Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Daniel Rudolf Walin

[ 94 ]

Daniel Rudolf Walin. K. T. 1 okt. 1844—30 juni 1863. (Frånvarande 1 juli 1847—31 dec. 1848.) K. T:ne 1 juli 1863—1868.

Född i Västerås den 29 juni 1820 (son af director musices vid Västerås gymnasium, sedermera organisten och klockaren i Leksand Daniel Magnus Walin och Christina Gustafva Belländer). Student i Uppsala 1842. Debuterade den 18 sept. 1844 som grefve Rudolf i »Sömngångerskan», hvarvid han lyckades så väl att han genast erhöll engagement. »Walin tog från första stunden sin uppgift med ett allvar och en hängifvenhet, som inom kort ledde till de vackraste framsteg på den [ 95 ] svåra bana han hade valt. Han var i besittning af en särdeles lycklig yttre personlighet, ett fördelaktigt ansigte, en lång och ståtlig figur och en vacker klangfull stämma, som han dock ibland pressade något för mycket. Äfven hans dramatiska förmåga var icke liten, om man också måste medgifva att den någon gång stannade i ett visst konventionelt manér. De utmärkande dragen i Walins skådespelarskap voro en manlig hurtighet i framträdandet, en viss gentlemannaledighet i rörelser, en genomskimrande god estestik uppfattning af sin uppgift och en förmåga af skarp karaktäristik, som man i allmänhet icke finner hos sångare, men som också ibland förledde honom till att begagna starkare färger än kanske nödvändigt hade varit och det gifna tillfället kräfde». (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».) Hans förnämsta roller voro Don Juan samt Almaviva i »Figaros bröllop» och bland hans öfriga roller må nämnas: Sarostro, Wilhelm Tell, Plumkett i »Martha», Kasper i »Friskytten», Asthon i »Lucie», Bertram i »Robert». Under åren 1847—48 studerade han i Paris för Manuel Garcia. Redan vid 43 års ålder nödgades han dock på grund af en strupåkomma, som slutligen öfvergick till utbildad stryplungsot, att lämna scenen. Han blef då, från den 1 juli 1863, biträdande kormästare. Dog den 30 nov. 1868. — Gift 1854 med Laura Gagge (död i Vestanfors prästgård den 20 jan. 1896).