Gotlands konsthistoria/Anga
| ← Norrlanda |
|
Kräklingbo → |
| På Wikipedia finns en artikel om Anga kyrka. |
Anga.
Föga öfver ½ mil i sydost från Norrlanda ligger Anga, som är annex till Kräklingbo. Denna trakt liknar den nyssberörda och är högländ bergig och ofruktbar och har ringa skog. Anga utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp ett fyrkantigt torn öfver den vestra hälften och ett fyrkantigt kor samt ett halfrundt utsprång i öster. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Alla socklarne äro skråkantiga och lika höga.
Skeppet, hvars inre bredd utgör 19.9 och längd 36.9, har en midtkolonn, hvilken med motsvarande kragstenar å sido- och gafvelmurarna uppbär fyra skiljebågar och lika många korshvalf. Midtkolonnen har följande anordning. Grundstenen är fyrkantig. Basen, som nederst är fyrkantig, sluter sig öfverst med en skråkant till en rundstafvig ring. Skaftet, hvars omkrets utgör 7.2, består af tio hela rundstycken, hvilka hålla dels något öfver dels något under 1.4 i tjocklek. Kapitälet liknar basen, men det har omvänd ställning. Kransen är hålkälad. Grundstenen och basen samt kapitälet och kransen bestå af hela block, och alla äro liksom skaftet oslipade. Skiljebågarne åt söder och norr äro 2.9 breda, men åt vester och öster hälften smalare och alla spetsiga samt enkla och skarpkantiga. De breda skiljebågarne uppgå från rundstafviga och hålkälade, men de smala från blott hålkälade kragstenar. Korshvalfven, som äro mycket smalare i söder och norr än i vester och öster, ha raka föga uppåtgående kappor, hvilka i den förra riktningen äro rundbågiga, men i den sednare spetsbågiga.
Vestra hvalfafdelningen har nära midten en ingång å södra och en sådan gent deremot å norra sidomuren. Södra portalen har emellan inre poster och yttre murhörn haft en kolonn å hvarje sida. Dithörande kapitäler, som bibehållit sig, äro slätta och bägarlika samt sakna kransar. Posterne äro mycket tjocka och breda samt murhörnen stora; de förra stå på hög tröskel, och de sednare uppgå från socklarna. På posterna hvilar en trebladig och på kapitälerna liksom på murhörnen en skarpkantig rundbåge. Såväl posterne som kapitälerne och bågarne bestå af slipad kalksten, men det öfriga af huggen sådan. Norra portalen har breda poster på hög tröskel och derutanför stora murhörn på socklarna. Posterne uppbära en trebladig båge, men murhörnen en skarpkantig rundbåge. Begge ingångarnas inre omfattningar äro snedsmygiga och lågrakspetsiga. Öfver södra ingången ses ett smalt temligen högt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar och rundbågig betäckning samt en liten rätvinklig karm. I östra hvalfafdelningen åt söder ses ett illa utvidgadt fönster med rak betäckning och karm samt lång- och tvärposter och bågar af trä. Triumfbågen, hvilken är smal och jemförelsevis hög, har hålkälade dynstenar och rundbågig betäckning.
Tornet, som med två afdelningar höjer sig öfver den vestra hälften af skeppet, hvilar med sina tre sidomurar på detsammas motsvarande omgifningsmurar och med sin fjerde på takhvalfvens breda skiljebågar. Då kolonnen alltså uppbär tornets östra sidomur, är den i jemförelse med höjden ovanligt grof. Ickedessmindre ha skaftets rundstycken i anseende till den svåra påtryckningen spjelkat sig i ytterkanterna. Då samma sidomur hvilar på de två skiljebågarna, hvilka sträcka sig i söder och norr, äro de mycket bredare än de två öfriga.
En raksluten ingång vid norra ändan af skeppets vestra gafvelmur inför på en trappa, som uppleder genom densamma till nedra afdelningen, hvari man genom en likadan ingång inkommer vid södra sidomurens vestra ända. Nedra afdelningen har en liten fyrkantig ljusöppning åt söder och en rakbetäckt ingång till vinden åt öster.
Ifrån den nedra afdelningen uppföra stegar till den öfra, hvilken å hvarje sida har två gluggar. En midtkolonn, som i hvarje glugg uppburit två qvarsittande rundbågar, är förstörd. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Tornets alla sidomurar äro såsom vanligt något inåtlutande. En spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant, utgör tornets betäckning.
Koret, som invändigt håller i söder och norr 16.6 samt i vester och öster 18.0, betäckes med ett korshvalf, hvilket har å alla sidor rundbågiga raka och uppåtgående kappor. En ingång finnes å södra sidomuren nära vestra ändan. Portalen liknar den södra af de nyssbeskrifna. Baserne och skaften saknas äfven här, men kapitälerne, som äro i behåll, prydas med vanliga veck. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver men något öster om ingången märkes ett litet rundbågigt fönster, hvilket är till det yttre och inre snedsmygigt. Å norra sidomuren är i sednare tid en ingång uppbruten till en illa byggd sakristia.
Utsprånget, hvars inre bredd utgör 14.8, betäckes med ett halft kupolhvalf. Ett litet fönster åt sydost är till det yttre snedsmygigt och rundbågigt, men till det inre snedsmygigt och rakslutet. Det är ovanligt, att intet spår efter något fönster förmärkes åt nordost eller åt öster. I utsprånget finnes åt söder liksom åt norr ett väggskåp med nya dörrar.
Ett muradt altarbord, som betäckes med en hålkälad och illa slipad skifva af kalksten, står i utsprånget. Derå ses ett altarskåp. Under baldakiner afbildas Christus korsfäst i midten af skåpet och tre lärjungar stå på hvarje sida derom samt tre i hvarje dörr. Baldakinerne ha haft smala kolonner, hvilka uppburit spetsiga fembladiga och löfprydda bågar, som äro i behåll. Deröfver ses fönsterlika genombrytningar. Figurerne äro nära helrunda och temligen väl skurna. Allt består af ek. Bottnen är hvit, figurerne förgyllda och målade i olika färger. Lemningar efter lärjungarnas glorior märkas å bottnen. Dörrarnas utsidor ha spår efter målning på kritgrund. Fotstycket siras med en förgylld bladslinga. Öfverkanten saknar prydnad. Skåpet med dörrarna håller i bredd 8.7 och i höjd 3.6.
I triumfbågen hänger ett krucifix i något mindre än naturlig storlek. Christus har törnekrona på hufvudet och en spik genom begge fötterna. Korset framter fyrbladiga stycken i ändarna, men det saknar ring och det har i sednare tid fått ny målning samt i ändarna blommor och stjernor i stället för evangelisternas sinnebilder. På dynstenarna ligger ett tvärträ, hvarvid korsets nedra ända är på vanligt sätt fastgjord.
En rund och bägarlik dopfunt af oslipad kalksten står i kyrkan. Foten är inåtsvängd. Skålen har skråkanlig botten och raka något inåtlutande sidor. Hela höjden utgör 3.2.5, skålens yttre tvärmått 2.9.
Kyrkan, hvars alla partier äro samtidiga, har enligt en gammal förteckning blifvit 1286 uppförd[1]. Då denna helgedom är hållen i rundbågsstil med undantag af skiljebågarne samt de smala kapporna i vester och öster, är det ganska märkvärdigt, att den så sent tillkommit. Härvid bör dock erinras, det säkra bevis ej saknas derpå, att rundbågsstilen blifvit använd samtidigt med spetsbågsstilen på närbelägna ställen för att bereda besparingar; ty den förre medför mindre kostnad än den sednare.
Då kyrkan är i afseende på skeppets och tornets förhållande till hvarandra högst ovanlig, och ingen enda fullt jemförlig med densamma finnes på Gotland, så böra några ord derom yttras. Utvändigt visar sig kyrkan ha ett fyrkantigt skepp och ett likadant torn. Man sättes derföre i förvåning, då man, inträdande i kyrkan, finner ett aflångfyrkantigt skepp och intet spår till något torn. Att skeppets takhvalf äro föga mer än hälften så breda i söder och norr som i vester och öster, är en ganska ovanlig företeelse. Denna smalhet var nödvändig för att icke göra tornet alltför bredt i söder och norri jemförelse med dess motsatta sträckning och för att minska spännvidden af skiljebågarna, på hvilka östra tornmuren hvilar. Det tyckes lik väl, som ifrågavarande anordning varit mer än vågsam; men då trenne sidomurar af tornets begge afdelningar äro uppdragna på skeppets motsvarande omgifningsmurar och de förra genom sin starka påtryckning ge de sednare större motståndskraft; så är det lätt begripligt, huru denna konstruktion kunnat så bära sig, att ingen remna förmärkes. Samma anordning har tvifvelsutan varit föranledd af besparing, helst kyrkan, ehuru med omsorg byggd, företer högst ringa spår af slipning och sjelfva dopfunten röjer vanlig huggning.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.