Gotlands konsthistoria/Norrlanda
| ← Gothem |
|
Anga → |
| På Wikipedia finns en artikel om Norrlanda kyrka. |
Norrlanda.
Från Gothem till dess annex Norrlanda måste man färdas mil söderut. Ett så ansenligt afstånd emellan en moder- och en lydkyrka härrör deraf, att denna vidsträckta trakt är mycket ofruktbar med flacka berghällar i dagen samt glesa och småväxta skogsdungar. Såsom ett talande bevis på denna trakts magra beskaffenhet vilja vi blott nämna, hurudan vi funnit densamma vid en färd mellan Norrlanda och Ganthem. För trenne år sedan ha vi, mycket uttröttade af kringresor och undersökningar, ansett oss böra för att få någon hvila i Wisby taga den genaste vägen från Norrlanda till Ganthem; ett afstånd, som knappast gör ½ mil, då deremot den vanliga vägen är nära 2 ½ mil lång. Sedan vi öfverfarit en liten temligen bördig däld, uppkommo vi på vidsträckta berghällar i närheten af en liten gård. Derefter genomforo vi oländig skogsmark, och nödgades ej allenast att gå jemte utan äfven hålla i var lilla vagn, hvilken släpades öfver stenar och stubbar samt genom gropar och pölar. Uti en trakt, hvarest man ifrån en stor kyrka så föga behöfver att på närmaste håll komma till landets enda stad för varuomsättning, der kan ingalunda finnas något tillfälle att samla förmögenhet för uppförande och underhållande af flere tempel. Således bör ofvannämnda afstånd mellan Gothem och Norrlanda väcka vida mindre förundran än dessa ansenliga helgedomar, som uti en aflägsen forntid uppstått på så näringslösa ställen som de ifragåvarande.
Sistberörda kyrka, hvilken har en hög belägenhet, består af et aflångfyrkantigt skepp, ett likadant men mindre kor med en sakristia vid norra sidomuren och af ett fyrkantigt torn i vester. Kyrkan är till hörnstycken och omfattningar m. m. uppförd af huggen, men för öfrigt af tuktad kalksten.
Skeppet, som invändigt håller i söder och norr 30.8 i vester och öster 40.7 samt i murtjocklek 5.9, har breda och höga socklar, hvilka utgöras af en stor skråkant med en öfverfalsad rundstaf derpå. Betäckningen bildas af tvenne spetsiga korshvalf med en tvåsprångig skiljebåge. Kapporna äro nära raka och uppåtgående. En kragsten på midten af södra och en sådan på midten af norra sidomuren uppbära skiljebågen, som är skarpkantig och spetsig. Södra kragstenen består af en konisk och bladprydd knopp, hvarpå ses ett groteskt menniskohufvud med mycket bred mun ett par huggtänder och uppspärrade ögon. Norra kragstenen har en bladprydd lägre knopp, och derå ligger en menniska på magen, på hvars rygg åter ett stort menniskohufvud med lång och bred näsa samt bred mun framstår. På begge dessa kragstenar ligga rundstafviga och hålkälade kransar.
Å södra sidomuren mot vestra ändan finnes en bred och ovanligt hög ingång. Portalen, som hvilar på hel bottenhäll och afsmalnar uppåt, har å hvarje sida tre smärta kolonner mellan murhörn. Innerst stå poster på hög tröskel. Ytterst framskjuta pilastrar, af hvilka hvardera bar framtill en halfkolonn. Grundstenarne äro brant skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter för kolonnerna och halfkolonnerna, men med skyddsblad för murhörnen. Kapitälerne, som äro höga, prydas med figurer, hvilka äro öfver 1.0 höga. Kransarne ha djupa hålkälar och starka framsprång för att skydda bildverken mot nederbörd. På kolonnerne hvila rundstafviga, på murhörnen och pilastrarne höga skarpkantiga spetsbågar. Posterne, som äro breda och tjocka, uppbära ett sexflikigt dörrfält. Å hvardera af posterna utbreda sig fem hela och två halfva trebladiga rundbågar med rosprydda knoppar och svicklor. Derifrån uppgå på dörrfältet sex rundbågar med fem rosprydda knoppar. Hvardera af halfkolonnerna afslutas med en rund knopp, hvilken öfvergår i en fyrkantig. Från pilastrarna uppstår ett högspetsigt röste med breda och hålkälade vattenlister. Å östra kapitälerna står innerst en engel med utslagna vingar och håller ett språkband i venstra och framräcker högra handen. Mot denne sträcker Maria begge händer. Der föreställes alltså bebådelsen. Sedan mötas två qvinnor, som kyssa hvarandra. Detta är således Marias besök hos Elisabeth. Derefter ses Maria med bart hår ligga till sängs. Josef med låg mössa på hufvudet och staf i handen sitter vid sängens fotända. Det heliga barnet med korsgloria ligger i krubban, och deröfver stå oxen och åsnan. Pilastern prydes åt öster med yfviga blad. Å vestra kapitälerna håller innerst en gråtande qvinna ett litet barn, hvilket en man, bärande en nedslagen hjelm, styckar med ett bredt slagsvärd. Derefter ses en man med nedslagen hjelm hålla i hvarje hand ett barn om fötterna. Derjemte sitter Herodes med krona och lyfter ett bredt slagsvärd. Dernäst sitter Maria krönt på en tron och framter barnet med korsgloria. Till henne, som vänder Herodes ryggen, ses de tre vise männen med kronor frambära gåfvor. Å pilastern åt söder stå en man och en qvinna och åt vester ligger en sugga och äter ollon samt dias af fyra grisar, och deröfver märkes ett får. Detta sednare afser husligheten. Dörrfältets svicklor, hvilka afdelas i fem särskildta rum, upptagas af figurer. Öfverst ses Christus å korset och en Maria å hvarje sida, deröfver märkas fem rosor och derunder till höger S. Petrus med nyckel, till venster S. Paulus med svärd, nederst till höger liksom till venster en man i fotsid mantel; alla sakna glorior. Uti röstet föreställes Christus i naturlig storlek med korsgloria uppstiga ur grafven och hålla en segerfana i venstra och välsigna med högra handen. Å hvarje sida står en qvinna, och under hvardera framter en knäböjande en gåfva. Framför grafven ligga tre knektar med slutna hjelmar och spetsiga sköldar afdânade. Christi sida och fötter äro genomborrade. Sidofigurerne och knektarne äro vida mindre än Christus. Grundstenarne baserne skaften och kapitälerne posterne och murhörnen bestå af hela block. Portalen utgöres af slipad kalksten. Figurerne äro mycket upphöjda och bra utförda. Det hela är ovanligt väl bibehållet och förtjenar att noga betraktas. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Ett temligen stort och högt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar och spetsbågig betäckning, intager midten af östra hvalfafdelningen åt söder. En midtpost med motsvarande karm uppbär två trebladiga spetsbågar och derpå en trebladig ring. Posten karmen och ringen äro till det yttre och inre snedsmygiga. En vattenlist med djup hålkäl skyddar samma fönsters yttre bröstning. Triumfbågen, hvilken är lika bred som koret, har rundstafviga och hålkälade dynstenar samt spetsig betäckning och består af slipad kalksten.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 19.4 och i vester och öster 30.1 samt håller i murtjocklek 4.0, har lika beskaffade och lika höga socklar som skeppet och uppbär ett spetsigt korshvalf med raka uppåtgående kappor. En ingång närmare vestra ändan af södra sidomuren har å yttre omfattningens hvarje sida två kolonner med omgifvande murhörn. Tvenne skaft saknas. Innerst stå poster på hög tröskel, och ytterst framspringa pilastrar. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad för kolonnerna och kapitälerne hâlkälade samt kransarne rundstafviga. På kolonnerna hvila rundstafviga, men på murhörnen och pilastrarna skarpkantiga spetsbågar. Af posterna uppbäres en rak spetsbåge med tre rullika knoppar. Ett högt röste, hvilket uppgår från pilastrarna, har stora hålkälade vattenlister. Portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öster om ingången ses ett smalt och högt fönster, som är spetsbågigt samt till det yttre och inre snedsmygigt. Å altarväggen finnas tre sådana fönster, hvilka äro lika breda, men det mellersta är högre än de omgifvande. Vid östra sidan om och helt nära ingången framstår ur väggen en rund skålformig vigvattenssten, som håller i yttre tvärmått 1.5.5 och höjer sig från golfvet till öfverkanten 3.9. Samma sten har platt botten och raka något utåtlutande sidor. I södra sidomuren märkes ett rakslutet och i norra ett rakspetsigt väggskåp.
Mot midten af norra sidomuren är en rätvinklig och rundbågig ingång till sakristian, hvilken betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster. Sakristian, som invändigt håller i söder och norr 12.0 samt i vester och öster 11.0, har mycket små skråkantiga socklar, hvilka äro vida lägre än skeppets och korets. Ett litet fönster å östra sidomuren har till det yttre rundbågig betäckning och små sneda smygar, men till det inre rak betäckning och stora sneda smygar. Ett fyrkantigt väggskåp märkes i vestra sidomuren.
Tornet, som har skråkantiga socklar men vida lägre än skeppet och koret, innehåller fyra afdelningar öfver varandra. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 13.8 i vester och öster 20.5 och murtjocklek 5.5, betäckes med ett korshvalf, som har åt söder och norr rundbågiga, men åt vester och öster lågspetsiga kappor, hvilka äro raka och föga uppåtgående. En ingång å norra sidomuren nära östra ändan har åt vester liksom åt öster två murhörn, som uppgå från socklarna. Derinnanför stå poster på hög tröskel. Murhörnen uppbära skarpkantiga rundbågar. På posterna, hvilka ha rundstafviga och hålkälade konsoler, hvilar ett lågrakspetsigt dörrfält med en rullik knopp i midten. Inre omfattningen är snedsmygig och rakbetäckt. På midten af vestra sidomuren finnes ett ganska stort rundfönster, som är åttabladigt med öppen ring i midten och har ut- och invändigt sneda smygar. Yttre och inre omfattningen liksom ringen siras med stora rundstafvar. Denna fönsterros består af fyra sandstensstycken. Tornbågen, hvilken är spetsig, har hålkälade dynstenar.
En raksluten ingång i södra sidomurens östra ända inför till en trappa, som i densammas vestra inleder genom en spetsig ingång till den andra afdelningen, hvilken betäckes med ett likadant korshvalf som den första och har en rundbågig glugg åt vester och en spetsig hjelpbåge åt öster.
En raksluten ingång i den östra ändan af södra sidomuren inför till en trappa, som vid vestra ändan inleder genom en stickbågig ingång till tredje afdelningen, hvilken har en stor glugg å hvarje sida. I tre af dessa gluggar stå midtkolonner, som uppbära små rundbågar. En midtkolonn har bortfallit, hvadan en sådan af trä blifvit ditsatt. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. Kolonnerne ha sneda baser och hålkälade kapitäler men inga kransar.
Efter skeppets och korets ombyggnad har tornet fått en ansenlig förhöjning. En stege uppleder till den nya afdelningen, hvilken har två gluggar å hvarje sida. I hvardera af de vestra och östra gluggarna uppbär en midtkolonn och motsvarande pilastrar å sidorna tvenne små rundbågar. Baserne och kapitälerne äro hålkälade, men ha motsatta ställningar. Den ene af de vestra kolonnerna är ersatt med en sådan af trä. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. De södra och norra gluggarne ha påtagligen blifvit med full afsigt beröfvade sina kolonner pilastrar bågar och yttre omfattningar. Tornet har en spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.
Om kyrkans ålder finnes ingen underrättelse från medeltiden. Tornet företer en bestämd rundbågsstil. De tre första afdelningarne, hvilka för sig utgjort ett helt, ha troligtvis uppstått i första hälften af trettonde seklet. Sedan ett mindre skepp och kor, som varit samtidiga med tornet, blifvit bortbrutna för uppförande af de nuvarande, hvilka röja en utbildad spetsbågsstil; så har den fjerde afdelningen måst uppdragas, på det att hela byggnaden skulle dymedelst få en harmonisk hållning. Skeppet och koret tyckas härröra från den sednare hälften af fjortonde seklet. Härvid kan visserligen den anmärkning göras, att om tornet fått, medan en utbildad spetsbågsstil var herrskande, den fjerde afdelningen; så skulle den ej vara hållen i rundbågsstil. Men i afseende härpå bör noga märkas, att, då man ej ville förändra tornets hela hållning, en påbyggnad i likhet med dess ursprungliga anordning var mest passande. För öfrigt visa sig tornets tre nedra afdelningar vara utförda i en vida renare rundbågsstil än dess öfversta.
Altarbordet består af huggen och tuktad kalksten, och skifvan derpå är hålkälad och ovanligt stor samt tjock och af slipad sådan. På midten af bordets framsida under skifvan märkes ett fyrkantigt hål, som tillslutes med en huggen sten. I bordets södra ända nära under skifvan framstår en rund uttömningssten, hvilken liknar nyssbeskrifna vigvattenssten, men är vida mindre och grundare samt har en starkt inåtlutande ränna. Altartaflan framter ett eländigt träarbete. En dålig oljemålning på sprucken träbotten föreställer Christi graffäggning.
I skeppets sydöstra hörn står predikstolen på ett muradt altarbord, som mistat sin skifva. Ett likadant altarbord i skeppets nordöstra hörn har en hålkälad skifva af slipad kalksten.
På foten till en urgammal dopfunt står en krukformig skål af år 1759. Foten prydes med fyra djurhufvuden, hvilka bita öfver fyra ormar, som äro med svansarna sammansnodda och ha hväsande hufvuden. Den fordna skålen har förmodligen blifvit förstörd.
Å skeppets norra sidomur ses målningar, hvilka skildra Christi lefnads- och pinohistoria. Å södra sidomuren mellan ingången och fönstret finnes en målning som föreställer i nära naturlig storlek S. Görans strid med draken. Prinsessan ses å en klippa deröfver. En man, hvilken å andra sidan ditrider med draget svärd, tillbakahålles i manteln af en bakomstående. På korets norra sidomur finnas likadana målningar som å skeppets norra.
Vid korets norra sidomur stå två och en half korstolar, som för några år sedan blifvit på ett vandaliskt sätt afstympade. Å södra gafvelstycket, hvaraf blott nedra delen är öfrig, föreställes i halfupphöjdt snidverk under en trebladig båge S. Christofer, som, prydd med rundgloria, bär Christus öfver en flod. Christus har korsgloria och håller ett äple i den högra och lägger den venstra handen på jättens hufvud. Stolarne äro prydda med rosor och väl skurna af ekträ.
En ansenlig port i kyrkogårdens norra sidomur har till det yttre och inre rätvinkliga och spetsbågiga omfattningar. Betäckningen består af ett spetsigt tunnhvalf. I midten af porten finnes en stor och derjemte åt öster en liten genomgång. Såväl ut som inom genomgångarna, hvilka äfven äro spetsbågiga, märkes i portens hvarje insida en rakspetsig sittnich. Portens bredd utgör 12.7 och dess sträckning tvärsigenom jemväl 12.7. Mellanposterne äro 1.0 tjocka. Till ett röste i vester och öster sluter sig ett kroppåstak med vattenfall åt söder och norr. Porten består till den yttre och inre omfattningen samt hörnen af huggen, men till det öfriga af tuktad kalksten.
En mindre port i kyrkogårdens östra sidomur har spetsbågiga omfattningar och ett tunnhvalf samt en lågrakspetsig sittnich i hvarje insida. Denna port innehåller någon huggen men för öfrigt tuktad kalksten.
En mycket stor spetsbågig inkörsport nära kyrkogårdens sydöstra hörn inleder till ett skolhus. Denna port har åt öppningen lindrigt skråkantiga socklar och hålkälade och rundstafviga dynstenar. Porten, som består af huggen kalksten, håller tvärsigenom blott 2.7, men i bredd 9.5. Den mindre porten liksom denne har rösten med vattenfall åt sidorna.