Gotlands konsthistoria/Dalhem
| ← Ganthem |
|
Halla → |
| På Wikipedia finns en artikel om Dalhems kyrka. |
Dalhem.
Från Ganthem nedför en mycket lång men lindrigt sluttande backe till en bördig slättbygd i nyssberörda dalgång, der man efter föga mer än ½ mils färd i nordvest anländer till Dalhem, som är den mest storartade och skådevärda kyrka på hela Gotland.
Denne helgedom består af ett aflångfyrkantigt skepp, ett likadant men mindre kor med en sakristia vid norra sidomuren och af ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af välhuggen och tuktad kalksten.
Skeppet, som invändigt håller i bredd 42.3 och i längd 55.7 samt i murtjocklek 4.4, har höga brant skråkantiga socklar. Fyra kolonner, hvilka stå i skeppet, bilda tre gångar och uppbära nio korshvalf. Kolonnernas afstånd från hvarandra är alldeles lika nemligen 16.3 och från dem till gafvelmurarna äfven lika nemligen 17.4, men från desamma till sidomurarna med ringa skilnad 10.5. Mellangången är nära dubbelt bredare än någondera af sidogångarna. Kolonnerne ha höga fyrkantiga grundstenar med branta skråkanter och attiska baser med fyrkantiga stycken för blifvande skyddsblad. Skaften, som hålla 7.0 i omkrets och utgöras af hela rundstycken, äro slipade. Dithörande kapitäler, hvilka framte afrundade hörn och äro ofullbordade, ha hålkälade kransar. Å sido- och gafvelmurarna finnas hålkälade lister, som motsvara kransarna, och derifrån uppgå korshvalfvens skiljebågar, hvilka äro 1.0 tjocka och spetsiga. Alla korshvalfven hvila på lika höga vederlag, men de tre mellerste äro i anseende till större spännvidd något högre än de omgifvande. Kapporna äro spetsiga och uppåtgående, men vid sidomurarna vågräta för att i någon mån öka fönstrens höjd och minska takhvalfvens utåtspänning utan att störa det helas harmoni.
Å den södra liksom å den norra sidomuren i midten af vestra hvalfafdelningen finnes en ingång. Den södra portalen hvilar på sammansatta bottenhällar och har å hvarje sida två smärta kolonner mellan ovanligt stora murhörn. Innerst stå poster på hög tröskel, och ytterst framspringa stora fyrkantiga pilastrar. Kolonnerne ha mycket sammantryckta attiska baser med skyddsblad, murhörnen vanliga skråkanter. De yttre kapitälerne äro blad- och de inre veckprydda, kransarne hålkälade och såsom vanligt gemensamma för kolonnerna murhörnen och pilastrarna. På kolonmerna uppstå rundstafviga på murhörnen och pilastrarna skarpkantiga rundbågar. Posterne uppbära ett fyrbladigt dörrfält, som prydes med lätt utarbetade blad och har tvenne runda och tvenne treflikiga knoppar. På pilastrarna, hvilka framspringa 1.5, hvilar ett spetsigt röste med hålkälade vattenlister. Portalen, som är ganska stor, utgöres af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
I den norra portalen, hvilken har en brusten bottenhäll, står å hvarje sida en smärt kolonn emellan stora murhörn. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och bladprydda samt kransarne hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära ett rakt och slätt dörrfält. På kolonnerna hvilar en rundstafvig, men på murhörnen skarpkantiga rundbågar. Portalen, som är mycket stor, består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
I portalens östra sida utgöres inre murhörnets nedra halfdel af en fin sandsten, hvilken, 5.9 hög, i vestra kanten prydes med en repstaf och en bladslinga samt å framsidan med nära halfupphöjda bilder. Inunder står en man, som har tonsur och med högra handen uppräcker en kalk, och deröfver står en man, hvilken har rundgloria och med högra handen och två uträckta fingrar välsignar kalken, begge blicka mot hvarandra. Vid båda sidor om den öfre mannens hufvud ses en liten rund oblat och å den vestra ett lam med fana men å den östra en dufva. Dessa symboliska bilder äro vända mot hvarandra. Den nedre mannen skall tvifvelsutan beteckna en andlig, som beder, och den öfre Christus, som bönhör honom. Kring kanten ses en inskrift, hvilken är mycket förvittrad. Denna inskrift, som utgöres af latinska bokstäfver, har enligt Spegels läsning 1685 följande lydelse.
Floruit in terris multo Nicholaus honore.
Finivit metam, cui regis gratia favit.
Preposito caro paradisum reseravit,
Quem multo Christus benedictus honore beavit,
Atque illi certo sua celica regna paravit;
Celi namque memor vixit in orbe pius[1].
Langebek har 1755 på något olika sätt läst denna inskrift och sagt sig icke ha kunnat till följd af vittring läsa allt af densamma[2]. Då Spegel flere år varit superintendent på Gotland och på sin tid en berömd forskare och författare och gjort vidlyftiga anteckningar om denna ös märkvärdigheter, och då den högst utmärkte Langebek helt kort uppehållit sig i Dalhem, och inskriften måste 1685 varit mindre utplånad än 1755, så synes den förres läsning vara pålitligare än den sednares. Vi vilja dock icke neka, att då Spegel läst regis gratia, men Langebek Christi gratia, intet tvifvel uppstår, hvilkendera mening är rättast. I äldre medeltiden var aldrig fråga om regis gratia utan om dei eller Christi gratia, allraminst tyckes det, att en man omkring år 1200 skulle på Gotland, hvarest den kungliga myndigheten den tiden var helt ringa, omtala å en grafsten en kunglig nåd. Denne sandsten, hvilken har murhörnets bredd och tjocklek och fullkomlig likhet med en vanlig grafhäll från trettonde seklets början, tyckes vid byggnadens uppförande fått sin nuvarande plats; åtminstone är den så väl sammanfogad med sin omgifning, att densamma aldrig varit uttagen och åter insatt. Enär det är i högsta grad ovanligt, att en grafhäll af sandsten blifvit inrymd i en portal af slipad kalksten, helst den förre prydes med figurer, men den sednare har alldeles släta ytor, så måste någon ganska vigtig orsak ligga till grund för denna utomordentliga företeelse. Det vill synas, som Nikolaus varit en mycket älskad kyrkoherde i Dalhem och ansträngt sig för den herrliga kyrkans uppförande, samt att han under arbetets början aflidit, hvadan man öfver honom inpassat minneshällen i den sköna portalen.
Två smala höga rundbågiga fönster, hvilka å hvarje sidomur motsvara midten af mellersta och östra hvalfafdelningarna, äro ut- och invändigt snedsmygiga och ha smala tunna och rätvinkliga karmar. Triumfbågen, som är mycket bred och hög, har hålkälade dynstenar och spetsig betäckning. I skeppets östra gafvelmur norr om triumfbågen ses ett rakspetsigt väggskåp. Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 27.5 i vester och öster 32.9 samt murtjocklek 4.3, har lika beskaffade och lika höga socklar som skeppet. Ett korshvalf med spetsiga och föga uppåtgående kappor bildar korets betäckning. Å södra sidomuren finnes en ingång. Portalen hvilar på hel bottenhäll och har å varje sida en kolonn emellan ett inre murhörn och en yttre pilaster. Murhörnen siras i kanterna med rundstafvar, men pilastrarne med hålkälar. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bladprydda och kransarne hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära ett dörrfält, som prydes med trenne blad, af hvilka det mellersta är stickbågigt. På murhörnen och pilastrarna hvila skarpkantiga rundbågar och på kolonnerna en smal skarpkantig och en stor rundstafvig rundbåge. Pilastrarne, som ha lika framsprång med socklarne nemligen 0.4, uppbära ett högspetsigt röste med karnisade vattenlister och öfverst en åttkantig knopp. Detta röste, hvilket utgöres af en hel häll, prydes med lindrigt inhuggna pelare och rundbågar derpå. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å den södra sidomuren öster om ingången märkes ett fönster och snedt deremot å den norra ett sådant. Det norra fönstret har måst mycket dragas at öster för sakristians inrymmande. Altarväggen har tre fönster, af hvilka det mellersta är högre än de omgifvande. Alla dessa fönster äro enkla och rundbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga med tunna smala rätvinkliga karmar.
I södra sidomuren nära östra ändan ses två rakspetsiga väggskåp jemte hvarandra. Ett rakspetsigt och ett rakbetäckt väggskåp finnas i altarväggens södra halfdel. Ett stort väggskåp nära midten af norra sidomuren har en omfattning, som består af välhuggen kalksten och håller 1.4 i framsprång och 4.3 i bredd. Bottenstycket prydes med en rundstaf i nedra kanten. Hvardera af sidostyckena hvilar på en liten rundbåge och har framtill två kolonner och deremellan en repstaf. Baserne äro inåtsvängda, kapitälerne hålkälade och löfprydda samt kransarne rundstafviga och hålkälade. På sidostyckena uppstår en stor rundbåge, hvilken utgöres af en hålkäl emellan två rundstafvar. Öfver denna rundbåge höjer sig ett spetsigt röste med rundstafviga och hålkälade vattenlister.
Å norra sidomuren inför en rundbågig ingång till sakristian. Den yttre omfattningen består af tjocka poster på tröskel, den inre af djupa smygar. Sakristian, hvilken invändigt håller i söder och norr 11.1 samt i vester och öster 18.9, har lika tvärbranta och lika höga socklar som skeppet och koret. Ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr betäcker sakristian, som från öster upplyses af ett litet fönster, hvilket till det yttre och inre har sneda smygar samt utvändigt rundbågig men invändigt rak betäckning.
Tornet, som inrymmer tre afdelningar öfver hvarandra, har socklar, hvilka utgöras af en mycket hög och brant skråkant med rundstaf derpå. Första afdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 24.1 i vester och öster 21.8 och håller i murtjocklek 8.5, betäckes med ett spetsigt korshvalf med raka och uppåtgående kappor och är lika hög som mellangången nemligen från golfplanen till slutstenen 45.0. Alla takhvalfven, hvilka bestå af kalkflisor, äro 1.5 tjocka.
På midten af vestra sidomuren finnes en ingång, som å hvarje sida har emellan murhörn tre kolonner, af hvilka alla skaften å norra sidan äro ersatta med trästycken. Grundstenarne, som äro brant skråkantiga, ligga på en sönderbrusten bottenhäll. Baserne äro höga och attiska med afrundade plinter för kolonnerna, och kapitälerne siras med helupphöjda figurer och bladverk. Der föreställas å norra sidan en basun- och en hornblåsare, en sfinx samt innerst en liljekrona och ytterst bladverk. Å södra sidan ses en kentaur, en drake gapar öfver en menniska och en man med spikklubba i högra och svärd i venstra handen krossar odjurets hufvud, dessutom märkas fyra mindre tydliga menniskogestalter. Kransarne ha stora hålkälade framsprång för bildverkens skyddande. På murhörnen hvila skarpkantiga och på kolonnerna rundstafviga spetsbågar. Poster på hög tröskel uppbära ett sexflikigt dörrfält. Både posterne och dörrfältet ha knopprydda rundbågar. Hela portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öfver ingången ses ett spetsbågigt fönster, hvari två poster och motsvarande karm uppbära trenne trebladiga spetsbågar. Derpå stå tre sexbladiga ringar, hvilka i midten bilda sferiska sexkanter. Detta fönster, som är till nedra och öfra delen igenmuradt men å midten öppet, har djupt hålkälad vattenlist och ut- och invändigt sneda smygar. Posterne och ringarne samt karmen prydas till det yttre med rundstafvar, och de äro till det inre snedsmygiga. Tornbågen har nära lika bredd som afdelningen och spetsig betäckning med rundstafviga och hålkälade dynstenar. Innanför denna båge, hvilken uppbär tornets östra sidomur, finnes en något smalare och vida lägre men för öfrigt likadan båge, hvarpå skeppets vestra gafvelröste hvilar.
I första afdelningen inför en raksluten ingång till en lodrät rymlig och beqväm spiraltrappa i södra sidomuren. Femtio steg uppföra till ett galleri åt söder, som står i förening med ett sådant åt vester och ett åt norr. Dessa gallerier, hvilka äro föga mer än 2.0 breda och mycket höga, ha luttak, som sluta sig till andra afdelningens sidomurar. Hvarje galleri har tre rundbågiga öppningar, hvilka åtskiljas af fyrkantiga pelare och afslutas med pilastrar, som alla sakna socklar, men ha hålkälade kransar. Två smärta kopplade kolonner i hvarje öppning uppbära tvenne små rundhbågar. Baserne äro afrundade, kapitälerne bägarformiga och knopprydda och beggedera för två och två skaft gemensamma. Kransarne äro liksom de nyssberörda hålkälade, men vida tunnare än desamma. Alla kolonnerne ha med undantag af en enda sina skaft i behåll. En rundbågig ingång leder från midten af det södra och en från midten af det norra galleriet till andra afdelningen, hvars golfbotten utgöres af den förstas korshvalf. En likadan ingång å östra sidomuren inför till vinden.
Tredje afdelningen har en fyrkantig pilaster i hvarje hörn och ett högspetsigt röste å hvarje sida. Pilastrarne, som stå tvärsemot hörnen, uppgå från skråkantiga vattenlister, hvilka skydda galleriernas luttak. På pilastrarnas framsidor finnas något öfver deras halfva höjd hålkälade och skråkantiga vattenlisler. Af pilastrarna, som öfverskjuta sidomurarnas höjd, märkes å den sydvestra en vanskaplig man, å den sydöstra ett vanskapligt djur framskjuta såsom utkastare eller rännor. De två andra pilastrarne äro något afbrutna. Alla sidomurarne äro mycket inåtdragna. Röstena ha skråkantiga vattenlister, af hvilka några gått förlorade och blifvit ersatta med trästycken. Å hvarje sida finnas fem gluggar, af hvilka fyra stå parvis öfver hvarandra och en midt deröfver i hvarje röste. Alla gluggarne ha hålkälade dynstenar. De mellerste gluggarne uppskjuta med sina betäckningar i röstena. En kolonn uppbär i hvarje glugg tvenne små trebladiga spetsbågar, och hvarje svickla deröfver prydes med en tre- eller fyrbladig ros, som är genombruten. Kolonnerne äro smärta, kapitälerne bägarlika och knopprydda. Några kolonner äro ersatta med trästycken. Både bågarne och rosorna ha afkantade hörn. Yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. I de nedersta gluggarna åt söder har den ena rosen trenne runda, men den andra deremot fyra spetsiga blad. De mellersta gluggarne å samma sida framte ett likadant förhållande. I de nedersta gluggarna åt vester ha rosorna fyra spetsiga blad, och i de mellersta åt samma håll har den ena rosen runda, men den andra deremot treflikiga blad. Uti de nedersta gluggarna åt norr och öster förete rosorna tre runda blad, uti de mellersta fyra spetsiga, med undantag af en glugg åt öster, der rosen blott har tre runda blad. I röstenas gluggar ha alla rosorna fyra runda blad. Dessa små förändringar, hvilka äro egendomliga för medeltidens byggnadskonst, öka det helas harmoni och lifva det intresse, som man derför fattar; dock måste ett dylikt byggnadsverk närmare skärskådas för att rätt uppfattas och ännu mer för att med ord framställas. En spira uppgår öfver röstena och bildar en fyrkant, hvilken rättar sig efter pilastrarna i hörnen. Tornets murhöjd utgör öfver 100.0 och dess spira är föga lägre.
Enligt en uppgift från medeltiden har kyrkan tillkommit 1209[3]. Skeppet koret och sakristian äro uppförda i äldre öfvergångsstil, och de tyckas således ha på nämnda tid uppstått. Då skeppet har å vestra gafvelmuren en egen båge, som står framför och är mindre än den, hvarpå tornets östra sidomur hvilar; så visar sig, att det förra är äldre än det sednare. Härtill kommer, att tornet är hållet i utbildad spetsbågsstil. Alltså måste skeppet koret och sakristian vara minst ett halft århundrade äldre än tornet.
Dörrarne bestå af 0.2 tjocka furuplankor med greniga och bladprydda gångjern och randade anslagsskenor. Dylika dörrar finnas å de allra flesta kyrkor på Gotland, och de härröra, såsom det tyckes, från den sednare medeltiden.
I altarväggens fönster märkas några glasmålningar, hvilka skyddas med yttre nät af koppartråd i fina jernramar. I det södra fönstret föreställes nederst Judaskyssen, deröfver hudflängningen och öfverst korsbärningen. I det mellersta fönstret skildras två englar med språkband och vid sidorna derom flere personer, öfverst för Christus en segerfana i den venstra och välsignar med den högra handen. I det norra fönstret ses ett helgon hålla en bok och en palm. Christus utmärkes å alla ställen med korsgloria, men nyssberörda helgon med rundgloria och omgifvande rosverk. Alla dessa målningar äro utförda i mycket bjerta färger.
På altarbordet, som är af huggen kalksten och mycket stort, ligger en hålkälad skifva af slipad sådan. Å midten af framsidan märkes spår efter ett fyrkantigt hål. Altartaflan består af fin sandsten och företer ett dåligt arbete från år 1686.
En dopfunt, hvarå evangelisternas sinnebilder varit uthuggna och deras namn deröfver ristade med runor, skall, det vetes icke på hvad sätt, försvunnit. I kyrkan står likväl en dopfunt, hvilken tvifvelsutan härrör från medeltiden. Alltså skulle denna kyrka på den tiden haft tvenne dopfuntar, ett förhållande, som vi rentaf betvifla. Sistberörde dopfunt, hvilken är rund och kalkformig, består af slipad kalksten. Foten är alldeles slät, och skålen har sexton runda blad och deröfver nära öfra kanten en liten slät hålkäl. Dopfuntens hela höjd utgör 3.9 och skålens yttre tvärmått 2.9.
Vestra hälften af korets norra sidomur intages af nio korstolar, af hvilka tre bilda ett framsprång. Ett gafvelstycke åt öster och ett sådant åt söder prydes till den nedra delen med rosor och till den öfra med en genombruten bladslinga, som åt öster hålles af en drake och åt söder af två lejon. Dessa djur stå nederst. Å ett mellanstycke märkas blott rosor. Öfver stolarna sträcker sig ett platt brädtak, hvilket framtill siras med nio genombrutna stickbågar.
I nordost på 450 stegs afstånd från kyrkan å södra sidan om vägen till Hörsne står ett kors af kalksten. Detta kors, hvars armar äro något inåtsvängda, har halfrunda vinkelknoppar. Korsets hela höjd utgör 8.6, armarnas längd 5.0, stammens bredd 2.2, armarnas bredd 1.2, hela tjockleken 0.5.5. Detta kors saknar inskrift.
En kyrkoherde i Dalhem vid namn Hans Krok klef 1450 öfver en gärdesgård nära kyrkan, men nedföll och ihjelslog sig. Nyssbeskrifna kors har enligt Strelows uppgift blifvit uppsatt öfver nämnde prestman[4]. Med denna uppgift öfverensstämmer en allmän sägen. I kyrkan framför altaret ligger en stor grafhäll af kalksten. Å denne minnesvård, hvilken håller 4.6 i bredd och 9.1 i längd, är en andlig med tonsur och presterlig skrud samt kalk i högra handen inristad. Kring kanten läses följande med munkstil och vanliga förkortningar. Anno Domini mcdxxx Dominica misericordie Domini. Dalem curatus fuit hoc tumulo tumulatus, De Wisby natus Johannes Krok memoratus. Det är således mer än sannolikt, att den prestman, till hvars åminnelse man upprest merberörda kors, hvilar under denna grafsten.
Ungefär lika långt som nyssberörda kors står i nordost från kyrkan förefinnes ett sådant i vester från densamma. Nu ifrågavarande kors, hvilket likaledes är af kalksten, står mycket utåtlutande på södra sidan om vägen till Endre. Detta kors har äfven något inåtsvängda armar och halfrunda vinkelknoppar. Korsets hela höjd uppgår till 7.5, armarnas längd 4.0 och stammens bredd 2.0 samt armarnas bredd 1.3. En inskrift med munkstil i två rader märkes tvärsöfver armarna. Då denna inskrift varit, såsom det visar sig, ursprungligen vårdslös och blifvit genom vittring ganska otydlig; är det icke underligt, om den är svårläst och måhända oläslig. P. A. Säve har dock deri funnit Anno domini m. d. xiv.