Gotlands konsthistoria/Björke
| ← Roma |
|
Förord → |
| På Wikipedia finns en artikel om Björke kyrka. |
Björke.
Söderut ¼ mil från Roma ligger dess annex Björke i en mycket bördig och alldeles slät trakt. Denna kyrka består af ett aflångfyrkantigt skepp och ett likadant kor och hon är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, hvars inre bredd utgör 28.8 och längd 34.8, har skråkantiga socklar. I skeppet står en midtkolonn, som uppbär fyra korshvalf. Midtkolonnen har nära 1.0 hög fyrkantig grundsten, hvarpå med indragning af 0.5 följer en hålkälad sockel, som 1.1 hög uppbär en attisk bas, hvilken har yvfviga skyddsblad och är 1.4 hög. Skaftet håller 6.1 i omkrets. Kapitälet är fyrkantigt och bukigt med vanlig ring nedtill. Kransen består af hålkäl och rundstaf. Basen liksom kapitälet och kransen utgöres af ett enda block och skaftet af tio hela rundstycken. Skiljebågarne, som äro skarpkantiga och lindrigt spetsiga samt 1.5 breda, uppgå från listverk, hvilka likna kapitälets krans. Kapporna, som äfven äro lindrigt spetsiga och föga uppåtgående, hvila på små hålkälade och rundstafviga kragstenar i hörnen.
Å skeppets södra sidomur nära vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två murhörn, hvilka med tunna hålkälade kransar uppbära skarpkantiga spetsbågar. På tjocka poster med hög tröskel hvilar en trebladig spetsbåge, som prydes med trenne treflikiga knoppar. Posterne och inre murhörnen bestå af hela block, hvilka äro slipade. Inre omfattningen har stora smygar och lågrakspetsig betäckning. Å norra sidomuren nära vestra ändan märkes en ingång, som till inre delen är igenmurad. Yttre omfattningen har två stora murhörn, hvilka uppgå från socklarna och prydas med tunna hålkälade kransar. På dessa murhörn hvilar en skarpkantig rundbåge. Poster på hög tröskel uppbära ett rakt dörrfält.
Skeppet har för få år sedan fått två fönster å södra och två å norra sidomuren, som äro rundbågiga och försedda med karmar poster och bågar af trä i ett slags medeltidsstil, den der aldrig funnits. Triumfbågen är smal hög och spetsig med hålkälade dynstenar. Vid hvarje sida derom åt vester finnes en temligen stor men föga djup altarnich, hvilken är rätvinklig och spetsbågig. Å vestra gafvelmuren märkes en stor spetsbågig fördjupning, som påtagligen varit ärnad till en tornbåge, men en tornbyggnad har ej kommit till utförande.
Koret, hvars inre bredd utgör 16.7 och längd 33.3 samt murtjocklek 4.1, har skråkantiga och rundstafviga socklar, som äro något högre än skeppets. Två korshvalf, af hvilka det vestra har vida större sträckning i vester och öster än det östra, bilda korets betäckning. Korshvalfven, som äro spetsiga och ha raka temligen starkt uppåtgående kappor, sakna skiljebåge och kragstenar. Öster om den nyssberörda triumfbågen märkes en sådan, hvilken är vida bredare och lägre än densamme och har spetsig betäckning med hålkälade dynstenar. Denna egenhet ådagalägger, att skeppet är äldre än koret.
Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen har emellan breda poster och stora murhörn smärta kolonner. Från posterna, som stå på hög tröskel, uppgår en trebladig båge med två enkla knoppar. Kolonnerne, hvilka ha attiska baser med skyddsblad och bägarlika löfprydda kapitäler med hålkälade kransar, uppbära en rundstafvig rundbåge. Deremot hvilar en skarpkantig rundbåge på murhörnen. Inre omfattningen, som är snedsmygig, har påtagligen haft lågrakspetsig betäckning, hvilken blifvit förändrad till stickbågig.
Å södra sidomuren finnas två nyligen uppbrutna fönster, som äro rundbågiga och ha karmar och bågar af trä. Å altarväggen märkes ett större spetsbågigt fönster, hvilket till omfattningen är ursprungligt och snedsmygigt, men har såsom de öfriga fått karm poster och bågar af trä. I norra sidomuren ses ett rakspetsigt väggskåp, som har en yttre omfattning af trä. Mellan framstående sidopilastrar med fialer höjer sig ett löfprydt röste, hvars spets uppbär en spira. Dörrarne utgöras af genombrutet löfverk i sen men likväl ren medeltidsstil, och de ha ingalunda tillkommit i sednare tid.
Denne helgedom har enligt en förteckning från medeltiden blifvit 1260 uppförd[1]. Samma uppgift är antaglig i afseende på skeppet, som tydligen röjer äldre öfvergångs-, men deremot ingalunda i afseende på koret, hvari märkes yngre öfvergångsstil. Skeppets triumfbåge är vida smalare högre och enklare än korets, ett förhållande, som styrker nämnda förmodan. Korets takhvalf förråda den högre konstens djupa förfall och således en ganska sen byggnadstid. Deremot kan med mycket skäl sägas, att yttre omfattningen af korets ingång visar sig vara fullt lika gammal som skeppets. Detta förhållande låter dock ganska lätt förklara sig. Här har troligtvis fannits ett mindre kor, hvilket tillkommit på samma gång som skeppet. Efter nedbrytande af det ursprungliga koret har yttre omfattningen till dess ingång blifvit, såsom man finner å många kyrkor på Gotland, begagnad för det nuvarande koret. Af skeppets och korets olika socklar visar sig jemväl, att det förra är mycket äldre än det sednare. Om det således är sannolikt, att skeppet ofvannämnda år uppstått, så kan koret svårligen ha tillkommit före midten af femtonde seklet.
Altarbordet består af huggen och skifvan är ovanligt tjock och hålkälad af slipad kalksten. Altarprydnaden, som är alldeles ny, föreställer ett lam, hvilket ligger på en förseglad bok, och deröfver sväfvar en engel och derbakom ses ett strålkors.
Dopfunten består af slipad kalksten. Nedre delen af foten är fyrkantig och afslutas med en hålkäl. Den öfre delen, som följer derpå, liknar en bukig bas, hvilken i stället för skyddsblad har två mans- och två qvinnohufvuden. Skålen är halfklotformig och alldeles slät. Dopfuntens hela höjd utgör 3.6 och skålens yttre tvärmått 2.3.
En eländig sakristia har i nyare tid blifvit byggd vid korets norra sidomur, och ingången dertill är upptagen från en mycket stor lågrakspetsig sittnich i densamma. Vid skeppets vestra gafvelmur ligger ett stort magasin.
Å vestra ändan af skeppets kroppåstak höjer sig en takryttare, som till den nedra delen är fyrkantig och till den öfra åttkantig med en låg åttkantig spira.
Denne takryttare, hvilken är föga passande, härrör från en sednare tid.
För några år sedan har kyrkogårdens ringmur blifvit undanröjd och i dess ställe ett dike med murbeklädnad upptaget. Roma och Björke samt Vesterheide äro bland Gotlands talrika helgedomar, de enda, som omgifvas med dylika stängsel.
Ungefär 1⁄16 mil vester om kyrkan helt nära vägen ligger å Björksarfve gård en märkvärdig lemning af ett gammalt stenhus, hvilket icke bör med tystnad förbigås. Hilfeling har af detta hus en helt liten pennritning, hvaraf inhemtas, att detsamma var aflångfyrkantigt och två våningar högt och hade gafvelrösten med kroppåstak. Yttre bredden af samma hus, som sträckte sig i söder och norr, utgjorde 12 och längden 20 alnar. Å framsidan funnos två rundbågiga ingångar för nedra och två sådana för öfra våningen. De nedra ingångarne voro något dragna at norr, de öfra deremot något åt söder; förmodligen af den orsak, att de förra ej skulle afstängas genom de löstrappor, hvilka uppledde till de sednare.
Detta ovanliga hus, som bestod till hörnstycken och omfattningar af huggen men för öfrigt af tuktad kalksten, egdes af två bönder å nämnde gård. Omkring år 1820 ville den ene egaren nedrifva, men den andre bibehålla hälften af ifrågavarande hus. Till följd deraf blef den ena hälften i grund nedbruten, men den andra fick qvarstå. Det dåraktiga ja orimliga uti ett dylikt beteende är uppenbart.
Merberörda hus, hvilket inunder hade två men ofvanpå ett enda rum, är till den norra hälften i behåll. Deraf inhemtas följande. På midten af östra sidomuren finnes en rätvinklig och rundbågig ingång till nedra våningens norra rum, som invändigt håller i söder och norr 14.5 och i motsatt riktning 15.6 samt i murtjocklek 3.6. Betäckningen bildas af ett rundbågigt korshvalf med föga uppåtgående kappor. I vestra sidomuren märkes ett stort lågrakspetsigt väggskåp och i norra gafvelmuren ett fyrkantigt sådant. Något på sned öfver nyssomnämnda ingång finnes en likadan till öfra våningens öfverblifna del, hvilken betäckes med bjelkar och plankor. Då bjelkarne äro grofhuggna och plankorna bestå af klufna och tillyxade furustockar, så visar sig, att samma betäckning har en hög ålder. Å östra liksom å vestra sidomuren nära norra ändan finnes en liten raksluten ljusöppning. Jemväl förmärkes i östra sidomuren ett temligen stort lågrakspetsigt och i midten af norra gafvelmuren ett litet fyrkantigt väggskåp.
Sedan vi undersökt alla kyrkor i norra befallningen, tycktes det vara hög tid att återvända till Wisby, som ligger 1¾ mil i nordvest från sistnämnda ställe. Vi färdades på stor landsväg under det vackraste väder. Högligen glada öfver de iakttagelser, hvilka vi haft tillfälle att göra på vara kringfärder, hyste vi den lifliga önskan att framdeles få undersöka de många helgedomar, som tillhöra södra befallningen, på det vi måtte bli istånd att med någorlunda säkerhet bedöma Gotlands lika talrika som ovanliga konstverk.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.