Gotlands konsthistoria/Barlingbo
| ← Akebäck |
|
Ekeby → |
| På Wikipedia finns en artikel om Barlingbo kyrka. |
Barlingbo.
I nordost från Akebäck ligger Barlingbo. Under hela vägen, som emellan dessa kyrkor utgör ¾ mil, skådas åt alla håll en mycket fruktbar slättbygd. Sistberörde helgedom består af ett skepp, ett kor med en sakristia vid norra sidomuren och af ett utsprång åt öster samt ett torn i vester, hvilka alla äro nära fyrkantiga. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Ehuru kyrkan har en temligen hög ålder, så har all huggen kalksten väl bibehållit sig.
Skeppet, som håller i inre bredd 27.5 och i längd 36.2 samt i murtjocklek 5.8, har något branta temligen höga skråkantiga socklar. Två korshvalf med en skiljebåge på kragstenar i söder och norr utgöra skeppets betäckning. Kapporna äro högspetsiga raka och brant uppåtgående. Skiljebågen är äfven högspetsig samt tvåsprångig och skarpkantig. Den södre kragstenen framter tre rundstafvar och derpå hålkälad krans; men den norre har en liten rundstaf och stor hålkäl samt platt och derpå hålkälad krans.
En ganska stor ingång å södra sidomuren intager midten af vestra hvalfafdelningen. I portalen ses å hvarje sida tre smärta kolonner mellan stora murhörn. Innerst stå tjocka poster på hög tröskel. Af kolonnerna saknas ett skaft å vestra sidan. Grundstenarne äro lodräta med karnisade öfverkanter, baserne attiska men sammantryckta med ofullbordade skyddsblad, kapitälerne bägarlika med yfviga blad, kransarne hålkälade. Ytterst framstår å hvarje sida en fyrkantig pilaster. Posterne uppbära ett sjuflikigt dörrfält. Derpå utbreder sig nederst å hvarje sida en spetshåge och deröfver fem rundbågar. Spetsbågarne ha rullika, rundbågarne treflikiga knoppar. Dessa bågar uppgå från de innersta murhörnen. Alla kolonnerne och de öfriga murhörnen och pilastrarne motsvaras af skarpkantiga spetsbågar. Öfver pilastrarna höjer sig ett spetsigt röste med hålkälade vattenlister. Hela portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen, hvilken är snedsmygig och lågrakspetsig, bildar ett framsprång till 1.0 för att öka inre fördjupningen. Då kyrkorna på Gottland ha mycket tjocka murar. är ett dylikt framsprång der ganska ovanligt.
I midten af östra hvalfafdelningen finnes ett spetsbågigt fönster, hvaruti en midtpost med motsvarande karm uppbär två enkla spetsbågar och deröfver en större ring, som omgifver tre mindre. Omfattningarne posten karmen bågarne och ringarne äro ut- och invändigt snedsmygiga. Å norra sidomuren midt emot ingången ses ett rundbågigt fönster, hvilket ut- och invändigt har sneda smygar och deremellan en rätvinklig karm. Lemningar af glasmålningar märkas i begge fönstren. I det södra fönstrets öfversta fack föreställes åt öster S. Petrus med nyckel, åt vester en biskop med kräkla och öfver hvardera ses i bågen en engel med vingar och utsträckta armar. Alla ha glorior. I ringarna och svicklorna märkas rosor. Uti ett öfre fack af norra fönstret skildras Christus, som med korsgloria uppstiger ur grafven och håller en segerfana i högra och framräcker venstra handen. Knektar ligga afdånade.
Triumfbågen är åt skeppet två- och åt koret ensprångig. Hvarje framsida prydes med en skarpryggig kolonn och har raka grundstenar med karnisade öfverkanter, attiska baser och bägarformiga kapitäler med hålkälade kransar. Betäckningen är högspetsig och derpå uppgår ett rakt stycke, hvilket motsvarar den nyssberörda kolonnen.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.0 och i motsatt riktning 20.1 samt murtjocklek 3.2, har skråkantiga socklar och ett spetsigt korshvalf i likhet med skeppets. En omgång å södra sidomuren mot vestra ändan har breda poster och derutanför stora murhörn samt deremellan en kolonn å hvarje sida. Posterne hvila på hög tröskel, murhörnen och kolonnerne på socklarna. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och slätta, kransarne låga och hålkälade. Posterne murhörnen och kolonnerne uppbära skarpkantiga rundbågar. Kolonnerne äro slipade. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver och något öster om ingången finnes ett rundbågigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar. I norra sidomuren märkes ett lågrakspetsigt väggskåp.
Vid östra ändan af norra sidomuren finnes en helt enkel ingång till sakristian. Ingången är till det yttre rätvinklig och rundbågig, till det inre lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, hvilken invändigt håller i söder och norr 7.5 och i vester och öster 9.2, har ett korshvalf med rundbågiga raka och föga uppåtgående kappor och ett litet snedsmygigt och rakslutet fönster å öster samt ett stort rakspetsigt väggskap i södra muren.
Utsprånget, som invändigt sträcker sig i söder och norr 16.1 samt i motsatt riktning 12.0, uppbär ett spetsigt korshvalf med raka och föga uppåtgående kappor. Socklarne likna skeppets och korets. Öppningen mellan koret och utsprånget eller den såkallade tribunbågen är åt vester tvåsprångig, men åt öster ensprångig. Grundstenarne dertill äro skråkantiga och kransarne hålkälade. Betäckningen är lågspetsig, nära halfcirkelformig. Å hvardera af sidomurarna finnes ett enkelt fönster med rundbågig betäckning. Men altarväggen har deremot ett spetsbågigt fönster, hvari två smala poster uppbära två sig skärande rundbågar och derpå en fyrbladig ring och vid sidorna två rundbågar. Alla tre fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. I östra fönstrets rosverk finnas glasmålningar. I mellersta spetsbågen föreställes Christus med korsgloria och på hvardera sidan en engel med rundgloria och korsprydt verldsklot. Alla tre äro bröstbilder. I rosen och svicklorna ses bladverk. De öfriga facken förete der såsom i de andra fönstren hvita rutor. Utsprånget har i norra sidomuren ett litet fyrkantigt väggskåp. En sittnich i södra sidomuren framter en hålkälad sitthäll och raka sidostycken samt deröfver 0.6 framskjutande dynstenar, som likna löfprydda kapitäler och uppbära en skarpkantig rundbåge, hvilken utgöres af sju likstora bågstycken med omvexlande röd- och hvitspräcklig kalksten. Hela sittnichen är slipad.
Tornet, som inrymmer flere afdelningar öfver hvarandra, har sådana socklar som den öfriga kyrkan. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.5 samt i motsatt riktning 24.9, betäckes med ett spetsigt korshvalf, hvilket liknar skeppets. Å den norra sidomuren finnes en stor ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två smärta kolonner mellan stora murhörn. Grundstenarne äro karnisade, baserne attiska men tryckta, plinterne afrundade för kolonnerna, kapitälerne inåtsvängda och kransarne hålkälade. Å den vestra sidan prydas kransarnas platter med fasettstafvar, men å den östra äro de släta. På kolonnerna hvila rundstafviga, på murhörnen skarpkantiga spetsbågar. Föga breda men tjocka poster på hög tröskel uppbära en spetsbåge, som siras med fem blad, af hvilka det mellersta har en halfrund en lågspetsig och en högspetsig inskärning. Å vestra sidomuren märkes ett ganska stort rundfönster med sju ringar, som i midten bilda en ros med sju spetsiga blad samt trekanter i yttre svicklorna. Yttre omfattningen består af tvenne språng, af hvilka det yttre är rätvinkligt det inre snedsmygigt. Inre omfattningen har två rätvinkliga och ett snedsmygigt språng. Ringarne och rosen äro ut- och invändigt snedsmygiga. Tornbågen är lika bred som första afdelningen, och den är åt öster tvåsprångig. Dynstenarne äro karnisade och betäckningen högspetsig som triumfbågens.
Vid södra ändan af vestra sidomuren öppnar sig en raksluten ingång till en trappa, som uppgår åt norr och vrider sig inuti norra sidomuren, der en likadan ingång vid östra ändan inleder på första afdelningens takhvalf. I andra afdelningen finnes åt söder en liten rakbetäckt ljusöppning och åt öster en temligen stor spetsig hjelpbåge och deri en raksluten ingång till vinden. Trappan fortgår i östra sidomuren åt söder, och mot nedra ändan af densamma inför en raksluten ingång till tredje afdelningen, hvilken liksom de öfre har bjelklag. Der finnes åt vester en glugg, som utvändigt är rätvinklig och rundbågig, men invändigt rätvinklig och lågrakspetsig. Skålbräderne qvarsitta i inre omfattningen. Åt söder märkes en liten raksluten glugg. Nära södra ändan af östra trappan öppnar sig en raksluten ingång till fjerde afdelningen, hvilken åt vester liksom åt söder har en glugg, som likna de nyssberörda derunder, men den öfra har icke såsom den nedra åt söder rak utan lågrakspetsig betäckning. Sedan ingår trappan i södra sidomuren åt vester. Nära början ses en raksluten ingång för en ytterligare afdelning, och at vester märkes derför jemväl en glugg, hvilken är raksluten. Alla dessa gluggar ha utåt rätvinkliga omfattningar. Öfversta trappans slut visar, att man ärnat, ehuruväl tornet har ansenlig höjd, likvisst bygga en afdelning, som förmodligen bort ha gluggar å alla sidor och måhända deröfver rösten. En hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant, utgör tornets betäckning. Inuti murarna förmärkas flere ursprungliga ankarbjelkar, som bestående af furu väl bibehållit sig. Utvändigt ha murarne å alla sidor vid halfva höjden skråkantiga indragningar, och alla luta såsom vanligt inåt emot hvarandra.
Altarbordet är muradt och skifvan hålkälad af slipad kalksten. Å altarbordets södra ända märkes en tallriksformig uttömningssten. Altartaflan, hvilken är arbetad i dåligt rococomaner, består af fin sandsten och har 1685 tillkommit. Derå föreställes nattvarden.
I kyrkan står en rund dopfunt af fin sandsten. Foten är vid men låg. Ifrån foten framskjuta ett mennisko- och tre djurhufvuden. Af de sistberörda gapar ett öfver ett annat djurhufvud. Mellan dessa hufvuden ses ett lam med korsstaf, ett liggande lejon, en lilja och en liggande bagge. Skålen har nederst en stor ring sedan en grund hålkäl samt höga och föga utåtlutande sidor. På ringen öfver hufvudena uppstå nedannämnda figurer, som intaga skålens hela höjd. Christus ses korsfäst med åtskiljda fötter. Maria besöker Elisabeth. En person håller en bok med båda händer. En engel med utslagna vingar och liljeprydd staf nalkas Maria. Deremellan ses sinnebilderne af Mattheus, Lukas, Markus och Johannes. Christus har korsgloria och alla de öfriga personerne ha rundglorior. De personer, hvilka stå öfver hufvudena på ringen, ha liksom sinnebilderne af evangelisterne å rundgloriorna namn inristade med runor. Dessa inskrifter röja mer än vanlig okunnighet. Dopfuntens hela höjd utgör 2.7 och skålens yttre tvärmått 2.6. En rund grundsten, som håller 5.8 i tvärmått, har en rund och föga djup urhålkning med aflopp för uttömning af dopvatten.
På korets norra sidomur hänger ett triumfkors med naturlig storlek. Korset har i kanterna bladverk och omgifves af en stor ring med knoppar i begge kanterna. Å ändarna finnas fyrkantiga stycken, hvaruti evangelisternas sinnebilder föreställas.
Enligt en uppgift från medeltiden har kyrkan blifvit 1200 uppförd[1]. Då kyrkan, hvars alla delar visa sig vara samtidiga och ha lika höga socklar, är hållen i spetsbågsstil med några mindre partier i rundbågsstil, så tyckes detta byggnadsår vara alltför tidigt. Härvid bör erinras, att några af Gotlands kyrkor, som förete rundbågsstil, blifvit byggda några årtionden efter nämnda tid. Det är likväl bekant, att vid ansenligare kyrkors uppförande den möjligen bästa byggnadsarten valdes. Att takhvalf i rundbågsstil ej kunnat med full säkerhet inslås öfver kyrkans stora skepp utan anbringande af en midtkolonn, måste hvarje sakkunnig lätt inse. Det kan med mycket skäl antagas, att der funnits en helgedom, hvilken nämnda år uppstått och blifvit minst ett sekel derefter nedrifven, då den nuvarande kyrkan tillkommit. Denna förmodan är så mycket sannolikare, som kyrkan har liksom Kräklingbo ett fyrkantigt utsprång. Då dessa utsprång äro samtidiga med de byggnader, hvartill de höra, och de ende, som finnas på hela Gotland, så måste ifrågavarande kyrkor blifvit byggda under den sednare medeltiden. Det är således mer än troligt, att en helgedom i Barlingbo uppstått fulltut ett århundrade, innan den nuvarande blifvit uppförd. Ehuruväl ofta åberopade förteckning uppger, att kyrkan i Kräklingbo 1211 tillkommit, så härrör den nuvarande ifrån en långt sednare tid; ett förhållande, hvilket skall nedanföre ådagaläggas.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.