Johan Winbergs Kok-Bok/Underrättelse
Underrättelse om hwad wis bruket och nyttjandet af de i denna kokbok nämnde Krydder, bör i akttagas.
I allmänhet är at märka, det häldre alle Krydder må aldeles lämnas, än at man derutaf skulle taga för mycket. Litet af Krydder gör maten behagelig och angenäm uti smaken, och lika som man plägar säga, upwäcker honom, men förmycket skämmer smaken aldeles; derföre bör man noga akta sig för et sådant fel: I synnerhet åter bör man med mycken grannlagenhet bruka de starkaste Krydderna, ty den minsta förseende derutinnan kan helt och hollet skada och skämma den bästa maträtt; T.e. Muskotblomma, som jag på åtskillige ställen nämnt, denwid bör man i akttaga, at man ej tager så mycket, at smaken derutaf ens kan märkas eller kännas, ty derigenom är ändamålet af dess nyttjande aldeles förloradt; På lika sätt förhåller sig med Lagerbärsblad. Det wore et ej ringa fel, om smaken af dem samma skulle kännas. Mit enda afseende med Krydder är, at igenom dem bryta smaken, på sådant sätt, at de skarpare Krydderne, i synnerhet, med köttets styrka skola sig förena, och alle tilsammans utgöra en förenad smak, dock så, at köttets naturliga styrka och smak blifwer mäst rådande. Men måste fördenskull ej låta sig förwillas deraf, at jag sagt, det et eller flera Lagerbärs blad skola tagas, til den eller en annan Rätt; men i det stället weta, at det förnämligast deruppå ankommer, at koka dem mer eller mindre uti maten, ty ju längre de kokas eller ligga uti den kokade maten, desto mera smak och styrka gifwa de ifrån sig, hwarwid yttersta granlagenhet bör brukas. Af denne underrättelse och påminnelse lärer man finna, at jag anser såsom en mindre nödwändighet at bruka Krydder, serdeles förycket derutaf.