Hoppa till innehållet

Jorden rundt på åttio dagar/7

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Sjette kapitlet
Jorden rundt på åttio dagar
av Jules Verne
Översättare: Axel Leonard Ericsson

Sjunde kapitlet
Åttonde kapitlet  →


[ 38 ]

Sjunde kapitlet.

Ytterligare bevis för gagnlösheten af att ha pass.




Agenten gick sin väg från kajen och begaf sig skyndsamt till konsulat-kontoret. På sin enträgna anhållan blef han insläppt till konsuln.

— Herr konsul, sade han rakt på saken, jag har starka anledningar att tro, att min man är med ombord på ångaren.

Fix omtalade nu hvad som förefallit mellan honom och betjenten med anledning af passet.

— Bra, mr Fix, sade konsuln, det skulle riktigt roa mig att få se den skurken i ansigtet. Men kanske infinner han sig icke hos mig, om det förhåller sig så som ni säger. En tjuf vill icke lemna efter sig spår af sin resa och för öfrigt är formaliteten med pass icke obligatorisk.

— Herr konsul, svarade agenten, om det är en beslutsam karl, såsom man kan förmoda, så kommer han nog.

— För att låta visera sitt pass?

[ 39 ]— Ja, passen tjena icke till annat än att genera hederligt folk i deras förehafvanden och att gynna skurkars rymning. Jag är säker på, att passet nog är i riktig ordning, men jag hoppas att ni icke viserar det.

— Hvarför det? Om passet är alldeles klart, så har jag icke rättighet att neka att teckna viseringen derpå.

— Men, herr konsul, jag får lof att hålla qvar mannen här till dess jag hinner få en arresteringsorder från London.

— Nå, det der är er affär, mr Fix, svarade konsuln, men jag kan icke . . .

Konsuln hann ej sluta hvad han skulle säga. Någon knackade på dörren till hans rum och kontorsvakten öppnade för två främlingar, af hvilka den ene just var betjenten som talat med detektiven.

De voro husbonden och tjenaren. Den förre framlemnade sitt pass, i det han lakoniskt anhöll att konsuln ville teckna viseringen derå.

Konsuln tog passet och läste genom det mycket noga; under tiden observerade eller rättare slukade Fix de begge främlingarna med sina ögon.

Konsuln hade slutat läsningen.

— Ni är mr Phileas Fogg, esquire? frågade han.

— Ja, svarade den tillfrågade.

— Och den här personen är er betjent?

— Ja, en fransman med namnet Passepartout.

— Ni kommer från London?

— Ja.

— Och hvart reser ni?

— Till Bombay.

— Godt. Ni känner väl, att denna formalitet med [ 40 ]visering ej är till någon nytta och att vi ej fordra att pass skola uppvisas?

— Jo, jag känner till det, svarade Phileas Fogg, men jag önskar att få min ankomst till Suez intygad genom er påskrift.

— Nå, må ske då.

Konsuln skref viseringsmeningen, datum, sitt namn och satte sitt embetssigill derunder. Mr Fogg läste igenom det skrifna, tackade helt kallt och aflägsnade sig, följd af sin betjent.

— Nå? sade agenten.

— Han tyckes vara en fullkomligt hederlig karl, svarade konsuln.

— Mycket möjligt! svarade Fix, men det är icke det som det är fråga om. Tycker icke ni, herr konsul, att denne flegmatiske gentleman liknar drag för drag tjufven, hvars signalement jag fått?

— Jo, det tycker jag, men ni vet det nog, alla signalementer . . .

— Jag skall nog komma på det klara, svarade Fix, betjenten förefaller mig mindre outgrundlig än husbonden, än mera, han är fransman, han kan icke hålla sig från att prata. Vi återse hvarandra snart, herr konsul.

Agenten gick och började söka reda på Passepartout.

Mr Fogg hade då han lemnade konsulatet ställt sina steg till embarkeringskajen. Anländ till fartygets landgång, gaf han några befallningar åt sin betjent och gick ensam in i sin hytt ombord på Mongolia. Han tog fram sin annotationsbok, i hvilken lästes följande:

»Lemnade London onsdagen d. 2 oktober, kl. 10,35 på aftonen.

[ 41 ]»Ankom till Paris torsdagen d. 3 oktober, kl. 7 på morgonen.

»For från Paris torsdagen kl. 8,40 på morgonen.

»Anlände genom Mont-Cenis-tunneln till Turin fredagen den 4 oktober kl. 6,35 på morgonen.

»Lemnade Turin på fredagen kl. 7,20 på morgonen.

»Kom till Brindisi lördagen d. 5 oktober, kl. 4 på e. m.

»Gick ombord på Mongolia lördagen kl. 5 på e. m.

»Anlände till Suez onsdagen d. 9 oktober kl. 11 f. m.

»Summa åtgångna timmar: 156 ½, räknadt i dagar: 6 ½ dagar.

Mr Fogg hade skrifvit in dessa data på en marche-route med kolumner, som från den 2 oktober till den 21 december angaf månaden, dagen, de reglementerade ankomsttiderna och de verkliga för hvarje större plats, såsom Brindisi, Suez, Bombay, Calcutta, Singapore, Hong-Kong, Yokohama, San Francisco, New-York, Liverpool, London, och som tillika angaf vinsten eller förlusten af tid för hvarje plats.

Denna marche-route höll således klar och öppen räkning och mr Fogg visste alltid om han vunnit eller förlorat på färden.

Han skref således in samma dag, onsdagen den 7 oktober, sin ankomst till Suez och i öfverensstämmelse med fartygets reglementerade ankomsttid; han hade ingenting vunnit eller förlorat.

Sedan lät han servera sig frukost i sin hytt. Att bese staden brydde han sig icke om, ty han hörde till denna race af engelsmän, som låta sin betjent se sig omkring i de länder, de genomresa.