Biskop Thomas frihetsvisa

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Biskop Thomas frihetsvisa
av Biskop Thomas
Texten är troligen från 1439 av biskopen i Strängnäs Thomas Simonsson. Den är en omarbetning av slutstroferna i Visan om Engelbrekt. Frihetsvisan hyllar Engelbrekt. Flera tonsättningar av bland andra Hugo Alfvén, Hugo Hammarström, Oskar Lindberg och Wilhelm Peterson-Berger. På Wikipedia finns en artikel om Biskop Thomas frihetsvisa.


Fornsvensk text[1]

Friiheeth är thz betzta thing
ther sökias kan all wärldin vm kring
then friiheet kan wel bära
wilt thw wara tik sielffuer hull
tw älska friiheet meer än gull
thy friiheet fölgher ära

Friiheet ma wel liknas widh eth thorn
ther en wäktar bläsir aff sith horn
tw tak tik wel til wara
nar thw aff thz tornith gaar
oc en annar thz j hendir faar
ther fellir tw om thaara

Ok är friiheet liik then stadh
ther all tingh fölghias wel j radh
ther är fullgott at byggia
wardher friiheet fra tik wilt
tha är thz betzsta nidher spilt
swa later jak mik hyggia

The gambla script och swa the ny
the biwdha fridh j hwariom by
togh kan ey fridher bliiffua
ffor vtan friiheet är ther när
som fridh oc frelse vppe bär
oc ofridh maa fordriffua

Haffuer tw friiheet j thinne hand
tw lykt wel til oc bint om band
thy friiheet liknas widh en falka
Ath hwo som friiheet giffuer vpp
han skulle taghas widh sin twpp
oc säthias j bland skalka

Flygher friiheet bort fraan tik
hon kan wäl sidhan wakta sik
ä hwart tw reedh eller rände
tw kant ey giffua swa stort roop
tw sither togh qwar j kapo snoop
oc bort flögh hökir aff hende

Jak radher nw tik haff friiheet kär
om tw kan merkia hwat friiheet är
hon är ey godh at mista
fridh oc frelse dragher hon heem
hugnat oc glädhi allom them
som skylas vnder henne quista

Fryheeth är en sigher hampn
thz wiisar friiheet mz sith nampn
thöm som henne kunno lydha
een hampn wär for windh oc wagh
friiheet beskirmar badhe högh oc lagh
thy bör man friiheet prydha.


Också ett par av de omedelbart föregående stroferna i Engelbrektsvisan inkluderas ofta i moderna varianter av "Frihetsvisan":


Slipper en foghil aff snara eller quist
han tagher sik wara for tolke list
Swerghe thu äst nw sluppit
wilt thw j the snara j gen
som for war bundhin vm thin been
thz ma wel sta tik vppit

O edhla swensk tw statt nw fast
oc bätra thz som förra brast
tw latt tik ey omwändha
Thw wagha thin halss och swa thina hand
at frelsa tith egith fädhernes land
gudh ma tik tröst wel sända

Een foghil han wäär sin eghin bwr
swa gör oc all willena diwr
nw märk hwat tik bör göra
gudh hauer tik giffuit sin oc skäll
war heller fry än annars träll
ä medhan tw kant tik röra


En språkligt moderniserad och omarbetad variant[2]

Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all verlden kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig sjelfvan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.

Frihet må liknas vid ett torn,
Der väktarn blåser i sitt horn:
Det klingar så klart och vida!
Om från det tornet ut du går
Och en annan det i händer får,
Då fäller du tårar strida.

Hafver du frihet fått i hand,
Lyck väl till och bind om band,
Att ej hon dig förlåter;
Hon liknar falken, stolt och snar;
Om en gång bort han flugit har,
Du får honom icke åter.

Nu råder jag dig: haf frihet kär,
Om grant du märker hvad frihet är,
Hvad trofast hon dig bringar!
Frid och frälse drager hon hem,
Hugnad och glädje allom dem,
Som skyggas av hennes vingar.

Frihet tröstar genom sitt namn,
Frihet är en segerhamn,
Som månde de sina vakta,
En hamn, som skyddar mot vind och våg;
Frihet beskärmar hög och låg,
Ty bör man frihet akta.

Du ädle svensk, du statt nu fast
Och bättra det, som hittills brast!
Låt ej din håg förvända!
Du våge din hals och så din hand
Att värna ditt eget fädernesland!
Gud skall dig trösten sända!

En fågel värjer sitt bo på kvist,
Så göra de vilda djur för visst,
Nu märk, hvad du bör göra!
Gud hafver gifvit dig hjerta och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!

  1. Svenska medeltids dikter och rim utgifna af G. E. Klemming. 1881. Stockholm : P. A. Norstedt och söner. S. 390-392
  2. I Ur svenska sången utgiven av Karl Warburg 1883, i den version som medtogs i Visbok, av N. B. 1923, 7 verser "I nyspråklig tolkning" Karl Warburg anger att texten är I en nysvensk omskifning af E. von Qvanten.