Carl von Linnés resa till Skåne 1749/21 juli

Julius 21

Stenkolsbrottet vid Boserup var begynt att brytas av vår sekulära metallurgist herr assessor Swab, som hade på norra sidan gått in med en nästan horisontell ort åt söder, 336 alnar lång. På ömse sidor om denna gingo ganska många låga orter åt östra och västra sidan, av vilka den längsta åt öster var 80 alnar, men i väster 160 alnar lång. Alla dessa många gångar lågo så horisontellt, att vattnet kunde självmant utrinna ifrån sidesorterna till långorten och ifrån långorten genom ingången utur gruvan, att man nästan kunde gå torrskodd igenom hela gruvan. Strata voro i stenkolsgruvan följande, då man begynner att räkna överst vid jordskorpan och går neder åt flisan:

Sand med klappur, av vilken en stor del var tophus liksom koagulerad med järnockra och rödaktig samt liknade en ætites. Denna var ofta tjock 3 alnar.
Saxum arenaceum friabile album vagum, tjock 15 alnar.
Lithantrax eller den övra flöts av täck-kolen eller bästa stenkol till en halv alns höjd eller 8 toll. Där stenkolsflötsen någon enda gång avskars, liknade den vid ändarne en torvjord.
Argilla fusca fissilis solida, margine fusco, av vilken de eldfasta kärilen gjordes, tjock 3 alnar.
Cos impalpabilis cinerea tycktes vara en hårdnad lera av förra slaget (D). Av denna hade herr assessor Swab förfärdigat buteljer utan tillsats och även härav svarvat käril, dem han i elden gjort hårda.
Cos eller den allmänna flissten. Detta med det föregående var 9 kvarter tjockt.
Schistus fissilis friabilis nigricans argillaceus.
Lithantrax eller andra flötsen av stenkol, som voro magrare och tunnare samt ofta bestänkte med utvittrad alun, tjock 5 kvarter.

[ 388 ]

Argilla nigricans, varav även eldfasta käril kunde beredas, tjock 2 kvarter.

Arena argillacea alba solidiuscula, in aqua demum solubilis, tjock 2 eller flere alnar.

Det berättas, att skottar varit de första, som här i Skåne på Hälsingborgstrakten uppfunnit och brutit stenkol År 1663 hade en bergsinspektor, Caspar Smidt, brutit stenkol omkring Hälsingborg. År 1692 hava ännu stenkol blivit brutne i någon kvantitet vid Hälsingborg. Stenkolsflötsen är merendels tjockare inåt landet än vid västra havssidan.

Assessor Swab hade här vist med åtskillige prov, vad en solid vetenskap kan åstadkomma. Han hade förfärdigat av leran (D) tutlar, deglar och blyartdeglar med tillsats av blyarts, så vackra som någonsin de utländska, och voro alla desse de första, som i Sverige blivit gjorde. De söpo icke vatten, då man slickade på dem. Samma lera, som här var i myckenhet, gav också eldfasta tegel. Även hade assessor Swab blött leran (K) och densamma slammat och fått därav en fin, skarp sand, vilken var en tjänlig tillsats vid de eldfasta kärlen. Av densamma ifrån sand slammade leran hade han gjort durksiktiga käril, som liknade porcellain.

Tegelbruket vid Glömslöv emellan Landskrona och Hälsingborg var även anlagt av assessor Swab, där 4,000 tegel kunde slås om dagen av en karl. Leret bråkades utan oxar och piskades med slagor samt brändes utan ugn. Han sade sig ock här kunna förfärdiga klink eller tegel, som står under vattnet.

Sal Mirabile Glauberi hade assessor Swab förfärdigat i myckenhet av fuco vulgari per incinerationem.

Saltet, som samlas av norska havsvattnet, sade assessor Swab vara osmakeligt till mat, och att alkali salis communis fås härav rent kvarliggande, då nitrum cubicum detoneras.

Experiment om glas, som kan solveras, lärde vi av herr assessor Swab, vilket var mycket sällsamt, nämligen om man tager silex eller flinta och sal tartari, blandar och smälter det i en degel, bliver det till en glas. Men om detta sättes i en källare, [ 389 ]solveras glaset och smälter. Slår man härpå oleum vitrioli, bliver det till ett gelé, men slår man därpå ett skedvatten, som upplöst någon metall, faller silex till bottnen.

Mejetyget är en lia, med vilken säden, råg, korn och havra avslås, skild ifrån andra liar med 3 mejespetor, som lägga säden jämnt och redigt. På skaftet är intet handtag för vänstra handsken, utan tager hon inunder och omkring yttersta skaftet. Detta har herr baron Hårleman såsom allt annat tydeligast beskrivit uti sin Dagbok p. 29.

Träskor brukas av allmogen över hela Skåne, besynnerligen på slätten, så att man sällan ser dem med andra skor utom högtidsdagarna, varföre de ock nog skramla i husen. Träskorna göras mest i Norra och Gyinge härader, där skogsbygd är med gott förråd på al. Skorna äro gjorde nästan som tofflor med lågt bakstycke, att foten kan fästa något inom bakstycket. De äro ock nog rumrika, att man kan lägga halm emellan skoen och strumpan, varigenom fötterna hållas varma på de kalla lergolven i hus och på loga. Ett par skor säljas för 4 à 6 styver och kunna vara ett eller ofta tu år.

Spicant Tragi Fl. 844 eller Polypodium angustifolium folio vario, Tournef. Inst. 540, är den raraste ormbunke i Sverige, den vi funno i myckenhet ute på betesmarken emellan Kalmare mölla och stenkolsgruvan. Dess fructificationes lineares stodo icke vid marginem utan vid costam folii.