Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné/724

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  723
Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné

724
725  →
Utgiven 1910


[ 156 ]

724.


Min Kiäreste Broder.

Åter har jag öfwerflödig orsak at tacka Min Kiäreste Broder för alt godt i Stockholm, besynnerligen för den ömhet M. K. Br. hade af mig den senasta dryga natten; det war at älska mig i [ 157 ]nöd och lust; många äro wänner i medgången, få i motgången; Min Broder i bägge; det senaste beswäret ligger mig på hiertat, som jag älskar innerligen kunna på något sätt ärsätta Min K. Broder före. Gud wälsigne K. Br. och beware honom för dylike anstöter.

jag fruchtade at siukdomen skulle recrudescera på resan, men han förswan alt mer och mer åt Märstad, ifrån hwilken tid jag Gudi lof ej känt honom.

både natmyssan och den ludna myssan sände jag morgonen där på tillbakas med Dr Wahlbom, hoppas de richtigt kommet tillbaka. tack för godt bistånd äfwen genom dem, som till en dehl bidrogo.

När jag kom hem, fant jag at trägården ej ännu ledit af kiölden; han myste åht mig, fast uti triste wäderlek; hwar timma har han gifwit mig nya nöjen, med owanlige örters examinerande. ibland hwilka en owanlig Tobak ifrån Peru, floribus ringentibus,[1] gifwer mig största nöjet.

Anmähl min wördnad hos Hr Baron och Öfwerintendenten Hårleman och hans nådiga Grefwinna; tacka dem för senasta gunst.

Lätt mig se, lägg flitigt in Edra örter, at wij få en annor gång agera med kraft; laga at papperet blir tillräckeligit, ty nu är pungsremmen öpnad, och får ej tillsnöras, för än örterne äro i godt stånd.

Här i Upsala wärlden är alt tyst som muren.

jag lefwer med oaflåtelig ärkientsla

Min kiäraste och huldaste Broders
ödmiuke och trogne
Upsala d. 10 sept. tienare
1751. C. Linnæus.

jag hade i dag bref af Hasselquist, som öfwerfarit Judeen, en dehl af steniga Arabien, Samarien, Galileen och en stor dehl af Syrien.

Utanskrift som på nästföljande bref.

Sigill III, svart lack. [ 158 ]

  1. ​ I Vet. Akad. Handl. 1753 s. 37—43 finnes afhandlingen Två nya species tobak. Den ena af dem var den redan förr af Feuillé beskrifna och afbildade Nicotiana paniculata, om hvilken Linné förklarar, att, »så mycket jag kan döma af lukt och smak, kan jag ej annat finna, än at denna Tobaken blifver mildare och lindrigare, än all annan Tobak, så at om Tobaks rökningen någonsin skulle komma på Fruentimrens läckra smak, tror jag at denna skulle få hos dem första rummet; ty tager jag mig den friheten, icke allenast derföre, utan ock för dess smala spensliga gestalt, at kalla denna Jungfru-Tobak.» — Den andra arten var förut alldeles obekant och afvek från samtliga kända samslägtingar därigenom, att dess blomkrona »är ej regulier, utan gapande åtsides såsom en hjelm.» Linné ansåg sig ock kunna »uträkna efter Botaniska grunder och af den likhet naturen brukar i alla andra örter», samt »af lukt, smak, slemmet och den bedröfveliga färgen på blomman, at denna måste vara långt starkare än all annan, hit intill bekant Tobak, et härligt påfund för Tobaks-spinnare, hvarigenom de varda i stånd at behaga åtskilliga constitutioner; ty liksom somlige ej tåla annat än svaga Liqueurer, så röras ock andre icke utan af de starkaste och högst rectificerade spiritus. Denna Tobak kan altså kallas Knekte-Tobak. så för det, at hans blomma liknar en hjelm, som ock emedan han är starkare til sin kraft och kan tjena liksom opium hos Turkiske soldaterne, när de gå i fält.» Sitt latinska namn, Nicotiana glutinosa, erhöll den i Spec. plant. ed. II p. 259.