Gotlands konsthistoria/Ekeby
| ← Barlingbo |
|
Hörsne → |
| På Wikipedia finns en artikel om Ekeby kyrka. |
Ekeby.
Föga öfver ½ mil i nordost från Barlingbo ligger dess annex Ekeby uti en fruktbar trakt. Denna sistnämnda kyrka har ett aflångfyrkantigt skepp, ett fyrkantigt och mindre kor samt ett fyrkantigt torn i vester. Skeppet och tornet äro till det yttre uppförda af idel huggen kalksten, men koret och allt det inre af huggen och tuktad sådan. Qvaderstenen är väl arbetad och har ovanligt stora dimensioner. En sådan håller 8.0 i längd 4.2 i höjd och 1.0 i tjocklek. Hela byggnaden har ansenlig höjd.
Skeppet, som invändigt håller i bredd 29.6 och i längd 42.0 samt i murtjocklek 4.4, har ovanligt höga socklar, hvilka utgöras af en brant skråkant och derpå en rundstaf. Tvenne lågspetsiga korshvalf med en tvåsprångig skiljebåge och fina kantbågar bilda skeppets betäckning. En mycket lång och smal kragsten på midten af södra liksom af norra sidomuren och små motsvarande kragstenar i hörnen uppbära skilje- och kantbågarna, som alla äro skarpkantiga. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en stor ingång. Portalen har emellan murhörn två kolonner å hvarje sida. Innerst stå tjocka poster på hög tröskel, ytterst framspringa fyrkantiga pilastrar. Grundstenarne, hvilka stå på en brusten bottenhäll, äro brant skråkantiga, baserne attiska med rosor å vestra men med bladverk å östra sidan. De vestra kapitälerne utgöras af en rundstaf och en hålkäl med bladslingor samt ett vädurs- och ett lejonhufvud, de östra prydas med fyra krönta hufvuden och deröfver med bladslingor och ett krönt hufvud. Kransarne å den vestra sidan likna uppnedvända attiska baser, men de bestå å den östra af en liten rundstaf och en stor hålkäl med en framstående fasettstaf. Posterne uppbära ett fyrbladigt dörrfält med tre rullika knoppar. En fyrbladig båge med femflikiga knoppar hvilar på de innersta murhörnen och utbreder sig öfver dörrfältet. Från kolonnerna uppstå rundstafviga och från de öfriga murhörnen skarpkantiga och lågspetsiga bågar. På pilastrarna hvilar en skarpkantig likadan båge och derpå ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister och öfverst en knopp. Portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öster om ingången finnes ett högt fönster med spetsbågig betäckning. En midtpost och motsvarande karm uppbära i detta fönster två rundbågar, hvilka skärande hvarandra bilda två spetsbågar och deröfver ses en trebladig ring. Omfattningarne posten karmen bågarne och ringen äro ut- och invändigt snedsmygiga. Skeppet har nära vestra gafvelmurens södra ända ett helt litet och spetsbågigt fönster, hvars bröstning är högre än takhvalfvens vederlag. Förmodligen har ett motsvarande fönster funnits nära vestra gafvelmurens norra ända. Å norra sidomuren märkes intet spår efter ingång eller fönster. Triumfbågen, som är ganska bred och hög, har hålkälade och rundstafviga dynstenar.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 24.0, i vester och öster 24.8 samt murtjocklek 4.4, har lika höga och lika bildade socklar som skeppet. Ett korshvalf med spetsiga raka och uppåtgående kappor betäcker koret, som har å södra sidomuren en ingång. I portalen stå poster på hög tröskel och å hvarje sida derutanför en kolonn emellan murhörn samt en framspringande fyrkantig pilaster. Grundstenarne, hvilka hvila på en sönderbrusten bottenhäll, äro skråkantiga, baserne attiska, kapitälerne inåtsvängda och löfprydda samt kransarne hålkälade. Posterne ha utåt rätvinkliga inhuggningar, så att små framsprång eller murhörn på detta sätt bildas. På posterna hvilar ett trebladigt dörrfält. Framsprången kolonnerne och murhörnen uppbära skarpkantiga och lågspetsiga bågar. Från pilastrarna uppstår en trebladig spetsbåge och derpå ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister samt öfverst en fyrkantig knopp. På vestra pilasterns vestra och östra pilasterns östra sida är en liljespira uthuggen. Portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Å ingångens östra sida ses ett spetsbågigt fönster, hvari två poster och karm uppbära två hvarandra skärande spetsbågar och derpå en fyrbladig ring. Omfattningarne posterne karmen bågarne och ringen äro ut- och invändigt snedsmygiga. Af tre enkla och spetsbågiga fönster å altarväggen är det mellersta högst. Dessa tre fönster, som ha tunna rätvinkliga och föga framstående karmar, äro ut- och invändigt snedsmygiga och förete några lemningar af vackra glasmålningar. Vid östra sidan om ingången ses ett rakspetsigt väggskåp och i norra sidomuren nära vestra ändan ett sådant. Uti den sistberörda sidomuren nära östra ändan finnes ett ganska stort väggskåp. En dithörande omfattning, hvilken är rakspetsig och trebladig, bildar 0.4.5 framsprång och utgöres af en platt mellan två rundstafvar och är väl arbetad af kalksten. Detta väggskåp, som invändigt är rakspetsigt, har brädbeklädnad och trenne fack öfver hvarandra. I det nedersta facket föreställes Maria å en stol hålla barnet på knäna och de tre vise männen frambära skänker; i det andra afbildas Christus korsfäst och en Maria å hvarje sida, till höger S. Petrus med nyckel, till venster S. Paulus med svärd och begge med böcker; i det tredje ses Christus med korsgloria sitta på regnbågen, hvilken omgifves af en oval. Dessa skildringar äro tillika med stjernor och rosor å ryggen sidorna och betäckningen målade med vattenfärg. I norra sidomuren märkes en raksluten ingång till en trappa, som genom densamma uppgår från öster åt vester på takhvalfven.
Altarbordet består af huggen kalksten. Skifvan är hålkälad och slipad. Altartaflan, hvilken utgöres af fin sandsten, har 1708 tillkommit och är ett dåligt arbete i rococomaner.
Tornet, som består af tre afdelningar öfver hvarandra, har låga små skråkantiga socklar. Första afdelningen, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 14.5 samt i vester och öster 12.5 och håller i murtjocklek 5.2, betäckes med ett ganska högt tunnhvalf på vederlag i vester och öster. En ingång finnes på midten af vestra sidomuren. Den yttre omfattningen har å hvarje sida ett murhörn, som uppgår från socklarna. Derinnanför stå poster på hög tröskel. Murhörnen och posterne, hvilka sakna kransar, uppbära skarpkantiga rundbågar. Den inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen har afdelningens bredd och spetsig betäckning samt lemningar efter hålkälade vederlagskransar. Utanför tornbågen finnes en något bredare och spetsigare båge, som 1.2 tjock tillkommit för uppbärande af skeppets vestra gafvelröste.
Då uppgången i norra kormuren till takhvalfven och derifrån till andra afdelningen varit alltför obeqväm, har i sednare tid en trätrappa blifvit uppdragen till första afdelningen och tunnhvalfvet deröfver genombrutet. I andra afdelningen finnes på midten af östra sidomuren en stor glugg, hvilken föga höjer sig öfver tornets tunnhvalf och skeppets korshvalf. I denna glugg, som tjenar til genomgång mellan andra afdelningen och vinden, har en midtkolonn uppburit tvenne små rundbågar, af hvilka tydliga lemningar äro öfriga. Den östra omfattningen är rätvinklig och rundbågig, men den vestra, som äfven är rätvinklig, har skadad betäckning. Å hvardera af de tre öfriga sidomurarna märkas vid lika höjd spår efter en lika stor igenmurad glugg, hvaröfver en liten raksluten ljusöppning tillkommit.
Ifrån den andra afdelningen uppgå stegar till den tredje, som å hvarje sida har två stora gluggar, af hvilka hvardera haft en midtkolonn, som uppburit tvenne små trebladiga spetsbågar. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, de inre rätvinkliga och stickbågiga. Å hvarje sida höjer sig ett spetsigt röste med en likadan glugg som de nyssberörda. Den vestra sidomurens södra och den norras begge gluggar äro oskadade, men kolonnerne och till stor del de små bågarne ha i de öfriga blifvit förstörda. I de små bågarnas svicklor ha funnits fyrbladiga spetsiga och genombrutna rosor, af hvilka några äro i behåll, och lemningar efter sådana förmärkas. Tornet uppbär en hög åttkantig spira.
I triumfbågen hänger ett krucifix utan ring. Bilden har något mindre än naturlig storlek och bär förgylld liljekrona af messing. Korset, som saknar sinnebilder, tyckes ha i sednare tid fått ny målning.
En dopfunt af sandsten finnes i kyrkan. Både foten och skålen äro runda. Mellanstycket prydes med flere upphöjda bilder. Simson med fladdrande hår uppfläker lejonets gap och en menniska står derjemte, å motsatta håll framskjuta tre stora vilddjurshufvuden med mindre fyrfotadjur i gapen och deremellan märkas ett helgon en begrafning en biskop och en lilja. Skålen har skråkantig botten och lodräta sidor. Å botten ses ett stående fyrfotadjur och stora bladslingor. Å sidorna finnas sex rundbågiga fält, hvilka framte nedannämnda föreställningar. 1. Gud med rundgloria framdrager ur Adams sida Eva, som liknar en grodunge eller en såkallad pingla. Deröfver skådas i en afskärning tre bröstbilder. 2. Adam och Eva stå vid kunskapens träd. Deröfver märkas i en afskärning tre bröstbilder, af hvilka S. Petrus i midten höjer två nycklar med högra handen. 3. Christus med korsgloria sitter på en tron och lyfter högra handen till välsignelse, och å hvarje sida ses en fyrvingad engel. 4. Christus med korsgloria står mellan två englar. 5. Christus sitter välsignande. 6. Christus lemnar något till en engel. De två sistberörda styckena äro mycket skadade af vittring. Fältens svicklor fyllas med englar menniskor och djur. Dopfuntens hela höjd utgör 3.6, skålens yttre tvärmätt 2.1.
Om kyrkans ålder saknas underrättelse från medeltiden. Således måste byggnaden för angifvande af dess tillkomst ytterligare tagas i betraktande. Tornets skråkantiga socklar och yttre dörromfattning samt dess öppna och tillmurade gluggar förete ren rundbågsstil; men detsammas tredje afdelning och rösten liksom hela skeppet och koret ådagalägga äldre öfvergångsstil. Häraf följer, att tornet måste ursprungligen varit lägre, och att der funnits ett mindre skepp och kor, så att andra afdelningens östra glugg höjt sig öfver närmaste kroppåstak. Första afdelningen i tornet måste ursprungligen varit hälften lägre och haft ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. För att lämpa första afdelningen efter det nya skeppets höjd, måste det nedre tunnhvalfvet blifvit bortbrutet, men det öfre fått qvarstå. På sådant sätt låter det förklara sig, hvarföre första afdelningen blifvit mot all vana hög och fått ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster. Vid denna förändring har troligtvis tornbågen blifvit mycket förhöjd och fått en spetsig betäckning. Vid samma tillfälle torde en uppgång i sidomurarna blifvit till tornets förstärkning igenmurad, helst uppgång kunde från skeppets takhvalf fås genom andra afdelningens östra glugg. Af de nedra gluggarnas behandling och de öfras olika hållning visar sig, att tredje afdelningen med röstena är en något yngre påbyggnad. Tornet i Endre har, sedan skeppet och koret der blifvit vida större, fatt en betydlig påbyggnad, då de gamla gluggarne blifvit alltför låga och de nya rentaf nödvändiga. Vestra tornet vid S. Maria kyrka i Wisby har, såsom der visar sig, fått en ansenlig förhöjning, då de gamla gluggarne blifvit igenmurade och de nya i påbyggnaden anbragta. Att så tillgått vid sistnämnda kyrka är så mycket vissare, som detta arbete blifvit 1423 verkstäldt. Det tyckes, som tornet i Ekeby uppstått i sednare hälften af tolfte seklet och vid skeppets och korets ombyggnad mot hundra år derefter fått sin tredje afdelning.
Då skeppet har ovanlig bredd och höjd, så kan ingen sakkunnig undra derpå, att detsamma fått betänkliga sprickor å sidomurar och takhvalf. För afhjelpande af dessa skador ha tvenne träankaren der blifvit på vanligt sätt inlagda; men enär de göra föga eller intet gagn, borde ankarstänger i deras ställen anbringas.