Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/17 Cap
| ← 16. Cap. Om barnamord. |
|
18. Cap. Om Kyrkiofrid, och Rättegångsfrid. → |
17. Cap.
Om förgjörning genom förgift, eller annorledes.
1 §.
"Hwar som annan med förgift, eller thylikt, upsåteliga förgjör; then skal halshuggas, mannen steglas, och qwinnan i båle brännas. Följer ej död af sådan förgjörning; miste äntå lifwet."
P. St. Förgör kona sitt foster, XVI: 3 MB. Följer ej död på tillbudet. XVI: 4 MB. Att brott emot 17 Cap. MB. skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.
Anm. Kgl. Brefwet till Swea HofRätt den 29 Julii 1698, angående Pigan Annika Olofsdotter, som stödt en liten gosse i sjön, i mening att dränka honom, men hwarur han af andre blifwit upphulpen, och hwarföre Annika af Konungen dömdes, att jämte kroppsstraffet, äfwen undergå uppenbar kyrkopligt, gifwer därtill anledning, att om någon, som sökt förgöra annan, blir benådad med lifwet, bör dock den brottslige undergå kyrkopligt. Hwilka känneteckn utwisa, att förgift blifwit tagit eller ingifwit, se Martins Läkaregrunder, p. 277, 278, 465–469.
2 §.
"Samma Lag ware om then, som å hwarjehanda sätt förgiftar något, hwad thet helst wara kan, i upsåt, at thermed skada någon till lif eller hälso."
S. F. Icke skola Bagare uti deras bröd bruka någon flärd, mycket mindre blanda krita eller något annat i degen, som kan skada brödet, eller den som det förtärer. 1681 den 28 April, Kongl. Förordn. om Bagare, 2 §, v. Stjernm. Pol. och Comm. F. 4 T. p. 431. Ej heller därtill nyttja förskämt, origt och sandblandat mjöl eller säd, wid warans förlust och 20 daler S:mts böter, hwilka böter andra och tredje gången fördubblas, och fjerde resan mister Bagaren sin Borgerliga näring. 1768 d. 27 Jan. 1770 d. 23 Jan. KK. BB. till Comm. Coll. J:fr Öfwerståth. Emb. Kunng. den 8 Martii 1771 och 9 Dec. 1773, MW. 9 T. p. 779, och 10 T. p. 229. Finnes köttet alldeles wara odugeligit och af sjuk och otidig boskap slagtat, då skall det alldeles nedergräfwas, eller borrtkastas, att det ingen må komma tillhanda. 1681 den 28 April, Kongl. Ordning för Köttmånglare och Slagtare, 5 §, ibid. p. 434. Blifwer köttmånglare beslagen, att instinga någon sjuk och odugelig boskap uti Slagtarehuset, då skall han mista köttet till Hospitalet, och böta däröfwer ändå 10 daler S:mt. ibid. 6 §. Inge kalfwar måge slagtas under 4 weckor gamle, intet lamb eller killingar under 4 weckor, och inga grisar under 3 weckor gamle: Han skall ock icke slagta några dyntiga swin. ibid. 8 §. Omogen frukt samt bokna päron och ruttna plommon, hwaraf swåra och smittosamma sjukdomar sig yppa kunna, få icke i Stockholm till salu hållas, utan skola Stadens Uppsyningsmänn en noga uppsigt därå hafwa, att sådan frukt ifrån den goda skiljes, och i sjön kastas. 1731 den 1 Oct. 1734 den 21 Augusti, 1736 den 27 Augusti, 1737 den 26 Augusti, Öfwerståthållarens Kunng. MW. 2 T. pag. 938, 1212, 1311, 1335. De orsaker, som göra wissa handtwerk och näringsfång för hälsan farlige och skadande, bör Collegium Medicum söka att i görligaste måtto utröna: Ägandes Collegium, när det efter moget öfwerwägande, skulle anse förrberörde olägenheter kunna, genom någon af Kongl. Maj:t widtagande åtgärd, häfwas och förekommas, sådant i underdånighet att anmäla och föreslå. 1797 den 28 Oct. Kgl. Regl. för Coll. Med. 7 §.
Anm. I Preusiske Staterne anses drycker åt någon ingifne, i afsigt att beröfwa förståndet, lika med förgiftning. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 862, 863 §§. Den, som igenom kärleksdryck dödar annan, anses med 10 till 15 årigt; men om förståndet därigenom förloras, med 8 till 10 årigt fästnings- eller tuckthusarbete. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 867, 868 §§. Ifrån ett till 3 års tuckthus- eller fästningsarbete är utsatt för den, som förfalskar lifsmedel på ett för hälsan skadeligit sätt, eller däri blandar skadeliga saker, i synnerhet blysocker uti winer: börandes den förfalskade waran, om den ej kan förbättras, alldeles förstöras, men i annat fall förbättringen wärkställas på den brottsliges bekostnad, och waran tillfalla de fattige, samt om förbrytaren med hwilket straff den äfwen är belagd, som nyttjar blyhwitt, att öka wigten af dun och fjäder till sängkläder. Säng- och gångkläder, samt andre smittfängige saker efter personer, som dödt i pestaktiga sjukdomar, böra, wid böter eller kroppspligt, genast uppbrännas, och efter dem, som dö af andra smittosamma sjukdomar, få kläder och saker icke föryttras, innan edswuren Läkares betyg blifwit upptedt, att igenom tagne försigtighetsmått, all fara för deras smittande blifwit undanröjd. Wid warans confiscation samt 10 till 20 Riksdalers böter och näringens förlust andra gången, är det kopparslagare och andre handtwärkare förbudit, att wårdslösa med förtenningar, eller att därwid nyttja tillsatts af bly. ibidem, 723-730 §§. Säljer någon i Frankrike förskämda medicamenter, straffes han med 100 Livres böter och 6 månaders fängelse. Code Pénal, 258 §. och om med skadeliga ämnen uppblandade och förfalskade dryckeswaror säljas, anses den brottslige med 1000 Livres böter, samt ett års fängelse, hwarjämte domen tryckes och på de Publique ställen anslås. Beträdes han andra resan därmed, fördubblas böterne och fängelsetiden. ibid. 323 §. Likmätigt ett Konung Henric den 3:s Statut, är i England straffet för den, som säljer skämde eller förfalskade winer, eller dryckeswaror, kött, som antingen är skämdt eller köpt af Judarne samt andra waror, skadeliga för hälsan, utsatt till böter första gången, skampåle den andra, böter och fängelse den 3:dje och beständig landsflygtighet 4:de gången; Och hafwa igenom ett Kongung Carl den 2:dres Påbud, hwad böterne angår, de blifwit faststälde till 100 Pund Sterl. för den som säljer waror i gross, och 40 Pund Sterl. för den, som utminuterar dem. Blackstone, l. c. 13 Cap. 1 mom.
3 §.
"Hafwer man tilredt förgift, att någon thermed förgjöra; eller hafwer man warit i samma råd och gjerning delaktig: miste ock lifwet. Warder han gripen, innan han gittat fullgjöra sin onda wilja; böte hundrade daler eller plichte med kroppen."
P. St. Delagtighet i brott, LXI: MB. Timar ej skada. XVI: 4 MB.
4 §.
"Ingen, eho han wara må, fördriste sig att sälja något förgift, utan till trowärdig man eller qwinno: sker annorledes, böte femtijo daler. Är theraf skada timad; ware twegildt."
S. F. Inge Qwacksalfware, Oculister, Bruchsnidare, Operatorer och Materialister, skola understå och fördrista sig, att sälja några sådana medicinska saker, som egenteligen höra till Apotheken, hwarken hemligen i husen, eller uppenbarligen, wid straff och confiscation af alla deras waror: skolandes Landshöfdingarne, så snart någre qwacksalfware ankomma till lands eller watn, strax befalla dem att packa sig sin kos ur landet, eller hafwa att wänta, att de som andre landsstryckare skola fasttagas och såsom Konungens förbudsbrytare afstraffas. 1683 den 28 Junii, Kgl. Priv. för Apoth. v. Stjernm. Pol. och Oec. F. 4 t. pag. 573, 574. Utom Collegii Medici approbation och Öfwerståthållarens eller Magistratens uti städerne tillstånd, får ingen låta utropa någre compositioner af medicamenter till att bruka inwärtes: Börandes CancellieCollegium hålla hand däröfwer, att uti de allmänna tryckta Avisor eller andre skrifter, utan wederbörandes tillstånd sådant icke må inflyta. 1713 den 30 Julii, KB. till Coll. Med. Apothekare och ApotheksProvisorer äro igenom liflig ed förbundne, att inga starka emetica, purgantia och ipiata någon förordna eller ingifwa, eller något venenum sälja, utan att wara försäkrade om de personer, som sådant fordra. Se Apothekare- och Provisorsederne, MW. 6 T. pag. 4729, 4731. Utom Apothekarne, hwilke wid answar hafwa att i akttaga alla de försigtighetsmått, som, i anseende till försäljning af gift, i Författningarne äro stadgade, skola alla andra, hwilka de wara måga, i Städerne och på landet, wara förbudit, att något slags gift till salu hålla. 1786 den 14 Aug. K. F. 1717 den 15 Junii, K. F. 1 §. wid 16 Riksdaler 32 skillingars wite. 1789 den 21 Dec. K. F. Jämnför KB den 3 Aug. 1756, och Stockholms Magistrats Kunng. den 26 Januarii 1757, hwarwid 2:ne listor äro bifogade å venena, MW. 6 T. p. 4744-4746. Apothekarne skola wara pligtige, att sjelfwe under egit lås och nyckel förwara Arsenik eller Rottgift, samt att ej genom någon annan, utan med egen hand, och det icke annorledes än med nödig påskrift och försegling dem utgifwa, när det wederbörligen ärfordas. 1787 den 15 Junii, KF. 2' §. Ej må Apothekare, efter egit godtycko, eller wäl kände personers requisition, utlämna Arsenik, utan må sådant endast och allena ske efter edswurne Doctorers och Fältskärers ordenteliga recept och föreskrift, hos hwilke köparen bör wisa sitt behof, och uppgifwa sin skrifteliga requisition, den Doctoren eller Fältskären då, jämte anwisning på Apothekaren, undertecknar med eget namn och sigill, och hwarå köparen, wid warans undfående, likaledes egenhändigt tecknar sitt recipisse, jämte förbindelse att warsamt därmed umgå, och under strängaste answar att ej däraf meddela åt andra: hwilka attester Apothekaren sorgfälligt bör förwara, att tjena till bewis wid förefallande händelser. ibid 3 §. Till rottors och skadedjurs utödande må af Doctorer och Fältskärer icke någon Arsenik förordnas eller föreskrifwas, icke heller, under hwad namn det wara må, af Apothekare till sådant behof försäljas. ibid. 4 §. Konstnärer, Manufacturidkare och Handtwärkare eller andre, som i deras konst, slögd och handtering, kunna hafwa Arsenik af nöden, måge sådant hos Apothekaren icke utbekomma annorledes, än emot wederbörande HallRätts eller Magistratsbewis och intygande om nödwändigheten däraf, samt emot det, att de därföre till Apothekaren afgifwa sådant recipisse och förbindelse som i 3 § stadgadt är. ibid. 5 §. Den Apothekare, som häremot bryter, eller utan i akttagande af dessa föreskrifna skyldigheter, försäljer eller utlämnar Arsenik, och såmedelst kan anses bidraga till wådeliga händelser, skall wara förfallen, att böta half mannsbot, eller Femtio Riksdaler specie; Och där olycka timar, så att någon döden ljuter, skall han därtill med stånda uppenbar kyrkopligt. ibid. 6 §. Venena böra särskilt förwaras, under Apothekarens enskilde wård, så att, genom owarsamhet, menniskolif icke må spillas: och i allmänhet böra alla till medicamenters förwarande nyttjade käril, häldst wara af glas, porcellaine, sten eller tjenlige metaller. 1799 den 12 Febr. Kongl. Regl. för Apoth. 12 §. Wid försäljandet af venena och deras tillredande, skola särdeles wågskålar, mortlar, såll, rifstenar, spadar, med flere instrumenter därtill hörande, blifwa brukade. 1688 den 30 October, Kongl. Priv. för Coll. Med. 23 §, v. Stjernm. Pol. och Comm. F. 4 T. p. 1060. Är Apothekaren någon gång frånwarande eller sjuk, så skall en wiss Gesäll, som är edswuren och till hwilken husbonden äger bästa förtroendet, hafwa nyckeln om händer och göra för husbonden wid dess hemkomst redo och räkning, huru mycket och till hwilka han försålt någre venena och farliga saker. 1756 den 3 Aug. KB. till Coll. Med. 4 mom. I fall den, som afhämtar förgiftet, är någon som ej kan skrifwa, såsom bönder, bör Apothekaren på attesten skrifwa bondens namn, samt låta honom sätta sitt bomärke därunder. ibid. 5 mom. Wid 100 daler S:mts wite första gången, 200 daler andra gången, och förlust af sin näring tredje gången, får Apothekare ej emottaga något recept, som innehåller Drastica, (medicamenter, hwilka i mindre dosi göra häftig wärkan) hwilka af Fältskärsgesäller, Badare och deras gesäller, eller andre, som ej hafwa rättighet att utöfwa praxin medicam, äro föreskrifne: Börandes den förordnade Medicus på alla recepter anteckna sitt namn, och i annat fall Apothkaren ej tillaga sådane recepter, i synnerhet dem, som innehålla Drastica och Opiata; hwaremot Apothekaren, wid medicamentets utlämnande, äfwen på hwart och ett sådant recept underskrifwer sitt egenhändiga namn, samt i de Städer, där flere Apothekare finnas, bör signaturen med Apothekarens märke wara föresedt. ibid. 6 mom. N. Skatelöf, som för att bota Kamereraren Caréls 7 åreige son för matkar, gifwit honom mercurium, hwaraf han andra morgonen död blifwit, dömdes till half mannsbot. 1703 den 23 Febr. KB till S. H. R.
Anm. I Pharmacopoea Svecica, eller Swenske Apothekarnes auctoriserade Kokbok, 4:de upplagan, som är den nyaste, p. 136, finnas de sammansatte medicamenter uppgifna, hwilka i mindre dosi göra häftig wärkan, och således, wid det i 6 mom. af KB. den 3 Aug. 1756, se pag. 250, stadgade answar, uppå obehörige personers recepter ej få meddelas, nemligen: Electuarium e Scordio, Electuarium e Senna, Elixir Aloëticum, (Aloë Elixir) Elixir Aloës saponaceum, (Stabelii Elixir) Elixir foetidum, Elixir Jalappæ compositum, Elixir papaveris, Extractum colocynthidis compositum, Mixtura mineralis, Pilulæ aloët. Pilulæ e colocynthide compositæ, Pilulæ ex elaterio, Pilulæ e hydragyro corrosivo albo, Pilulæ e gentiana crocatæ, Pilulæ e styrace, (bröstpiller) Pulvis Ipecacuanhæ Thebaicus, Pulvis thebaicus, Pulvis Sennæ, Theriaca, Tinctura thebaica. I England anses qwacksalfware, eller den, som utan att wara wederbörligen tillförordnad Medicus eller Chirurgus, sig med sjukdomars botande befattar, såsom dråpare, i fall det befinnes, att, igenom hans oskicklighet, Patienten lifwet tillsatt. Blackstone, l. c. 14 Cap. 3 mom. och i Danemark beläggas, likmätigt 5 § af Kongl. Förordningen den 5 September 1794, qwacksalfware, som sig företaga sjukdomars botande, första gången med 20 Riksdalers böter till FattigCassan, eller i brist af botum, 8 dagars fängelse wid watn och bröd, samt andra gången 6 månaders arbete i Förbättringshuset, hwilket straff fördubblas, så ofta han med samma förbrytelse beträdes. Likaledes är det i Danemark, medelst Kongl. Förordning den 1 April 1796, wid böter af 50 till 100 Riksdaler, förbudit andre än Apothekare att sälja venena, samt ibland andra försiktighetsmått, lika med dem som i Swenska Författningar blifwit föreskrifne, uti 4 § Apothekaren ålagt, att icke utlämna något slags gift, som icke är förseglat i swart papper, med påteckning: Förgift och hwilket slag. I förmågo af en Konglig Resolution den 15 Maij 1798, samt Kgl. Danska Cancelliets Placat den 31 i samma månad, får därstädes ingen Apothekare, wid 20 Riksdalers böter första gången och sedermera dubbelt, sälja kräkmedel, så kallade blodrenande droppar, eller andra drastiska och starkt drifwande purgeringsmedel, utan att recept medföljer, skrifwit af en legitimerad Läkare, med datum och den sjukes namn, på det däraf måtte kunna ses, om det åstundade läkemedlet wärkeligen war anordnat åt den person, för hwars räkning det hämtats och för hans sjukdom wid samma tid, som Receptet skrefs.