Hoppa till innehållet

Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 012

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  §11. Tvifvelsmål om Linnæi Minsknings-Mon.
Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.
av Johan Browallius

§12. Andre hithörande skrifter, och meningens behaglighet.
§13. Skilnad på meningarna, samt huru vida Maillet kan anses för allmän Uphofsman.  →


[ 26 ]

§. 12. Andre hithörande skrifter, och meningens behagelighet.

Mera vet jag icke vara af trycket utkommit, som vattuminskningen angår, undantagandes Herr Prof. Gadolins afvägning af Åbo Slots belägenhet öfver vattubrynen[1] som för Vattuminskningen plägar åberopas; och Herr Doctor Gislers artiga inledning at finna hafvets affall för vissa år.[2] Som nytt rön för vattuminskningen citeras här med hafsstranden jämngående och trappevis liggande ryggar vid VårdskutsbärgetHärnön och likaledes på Hemsön; men måttet är det, til hvars utrönande förslag gifves; emedlertid håller han före, at icke et år och knapt 10 förslå til en sådan ryggs formerande. Det är liknelse, at denne flitige och gransynte Mannens anstalter med tiden kunna gifva någon uplysning. Skilnaden emellan högsta och lägsta vatten, som han härstädes anmärkt, stiger til 33 geometriska tum.

Herr And. Helland har ock anmält[3] at et skär eller holma vid Vadsön i norra hafvet visa tecken til hafsvatnets affall.

Desse Vittre Mäns skrifter hafva, jämte discourser och mundteliga förestälningar, inom några år, så mycket uträttadt, at Vattuminsk[ 27 ]nings satsen nästan synes blifvit allmän ibland dem, som vela lysa med någon naturkunnighet. Dertil är icke deras myndighet och namn, som försvarat samma sats, allena orsaken, utan jämväl dess egen behagelighet. Ty jag kan ej neka, at ju Vattuminskningen är mycket behändig at gifva skäl til åtskilliga rön på Jordklotet, och fördenskul sjelfkräfjandes faller på läppet för et slägte, som drifves af en hog, at icke om någon ting synas vara okunnigt. På samma grund se vi at Philosophiske Secter, Metaphysiske samt Hypothetiske Systemer vunnit anhang och försvarare, och florera hvar sin period.


  1. Vet. Acad. Handl. 1751. p. 219. sq.
  2. ib. 1747 p. 142. sq.
  3. ib. 1752 p. 228.