Hoppa till innehållet

Forngutnisk ljudlära/Konsonanter

Lägg till länkar
Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  I. Vokaler
Forngutnisk ljudlära
av Sven Otto Magnus Söderberg
II. Konsonanter
 Återblick  →


[ 34 ]

II. Konsonanter.

§ 17.

De i GL. förekommande konsonanterna låta efter uttalet ordna sig på följande sätt:

Explosif-ljud Spiranter hväs-ljud näs-ljud l- och r-ljud half-vokaler
starka svaga starka svaga
Palataler k g gh h n i (j)
Dentaler t d þ þ (ð) s n l, r
Labialer p b f f (v) m u (v)

Härtill komma dubbelkonsonanterna x och z, det förra med betydelsen af k-ljud + s, det senare (z) med betydelsen af t-ljud + s. Exempel på x: yxna 6: 1, fno. yxna (gt. pl. af uxi); axul 26: 7, fno. ǫxull; axlar 23: 4, fno. axlar (gt. sing. af ǫxl); yxar 8 pr., fno. øxar (gt. sing. af øx); för x skrifves cs uti acslar 19: 36, fno. axlir (pl. af ǫxl), och gs i avagst 28: 6 bis., fno. ávǫxt (acc. sing. af ávǫxtr).[1] Exempel på z = t-ljud + s: foz, för fots, 19: 20; liauz, för liauts, 20: 1; lanz, för lands, 19: 1; guz, för guþs, 6 pr; barz, för barþs, 19: 6. Derjemte skrifves också stundom öfverflödigt: tz, dz, þz, t. ex. liautz 20: 7, landz 53, bloþz 20: 3, för liauts, lands, bloþs.

[ 35 ]

§ 18.

K-ljudet tecknas i GL. k, c (vanligast), ch utan åtskilnad i betydelsen; framför v (u) brukas tecknet q (quindi 19: 38, quinna 18 pr.). Exempel: kircia 2: 2, S: 4, kirchia 3 pr, 3: 3 och ofta (den vanligaste beteckningen af detta ord); kalla S: 2, calla 13 pr, 13: 5; kar 65, car 63: 3; scal (fno. skál) 19: 8, 20 pr, schal 19: 7; schulu 20: 1; scenkia 24 pr; schiauta 19: 27; schut 53; schiptu och sciptu 28: 6; scyn 28: 3; sekr sic 3: 2; rychta och rycta 21: 2; verc 6: 4; fich 44, ficch 37 pr, fic S: 2, ficc S: 4 bis; croch 49; pascha 54; gutniscr 15: 1, ogutnischir (= -schr) 14: 4, gutniskir (= -skr) 14: 3. — Som man af exemplen finner, brukas sch öfverallt omvexlande med sc, sk både framför hårda och mjuka vokaler och i slutljudet. Säves förmodan (se Sv. fornminnesföreningens Tidskrift II 125), att sch i GL. skulle kunna hafva någon annan betydelse än den af hårdt sk, saknar således stöd i handskriftens bruk (jfr. Rydq. IV 305 f.).

I ändelsen -likr har fgutn., öfverensstämmande med fsv., k för fno. g (fno. -legr, -ligr, Rydq. IV 267): laglicum forfallum, laglica (adv., jfr. fno. lǫgligr) S: 6; iemlica (fno. jafnliga) S: 2, almennilica (adv. jfr. fno. almęnniligr) S: 4, steþilica S: 5. Att k är det ursprungliga, visar en jemförelse med beslägtade språk; jfr. got. adverbialändelsen -leikos (i alja-leikos) och fht. adjektifändelsen -lîh, -lîch, genom konsonantförskjutning för -lik (tagalîh, tiurlîch).

§ 19.

  1. Gh, som föreställer det spirantiska g-ljudet, förekommer i GL. hufvudsakligen i samma tillfällen som i fsv., nämligen efter vokaler samt efter l och r (Rydq. IV 259 f) t. ex. dagh 6: 5, lagha 11 pr., mannhelgh 8 rubr., helghan dagh 6: 4, helghastir 8: 2, torghi (dat. af torgh) 6: 2, huerghi 8: 1, burghan 65. Emellertid har handskriften i de angifna fallen vida oftare blott g än gh, t. ex. dag 1, laga 12 pr, mannhelg 8 pr, helgan dagh 6 pr, sargar 8 pr, och särskildt förekommer intet exempel på gh med följande konsonant: segþi S: 1, legþis S: 3, legþu 2: 2, segt 26: 1,[2] legt 25 pr, siglandi S: 6.

    I gutniska runinskrifter, som äro ungefär samtidiga med GL. eller yngre, betecknas detta ljud nästan alltid med h (jfr. Rydq. IV p. 262)[3], och på detta bruk finna vi också ett exempel i GL.: gangdahar 8 pr.

    2. [ 36 ]
  2. H har i GL. liksom i fsv. bortfallit i ordens början framför l, n, r,

    t. ex. laupa 3: 3, fno. hlǫupa; nakki 19: 12, fno. hnakki; nykkia 19: 27, fno. hnykkja; rinda 8 pr, fno. hrinda. I en äldre redaktion af lagen har detta h ännu qvarstått, såsom man finner af uttrycken: hels eþa (h)nacca 19: 12, (h)nycchir eþa (h)rindr 8 pr, i hvilka en uppenbarligen åsyftad alliteration egt rum. — Såsom begynnelsebokstaf i andra ledet af en sammansättning har också h bortfallit: Farþeim 13 pr, Farþaim S: 4 för Farþhaim, Hainaim S: 3 för Hainhaim (Jfr. Wimmer Fno. Forml. § 24 e. anm.). Exempel på utlemning af h framför vokal i enkla ords början äro: umbla 3: 4 för humbla (så B.), af afreki 49 rubr. för hafreki (så B.), se Rydq. IV pag. 401.[4] Deremot är h origtigt tillagdt i hen för en 2: 2, huerk för verk 56 pr (jfr. Rydq. IV

    439) och förmodligen också i hetningar S: 5.[5]


§ 20.

T svarar i GL. i allmänhet till fno. t, men till fno. d i tiunt och tiunta 3: 1, fno. (och fsv.) tíund och tíunda. Vidare har GL. t för fno. ð och d i præt. af svaga verb, hvilkas stam i inf. slutar på rð (rþ) eller nd: lausgyrir 37 pr, tva linda gyrta 20: 2 (fno. gyrða, gyrða, gyrðr); garþr giertr 26: 3, garþ laggiertan 25: 6 (fno. gęrða, gęrða, gęrðr); sentu S: 2 och 5, fno. sendu (af sęnda, sęnda, sęndr); daila varþr lent S: 5 (fno. lęnd, partic. præt. af lęnda, lęnda, lendr). Någon præteritiform på d eller þ af ett dylikt verb förekommer icke i GL., ty wendus S: 5, som Schlyter GL. pag. 303 hänför till verbet venda, måste hänföras till ett fgutn. venia, fno. vęnja.[6] I fno. sammanfaller [ 37 ]stammen i præs. och præt. af dessa verb, och att de i gutniskan antagit t i præt., beror derpå, att språksinnet kräft, att i de ifrågavarande verben liksom i alla andra svaga verb præt. genom särskildt tempustecken utmärktes från præsens. I nyisl. tyckas (af uppgifterna i Oxf. att döma) verb, hvilkas stam slutar på nd eller rð, temligen allmänt bilda præt. på -ti (se Oxf. verben: bęnda, kynda, hirða, virða), och exempel härpå träffas sporadiskt äfven i det äldre språket (se Hervararsaga, Bugges upplaga pag. 289 not.).

I fno. öfvergå i præt, och imperat. af de starka verben nd till (*nt och) tt, ld til lt. Exempel på liknande öfvergångar i GL. äro. bint 17: 1 (imperat. af binda), fno. bitt (af *bint, jfr. § 29), galt 28: 6, fno. galt, præt. af gjalda (gelt och geld Add. 4, fno. gjalt och gjald, imperat. af gjalda). Jemför Wimmer Fno. Forml. § 22 A, a saint Rydq. IV 285.


§ 21.

D förekommer i GL. 1:o i ordens framljud; 2:o efter l, m, n, t. ex. feldr 31,[7] droymdi S: 1, brendu S: 4; 3:o efter föregående lång vokal, då det svarar till fno. dd: raid, reida 3: 1, fno. ręidd, ręidda; noyd 22, fno. nøydd; stridu S: 2, fno. stríddu; lydu S: 4, fno. hlýddu; ofydum S: 1, fno. úfǿddum (se § 16 mom. 2)[8]; 4:o i fördubbling dd efter en kort vokal: baddus, fno. bęiddusk, præt. af bęiðask (se § 16 mom. 2); steddum S: 5 (i handskriften felskrifvet steþdum, fno. stǫddum, dat. sing. mask. part. præt. af stęðja, stadda, staddr).

Anmärkningsvärdt är det andra d i dydir 20: 1 bis och dydrum S: 1[9], pluralformer till dotir, hvars vanliga pluralform i GL. är nt. acc. dytrir, dat. dytrum. Dydir står säkerligen för dytir (med hjelpvokal), dytr, äldre form än dytrir, svarande till fno. dǿtr; och det felaktiga skrifsättet dydir, dydrum med d för dytir (dytr), dytrum med t har förmodligen sin grund i en dunkel [ 38 ]uppfattning hos afskrifvaren af det rätta ljudets beskaffenhet, i det att t i mid- och slutljudet haft ett mindre skarpt uttal än i framljudet, haft ett uttal som något närmat sig d.[10]


§ 22.

Þ förekommer i GL. i ordens framljud samt efter f, g och r, t. ex. troþu S: 1, hafþi 3: 3, legþu 2: 2, garþ 16: 2. I framljudet har uttalet varit som fno. þ, i mid- och slutljudet som fno. ð. Säves förmodan (Urk. pag. IV), att þ i GL. skulle föreställa samma ljud (fno. þ) i orden þula, broþir och bruþ kan omöjligt vara rigtig. Äfven de äldsta isl. handskrifterna bruka blott þ, och intet ð (Rydq. IV p. 290), men att både i dessa och i GL. þ i mid- och slutljudet föreställer uttalet ð, och icke tenuis þ, framgår deraf, att det i nyssnämnda lägen ersätter icke blott urgermaniskt þ, utan också urgermaniskt d. Jemför: fgutn. biþia 1, fno. biðja, got. bidjan, fht. bittan (ποϑέω); fgutn. biþa 24 pr, fno. bíða, got. beidan, fht. bîtan (πείϑω); fgutn. auþin 28: 7, fno. ǫuðinn, agsax. eáden, fsax. ôdan. Urgermaniskt d är i mid- och slutljudet upprätthållet allenast efter l, m, n, men för öfrigt hafva d och þ öfverallt i mid- och slutljudet sammansmält till ett ljud, och detta ljud kan naturligtvis icke vara något annat än ð, då en öfvergång från d till (tenuis) þ är otänkbar (jfr. Holtzmann, altd. Grammatik p. 114 f), och förloppet har utan tvifvel varit det, att först þ försvagats till ð, hvarpå detta framkallade öfvergången från d till ð. Redan i den yngre jernåldern är denna förändring, hvarigenom þ och d i mid- och slutljudet sammansmälte till ð, fullbordad, ty i runinskrifter från denna tid finna vi þ för äldre d i mid- och slutljudet t. ex. baþ och faþur d. ä. bað och faður, got. bad, fadar, på den större Jællingestenen från 900-talet[11]. Se Wimmer: ”Den såkaldte Jællingekredses runstene,” i ”Opuscula philologica ad J. N. Madvigium.”

[ 39 ]I yngre gutn. runinskrifter finnes ofta h för þ uti pron. þissi, fno. þessi, t. ex. Säve Urk. N:o 126 hinna stain, N:o 145 stan hina, N:o 58 stain hisan, och i nygutniskan heter detta pronomen hissen, issen, neutr. hittä, ittä (Rydq. IV p. 299). Redan i GI.. har man två exempel på denna öfvergång: hitta 62 rubr. och kap. 59 (enl. Schlyter GL. pag. 88 not. 22).[12]

Anm. I GL. förekommer ibland þ i st. f. t: þa 19: 13, þolff 60, viþnum 18 pr, maþnaþi 6: 2, för ta (fno. tá, pl. tę́r), tolf, vitnum, matnaþi (Schlyter GL. p. III). Jemför maisþeri för maisteri Säve Runurkund. N:o 3.[13] Omvändt har handskriften också några gånger t för þ = fno. ð: noytgat 16: 2, oratlica 24: 4, gullat 65, för noyþgat, oraþlica, gullaþ (fno. gullhlað). Ett par gånger träffas också þ felaktigt för g (gh): siþri S: 2 för sigri, hoyþri S: 5 för hoygri.


§ 23.

  1. F förekommer i GL. i fram-, mid- och slutljudet. I framljudet har det uttalats som tenuis-spirant, och samma uttal har det förmodligen haft i ljudförbindelsen ft, som någon gång förekommer i st. f. det allmänna pt: aftun 8 pr,. utgiftir S: 2, giftir 20: 1 (præs. af verbet gifta, som eljes alltid i GL. skrifves med pt t. ex. 20: 4, 5 och 6 m. fl. st.), halft 49, haft 44 af hafa, men hapt 42, oaktadt t hör till flexionen och stammen har f. Men för öfrigt har f i mid- och slutljudet förvisso haft samma uttal, som man antager att f haft i mid- och slutljudet i fno., d. v. s. som labiodental media, och likasom i gamla isl. handskrifter i midljudet v (u) stundom tecknas för f, så finna vi exempel härpå äfven i GL.: haua 6: 1, hauandi 22, aruj 19: 35, calua 23: 4, awair S: 2, olauir S: 3 qvater.[14]

    Det gamla språket egde tre spirantiska läppljud, nämligen 1:o en labiodental tenuis i ordens framljud (t. ex. fno. faðir); 2:o en bilabial media likaledes i ordens framljud samt i midljudet af s. k. v-afledningar (t. ex. fno. verða, hǫggva), samt 3:o ett ljud, som låg midt emellan dessa, en labiodental media i ordens mid- och slutljud t. ex. hafa, gaf. Då f var tecken för det första af [ 40 ]dessa ljud och v för det andra, så erbjöd det latinska alfabetet intet tecken för det tredje, och härpå beror det vacklande skrifsättet i våra äldsta urkunder: hafa, hava, hafva. I fv har man förenat tecknen för två närbeslägtade ljud, för att dermed uttrycka ett mellanliggande tredje. Teckningen fh i GL. i orden nefha 8 pr, laifha 64, alfha S: 2 bör sannolikt också betraktas som ett försök att utmärka det ljud, som f brukade hafva i midljudet, från det, samma tecken föreställde i framljudet (Jfr. Rydq. IV p. 241 ff, Wimmer Fno. Forml. § 4, mom. 4 med anm., samt Jessen i T. f. F. og P. III p. 320).[15]

  2. Ljudförbindelsen fn finner man i GL. i följande ord: cufnar 18: 1, rofnacr 48 ter,[16] stefna (subst. fem.) 31, 32, 39, (verb) 39, men stemna med mn 32 bis, S: 6, och till mn har fn öfverallt annars i GL. öfvergått: limnar 20: 5 (fno. lifnar), iemnir 16: 1 (fno. jafnir), emnum 20: 14 (fno. ęfnum, dat. pl. af ęfni), hamn S: 3 (fno. hǫfn). Framför konsonant bortfaller alltid n ur mn, vare sig konsonanten tillhör samma ord eller blott andra ledet af en sammansättning t. ex. nemdamaþr S: 6, iemt 19: 37, iemgut och iemdyr 19: 33 (Rydq. IV 250).


§ 24.

  1. V förekommer, såsom redan är antydt, i ordens framljud (r, hr, kr (qv), sv, fv) samt i midljudet af s. k. v-afledningar. I sin sistnämnda egenskap, såsom afledningsljud, har v i GL. bibehållit sig endast i ett par enstaka former, nämligen: stinqva 23: 3,[17] got. stiggan, fno. støkkva, fsv. stiunka (se § 13), samt part. præt. haggvin 19: 24 och 32. Inf. af sistnämnda verb heter i GL. hagga 20:15 utan v (fno. hǫggva, hǫggvinn), och likaledes träffas utan v: gera [ 41 ](giera, giara), fno. gørva (gjǫrva), och bland nomina: mieli 6: 2, fno. mjǫlvi (dat. af mjǫl); smieri 6: 2, fno. smjǫrvi (dat. af smjǫr). I adj. gar, stam *garva (fno. gǫrr, acc. m. gǫrvan), har v förmodligen blifvit assimileradt med det föreg. r, ty på annat sätt synes man icke kunna förklara, att ordet ständigt i de tvåstafviga formerna tecknas med rr: garran (acc. sing. m.) 25 pr, garra (acc. sing. fem.) 3 pr, garrum (dat. pl.) 53, fno. gǫrvan, gǫrva, gǫr(v)um. Jfr Rydq. IV 412.
  2. I framljudet behandlas v såsom i de andra nord, dialekterna,[18] undantagandes framför r, ty under det att fsv. i allmänhet bevarat v framför r, men fno. regelbundet bortkastar det, så har v framför r i gutn. dels bortfallit, dels förvandlats till b; exempel på det förra äro i GL. raiþi 8 pr, fno. ręiði, fsv. vreþe; reka 28 pr, 36: 1, S: 1 och 6, fno. reka, fsv. vræka; rangr 36 pr, fno. ręngr (för *vręngr, sing. rǫng, se Oxf. p. 508). På öfvergången från vr till br har man i GL. allenast ett exempel: briska (briscapus) S: 4, föröka, ett för fgutn. egendomligt verb, som Säve rigtigt sammanställer med got. gavrisqan (se Urk. pag. XXVII samt St. V. p. 7 f.). Men från nygutn. anför Säve (Urk. a. st.) såsom exempel på ord med br för vr: bräida, fno. ríða, fsv. vriþa; brala, sv. vråla, samt brak eller rak, sv. vrak.[19] Hos Rietz finner man angifna såsom nygutn. former både bräkä (p. 62) och räka (pag. 551). GL. har, såsom nyss är nämndt, blott reka.[20]


§ 25.

Halfvokalen i (j) behandlas såsom afledningsljud i GL. på samma sätt som i fno. (Wimmer Fno. Forml. § 24 C d) och är i allmänhet bevarad i de former, der den efter reglerna bör framträda, t. ex. byriar S: 6, fno. byrjar, gt. sing. af byrr; merkium 25: 5, dat. pl. af merki; miþian dagh 31 o. s. v. Dock har halfvokalen emot reglen blifvit bortkastad i nauþsinar 6: 1 (B. [ 42 ]naudsynar), fno. nǫuðsynjar, nt. pl. af nǫuðsyn, och osinum, fno. úsynjum (se pag. 15). Efter y skrifves i GL. intet i, förmodligen emedan halfvokalen icke på ett nog märkbart sätt förmådde göra sig hörbar i uttalet efter detta ljud: Visbyar 45: 1 (jfr. fno. bǿjar, gt. sing. af bǿr), flyandi S: 3, fno. flýjandi. Dock skrifves husfroyia med i efter oy 36: 1, fno. húsfrøyja.


§ 26.

Konsonantinskjutning eger i GL. rum, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bruket i fsv., i följande fall:

  1. d inskjutes mellan ll och r samt nn och r: scieldr 19: 8, fno. skellr, præs. af skella; faldir (för faldr § 30) 20: 15, fno. fęllr, præs. af falla; aldra 9 rubr., fno. allra, gt. pl. af allr; vindr 4, fno. vinnr eller viðr, præs. af vinna; sandr 4, fno. sannr eller saðr; andrar 8: 2, andrum 25: 3, andru 19: 23, fno. aðrar, ǫðrum, ǫðru, af annarr; mandr, fno. maðr (mannr). I de två sistnämnda orden vexlar ndr med þr i GL.: aþrir 28: 5, aþrar 2: 2, aþrum 25: 5 o. s. v.; mandr läses enligt Säve (Urk. p. 61) i GL. 40 ggr, men maþr 54 ggr.[21]
  2. b inskjutes regelbundet mellan m och r: draumbr S: 1; sembr S: 6, fno. sęmr, præs. af sęmja; hambri 8 pr., fno. hamri, dat. sing. af hamarr. Vidare är b inskjutet mellan m och l uti umbla 3: 4 (B. humbla), fno. humli; deremot þumlingr 19: 10, gamlar 20: 14 utan inskjutet b (jfr. Säve Urk. p. XXIII[22] och Rydq. IV 230).
  3. p inskjutes mellan m och t; sempt sic (þitta ir oc sempt sic) 31, fno. samzk (af sęmjask). Denna fullständigare form förekommer emellertid blott på det anförda stället; annars heter det alltid semp sic (eller sammanskrifvet sempsic), med bibehållande af det inskjutna p, men med bortkastande af det till flexionen hörande t: se 24: 4, 52, 53 m. fl st.

Alla de nu omtalade slagen af konsonantinskjutning hafva fgutn. och fsv. [ 43 ]gemensamma, deremot har man i GL. intet. exempel på den inskjutning af p mellan m och n, som ofta eger rum i fsv.; man har i GL. blott hemna och nemna, fsv. hæmpna och hæmna, næmpna och næmna (Rydq. IV 316).


§ 27.

I GL. förekommer ofta i ordens slut ett n, som icke har någon motsvarighet i fno. Detta n kan dels vara ursprungligt, dels ett senare, oorganiskt tillägg. Af förra slaget anser jag n vara uti verbens tredje person plur. i konj., som i GL. städse ändas på -in (pass. -ins),[23] samt i de neutrala pluralformerna augun och oyrun, fno. ǫugu och øyru. I præp. fran (3: 3, 13 pr. m. fl. st.) synes n ersätta ett äldre m, som i fno. frá spårlöst försvunnit (se Rydq. IV 28). Ett senare tillagdt, oorganiskt n träffas ofta i tvåstafviga ord på -i, der n måhända blifvit vidhängdt blott i analogi med de talrika konjunktifformerna på -in. På detta sätt uppfattar jag n i komparativerna, hvilka i GL. merendels ändas på -in, när intet substantif omedelbart följer, t. ex. gierir maþr manni sar, att eþa flairin 19 pr.; uela tueir um eþa flairin 14: 1; en þair hafa bol flairin 28: 8; rekendr sein ai lengrin 36: 1; sacar engar ma siettungr sykia hoyrin 31.[24] När deremot komparativen står såsom attribut framför sitt substantif, antager han aldrig n, t. ex. flairi hag 19: 37; flairi garþa 20: 6, 50; flairj rikir menn S: 3; hoygri lag 32. Ett parasitiskt n träffas i GL. ytterligare i följande ord: oqueþinsvitr 17: 4, oqueþinsorþ 39, [ 44 ]jfr. fno. ákvę́ðisorð; oloyfins 26: 7, men oloyfis 35, 56 pr; huergin 64, men huergi 8: 1, 24: 4, 36: 2; þaigin, för þoygin (B. thoyghin), 20: 7, men þoygi 20: 15, 28: 7.


§ 28.

  1. Konsonantutstötning eger stundom rum i GL. till undvikande af hårda konsonantmöten: crisnu 1 för kristnu (af kristna, fno. kristni), men gt. sing. cristnur S: 4; crisna S: 4 för kristna (gt. plur. af adj. kristin samt præs. inf.), men i samma kapitel: cristna siþi, cristnum landum, cristnir; syscana 24: 5 bis, för systkana; byrslufulk 56, för byrgslufulk (af byrgsla, af verbet byrgia). Vidare är r ett par gånger utstött ur fyrsti (fno. fyrstr, den obest. formen af detta ord brukas icke i GL.): fysti 25 pr, fystu 32 (jfr. Säve Urk. p. XXIX). I atr, fno. aptr, är p utstött förmodligen med den föregående vokalens förlängning, liksom i sv. åter (se Rydq. IV pag. 344).[25]
  2. Konsonantomflyttning. När man i GL. 25: 6 läser gaþr för garþ, så har detta beteckningssätt sannolikt ingen betydelse för uttalet, utan är blott ett skriffel. För ett blott skriffel anser jag också haflt för halft 23 pr. Deremot torde bokstafsomflyttningen beteckna en verklig ljudomflyttning i följande fall, som ega motsvarighet i fsv. och fno. handskrifter (se Rydq. IV p. 454 och Bugges upplaga af Sæmundar Edda pag. 419): sonch för sochn (så B.) 6: 1, silgdu för sigldu (af sigla) S: 4, elpti för efldi (af efla)[26] S: 1. I kap. 43: ”cumbr fastr weþur ocliptr til manz, þa taki ertaug firi hepta launs; kennjs hann ai atr, þa taki so launs sum firi annur lamb” är, enligt hvad prof. Bugge visat, launs icke skriffel för laun, utan står genom omflyttning af sn till ns för lausn, fsv. lösn. Se T. f. F. og P. Ny Række III p. 265 f.


§ 29.

Assimilation.

  1. Ett af de mest utmärkande drag, hvarigenom fsv. skiljer sig från fno., är, att assimilation af nk och nt till kk och tt eger rum i ett [ 45 ]jemförelsevis ringa antal af ord i det förra spåket, medan den är nästan fullständigt genomförd i fno. I denna punkt öfverensstämmer fgutn. med fsv. Assimilation af nt till tt förekommer i GL. i ordet vittr, hvilken form dock träffas blott på två ställen: acc. sing. vittr S: 6, gt. pl. vittra 17 pr; den vanliga formen är vintr, utan assimilation (se 2: 3, 6: 5, 17: 2, m. fl. st.); fsv. har också både vitter och vinter (Rydq. II p. 168); fno. vetr (för vettr, vittr). Vidare qvarstår nt i klinta S: 4 (se pag. 14 not. 2), fsv. klinter (Rydq. III 100), fno. klettr, samt i imperat. bint af binda (se pag. 37), fno. bitt (fsv. har förmodligen liksom fgutn. haft bint, jfr. fsv. bant, fno. batt, præt. af binda, Rydq. IV p. 343). Kk för ursprungligt nk finner man i GL. uti þykkia 8: 1, fsv. þykkia, fno. þykkja, got. þugkjan; drikka 24 pr, fsv. drikka, fno. drekka, got. drigkan; drykkia (subst. fem.) 4, fsv. drykkia (Rydq. II 224), fno. drykkja. Men oftast qvarstår nk här såsom i fsv.: ankul 23: 4, fsv. ankul, fno. ǫkkla; enkia 20: 5, fsv. ænkia, fno. ękkja; sinqva (sanc S: 1, sinker Add. 5: 2), fsv. siunka, fno. søkkva; stingva 23: 3, fsv. stiunka, fno. støkkva, got. stiggan; druncna 20: 11, fsv. drunkna eller drukkna (Rydq. I 191), fno. drukna. Ett ord, som i fsv. har assimilation af nk till kk, har i fgutn. bevarat nk: þunki 19: 28, fsv. þukki eller þokki (Schlyters lexikon pag. 753), fno. þokki.
  2. I fno. öfvergå efter långa vokaler samt i afledningsändelser lr och nr till ll och nn. Förmodligen har denna assimilation i samma utsträckning funnits också i fgutn., men i GL. göres skilnad mellan de former, som i fno. sluta på ll och nn, och den, som sluta på enkel konsonant, endast då, när den föreg. vokalen blifvit förkortad (ann för ainn, § 16). Vi finna visserligen nt. sing. þrell 16: 2, 19: 37 bis, svarande till fno. þrę́ll, men också acc. þrell 16: 2, svarande till fno. þrę́l, och vanligen heter både nt. och acc. þrel; nt. þrel 6: 5, 16: 2 bis, 19: 37 bis, acc. þrel 8 pr. Vidare träffa vi lykil (nt. sing.) 36: 1, fno. lykill; axul (nt. sing.) 26: 7, fno. ǫxull, jfr. acc. ancul 23: 4; gamal (nt. sing. m.) 60, fno. gamall; schin 19: 7, fno. skínn (præs. af skína); drotin (nt. sing.) 2: 3, fno. dróttinn.[27] — I fno. eger också stundom assimilation rum af lr till ll efter korta vokaler, nämligen i præs. sing. af starka och svaga verb: 2 och 3 sing. præs. af fno. stela kan heta både stelr och stell (jfr. Wimmer [ 46 ]Fno. Forml. § 108, a). I GL. ändas dylika præsensformer på l eller l, hvilket senare dock mycket väl kan stå för enkelt l: stiel 38 qvater, af stiela, fno. stela; sell 20: 13, sel 28: 5 bis, af selia, fno. sęlja; dyl 39 pr., af dylia, fno. dylja; hyll 62, hyl 19: 6, af hylia, fno. hylja; schil 32, af schilia, fno. skilja.
  3. En tillfällig assimilation, föranledd af sträfvan efter beqvämare uttal, träffar man i GL. i följande ord: laigulenningar (jfr. följ. §) för laigulendingr 3: 2, men utlendingr 28: 6; missumar för miþsumar S: 6, men miþssuumar 9; bryllaup 24 rubr. och pr. ter, men bryþlaupum index 24. Staggaþan för staþgapan S: 2 är väl, såsom också Rydq. (IV 340) förmodar, blott skriffel.


§ 30.

Hjelpvokal. När ett i ordets slut ståender omedelbart föregås af en konsonant, brukas i GL. i allmänhet intet tecken till uttryekande af det hjelpljud, som hörts emellan och den föregående konsonanten. Det skrifves här såsom i de äldsta fno.-isl. handskrifterna: maþr, markr (fno. męrkr), lerþr (fno. lę́rðr af lę́ra), verþr (af verþa), giefr, liggr o. s. v. alla exemplen hemtade från kap. 2. Dock är detta hjelpljud stundom betecknadt i GL. och då vanligen med i t. ex. laiþingir S: 6, fingir 19: 10 och 32, myþir (fno. mǿðr, dat. s. af móðir) 20: 15, sandir för sandr 26: 9, (fno. sannr, saðr), vindir för vindr 22 (fno. vinnr, viðr, præs. af vinna), faldir för faldr 20: 15 (præs. af falla), slitir och slitr (præs. af slita) 23: 1, viþir för viþr (præp.) 7 pr. o. s. v. Två gånger är a användt som hjelpljud: laigulenningar (nt. sing.) 3: 2 och laupar 9, fno. hløypr (præs. af hlǫupa), och likaledes två gånger u: i kunungur S: 1 och fielkunnugur S: 2, der u tydligen är framkalladt af u i de föregående stafvelserna.

Här bör också omtalas den egenheten i handskriften af GL., att i ändelserna -ar och -ir vokalen ibland är uteleminad, både i nomina och verb. Sålunda står varþr för varþar 18: 1 (fno. varðar, gt. af vǫrðr) och 16:2 (præsens af verbet varþa); callr för callar och moþr för moþir 2: 2; setr för setir (fno. sę́ttir, subst. mask.) 26 pr; lestr för lestir (nmt. plur. mask. partic. af verbet lesta) 19: 18; vaitr för vaitir (præs. sing. af vaita) 11 pr. bis; laifr för laifir (præs. sing. af laifa) 35: 1 m. fl.



  1. ↑ Här böra vi också påpeka teckningen gs för kks uti drigs för drikks 24 pr ; jfr. licsvitni och ligsvitni 25 pr.
  2. ↑ En enstaka gång skrifves c för g (eller gh?) framför t: sect för segt 20: 14; jfr. Wimmer Fno. Forml. § 5 b. anm.
  3. ↑ Gotländsk Runkalender, Liljegren pag. 270 dahr, ahnes, p. 271 dahs, ladih, p. 282 marh, fiauratihi, tiuhu, p. 284 fiuhur; Säve Runurkunder N:o 7 och 104 helhu, N:o 26 bierhi, N:o 81 berhi, N:o 144 burh, N:o 153 hahal o. s. v. Deremot skrifves detta ljud med blott g på N:o 82 (hilgi) och 84 (biergi), hvilka af Säve räknas till de äldsta inskrifterna på Gotland (se Gutn. Urk. pag. XXXV). N:o 28 skrifves aghnabo med gh.
  4. ↑ Efter t förekommer i GL. ofta ett såsom det synes alldeles öfverflödigt h tillagdt: huathci, standith 4, brutith, eth (ὁτι) 8: 1, luth 8: 2, m. fl. jfr. Schlyter GL. p. III. Deremot står sannolikt icke betydelselöst efter f i orden: nefha 8 pr, laifha 64, alfha S: 2, då det här helt visst tjenar till att beteckna ett modifieradt uttal af konsonanten f.
  5. ↑ ”Hetningar eþa dailumal,” der Prof. Bugge för hetningar läser etningar, som han härleder af fno. verbet etja och öfversätter med: ”heftige Stridigheder.” Se T. f. F. og P. Ny Række III p. 263.
  6. ↑ ”Siþan en gutar wendus wiþr cristindom, þa sentu þair sendibuþa” cet, hvilket bör öfversättas: ”sedermera, när Gutarne vande sig vid (Schlyter: omvände sig till) kristendomen, så sände de” cet. Præp. viþr passar icke vid vęnda, men är deremot den vanliga præp, vid vęnja. Om formen wendus, fno. vǫndusk, se pag. 12. (W).
  7. ↑ Konsonanten d synes hafva bortfallit efter l eller har kanske assimilerats med detta uti ordet val 6: 1 (maþr sum kirchiusocninnar a wal) och S: 6 (þa hafa Gutar wal um at fara). Säve skrifver i sin normaliserade text på begge ställena vald för handskriftens val. Jfr. sielfsvald 13: 1.
  8. ↑ Säve skrifver felaktigt i sin normaliserade text: raiþ, raiþa, noyþ, striþu, lyþu, ofyþum. Se dansk Antiqv. Tidskr. 1858—60 p. 268. — En gång förekommer d i haudskriften i st. f. þ: nämligen bygdu (d. sing. neutr. part. præt.) 1, för bygþu. Jfr. bygþus (3 pl. præt.) S: 1 ter.
  9. ↑ 20: 1 "Doyr suninn oc laifr dydir (B. dytrir) eptir sic.—þa schiptiu dydir (B. dytir) oc sunna dytrir (det senare ändradt från dydir). — S: 1. Þair blotaþu synnum oc dydrum sinum.
  10. ↑ Säve skrifver i sin normaliserade text dytrir för handskriftens dydir; rigtigare hade varit, att han ändrat dydir till dytr, ty denna äldre och kortare form förekommer, skrifven dyfir, ännu på ett ställe i den yngre handskriften B., se föreg. not.
  11. ↑ Ett faktiskt bevis derför, att gutniskan haft ljudet ð har man i en gutnisk runinskrift, som är publicerad af Säve i ANO 1852 tab. VI b och pag. 217 (= Urkundernas N:o 104): ᛁᚢᛆᚿ ᛬ ᛁ ᛬ ᚵᚱᛂᚿᛁᚢᛘ ᛬ ᚵᛆᚠ ᛬ ᚦᛁᛋᛆ ᛬ ᚴᚱᚢᚾᚾᚢ ᛬ ᚵᚢᚧᛁ ᛬ ᚯᚴ ᛬ ᚢᛆᚱᛁ ᛬ ᚠᚱᚱ. — — —
    Här skiljes mellan ᚦ = fno. þ i ᚦᛁᛋᛆ (þisa) och ᚧ = fno. ð i ᚵᚢᚧᛁ (guði). Säve återgifver felaktigt i Urkunderna pag. 56 ᚧ med d; ty d återgifves i runinskrifter med stunget ᛏ. (W).
  12. ↑ När Säve Urk. pag. VIII säger, att hitta förekommer först i öfverskriften till kap. 62, och icke i de föreg. äldre kap., så har han förbisett, att Schlyter insatt i kap. 59 þitta (efter Thitta i B.) för Hitta, som läses i handskr. A.
  13. ↑ GL. har þ för fno. t uti det främmande ordet skarlaþ 24: 2, 65, fno. skarlat.
  14. ↑ I Olauir står u (= v) egentligen i slutljudet, då i är blott hjelpvokal (fno. Oláfr). Exemplet är intressant, emedan det tyckes visa, att, då man undvek att teckna v för f i slutljudet, sådant hade sin grund endast i en grafisk egenhet. Man tecknade v för f endast framför vokal. I fsv. handskrifter tecknas (efter Rydq. IV p. 240) arver, þiuver, men arf, þiufrin.
  15. ↑ Det germ. urspråket egde bland sina spiranter ingen labiodental media, utan denna har i norden uppstått genom sammansmältning af f och b, likasom ð genom sammansmältning af ljuden þ och d. och den förra öfvergången är lika gammal som den senare. På större Bækkestenen och Læborgstenen, hvilka äro ungefär samtidiga med den större Jællingestenen, läses Rafnuka och Hrafnuka, d. ä. Hrafnunga, i hvilket f står för äldre b: Hrafnunga af Hrafn, äldre *Hrabn (jfr. Harabanaʀ på Warnumstenen). När vi i en annan runinskrift från samma tid, på den mindre Bækkestenen, läsa Hribna med b i midljudet, så bevisar detta icke, att b ännu kunde stå qvar i midljudet, utan blott, att man vacklat i valet af tecken (f och b) för ett ljud, för hvilket man intet särskildt tecken egde.
  16. ↑ I rofnacr hör n till flexionen, då rofn- står för rofna, gt. plur. af rofa.
  17. ↑ Af stinqva kan man sluta till en inf. sinqva, hvars præt. sanc förekommer S: 1. Deremot får man för singis och sings 24 pr. sannolikt antaga en inf. singa, hade inf. ännu hetat singva, hade väl præs. konj. ock haft och hetat singvis. Nygutn. har singa, sinka, stinka, Säve St. V. pp. 17—19.
  18. ↑ Det har bortfallit framför vissa vokaler: op, ypa 36: 2, fno. óp, ǿpa, fsv. op, öpa, jfr. got. vopjan; orþu S: 4, fno. urðu, af verða. Med andra vokaler har det sammansmält till nya ljud: sufa, fno. sofa, af *svefa; kuma. fno. koma, af *kvema; hur för hvar, kufna för *kvafna (se pag. 16 not. 3), tyggia för triggia (pag. 20), þy för þvi (p. 15), so för sva, fno. svá (pag. 16 not. 3).
  19. ↑ Detta ord heter i GL., liksom i fno., rek, index. 49, kap. 49 bis.
  20. ↑ Br för vr förekommer också i en svensk dialekt, nämligen i Nerkesmålet, se G. Djurklou: ”Ur Nerikes Folkspråk och Folklif” pag. 7. Denna öfvergång från vr till br är ett bevis för det, vi här ofvan påstått, att v i det gamla språket varit bilabialt, och icke såsom i den moderna svenskan labiodentalt (se § 23).
  21. ↑ Troligtvis har ett eufoniskt d äfven inskjutits mellan ll och s samt nn och s, ty för dessa ljudförbindelser har GL. öfverallt lz och nz (om betydelsen af tecknet z se § 17): gulz 15 pr, 32, fno. gulls; falz 20: 14 för falls, fno. fęlsk, af fallask; alzvaldanda (för allsv.) 1; manz 2: 3, 36: 3 m. fl. st., fno. manns; banz 8: 1, gt. af bann. Äfven skrifves ett par gånger z efter enkelt n: senz (sui) 3: 3, venzl 4 (d. ä. *vę́nzl, af fno. vę́na). Jfr. Rydq. IV. 306.
  22. ↑ Enligt Säve a. st. skulle b äfven vara inskjutet i stumbli 25 pr. och 2; men i detta ord hör b utan tvifvel till sjelfva stammen, se Rydq. II 192.
  23. ↑ Exempel: symin (fno. sǿmi) 2: 2. gangin 6: 1, wirþin 10, flyin 13 pr, raþin 13: 5, fallin 17: 4, gingin (præt. konj. af ganga) 2: 2, warin (præt. konj. af vera) S: 1. scriþin (præt. konj. af skriþa) S: 1, mattin (fno. mę́tti af męga) S: 2, þorftin (af þorfa) S: 2, kallaþin S: 2, lyptins 31, loysins, wirþins, festins 63: 1. I exemplet: ”þa flyi land oc liggi huerium manni þriar marcr viþr sum hana hysir,” 2: 2 förekommer en konjunktifform på -i, hörande till ett pluralt subj. Men det bör observeras, att subj. marcr står efter præd., skildt från detsamma genom tre ord. Det är derför sannolikt, att skrifvaren kommit att sätta præd. (liggi) i sing., utan att tänka på att ett pluralt subj. marcr skulle följa. Om konjunktif på -in och pluralformerna augun, oyrun komma vi ytterligare att orda i formläran. Till denna uppskjuta vi också behandlingen af de i fgutn. förekommande pronominalformerna: engin (nt. sing. mask.), engun, þissun, hueriun, huilikin, þaun och beþin (fno. bę́ði).
  24. ↑ Komparativus på -in förekommer ytterligare på följ. ställen: þa tacr þann sum hoygstr ir oc ai flairin 12; en synir karls iru flairin 20: 1; varþa synir flairin eptir mann 20: 12; þa schulu ai flairin aca 24 pr.; iru bryþr flairin 28: 8. Komparativus på -i, utan att substantif omedelbart följer, förekommer i följande exempel: en flairi hafa garþ auman 25: 6, en þrel far flairi (se. hag) þan tu gin ainu 19: 37; sakir þar sum smeri ieru 8: 2; raiþcleþi oc raiþvengi schierins ai smeri 24: 3; biscup(s) sac j Gutlandi ier ai hoyþri (= hoygri) þan þriar marcr S: 5 sl.
  25. ↑ I ordet eluist S: 1 (þa war gutland so eluist at þet daghum sanc oc natum war uppi) eger en utstötning af två konsonanter rum, då eluist enligt prof. Bugges förklaring (se T. f. F. og P. Ny Række III p. 260 f) står i st. f. elvitskt, af ett adj. elvitskr, som prof. B. härleder af pronominalstammen *el, annan (lat. alius), och fgutn. vitr, fno. véttr, väsen; elvitskr = ”hjemsögt af fremmede Væsener d. e. hjemsögt af Troldskab."
  26. ↑ Af efldi skulle man närmast efter omsättningen erhållit ęlfdi, men då fd icke varit någon i språket bruklig ljudförbindelse, så har fd öfvergått till ft, som sedan såsom vanligt blifvit pt enligt § 23. Jfr. Rydq. I 107.
  27. ↑ Blott på ett ställe träffar man i GL. en ordform, som svarar till en fno. form med af sr uppkommet ss, nämligen nt. sing. mask. laus 44, fno. lǫuss, för *lǫusr. Ordet las, fno. láss, som förekommer i nmt. sing. 36: 1, 37: 1, har förmodligen i gutn. varit neutr. såsom man kan finna af exemplet Add. 5 pr.: thi at eyns et hus ella laas wari til brutit. Jfr. Rydq. II 33.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Forngutnisk_ljudlära/Konsonanter&oldid=543219”