Husvilla andar

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Sagan om Rosalind Husvilla andar
av Erik Axel Karlfeldt
Spelmansvisor  →
Ur diktsamlingen Vildmarks- och kärleksvisor utgiven 1895.


Jag grubblar åter på de kända orden,
jag läser om min barndoms bästa saga
och frågar: skrevs den endast att bedraga
med ömsint svek de lidande på jorden?

Med längtan lyssna lidelsernas söner
till löften, sjungande som näktergalar,
och vandrarne i tvivlets öde dalar
sin suckan blanda med de frommas böner.

Var gång det mörknar över land och vatten,
när kroppen finner ro, men själen ingen,
en tallös andeskara lyfter vingen
och fladdrar tyst och spöklikt bort i natten.

För dem likt bolmört världens rosor dofta,
de brännas grymt av samma oros lågor,
och över skilda oceaners vågor
på samma vigda strand de mötas ofta.

Likt höstens fågelflock, som vilsen driver
och söker skogens skydd mot byn och regnet,
de vila vingarna en stund i hägnet
av Oljobergets susande oliver.

Till suset av en saga utan like
de lyssna - otrons döttrar, lustans söner -
och klappa skyggt med halvmedvetna böner
på portarna till Kristi sällhetsrike.