Gotlands konsthistoria/Viklau
| ← Sjonhem |
|
Vänge → |
| På Wikipedia finns en artikel om Viklau kyrka. |
Viklau.
I sydvest ½ mil ifrån Sjonhem ligger dess annex Viklau. Sistnämnda kyrka har aflångfyrkantigt skepp, likadant kor och fyrkantigt torn i vester. Skeppet och koret äro till yttre mursidor uppförda af huggen kalksten i mycket olika skiften och till inre omfattningar äfven af sådan, men för öfrigt af tuktad. Tornets socklar hörnstycken och omfattningar bestå af huggen, men dess öfriga delar af tuktad kalksten.
Skeppet, som invändigt håller i bredd 20.8 och i längd 28.4, har alltid haft såsom nu platt trätak. Socklarne bestå af mycket små skråkanter. Å skeppets södra sidomur nära vestra ändan är en ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida två murhörn, som uppgå från socklarna. Derinnanför stå poster på hög tröskel. På murhörnen hvila tvenne och på posterna en rundbåge, hvilka alla äro skarpkantiga. Inre omfattningen är snedsmygig och har varit lågrakspetsig, men blifvit genom förfuskning rundbågig. Närmare östra ändan af södra liksom af norra sidomuren finnes ett i sednare tid utvidgadt fönster med karm lång- och tvärposter samt bågar af trä. Triumfbågen, som håller 16.0 i bredd, har hålkälade dynstenar och spetsig betäckning. Vestra gafvelmuren upptages till skeppets hela bredd af en spetsig båge med hålkälade dynslenar.
Koret, hvars betäckning bestod af ett vanligt korshvalf, öppnade sig åt öster till ett halfrundt utsprång med kupolhvalf. För få år sedan ha korets takhvalf och östra gafvelmur samt utsprånget blifvit nedbrutna. Sedan har koret fått en liten förlängning åt öster och en ny gafvelmur, och derutanför har i utsprångets ställe tillkommit en aflångfyrkantig sakristia. Låtom oss nu taga dessa partier i närmare skärskådande för att visa, huru en gammal helgedom kan vanställas.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 16.1 samt i vester och öster 30.2, betäckes med ett tunnhvalf af bräder. Socklarne likna skeppets. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen består af stora murhörn, hvilka uppgå ifrån socklarna. Poster derinnanför stå på hög tröskel. Murhörnen uppbära en och posterne äfven en rundbåge. Inre omfattningen, som är snedsmygig, har varit lågrakspetsig, men nyligen blifvit rundbågig. Å hvardera af sidomurarna finnas två illa utvidgade fönster med karmar och bågar af trä samt vanliga rutor.
Altarväggen, hvartill altarbordet sluter sig, har å hvarje sida derom en ingång, hvilken inför till sakristian och är sådan som uti ett boningshus. Sakristian har platt trätak samt ett vanligt fönster åt söder och ett sådant åt norr. En simpel ingång inleder från öster, och deröfver ses ett lika simpelt fönster för vinden.
Tornet, som innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har brant skråkantiga socklar, hvilka äro vida högre än skeppets och korets. Första afdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 12.0 samt i vester och öster 11.8, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag åt förstnämnda väderstreck. En ingång å vestra sidomuren är utvändigt ensprångig och rundbågig, men invändigt lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen har blifvit illa uppbruten för att något vidgas mot bågen å skeppets vestra gafvelmur.
I tornbågens södra sida uppleder en spiraltrappa af ohuggen kalksten till andra afdelningen, hvilken är mycket hög och betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Ingången till och från trappan är raksluten. Södra sidomuren har en ljusöppning, hvari en midtkolonn uppbär tvenne små rundbågar. Midtkolonnen har en fyrkantig grundsten utan bas och ett bägarlikt kapitäl. Den yttre liksom den inre omfattningen är rätvinklig och rundbågig. I andra afdelningen finnas stegar och bjelklag. Tredje afdelningen har två gluggar at vester, men en åt söder samt en åt norr och en åt öster. En midtkolonn uppbär i hvarje glugg tvenne små rundbågar. Såväl yttre som inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. Den östra och de två vestra midtkolonnerne, som äro i behåll, ha bägarlika kapitäler. Den södra liksom den norra midtkolonnen saknas, men bågarne, hvilka bestå af hela hällar, qvarsitta. Tornet har en låg spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.
Kyrkan har enligt en förteckning från medeltiden 1262 tillkommit[1]. Då hela byggnaden företer äldre öfvergångsstil, är det ganska sannolikt, att densamma blifvit på nämnda tid uppförd.
Altarbordet är muradt. Skifvan har ovanlig tjocklek och är skråkantig. Å altarväggen, hvartill altarbordet sluter sig, uppstår ett kors med törnekrona och svepduk. Man kan svårligen tänka sig en mindre passande altarprydnad. Det är ett ganska stort fel, att belysning från öster saknas. Enhvar borde lätt inse, att ett altarkors bör på urgammalt sätt utmärkas med en lager- eller segerkrans och icke med en törnekrona och en svepduk; ty den förre betecknar en besegrare öfver, men de sednare en besegrad af döden.
Å norra sidomuren hänger ett krucifix i mindre än naturlig storlek. Christus bär liljekrona och fötterne äro fästade med tvenne spikar. Korset har å hvarje ända ett fyrkantigt stycke med en målad ros. Figuren är illa skuren, men röjer en hög ålder.
I kyrkan står en dopfunt, hvilken är af sandsten. Foten är kägelformig med en platt nedtill och en ring upptill. Skålen är åttkantig med skråkantig botten och något utåtlutande sidor. Bottnen prydes med åtta och sidorna deröfver med lika många rundbågiga fält, som innehålla bibliska föreställningar, hvilka till följd af vittring äro föga tydliga. Dopfuntens hela höjd utgör 3.1 och skålens yttre tvärmått 2.2.
Denne helgedom har i flere afseenden blifvit vanställd. Skeppets nya fönster äro ganska stilvidriga. Korets fönster och trähvalf visa sig vara lika opassande. Sakristian vittnar om grof vandalism. Det enda, som egentligen vunnits genom all denna förstöring är sakristian, och en sådan hade lätt kunnat utan kyrkans vanställande fås för en jemförelsevis ringa utgift, om man i utsprånget uppsatt en afskrankning. Till råga på detta tanklösa beteende har skeppets och korets yttre mursidor, hvilka utgöras af qvadersten, blifvit öfverkalkade.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.