Förord till Carl von Linnés lefnadsminnen
|
Linnés ungdom och universitetsstudier, hans resa till Lappland och hans trolofning → |
FÖRORD.
I en för öfrigt ganska välvillig anmälan af ett bland utgifvarens föregående arbeten inom de biografiska samlingarnas område anmärkte en af våra dagliga tidningar med en viss förstämning, att det för allmänheten underhållande synes vara utgifvarens egentliga ledtråd vid valet af hvad han offentliggör. Eftersom imellertid ett arbete i saknad af denna egenskap svårligen kan vara allmänheten till gagn, har utgifvaren haft ett liknande rättesnöre äfven i föreliggande bok, för hvilken han hufvudsakligen anlitat Linnés för omkring femtio år sedan tryckta, numera ej i bokhandeln tillgängliga dagboksanteckningar, som genom det humoristiska och älskvärdt naiva i skrifsättet öfverträffa de flesta sjelfbiografiska skildringar. Emedan dessa dock dels äro ofullständiga, dels i vissa afseenden ej fullt njutbara, sådana de hittills förelegat, har utgifvaren gjort hvarjehanda tillägg, hemtade från åtskilliga håll, men i synnerhet från Stövers »Leben des Ritters Carl von Linné» (Hamburg 1792), hvilken utförliga och intressanta framställning med sina många bifogade verifikat måste betraktas såsom en hufvudkälla för alla biografier öfver Linné.
Vidare har utgifvaren begagnat den samling otryckta bref af Linné, som förvaras i K. Vetenskapsakademien i Stockholm, samt har ur denna källa anfört flera uttalanden af brefskrifvaren, märkvärdiga både såsom karaktersdrag och såsom tidsbilder.
Genom en under sistlidne sommar företagen resa till de platser i Holland, der Linné tillbragte de trenne år, under hvilka han grundade sitt verldsrykte, har ock utgifvaren kommit i tillfälle att i någon mån kollationera uppgifterna från denna tid samt att göra några tillägg i afseende på holländarnes nutida hågkomster af den store svenske naturforskaren. Beträffande Linné-minnena i England, har skriftställaren Edmund W. Gosse välvilligt sändt utgifvaren de nyaste notiserna om Linnean Societys verksamhet.
Dessutom står utgifvaren i den största tacksamhetsskuld till Kungl. vice Bibliotekarien J. A. Ahlstrand, för råd och anvisningar under arbetets fortgång, samt till hr Professor Herman Sätherberg, hvilken åt utgifvaren öfverlemnat en redogörelse för ett vigtigt, hittills okändt, i Sverige befintligt Linné-minne.
