Dödsbetraktelse
| ← Prolog till Tragedien Väinemöinen |
|
Allmänheten → |
Så farväl med allo
Mensklig mat och dryck!
I Apthekarburkar
Kommer jag att slicka,
Liksom Kon Ödumbla
På den salta sten.
Ack de piller, pulver
Och allt annat namnam,
Som jag i mig sänder,
Äro endast kryddor,
Hvarutaf mitt kött
Skall för dödens tunga
Mera läckert smaka.
Länge jag min hjerna
Här i verlden bråkat,
Som jag ser, förgäfves,
Hvilket lefnadssätt
Jag mig skulle välja.
Sanningen att säga,
Har det varit brydsamt,
Liksom för Marcolphus,
Att sig välja träd,
För att deri hänga.
Om deraf det kommit,
Att mitt snille passat
Till så många platser,
Eller ock till ingen,
Må af mig bli osagdt!
Nu jag lindrigt nog
Kommer från den saken.
Lycka att man slipper
Ha så mycket bråk
För att välja dödssätt!
Lik den lilla fogel,
Som på gökägg ligger,
Hvarur ungar komma,
Arga, leda ungar,
Som den arma mörda,
Som dem kläckt och fostrat,
Så min ande rufvat
Öfver gamla böcker,
För att vishet kläcka.
Svarta döda glosor,
Rysliga Vampyrer,
Som mig lif och blod
Utur hjertat sugit!
Kunde er jag drifva
Ur den arma hjernan,
Skulle än jag andas
Friskt, som vestanvinden,
Skulle mina kinder
Än bli rosengårdar,
Skulle kring mitt hjerta
Flyta än en gång
Tidens stilla flod,
Prydd på sina bräddar
Utaf jordens blommor,
Prydd uppå sin spegel
Utaf himlens stjernor.
Arma trötta ande,
Hoppas och förbida!
Bortom tidens gränsor
Mot dig le, som brudar,
Ljus och kraft och skönhet,
Och en evig ungdom.