Hoppa till innehållet

Gotlands konsthistoria/Tingstäde

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Martebo
Gotlands konsthistoria
av Carl Georg Brunius

Tingstäde
Stenkyrka  →
På Wikipedia finns en artikel om Tingstäde kyrka.


[ 30 ]

Tingstäde.

Denna helgedom, annex till Stenkyrka, är belägen nära 1 mil i öster från Martebo på en temligen ansenlig höjd vester om och ett stycke från Tingstäde träsk, hvilket till stor del omgifves med skog. Kyrkan utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp, ett likadant men något mindre kor med en fyrkantig sakristia å norra sidomuren och ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är utvändigt och till stor del invändigt uppförd af huggen kalksten i nära likhöga skikten; men den har med undantag af hörnen blifvit på ett vandaliskt sätt öfverkalkad.

Skeppets, korets och sakristians socklar äro lika höga och bestå af en väl hållen skråkant och derpå en hög platt och öfverst en rundstaf. Tornets socklar äro något högre och utgöras af en stor skråkant och derpå en rundstaf.

Skeppet, som håller i inre bredd 25.7 och i längd 37.0 samt i murtjocklek 4.0, har en midtkolonn, hvilken uppbär fyra korshvalf med fyra skiljebågar. Kolonnen, hvars hela höjd utgör 15.8, har följande anordning. Basen är attisk med yfviga skyddsblad. Skaftet, som håller 7.6.5 i omkrets, består af halfva rundstycken, hvilka binda hvarandra. Kapitälet är inåtsvängdt. Å det sydvestra hörnet af kapitälet märkes ett djur, som har långa horn och uträcker tungan öfver ringen, och ett annat djur ligger derjemte i uppnedvänd ställning; å det sydöstra står en örn på och biter i ringen; å det nordöstra nedlutar sig en menniska och [ 31 ]sträcker tungan öfver ringen och håller med båda händerna deri; å det nordvestra sitter en man och hvilar sitt venstra ben på sitt högra knä. Kransen har rundstaf och hålkäl och motsvaras å sido- och gafvelmurarna af hålkälade lister såsom kragstenar. Skiljebågarne äro halfcirkelformiga enkla och 2.0 breda. Kapporna, som i hörnen uppgå från små kragstenar, äro rundbågiga och föga uppåtgående.

En ingång å södra sidomuren i midten af vestra hvalfafdelningen framter följande anordning. Portalen har å hvarje sida en grof kolonn emellan breda poster och stora murhörn. Baserne för kolonnerna äro attiska med skyddsblad. Kapitälerne äro bägarformiga och å hvardera ses en örn, hvilken med utslagna vingar står framlutande på och biter i ringen, vid sidorna om hvarje örn märkas blad. Kransarne äro rundstafviga och hålkälade. Posterne, som stå på hög tröskel, prydas med konsoler, af hvilka den vestra utgöres af qvartstaf och hålkäl, den östra af hålkäl och qvartstaf. Murhörnen hvila på socklarna. Posterne, kolonnerne och murhörnen uppbära skarpkantiga rundbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

En motsvarande ingång å norra sidomuren har en dragning åt öster. I portalen stå breda, tjocka och skarpkantiga poster på hög tröskel och uppbära ett trebladigt dörrfält med två små rullika knoppar. Vid hvarje sida derutanför uppgår ifrån socklarna en grof rundstaf utan bas och kapitäl och derpå hvilar en skarpkantig rundbåge. Den vestra rundstafven skiljes från sidomuren med en liten randlist och den östra med en djup hålkäl. Inre omfattningen har sneda smygar och lågrakspetsig betäckning.

[ 32 ]Mot midten af södra sidomuren ses ett enkelt fönster, hvilket är rundbågigt samt ut- och invändigt snedsmygigt. Triumfbågen har lågspetsig betäckning och hålkälade dynstenar.

Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 24.7 samt i vester och öster 26.1 och håller i murtjocklek 5.6, betäckes med ett rundbågigt korshvalf på små kragstenar i hörnen. Kapporna äro raka och föga uppåtstigande. I koret inleder en ingång å södra sidomuren nära vestra ändan. Portalen har å hvarje sida tre murhörn, af hvilka det innersta prydes med qvartstaf och hålkäl, det mellersta är skråkantigt och det yttersta rätvinkligt. På murhörnen, som ha rundstafviga och hålkälade kransar, hvila likartade rundbågar. Breda poster på hög tröskel uppbära en skarpkantig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öster om ingången märkes ett rundbågigt fönster. Å altarväggen finnas tre sådana, af hvilka det mellersta är högst. Alla fönstren ha lika höga bröstningar och äro ut- och invändigt snedsmygiga.

Altarbordet är muradt och derpå ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. I södra sidomurens östra ända finnes ett litet fyrkantigt väggskåp och ett likadant på midten af altarväggen samt ett i norra sidomurens vestra ända.

En ingång på norra sidomuren inför i sakristian. Denna ingång har breda poster, som på tröskel uppbära ett rakt dörrfält, hvarå ses i upphöjdt arbete ett lågt röste och deri ett lam med korsstaf emellan två liljor. Ett yttre murhörn å hvarje sida prydes med en rundstaf, hvilken har attisk bas med skyddsblad och bägarlikt kapitäl med löfprydnader. På murhörnen upp[ 33 ]står en skarpkantig rundbåge. Sakristian, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 12.3 samt i vester och öster 14.9, har ett korshvalf. Ett smalt rakbetäckt fönster finnes åt öster och ett sådant åt norr, af hvilka det förra är till det yttre och inre snedsmygigt samt ursprungligt, men det sednare en nyare uppbrytning.

Tornet, som är ganska ansenligt, har tre afdelningar öfver hvarandra och fyra spetsiga rösten samt en mycket hög åttkantig spira. Första afdelningen, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 21.0 samt i vester och öster 17.6, betäckes med ett korshvalf, som har halfrunda raka och föga uppåtgående kappor. På midten af vestra sidomuren finnes en stor ingång. I portalen stå på hvarje sida två kolonner mellan stora murhörn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad för kolonnerna. Kapitälerne äro bägarlika och löfprydda för kolonnerna, men hålkälade och slätta för murhörnen. Kolonnerne och murhörnen ha hålkälade kransar. På kolonnerna hvila rundstafviga, men på murhörnen skarpkantiga rundbågar. Poster, hvilka äro mycket breda och stå på hög tröskel, uppbära på knopplika konsoler en skarpkantig rundbåge. Bredden mellan posterna utgör 6.1 och höjden af desamma 10.8. I tornbågen, som upptager första afdelningens nära hela bredd, står en fyrkantig pelare, hvilken med rundstafviga kransar uppbär två lågspetsiga bågar, hvarpå tornets östra sidomur hvilar. Denne pelare håller i söder och norr 4.0 samt i motsatt riktning 4.2. Ett rundbågigt fönster på midten af södra sidomuren har ut- och invändigt sneda smygar.

En raksluten ingång å skeppets vestra gafvelmur uppleder genom tornets södra sidomur och sedan i dess [ 34 ]vestra, hvarifrån en likadan ingång inför i andra afdelningen. Der utgår en raksluten genomgång å södra liksom norra sidomuren till ett bredt galleri. Uti hvardera af dessa gallerier stå en fyrkantig midtpelare och motsvarande pilastrar, hvilka på hålkälade kransar uppbära två stora rundbågar. Hvardera af de öppningar, som bildas på sådant sätt, har i midten två kopplade kolonner med förenade baser, kapitäler och kransar. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och slätta samt kransarne hålkälade. Från kolonnerna uppgå små rundbågar. Hvarje galleri har åt vester en smal rakbetäckt glugg. Den andra afdelningen betäckes med ett korshvalf, hvilket liknar den förstas. Der finnes på midten af vestra sidomuren en temligen stor ljusöppning, som har grekisk korsform och utåt är snedsmygig, men inåt snedsmygig och lågrakspetsig. En trappa i den andra afdelningen uppgår först på utskjutna 1.2 långa stenar å vestra sidomuren från norr åt söder och derefter inuti södra sidomuren från vester åt öster till tredje afdelningen, hvilken å hvarje sida har sex gluggar, som stå i trenne par öfver hvarandra. Det öfversta paret är till ena hälften anbragt i sidomuren och till andra i röstet, hvaraf en sjunde glugg intager midten. De nedersta gluggarnas yttre omfattningar äro skarpkantiga och rundbågiga och i hvardera uppbär en midtkolonn tvenne små rundbågar. De öfriga gluggarnas yttre omfattningar äro skarpkantiga och lågspetsiga och deri stå midtkolonner med små lågspetsiga och trebladiga bågar. Midtkolonnerne, hvilka äro smärta, ha attiska baser, bägarlika kapitäler och hålkälade kransar. De små bågarnas svicklor ha små genombrutna fyrbladiga rosor. Alla gluggarnas inre om[ 35 ]fattningar äro rätvinkliga och lågrakspetsiga. Utvändigt sträcka sig under de nedersta gluggarna skråkantiga indragningar å alla sidor. Vid samma höjd som och lika med kransarna å vederlagen och kolonnerna i de nedersta gluggarna framstå å alla sidor handlister. Kransar saknas i de öfriga gluggarna och således handlister å murarna. Vid röstenas början finnas i hörnen små hålkälade gesimser. Från golfplanen till de nedersta gluggarna räknas 91 höga trappsteg. Tornets hela höjd är således ganska ansenlig.

I kyrkan finnes en rund nästan alldeles förvittrad dopfunt af fin sandsten. Hela höjden utgör 3.6 och skålens yttre tvärmått 2.2. En grundsten, som tillhört denna dopfunt, står vid vestra kyrkogårdsmuren. Samma grundsten, hvilken är rund och hestår af kalksten, håller 5.5 i tvärmått och 0.9 i tjocklek. Kanten prydes med hålkäl och rundstaf. I midten ses ett hål för uttömning af dopvatten. Midten af öfversidan, som intagits af dopfuntens fot, är grofhuggen, men hela kretsen derutanför slipad.

Om kyrkans ålder saknas underrättelse från medeltiden. Då byggnaden framter rundbågs- med ringa spår af spetsbågsstil, har den troligtvis uppstått kort efter trettonde seklets hörjan.

Att tornet ej tillkommit för inrymmande af ringklockor, synes oss vara uppenbart. De dubbla takhvalfven, de båda gallerierne och de tjugoåtta gluggarne äro väl passande för ett forntidens försvarsverk, men föga för ett klocktorn. Dessutom blefvo ringklockor icke före år 1289 begagnade på Gotland.

Tornet företer flere bukigheler och remnor. Till afhjelpande af dessa skador ha träankaren blifvit in[ 36 ]lagda, hvilka å den ena ändan framstå med grofva rötter och å den andra med långa toppar och grofva träkilar. Af kolonnerna i gluggarna qvarstå två åt söder, en åt vester, sex åt norr och tre åt öster. De öfriga kolonnerne äro ersatta med trästycken. De nedersta gluggarnas små bågar beslå af tegelsten, och de ha således blifvit i sednare tid förfuskade. Det är i sanning högst bedröfligt, att en så kostsam och konstrik helgedom som den ifrågavarande skall vida mer genom brist på sakkännedom än på medel gå sin undergång till mötes. Att ofvanberörda träankaren mer skada än gagna, ligger i sakens natur, och att gluggarnas midtkolonner fått genom bristande tillsyn nedstörta, röjer en alltför stor oaktsamhet, ty kostnaden för deras fästande skulle i sanning varit ganska obetydlig. Man har i tornets nedersta afdelning liksom i många sådana på Gotland intimrat ett magasin för spannmål och man har vid skeppets vestra ända uppsatt en lika vanprydlig som onödig läktare.

På norra sidan om och ungefär 100 steg utom kyrkogårdsmuren står uti en åker en spetsbågig inkörsport, hvilken, ehuru förfallen, har lemningar efter nio tinnar. Vederlagen äro hålkälade. Denna inkörsport, som utgöres af huggen och tuktad kalksten, härrör från medeltiden och har tillhört en gård, hvilken för längre tid sedan blifvit flyttad.