Gotlands konsthistoria/Roma
| ← Romakloster |
|
Björke → |
| På Wikipedia finns en artikel om Roma kyrka. |
Roma.
Vi lemnade Roma kungsgård med synnerlig fägnad, emedan vi derstädes lärt att känna ett högst ovanligt byggnadsverk; men påtänkande det snöpliga sätt, hvarpå dervarande lärda och fromma inrättning förfallit och blifvit upphäfven samt dithörande lika konstmessiga som storartade helgedom blifvit behandlad genom okunnighet och egennytta, intogos vi af en vemodig betraktelse öfver hvarje menskligt företags vansklighet. Strax utom gården inkommo vi på den släta och raka väg, som Grönhagen anlagt och som sträcker sig ⅛ mil i nordvest till Roma kyrka. Vägen, hvilken har en ganska ansenlig bredd och en passande kullrighet, omgifves af djupa diken. Å hvarje sida mellan körbanan och dikena sträcka sig tre rader grofva löfträd. Då man betänker den kostsamma anläggningen och ser den storartade planteringen vara så vanvårdad, att många träd till betydlig del förtorkat och flere utgått samt några lemnat öppningar: tyckes det, som Grönhagen gjort vida bättre, om han icke afstympat och vanhelgat den märkvärdiga kyrkan och icke uppgräft och till vägfyllning utkört de lärde brödernas grifthögar och ben, utan fast hellre åtnöjt sig med den gamla vägen, hvilken tvifvelsutan varit liksom den öfriga ganska god derifrån till Wisby.
Sistnämnda kyrka, som intager en helt liten upphöjning å den vidsträckta slättbygden, består af ett aflångfyrkantigt långhus och ett likadant men mindre kor samt en sakristia vid norra sidomuren.
Långhusets inre bredd i vestra ändan utgör 58.4, i östra 57.8 och dess längd 66.6. Fyra pelare, hvilka äro fyrkantiga och motsvaras af lika breda pilastrar å sido- och gafvelmurarna, fördela långhuset i mellan- och sidoskepp och uppbära nio korshvalf. De två vestra pelarne ha höga grundstenar och derpå höga skråkantiga socklar med rundstafvar och de framte djupt hålkälade kransar. De två östra pelarne äro lika med de nyssberörda, men de ha socklar, som äro blott skråkantiga. Pelarne hålla i hvarje sida 3.8. Pilastrarne, hvilka ha lägre grundstenar och skråkantiga socklar samt djupt hålkälade kransar, framspringa å sidomurarna endast 0.4, men å gafvelmurarna 1.0. Mellanskeppets bredd utgör 20.5, pelarnas afstånd från hvarandra i vester och öster 20.1, vestra pelarnas afstånd från vestra pilastrarna 19.0, östra pelarnas afstånd från östra pilastrarna 18.2, södra pelarnas afstånd från södra pilastrarna 14.7, norra pelarnas afstand från norra pilastrarna 14.9.
Föreningsbågar, som sammanbinda pelarna och pilastrarna i vester och öster, äro lika breda som desamma. Skiljebågar, hvilka från pelarnas och pilastrarnas kransar kasta sig öfver sidoskeppen äro likadana. Ifrån karnisade dynstenar, vidpass 5.0 öfver pelarnas kransar, uppgå mellanskeppets skiljebågar, som öfverensstämma med de nyssberörda. Triumfbågen uppbäres af likadana pilastrar som gafvelmurarnas, och den är lika bred och hög som sidoskeppens skiljebågar. Å vestra gafvelmuren märkes en igenmurad tornbåge, hvilken har lika bredd och höjd som mellanskeppet. Alla dessa bågar äro skarpkantiga och spetsiga. Kapporna äro spetsiga samt rakt och starkt uppåtgående.
Å södra sidoskeppets vestra hvalfafdelning är en ovanligt stor ingång, å dess mellersta ett spetsbågigt fönster och å dess östra ett rundbågigt. Å norra sidoskeppets mellersta hvalfafdelming ses en stor ingång, å dess vestra liksom å dess östra ett rundbågigt fönster. Såväl ingångarne som fönstren intaga midten af hvalfafdelningarna. En mindre ingång inleder från vester i mellanskeppet och en från samma håll i norra sidoskeppet. Södra sidoskeppet saknar ingång från vester, men det har ditåt ett spetsbågigt fönster.
Södra portalen har breda poster på hög tröskel och derutanför å hvarje sida lemningar af fyra kolonner mellan murhörn och en framskjutande pilaster. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika med yfviga blad, kransarne djupt hålkälade med små rundstafvar derpå. Posterne uppbära en fyrbladig båge med två runda och en treflikig knopp derpå. Från inre murhörnen uppstår en åttabladig båge med fyra runda knoppar å hvarje sida och en treflikig i midten. Kolonnerne, af hvilka alla skaften saknas med undantag af det innersta åt öster, uppbära rundstafviga, murhörnen, af hvilka de tre mellersta å hvarje sida äro ganska små, ha skarpkantiga spetsbågar. Pilastrarne, som hålla 41.0 i fyrkant med lika stort framsprång, uppbära en skarpkantig spetsbåge, hvarpå ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister höjer sig till öfversta kanten af sidomuren. Genomgångens nedra bredd är 5.8, dess öfra något mindre och densammas vederlagshöjd 10.8.
Norra portalen, som står på en brusten bottenhäll, har likaledes breda poster på hög tröskel och derutanför å hvarje sida lemningar af två kolonner mellan murhörn och en framstående pilaster. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad och kapitälerne bägarlika med yfviga blad. Alla skaften saknas. Posterne uppbära en båge med två runda och deremellan ett spetsigt blad. Från kapitälerna uppgå rundstafviga men från murhörnen och pilastrarna skarpkantiga spetsbågar. De mellersta murhörnen äro ganska små. Öfver pilastrarna har uppstått ett röste, hvilket nu saknas. Pilastrarnas framsprång samt genomgångens bredd och höjd äro lika stora som i södra portalen.
Ingången till mellanskeppet från vester är ut- och invändigt rätvinklig, men till det yttre rundbågig och till det inre lågrakspetsig, och den är ovanligt liten samt högst enkel. Öfver ingången har i sednare tid ett rundfönster blifvit upptaget. Såväl ingången som rundfönstret äro anbragta uti den tunnare mur, hvilken tillsluter tornbågen.
Ingången till norra sidoskeppet från vester har utvändigt å hvarje sida ett murhörn. Tjocka poster på en likadan tröskel uppbära ett dörrfält med två runda och ett spetsigt blad. Murhörnen, som äro breda, betäckas till den yttre hälften med en spetsig och till den inre med en halfrund och skarpkantig båge. Sidoskeppens trenne ingångar ha invändigt mycket sneda smygar och lågrakspetsiga betäckningar.
Fönstret å södra sidoskeppets mellersta hvalfafdelning är nära tredubbelt bredare än, men lika högt som de öfriga. Tvenne poster i detta fönster uppbära spetsbågar, hvilka så förenas, att de bilda tvenne sig skärande rundbågar. Midt deröfver finnes en fyrbladig ros uti en ring, och i hvarje af de nedra flikarna ses en öppen cirkel och för öfrigt inåtsvängda trekanter. Sidoskeppens öfriga fönster äro enkla samt mycket smala och höga. Alla fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga och ha små rätvinkliga karmar i midten af murarna för insättande af rutfack.
I östra ändan af det södra sidoskeppet finnes ett fyrkantigt och gent deremot i det norra ett likadant väggskåp.
Midt öfver pelarna höja sig å vinden fyra lägre sådana, som äro fyrkantiga och hålla 4.0 i hvarje sida. Dessa öfre pelare förenas i hvarje rad ifrån vester till öster med tre höga spetsbågar och deröfver ligga sträckmurar. Sidoskeppen betäckas med luttak, hvilka sluta sig till dessa sträckmurar, som höja sig ungefär 6.0 deröfver och uppbära mellanskeppets kroppåstak. Å östra gafvelmuren öfver triumfbågen är en ganska bred men något låg spetsbåge, hvarpå östra gafvelröstet hvilar. Å hvarje sträckmur finnas tre gluggar, hvilka motsvara midten af densammas spetsbågar och gifva luftvexling och belysning åt vinden. Dessa gluggar äro utvändigt snedsmygiga och lindrigt spetsbågiga samt invändigt svagt snedsmygiga med raka betäckningar.
Långhuset har skråkantiga socklar, men saknar sesimser. Å mellanskeppets vestra gafvelröste märkes en stor spetsbågig och å dess östra en mindre raksluten glugg. Utanför den igenmurade tornbågen finnas inga socklar, men deremot ses några lemmingar af grundvalar. Det tyckes dock vara mycket osäkert, om något torn der fordom fannits, men väl ganska sannolikt, att man ärnat der uppföra ett sådant. Å mellanskeppets vestra ända står en temligen hög takryttare.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 20.6 samt i vester och öster 26.5 och håller i murtjocklek 4.6, betäckes med ett korshvalf, hvilket har likhet med långhusets. Å koret finnas likadana socklar som å långhuset. Der förekommer den egenheten, att koret har rundbågiga och grunda gesimser, fastän långhuset har alldeles inga. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång, som är smal men temligen hög. Yttre omfattningen består af vanliga murhörn. Derinnanför stå breda poster på hög tröskel. Murhörnen uppbära en skarpkantig rundbåge. Posterne ha ett trebladigt dörrfält med två runda knoppar. Inre omfattningen är starkt snedsmygig med lågrakspetsig betäckning. På södra sidomuren ses ett högt fönster, som är enkelt och rundbågigt och har till det yttre och inre sveda smygar. Tre likadana fönster finnas å altarväggen, af hvilka de omgifvande äro något lägre än det mellersta. Korets fönster ha liksom långhusets rätvinkliga karmar. I södra sidomuren nära östra ändan märkes ett aflångfyrkantigt väggskåp med en midtpelare, hvadan det liknar två fyrkantiga. I norra sidomuren vid vestra ändan finnes ett rakspetsigt väggskåp. I densamma sidomuren mot östra ändan ses ett stort rakspetsigt väggskåp, som tillslutes med en omfattning och dörrar från den sednare medeltiden. Omfattningens undersats prydes med trenne trebladiga bågar. Derpå följer en klaffdörr, deröfver två fyrkantiga flygeldörrar, och öfverst en rakspetsig öppning med rosig gallerdörr. Omfattningen består af ek med lätt inskurna bladverk. Beslaget är enkelt, men prydes likväl å ändarna med rosor och liljor. Å midten af korets gafvelröste märkes en temligen stor ljusöppning i latinsk korsform med rätvinkliga kanter. Deröfver utskjuter en björn, hvilken framsträcker halfva kroppen och hvilar på en utstående kragsten, som liknar en bjelkända.
Nära midten af korets norra sidomur inför en rätvinklig och raksluten ingång till sakristian, hvilken invändigt häller i söder och norr 11.3 samt i vester och öster 16.7. Sakristian betäckes med ett korshvalf, hvars södra liksom norra kappa är lågspetsig och föga uppåtgående, men hvars vestra är spetsig och rakt uppåtgående samt östra spetsig och vågrät. Att kapporna äro mindre spetsiga åt söder och norr än åt motsatta håll, härrör af större och mindre spännvidd. Att kappan åt öster är vågrät föranledes af behöfligt utrymme för ett dervarande fönster, som förlorat sin ursprungliga omfattning. I norra muren märkes ett stort rakspetsigt väggskåp. I sednare tid har å vestra muren en genomgång till predikstolen blifvit uppbruten. Å sakristian finnas likadana socklar som men något lägre än å långhuset och koret. Sakristian, hvilken troligtvis haft enligt vanligheten ett gafvelröste åt norr samt kroppåstak med vattenfall åt vester och öster, betäckes med ett luttak. I vestra muren, som fått genomgången tll predikstolen, har förmodligen en trappa inifrån uppgått på sakristians takhvalf, hvarifrån en trappa i korets norra sidomur uppleder till kyrkans vindar. Nu inför utifrån en dålig stege genom en illa uppbruten öppning å sakristians östra mur inpå dess takhvalf.
Alla socklar omfattningar hörnstycken pelare pilastrar och bågar bestå af huggen, men omgifningsmurar och takhvalf samt sträckmurar med sina pelare och bågar af ohuggen kalksten. Långhusets vestra dörromfattningar äro af huggen, men de öfriga portalerne af slipad kalksten. Posterne i portalerna utgöras af hela block.
Enligt en uppgift från medeltiden är kyrkan uppförd 12..[1]. Då hela byggnaden, hvars alla partier äro samtidiga, i allt hufvudsakligt röjer spetsbågsstil, så kan den icke antagas att vara äldre än från sednare hälften af trettonde seklet.
Altarbordet består af huggen kalksten, skifvan är skråkantig och utgöres af slipad sådan. Altarprydnaden, som är hållen i usel modern stil, föreställer nattvarden i oljemålning.
Dopfunten, hvilken är kalkformig, består af röd- och hvitspräcklig samt slipad kalksten. Foten är alldeles slät och mellanstycket slutas med en rundstaf. Skålen, som är halfklotformig, siras med sexton vanliga blad. Kring öfra kanten ses en grund hålkäl. Dopfuntens hela höjd utgör 3.6 och skålens yttre tvärmått 2.8.
Ingen urgammal ringmur med välbyggda och fasta portar omgifver kyrkogården. Ett djupt dike med murbeklädnad och vrister eller jerngaller deröfver omsluter kyrkogården, hvilken således tyckes ligga alldeles öppen. Detta helt nya sätt att omhägna de hädangångnes hviloplatser har onekligen stora företräden. Ett sådant stängsel kostar jemförelsevis föga i anläggning och underhåll, lemnar fri öfverblick af ett tempel och väl behöflig luftvexling öfver grafvar och förekommer fukt och afleder vatten. Fastän forntidens grofva rigmurar och fasta portar äro mindre passande, så synes det vara rätt, att de gamle väl bibehållna hägnaderne få qvarstå, emedan de äro af intresse för medeltidens både konst- och krigshistoria.
Prosten J. G. Klingvall hade godheten att inbjuda oss i prestgården. Ehuru vi här såsom allestädes på våra kringfärder å Gotland brådskade, så ansågo vi oss böra efterkomma denna framställning af en nära åttatioårig man, som för hela fyratio år sedan utgifvit Wisby fornlemningar och länge sysselsatt sig med Gotländska landskyrkors afteckningar och på berömligt sätt uppsnyggat sin helgedom. Prestgården, hvilken ligger helt nära vestra sidan af kyrkogården, har ett rymligt och ganska täckt boningshus. Pa södra sidan sträcker sig åt vägen en ansenlig gårdsplats med behöfliga uthus. På norra sidan utbreder sig en temligen stor trädgård, som är indelad i väl ordnade qvarter emellan breda gångar. Der finnes en skuggrik allé af högväxta almar, små bersåer o. s. v. Här och der framskymtar en och annan landtlig figur af utskurna bräder och målad med oljefärg. Det saknade ej intresse att se den ålderstigne mannen vandra under de stora träd, hvilka han planterat, och mellan de lustiga figurer, hvilka han målat. Med hjertlig fägnad visades oss flere bikupor. Anblicken af de rastlösa små varelsernas idoghet var upplifvande, men väl hågkommande Virgilii Georgica läto vi ingalunda en barnslig nyfikenhet locka oss till någon obetänksam närgångenhet.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII P. 314.