Jorden rundt på åttio dagar/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Sjuttonde kapitlet
Jorden rundt på åttio dagar
av Jules Verne
Översättare: Axel Leonard Ericsson

Adertonde kapitlet
Nittonde kapitlet  →


[ 121 ]

Adertonde kapitlet.

Mr Fogg, Passepartout och Fix sköta sina affärer, hvar och en på sitt håll.




Under de senare dagarne af öfverfärden blef vädret mycket dåligt. Nordvest-vinden blef allt starkare och hindrade fartyget i dess gång. Rangoon rullade betydligt och passagerarne fasade med rätta för dessa sjöar, som vinden dref upp och som framkallade äckel.

Under dagarne den 3 och 4 november gick blåsten öfver till storm. Vindilarna piskade hafvet med våldsamhet. Rangoon måste ligga bi under en half dag och gå med half maskin för att kunna hålla tvärs mot sjöarna. Seglen hade blifvit bergade och vindstötarne foro tjutande genom tackel och tåg.

Paketbåtens snabbhet blef i påfallande grad minskad, det var ju klart, och man kunde antaga att han skulle ankomma till Hongkong tjugu timmar senare än den utsatta tiden, ja mer till och med, om icke stormen upphörde.

Phileas betraktade skådespelet af ett upprördt haf, som tycktes direkte kämpa mot honom, med sin vanliga likgiltighet. Hans ansigte fördystrades icke ett ögonblick och dock kunde ett uppehåll af tjugo timmar alldeles blottställa hans resa derigenom att han anlände efter Yokohama-ångbåtens afgång. Men denne man utan nerver hade hvarken känning af otålighet eller ledsnad. Det tycktes verkligen som om denna storm ingick i hans resprogram, att den var förutsedd. Mrs Aouda, som samtalade med sin följeslagare om den [ 122 ]ogynsamma väderleken, fann honom alldeles lika lugn som förut.

Fix betraktade ej saken på samma sätt. Det gick bra, tyckte han, stormen fann han alldeles ypperligt på sin plats, ja, hans belåtenhet skulle ha gått öfver alla gränser om Rangoon blifvit tvungen att länsa undan för vinden. Alla slags uppehåll voro i hans smak, ty de skulle tvinga Mr Fogg att stanna några dagar i Hongkong — med ett ord: motvinden och vindstötarna gynnade hans spel. Han var visserligen sjösjuk, men hvad gjorde det! När kroppen vred sig under sjösjukans qval, fröjdades hans själ omätligt.

Hvad Passepartout angår, så anar man hur ond han skulle vara under denna pröfningens tid. Ända dittills hade allt gått så bra! Jorden och vattnet tycktes vara hans husbonde riktigt tillgifna, ångbåtar och jernvägar lydde honom, vinden och ångan förenade sig för att gynna hans resa. Hade missräkningarnas stund nu slagit? Passepartout ville ej lefva längre, det var som om de tjugo tusen punden skulle komma att plockas ur hans börs. Denna storm förargade honom, dessa vindstötar försatte honom i raseri och bra gerna skulle han ha velat piska detta uppstudsiga haf! Stackars gosse! Fix dolde noga för honom sin personliga tillfredsställelse och det var väl för honom, ty om Passepartout anat den hemliga orsaken till Fix’ belåtenhet, så skulle Fix icke fått det för trefligt ombord.

Passepartout vistades uppe på däck under hela den tid stormen rasade. Han kunde icke stanna qvar der nere; han klättrade i tacklingen, han hjelpte till med allt, vig som en apa, och riktigt förvånade besättningen. Hundrade gånger vände han sig med förfrågningar till kaptenen, styrmännen och matroserna, som icke [ 123 ]kunde hålla sig från att skratta åt karlen, som till den glad blifvit bragt ur fattningen. Passepartout ville ovilkorligen veta hur länge stormen skulle räcka. Man visade honom då till barometern, som tycktes ha fast beslutit att icke stiga. Passepartout ruskade den, men hvarken ruskningen gjorde något, icke heller de skällsord, med hvilka han trakterade det oskyldiga instrumentet.

Slutligen saktade sig stormen, hafvet blef lugnare den 4 november. Vinden sprang öfver på sydlig och blef gynnsam för resan.

Passepartouts ansigte klarnade också efter hand. Seglen kunde nu sättas till och Rangoon fortsatte resan med ofantlig hastighet.

Men man kunde ej återvinna all den förlorade tiden och land signalerades ej förr än den 6, klockan 5 på morgonen. Phileas Foggs marcheroute angaf tiden för paketångarens ankomst till den 5; men den kom ej förr än den 6, som sagdt. Här voro således 24 timmar förlorade och ångbåten till Yokohama hade bestämdt afgått.

Klockan 6 kom en lots ombord på Rangoon och tog plats på kommandobryggan för att föra fartyget genom de trånga inloppen ända till Hongkongs hamn. Passepartout var nära att dö af längtan att få förfråga sig hos lotsen, om Yokohama-ångaren hade afgått från Hongkong; men han vågade icke göra det, han tyckte att det var bättre att behålla hoppet ända till sista ögonblicket. Han hade anförtrott sin oro åt Fix, som sökte — den slipade räfven! — trösta honom med att säga, att mr Fogg ju kunde följa med nästa ångare — en tröst, som gjorde att Passepartout blef riktigt topprasande.

[ 124 ]Men om Passepartout ej vågade fråga lotsen om han visste när en ångbåt skulle afgå till Yokohama, så gjorde Mr Fogg det i hans ställe med sin lugna ton och efter att ha rådfrågat sin Bradshaw.

— Jo, i morgon bittida när floden kommer, svarade lotsen.

— Ah! sade mr Fogg, utan att dock visa minsta öfverraskning.

Passepartout, som stod bredvid, skulle gerna ha omfamnat lotsen, som Fix deremot gerna velat vrida halsen af.

— Hvad heter den ångaren? frågade mr Fogg.

Carnatic, svarade lotsen.

— Var det inte i går den skulle ha gått?

— Jo, men man var tvungen att reparera den ena af pannorna, så att resan blef uppskjuten till i morgon.

— Jag tackar er, svarade Phileas Fogg, som med en automats steg gick ned i salongen.

Passepartout tog lotsen i hand och kramade den dugtigt.

— Hör ni, mäster lots, ni är en satans dugtig karl, ni.

Lotsen kunde icke begripa hur det kom till, att hans svar inbringade så vänliga ord. Lotsen blåste med ånghvisslan och styrde ångfartyget in bland den flottilj af djonker, fiskarbåtar och fartyg af alla slag, som lågo i Hongkongs trånga farvatten. Klockan 1 låg Rangoon vid kajen och passagerarne lemnade fartyget.

Slumpen hade här vid lag synnerligen gynnat Phileas Fogg, det måste erkännas. Hade icke pannan måst repareras, skulle Carnatic ha afgått den 5 november och passagerare till Japan fått vänta åtta [ 125 ]dagar på nästa ångbåts afgång. Mr Fogg hade förlorat 24 timmar, det är sannt, men denna förlust kunde icke hafva menliga följder för återstoden af resan.

Den ångare, som gör resan från Yokohama till San Francisco på Stilla Oceanen, stod i direkt förbindelse med Hongkong-ångaren och fick ej afgå förr än den ankommit. Således hade en förlust uppkommit för Yokohama-ångaren af tjugofyra timmar, men under de tjugotvå dagar, som färden öfver Stilla Oceanen varar, blefve det lätt att vinna dem tillbaka. Phileas Fogg hade således, på 24 timmar när, fullföljt resprogrammet efter trettiofem dagars resa från London.

Som Carnatic icke skulle afgå förr än följande morgon klockan fem, hade mr Fogg sexton timmar på sig för att sysselsätta sig med sina affärer d. v. s. de som rörde mrs Aouda. Då han lemnade ångbåten bjöd han sin arm åt den unga qvinnan och förde henne till en palankin. Han bad bärarne att gifva anvisning på ett hotel och de sade namnet Hotel du Club. Palankinen satte sig i gång, följd af Passepartout, och tjugo minuter derefter var den framme vid hotellet.

Rum togos för den unga qvinnan och Phileas Fogg bestyrde om att ingenting skulle fattas henne. Mr Fogg underrättade derefter mrs Aouda, att han genast skulle söka få reda på den hennes slägting, i hvars vård han skulle öfverlemna henne. Vidare gaf han Passepartout befallning att stanna qvar i hotellet till dess han kom tillbaka, på det mrs Aouda ej skulle behöfva vara ensam der.

Vår gentleman lät visa sig till Börsen. Der skulle man ofelbart känna till en sådan person som den hedervärde Jejeeb, som ansågs vara en af de rikaste köpmännen i staden.

[ 126 ]Den mäklare, till hvilken mr Fogg vände sig, kände ganska riktigt den parsiske handlanden; men sedan två år tillbaka var han ej bosatt i Kina. Efter det han samlat en stor förmögenhet hade han slagit sig ner någonstädes i Europa, i Holland trodde man, till följd af de många affärsförbindelser, han haft med detta land under det han idkade handel.

Phileas Fogg kom tillbaka till Hotel du Club. Han lät anmäla sig hos mrs Aouda och underrättade henne strax om att den hedervärde Jejeeb ej längre bodde i Hongkong, utan sannolikt i Holland.

I början svarade mrs Aouda ingenting härpå. Hon for med handen öfver pannan och tänkte efter några ögonblick.

— Hvad skall jag nu göra, mr Fogg? sade hon med sin ljufva stämma.

— Mycket enkelt, mrs Aouda, svarade gentlemannen, komma med till Europa.

— Men jag kan icke missbruka er...

— Ni missbrukar alldeles icke och er person generar alldeles icke mitt resprogram. Passepartout!

— Här, monsieur!

— Gå till Carnatic och tag tre hytter!

Passepartout, förtjust öfver att få fortsätta resan i sällskap med den unga damen, som var så vänlig mot honom, lemnade genast Hotel du Club.