Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Opera-chefer

←  Förste direktörer

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 personalhistoriska anteckningar av Johannes Svanberg Opera-chefer

Direktörer för den dramatiska scenen  →

Opera-chefer.

Johan Conrad Nordqvist, såsom entreprenör af Kungl. Operan 1 juli 1888—30 juni 1890; som direktör med fast lön 1 juli 1890—1 sept. 1892.

Född den 11 april 1840 i Venersborg, där fadern var musiker. Vid åtta års ålder blef han elev vid Kungl. Västgöta Dals regementes musikkår och följde med denna ut i danska kriget 1848. Han godkändes följande år som »nummerspel» och erhöll 1855 hautboists namn, heder och värdighet »i anseende till ovanlig skicklighet». År 1856 blef han elev vid Kungl. Musikaliska Akademien och samtidigt anställd som förste violinist vid Ladugårdslandsteatern, som den 19 okt. nämnda år invigdes af teaterdirektören Carl Gustaf Hessler. Den 1 juli 1859 fick han anställning som altviolinist vid Kungl. Teatern och 1870 som förste violinist. Under tiden hade han aflagt organist-, musikdirektörs- och musiklärareexamen vid Kungl. Musikaliska Akademien med högsta betygantal som någon dittills uppnått, hvarefter han blef musikdirektör vid Jönköpings regemente. Sin befattning som violinist i Kungl. Hofkapellet lämnade han den 1 mars 1876, då han efterträdde August Söderman som kormästare, och samtidigt blef tredje kapellmästare. Då Joseph Dente efter Ludvig Normans afgång år 1879 blef förste kapellmästare, uppflyttades Conrad Nordqvist till andre kapellmästare, och vid Dentes afgång den 1 juni 1885 blef han förste kapellmästare och hofkapellmästare.

Ar 1888 öfvertog Nordqvist genom kontrakt med regeringen ledningen af operaverksamheten och kvarstod som operachef till september 1892, då han äfven afgick som kapellmästare, hvilken befattning han skötte jämväl under sin direktörstid. Samtidigt utnämndes han till förste hofkapellmästare, en titel som förut endast Ludvig Norman innehaft. Våren 1894 visade han sig emellertid åter i spetsen för Hofkapellet, då han den 25 mars nämnda år anförde en symfonikonsert. Han fortfor nu att leda symfonikonserterna, och på våren 1897 blef han af dåvarande operachefen, kammarherre Burén, anmodad att åter ställa sig helt i Kungl. Operans tjänst; den 12 mars anförde han för första gången på fem år ånyo en opera. Sedan kvarstod han som kapellmästare till dess Albert Ranft den 1 juli 1908 öfvertog operaverksamheten.

Nordqvist blef 1870 ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien och samma år lärare i harmoni därstädes, hvilken befattning han innehade åren 1870-1872 och 1880-1900; år 1909 blef han lärare i orkester- och ensemblespelning vid musikkonservatoriet. År 1873 blef han organist i Storkyrkan, på hvilken post han kvarstod ända till utgången af år 1915, då han erhöll permanent tjänstledighet från nämnda befattning.

Som tonsättare har Nordqvist mest komponerat tillfällig operamusik. Tillsammans med Ivar Hallström dels komponerade, dels instrumenterade han baletterna »En dröm» och »Ett äfventyr i Skottland». Bland hans många öfriga kompositioner torde hans vackra och gripande sorgmarsch vid Carl XV:s begrafning vara den som blifvit mest känd och populär.

Conrad Nordqvist erhöll medaljen »Litteris et artibus» 1882, blef riddare af Vasaorden 1885 och af Nordstjärneorden 1890, kommendör af S:t Olavsorden 1897 och af Vasaorden 1902. — Gift med Elisabet Charlotta Ekberg (död den 21 febr. 1898, 58 och ett halft år gammal).

Axel Otto Gotthard Burén, chef för Kungl. Operan (å Blasieholmen) 2 sept. 1892—30 juni 1898, chef för Kungl. Teatern (i nya operahuset) 1 juli 1898—6 dec. 1907.

Född på Ekeberg i Ekeby socken i Östergötland den 20 okt. 1842. Föräldrar: brukspatronen Didrik Pontus af Burén och friherrinnan Carolina Mariana Ehrenkrona. Student i Uppsala 1863, aflade kameralexamen 1864, t. f. kammarskrifvare i Kungl. Statskontoret 1874, kammarherre s. å., kammarskrifvare i Kungl. Hofförvaltningen 1876—1890, förvaltare af Konungens Enskilda Fond 1890, ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien 1897, öfverintendent i Kungl. Maj:ts hof 1900, R. N. O. 1889, K. V. O. 1:a kl. 1903 samt K. D. D. O. — Gift den 4 okt. 1867 med friherrinnan Hedvig Catharina (Carin) Åkerhielm af Blombacka.

Arthur Semmy Thiel, chef för Kungl. Teatern 7 dec. 1907—30 juni 1908.

Född i Norrköping den 30 sept. 1860. Föräldrar: den från Belgien till Norrköping som fabriksmästare inkallade, sedermera i Stockholm som köpman bosatte Jacques Thiel och Fanny Stiebel. Köpman i Stockholm 1880 och sedermera delägare i firman Joseph Leja, kommissarie för Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897, generalkommissarie för den svenska utställningen på världsexpositionen i Paris 1900, hvarvid han utnämndes till kommendör af Vasaordens 1:a kl. och till kommendör af franska Hederslegionen; då han afgick som operachef erhöll han kommendörskraschanen af Nordstjärneorden och har dessutom hedrats med åtskilliga utländska utmärkelser.

Thiel har allt ifrån Kungl. Teaterns Aktiebolags tillkomst varit ledamot i dess styrelse. — Gift 1889 med Alice Sara Sachs (dotter af generalkonsuln Simon Sachs, chef för firman Joseph Leja).

Albert Adam Ranft, chef för Kungl. Teatern (såsom entreprenör) 1 juli 1908—30 juni 1910.

Född i Stockholm den 23 nov. 1858. Föräldrar: snickaremästaren Adolf Fredrik Ranft och Amalia Reijhell. Han började sin teaterbana redan vid 17 års ålder då han, hösten 1875, kom till F. Nelsons sällskap, som då spelade i Karlskrona. Vid detta sällskap stannade han dock endast några veckor, var sedan en kortare tid elev vid Kungl. Teatrarnes elevskola, hvarefter han tog anställning hos den danska skådespelerskan fröken Magda von Dolcke, hvilken, sedan hon förut, under åren 1873 och 1874, hade uppträdt som gäst å de båda kungliga scenerna och på Mindre Teatern, under flera år reste med eget svenskt sällskap i landsorten. Hos fröken Dolcke uppträdde Albert Ranft första gången i Örebro i februari 1876. Spelåret 1876—1877 var han engagerad vid Knut Tivanders och 1877—1878 vid Ludvig Otterströms sällskap, 1878—1881 hos Haqvinius och Bergström vid Södra Teatern och 1881—1882 hos August Warberg vid Mindre Teatern, hvarefter han öfvergick till August Lindbergs hösten 1882 nybildade sällskap, hvilket han sommaren 1884 öfvertog för egen räkning och med detsamma bereste landsorten i två år. Sedan detta företag sommaren 1886 upphört, tog han anställning som skådespelare och förste regissör hos Lorentz Lundgren vid Stora Teatern i Göteborg och kvarstod där till sommaren 1890. Efter att så hafva varit engagerad under två år hos Hjalmar Selander, bildade han eget sällskap med hvilket han först uppträdde under sommaren 1892 på Djurgårdsteatern, som han sedermera under alla år till och med sommaren 1916 förhyrde. Spelåret 1892—1893 gaf han föreställningar i landsorten. 1893—1895 spelade han med sällskap å Stora Teatern i Göteborg. Hösten 1895 förhyrde han Vasateatern, som han fortfarande (1917) innehar. Somrarna 1896 och 1897 gaf han äfven föreställningar å Arenateatern (i cirkusbyggnaden på Djurgården). År 1898 förvärfvade han genom köp Svenska Teatern, dit han förflyttade sin dramatiska afdelning, medan Vasateatern, där han dittills gifvit talpjäser, blef operettscen. Följande år köpte han äfven Stora Teatern i Göteborg och anordnade ett dramatiskt treskiftesbruk mellan Svenska Teatern, Vasateatern och Göteborgsteatern, hvilket försök han emellertid öfvergaf efter ett år. Hösten 1900 utvidgade han ytterligare sin verksamhet i det han öfvertog Södra Teatern, som han alltsedan dess innehaft. Spelåren 1903—1909 förhyrde han dessutom Östermalmsteatern vid Karlavägen (mellan Artillerigatan och Skeppargatan), där mestadels operetter gåfvos (några år därefter, natten till den 31 mars 1913, nedbrann denna teater), och den 6 dec. 1906 invigde han den i det s. k. Kungsbropalatset vid Vasagatan inrymda Oscarsteatern, som nu blef operettscen. Ranft innehade alltså samtidigt icke mindre än sex teatrar i Stockholm jämte Stora Teatern i Göteborg och ett par resande sällskap i landsorten, då han år 1908 till denna alldeles enastående vidtomfattande teaterverksamhet lade öfvertagandet af operaverksamheten på Kungl. Teatern. Sedan han efter ett par år lämnat operachefskapet ägnade han sig uteslutande åt skötseln af alla sina öfriga teaterföretag. Ranft blef riddare af Vasaorden 1906 och af Dannebrogsorden 1909; vid sin afgång från Kungl. Teatern utnämndes han till riddare af Nordstjärneorden. — Som skådespelare har Albert Ranft med framgång uppträdt i lustspel och farser och i sina yngre år äfven i operetter. Såsom några af hans bästa framställningar kunna framhållas titelrollen i Mosers »Reif von Reiflingen», Fernand i »Fernands giftermål», Pinglet i »Spökhotellet» samt inom operettområdet Montedafior i »Frihetsbröderna», Pinsonnet i »Theblomma» och Gregoire i »Niniche». — Gift 1. med skådespelerskan Alma Helin (död i Stockholm den 20 febr. 1881, vid endast 26 års ålder), 2. den 24 sept. 1893 med skådespelerskan Emma Elisabeth (Lisa) Gottschalk.

Grefve Hans Ludvig von Stedingk, chef för Kungl. Teatern från 1 juli 1910.

Född i Stockholm den 7 dec. 1862. Föräldrar: förste direktören för Kungl. Teatern, friherre Eugène von Stedingk (se denne) och operasångerskan Wilhelmina Gelhaar. Grefve vid farfaderns död 1875. Underlöjtnant vid Kungl. Andra Lifgardet (s. m. Göta Lifgarde) 1884, löjtnant 1890, kapten 1902—1913, adjutant hos konung Oscar II 1902 och hos konung Gustaf V 1908, tjänstgörande kabinettskammarherre 1912. R. S. O. 1904, R. C. XIII:s O. 1910, R. N. O. 1913, K. V. O. 1917 samt K. D. D. O. m. m. — Gift 1887 med Gunborg Maria Ström.