Gotlands konsthistoria/Östergarn
| ← Gammalgarn |
|
Ganthem → |
| På Wikipedia finns en artikel om Östergarns kyrka. |
Östergarn.
Knappast ½ mil i nordost från Gammalgarn ligger Östergarn. Helt nära Gotlands mest storartade bergås går vägen på en bördig slättmark. Denna bergås, hvilken med mycket höga och tvärbranta klippväggar har en betydlig utsträckning åt söder och en ännu större åt nordost, innehåller ofantliga massor af petrifikater, hvadan många klippstycken genom vittring nedstörtat och ganska vida och djupa grottor tillkommit. Mot midten af och helt nära under samma bergås ligger Östergarn, som består af ett fyrkantigt skepp med ett likadant men mindre kor. Kyrkan är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 37.2 samt i vester och öster 39.4, har skråkantiga socklar. Å vestra och östra gafvelmuren synas tydliga spår efter hvalffötter. Äfven förmärkas lemmingar efter takhvalf i alla hörnen. Der måste således funnits en midtkolonn, hvilken uppburit fyra korshvalf. Betäckningen utgöres nu af ett tresidigt brädtak. Vid vestra gafvelmuren, som till stor del saknar socklar, har man ofelbart ärnat uppföra ett torn. Öfver vestra gafvelröstet står en takryttare, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.
En ingång på midten af vestra gafvelmuren har poster, som uppbära en tudorbåge. Enkla murhörn derutanför ha små hålkälade kransar och derpå en skarpkantig rundbåge. Å södra sidomuren mot vestra ändan är en ingång, hvars portal å hvarje sida har två smala kolonner mellan inre poster och yttre murhörn. Derutanför framstå fyrkantiga pilastrar. Baserne kapitälerne och kransarne äro till största delen förvittrade. På posterna murhörnen och pilastrarna hvila skarpkantiga rundbågar. De inre kolonnerne uppbära en rundstafvig rundbåge, men de yttre ha förlorat en sådan. Från pilastrarna uppstår ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister, hvilka äro skadade af vittring. Portalen består af slipad kalksten. Begge ingångarnas inre omfattningar äro snedsmygiga och lågrakspetsiga. Å södra sidomuren åt öster finnes ett enkelt smalt och mycket högt fönster, som är högspetsigt och trebladigt. Detta fönster har ut- och invändigt sneda smygar. Midt deremot å norra sidomuren märkes ett i sednare tid illa utvidgadt eller nyupptaget fönster med karm poster och bågar af trä. Triumfbågen är nära lika bred som koret samt hög och har lågspetsig betäckning.
Koret, som invändigt håller i söder och norr 23.4 samt i vester och öster 24.0, har liksom skeppet skråkantiga socklar. Betäckningen utgöres af ett korshvalf med spetsiga uppåtgående kappor. Nära vestra ändan af södra sidomuren är en ingång. Yttre omfattningen har poster, hvilka uppbära ett trebladigt dörrfält, hvars knoppar äro förstörda. Derutanför framskjuta två fyrkantiga pilastrar, som ha tunna hålkälade kransar och derpå en rundbåge samt deröfver ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister. Portalen, hvilken består af slipad kalksten, är i hög grad förstörd af vittring. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å östra sidan om ingången finnes ett smalt högt fönster med högspetsig och trebladig båge. Å altarväggen ses ett bredare fönster med karm och en lång- och två tvärposter samt bågar af trä. I detta fönster, hvars yttre omfattning är rakspetsig men inre lågspetsig, har förmodligen stått en midtpost, som uppburit båg- och rosverk. Begge fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. Under södra sidomurens fönster märkes en stor högspetsig sittnich. Å norra sidomuren är en illa upptagen ingång till en sakristia, hvilken i sednare tid tillkommit.
Från medeltiden finnes ingen uppgift på kyrkans ålder. Gammalgarn kallades under medeltiden Gamblagarn och Östergarn hette Nyagarn[1]. Detta tyckes visa, att en helgedom uppstått på det förra, innan någon byggdes på det sednare stället. Obestridligt är, att Östergarn med sina rundbågiga samt låg- och högspetsiga betäckningar röjer den sista medeltidens dåliga byggnadsstil. Så är triumfbågen lågspetsig nära rundbågig, och altarväggens fönster är nära lika lågspetsigt till det inre, men rakspetsigt till det yttre. Kyrkan har efter reformationen blifvit vandaliskt behandlad. Skeppets takhvalf ha för längre tid sedan blifvit nedrifna. Förmodligen ha skeppets sidomurar då blifvit något afbrutna och dess vestra gafvelröste till öfra delen afjemnadt för takryttarens uppbärande. Ingångarnas inre omfattningar ha å hörnen blifvit vårdslöst afrundade. Triumfbågen har mistat sina vederlagskransar och vid södra sidan blifvit på det skonslösaste sätt afhuggen och tillrundad å hörnen för predikstolstrappan, äfven något vid norra sidan för en bänk.
Ju mindre man förvärfvat sig teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet i byggnadsväg, ju benägnare är man att vandalisera. Det är isanning ej underligt, att härvarande altarbord och altartafla äro högst illa arbetade af trä och så idévidriga, att de ej förtjena någon skildring.
Då vi ansett oss vid beskrifning af detta liksom af andra byggnadsverk vara rentaf förpligtade att uttala vår mening, fägnar det oss rätt mycket att kunna här tillägga, det ställets nuvarande kyrkoherde A. L. Hauffman, så mycket mindre haft någon del i berörda förfuskning, som den tillkommit för längre tid sedan, och som han högligen beklagat ej allenast vanställande af Gotlands herrliga kyrkor utan äfven förstöring af detsammas märkvärdiga ruiner.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.