Gotlands konsthistoria/Halla
| ← Dalhem |
|
Sjonhem → |
| På Wikipedia finns en artikel om Halla kyrka. |
Halla.
Söderut ⅝ mil från Dalhem har dess annex Halla en hög belägenhet på bergåsen, hvilken å östra sidan sträcker sig jemte den stora dalgången, som vi ofta omtalat. Sistnämnda kyrka utgöres af skepp med torn i vester och af kor i öster med sakristia vid norra sidomuren. Skeppet och tornet, af hvilka det förra är aflångfyrkantigt men det sednare fyrkantigt, bestå af huggen kalksten, men koret och sakristian, som begge äro aflångfyrkantiga, äro uppförda af huggen och tuktad sådan.
Skeppet, hvars inre bredd utgör 20.5 längd 31.4 samt murtjocklek 3.6, har skråkantiga socklar och betäckes med ett platt trätak. Å södra sidomuren nära vestra ändan är en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två murhörn, hvilka uppgå från socklarna. Derinnanför stå poster på hög tröskel. Murhörnen och posterne uppbära skarpkantiga rundbågar. På midten af yttre murhörnet åt öster ses en ryttare med hög hjelm spetsig sköld och fyrflikig fana framrida i sporrstreck. Inre omfattningen är snedsmygig och rundbågig. Öster om ingången har funnits ett litet rundbågigt fönster med sneda smygar till det yttre och inre samt med en mycket hög bröstning. Detta fönster har nyligen blifvit utvidgadt och fått lång- och tvärposter af trä med vanliga rutor. Norra sidomuren har intet spår till ingång eller fönster.
Tornet, som har skråkantiga socklar, innehåller tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr liksom i vester och öster 11.8 och håller i murtjocklek 5.5, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i förstnämnda riktning. På midten af vestra sidomuren finnes en ingång. Yttre omfattningen, som hvilar på socklarna, utgöres af framspringande murhörn och rundbågig betäckning. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och rundbetäckt. Tornbågen har lika bredd som första afdelningen och är lågspetsig utan vederlagskransar. En stege uppför på skeppets trätak, hvarifrån man inkommer i tornets andra afdelning, hvilken på midten af södra liksom af norra sidomuren har en ljusöppning. En midtkolonn, som har attisk bas med skyddsblad samt bägarlikt kapitäl med löfprydnader, uppbär i hvarje ljusöppning tvenne små rundbågar. Tredje afdelningen har å hvarje sida en glugg. I vestra liksom i östra gluggen hvila tvenne små rundbågar på en smärt kolonn med tärningformigt kapital. Södra och norra gluggen ha förlorat sina midtkolonner. De yttre liksom de inre omfattningarne äro rätvinkliga, men de förra rundbågiga, de sednare lågrakspetsiga. Tornet uppbär en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.
Efter den ursprungliga triumfbågens och gamla korets bortbrytning ha skeppets sidomurar blifvit åt öster 8.2 längre. Det nya koret, som har stora skråkantiga och rundstafviga socklar och betäckes med ett korshvalf, utgör i inre bredd 21.4 i längd 26.3 i murtjocklek 4.6 och är något bredare och högre än skeppet. Korets takhvalf, hvilket är spetsigt med raka och uppåtgaende kappor, saknar kragstenar åt vester, men det har sådana åt öster. Den nuvarande triumfbågen är lika bred som det nya koret, och den har spetsig betäckning, hvars dynstenar bestå af rundstaf och hålkäl. Å södra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång. Portalen, som hvilar på en hel bottenhäll, har å varje sida emellan murhörn och en yttre pilaster tre kolonner, af hvilka alla skaft saknas. Murhörnen utmärkas med skarpryggiga rundstafvar. Hvarje pilaster, som har 1.9 framsprang, utgöres af tre rundstafvar, af hvilka den mellerste är skarpryggig. Grundstenarne äro brant skråkantiga, baserne attiska, kapitälerne höga och bukiga med små yfviga blad, kransarne hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära ett trebladigt dörrfält med tre rullika och rosprydda knoppar. Hvardera af posterna har sex spetsbågar med femflikiga knoppar, och motsvaras å dörrfältet med sex likadana bågar och knoppar. Från kapitälerna uppstå rundstafviga och från murhörnen skarpkantiga spetsbågar. Pilastrarne motsvaras af en karnisad spetsbåge, hvarpå ett ett röste med hålkälade vattenlister höjer sig. Denna portal, som är temligen stor, består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Jemte ingången ses åt öster ett smalt och högt fönster, hvilket är spetsbågigt samt till det yttre och inre snedsmygigt. En rätvinklig karm, som intager midten af omfattningen, är trebladig. Å altarväggen finnes ett spetsbågigt fönster, hvilket är nära tre gånger bredare än det nyssberörda och har två poster, som med motsvarande karm uppbära trenne trebladiga spetsbågar samt derpå två fyrbladiga och deröfver en trebladig ros. Detta fönster är likaledes till det yttre och inre snedsmygigt. Posterne karmen bågarne och rosorna prydas utvändigt med rundstafvar och ha invändigt sneda smygar. I södra sidomuren finnes en sittnich med stickbågig betäckning och öster derom ett litet fyrkantigt väggskåp. På midten af altarväggen märkes ett stort väggskåp med rakspetsig betäckning. Vid södra sidan om detsamma finnes jemväl ett väggskåp, hvilket har en omfattning, som utgöres af små sidotorn samt ett genombrutet och löfprydt röste med en korsblomma. Denna omfattning är arbetad af ek. I norra sidomuren nära östra ändan ses äfven ett litet rakspetsigt väggskåp, hvars yttre omfattning består af ek. Dörren är spetsbågig, röstet prydes med knoppar och det hela med rosverk.
På midten af norra sidomuren inför en rätvinklig ingång till sakristian. Poster på hög tröskel uppbära en låg trebladig båge. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, hvilken invändigt håller i söder och norr 13.6 samt i vester och öster 10.8, betäckes med ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i sistnämnda riktning, och den har helt och hållet likadana socklar som koret. Åt öster märkes ett litet fönster. Den yttre omfattningen är snedsmygig och raksluten, men uti dess täcksten är en trebladig spetsbåge inskuren. Den inre omfattningen är smedsmygig och stickbågig.
Från medeltiden finnes ingen underrättelse om kyrkans tillkomst. Vid byggnadens första betraktande visar sig, att skeppet och tornet äro vida äldre än koret och sakristian. De förre äro nemligen hållna i rundbågs- men de sednare i spetsbågsstil. Skeppets och tornets qvaderstycken bilda mycket olika skiften. Ett af skeppets qvaderstycken håller i längd 8.8, i höjd 2.2 och i tjocklek 0.8. Rundbågen öfver ingången till tornets första afdelning liksom de yttre omfattningarnas betäckningar öfver gluggarna i andra och tredje afdelningen bestå af hela hällar. Skeppets och tornets socklar visa sig vara vida äldre än korets och sakristians. I skeppet, som på forntida sätt har platt trätak, märkes intet spår efter takhvalf. Bortbrytande af skeppets östra gafvelmur tillika med triumfbågen samt förlängning af detsamma åt öster ådagalägga, att man vid nuvarande korets och sakristians uppförande ärnat framdeles bygga ett större skepp med takhvalf. Då skeppet och tornet ha socklar, hvilka utgöras af rena skråkanter, men det förras äro högre än det sednares, och då bristande förtagningar märkas emellan deras murar; så har skeppet troligtvis tillkommit något förr, ehuru ej länge, innan tornet uppfördes. Deremot äro koret och sakristian samtidiga. Ala, hvars skepp betäckes med ett platt trätak och företer en lika gammal byggnadsstil som det ifrågavarande, har enligt en förteckning från medeltiden blifvit 1149 uppförd. Det tyckes således, som Halla skepp uppstått på nära samma tid och dithörande torn kort derefter. Nyssbeskrifna kor och sakristia ha, såsom det synes, kort efter år 1400 tillkommit.
Altarbordet, som är muradt af tuktad kalksten, har å södra ändan en framstående uttömningssten, hvilken, 1.6 hög, framspringer 0.5. Skifvan är hålkälad och består af slipad kalksten. Altartalan, som är arbetad af trä i dålig modern stil, föreställer nattvarden i klen oljemålning.
En rund dopfunt af fin sandsten finnes i kyrkan. Foten utmärkes med fyra framskjutande underdjur, af hvilka hvardera håller i käften ett mindre fyrfotadjur öfver buken. Skålen har skråkantig botten och raka sidor. Å bottnen märkas sju flätade rundbågar. Sidorna ha sju rundbågar på kopplade kolonner. I alla dessa rundbågar ses bildverk. Deri föreställes Christi födelse samt åtskilliga helgon. De flesta figurerne äro mycket skadade af fukt och vittring. Bågarnas svicklor fyllas med bevingade englar, bedjande menniskor, hufvuden samt välsignande händer och rosor. Dopfunten hvilar på en aflång grundsten, som å den ena ändan är halfcirkelformig men å den andra rätvinklig. Detta underlag består af kalksten, och har en fatformig fördjupning med en ränna åt midten för dopvattens uttömning. Dopfuntens hela höjd utgör 3.4 och skålens yttre tvärmått 2.9.
Vid skeppets norra sidomur står på en lemning af ett helgonaltare ett triumfkors i nära naturlig storlek. Christus har törnekrona och sammanspikade fötter. Korset omgifves af en ring och prydes med några få rosor. Fyrkantiga rutor, hvilka äro ställda öfver hörn i stammens armarnas och hufvudstyckets ändar, innehålla evangelisternas sinnebilder. Christus är helupphöjd, men evangelisternas sinnebilder lågupphöjda.
Det måste beklagas, att man nyligen har på ett vandaliskt sätt öfverrappat skeppets yttre mursidor.