Gotlands konsthistoria/Ganthem
| ← Östergarn |
|
Dalhem → |
| På Wikipedia finns en artikel om Ganthems kyrka. |
Ganthem.
Vi återreste till Gammalgarn och derifrån den genaste vägen föga öfver 4 mil vesterut till Kräklingbo för att vidare komma 1 ¼ mil i nordvest till Ganthem. Ända från Gammalgarn till Ganthem genomfares en föga backig och nära skoglös bergsbygd. Sistnämnda kyrka har en hög belägenhet helt nära öfversta branten af den bergskedja, hvilken å sydöstra sidan begränsar den stora dalgången mellan Klinte- och Slitehamn.
Ganthem, som är annex till Dalhem, består af ett fyrkantigt skepp, ett likadant men mindre kor samt ett halfrundt utsprång i öster och ett nära fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 24.6 i vester och öster 28.1 och murtjocklek 4.0, har socklar, som bildas af en vanlig skråkant med en stor rundstaf derpå. I skeppet står en midtkolonn, hvilken uppbär fyra korshvalf. Grundstenen är hög och skråkantig, basen attisk med skyddsblad, kapitälet lågt och bukigt, kransen hålkälad. Skaftet, som håller i omkrets 7.1, består af dels hela dels halfva rundstycken utan slipning. Skiljebågarne, hvilka äro halfrunda och skarpkantiga samt 1.0 breda, uppstå från hålkälade dynstenar å sido- och gafvelmurarna. Kapporna äro rundbågiga och raka samt föga uppåtgående.
En ingång å södra sidomuren i midten af vestra hvalfafdelningen har följande anordning. I portalen står å hvarje sida en kolonn emellan inre poster och yttre murhörn. Posterne, som äro tunna, stå på hög tröskel. Baserne likna simpla uppnedvända kapitäler utan ringar. Begge skaften äro förstörda. Kapitälerne äro låga och bägarlika samt alldeles slätta. Kransar saknas. Posterne och murhörnen uppbära skarpkantiga, men kapitälerne en rundstafvig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. På östra sidan om och 0.7 ifrån närmaste murhörn är en fyrkantig kalksten infattad, hvilken håller blott 0.9 i hvarje sida. Å denna sten skådas inom en ram en bröstbild af en barhufvad man, som har långa mustascher och långt pipskägg och håller med båda händer en staf och blickar uppåt. Öfver ingången finnes ett smalt och högt fönster, hvilket har rundbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar och deremellan en tunn smal och rätvinklig karm. Å södra sidomuren märkes på midten af östra hvalfafdelningen ett illa utvidgadt fönster med karm samt lång- och tvärposter af trä. Östra gafvelmuren har en egen båge, som är något större än triumfbågen. Begge bågarne ha lika höga och skråkantiga dynstenar och rundbågiga betäckningar.
Koret, hvilket invändigt håller i söder och norr 18.7 i vester och öster 17.9 samt i murtjocklek 4.0, betäckes med ett korshvalf, som har rundbågiga och raka kappor. En skråkant och derpå en platt samt slutligen en rundstaf utgöra korets socklar, hvilka äro högre än skeppets. Koret har alldeles likadana gesimser som socklarnas platt och rundstaf, men uti omvänd ställning. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida en kolonn emellan poster och murhörn. Posterne ha förlorat sin tröskel och fått en sådan af trä. Kolonnerne bestå af fyrkantiga grundstenar, attiska baser med skyddsblad, jemntjocka skaft och bägarformiga kapitäler med hålkälade kransar. Posterne kolonnerne och murhörnen uppbära skarpkantiga rundbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Ett fönster på midten af södra sidomuren är på vanligt sätt utvidgadt. I norra sidomuren märkes ett rakslutet väggskåp åt vester och ett rakspetsigt åt öster.
Utsprånget, hvars inre bredd utgör 15.6, betäckes med ett halft kupolhvalf och har likadana socklar och gesimser som koret. Ett litet rundbågigt fönster åt öster är till det yttre och inre snedsmygigt och har en liten rätvinklig karm. Då intet fönster märkes åt nordost, torde det, som finnes at sydost, vara en nyare uppbrytning.
Med få undantag ha Gotlands kyrkor ansenlig höjd i jemförelse med deras bredd och längd. I Ganthem är skeppet, koret och utsprånget ovanligt höga.
Tornet, hvilket inrymmer tre afdelningar öfver hvarandra, har lika beskaffade och lika höga socklar som skeppet. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 21.0 i vester och öster 14.6 samt murtjocklek 4.7, betäckes med ett korshvalf, som har rundbågiga raka och uppåtgående kappor. På midten af vestra sidomuren är en temligen smal, men ansenligt hög ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida en smärt kolonn emellan breda poster och stora murhörn. Grundstenarne och baserne saknas. Skaften äro höga och jemntjocka, kapitälerne veckprydda och kransarne hålkälade. På posterna, hvilka haft en hög tröskel, men fått en låg sådan af trä, hvilar ett tvåbladigt dörrfält med en femflikig knopp i midten. Kolonnerne uppbära en rundstafvig och murhörnen en skarpkantig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen, som haller 12.8 i bredd, har ansenlig höjd och skråkantiga dynstenar samt halfrund betäckning. På midten af södra sidomuren ses ett litet smalt fönster, hvilket har mycket hög bröstning och till det yttre är rundbågigt med små, men till det inre rakslutet med stora smygar.
En raksluten ingång å norra sidomuren nära vestra ändan inleder till en trappa, som i nordöstra hörnet inför till andra afdelningen, hvilken har ovanlig höjd och betäckes med ett korshvalf, som liknar första afdelningens. På midten af vestra sidomuren ses en liten fyrbladig fönsterros och å södra en liten fyrkantig ljusöppning. Östra sidomuren har en bred högspetsig hjelpbåge. I andra afdelningen märkas många ankarbjelkar af furu, hvilka blifvit inlagda vid tornets byggnad.
I vestra sidomuren nära norra ändan finnes en raksluten ingång till en trappa, som inför i norra sidomuren och vid östra ändan inleder i tredje afdelningen. En raksluten ingång öppnar sig till ett bjelklag, hvaraf föga är öfrigt. Tredje afdelningen framter å hvarje sida två ovanligt stora gluggar. I hvarje glugg uppbär en midtkolonn tvenne små rundbågar. Baserne äro dels lika med bägarformiga och uppnedvända kapitäler, dels sådana utan ringar, dels alldeles runda och skråkantiga. Kapitälerne äro bägarlika och enkla, skaften smärta höga och jemntjocka. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Å hvarje sida ses ett röste med en tvådelad glugg. Midtkolonnerne äro i de åtta nedra gluggarna med undantag af en enda i behåll, men deremot äro alla midtkolonnerne i de fyra öfra gluggarna förstörda. Röstena ha blifvit något afstympade för att beqvämare uppföra en hög åttkantig spira.
Skeppet koret utsprånget och tornet äro samtidiga. Om byggnadens ålder finnes ingen underrättelse från medeltiden. Då Dalhems kyrka, som företer flere spår till äldre öfvergångsstil, är uppförd 1209, så tyckes det, att Ganthems, hvilken är dertill annex och röjer ren rundbågsstil, måste vara något äldre.
I utsprånget finnes ett muradt altarbord med en hålkälad skifva af slipad kalksten. På detta altarbord står en altartafla, som är utförd i spetsbågsstil och innehåller ett midt- och fyra sidopartier. I midtpartiet föreställes Christus på korset och en Maria å hvarje sida. Deröfver ses Gud fader, och en engel å hvarje sida svänger ett rökelsekar. I hvardera af sidopartierna afbildas tre lärjungar. Christus och Gud fader ha korsglorior, men alla de ofriga figurerne rundglorior. Öfver figurerne höja sig baldakiner, i hvilkas svicklor ses englar med utsträckta armar och vingar. Baldakinerne bestå af trebladiga spetsbågar, som uppbäras af kolonner. Den mellerste baldakinen har ett röste och vid hvarje sida derom en uppskjutande fial, och midt öfver detsamma ses lemningar efter ett kors. Bågarne röstet och korset siras med löfverk. Vid altartaflans hvarje ända höjer sig ett genombrutet torn. Altartaflan är temligen väl arbetad och baldakinerne bra skurna. Figurerne i baldakinerna äro målade med oljefärg på guldgrund och englarne i svicklorna likaså. Målningen är stel, men figurerne bjerta.
I kyrkan står en dopfunt af fin sandsten. Foten och skålen äro runda. Å foten framskjuta fyra stora vilddjurshufvuden och deremellan märkas små halfupphöjda figurer. Skålen har skråkantig botten och lodräta sidor. Såväl bottnen som sidorna prydas med rundbågiga fält och halfupphöjda figurer. Skada, att stark vittring och opassande ställning ej medgåfvo nagon nöjaktig granskning af detta bildverk. Så mycket kan likväl ses, att der föreställas scener ur Christi lefnadshistoria. Dopfuntens hela höjd utgör 3.0 och skålens yttre tvärmått 2.5.
Å skeppets norra sidomur ses i bjert málning nedannämnda skildringar ur Christi pinobistoria. 1 Nattvardens instiftelse. 2 Christus i Gethsemane, 3 Christi fängslande, 4 Christus inför Pilatus. 5 Christi afklädning, 6 hudflängning, 7 törnekröning, 8 korsbärning, 9 korsfästelse, 10 korsnedtagning. Sistberörda skidring intager östra gafvelmuren norr om triumfbågen. Inunder dessa föreställningar sträcker sig en bred bladbård med ett bredt draperi, och öfver desamma ses uppnedvända rundbågar. Längre ned märkes en spetsig oval, som hålles af två helgon. I denna oval sitter Christus å regnbågen med korsgloria och utsträckta armar och håller fötterna på jordklotet samt har i den venstra mungipan ett svärd och i den högra en liljespira. Under och vid sidorna om jordklotet ses de dödas uppståndelse ur grafvarna.
Å södra sidomuren, hvarest åtskilligt blifvit förstördt vid det sydöstra fönstrets utvidgning, märkas flere skildringar. Den helige ande utgjutes öfver lärjungarna. Gud sitter på en tron och håller Christus på korset framför sig, begge ha korsglorior. Till höger om Guds hufvud ses solen och till venster månen. Der finnas likaledes bård och draperi under samt rundbågar öfver. På östra gafvelmuren söder om triumfbågen håller en engel en våg. En menniska ses i högra skålen, hvilken nedtryckes af ett närstående helgon, i venstra skålen märkas två djeflar och å balken deröfver en tredje sådan. Å tornbågens hvarje sida åt skeppet ses ett helgon och i första afdelningen två på hvarje sidomur.
Figurerne ur Christi pinohistoria äro i halfnaturlig storlek. Men de åtta sistberörda, som alla ha rundglorior, äro utförda i nära vanlig storlek. Ehuruväl målningen ej röjer någon synnerlig konstskicklighet, så förtjenar den dock mycken uppmärksamhet, helst den är minst fyrahundra år gammal och temligen väl bibehållen och figurerne ej sakna uttrycksfulla drag.