Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/5 Cap
| ← 4. Cap. Om Förräderi. |
|
6. Cap. Om myteri och upror. → |
5. Cap.
Om then, som lasteliga talar å Konungen,
eller thes och Rikets Råd.
1 §.
"Hwar som lasteliga talar, eller skrifwer, något emot Konungen, eller Drottningen, eller then, som til Efterträdare i Regementet förklarad är; warde halshuggen."
P. St. Att i mål, som angå förgripelser emot Konungen och Des Hus, ransakar och dömer HofRätter, VIII: 2 RB.
S. F. CeremonieMästaren C. A. P., som i förmågo af 5 Cap. 1 § MB. blifwit dömd att halshuggas, för det han uti Tracteuren P. H:s gård på en fönsterruta ritat en högstförgripelig och lastbar utlåtelse om Kongl. Maj:ts egen höga person, men ur Riket afwikit, förklarades biltog och fridlös inom Sweriges Rike och dess underliggande gränsor samt Adelskapet förlustig. 1782 den 12 April. KB. till S. H. R. Missfirmar någon med ord eller gerningar de Kongl. Ordens wärdighet, eller tadlar Konugnens wal; ware owärdig dem någonsin att undfå, och umgälle dessutom brott sitt efter lag. 1798 den 16 Nov. KF. 1 C. 16 §. Jämnför KF. den 23 Febr. 1748, MW. 4 T. pag. 2625, 2631, 2634. StatsSecreterarne, hwilke föredraga befordringsärender förbjudas, att inga ansökningar emottaga, som innehålla, om icke med tydelige ord beswär öfwer lidande, dock upprättelse till tour och fullmagt, för det Kongl. Maj:t till någon ledighet en annan utnämnt, utan bör, i sådan händelse, jämte warning, skriften återställas; men skulle den sökande sig därmed icke åtnöja, må skriften föredragas och den sökande, efter befundne omständigheter, under lagligt tilltal ställas och för en sådan dess djerfhet behörigen anses. 1777 den 25 Aug. KB. Ugglas, 3 T. p. 102. Kongl. Maj:ts undersåtare lämnas den warning, att så framt de wilja undwika det i 5 Cap. 1 § MB. utsatte straff, noga taga sig till wara, det de hwarken skrift eller munnteligen eller genom tryck, fälla obehöriga och wrånga omdömen öfwer de Författningar, som Kongl. Maj:t till Rikets fördel och nytta widtagit, eller framdeles ser sig föranlåten att widtaga, utan anse Kongl. Maj:ts bemödande för deras och Rikets wäl, med den underdåniga wördnad, som trogne undersåtare ägnar och anstår. 1787 den 7 Dec. KF. Så snart någon wid Domstol angifwes, att hafwa fäldt förklenliga utlåtelser om Kongl. Maj:t och Regeringssättet, skall domaren, utan mindsta tids utdrägt, till Kongl. Maj:ts JustitiaeRevision inberätta målet, hwaruti brottet består och hwem det angifwit; då Kongl. Maj:t äfwen genast Sig i Nåder will utlåta, huruwida, efter de sig befinnande omständigheter, saken må alldeles nedläggas eller med ransakningen forrtfaras. 1777 den 25 Sept. KB. Ugglas, 3 T. p. 106. I anseende till Tobaksplanteraren P. Ö., som å allmännt näringsställe yttrat sitt bifall öfwer en å straffpålen i Stockholm utsatt smädeskrift, förklarades 5 Cap. MB. ej wara lämpeligit, så wida han ej blifwit förwunnen att hafwa wetat skriftens innehåll, utan borde han för sin obetänksamhet afstraffas med 4 dagars fängelse wid wattn och bröd. 1773 den 20 April, KB. till S. H. R. Skräddarnes i Stockholm Jacob Greiffs och Daniel Wallenbergs förbrytelser, bestående däruti, att de fäldt obetänksamma utlåtelser, angående Kongl. Maj:ts Hustru Catharina Rothfink meddelde Nådiga Resolution, att få sy qwinnfolkskläder, förklarades icke kunna såsom Crimen læsæ Majestatis anses. 1705 den 22 Junii, KB. till S. H. R.
Anm. Orden i5 C. 11 § MB. "som till efterträdare i Regementet förklarad är" gifwa tillkänna, att Swerige, då Lagen publicerades war WalRike; men sedan igenom Riksens Ständers Förening den 23 Junii 1743, MW. 3 T. p. 2048, Thronföljden blifwit försäkrad å Konung Adolph Friedrich och hans mannlige bröstarfwingar, följer af sig sjelf, att detta lagrum nu mera sig sträcker till den regerande Konungens äldste lefwande son, eller Rikets KronPrints. – Då någon anklagas för Crimen læsæ Majestatis, emot någon af det Kongliga huset, förbjuder naturligtwis den wördnad, som för Majestätet bör hysas, Domaren, att, på sätt i anseende till private personer, i 60 Cap. 1 § MB. stadgas, igenom Actions anställande, tillåta den anklagade, att söka bewisa sannfärdigheten af hwad han tillwitt; men att nyttja alla lagliga utwägar till sitt förswar och urskuldande kan honom icke betagas. I Preusiske Staterne straffas äreröriga skrifter och munnteliga utlåtelser emot den Regerande med 2 till 4 års fästnings eller tuckthusarbete, samt emot Drottningen, Kronprintsen eller andre af den Konglige famillen, med ett till 2 års fästnings eller tuckthusarbete, så framt ej den brottslige finnes rubbad till sitt förstånd, då han sättes i dårhus, intill dess han blifwer till förståndet fulleligen återstäld. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 199, 202, 205 §§. Att af motwilja nedrifwa, skada eller skymfeligen behandla de af Öfwerheten anslagne Patenter och Förordningar, straffas med fängelse ifrån 4 weckor, till och med ett år, eller däremot swarande penningeböter. ibid. 210 §. I 4 § af Kongliga Danska TryckfrihetsFörordningen den 27 Sept. 1799 stadgas ifrån 3 till 10 års landsflygtighet för den, som igenom trycket söker utbreda skamliga eller wanhedrande ryckten om Konungens, Drottningens, eller de Konglige Prinsars och Prinsessors personer. I 6 B. 21 Cap. 8 Art. af Danske och Norrske Lagarne, stadgades lifsstraff för den, som öfwerbewistes att hafwa skrifwit eller uppslagit smädeskrifter eller Pasquiller emot Öfwerheten, hwilket likwäl medelst 25 § i ofwannämnde 1799 års Kongl. Danske TryckfrihetsFörordning i så måtto är mildrat, att förbrytaren, jämte ärans förlust, dömes till lifstidsfängelse i jern. I England göres skilnad emellan hightrèason eller högförräderi och high-misdemèanor eller högoanständighet, hwilket sednare anses och straffas lindrigare än högförräderi, men swårare än wanliga brott. Till hightrèason hörer om någon skrifteligen fäller missfirmeliga utlåtelser om den regerande, men till high-missdemèanor om det sker munnteligen, hwartill skälet är det, att munnteliga uttryck kunna undfalla under hettan af ett samtal, utan elakt uppsåt: att de kunna hafwa blifwit illa uttydde eller framförde af dem, som därwid warit tillstädes: att deras rätta betydelse ofta beror på deras sammanhang med andra ord, eller andra saker, hwarom förut blifwit talat, och att de stundom endast blifwa betydande af den ton eller ljud hwarmed de utsägas. Se Blackstone, l. c. 6 C. 1 mom. Jämnför Lagf. B. 1 T. p. 258–275. Uti ingressen till KB. den 25 Sept. 1777, Ugglas, 3 T. p. 104, hwaruti stadgas, att mål, rörande förklenliga utlåtelser om Kongl. Maj:t och Regeringssättet, skola till Konungen inberättas, se ofwanföre, p. 113, 114, igenfinner man ungefärligen enahanda principer; men så stort wedermäle det är af den Regerandes mildhet, att wilja tillgifwa, hwad emot honom enskilt, af obetänksamhet kunde wara brutit, fordrar likwäl rättwisan, förenad med 60 Cap. 1 § MB, hwilket ock förmodeligen warit afsigten med 1777 års Kgl. Bref, att ej blott Majestätet, utan ock den angifne undfår del af angifwelsen, och att i fall den angifne yrkar sakens fullföljande, sådant ej bör förwägras, häldst i annat fall en öppen wäg blefwe lämnad åt nidingen, att onäpst hos Majestätet kunna swärta den oskydlige, och den gamla latinska sentencen tämmeligen håller strec: calumniare audacter, semper aliquid hæret. Under Konung Carl den 12:tes regering blef en Bonde, i följd af KB. till Swea HofRätt den 25 Junii 1710 halshuggen, för det, såsom orden lyda, han uti swåra och ogudaktige ord utbrustit emot Kongl. Maj:t. För en annan, som skrifwit missfirmeligen emot Konungen, förwandlades dödsstraffet, medelst KB. till S. H. R. den 2 Maij 1706, uti lifstidsarbete i Marstrand, samt att smädeskriften offenteligen af skarprättaren, skulle uppbrännas, och delinquenten, under sitt wistande i Marstrand, betagas allt tillfälle att skrifwa eller med någon correspondera; Och har jag icke funnit något enda exempel, det någon för missfirmeliga utlåtelser om Konungen eller Majestätet, allt sedan år 1710, i Swerige undergått dödsstraff. – Danske Assessoren J. H. Bärens i dess Juridiske Lommebog för år 1795, uppgifwer pag. 102 en Anecdote om Czar Peter; men utan att nämna hwaräst han hämtat den. En Rysk Författare, som wågat klndra Czarens Författningar, blef arresterad i Moscau, boken förklarad för Pasquill, och han dömd att äta upp sitt eget Wärk, till hwilken ända Delinquenten stäldes å en echafaut, och i allmänhetens åsyn bandet lossades ifrån boken, samt hwarje tryckt blad ganska tätt rullades ihop. Af dessa hoprullade blad nödgades han under hot af prygel, att dageligen nedswälja så stort antal, som Czarens LifMedici pröfwade honom, utan äfwentyr för hälsan, kunna förtära. Tre dagar åtgingo, innan hela arbetet på det sättet blef uppätit. Denna bestraffning war ganska plågsam för Delinquenten, i synnerhet då touren kom till de blad, som han ansåg innehålla de starkaste skäl. Angående Swenske Konungen Carl den 9:des sätt, att bemöta Pasquiller. Se Lagf. Bibl. 1 T. p. 170.
2 §.
"Tilwiter någor Konungens och Rikets Råd, en eller flera, för embetet skul, thet å ära theras går, och gitter thet ej fulltyga; miste ock lifwet. Talar, eller skrifwer, någor om them, thet eljest smädeligit är i och för embetet skul; gjöre offentelig afbön, och böte femhundrade daler"
P. St. Jäfwas Konungens och rikets Råd obeskedeliga, XXX: 14 RB. Tillwites det å ära går, och kan ej bewisas. LX: 1 MB. Att HofRätt ransakar och dömer om förgripelser emot rikets Råd, VIII: .2 RB.
S. F. Den som i utgifna skrifter brukar lastande och förklenliga omdömen om Riksens Ständer, skall efter brottets större eller mindre grofhet, antingen till lifwet straffas, eller med annan swår kropspligt beläggas. 1774 den 26 April, KF. 3 §, MW. 10 t. p. 289.
Anm. Då 5 C. 2 § MB. jämnföres med 1 Cap. 1 § i samma Balk kan wisserligen någon förundran wäckas. Efter dessa lagens rum borde för smädeligit tal eller skrift emot Rikets Råd, i och för embetet, utan allt undantag, bötas 500 daler S:mt, och om Gud, med ord eller skrift af obetänksamhet smädades, blott 100 daler S:mt, samt i bägge fallen offentelig afbön göras. Ett, de till justitiens administrerande förordnade Kongl. Rådens Bref till Swea HofRätt den 4 Maij 1708 witnar, att Borgmästaren i Nora Hans Wetterström blef dömd till en månads fängelse wid wattn och bröd, för det han, då ett Kgl. Swea HofRätts Constitutorial för Häradshöfdingen Gyllenadler att undersöka ett Wetterström rörande mål, för honom upplästes, emot Kongl. Rådet och Presidenten i Swea HofRätt Grefwe Gabriel Falkenberg fäldt följande förklenliga utlåtelser, 1:o, detta har Surbrunnswatnet gjordt; 2:o, ja Kongl. Rådet och Presidenten Grefwe Falkenberg war ock wid brunnen, då dantsen geck an; 3:o, klagat, att Kongl. Regeringens förordnande skedt honom ohördan, och 4:o, såsom orden lydt, protesterat om det ock wore emot Senatens bref. – Då de till Excellencewärdighet upphöjde Herrar, enligt hwad HofCalendern witsordar, medelst Kgl. Maj:ts Öpna Bref blifwit tillagde alla de förmoner, HedersTitlar och företrädesrättigheter framför andre undersåtare, som Herrar Rikets Råd af ålder tillärkände blifwit, eller ock hädanefter tillärkännas kunna; så tyckes däraf blifwa en följd, att förgripelser emot dem, i och för deras Embeten, efter 5 Cap. 2 § MB. böra afdömas.