Jorden runt på 80 dagar/Kapitel 19
| ← Kap 18 |
|
Kap 20 → |
NITTONDE KAPITLET.
Kostar det något så smakar det något!
— Fakta är således klara? sporde domaren.
— Ja, erkände Fogg med iskallt lugn.
Nu kom han ihåg Passepartouts äventyr i templet.
— Alldenstund, förty och emedan, förklarade högtidligen domaren Obadja, den engelska lagen vill kraftigt och oväldigt skydda alla de indiska folkens olika religionsbekännelser, och enär anklagade personen Passepartout är genom full bevisning och eget erkännande funnen saker att den 20 nästlidna oktober med helgerånande fot hava beträtt den i Malabar-Hill vid Bombay belägna pagod, alltså varder bemälde Passepartout dömd till fjorton dagars fängelse och femtusenfyrahundra kronors böter.
— Femtusen! utropade Passepartout, likblek av fasa.
Håret reste sig på hans huvud, när han hörde en slik summa.
— Tyst! kraxade rättens vaktmästare.
— Och, fortsatte domaren i samma pipande näston som förut, då det ej ens påståtts, ännu mindre bevisats, att icke husbonde och tjänare varit med varandra i hemligt förstånd samt den förstnämnde i vilket fall som helst bör vara ansvarig för den senares görande och låtande, så länge denne är i den förres tjänst anställd, alltså prövar domstolen rättvist att döma honom, bemälde husbonde Fileas Fogg, till åtta dagars fängelse och tvåtusensjuhundra kronors böter.
Passepartouts förtvivlan kände inga gränser. Hans husbonde skulle sålunda förlora sitt vad och bli ruinerad för sin nyfikne och obetänksamme tjänares skull. Varför hade han gått in i den usla pagoden?
Fogg satt däremot så lugn som om saken ej angått honom. Men när nästa mål ropades, reste han sig och sade:
— Jag erbjuder mig att sätta borgen.
— Det är eder rättighet, förklarade domaren artigt. I anledning därav att herr Fileas Fogg och hans tjänare äro utlänningar, bestämmes borgenssumman för vardera till adertontusen kronor.
— Var så god! sade Fogg och upptog ur den kappsäck, som Passepartout bar, en väldig packe banksedlar och nedlade den på bordet framför notarien.
— Härmed förklarar jag eder fria! sade domaren, sedan han räknat pengarna. Och denna summa skola ni återfå, då ni hava utstått edert straff och böterna blivit avdragna.
— Kom! uppmanade Fogg den olycklige Passepartout.
— Åtminstone ska jag väl ha mina skor! ropade denne förbittrad.
Han fick dem och skakade dem, glödande av harm.
— De där åbäkena kostar vackra slantar! muttrade han. Sin vikt i guld många gånger om! Och så klämmer de mej till på köpet!
Han gjorde en bra ynklig figur, stackars Passepartout, när han med sina skor i ena handen, kappsäcken i den andra och de turkiska tofflorna på fötterna traskade bakom sin husbonde, vilken med sin något stela artighet hade bjudit fru Aoda armen, synbarligen alldeles oberörd av de stora utgifter, som kommo Passepartout att betrakta sig själv som en av jordens brottsligaste och mest straffvärde tjänare.