Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 112

←  §111. Auctors ursäkt, at han går mycket förbi. Förklaring i anseende til sit upsåt, och orsakerna til denna Skrift.

Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes. av Johan Browallius §112. Ytterligare förklaring om Auctors syftemål.

§113. En Christelig Naturkunnighet recommenderas til slut.  →

§. 112. Ytterligare förklaring om Auctors syftemål.

Dertil har ock stött den orsaken, at jag väl sett det Utlänningarne, innan kårt, skulle begynna röra sig, som kanske torde vela lägga hela Nationen til last, at den icke förmått uptäcka de svagheter och den våda, som lådar vid Vattuminsknings Hypothesen. Och ty har jag tykt, at sådant värf bäst kunnat anstå en Svensk Man.

Om det tillåtes mig, at utan misstanka af för mycken egen kärlek närmare yttra hvad jag menar, så tror jag ock at detta göromålet torde vara sjelfva Vetenskapen til något gagn; om icke til dess omedelbara förkofring, dock til förebyggande, at de, som kunna dertil bidraga, i synnerhet oförsigtigare Snillen, icke måtte förnöta den ädla tiden uppå villovägar, och falla uti inextricable Labyrinther.

Jag förmenar mig derjämte i synnerhet och tilräckeligen hafva bevist, at Svea rikets Prästestånd i sit ofvanbemälte Betänkande med all grund och skäl förklarat Vattuminskningen för en obevist och pålitelig sats, på hvilken icke något i Historien eller annat mål kunde byggas.

Sådan är min tro och tanka. Men huru vida det lyckats för mig, at fullborda dessa mina skyldigheter emot mina Vänner, emot Naturkunnigheten, emot mina k, Landsmän, emot Riksens Prästestånd samt mit samvete och Religionen; deruti kan jag icke vara domare.