Linköpings Wecko-Tidningar 1793-03-09
| ← N:o 9 |
|
N:o 11 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
I morgon 4 Söndag. i Fastan, Predika
I Domkyrkan: Comminister Nordwall Ottesången, Hosp. Pred. Apelberger Högmässan och Adjuncten Schelin Aftonsången.
I St. Lars: Comminister Lindhagen.
I Hospitals-Kyrkan: Hosp Predik. Apelberger, Gudstjensten börjas kl. 3⁄4 til 11.
Passions Predikningar i Domkyrkan:
Comminister Nordwall Onsdagen och Magister Wimermark Fredagen.
I Domkyrko-Församligen äro
Födde: 1 Son och 1 Doter.
Wigde: Hofslagare-Gesällen Magnus Rydberg och Enkan Gertrud Lundgren.
Döde: Directeuren P. Elgerii Enkefru, Fru Anna Maria Ell, 64 år, 10 m. – Jungfru Elsa Margareta Hellbom, 55 år.
Commedier eller Skådespel äro hos oss så wäl som på flere orter i Werlden wanlige, och hafwa från äldre tider warit bruklige. Om de icke warit människoslägtets fördärf, så wågar man utan fruktan påstå det de werkeligen äro snarare til skada och sedernas förstörelse, än til någon nytta och deras förbättrande. Jag wet wäl at flere inkast kunde göras häremot, men erfarenheten wisar motsatsen. — At med förledande skjäl wilja wisa Commediers nytta, skulle af den rätt-tänkte delen anses utan werkan, samt sjelfwa byggnaden lika bristfällig som grunden. — När människan kommit til stadga och begären mindre eldiga än i Barn- och ungdoms-åren, kunna de tjäna til tidsfördrif och sinnenas lättnad, men ej widare.
Icke dess mindre ser man ungdomen, som borde med nytta och flit nyttja alla stunder som aldrig återkomma, yra och utan eftertanka förslösa tid och penningar, på et lappri som göra dem mera begärlige til weklighet och fåfänga, än det goda de borde eftersträfwa. — Om det är Religionens kraf, at wi med warsamhet skola upfostra wåra Barn, underwisa dem i de stycken som äro nödwändige; handleda dem i Herrans saliggörande lära; wisa dem med sorgfällighet, den Christeliga pligten at älska nästa o. s. w., så borde icke som nu merendels sker wara, at då barnen knapt hunnit til den ålder de kunna skilja höger från wänster, blifwa inweklade i fåfänga, eller artige dymedelst at de begripa någre Fransöske ord: med begärlighet gå til Spectaclen och Danshusen m. m. – Huru snart kan icke af stormarne som rasa på fälten de Blommor förkrossas som lofwat oss en härlig utsigt? Hjertat, som til sin widd, ännu icke känner det onda, fördärfwas. – Och i en tid, när man anser det wackra Könet såsom Gudinnor, hwad har man annat at wänta? Desse swaga, anse för största försigtighet, at med klädnad och fåfänga anwända halfwa dagen, för at kunna behaga den andra halfwa. De lära sig änteligen blifwa så artige, at de snart förgäta det förnämsta, såsom at frukta Gud och älska nästan. De anse människor som äro under deras rang, lika som krypande djur. Olyckliga tid! Bortskämda seder! Skenfagra förställningsgåfwor – Måtte I Sjelfwe lära känna hwad Er pligt tilhörer! – Och Ni, som offren så flitigt på desse swaga Altare, weten at Ni ären sjelfwe orsaken til Er framtids olycka. Weten, at med åren aftaga behagen, med åren wäckas missnöjen – och då – då är den fordna Gudinnan förswunnen.
Upfostren därföre med warsamhet edra barn. Lärer dem fly det fåfänga; underwisen dem med sorgfällighet och wården dem som Er största Rikedom, på det de måge blifwa Er ålderdomströst. Låten dem icke störta Er i förtid i grafwen. – Låt dem anse Commedier såsom farlige medel til deras ungdoms förstörelser. Wisen, huru högt de böra älska nästan, från den i äro sitter, til den som trälar i gruset. Då kunnen I med lädje wid dagarnas slut äga den förhoppning, den tilfredsställelse, at I upfylt Er pligt mot desse wärnlösa, Ja, I ägen då samwetets lugn; och denna lön öfwerträffar wida denna werldens härligheter.
Epigrame.
Jag tror man talat om den sång,
Som kring i luftens kretsar hördes,
Rätt dumt, jag tror det ock utfördes,
At de med sådant gjorde bång;
Man många namn den gifwit har,
Fy! hwad det war owärdigt nämna,
Men höken will i all sin dar,
Få öfwerhand och smådjur spänna,
Ej undranswärdt om nycker små,
Af kittslighet då kommer på;
Ordspråket sannas alla dagar;
När hwar en gjör som han behagar,
Beröm ell’ skam han åt sig lagar.
Fabel.
Ack! Gudars Far, sade Pluto til Jupiter, du lofwade mig i ärsättning för alla de falska mennikor du utrotat på jorden, en Räf i människo-skapnad, som ensam skulle åstadkomma mer ondt, än alla de förre; men hwarföre gjorde Du hans hufwud så skilgacktigt från andras? Hwarföre hans Röda hår? Hwarföre – Pluto! Du har ju ordsak at klaga, swarade Guden: Äger han ej den konsten, at under wänskapens larf wara den nedrigaste fiende? Han ljuger ju, han förtalar, han bedrager, han smilar, han – Med ett ord, han är ju en fullkomlig Räf – Hwarföre då fråntaga honom swantsten? Gå – underrätta dig om din Favorits upförande – Pluto lydde och fant, at han icke hade ordsak at wara missnöjd med sin Räf.
Til den skriflystne Herrn, som behaga i Link. Weckoblad N:o 5 berätta, at han har en förrymd och ertappad Kalkonhöna i förwar.
1:o Frågas om nu warande ägaren och Wackthafwanden öfwer den förrymde icke sjelf warit med både wid flygt och ertappandet, i tanka at desto säkrare få spisa ensam.
2:o Om han kan utan fyrfota-Räfwens begär lemna hänne åter om dess rätta ägare sig infinner?
3:o Hwarföre han icke redan i tysthet upätit hufwud och fötter, samt igensopat spåren, som eljest plägar rödga Rofdjurens hemwist?
Men allmänheten tror, at den flygtade warit ett med borst på ryggen försedt Fyrfota-djur, som brutit sig utur ägarens förmak eller Audience-rum. Och om så är, lärer wärden med desto större begär för både fjäder och kött behålla Rymmaren för egen räkning, och har således Intimation kunnat undwikas, ty jag är älskare af Fogel och sanning, men hatar af lögn och Rymmare. Anders Jonsson. Klosterbo.
Kungörelser:
Den som wet sig hafwa länt Thor Odens och Friggas, eller gamla och nya Upsala, Mora Stenars, Konung Björn och Konung Eric den Heligas Historia; äfwen en annan bok kallad Döden och människans tal, behaga dem inlemna wid Boktryckeriet. Ett par goda Harhundar äro til salu; underrättelse fås hos Dahlgren.
En Egendom är til salu på Humblebergs-gatan under N:o 66, hwaräst hugade Köpare hos Tullskrifwaren Sjöberg derstädes får sig anmäla.
Nästa Wårfrudag åstundas mot Månatlig betalning, en Kammare och Sängkläder. Underrättelse lemnas wid Boktryckeriet.
Ett Hattband af sammet med stålspänne är tilwaratagit wid Boktryckeriet, som rätta ägaren mot Intimations-kostnade återfår.
Förl. Torsd. emottog jag under Couvert et stycke at införas i desse Tidningar; men som rummet då war uptagit lemnas det til N:o 11, som utgifwes Lördagen d. 16 Martii, kl. 4. e. m. Utgifw.