Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 076
§. 76. Ransakning och utslag emellan Syndafloden och Vattuminskningen, hvilkendera äger mera del i testaceorum pelagicorum petrefactis.
Och sannerligen om frågan blifver emellan Synda-floden och Vattuminskningen, och man vil oväldugt jämföra skäl, som hvardera kunde hafva på sin sida; då lärer öfvervigten ofelbart stanna för Syndafloden.
Vid det tilfället måste man först urskilja, hvad af particuliere successive orsaker bör hänledas, och hvaruti hvarken den allmänne floden eller vatnets minskning kan äga del. Sedan kommer det an endels på arten, endels på stället. Hafs-djurs quarlefvor äro bevis, säger man, at Hafvet stått der de finnas. Den slutsatsen kan til vidare passera för riktig. Dervid har ännu ingendera förlorat; men det återstår ändock den frågan, hvilkendera varit tjenligare at åstadkomma effecten quæstionis. Hafvets vanliga, eller Syndaflodens ovanliga kraft.
Testacea pelagica fundne midt i landet, til ofantelig myckenhet, med jämna sten-hvarf ofvanpå, bevisa, säger man, at på slika ställen varit sådana kräkgs rätta hemvist och alstrings ort under Sargazzo. Det kan också tils vidare medgifvas: efter icke än derigenom någondera vinner.
Låt oss höra vidare: Sargazzo växer bara emellan tropicos. Det är omöjeligt, at Skånske Skalbärgens testacea genom Syndaflodens vatten kunnat föras derifrån några tusende (5 à 600) mil; lätt också vara. Men är det möjligare för Vattuminsknings hypothesen, at flytta Sargazzos climat ifrån tropicorum mellanrum hit til Norden? Ser man icke då, at just det samma, som tages til skäl emot Syndaflodens delägande i dessa Skalbärgens formation, det supponeras til Vattuminskningens faveur: hvilket icke synes vara opartiskt handlat. Ty när man måste supponera, at Sargazzo vuxit på de ställen der nu Skalbärg af testaceis pelagicis finnas, så har ju ingenderas flyttning behöfts; och kommer altså icke mera an på om Syndaflodens, än om Hafvets vanliga styrka efter minsknings-hypothesen, varit dertil tilräckelig. Af hvilket alt tydeligen följer, at om testacea pelagica i Bals-bärget icke kunna vara bevis til Syndafloden; så blifva de det ännu mindre til Vattuminskningen.
Skulle åter Sargazzo icke kunnat äga annat climat, än nu verkeligen befinnes; så synes otjenligt, at förklara et Rön inemot Pol-cirkeln med en förfarenhet, som är inskränkt innom Tropicos. Men om man antager Archiater Linnæi artiga observation om Sargazzo, och medgifver at den ock för Syndaflods tiden vuxit här i Norden; så blifver ingen svårighet at förklara Skalbärgen, och förena dem med Bibliska Historien; emedan ofelbart är, at genom syndafloden Hafvet mycket kommit at ändra ställe, likasom ock floderne: så at der desse gått, och det förra stått, sedan blifvit tort land, och tvärtom. Har man altså en hafsbotten, som verkeligen blifvit til land.
Skulle man åter gå ifrån Sargazzo, så torde ändock besinnas, at testacea pelagica alstras i Nordsjön vid annat slags grs, eller något, som dem til födo tjenar; hvad lugn vidkommer, så lärer det icke fela, om de hålla sig på djupet och vid botnen.
Men det må vara härmed huru det vil, så tycker jag sjelfva dessa Skalbärgen vara bevis på, det sådane kräk funnits i fordna tidens Haf derpå orten, hvarest man dem råkar. Hvad åter hvarfven angår, som äro på dessa bärg; så lärer ingen tvifla, at de under Syndaflods vatnets minskning ju så ordenteligen kunnat blifva lagde, som under successive Vattuminskningen, der vatnet haft lika lång tid och lika tilfälle, at rubba, som at ordenteligen lägga.