Wästra sidan theremot komma, Romarikke, Ragnarike och Finnmarken uti Norrige, at nämnas (Raumaricæ, Raugnaricii, Finni Mitissimi) theras grannar, eller the, som med them legat under enahanda himmel, hwarest nu är Lappmarken: Swenska Nybyggen och Cajaner hafwa uti wår Scribents tid warit Vinovilot, Svethidi, Cogeni (pares eorum,) hwilke alle warit til wäxten mycket reseligare och högre folk, än the öfrige Scandös inbyggare (in hac gente reliquis corpore eminentiores) och ifrå thessa hade Danskarne sin uprinnelse, som, sedan the lemnat sin fäderne-bygd, intagit Herulernes boningar (Dani ex ipsorum stirpe progressi, Erulos propriis sedibus expulerunt). Efter thenna flyttning sättas med the Danske under en lika Polhögd (illorum positura) Grannii, Aganziæ, Unixæ, Ethelrugi, Arochiranni, eller nu warande Gara, Skötz och Othans eller Onsjö Härader, Albo boar wid stranden och Harräkers boar; hwilkas Konung Rodulf eller Rolf, en god tid för Jornandes, rest til Konnung Didrich i Bern, eller Verona, aldeles lemnandes sitt Rike i sticket. (contempto proprio regno ad Theodorici Gothorum Regis gremium convolavit, et, ut desiderabat, invenit). När alt thetta, som Jornandes således om Scandös bebyggare berättar, jämföres med Sweriges äldre och nyare tilstånd, kan ingen twifla, at ju han haft för sig mycket säkra efterrättelser. När han om Göthernes första Fädernesland, hwarifrån the tå länge redan warit skilde, kunnat upställa en så noga och omständelig beskrifning, i anseende til thes inbyggares läge, lynne, och lefnadssätt, månne han icke tå långt mera förtjenar at tros, i thet, han om sine Landsmäns uprinnelse ifrån thetta Land, hwarpå the långt mindre kunde misstaga sig, berättar? Utan therföre at uti en klar sak wara widlöftig, wil jag allenast anföra, thet Göthernes första utgång af Jac. Wilde, uti förklaringen öfwer Puffendorfs Swenska Historia, 1 Del § §. 92, 93, 94, 95, förmenes warit wid år 115 för Christi födelse, andra meningar och gissningar at förtiga. Om the gått närmaste wägen til Östersjöns Södra strand, ther the först stadnat, så är, i anledning af förr lemnada underrättelse om Östra Götlands fordna gräntsor, tydeligt, at the ifrån Östra Götland lossat sina fartyg, och wid thes strander hissat sina segel. Om the hädangångne och hemawarande Göthers likhet i Seder, Lagar och Språk, kan then, som i korthet wil blifwa underrättad, hos Schenringham, de Orig. Angler. pag. 195 och följande, och Grotius, uti thes Prologom. ad Prospii Hist. Gott. Pag. 63 seqq. finna nöje.
  5. Then del af Götha Rike, som ligger Öster om Wätern kallas ännu och hafwer ifrån urminnes tider blifiwt kalladt Östra Götland: men, om både Östra och Wästra Götland i äldre tider Then del af Götha Rike, som ligger Öster om Wätern kallas ännu och hafwer ifrån urminnes tider blifwit kalladt Östra Götland: men, om både Östra och Wästra Götland i äldre tider utgjort ett Rike tilhopa, är icke så afgjordt. En gissning hafwer Historiograph. Regni Jac. Wilde, uti sin förberedelse, eller 1:sta Delen, til Puffendorfs Swenska Historia §. 19. framgifwit, och med nog wisshet påstådt. ”Således, säger han, har Konungen i Swerige af början ägt ett dubbelt wälde, nemligen thet urgamla, oinskränckta, men likwäl wid then naturliga billighets och samwetslagen bundna husbondawäldet, uti sitt särskildta gebieth (som tyckes hafwa warit thet egenteligen intil thenna dag så kallade Göthaland) och sitt Konungawälde utöfwer hela riket m. m.” Thenna delning förmenes redan under Fornioters afkomma warit sådan; men, at Göthaland, efter Odins hitkomst, nästan warit och blifwit på thenna fot regeradt, är mera troligt, och, om man får taga the Konungars magt, som sedermera särskildt regerat Götha Rike, til grund, långt lättare at bewisa. Man finner likwäl icke mer än en enda Konung, Giöthe benämnd, om hwilken tilförene är taldt, som ägt bägge Götha Länder tilhopa. Hans Söner, eller afkomma, Göthrik och Ring, berättas på en tid warit Konungar, thenne i Östra och then förre i Wästra Götland, och finnas en del af theras bedrifter samlade uti Giöthriks och Rolfs, samt Herröds och Boses Sagor. Huru sedan Wästra Götland blifwit Upsala Konungar underlagdt, och huru Konung Högne, med sin Son Hilder, uti Östra Götland, sig tappert emot Ingiald Illråda förswarat, kan utförligen läsas uti Ynglinga Sagan Cap. 40, 41, 42. Thet är märkeligit, at Östra Götland aldrig, sedan then tid, blifwit Swea Konungar fullkomligen underlagdt, förr än thes infödda Jarlars afkomma bragt sig up på Swenska Konunga-stolen; hwarföre man än i dag hos thetta folk finner samma höga och fria sinne, som Upländningen Ericus Olai, ifrå Rasbohundare, uti sin Swenska Historia p. 15 ed. Messen. tilläger (missbruket allena anseende) hela Swenska Nationen, under Göthernas namn. Härutaf kallas både af Saxo Dansk, och wåra inhemska äldre häfdeteknare, ÖstraGötland i synnerhet Götha Rike, Gothia, Regnum Gothiæ: och hafwer thetta enda Land, sedan alle andre betydande Sweriges Landskap blifwit Upsala och Swea Konungar underdånige, i thet längsta förswarat sitt husbondawälde och Konungsliga rättigheter, oacktadt Swearnes magt och frucktan för utwärtes fiender snart nog föranlåtit wåre Landsmän, at lemna the Swenska förträdet, och kasta sig i theras armar.
  6. Thetta är aldeles efter then år 1747 i Stockholm af Kongl. Landmäteri-Contoriet utfärdade General Charta öfwer Swerige. Special-Chartan öfwer ÖsterGötland är ännu icke färdig.
  7. Hwad Ydre widkommer, så anföres uti Mag. Jon. Lauréns disp. de Ydre I Del. pag. 9. hållen 1736 uti Upsala under Prof. El. Frondins Præsidium, twänne Konunga bref, thet ena af Kon. CARL IX, tå warande Hertig, hwaruti Malexander Sokn, som ligger uti Ydre, säges ligga uti Småland, och thet andra af Drottning CHRISTINA 1650. d. 17 Oct. hwaruti samma Sokn föres til ÖstraGötland.
  8. Thenne ort kunde ock fått sitt namn af Sveit, Svithe, fölge, ett mycket gammalt Nordiskt ord, och tuna, hwilket således med Swennars Tuna uti bemärkelse blifwer enahanda. Jag wil allenast nämna ett enda exempel på en dylik namnwändning. Svennarum, en Sokn i Wästrahärad och Jönköpings Län, kallades ännu i början af 14:de seculam Svithnarum, sedermera Svenarum, och ändteligen, såsom nu, Swennarum.
  9. Til uplofning af thetta, wil man meddela en liten underwisning om Rågången emellan ÖsterGötland, Södermanland, och Swintuna bygd.
    Åren efter Christi börd MCCCXCCIX. (1399) 10 Julii hölts Räfsting i Söderkiöping: sutto ther i rätten Biskop Knut i Linköping, Herr Steen Bengtsson, Per Tomasson å Drottning Margarethas wägnar, och kände Hennes Nådes Fougde Esbiörn Larsson Dichen alt ifrån Skatte och Crono, kom mycket, under Frälse, blef tå beslutit at en allämnnelig Skatte ransakning hållas skulle, om sådane kiäromål öfwer alt Östergiötland, och 2 År therefter när man skref Åren MCDI (1401) blef ransakning hållen af Herr Ifvar Nilsson Ridder som tå war Lagman öfwer Östergiötland, och Herr Sten Bengtsson, Peder Thomasson och Esbiörn Dichen med flere goda Män som ther woro öfwer, först begyntes ransakningen hållas häremellan Wika, på samma tid dömdes ock all Svintuna bygd under Kronan, så när som Krokåhls Klåster med sine sielfägor, och Svintuna ström med, både war gammalt frälse, alt det andra lades under Cronan, ehwad namn thet hälst hade. Blef ock på samma tid befalt, i thenne 4 Härader af Drottning Margaretha utsände at de skulle granneligen ransaka om rå och rör emellan Östergiötland och Södermanland, efter at begge Landsändarne woro alltid uti träta tilhopa om Rågång både om Fiskeri och Skoggång. Södermanlands Jnbyggare wille gå öfwer then Rågången, som af Börje Jarl, med Riksens Råds samtycke, blef them emellan lagt för en besynnerlig ordsak Anno MCCLXIII eller 1263 så at Rågången skulle wara så godt som mit uppå Kårdemålen, begynnandes utföre Näfwe Åå, och skogen alt up in til Svintuna bygd, till en By som heter Skogsby: Så långt lades Rågången then sedan; Åren förlupo sig therifrån och in til Konung Magnus Ladulås kom til Regementet. Uti Hans tid hölts en Herredag i Stockholm när man skref Åren MCCLXXXII, (1282) då blef om förenämnde rågång fullkomligen eslutit af Konung Magnus med Riksens Råd och Ständer, at Skogen skulle läggas med Rå och Rör och gifwa hwart Råmärcke Namn, både Siöar Måsar och stora Stenar, och då begyntes Rågången emellan Östergiötland och Södermanland i Bråwiken i et Skjär heter Löfwe-Skiär, thedan til yttra Krokholmen, så mitt uti Näfwe Åå, framdeles i PIneström, så i Näffsiö Holm, sedan til Swartsiö. Så til Swartsiö Skiähl, thedan i Hällefallas Kiella, sedan i Krulla Strut, och så i Krokebro, Så til Kiftebergs Sten, thädan til Winna Skjähl, Så uti Winna giöhlen, sedan til siellmäse gren, Så til fiellmåsa giöhl, och så i stora Löfsiöholma. Thetta Råmärket åtskilt fyra Härader, Östkinds, Biörkekinds, Lösings och Jönåkers, ifrån Löfsiöholm och så i Gullgrufwan, thedan i Drottninge stenar, Så ock i Hittebäcken wid Skogsby, thedan upp i Åhls Krona, och thedan och upp i wedebiörke Kon, och så thedan och up i Läglehult, och thädan och up i Stensiömåse, och så thädan och up i Kråmarestenen, och så thedan och in uti Stensiös holma, och så thedan i Stiåhl-bäcken wid Malmsiös Åhs, från Stiåhlbäcken och i strå Åå, och ifrån Strå åå och til Tardertorpa Sund, ifrån Tardertorpa sund och till Istobbs Wijk, ifrån Istobbs wik och til Diupewijk, ifrån Diupewijk och til Litsle Löfwehatt, ifrån litsle Löfwehatt och til Norra steen, ifrån Norra steen och i Munke Nora, af Munkenora och i Kalfwas Udde, från Kalfwas udde och i Klinta Skiähr och i Lytterstads Giärde, af Lytterstads Giärde och i Runnestafwen, af Runnestafwen och i Runnesteen, et sten kast neder af Runesten och i Dlunkhålla Måse, af Dlunkhållla Måse och i Tors måse, Nordan om Hälletorp, från Tors måse til JernEkena emellan Sjöatårp och Ekesjö, från Jern Ekena och til Brante håll Sunnan Marsiön, ifrån Brantehäll och in i Lata Puss i Stafshäll, af Stafshäll och i Runsiöns bäck, och i Tungela bäck, af Tungela bäck och i Bråta bäck och i Hästeskogen, af Hästeskogen och i Päratorps bäck, af Pratorps bäck och i Wita bäck, som ligger i Wästersiön emellan Swartetorp och Witan, från Wita bäck och i Gehla Håll, af Gehla håll och i halfwa Swartesiön, af halfwa Swartesiön och i Swarta bäck, af Swarte bäck och i Åhlbola bäck.

    Denna åfwanskrefna underrättelse kom mig af trowärdig hand och Man är meddelad, hafwer jag undertecknad för denne närwarande tid Landshöfdinge uti Östergiötland låtit wid Bråbo Härads ting uplösa, hwilket så wida thet bemälte Brobo Härad, widkom af Häradsboerne widkändes; ty hafwer jag ock denne skrift på samtelige Nämndens och Allmogens begiäran, lemnat och gifwit Brobo Härad til efterrättelse och underwisning, med förord, at hon aldrig bör ifrån Häradstickan rubbas och förryckas, hwilket skiedde Åhr efter CHristi börd Ettusende Sexhundrade och på det Siuttionde och tredje, den fierda och tiugonde dag i Maji Månad.

    And. Lilljehök
    L. S.

  10. Thesse Härader hafwa likwäl ifrån urminnes tider, och beständigt, lydt under Linköpings Biskopsdöme, när man undantager the 16 år, på hwilka thet förre, med flere Linköpins Stifts tilhörigheter, warit under Calmar Superintendenter, hwarom Biskopens Hr. Doct. And. Ol. Rhyzelii Episcoposcopia p. 99. gifwer bästa uplysning. Man jemför likwäl Mag. Jon. Laurens Disp. de Ydria, P. I. p. 29,
  11. Hafwer sitt namn af en för thetta therwid liggande gård Stång, ett gammalt Herresäte, hwars besittjare Nicolaus år 1349, dagen för Sim et Jude, sitt af Ivar Katerinson, sin Swärfader, twänne, halfwa Qwarnar uti Tanneforss, ex parte veri mar matrimonii sui. Brefwet härom under Linköpings Stads, Birger Karlsons, K. Wäpnares, Lars Thoresons, och Henneke Kampes, borgares, sigill, finnes uti Kongl. Antiquitets Archivum.
  12. Ett märkeligit bref, af Biskop Hinrich til Kyrkoherrarne uti Wästanstångs, eller Wästra Östgötlands Nio Härad, dat. Skeninge 1282. 8 Id. Jul witnar om thenna delnings ålder; och förwares nu, med flera dylika ålderdoms lemningar, wid Wadstena Hospital.
  13. Uti gamla bref och skrifter, ifrån år 1278. 1279. 1281, och til Reformations-tiden, hafwer jag beständigt funnit thenna halfös Soknar, Gårdar och Härad blifwit til skilnad ifrån andra, af samma namn, kallade inter vika, eller på Swenska, mellan wika. Sålunda nämnes på anförda år 1281 Wekolstada, Warby, Bierga, Ekeby, Skarpobierg, interWika Osgotie. År 1278, och sedermera, är mig förkomne Husaby mellan wika, Stenbo mellan wika, Lösings Härad mellan wika m. m. Efter reformationen lärer man således först börjat kalla thetta Land, på latin Vikia, och på Swenska Wikbolandet: hwilket äfwen tyckes warit Sal. Probsten Magist. Wennerdahls mening, tå han uti sin 1733 under Hr. Professor och Doct. Asp, uti Upsala hållen disput. de wikia Ostro-Gothica pag. 2 sig sålunda yttrat: Hinc tractus hic nunc Wikia, nunc Wikbolandia, nuc Mellanwikia, &, ex stilo Monachorum, Inter wikas dicitur, qui vero nunc incolit, Wijke-bo-ländning i. e. Wikbolandie incola audit.
  14. Sal. Historiographus Jac. Wilde hafwer, uti sin Tilökning til Puffendorfs Swenska Historia 2 Del pag.273, fallit på then mening, at WästanStång fått sitt wapn i anledning af then Drake, eller Lindorm, som Ragnar Lodbrok nedlade, förr än han kunde bekomma Thora Borgarhiort, som samma K. Ragnars Saga Cap. 2, och Herrods och Boses Saga sidsta Cap. intyga. Jag lemnar thet i sin fulla sannolikhet, men måste bekänna, at jag icke funnit något af thessa enskildta wapn nämnas för år 1560, wid Konung GUSTAVS begrafning och utfärd, tå Erich Karlson för ÖsterGötland, Östanstång, och Erich Månsson för Wästanstång warit Wapnedragare, som af ett theröfwer författadt instrument, uti Joh. Peringskölds monum. Ulleråker pagg. 59. 60. inhämtas. At Biskop Bengt, Börje Jarls af Biälbo Son, uti sitt sigill fört ömsom Gripen, ÖsterGötlands wapn, och Götha Rikets wapn, som är Lejonet öfwer tre floder, finnes uti Hr. Biskop D. Rhyzelii Episcopolcopia pag. 108. Jag kan här icke utan ärindra Olai Magni försumelse, som sjelf en ÖstGöthe, tå han hade största både lägenhet och skyldighet at sämna sitt födslolands wapn, Lib. II cap. 25 de morib. gentt. Septentr., them aldeles förbi går. Uti K. JOHANS Likfärd har icke eller hwarken östan eller Wästan Stångs wapn, utan allenast ÖsterGötlands i theras ställe, som uti anförda Monum. Ulleråk. Pag. 67 ses kan.
  15. Sådane Län eller Förläningar woro i gamla dagar många, til Rikets föga fromma. Uti K. GUSTAV ADOLPHS, och Drottn. CHRISTINÆ tid, äro flere sådane förläningar å nyo skedde; och woro härefter uti Östra Götland, utom KINDS och YDRE HÄRAD, som Assessoren uti Götha Hoff-Rätt, Peter Mattsson Stiernfeldt, emot en wiss arrende summa, hade i antwarning, (Se M. Lauréns disp. de Ydria P. I. p. 23), på en gång: WADSTENA LÄN, som inbegrep Göstrings, Lysings, Aska, och Dals Härad: LINKÖPINGS LÄN, hwaruti Åkerbo, Bankekind, och Hammarkinds Härad: NORRKÖPINGS LÄN, hwartil lydde Bråbo, Lösings, Memings och Skärkinds Härad: STEGEBORGS LÄN, hwilket af Hammarkinds och Biörkekinds Härad utgjordes, och ändteligen thetta FINSPÅNGA LÄN, med hwilket Herrar De Geers Stamfader här uti Riket, Lovis De Geer, för sina Riket bewisade tjenster, finnes blifwit förländ. (Se Loccenii och Puffendorfs Swenska Historier wid året 1644). Gullbergs, Wifolka, Bobergs och Walkebo Härad woro ett, och Östkinds Härad thet andra kronan enskildt förbehållna Fögderi, Jfrån en sådan delning, finnes än i dag ÖsterGötland wara uti 8 Kronones Fögderier fördeladt.
  16. När något gammalt berättas skedt, som man finner swårighet at tro, säges ännu uti ett ordspråk: Thet skedde wäl så, när Adam bodde i Kjälkestad. Af samma ordstäfwe hafwer Pet. Bång, tå warande Professor uti Åbo, sedermera Biskop uti Wiborg, uti sin, disputaions wis utgifna, Swenska yrkohistoria, pag. 28, tagit sig anledning at bewisa, thet Adam jemwäl warit uti Swerige; icke aktandes, at sjelfwa ordspråket så föreställer thetta, som något omöjeligit, och thet ter aldrig skedt. Se Jac. Wildes Swenska Stats författningar pag. 29. Uti ett bref af år 1474 finner jag, at thenna Gården blifwit kallad Kælkæstadhe. Ett annat Kälkestad är ännu i Willands Härad i Skåne belägit.
  17. Man jämföre härwid, hwad tilförene til första sidan är anmärkt, och i synnerhet ther nämnda Ynglinga Sagan 43 Cap. hwarest thesse ord äro the märkeligaste: Feck Högni Kongur tho halldit riki sino fyrer Ingiallde Kongi, alt til dauda dags, thet är: Konung Högne fick likwäl behålla sitt Rike för Konung Ingiald, alt til sin dödstima. I Konga härad war Wäckelsångs Släkt uti Wärend, som ifrån uråldriga tider lydt til ÖsterGötland, äro twänne Hushåll belägna, som kallas Högnalöf, hwaraf thet ena är Doct. och DomProbsten Westring uti Lund tilhörigt; och bredwid thettas gårdstompt, är en tämmeligen ansenlig ättehög, på hwilken jag för några år tillbaka sjelf warit. Om thessa Gårdar warit wår ÖstGötha Konungs Boställe och ägendom, lemnas til widare undersökning uti Läsarens omdöme. Ortens belägenhet och Högens ansenlighet, jemte flera omständigheter, äro en Konungs minne icke owärdige. Lef eller Löf, betyder eljest arf och egen jord, såsom Konungslef, Sigridlef m. m. Se Konung Waldemars Jordebok uti Monum. Scan. pagg. 32. 36.
  18. Hwad man med säkerhet om thesse Regenter wet, och äfwen för Cancellie-Rådet Joh. Peringskölds, och wåre tider, wetat, är thet, som Messenius, uti Theatr. Nobilit. Svec. pag. 119, anfört, och han Olai Petri slik sålunda tilskrifwer: Hanc faciunt fragmenta historiæ nostræ mentionem, a. M. Olao Petri, reformate apud Sveones Ecclesiæ protomysta, ex tenebris olim vindicata: Catillus, Dominus Kinniæ erat paganus, qui tribus annis ante mortem fuam descendis in tumulum preparatum, ne Christianus fieret: Hic genuit Koel paganum, qui Koel decrepitus baptizatus est per filium suum Kornika, fundatorem Ecclesia dedicatione patrem suum baptizari fecit. Qui mox postea in albis obiit. Huius Kornike filius fuit Suerkerus rex senior. At wisa upprinnelsen til en mycket widlöftigare, men så mycket owissare, kundskap, om thenna Försteliga Slägt, är något, som icke passar sig med wår kortthet.
  19. Langfedgatal in append. ad Vastevii Vit. Aquil. edit. Benzel. pag. 81: Colur Blotsveinson, hanom kolludu Sviar. Eirek Arfala, och Sturleson Tom. 2. pag. 263. Var i dhan tima i Svia velldi margt folk heidit, oc margt illa Cristit. Thui at tha voru nockir their Kongar, er Chrstini Köstudu, och hjelldu upp blotum, sua sem giordhe Blootsveirn, och sidhan Eurekur hin Arfæli. Thetta är thet, so till bewis häraf kan anföras. Thenn som behagar kan äfwen, om Blotsvens Regemente i Swerige, upkasta Hervarar Saga pagg. 182. 183 Thet lärer wara onödigt at påminna, thet Col Blotsvensson, och then, utur Messeniii Theatr. Nobil. Svec. nu på stunden anförde Kool Kætilson, icke wäl kunnat wara en och then samme.
  20. År 1272 gaf Konung Waldemar Algudhawi til ett, af sig, wid Linköpings Dom-Kyrka, inrättadt, Kanikedöme tillika med sjelfwa Kaga Pastorat, eller, som thetta uti sjelfwa Gåfwobrefwet, hwilket uti Kongl. Antiquitets Archivum, förwaras, kallas, Ecclesia de Kafhöghom. Och år 1289 gåfwo Håkan Marskalk, och hans Syster Olof, så mycket the ifrå långliga tider uti Sätuna ägt, til Wreta Kloster. Thetta, med hwad som tilförene om Kaga är anmärkt, kan nog wittna therom, at thesse Egendomar warit uti Kongeliga och Försteliga händer.
  21. I början af trettonde hundrade talet, eller Seculum, hafwa Uti ÖsterGötlands Biskopsdöme, som tå, utom nuwarande Gräntsor, inbegrep Öland, Gotland, Tiohärads Lagsagu, Ambyrde, Möre, Tweta, Mo och Wist Härad, eller fem nu warande hela Landshöfdingedömen, warit öfwer 1100 kyrkor, hwilket af Sturlesons Heims Kringla Tom. 1. pag. 477 kan inhämtas. Sedermera innehåller Knytlinga Sagan, Cap. 110. pag. 218, at uti Wärends Biskopsrike, som thet ther kallas, hwilket tå, til ett särskildt Stifft, blifwit beständigt ifrån Linköpings Biskopsstol söndradt allena warit 56 Kyrkor. Men huru många af thessa Kyrkor warit af Sten upförde, finnes på intettthera af thessa ställen utsatt.
  22. Utan at med gissningen uppehålla, wil jag anföra thet äldsta witnesmål om Folkungarnas uprinnelse, sådant, som Messenius thet uti Theatr. Nobilit. Svec. pag. 121 upteknat: Denique Archivi nostri testimonium de prosapiæ huius inclytæ progatatoribus, prisco quodam vetustatis fragmento comprehensum, libuit adnectere: ”Fulcho Fylbiter fuit paganus, et genuit tres filios christianos: Ingemundum, Halftanum, & Ingevaldum: Qui genuit Fulconem Grossum, patrem Bendicti Snyvels: Qui Bendictus gennuit Birgerum Ducme, & Carolum Ducem, & Magnum dictum Manneskiöld: Birgerus Dux gennuit Philippum Ducem: Carolus Dux gennuit illphonem: Magnus Manneskiöld gennuit Birgerum Ducem: Hic gennuis Valdemarum regem, Magnum regem, Ericum Ducem & Benedictum Ducem Finlandiæ ae Lincopensem Episcopum: Magnus rex gennuit Birgerums regem, Ericum & Valdemarum Duces: Ericus Dux gennuit Magnum, regem Sveciæ: Norvegiæ & Scania.” Hwad Messenius härefter, om Folkes gifte med Danska Printsessan, af Cranzius låntagit, hade han bättre sjelf utur Saxo kunnat hämta, hwarest thenna bandet sålunda föreställes, pag. 117. b. edit Paris. Hec andiens regina talet är om then helige K. Knuts ändalykt, patriam cum filio impunere repetit, geminis post serelictis filiabus: ex quibus Ingertha, Folconi Sueticæ gentis nobilissimo nupta, Benedictum, Kanutumque filios habuit: hisdemque mediantibus Birgerum, qui et nunc extat Suethiæ ducem cum fratribus fuis nepotem accepit: verum ex Ceciliæ matrimonio Ericus Gothorum prefectus Kanutum cum Carolo procreavis: Ex quibus generalissimarum imaginum numero laposterinus, clara prepinquitatis serie emerit.
  23. Thet är bekant, at en Sune Folkeson år 1237 lefwat. (Se Jo. Peringskiölds Ättartal pag. 92). Han, tillika med sin Fru, Konung Sverkers Dotter, gaf tå til Wreta Kloster någon fin odaljord uti Kimstad. J början af Gåfwobrefwet häruppå kallas, eller skrifwes han S. Fulconis Ducis filius, och hon E. Sverconis Regis filia. Wid slutet finnas the således införda: presentibus nobis, Sunone fcilicet, & Elena, & Cecilia priorissa, Halftano cellario, Nicolao capellano &c. Wid år 1297 lefde först en Suno Sik, hwars wapn war en stor Lillja. Om hans Fader hetat Sverker, eller haft något annat namn, wet man intet. En annan, med samma tilnamn, Birgerus dictus Siker, lefde år 1219. Bewis häruppå äro ifrån samma tid behållne Permebref, som uti Kongl. Antiquitets Archivum förwaras. Stenen, som nu finnes uti Wreta Kyrko med Suno Sychs namn uppå, kan, i anseende til Skriften och skapnaden, wäl räkna sig med then tid, på hwilken wår nu nämnde Sune llefwat. Han är uti förenämnde Cancellie-Råd Peringskiölds Ättartal pag. 96, b. aftagen. Wore ock så, at han öfwer thenne Suno Sych blifwit lagd, så kunde han tjena til bewis thertil, at Sunes fader hetat Sverker: men jag wågar nästan säga, thet thenne sten, sådan som han nu är, blifwer en utaf them, som Kong. JOHAN låtit förnya, eller å nyo, til förne Swea Konungars och Förstars åminne, uthugga. Åtminstone synes, at thet theruppå befinteliga Wapn är, såsom uti anförda Ättartal, följande sidan, säges, i sednare tider tilhuggit. Jag wil införa, hwad Messenius på twänne ställen om thetta K. JOHANS nit uptecknat. Uti Scandia Illustrata Tom. XII. pag. 87 äro thesse hans ord: “funus Ragvaldi vix ad cœnobium Vretense perductum, in Sacello tumbæ paternæ vicino humabatur, cujus tumelum, ficut etiam Ingonis, Magni & quorundam magnatum aliorum, illic requiescentium, pietas Johannis III. Svecorum Regis, nuper cippo eleganti & inscriptione decoravit, in quibus anni calculus mendose adnotatus, zelo posterorum foret corrigendus, ne diutius errandi præbeat pluribus occasionem”: och uti Specula, som han 1612 sjelf låtit trycka, äro på sidsta sidan, til Hertig Johan uti ÖsterGötland, orden sådane: “Nec Ambigo, quin sua Celsitudo huic locum æquissimæ præbitura sit petitione,, (han hade nyss talt om Alvastra och Varnhems Kloster-Kyrkor) si aliquantisper apud animum suum illud volutaverit encomium, quod suæ Celsitudinis parons, sereniff. Rex Johannes, ob restauratos, singulari quadam muniicentia, & peculari magnificentia, Regum, Reginarum, Ducum & magnatum tumulos in Stockholmensi, Vretensi & Vastenensi cœnobiis, ab universa consequitur merito posteritate.” Orsaken, hwarföre man på Sunos Sten, som blifwit tagen för K. Sverkers Son, i ställe för thet, at then omtalde Sune Foleson war hans Måg, uthuggit en orm och stjerna i tillagde wapnet, lärer bätst gifwas af Messenius utlåtelse uti Theatr. Nobilit. Svec. pag. 121, som jag nu utan widare undersökning wil lemna rum: “Atqui insignia hujus prosapiæ (Folkungicæ) Leo moderate saliens adumbrat: veluti gentilitia & hæreditaria Svercheridum stemmata, serpens admodum insignium Mediolanensium efformatus, nisi quod loco infantis de faucibus eminentis, stellam leni apprehendat morsu, olim constituebut.” Om twänne Sune Folkesons Döttrar, Katerina och Benedicta, torde fram bättre blifwa taladt.
  24. At så sammanbinda thessa namn, hafwer Messenius tå först wågat sig til, när han skrifwit sin Scondia (Se Tom. XII: pag. 117, och hans efterföljare i thetta mål, Cancellie-Råd. Peringsköld, på anförda ställe pagg. 72. 91) När han skref Theatrum Nobilitatis Svecane, then tid han ännu hade Riks-Archivet om händer, (Se företalet, eller Dedication til Kon. Gustav II. och Kongl. Huset), war han, wom wi ännu äre, härom aldeles okunng. Hwarföre ock wår widtberömde nu warande Historiographus Regni, Herr Canc. Råd. von Dalin, dragit thetta i twifwel, och, förmodeligen i anleding af thenna Ingrids tilnmna, hållit före, at hon war snarare en Dotter af Erik Ulfsson Ulf, och Dotter Dotter af Ulf Jarls til Bielbo. Se Svea Rikes Historia andra delen 197 sidan, uto anmärkningarne.
    1. Eric Carlson Örnfot til Broby, R. R. Riddare och Lands-Herre i ÖsterGötland år 1373, tilförene år 1366 Fogothe i Stockholm
    2. Esbiörn Diækn Christiernson kallas uti bref af år 1399 Fogoth i ÖsterGötland, och år 1414 Höwitsman ther sammastädes.
    3. Erengisl Niclisson til Hammastad Natt och Dag i längden, Höfwitsman i ÖsterGötland år 1435, therefter Lagman på Öland år 1441, Riksföreståndare år 1442, Höfwitsman på Örebro år 1450, länge R. R. död år 1470.
    4. Harald State, Advocatus Lincopiensis år 1438. Om han ock wårdat landet, wet man icke, ej eller hos hwilka thetta Landets wård och styrsel warit under the Danska Konungar och Sturerna, ifrå K. Erik af Pomern til K. Gustav then Första; kan wäl hafwa händt, at the tå myndige Biskopar hafwa antagit sig också Land-regeringen. År ock troliget, at the tå warande Lagmännen om Landets och Allmogens bästa tå hafwa efter gjörligheten winlagt sig. Men af Konung Gustav Erikson förordnades.
    5. Göran Hansson Stjernsköld, som nämndes Fogte i ÖsterGötland år 1538, och lefde Rik-Råd under K. Erik then Fiortonde år 1561.
    6. Sten Erikson Lejonhufwud til Gräfsnäs, af K. Gustav förordnad til Ståhållare i ÖsterGötland år 1545, förrut år 1540 MästerHerre i KrigsRådet; men sedan efter hwarjehanda tjenster, blef han år 1556 K. Gustavs Öfwerste Secreta Råd, år 1561 Friherre wid K. Eriks Kröning, och år 1568 wid hans fängslande af en Drabant med en Hillebard på torget i Stockholm genomstungen, hwaraf han then 5 Octob. dödde.
    7. Abraham Eriksson Lejonhfwud til Ekeberga, then nästnämnads Broder, blef Ståthållare i ÖsterGötlands år 1549, Riks Råd förrut år 1544, hade then 5 Junii år 1538 fådt Skeninge Stad til förläning, och blef år 1556 Ståthållare på Wiborg, ther han strax o:h hastigt dödde then 1 Martii.
    8. Gustaf Olufson Stenbock til Torpa, Kon. Gustav then Förstas tredje Swärfader, hade förrut warit Ståthållare, Lagman och Krigs-Öfwerste i WästerGötland, och blefwit K. Råd år 1534. Han blef år 1552 Öfwerste Secreta Råd och Gubernator i ÖsterGötland, Friherre år 1561 wid K. Eriks Kröning, och Riks Marsk år 1562.
    9. Jacob Thureson Rosengren til Grensholm, K. Råd år 1557, Gubernator i ÖsterGötland år 1562, wardt imedlertid annat, och åter 1569 Öfwerståthållare i ÖsterGötland. Hans Vicarius war en Bengt Nilsson 1564, och åter thennas Esbjörn Pederson Liljehök år 1565, samt hans Knut Bengtson Hård til Ekornatorp then 25 Oct. år 1566.
    10. Johan Axelson Bielke til Herredsäter, Drottning Gunnila Bielkes Fader, Riddare och Riks R. then   Apr. år 1574, förordnad Ståthållare öfwer hela ÖsterGötland, död den 22 Apr. år 1576 på Liljestad wid Söderköping, och begrafwen i Skönberga Kyrkio, ther hans Grafsten har sådan Skrift, som på sitt ställe finnes anförd.
    11. Hogenskild Nilsson Bielke, Riddare och Friherre til Läckö, Rikets Råd och HoffMästare, blef den 19 Dec. år 1576 Ståthållare öfwer hela Östergötland; Öfwer-Ståthållare i Stockholm år 1586; halshuggen på Stortorget i Stockholm then 3 Junii 1605, och begrofs i Riddarholms Kyrko; men hade låtit giöra åt sig ett prächtigt Graf-Khor i Ekeby Kyrko wid Sjön Boren, therwid han hade bodt på Ulfåsa Säteri. Hans Vicarius war en wid namn Jöns Person år 1585.
    12. Palne Erikson Rosenstråle til Rafwanäs, Befallningsman i ÖsterGötland år 1592, men then 5 Junii år 1594 afsatt ifrå Ämbetet.
    13. Thure Jacobson Rosengren war Hertig Johans HoffMästare och Ståthållare i ÖsterGötland år 1606, död den 24 Maji år 1611 och begrafwen uti Östra Skrufsby.
    14. Johan Gabrielson Oxenstierna, Friherre till Lindö och Roxeholm, war samma tid, neml. år 1600, Ståthållare på Stegeborg, öfwer Norköping och Söderköping med the Län; blef samma år Riks Råd, och död 1607.
    15. Eric Ribbing Swensson til Stora Dala och Swansö, bef then 4 Oct. 1607 förordnad Gubernator öfwer ÖsterGötland och Dal, Hertig Johans Förstendömen, medan Han war utomlands.
    16. Lindorm Pederson Ribbing til Näs och Råkebo, år 1605 Ståthållare på Wadstena, blef år 1621 then 6 Julii äfwen så öfwer ÖsterGötland, Riks Råd then 7 April år 1624, död år 1627.
    17. Eric Jöransson Ulfsparre til Näs och Heredsäter, Hertig Johan HoffMarskalk år 1609, thes Råd 1613, Ståthållare på Stegeborg och thes Län år 1615, öfwer Norrköping med thes Län then 11 Juli 1618, och i Lindorm Ribbings ställe öfwer ÖsterGötland then 9 Sept. år 1627.
    18. Carl Spparre til Sundby, Skäringe, Almenäs och Säby, CammarRåd och Ståthållare i ÖsterGötland år 1632, död år 1634.
    19. Knut Posse til Hällekis, Hammarskog zc. then 4 Octobr. 1634. Landshöfding öfwer ÖsterGötland, år 1637 i Södermanland, therefter Riks Råd år 1641.
    20. Schering Rosenhene, Friherre til Slakaborg, Herre til Torp, Raswik zc. Landshöfding i ÖsterGötland then 12 Aug. år 1637 intil år 1634.
    21. Johan Rosenhane wardt år 1643 här sin Broder Vicarius, men efter andra, år 1656, satt til thetta Landshöfdingadöme, och wardt K Råd år 1658.
    22. Jacob Johansson Skytte, Friherre til Duderhåf, Landshöfding i ÖsterGötland then 10 Augusti år 1645, fick afsked år 1650, död then i Martii 1654.
    23. Johan Nilsson Gyllenstierna, Friherre til Lundsholmen, then 30 Augusti år 1650 Landshöfding öfwer ÖsterGötland, och then 28 Febr. 1654 Riks Råd.
    24. Anders Gyldenklou, tilförene Gylle, en studerad ÖstGöthe, blef, efter många och långa tjenster, then 31 Maji år 1654 förordnad til Landshöfding i ÖsterGötland; men tillträdde icke sysslan, utan blef Præsident i Pomerska Regeringen.
    25. Axel Carlsson Sparre, Friherre til Cronoberg, Herre til Sundby, Landshöfdinge i ÖsterGötland år 1654, Riks Råd år 1657; och efter honom förrut nämnde Johan Rosenhane.
    26. Gustaf Jönsson Kurk, Friherre til Kämpela, Herre til Ållondö, Landshöfding i ÖsterGötland år 1658, R. Råd år 1664.
    27. Anders Johansson Liljjehök, Friherre til Nerpis, Herre til Hendelö, Landshöfdinge öfwer ÖsterGötland then 5 Oct. 1664, imedlertid är 1666 och 1674 Ambassadeur til Polen, Præsident i Wismar år 1683, dödde ten 17 Nov. 1685. Under thenne Herres frånwaro til Polen war Assessoren i Kongl. Swea Hoff-Rätt, Hr. Baron Lennart Mörner, Vice-Landshöfding ifrån Junii månad år 1674 til Januarii 1675.
    28. Axel Rosenhane, Friherre til Jkalaborg, Herre til Engelholm, war Vice-Landshöfding ifrån år 1665 til år 1678.
    29. Axel Stålarm til Årstad, Landshöding then 4 Martii år 1678, Kongl. Råd och Præsident i Götha Hoff-Rätt then 20 Jan. 1687, Grefwe then 20 Dec. död then 4 Junii 1702.
    30. Eric Olufsson Lovisin, Landshöfding i Linköping then 4 Augusti år 1687, död år 1693.
    31. Haquin Fægerstierna, förordnad then 21 Maji år 1693, dödde i Norrköping then 6 Augusti samma år.
    32. Lars Larsson Eldstierna, Friherre år 1691, Landshöfdinge then 16 Augusti 1693, död år 1701.
    33. Martin Johansson Trotzig, i Linköping Landshöfding then 16 Jan. år 1702, död år 1705.
    34. Jacob Nilsson Burenskiöld, Friherre och General-Major, Landshöfding i Linköping then 20 Augusti 1706, General-Lieutenant och Öfwer-Ståthållare i Stockholm then 30 Aug. 1710, Samma år Gouverneur i Skåne, til then 4 Junii 1716, dödde år 1738.
    35. Johan Paulin Lillienstedt, adlad then 6 Nov. 1690, blef efter andra tjenster then 30 Aug. år 1710 Landshöfdinge i ÖsterGötland; biwistade år 1711 seq. Kongl. Commission i Hamburg; blef then 9 Jan. år 1714 Ombudsman, then 9 Maji år 1719 R. Råd, then 3 Augusti 1727 Præsident i Wismarke Tribunalet, död then 26 Sep. år 1732 på Divits i Pomern.
    36. Conrad Lenardson Ribbing, Friherre til Simmerstad, war här Vice-Landshöfdinge under Lillienstedts frånwaro år 1711 seqq.
    37. Anders Erikson Lejonhielm, Landshöfdinge i Linköping år 1714, i Jönköping år 1718, död then 27 Dec. 1727.
    38. Gustaf Carlson Bonde, Grefwe til Biornö, Landshöfdinge i ÖsterGötland then 29 Jul. år 1718, then 9 Jan. år 1721 Præsident i BergsCollegio, R. Råd. 1727.
    39. Ernst Johan Creutz, Landshöfdinge then 9 Jan. 1721 i ÖsterGötland, R. Råd then 3 Aug. 1727, död then 3 April 1742.
    40. Eric Gammal Ehrencrona Friherre, Landshöfdinge öfwer ÖsterGötland then 14 Augusti 1727, Præsident i Cammar-Collegio then 26 Oct. 1736, dödde på Motala then 31 Julii 1737.
    41. Christer Hinric D'Albedyll, Friherre, General-Major. Landshöfdinge öfwer ÖsterGötland then 20 Dec. år 1736, begärte och fick afsked then 30 Dec. år 1747, blef Riddare af Kongl. Majestets Swerds-Orden then 26 Sept. år 1748, och saligen afsomnade på Odenfors then 11 Nov. år 1750.
    42. Gustaf Adolph Lagerfeldt, Revisions-Secreterare 1740, Landshöfdinge i Östergötland then 30 Dec. 1747, Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden år 1758.
  25. Hr. Cancellie-Rådet och Riddarens And. Anton von Stiernmans ord uti Swea och Götha Höfdinga-Minne pag. 482 äro thesse: ”Wadstena Slott, Ladugård, samt åtskilliga lägenheter i ÖsterGötland, hwilka upräknas, förläntes år 1651 then 24 Apr. Hertig Adolph Johan. em then 30 Aug. år 1651. Reg. pag. 952.
  26. Samme, af wår Swenska Historia länge och mycket högt förtjente Herre talar på anförda ställe, pag. 258, om thetta Slott och Län, sålunda: "År 1691 then 31 Julii förläntes Stegeborgs Slott til Förstinnan Catharina, Hertig Johan Casimirs Gemål. Reg. p. 674.”
  27. 1. Herbertus emellan år 1082 och 1092.
    2. Richardus wid år 1100.
    3. Gislo ifrå år 1118 til år 1158. Under honom, och genom hans drift, byggdes i Stiftet 3 stora Kloster och the fläste Sten-Kyrkor.
    4. Stenar år 1159, upsade ämbetet, gaf sig i Kloster, och blef sedan enskildt Biskop i Wexiö.
    5. Colo år 1160, in til år 1192.
    6. Johannes I, satt wid ämbetet år 1194.
    7. Carolus I, af Folkunga Slägten, wid Rotala slagen af Hedningom then 8 Augusti år 1220.
    8. Benedictus I ifrån år 1221 til år 1232. Han upsade ämbetet, och lefde til then 4 Jan. år 1237.
    9. Laurentius kom til Ämbetet år 1233, satt therwid til 1258, och lefde therefter til 1270.
    10. Henricus blef Biskop 1258, dödde i Palestina år 1283.
    11. Boëtius kallas ock Bo och Bowe, dödde 1286.
    12. Benedictus II, Birge Jarls Son, Konung WALDEMARS och Kon. MAGNI LADULÅS Broder, Biskop år 1286, död then 25 Maji år 1291.
    13. Laurentius II Lilje ifrå år 1292 til 1308.
    14. Carolus II Båt ifrå år 1308 til Jul år 1338.
    15. Petrus Tyrgilli år 1339, Archi-Biskop år 1351.
    16. Nicolaus I. år 1352, dödde Landsflychting i Bohus 1374.
    17. Gotskalk Tysk år 1370, dräpen then 3 Febr. år 1374.
    18. Nicolaus II Hermanni, Helge Nils kallad, Biskop år 1374, död then 13 Apr. år 1391, Skrinlagd i Linköping år 1520.
    19. Canutus Boson år 1392, död then 12 Martii 1436, sedan han 44 år warit Biskop.
    20. Benedictus III, ifrå år 1436 til then 24 Dec. 1440.
    21. Nicolaus III, König ifrå år 1441 til år 1458.
    22. M. Catillus Wase ifrå år 1459 til år 1465.
    23. Henricus II, Tidemanni, wald år 1465, död in Dec. 1500.
    24. Doct. Hemming Gadd, tilsatt af Påwen Alexander år 1502, kom aldrig til ämbetet; utan blef, efter Konung CHRISTIAN Tyrans befallning, wid Juletid år 1520 i Raseborg af Bödelen halshuggen.
    25. Doct. Johannes Petri Baske, wigd til Biskop then 6 Augusti år 1513, öfwergaf Stift och ämbete år 1528, och ändteligen dödde år 1538 wid Olofsmässon uti Klostret Lånda i Polen.
    Thesse 25 hafwa warit ÖsterGötlands Catholiske eller Påwelige Biskopar. Nu följa på samma sätt i the Evangeliske: nemligen sedan en, efter Doctor Hans Brask til Biskop utwald Doctor Jöns Haquini sig ifrå ämbetet godwilleligen afsagt, blef af Konungen GUSTAV then första nämnd och förordnad 1. Nicolaus eller Claus år 1530, dödde Kyrkoherde i Söderköping år 1567.
    2. Ericus I. Falck ifrå Skara hit år 1558, dödde i ämbetet år 1569.
    3. M. Marinus Olavi Helsingus, förordnad år 1569, tilträdde år 1571, afträdde år 1580.
    4. M. Petrus I. Michaelis, förordnad af Kon. JOHAN år 1580 och död then 10 Oct. samma år.
    5. M. Petrus II. Caroli Skeningensis ifrå then 11 Febr. år 1582, dödde år 1587, 75 år gammal.
    6. M. Petrus III. Benedicti Oelandus ifrå Westerås hit år 1589, död i Örebro then 10 Apr. år 1606, gammal 75 år.
    7. M. Jonas I. Nicolai Kylander ifrå år 1607 til then 30 Maji år 1630, gammal 64 år.
    8. Doct. Johannes I. Bothvidi, ifrå then 21 Jan. år 1631 til then 24 Oct. år 1634, gammal 60 år.
    9. M. Jonas II. Petri Gothus ifrå then 22 Maji år 1637 til then 13 Dec. år 1644, dödde i Stockholm 57 år gammal.
    10. M. Andreas I. Joh. Prytz, ifrå then 13 Martii år 1647, dödde i Norrköping Påskedagen then 7 Apr. år 1655, på sitt 65 ålders år.
    11. Samuel Nic. Enander, Gyllenadler, ifrå then 1 Jun. år 1655, til then 17 Dec. 1670. Han war född then 20 Sept. år 1607, och altså 63 år gammal.
    12. Doct. Joannes II. Elavi Terserus ifår år 1671, dödde i Söderköping then 11 Apr. år 1678, 73 år gammal.
    13. Doct. Olavus Svebilius förordnad then 16 Jun. år 1678, ArchiBiskop then 8 Augusti 1681, och död then 29 Jun. år 1700, på sitt 77 ålders år.
    14. M. Magnus Pontinus ifrå then 24 Dec. år 1681, död år 1691, gammal 68 år.
    15. Doct. Haquinus Spegel ifrå Skara hit år 1693, ArchiBiskop år 1711, död 69 år gammal then 17 April år 1714.
    16. Doct Jacobus Lang ifrå Revel hit år 1711, dödde på sitt 69 år then 17 Febr. år 1716.
    17. Doct. Torstanus Haq. Ruden, Rudensköld, ifrå then 24 Sept. år 1716, dödde på sitt 69 år then 9 Sept. år 1729.
    18. Doct. Joannes III. Matt. Steuchius, förordnad hit then 21 Jan. år 1730; men then 20 Nov. samma år ArchiBiskop, dödde på sitt 67 år then 21 Junii 1742.
    19. Doct. Ericus Er. Benzelius ifrå Götheborg hit år 1731, ArchiBiskop then 20 Sept. år 1742, dödde i Linköping then 23 Sept. år 1743, på sitt 69 ålders år.
    20. Doct. Andreas II. Olavi Rhyzelius, född then 4 Oct. år 1677; Biskop then 20 Apr. år 1743.
  28. Utom them, som med flit skrifwit om Lärdomsöden här i Riket, wid Academier och Scholar &c. kan härwid läsas, en uti Upsala 1631 hållen Oration de Ostrogothiæ, auctore Dan. J. Kylandro, pag. C. 3. seqq.
  29. Om thesse Djur, Harar, och flere, samt huru the här i Landet fångas, kan, med många flera artiga och nyttiga underrättelser om ÖsterGötlands hushållning, läsas Probstens och kyrkoherdens M. Tiburts Tiburtii Beskrifning öfwer Wreta Klosters Sokn uti ÖsterGötland, uti Kongl. Swenska Wetenskaps. Academiens Handlingar, för år 1755.