Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/David Richard

David Richard. K. T. 1 juli 1859-30 juni 1861.

När Oscar Arnoldson under mer än ett år var otjänstbar på grund af heshet införskref teaterdirektionen från Tyskland, på kapellmästaren Lachners inrådan, den unge tenoren David Richard. Utan att egentligen blifva någon gunstling hos publiken, eröfrade han sig så småningom en ganska aktad ställning under den tid han tillhörde vår operascen. Han var, skrifver Frans Hedberg i »Svenska operasångare», i besittning af en ganska omfångsrik och hög tenor, hvilken dock för svenska öron hade en alltför skarp och skärande klang för att riktigt kunna behaga. De partier han härstädes utförde voro Masaniello i »Den stumma», Edgar i »Lucie», Raoul i »Hugenotterna», Johan af Leyden i »Profeten», Stradella, Emani, Arnold i »Wilhelm Tell», Manrico i »Trubaduren», och Hertigen i »Rigoletto». Hans skådespelarebegåfning var icke särdeles framstående, men det låg öfver hela hans framträdande något på samma gång blygsamt och redbart, som förvärfvade honom flere och större sympatier än dem som i allmänhet kommit hans här uppträdande landsmän till del. Richard sjöng under det andra året sina partier på svenska, men han kunde likväl aldrig undvika den störande tyska brytningen, och när [ 160 ]Lachner den 1 juli 1861 lämnade kapellmästarens taktpinne åt Ludvig Norman, följde Richard honom tillbaka till det gemensamma fäderneslandet, där han sedan hade anställning vid flera af de förnämsta teatrarne, bland annat 1865 vid hofteatern i Dresden. Han förde med sig från Sverige som sin hustru en ung lofvande dansös, Ida Andrietta Hjort (född 22 juni 1839, figurantska vid Kungl. Teatern 1855-1861).