Jorden runt på 80 dagar/Kapitel 54
| ← Kap 53 |
|
Efterskrift → |
FEMTIOFJÄRDE KAPITLET.
Gåtans lösning
Ja, där stod Fileas Fogg verkligen. Hur kunde detta vara möjligt?
Fem minuter över åtta på kvällen hade han givit Passepartout i uppdrag att söka upp en präst och med honom komma överens om vigsel till följande förmiddag. Pastorn var ej hemma, men Passepartout väntade en stund. Med ens fick han syn på en väggalmanacka, och som en galning störtade han ut utan hatt, med håret i vädret, sprang värre än en skenande häst och slog omkull folk. På tre minuter var han tillbaka och föll flåsande, eldröd, svettdrypande och mållös ned på en stol.
— Vad står på? sporde herr Fogg.
— Intet… bröllop! stönade Passepartout.
— Varför inte?
— Inte… i… morgon!
— Varför inte då?
— Söndag i morgon!
— Nej, måndag!
— Jo, jo… vi har räknat fel på en dag… kommit hem tjugufyra timmar för tidigt… nu bara tio minuter kvar! Spring!
Och Passepartout fattade sin herre i kragen och släpade honom utan barmhärtighet ut. De höggo en droska, och kusken fick löfte om 2,000 kronor, om han kunde hinna fram. Och sedan han kört över ett par hundar och snuddat vid fyra, fem vagnar, stannade han vid klubben, och Fogg stod, som vi berättat, på utsatt tid i salongen.
Han hade fullbordat sin rundresa.
Han hade vunnit en halv million.
Men hur hade en man som han, själva punktligheten, kunnit räkna miste på en hel dag och tro, att han kommit fram på lördagen den tjuguförsta, då det i själva verket var fredagen den tjugonde, så att resan blott krävt sjuttionio dagar.
Jo, han hade vunnit en dag på sin resa, därför att han rest österut. Hade han rest åt motsatt håll, skulle han förlorat en i stället.
Han färdades nämligen mot solen, och dagarna minskades följaktligen med 4 minuter för var längdgrad, som han passerade. Som graderna äro 360, vann han således 1,440 minuter, det vill säga jämt 24 timmar. Han såg med andra ord solen passera meridianen 80 gånger, under det hans kamrater hemma i London sågo den blott 79 gånger.
Det skulle också Passepartouts märkliga familjerova ha upplyst om, därest hon utvisat dagar lika så väl som timmar och minuter. Men det gjorde hon inte.
Fogg hade nu åter en vacker förmögenhet att förfoga över. Vad som återstod av reskassan delade han mellan den stackars detektiven, mot vilken han ej hyste något agg, och sin trogne Passepartout. Men som det bör vara ordning och punktlighet i allt, avdrog han på den senares konto betalningen för gaslågan, som brunnit 1,920 timmar på grund av Passepartouts slarv att icke släcka den, innan de reste.
På måndagen stod bröllopet. Passepartout uppträdde som brudens vittne vid vigseln. Vem stod den äran närmare än han, som på starka armar burit henne ned från rajans bål?
Hade Fogg således vunnit sitt vad, så hade han ock för detta mål anlitat alla sin tids samfärdsmedel, ångbåtar, järnvägar, vagnar, tulljakter, isslädar och elefanter. Han hade ytterligare skärpt sin redan förut enastående kallblodighet och noggrannhet i beräkningar, sin förmåga att ur varje än så kinkigt läge finna den bästa, ofta den enda utvägen.
I penningar hade han visserligen ej vunnit mycket mer än resan kostat. Men han hade gjort en annan vinst, som ej var att förakta: en älsklig och hängiven maka, som skänkte honom, den trots sitt lugna, kalla yttre dock varmhjärtade Fileas Fogg äktenskapets och familjelivets ljuva lycka.
Högre och dyrbarare gåva har livet ej att bjuda.