Ditt hufvud, Jesu! böjes
|
| Samuel Ödmann bearbetade 1793 en översättning till svenska gjord av Carl Johan Lohman (1694-1759) från Paul Gerhardts tyska psalmtext från 1656. Psalmen har nr 91 i både 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok, där Lohmans insats inte nämns. Här i versionen från 1819 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om O huvud, blodigt, sårat. |
Ditt hufvud, Jesu! böjes.
Ditt verk fullbordadt är.
Till dig mitt hjerta höjes
Och än en blick begär.
Till korset dig jag följer,
Dit kärleken dig bragt,
Der du din höghet döljer
Och dör uti förakt.
2. Din ondska, fallna slägte!
Sin udd mot Jesum hvässt.
Den handen, han dig räckte,
Du här vid korset fäst.
Du ser det öga slutit,
Den tunga stum och kall,
Som ömhets tårar gjutit
Och varnat dig för fall.
3. Du ser hans hjessa sårad:
Ack! rys vid denna blick!
Den fot är genombårad,
Som dig till räddning gick.
Det bröst, som för dig ömmat,
Af spjutet öppnadt är;
Och detta blod, som strömmat,
Din frälsning än begär.
4. Ej solen mera sprider
Det ljus, af Gud hon fick.
En jord, der Jesus lider,
Är icke värd dess blick.
Dock midt i mörkrets dimma
En nådesol går opp,
Då Jesu sista timma
Förnyar verldens hopp.
5. Si! templets förlåt remnar:
Fullbordadt är Guds råd.
Han ångrens tårar lemnar
Fri tillgång till sin nåd.
Ej någon uteslutes
Från denna Faderns bröst.
Det blod, som här utgjutes,
Är hela verldens tröst.
6. Si! bergens grundval bäfvar,
Si! hårda klippan rörd:
Dock menskans otro jäfvar
Guds eget vittnesbörd.
Låt du, som döden smakat,
Till frälsning för min själ,
Det hjerta blifva skakadt,
Som glömmer så sitt väl!
7. Jag vill hos dig förblifva,
Som återlöste mig,
Och dig ett hjerta gifva,
Som evigt älskar dig:
När du mig innesluter
Uti din kärleks famn,
Jag lugn och trygghet njuter
I denna sälla hamn.