Linköpings Wecko-Tidningar 1793-03-16
| ← N:o 10 |
|
N:o 12 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
I morgon 5 Söndag. i Fastan, Predika
I Domkyrkan: Adjuncten Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.
I St. Lars: Comminister Lindhagen.
I Hospitals-Kyrkan: Magister Wimermark Gudstjensten börjas kl. 11.
Passions Predikningar i Domkyrkan:
Adjuncten Schelin Onsdagen och Magister Wimermark Fredagen.
I Domkyrko-Församligen äro
Födde: 1 Son och 2 Döttrar.
Jag bör tro, at Ert loftal om Godheten i Linköpings-Tidningen N:o 7 haft til ändamål Läsarens öfwertygelse om sanfärdigheten af hwad Ni sagt. – Denna söker jag; men sunda förnuftet nekar mig finna den, i synnerhet der Ni säger: ”Den godhet som härflyter af et godt temperament, har stort företräde för den som bewises för wissa orsaker skull.” – Ni får ej anse obilligt, om jag updagar Ert förwillade tänkesätt i denna fråga: Den som af Naturen är böjd för känslolöshet wid åsynen af uslingen, den som aldrig utan inwärtes lidelse ser den lycklige; om en, med så hårdt temperament, kufwar det, får smak för Dygden och blifwer god, utan annan egennytta än, den dygden tillåter; äger då intet den företräde framför weklingen, som lika så litet förtjenar wår beundran eller aktning för sin godhet, som den uttröttade för sin benägenhet at söka hwila? Jag kallar den Weklig, som är träl under passionerne och det en usel Philosophie som antager, den godhet, hwilken deriweras endast från en medfödd instinct, framför den, som leder sin origine från sunda Principer och öfwerlägsen styrka i en förwärfwad, men ej medfödd wacker Caracter. Min Herre! antingen äger den företräde i Ert omdöme, som, i grund af sin födsel räknas til första Ståndet i samhället, eller den, som genom utmärkta dygder förwärfwat sig denna heder? Den förre har ej kunnat hindra sin födsel; men den sednare har måst utöfwa ädla gjerningar.
Ni talar om godhet, som deriweras af god blod. Detta ömkeliga uttryck, som röjer Er alt för stora fåkunnighet om både menniskan och Er sjelf, förtjänar ingen annan wederläggning, än den wälmenta warning; skona en tänkande och uplyst Allmänhet från raisonementer som sakna all urskilgning, och nyttja i stället god diet under det Ni Curerar Ert swaga blod, som få märkeligen utmagrat Er hjerna på alt förstånd.
Swar på Epigramet i Link. Wecko-Tidn. N. 10.
Ach! Käre Momus! om du kunnat bättre gömma
De långa öron så röja din natur! —
När Midas mellan Pan och Phoebus wille dömma
Mins hwilket straff han feck. Vulcan! du fula djur
Minerva fasar för dit sot. Olympen fly!
Gudinnan är så stor; och du — så stygg. Fy! fy!
Parnassen ratar dig. Ach! kasta bort din penna!
Skomakare! blif wid din läst. Lär riktigt känna
Hwad som förkastas bör och hwad som dugligt är.
Du äljes dum och rå af alla hållas lär,
Du äljes föremål för allas löje är.
Til Jovis stålta Thron när Offer skulle bäras,
Och på sin walda Fest Han skulle nitiskt äras,
Så strömmar flockwis fram at Honom dyrkan gje
Ett Folk af eldadt bröst; förmätne! kom och se.
Lycaon Gudlös, wild i ilsklig yra rasar,
Och ej Olympens Drott at dristig smäda, fasar;
Men med en hånlig mine dess dyrkare beler,
Och på dess rena nit med wrånga ögon ser.
Men Jofur, då hans swek och smädan blefwo sporda,
I wrede stiger ned, och börjar såleds orda:
Hör du förmätna själ! hwad har du mig bestridt?
Min dyrkan. Tror du wäl at du får lefwa fridt?
Nej håll du smädare! och hämden billigt fruckta,
Se! blixtens wrede bloss din djerfher ärna tukta.
Will du Religion dess lagar och dess bud
Ej akta? Icke mig som är din swurna Gud?
Så skall, Typhoeus lik, utaf min hämd du krossas
Och åskans skarpa spjut uppå din hjessa lossas.
At et så alfwart hot han tyktes ändtlig få
Ett styng. Nu til förswar han börjar tala så:
Du Gudars Kung! tillåt, at säga som jag tycker:
Religionens helgd, den är ju blotta nycker,
Ja, jag bedyrar, at den hör mig intet till,
Nej, den får Clericiet ju sköta bäst det will.
Likwäl jag undanber: Jag Orgia will fira,
Och slawisk dyrkan gje wid Gudens wåta Spira.
Då säger Jupiter, af slika uttryck wred:
Det kan ej annat ske du måste störtas ned.
Men när Lycaon såg, at Jovis wrede lågar,
Att längre stå emot han äntlig då ej wågar.
En swartsjuk Ambition, at icke synas sämst
Bland alla, saker war, som wärkade förnämst.
Han skulle då, fast sent, på Gudens Altar bära
Et ångradt Rökwerk; Men - här fick man annat lära
Ty då Lycaon kom, så blef et annat ljud:
Lef lustigt hwar och en! jo, lyd man mina bud.
En Orgia då blef, som sagt war riktigt firad
Och denna glada Fest med skrik och dunder zirad.
Än wäkte man et stoj, emellanåt man drack,
Än man förnöjer sig med annat nedrigt snack.
Bacchari öfwas fult, ja äfwen Cachinare,
Det feltes ingen ting, nej, icke Ululare.
Men, som mot Jovis bud en gäckig eller arg
Ej tåles, blef han straxt förwänd uti en warg.
Mit Första sjunges först uti wår helga Tro,
Uppå mitt Andra ej är tjenligt til at ro,
Mitt hela är et namn, på menniskjo person,
Som ägde godt manér, i synen at behaga,
Men under Wänskaps larf, så fans en faslig Ton,
At såsom ägta räf, förtala och bedraga.
(Namnet gifwes nästa Charade.)
Kungörelser:
Om någon åstundar mot betalning goda ärter, at så, kan han anmäla sig på Boktryckeriet härstädes.
Hos Tidström: Swenska Jordbrukets-Historia af Häradshöfding M. Blix, andra uplagan, Stockholm 1793. Papp. B. 12 sk. — Försök til en Moralisk eller Sedolärande och Politisk eller Borgelig Cateches af Häradshöfdingen Nordell, Stockh. 2 sk. 6 r. — Engelska Språkets art, wisad uti Föreläsningar; til deras tjenst som utan muntelig underwisning sjelfwe wilja lära sig detta språk: Äfwen korrt anwisning til Engelska språkets rätta uttal och accent, af an Essay on English Lecture Selected For The Most Part From Late Authors. By Christopher Daniel Bunth, Docens uti Eng. och Fransk. witterh. wid Kongl. Carolinska Academien i Lund, tryckt 1792. — Hwarje piece fås särskilt om så åstundas, mot samma pris Facturan innehåller. — Stridbergs Tyska Grammatica 28 sk.
Et äckta spanskt Röör med silfwerknapp och dåbbsko samt flätat läderband med silkeswippa uti, har ägaren på något ställe här i Staden förglömt; den som om samma kjäpp har kundskap, behagade lemna notice derom på Boktryckeriet.
En Jagthund, röd til färgen och hwit ring om halsen och hwit bläsa i pannan som går långt ned, är til förwar uptagen. Widare underrättelse fås wid tryck.
Den inl. Fabl. skal blifwa införd i Nästa blad, som utgifwes Fredagen d. 22 Martii, kl. 4. e. m.