Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/6 Cap

←  5. Cap. Om then, som lasteliga talar å Konungen, eller thes och Rikets Råd.

Lagfarenhets-Bibliothek. Femte delen, första avdelningen. av Jacob Albrecht Flintberg 6. Cap. Om myteri och upror.

7. Cap. Om falska myntare.  →

6. Cap.

Om myteri och upror.

1 §.

"Hwilken som uphissar och styrker menige man til olydno emot Konungen, eller then, som å Öfwerhetens wägnar bjuder och befaller; miste lif sitt. Kommer theraf upror; hafwe förwerkadt både lif och gods."

P. St. Att HofRätt ransakar och dömer i mål, som angå stemplingar och uppror, VIII: 2 RB. Om arf tillfaller den, som förwärkat sitt gods under Kronan, VII: 1 ÄB.

S. F. Den, af hwad stånd, embete eller wärde han wara må, som fördristar sig, under något upptänkeligit sken, och under hwad förewändning det wara må, utsända någre Budkaflar, skrifteliga eller munnteliga befallningar till allmogens sammankallande, gärders eller allmänna skjutsningars utgörande, skall, utan nåde, efter föregången laga ransakning och dom, mista högra handen, samt sedan halshuggas och steglas. Likaledes skall, utan åtskilnad af stånd och wärdighet, den, som låter sig bruka till sådana olofliga budkaflars, munntelige eller skriftelige befallningars forrtskaffande, om det är en mannsperson, afstraffas med 40 par spö, och sedan försändas till något kronans häckte, att där arbeta i 6 års tid, och om det är en qwinsperson, afstraffas med 30 par ris, och sedan arbeta på nästa arbets- eller tuckthus, i 6 års tid, och skall i sådana mål ingen ursäkt af föreburen räddhåga eller okunnoghet gälla. Däremot skall hwars och ens skyldighet wara, att utan ringaste försummelse, hos näste Kronobetjente angifwa den, som någon sådan budkafla, munntelig eller skriftelig befallning, utsändt, eller till dess bärande och forrtskaffande sig bruka låtit; skolandes den, som någon sådan budkafla eller befallning om händer får och qwarhåller, samt upphofsmannen, eller budbäraren strax griper, eller hos Kronobetjenterne angifwer, hafwa därföre att undfå 100 daler S:mts wedergällning. Husbonde eller matmoder, som låter forrtskaffa sådana budkaflar och befallningar, igenom gossar och flickor under 15 år, skall strafas som förr är sagdt, och barnen skola efter omständigheterne wid TingsRätten med ris alfwarliga agas. Och om någon Allmoge på sådane oloflige bud samlas, böra de anses såsom upprorsmänn, och därföre, efter allmänna lagen dömas och straffas. Och på det åtskillnad må göras på sådana bud eller budkaflor, som äro oloflige, och dem, som Kongl. Maj:ts Betjente kunna wara nödsakade, wid skogseldar, skallgångar, eller i andra lofliga ärender, wid sådane tillfällen, som ärfordra mycken skyndsamhet att utskicka, så bör märkas, att alle Bud och Befallningar af ingen annan, än Kronobetjenterne böra utfärdas, och när de, för skyndsamhetens skuld, måste skickas gård ifrån gård, så måste de wara af Kronobetjenten, som dem utsänder, underskrifne, och tydeligen innehålla ärendet, hwarom budet går, och hwad som allmogen därmedelst befalles. Jämwäl ock bör på alla slika Ordres antecknas, när de blifwit utsände till hwad del af Häradet eller Sochnen de böra gå, och hwar de stadna skola. Låter en Kronobetjent förmå sig, att i oloflige ärender utfärda Budkaflar och Befallningar, en sådan skall genast gripas och fängslas, och under ransakning ställas, samt sedan, om han saker befinnes, dömas att mista högra handen, halshuggas, och steglas, och därefter, utan uppehåll och skonsmål afstraffas. 1743 den 1 Julii, KF. MW. 3 T. p. 2053: Börandes 1743 års Kongl. Förordning om budkaflar, hwart år en gång, på alla predikstolar i Riket, och jämwäl wid HäradsTingen, offenteligen afkunnas. ibid. 1756 den 26 Junii, KB. Jusleen, p. 428, wid 50 daler S:mts wite för den domare eller prest, som sådant försummar. 1766 den 25 Nov. KB. MW. 8 T. p. 7415. Om någon wid KrigsStaten med ord eller gerning, hemligen eller uppenbarligen, stämplar eller sätter sig upp emot de ordres och anstalter, som Konungen eller wederbörande Befälhafware utfärdat och widtagit; miste lif, ära och gods. 1798 den 31 Martii, Kgl. KrigsArt. 5 C. 13 §. Alla de Samankomster och tracteringar skola för olofliga och straffbara anses, hwilka anställas under Riksdagarne, till att öfwertala andra att ingå i wissa planer och afsigter, ledande till partier och sammangaddningar. 1751 den 6 Sept. K. F. 4 §, MW. 5 T. p. 3095. Alldenstund, ehwad skäl ÖfwersteLieutenanten och Riddaren Friherre P, af sitt föregifne mindre elaka uppsåt, eller trångmål till Wargeringens utgörande welat hämta, han i alla fall blifwit igenom witnesmål öfwertygad, att wid det tillfälle, då en församlad menighet i N N Sochnestuga skulle ledas till fullgörande af Kongl. Maj:ts Nådiga wilja med den anbefallde wargeringspraesterande och sammanrotering, hafwa med utlåtelser, som icke mindre inneburo, än ett inrådande till motwillja för den inrättning, som afsåg landets räddning och förwwar under brinnande krig, sökt bereda menighetens sinnen i den tro, att de hwarken woro skylldige eller borde i desse anstallter ingå; och klaganden hwarken kunnat utlåtelsernes wärkelighet, sådane de af witnena blifwit bestyrkte, lagligen bestrida, ej heller uppgifwa skäl, som ledande åt ett annat förhållande, kunnde tarfwa ny undersökning; Fördenskull pröfwade Kongl. Maj:t Friherre P:s underdåniga beswär icke innehålla några skäl, som i Swea HofRätts på 6 Cap. 1 § MB. grundade dödsdom, daterad den 21 Apr. 17990, ändring wärka kunnde. 1790 den 25 Oct. Högste Domst. Prot.; dock blef straffet sedermera af gunst och nåde förwandlat till fängelse å Fästning på behagelig tid. 1790 den 3 Nov. Kgl. Conseille Prot. Baron J. S. hwilken tillwällat sig jus patronatus öfwer NN Församling, som hans fader och farfader innehaft; men igenom Kongl. Resolution den 21 Nov. 1691 blifwit honom fråndömd, NN kyrka 4 gångor för både prest och församling tillsluta låtit, och den allmänna gudstjensten därigenom hindrat; därwid i så måtto sjelf lagt handen, att han gådt in i kyrkan och låtit dess lås så förställa, att den gamla nyckeln det ej mera upptaga kunnde, och sedan Församlingen därtill låtit göra en ny nyckel, låtit sätta ett utanlås för dörren samt klockesträngarne, till hinder af ringning, borrttaga: warandes han jämwäl till den förmätenhet kommen, att han icke allenast welat afsätta den lagligen dit förordnade Kyrkoherden Magister E. W., utan att först söka på honom laga stemning och dom, samt i hans ställe antaga Kyrkoherden i NN J. R. som war Baron S:s Dejas fader, utan ock förwist församlingen, att göra sin Gudstjenst i NN kyrka, förklarades hafwa begått ett crimen læsæ majestatis humanæ och ett groft ingrepp i kyrkoregementet, som uti de Ewangeliske Stater war blifit ett jus majestatis, och presterne så wäl som kyrkorne lämnade och stälde under werldslig Öfwerhets protection och förordning, och därföre, i förmågo af 8 Cap. HögmålaBalken LandsL. till dödsstraff lagligen skyldig; men som han ej tycktes till sina sinnen wara wäl beewarad; så dömdes han, att jämte 200 daler S:mts böter till kyrkan, enär han wore wid sina goda intervalla, afstraffas med 14 dagars fängelse wid wattn och bröd, undergå uppenbar kyrkopligt samt inför Kongl. HofRätten göra offentelig afbön. 1709 den 5 Julii, KB. till S. H. R.

Anm. Om i Preusen fiendtelige krigsfångar, emot deras parole, missbruka befrielsen ifrån ett trångare fängelse, till att stifta uppror; så straffas de till lifwet. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 114 §.

2 §.

"Samla sig män tilhopa, och sätta sig up emot Konungens, eller thess Befallningshafwandes bud; tå straffes uphofsmannen, som förr är sagdt, och af the andra miste, efter lott, hwar tijonde man lif sitt, och plichte the öfrige hwarthera med fyratijo par spö, eller en månads hächte wid watn och bröd. Är någor mindre delachtig i then gjerning; straffes efter omständigheterna."

P. St. Om flera i missgerning äro delaktiga, LXI: 1, 2, 3 MB.

S. F. Samla sig flere af Armeen eller Flottorne, i afsigt att stämpla, sätta sig emot Ordres, göra uppror, twinga Commendant eller Befälhafware att uppgifwa fästning eller skepp: eller skulle till lands eller sjöss, större eller mindre Trouppe wägra fullgöra hwad i tjensten befallt warder; hafwa då upphofsmannen, samt allel Officerare och UnderOfficerare, som i Myteriet deltagit, förwärkat lif, ära och gods: af manskapet miste, efter lott, hwar tionde mann lifwet, och de öfrige straffes hwardera med 40 par spö, samt ware owärdige, att, såsom fäderneslandets förswarare, i Rikets tjenst qwarblifwa, utan skola i deras öfriga lifstid, å fästning eller annorstädes till allmännt arbete hållas. Den som sådan gerning tillstyrkt, eller ej uppenbarat, då han därom kunnskap haft; stånde samma straff. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 5 Cap. 14 §. Jämnför 5 C. 19, 20 §§. Sker sammansättning i afsigt att rymma, och rymningsbrott föröfwas; blifwe, i fält, upphofsmannen hängd, och de öfrige med högsta kroppspligt straffade: i fredlig tid straffes upphofsmannen med 40 par spö samt 3 års fästningsarbete, och de andre för rymningsbrott, på sätt i 20 § stadgas. Har sammansättning skedt; men rymning ej wärkstäld blifwit, warde då straffade, upphofsmannen såsom rymmare, samt de öfrige brottslige extrajudicialiter. ibid. 10 C. 21 §. Samla sig männ tillhopa, att med wåld föra waror genom eller förbi tullen, eller återtaga anhållit gods, straffes efter 6 Cap. 2 § MB. 1776 den 19 Sept. Kongl. LandtullsStadga, 20 Cap. 2 §, MW. 10 T. p. 700. Jämnför 29 § i Kongl. Segl. Ordn. den 5 Junii 1774, ibid. p. 325: sker det, för att å Brännewinsbeslagare göra wåld, eller att återtaga anhållit brännewin och bränneriredskap, eller att wåldsammeligen wijla till städerne införa brännewin; ware lag samma. 1793 den 31 Maij, KF. 11 §, 2 mom. Göra flere personer af Hofstaten upplopp och förbindning och anfalla den, som under sin hand och wärjo hafwer Hofwets penningar, kök, källare, eller hwad och hwem det då är, samt honom med hugg och slag, sår, rån eller öfwerwåld antasta, för mat, öl, lön, kläde eller rednings skuld; miste alle högra hand, lif och lösöre, de som för männ och karlar tjena. Andra och yngre; straffas efter brott sin med risslitande och fängelse wid wattn och bröd, och förwisas hofwet. 1687 d. 16 Dec. Kongl. HofArt. 2 Cap. 24 §, Just. W. pag. 1159. Förbinda eller sammangadda sig någre, 3, 6, eller flere af Konungens Hof, till att förwägra eller hindra hwad dem af deras Förmänn till Konungens tjenst bjudit warder, straffes till lifwet; eller där saken och brottet är mindre, med fängelse och tjenstens förlust. ibid. 3 Cap. 30 §, Just. W. p. 1161. Jämnför 11, 29 §§. Om arbetare wid Fahlu Kopparwärk, det ware sig Smältare, Rostwändare, Grufwudrängar, eller några andra af det öfriga därwarande arbetsfolket, i stället att igenom Åldermännen eller andre beskedelige männ, af deras medel, hos Bergmästaren eller GrufweRätten klagomål anföra, understå sig, att antingen wid mönstringar, som årligen pläga med dem hållas, eller eljest när de till stor myckenhet äro tillstädes, gadda sig tillhopa, eller ock dess utom hafwa några hemliga sammankomster öfwer det, som rörer bemälte Wärk, dess drift och hushållning, eller ock sjelfwe betjenterne därwid; så skola de anses och straffas såsom de där uppenbara myteri hafwa begådt, samt denna Förordning en gång om året wid Grufwedrängsmönstringarne, och för Smältarne och Rostwändarne wid SmältareTingen allmännt publiceras. 1720 den 24 Dec. KF. MW. 1 T. pag. 284. Jämnför 1649 års GrufweArt. för Stora Kopparb. 19 §, och 28 § i JernBergsl. Ordn. d. 6 Julii 1649, BergsOrdn. 1 T. p. 147, 164. Sätta Saltpettersjudare sig upp emot det, som till Kronones tjenst och saltpettersjuderiet befallt warder, så att de det icke wilja lyda och efterkomma; eller om någon till en slik förmäten djerfhet och olydna, warit rådande och wållande; bör den brottslige dömas och afstraffas på sätt, som Lagen om myteri stadgar. 1746 den 10 Febr. KF. 17 §, MW. 3 T. p. 2296. Alle obehörige och owanlige sammanstockningar å torg, gator och gränder i Stockholm, samt alle andre misstänkelige och oloflige sammankomster, i synnerhet de så kallade klubbar, såsom ock allt fördröjande å källare och näringsställen, efter klockan 9 om qwällarne, förbjudes strängeligen och alfwarligen: skolandes så beskaffade skockningar eller samlingar, hwaräst de träffas eller finnas, med militarisk magt, d,är wänliga föreställningar ej äro tillräckelige, genst skingras, samt de, som emot detta Förbud sig förbryta, på stället häcktas, under lagligt tilltal ställas, och såsom den allmänna fredens och rolighetens förstörare, efter Lagens stränghet, exemplariter straffas: Likaledes åtwarnas hwar och en af Stadens innebyggare, att, i fall af någon oförmodad orolighet, hålla sina portar stängde, samt de, som för sine Embeten eller Tjenster ej böra wara uti i rörelse, att hålla sig sjelfwe med deras husfolk inne i deras hus, till undwikande af de olägenheter, som eljest torde dem wederfaras. 1793 den 8 Januarii, KF. Den sjömann, som under påstående resa utomlands wägrar, att förblifwa i sin antagna tjenst, och dymedelst hindrar Skepparen ifrån fraktslut, utrikes orter emellan, samt således i förtid, och emot Rederiets wilja och nytta forcerar Skepparen att gå hem, skall icke allenast mista sin återstående hyra eller månadspenningar, utan ock, wid hemkomsten, därföre ställas till answar, uppfylla skadan och straffas med spö, eller wattn och bröd, efter omständigheterne. 1748 den 30 Martii, Kg. Regl. 3 Art. 3 §, MW. 4 T. p. 2675. Sedan Swea HofRätt hemstält Konungen dess utslag om den folkmängd, som den 7 Januarii först utanföre Policekammaren, sedermera i Slottets Borggård och hwalf, och sluteligen på yttre Borggården sig sammanskockat, samt oaktat förmaningar och befallningar att skiljas åt, sig tillhopa hållit, och därwid i åtskillig måtto sig förgripit; gaf Kongl. Maj:t till Nådigt swar, att första stycket af 6 Cap. 2 § MB. icke till detta mål wore lämpeligit, så wida mörkret hindrat igenkännandet af de personer, som wärkat motsträfwigheten och sammanskockningen, och således obewisat wore igenom hwilkes samråd och uppbådande; men, i förmågo af sednare momentet i detta lagrum, dömdes Grosshandlaren N. B. till 28, RegementsWäbeln J. S. till 20 och FabriquesIdkaren L. P. J. till 16 dagars fängelse wid wattn och bröd, samt Fabriqueuren J. H. B. till 50 och Hökaren G. G. till 20 daler S:mts böter. 1793 den 26 April, KB. till S. H. R. I anseende till en emellan Arrestanterne på Örebro Slott yppad Conspiration, i afsigt att rymma, sedan de ihjelslagit Waktmästaren och alla de Arrestanter, som icke wille följa med, hwilken conspiration af 2:ne Arrestanter, som därtil fattat misshag, i tid blifwit för Waktmästaren röjd, förklarade Kongl. Maj:t, att som för exempels skuld det wore angelägit, att ett sådant mordiskt uppsåt icke lämnades alldeles ostraffat; men det syntes omöjleligit, att wid en anstäld SlottsRätt, igenom laga process, af desse Arrestanter, de där wore grofwe missgjerningsmänn, som intet witsord ägde, få rena sanningen fram, emedan alle skjöto skulden på hwarann, och woro i sine berättelser skiljaktige; Så finge Landshödingen med desse Arrestanter hålla en skälig SlottsDisciplin, och på lika sätt som wid krigsförhören plägade ske, låta afstraffa dem arbitraliter med 10, 12 a 15 par spö, efter hwars och ens förbrytelse. 1726 den 28 Sept. KB. till Landsh. Ribbing. I afseende på en hel allmoge, (Sehla Sochns) som med alles samråd, låtit rifwa upp kyrkobacken uti pestetiden, och därstädes sine döde emot Författningarne nedsätta; förklarades, att 10 mann tillsammans skulle böta 50 daler S:mt till de fattige i Ryssland warande Swenske fångar, och där desse 10 ej mägtade botum, skulle de hwar för sig kasta tärning, och den som då af desse 10 feck mindsta ögonen, sitta 14 agar i fängelse wid wattn och bröd. 1712 d. 6 Nov. K. B. till S. H. R. Sedan Kongl. Maj:t uti skrifwelse den 14 Martii 1748, (Bredberg, 1 T. p. 263,) under åberopande af Konung Gustaf Adolphs Stadga om Städernes administration, den 26 Dec. 1619, §§ 12, 13, (v. Stjernm. Pol. och Comm. Förordn. 1 T. p. 738.) förbjudit Städernes Borgerskap, wid andra tillfällen, än då Kongliga Förordningar det uttryckeligen påbödo, sig församla, och företaga sig någon öfwerläggning, utan borde Borgerskapets Äldste, dem Borgerskapet till den ändan af sine medlemmar ägde att utse och wälja, så wäl draga försorg om sine öfrige medbröders angelägenheter, som å deras wägnar biwista de öfwerläggningar, Magistraten fann nödigt att med dem hålla, samt medelst Circulaire till Öfwerståthållaren och Landsh. den 29 Julii 1752, (Jusleen, p. 332,) i Nåder stadgat, att i händelse någon Borgare, twärt emot sin Borgareed och förpligtelse, wisade sig smädefull och föraktelig emot Magistraten och sine Förmänn, eller samma skrifter i Staden utspridde och lät kringlöpa, att förskaffa sig fleres underskrifter, för att dymedelst uppwäcka oroligheter och sidowördnad emot sine Förmänn, skulle han såsom en onyttig lem anses och utur Staden mönstras, så wida han en eller flere resor därmed blefwe beträdd och icke wärkelig bättring wisade; Äfwensom det ej heller borde wara tillåteligit, hwarken för ett Borgerskap i allmännhet, eller någon del däraf, att till sine allmänna angelägenheters öfwerläggning på annat sätt och ställe sammanträda, än på Rådstugan, efter förut skedt anmälande hos Borgmästaren eller Magistraten, samt Kongliga Brefwet d. 14 Martii 1748, igenom ett sednare Kongliga Bref d. 15 Febr. 1758, (Jusleen, p. 471,) blifwit förnyat; Så förklarades, att som Borgerskapets uti lag grundade fri och rättigheter i en del Städer blifwit så alldeles inskränkte och kringskurne, att då en eller flere af dem funnit sig föranlåtne, att göra påminnelser och föreställning uti ärender, som angått menige Borgerskapet eller Stadens allmänna hushållning, hade sådant icke allenast blifwit ansedt stridande emot KB. den 15 Febr. 1758, utan ock understundom haft den påföljd, som 1752 års Kongl. Circulaire utstakade, skönt detta sednare jämwäl därstädes blifwit hemligit hållit, och icke förr än in casu till efterrättelse kunnigt gjordt; Alltså och i anseende till flere besynnerlige omständigheter, borde den Författning, som i Kongl. Circulairet den 29 Julii 1752 blifwit påbuden, till sin wärkan alldeles upphöra, så att Borgerskapet i den delen, lika med andre rikets undersåtare, försattes inom de gräntsor och den säkerhet, som allmänna lagen utstakade. 1766 den 6 Aug. KB. till S. H. R. Jämnför Riksd. Tidn. 1766 N:o 135, p. 540. Sedan 4 Mästare och 35 Gesäller af SnickareEmbetet i Stockholm, för det de wisat sig motwillige att till efterlefnad antaga en af Kongl. CommerceCollegium för Snickaregesällerne den 20 Aug. 1754 utfärdad Ordning, under åberopande af 6 Cap. 2 § MB. och 28 Cap. 1 § RB, blifwit dömde till mera eller mindre långwarigt fängelse wid wattn och bröd, förklarade Kongl. Maj:t, att som de åberopade lagrum till detta mål icke woro lämpeliga och någon lag i ämnet ej gåfwes; så ehuru desse mästare och gesäller gjordt sig till näpst skyldige, wille dock Kgl. Maj:t för denna gången af gunst och nåde därwid låta bero, att de inför Stadens Embets och ByggningsCollegium uppkallades, och undfingo alfwarsam föreställning och warning, att framdeles för olydnad och studsighet sig till wara taga. 1755 den 9 Oct. KB. till S. H. R. Åtskillige af Allmogen i Wåhla Sochn, i Westmanland, till ett antal af 47, som å Åby Gästgifwaregård haft sammankomst, att sig emellan öföwerlägga om Afrads och Kronotionde Spannemålens utgörande, hwartill de förut af Länsmannen bådade blifwit, befriades ifrån all bestraffning. 1750 den 10 Oct. KB. till S. H. R.

Anm. Ibland de flere utwägar, som Preusiske Regeringen widtagit, till förhindrande af myterier och sammangaddningar, är det jämwäl förordnat, att ingen Masquerade, Piquenique eller annan offentelig lustbarhet får anställas, utan Policens bifall, wid straff för anställaren, att, i widrig händelse, lika med de brottslige, answara för alla de brott och oordningar, som därwid kunna förelöpa. Preus. L. 2 T. 20 AFd. 186, 188 §§. Om wid en folkskockning någon däribland träffas med mordgewär, anses han blott därföre, änskönt intet wåld af honom blifwit föröfwat, med 6 månaders till och med ett års fästnings- eller tuckthusarbete. ibid. 174 §. I England är dödsstraff utsatt, om 12 personer eller därutöfwer sig samla, och sätta sig upp emot Regeringens befallningar, samt på tillsägelse sig ej genast åtskilja; men äro personernes antal under 12, så straffas de endast med böter och fängelse. Alla böneskrifter, stälde till Konungen eller Parlamentet, angående ändring i gällande Författningar, få ej undertecknas af flere än 20 personer, så framt de ej förut blifwit gillade af wederbörande Embetsmänn, och ej framlämnas af flere än 10 personer, wid 100 P. St. böter och 3 månaders fängelse. Blackstone, l. c. 11 C. 1, 6, 7 m. Om, i Frankrike, sedan de som blifwit utsände att indrifwa utskylder, wärkställa domar m. m. upptedt deras förordnande, och utsagt de orden: lydnad för lagen, någon med wåld söker hindra dem, anses han med 2 års blott fängelse; men om wid wåldet wapn eller gewär nyttjas, med 4 års fängelse i jern. Wärkställes motståndet af flere sammangaddade personer till mindre antal än 16, straffes hwardera med 4 års arbete i jern, om det skedt utan wapn; men med 8 års dylikt arbete, i fall de wid wåldet nyttjat wapn eller gewär; med 8 års arbete i jern, om 16 personer eller därutöfwer, utan wapns nyttjande, gjordt motståndet; men med 16 års, därest detta antal personer därwid nyttjat wapn. Code Pénal François, 108–111 Art.

3 §.

"Nu warder then dräpen, som Konungens befallning hade, eller then, som wille upproret stilla; miste dråparen högra handen, och warde halshuggen och steglad, så ock alle the, som burit hugg och slag å then döda. Warder uprorsman dräpen; ligge ogild."

P. St. Bäres hugg och slag å Konungens Embetsmänn, eller deras utskickade, XVIII: 8, 9 MB. Dräpes dråpare, som sig till motwärn satt, XXV: 1 MB.

S. F. Om den, som uppror stilla wille dräpes, och har enka eller barn efter sig; will Konungen dem med skäligt liftids underhåll benåda. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 5 C. 16 §.

4 §.

"Bådar någor krigsfolk til upbrott, utan Konungens befallning med Råds Råde, eller håller thet manskap samman, som hemlof fått, att thermed utföra skadelig stempling, emot Rikets säkerhet, eller thes inbyggares frihet: tå skal ingen honom i thy mål lyda; och miste han lif, ära och gods. Nu faller fiende oförtänkt in i landet, och kan ej Konungens befallning afbidas; tå må wäl manskap til motwärn upbodas: doch warde thet strax Konungen kungjordt."

P. St. Att HofRätt ransakar och dömer i brottmål, som angå Rikets säkerhet. VIII: 2 RB.

S. F. Ej må, utan Kongl. Maj:ts egen Nådiga befallning, en Öfwerste eller annan af Krigsbefälet, uppbåda något hemförlofwat mannskap till uppbrott och tog, utom wanliga Regements och andra Möten, så framt icke sådant sker wid oförmodat infall af riksens fiende, då det Kongl. Maj:t genast bör berättas: Kongl. Maj:t allena tillhörande Öfwerbefälet af hela dess krigsmagt både till lands och sjöss, som det alltid warit brukeligit uti de fordne och för Riket mäst lysande och lyckliga tider. 1772 den 21 Aug. Reger. Formen, 19 §, MW. 10 T. p. 14. Kommer någon feigd uppå, och någorstädes en belägring eller något fiendteligt infall wore till att befara, hwarom Landshöfdingen alltid skall beflita sig, att skaffa god kunnskap utur naboskapet, då skall han bära försorg därföre, att Kongl. Maj:t, så wäl som näste Landshöfdinge och LandsÖfwerste i tid blifwa åtwarnade, och så mycket honom står tillgörande, drifwa därpå, att Fästningarne blifwa med deras nödtorft föresedde och förrwarade, infinnande sig sjelf med, när lägenhet gifwes, och nöden så fordrar, på de orter och ställen, som mäst göres behof. 1734 den 4 November, LandshöfdingeInstructionen, § 7, MW. 2 T. p. 1076.

5 §.

"Hwar som i ondt upsåt dichtar, eller sprider kring landet ut, lögner och falska rychten, the ther röra Rikets säkerhet, eller kommer thermed almänt buller och owäsende åstad; miste lifwet, eller straffes med landsflycht, spö, eller fängelse, efter som brottet är til."

P. St. Sprides af argt uppsåt falskt ryckte ut, som rörer enskild mann, LX: 4 MB.

S. F. I 6 C. 5 § MB. är den ändring gjord, att det därstädes utsatte lifsstraff förswunnit. 1779 den 20 Januarii, KF. MW. 11 T. p. 587. Annamar någon fiendens Patenter, dem att utsprida ibland undersåtarne, ehwad de äro af fienden sjelf insände, eller Patenterne, ett eller flere, eljest komne i hans händer, och han dem uppläser och utbreder ibland den enfaldiga allmogen, att komma obestånd till wäga, eller ock eljest förer dem här in med wett och wilja, han skall straffas till lif, ära och gods, utan all nåde. Och hwilken, som om sådant wettskap bär, och det ej uppenbarar, aktas lika god med honom, som det förer. 1617den 27 Febr. Örebro Stadga, 5 §, Just. W. p. 169. Jämnför 7 § i Westerås Recess af år 1527, von Stjernm. RB. 1 T. p. 60–64, och Cap. 5 § i Kongl. 'Kr. Art. den 31 Martii 1798. Om någon fördristar sig directe eller indirecte, hemligen eller uppenbarligen, skrift eller munnteligen, genom hwarjehanda underskrifna eller ounderskrifwa förslag, råd, konster, stämplingar eller påfunder, att bringa BancoWärket och dess Credit uti obestånd, eller kullkasta, wrida och wränga Kongl. Maj:ts Banquen meddelte Nådiga försäkringar och förskrifningar, samt däröfwer uti Kong. Maj:ts Placat af den 13 April 1700 (v. Stjernm. Pol. och Comm. F. 5 T. p. 841) gifna fasta förklaringar, annorledes än de uti sjelfwa orden lyda, då skall densamme, som därmed beträdes, alldeles efter Placatets innehåll, utan all nåder, androm till exempel och warnagel, blifwa ansedd och afstraffas. 1711 den 13 Junii, Kongl. Placat, 1 § v. Stjernm. Pol. och Comm. F. 6 T. p. 64. När en och annan text gifwer presterne anledning, att tala något om werldsliga saker och beställningar, så måste allt sådant ske med beskedlighet och warsamhet, utan obetänksamhet och förmätenhet uti tal och omdöme om de saker, som en del intet förstå, och som LäroEmbetet egentligen intet angå: skolandes de, som sig härutinnan förgripa, och med någon otidelighet och otjenlighet å predikostolen framkomma, första gången med näpst och hårdt tilltal anses, och om de oftare därmed beträdas, alldeles sättas ifrån Embetet, det de således missbrukat och wanwördat hafwa. De åtwarnas också, i lika måtto, ingalunda smädeligen att tala om någon främmande Nation och Landsort. 1686 den 3 Sept. Kongl. Kyrkolag, 2 Cap. 2 §, Just. W. p. 1001. Jämnför KB. den 21 Junii 1758, Wilskman, p. 462. En Adelsmann, som hädanefter sitt ärfda eller förwärfda Adelskap eller någon Ridderskapet och Adelns tillhörig laglig rättighet sig afsäger, kann ifrån den stund icke mera af Kongl. Maj:t eller dess Efterträdare på Sweriges Thron för en god och Regeringssättet tillgifwen undersåte och medborgare anses, eller någon af de Rikets innewånare i denna egenskap tillhörande förmoner åtnjuta, utan skall en sådan wara pligtig sig genast utur Riket begifwa, samt honom icke tillåtas, att inom Sweriges gränsor, eller de under dess Krona lydande Landskap och Provincer, sig uppehålla, bo eller wistas. 1802 den 26 Januarii, KF. Sedan PolitieGewaldigern L. J. den 30 Januarii 1793 till Öfwerståthållaren och Commendeuren Carl Wilh. Modee öfwerlämnat ett skrifwit papper, innehållande, att den 29 om natten ifrån klockan 12 till om morgonen klockan 14 till 7, befunnits uti JacobinerMössornes sällskap i Schönborgska huset å Södermalm följande igenkände personer, nemligen: Grosshandlaren B. M. B. Bagaren H, hwilke woro Ordförande i deras öfwerläggningar, Brukspatronen J. S., Commissarien L. P. N, Directeuren och Grosshandlaren F. M, Bryggaren J. L, Victualiehandlaren H. B, Ryttmästaren L, och en R, samt en Fru, som bodde wid Drottningholms wägen till höger: att samlingen war circa 120; att, enligt öfwerläggningarne, klubben skulle flyttas utom SkantsTull, Deputerade sändas med penningar till Haga och Drottningholm att besticka LifRegementet, för att hålla deras partie när uppbrottet skulle ske, som ej länge komme att dröja, samt att de sagdt sig willja wara fritt folk; hwilken skrift J. berättat wara samma morgon hemma hos sig skrifwen af Fändricken C. F. L, hwilken sidstnämnde inför ÖfwerståthållareEmbetet ej allenast ärkännt sig wara skriftens författare, utan ock tillaggt, att klubbarne warit hållne i Schönborgska huset i ett rumm, som woro belägit ofwanpå den wåning, som Kongl. Räntemästaren af Botin bebodde; att L. äfwen wore ledamot i berörde klubb och därtill blifwit af Bagaren H. öfwertalad och antagen, hos hwilken sidstnämnde L. med liflig ed och uppräckta fingrar förbundit sig, att hålla hemligt hwad i deras sammankomster kunnde förefalla: att ledamöterne i denne klubb twänne resor tillförene warit samlade och förehaft enahanda öfwerläggningar som wid detta tillfälle, nemligen en gång på Källaren Hamburg 3:dje dag Jul eller den 27 Dec. 1792, och den andra gången samma dag, som det allmänna owäsendet, hwarföre flere personer woro under tilltal ställde, utanföre Kongl. Slottet föreföll; men Policemästaren, enär han efter den anwisning L. uppgifwit, sig till Schönborgska huset förfogat, det rumm L. utmärkt, wid öppnandet befunnits warit Kongl. Räntemästaren Norei kök, hwarförutan L, då han skolat beskrifwit de personer, som i Rapporten woro omförmälde, sådant skedt på ett sätt, som tydeligen ådaglade, att de fläste woro honom alldeles okännde, och L. omsider skridit till den bekännelse, att rapporten till alla delar warit falsk och oriktig och förhållandet sådant, att PolitieGewaldigern J, som i särskilde poster lämnat L. 9 R:dr 44 ss, då L. honom besökt, framtagit bleck, penna och papper, tillsagt L. att skrifwa, och för honom då, under det J. syslosatt sig med sin påklädning, dicterat omförmälde falska rapport, hwilken L. således efter J:s förestafning skrifwit, hwarefter och sedan rapporten i slikt skick blifwit färdig, J. omfamnat och kyst L, gifwit honom En Riksdaler, och under löfte om widare belöning, tillsagt L, att noga ihogkomma rapportens innehåll, samt därwid enständigt förblifwa, i händelse han öfwer densamma komme att höras, samt L. därföre, medelst Kongl. Swea HofRätts Utslag den 25 Martii 1793, blifwit till döden dömd; Så blef först HofRättens utslag, såsom wälgrundat fastställt, medelst KB. till SWea HofRätt den 10 Maij 1793; men sedermera honom den nåd wederfaren, att, jämte ärans förlust, afstraffas med 28 dagars fängelse wid wattn och bröd, stå 2 timar i halsjern wid en påle å Packaretorget, samt därefter å Waxholms Fästning 3 år till arbete hållas. Se Högst. Domst. Prot. d. 16 och 22 Julii, och 30 Sept. 1793. samt Kongl. Conseille Pr. den 11 Oct. 1793. Sedan Professoren wid Upsala Academie J. J. blifwit tilltalad, angående owarsame, för ungdomen icke uppbyggelige, men farliga och i det allmänna skadeliga lärosattser och ordalag, som han uti 3:ne under dess Decanat hållne Disputationer De tumulto Dalekarlorum, De victima publica och de poenis innocentum utkomma låtit; Så fastställdes Kgl. CancellieRättens den 20 Nov. 1750 fäldte utslag, i föllje hwaraf Professoren J. blifwit belagd med 700 daler S:mts böter till Scholarne i Lappmarken, såsom swarande emot ett års på Staten bestådd Professorslön, samt att uti CancellieCollegio undfå en alfwarsam föreställning och warning, att dädanefter, till ungdomens uppbyggelse och förkofran i lärdom och förnuftigt tänkesätt, bruka det eftersinnande och warsamhet, som dess undersåteliga skyldighet och anförtrodde Embete af honom kräfde; hwarjämte bemälde Professor till de intrycks betagande, som de af honom förswarade sattser, hos ungdomen i Upsala och det allmänna kunnat göra, borde desamma uti dess publique och enskilde föreläsningar, såsom ock wid andre tillfällen, genom publique specimina, söka att rätta och förklara. 1751 den 6 Martii, Kongl. Rådk. Prot. RiksdagsFullmägtigen M. K. blef, för ett till Borgareståndet ingifwit Memorial (se Borgareståndets Prot. år 1786, pag. 277–286) hwilket han låtit trycka, innan det till Ståndet blifwit inlämnat, och som innehöll anstöteligit yttrande emot Grundlagarne i så måtto, att han påstått, det blotta wärkställigheten af lagarne eller sjelfwa Regeringen wore Kongl. Maj:t ensamt uppdragen, och att Riksens Ständers underdåninga beswär icke hörde till lagskipningen, utan till lagstiftningen, samt att därföre icke Collegiers hörande eller utlåtande, utan MedStänders hörande wore nödigt, med åberopande af sidsta Momentet af 6 Cap. 5 § MB. dömd till 14 dagars fängelse wid watten och bröd, samt att icke widare, såsom fullmägtig, utföra Menigheters allmänna wärf och ärender. 1787 d. 2 Martii, Kongl. Conseille Prot.

Anm. Ibland ryckten, som alldramäst bidraga till allmänna lugnets störande, böra wisserligen de räknas, hwilka angå sjelfwa Regeringssättet, och den Regerandes rätt att utöfwa sitt kall; men att äfwen före wår allmänna lags publicerande, då något allmännt buller och owäsende därigenom ej blifwit åstadkommit, ett sådan tbrott icke blifwit ansedt för lifssak, ses af Kongl. Swea HofRätts, medelst KB. den 4 Januarii 1731, gillade dom öfwer Hollsteinske GeneralMajoren och Swenske undersåten Johan Stenflycht, hwilken förwunnen, att år 1721 och således sedan Konung Friedrich på Swenska Thronen blef upphöjd, i flere bref till sin moder, till en Postmästare wid namn Storch och till en del af Rikets Biskopar, hafwa utspridt det ogrundade rycktet, att wid Congressen i Nystad det warit ett fredswilkor, det Hertigen af Hollstein skulle blifwa Drottning Ulricas efterträdare till Thronen, därföre, såsom orden i domen lyda, emedan oro och missförstånd i Riket på desse Stenflychts bref, som jämwäl för så lång tid sedan skrifne äro, icke följt, dömdes, att strax utur Riket wika, utan att widare få hit återkomma och någon undersåtelig rätt och förmon åtnjuta. Samme Stenflycht, som af Konung Carl den 12:te blef adlad, såsom Öfwerste i Swensk tjenst, år 1716, lefde ännu år 1755, då Herr CancellieRådet v. Stjernman utgaf sin AdelsMatrikel, och war då GerneralLieutenant i Fransk tjenst samt Riddare af Kgl. SwärdsOrden. Se v. Stjernm. Adel. Matrikel p. 1120, 1121, där det om General Stenflychts Statsbrott icke något förmäles. Sedermera gafs i 16 § af RiksdagsBeslutet den 14 December 1747, MW. 3 T. p. 2488, titul af orolig och skadelig medlem i Samfundet, hwilken borde straffas, åt den, som förringade allmänna Lagens helighet och myndighet, hwilket wisserligen icke war det bästa medlet, att winna rättelse i det som lagen kunde wara felaktig, otydelig eller ofullständig, och hwarom Riksens Ständer sjelfwe wid den påföljande, eller 1751 års Riksdag, blefwo öfwertygade, då en så kallad FörkorrtningsCommission af dem tillsattes, till afhjelpande af brister i Rättegångs- och UtsökningsBalkarne. Likmätigt 5 § i Kongl. Swenska TryckfrihetsFörordningen af den 26 April 1774, och 7 § af Kongl. Danska TryckfrihetsFörordningen den 27 Sept. 1799, är både i Swerige och Danemark, hwarjom och enom öppet tillstånd lämnat, at tigenom trycket allmännt kunnigt göra, allt det, som han anser lända, till alla Lagars och Författningars, som redan faststälde blifwit, förbättring, desse Rikens Grundlagar undantagne. I England anses utspridande af falska Prophetior rörande Regeringen, första gången med 100 P. St. böter och ett års fängelse, samt andra gången med lifstids fängelse och egendoms confiscation. Blackstone, l. c. 11 C. 11 m. Likmätigt 6 § i Kongl. Danska TryckfrihetsFörordningen den 27 Sept. 1799, anses den, som i Dannemark uti tryckte skrifter, utsprider lögnaktige berättelser om någon wigtig del af Statens tillstånd, eller om Regeringens Beslut och anstalter, med arbete i Förbättringshuset ifrån 2 månader till 2 år, i mon af den skada eller olägenhet, som därigenom blifwit åsyftad eller tillskyndad.