Gotlands konsthistoria/Sjonhem
| ← Halla |
|
Viklau → |
| På Wikipedia finns en artikel om Sjonhems kyrka. |
Sjonhem.
I sydost ½ mil ifrån Halla är denna kyrka belägen uti en skoglös temligen bördig trakt. Sjonhem utgöres af aflångfyrkantigt skepp och likadant men minde kor och fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är till allt yttre och till inre omfattningar uppförd af huggen, men för öfrigt af tuktad kalksten.
Skeppet, som invändigt håller 29.5 i bredd och 35.8 i längd, har brant skråkantiga socklar. Två korshvalf bilda skeppets betäckning. Från midten af sidomurarna framskjuta tresidiga och skarpkantiga kragstenar, hvilka prydas med en större och en mindre hålkäl och ha vid vestra och östra sidorna små fyrkantiga framsprång. Dessa kragstenar hålla i söder och norr ungefär 1.5 och i motsatt riktning 1.0. Från samma kragstenar uppgår en spetsig skiljebåge mellan begge korshvalfven, som äro spetsiga med raka uppåtgående kappor.
Till skeppet inleder en ingång från söder på midten af vestra hvalfafdelningen. Yttre omfattningen, hvilken har hel bottenhäll, består af tvenne murhörn å hvarje sida. Murhörnen, som sakna socklar, ha kransar, hvilka prydas med hålkäl och rundstaf samt derpå hålkäl emellan två fasettstafvar. De yttre murhörnen, som äro något snedsmygiga, siras framtill med mångbladiga rosor. Från murhörnen uppstå skarpkantiga rundbågar. I midten af muren ses poster på hög tröskel uppbära en fyrbladig båge med tre rullika knoppar. Portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. I östra sidan af inre omfattningen märkes en rund vigvattenssten, hvilken är platt inunder och derpå skråkantig och sedan lodrät. Stenens yttre höjd utgör 1.2 och dess vttre tvärmålt 1.9. Ett fönster å södra och ett å norra sidomuren i midten af östra hvalfafdelningen äro nyare uppbrytningar med raka betäckningar samt lång- och tvärposter af trä. Triumfbågen, som håller 15.8 i bredd, har ansenlig höjd samt hålkälade dynstenar och spetsig betäckning.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.4 samt i motsatt riktning 28.0 och murtjocklek 4.1, företer lika beskaftade och lika höga socklar som skeppet. Ett korshvalf, som betäcker koret, har samma anordning och nära lika höjd som skeppets. Å södra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen utgöres af tvenne murhörn å hvarje sida. De yttre murhörnen hvila på soecklarna, men de inre sakna sådana. Alla murhörnen ha tunna och hålkälade kransar, på hvilka två skarpkantiga rundbågar hvila. Poster på hög tröskel uppbära en likadan rundbåge. Murhörnen och kransarne samt posterne och bågarne äro slipade. Der afvexla blåaktig och rödspräcklig kalksten med hvarandra. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öster om ingången finnes ett rundbågigt fönster, som är till det yttre och inre snedsmygigt. I midten af omfattningen märkes en rätvinklig karm, hvari en träbåge med hvita rutor blifvit inpassad. Altarväggen har tre fönster, af hvilka det mellersta är något bredare och högre än de omgifvande. Dessa tre fönster ha en alldeles likadan anordning som det nyssbeskrifna. Midtfönstret har fått tvärposter och hvita rutor. Sidofönstren bibehålla sina tvärskenor. Uti de trenne öfra facken af hvarje sidofönster ses målade, men uti det nedersta blott hvita rutor. Glasmålningarne framställa dels bibliska berättelser, dels helgonbilder. I norra fönstret skildras Christi födelse. Maria med rundgloria ligger i en säng, hvarjemte Josef utan sådan sitter på en stol och barnet utmärkes med korsgloria. Deröfver ses Maria sitta med barnet på venstra armen, den förra med rund- och det sednare med korsgloria. En af de vise männen framräcker till Maria en gåfva och hufvudena af de begge andra synas deröfver. Alla de vise männen bära kronor. Öfverst ses Christus frambäras i templet. I södra fönstret skildras tvagningen af Jesu fötter, deröfver hans inridning i Jerusalem och öfverst märkes en föreställning, som till betydlig del är förstörd och således svår att bestämma. Dessa glasmålningar, hvilka äro ovanligt bjerta och sköna, skyddas med yttre kopparnät i jernramar. Härvid bör erinras, att samma glasmålningar äro yngre än sjelfva kyrkan; ty hållningen i de förra röjer utbildad spetsbågs- men i den sednare äldre öfvergångsstil.
I korets norra sidomur finnas två väggskåp. Å korets gafvelröste märkes en liten ljusöppning, som är snedsmygig och rundbågig.
Tornet, hvars socklar äro lika med men lägre än skeppets och korets, inrymmer tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 12.0 samt i vester och öster 12.3, betäckes med ett korshvalf, som liknar de öfriga. En ingång på midten af vestra sidomuren prydes utvändigt med två smärta kolonner mellan mycket stora murhörn och har derinnanför breda och tjocka poster på hög tröskel. Kolonnerne, hvilka äro vida lägre än posterne, ha skråkantiga grundstenar samt attiska och sammantryckta baser med skyddsblad. Kapitälerne, som äro veckprydda, sakna kransar. På kolonnerna och murhörnen hvila skarpkantiga rundbågar. Posterne ha en lågrakspetsig betäckning med en rullik knopp i midten. Skaften äro slipade, men de öfriga delarne blott huggna. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen, hvilken har afdelningens bredd, är lågspetsig med hålkälade dynstenar.
Andra afdelningen, som betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster, har på midten af södra sidomuren en rundbågig ljusöppning. En kolonn, hvilken företer en sammantryckt attisk bas och ett bägarlikt kapitäl, uppbär i denna ljusöppning tvenne små rundbågar. Der märkes åt öster en hjelpbåge, som har tvenne råa dynstenar och är lika bred som afdelningen. Samma hjelpbåge är tillsluten med en tunnare mur.
I tredje afdelningen ses en rundbågig glugg å hvarje sida. En midtkolonn i hvarje glugg har uppburit tvenne små rundbågar. Af dessa kolonner saknas den södra och vestra. Östra kolonnen bortskymmes af skeppets utomordentligt höga kroppåstak. Norra kolonnen, hvilken icke haft någon bas, har veckprydt kapitäl. Gluggarne äro utvändigt rätvinkliga och rundbågiga samt invändigt rätvinkliga och lågrakspetsiga. Der märkes en del skålbräder, som vid byggnadens uppförande ditkommit. Tornet, hvari man uppkommer på vanliga trappor och stegar, uppbär en spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.
Uti en förteckning från medeltiden uppgifves, att kyrkan blifvit 1250 uppförd[1]. Kyrkans dörr- och fönsteromfattningar äro hållna i ren rundbågsstil, men triumf- och tornbågen samt takhvalfven i äldre spetsbågsstil. De skråkantiga socklarne äro brantare än de, som vanligtvis begagnades under rundbågsåldern. Då byggnaden visar sig till alla delar härröra från en och samma tid, så företer den en äldre öfvergångsstil. Det är således troligt, att hela kyrkan tillkommit på nyssuppgifva år. Liksom skeppet har koret ett ganska högspetsigt kroppåstak. Då tornets östra glugg deraf bortskymmes, så inser enhvar, att dessa höga vattentak, hvilka ingalunda tillhöra äldre utan fast hellre yngre öfvergångsstil, måste tillkommit mot medeltidens slut.
Altarbordet är muradt, och derpå ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. Ett hål under skifvan på midten af framsidan sträcker sig i vester och öster och håller 0.3 i fyrkant och tillslutes såväl i vestra som östra ändan af en fyrkantig sten med ett Andreaskors. I detta hål ha tvifvelsutan reliker varit inneslutna. Altartaftan, hvilken 1735 tillkommit och är utförd i rococomaner, består af trä och företer ett ganska dåligt arbete.
En dopfunt af fin sandsten har i hög grad lidit af vittring. Foten och skålen äro runda. Foten utmärkes med fyra underdjur, som gapa öfver andra fyrfotadjur. Mellan dessa föreställas fyra stående menniskor. Skålen har bukig botten och lodräta sidor. Bottnen prydes med åtta rundbågiga fält och sidorna med sex sådana, af hvilka de förra äro mycket smalare än de sednare. Alla dessa fält fyllas med figurer, som äro så förvittrade, att en förklaring deraf är fåfång. Skålen har såsom vanligt ett hål i bottnen. Dopfuntens hela höjd utgör 2.8 och skålens ytre tvärmått 2.4.
Tvenne bjelkar, som ligga tvärsöfver skeppet, ha i ändarna långa klotsar. Att dessa förankringar äro föga nyttiga och snart förrutna till ändar och klotsar, ligger, såsom vi ofvanföre anmärkt, i sakens natur. I den ena af dessa klotsar sågs en bisvärm sitta.
Å korets norra sidomur nära östra ändan är i sednare tid en ingång upptagen till en nyare sakristia, hvilken har platt trätak.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.