Gotlands konsthistoria/Gulldrupe
| ← Buttle |
|
Romakloster → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gulldrupe kyrka. |
Gulldrupe.
En smal väg sträcker sig ¾ mil i nordvest från Buttle till Gulldrupe, som jemväl är annex till Vänge och ligger i en temligen fruktbar och något skogig trakt. Gulldrupe består af ett aflångfyrkantigt skepp och ett likadant kor med en fyrkantig sakristia vid norra sidomuren samt af ett fyrkantigt torn i vester. Kyrkan är uppförd till socklar hörnstycken omfattningar och bågar af huggen kalksten, men för öfrigt af väl tuktad sådan.
Skeppet, hvars inre bredd utgör 18.5 och längd 32.4 samt murtjocklek 4.0, betäckes med ett platt trätak. Socklarne äro skråkantiga och ovanligt små. Å skeppets södra sidomur nära vestra ändan finnes en ingång, hvilken utvändigt har å hvarje sida två murhörn, som uppgå från socklarna, och derinnanför stå tjocka poster på hög tröskel. På murhörnen hvila två och på posterna en rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och rundbågig med förhöjda vederlag. Södra sidomuren har i midten ett större och vid östra ändan ett mindre fönster, af hvilka det förra varit rundbågigt samt till det yttre och inre snedsmygigt, men blifvit illa utvidgadt, det sednare är i nyare tid uppbrutet. Begge dessa fönster äro rakslutna och ha karmar poster och bågar af trä. Triumfbågen har ansenlig bredd och höjd. Dynstenarne bestå af hålkäl och skråkantig platt. Betäckningen är högspetsig. Å vestra gafvelmuren finnes en stor rundbåge med karnisade dynstenar.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 19.8 och i vester och öster 27.3 och håller i murtjocklek 4.0, betäckes med ett korshvalf, hvilket har raka uppåtgående kappor. Liksom skeppets så äro korets socklar skråkantiga, men de förre vida lägre än de sednare. Koret, hvars gafvelrösten äro mycket högre än skeppets, har å det östra en liten spetsbågig och snedsmygig ljusöppning.
På södra sidomuren nära vestra ändan är en ingång. Portalen har å hvarje sida två smärta kolonner mellan inre poster och stora murhörn. Grundstenarne, hvilka varit brant skråkantiga, äro förvittrade. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och bladprydda. Kolonnerne uppbära rundstafviga och murhörnen skarpkantiga bågar, som äro högspetsiga. Posterne stå på hög tröskel och framte ett fyrbladigt dörrfält med tre rullika knoppar. Portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Midt på korets södra sidomur finnes ett litet spetsbågigt fönster med hög bröstning. Yttre och inre omfattningen är snedsmygig. Yttre bågen är mycket ovanlig, ty derå framstå tre runda knoppar. Altarväggen har tre smala temligen höga fönster, hvilka äro ut- och invändigt snedsmygiga och spetsbågiga, och de ha framstående karmar. Såväl det södra som de östra fönstren ha träbågar och vanliga rutor. I södra sidomuren nära vestra ändan märkes ett litet fyrkantigt väggskåp och mot östra ett rakspetsigt sådant. I motsvarande sidomuren ses två rakspetsiga väggskåp.
Nära midten af norra sidomuren finnes en ingång till sakristian. Yttre omfattningen har å hvarje sida ett murhörn och derpå en skarpkantig rundbåge. Poster, som derinnanför stå på hög tröskel, uppbära ett rakt dörrfält, hvilket i kanterna prydes med dubbla stafvar. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, som invändigt håller i söder och norr 9.7 samt i vester och öster 10.4, har mycket låga och skråkantiga socklar. Ett illa slaget korshvalf, hvilket liknar ett kupolhvalf, bildar sakristians betäckning. Pa midten af östra sidomuren finnes ett litet rakbetäckt fönster och i midten af vestra ett rakspetsigt väggskåp.
Tornet, som innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har stora skråkantiga socklar. Första afdelningen, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 10.7, i vester och öster 11.2 samt har i murtjocklek 4.4, uppbär ett rundbågigt korshvalf med raka kappor. På midten af vestra sidomuren är en ingång, som utvändigt har å hvarje sida ett ganska stort murhörn och derinnanför ovanligt breda poster på hög tröskel. Mellan murhörnen och posterna har å hvarje sida stått en kolonn, hvaraf blott ett veckprydt kapitäl är öfrigt. Murhörnen och posterne uppbära skarpkantiga rundbågar. En likadan båge, hvilken är i behåll, har hvilat på kolonnerna. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen, som saknar vederlagskransar, är halfrund. Genom en raksluten ingång i södra sidan af tornbågen uppleder från öster till vester en trappa till andra afdelningen, hvarifrån stegar vidtaga. Denna afdelning har på midten af södra sidomuren en ljusöppning, som är utvändigt snedsmygig och rundbågig samt invändigt rätvinklig och raksluten. Å östra sidomuren finnes en stor spetsig hjelpbåge, hvilken till mesta delen är igenmurad. Tredje afdelningen har åt söder liksom åt vester och öster två gluggar, men åt norr deremot blott en sådan. En midtkolonn har i hvarje glugg uppburit tvenne små rundbågar. Alla kolonnerne saknas, men bågarne äro i behåll. Lemningar visa, att kolonnerne haft bägarlika kapitäler. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga, de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Under alla gluggarne finnas skråkantia indragningar. Tornet uppbär en temligen hög fyrkantig spira. Kyrkan är enligt en förteckning från medeltiden byggd 1280[1]. Skeppet och tornet äro utförda i rundbågsstil, hvadan nämnda byggnadsår ingalunda anger en för aflägsen tillkomst. Men härvid bör dock erinras, att skeppet och tornet ej tillkommit på alldeles samma tid Skeppet har nemligen å vestra gafvelmuren fått en stor öppning, som betäckes med en rundbåge, hvarpå det vestra gafvelröstet hvilar. Ehuruväl tornbågen, hvilken uppbär östra tornmuren, har lika bredd som afdelningen i söder och norr, så är den likväl smalare än öppningen å gafvelmuren. Hade skeppet och tornet samtidigt uppstått, så hade der icke funnits en båge för hvardera, och dessa hade ej blifvit så olika till storlek. Härvid bör jemväl märkas, att, ehuru skeppets och korets socklar äro skråkantiga, de förra äro vida mindre än de sednare. Koret och sakristian visa sig påtagligen härröra från den sista medeltiden, och de tyckas ha tillkommit kort före 1500. Triumfbågen tillhör skeppets östra gafvelmur, hvadan den har detsammas anordning. Då den härvarande triumfbågen icke öfverensstämmer med skeppets utan med korets hållning, så måste densamma blifvit förändrad vid uppförande af det sistberörda.
Altarbordet består af huggen kalksten. Skifvan, som är hålkälad och slipad, utgöres äfven af samma stenart. Vid bordets södra ända under skifvan framskjuter en rund trattformig kalksten för uttömning af handvatten. Altarprydnaden är en lemning af ett gammalt altarskåp. På midten af framsidan nära underskifvan märkes ett fyrkantigt hål, hvilket håller 0.3 i bredd och 0.4 i höjd samt 0.3 i djup, och har röd anstrykning. Detta hål tillslutes med en kalksten, som, 0.1 tjock, har å midten ett inskuret Andreaskors. I samma hål står en krukformig eller nära klotrund träask, hvilken har å midten en fin hålkäl och ett litet lock med en rund knapp. I denna ask, som är rödmålad och håller 0.1.5 i tvärmått och föga mer i höjd, förvaras en linnelapp med en benskärfva samt tvenne helt smala och korta pergamentsremsor, af hvilka hvardera har en liten röd silkeslapp fästad vid ena ändan. Måhända ha dessa silkeslappar varit små pungar, hvaruti benskärfvor varit inneslutna. På den ena remsan läses: De sancto vocifero confessore. Det är: Af den helige sångaren, som lidit för sin trosbekännelse. Vocifero är troligtvis en förkortning eller misskrifning af vociferario. Man har således ansett, att den helige sångaren vore utan anförande af något namn allmänneligen känd. Å den andra remsan står: De sancta legione thebeorum y ora. Det är: Af den heliga thebanska legionen. En romersk legion, hvilken härstammade från Thebe och derföre kallades den thebanska, hade antagit christna läran och vägrade att offra till gudarne, hvadan den tillika med sin befälhafvare Mauritius blef den 22 September år 297 nedhuggen. Alla dessa martyrer blefvo kort derefter ansedda för helgon och Mauritius har såsom sådant inkommit i kalendern och står i almanackan under nyssnämnda dag. Hvad y ora, det är två öre, månde här betyda, är något svårare att bestämma. Det tyckes, som denna summa ingalunda kunnat förslå till anskaffande af ifrågavarande reliker, men möjligtvis har berörda belopp varit den minsta gåfva, som efordrats vid förevisande af dessa heliga qvarlefvor. Bokstäfverne, hvilka äro mer än vanligt oläsliga, visa sig härröra från den sista medeltiden, då koret förmodligen tillkommit.
En mycket vittrad dopfunt af sandsten står i kyrkan. Grundstenen är fyrkantig, foten rund och skålen åttkantig. Å foten märkas fyra framskjutande hufvuden. Skålens botten är skråkantig och alldeles slät och sidorna lodräta. Åtta rundbågiga fält pryda sidorna. Svicklorna fyllas med kilformiga stafvar mellan treflikiga blad. I fälten finnas nedannänmda föreställningar. 1. En man dansar och håller en båge. 2. En man sitter till häst. 3. En man rider på en åsna. 4. En man rider på en drake. 5. Ett lejon springer. 6. Två menniskor stå vid ett altare. 7. Två tuppar huggas. 8. En man rider på ett lejon. Dopfuntens hela höjd utgör 2.7 och skålens yttre tvärmått 2.4.
I nordost ⅛ mil från kyrkan och några hundra steg i nordvest från vägen står ett ringkors, som har följande anordning. På en stam, hvilken är bredare ned- än upptill, följer en ring, hvari ett litet kors inneslutes. Från båda sidor och midt ofvanpå ringen framstå två fyrkantiga armar och ett öfverstycke, hvilka i ändarna äro hålkälade. Minnesvården utgöres af en enda kalkhäll och röjer ren huggning. På den vestra sidan rundt omkring ringen står följande inskrift med runor: bidin firi: iakaubs: sial: i: annuhanendium sum: nikulas: waah. Å den östra ses nederst en man som behugger en stock, deröfver en annan, hvilke med ett trästycke ihjelslår honom. Figurerne äro mycket vittrade, men runorna tydliga. Stammnen håller nederst i bredd 1.6, i tjocklek 0.6.5, öfverst i bredd 1.2, i tjocklek 0.5.5 och i höjd 3.8.5. Ringen utgör i yttre tvärmått 3.0 och i bredd 0.5 samt i tjocklek 0.5.5. Armarne ech öfverstycket hålla 0.8.5 i bredd och lika i längd. Lilla korset och armarne äro lika tjocka som ringen. Minneshällens hela höjd utgör 7.3.5 utom foten. Den lilla grafkulle, hvarpå stora korset står, har till någon del blifvit utplöjd, hvadan foten, som är klumpig och som varit jordhöljd, kommit några tum i dagen.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII P. 313.