O Gud, du av barmhärtighet

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
O Gud, du av barmhertighet
av Paul Speratus
Översättare: Olaus Petri
Den tyska originaltexten, "Es ist das Heyl uns kommen her", av Paul Speratus. Översättningen till svenska gjordes av Olaus Petri under reformationen. Både 1536 och senare i Göteborgspsalmboken 1650 samt 1695 års psalmbok (nr 220) med inledningen "Gudh af sine barmhertighet". Översättningen bearbetad av Samuel Ödmann och Johan Olof Wallin. Här i versionen i 1819 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om O Gud, du av barmhärtighet..


1. Gud har av sin barmhärtighet
    Till nåd oss arma tagit
    Och all vår orättfärdighet
    Med Kristi blod avtvagit.
    All vår förtjänst är utelyckt:
    Vår själ, av syndens börda tryckt,
    Till nåden måste falla.

2. Guds lag var helig, rätt och god;
    Men sedan Adam brutit,
    Sig syndens smitta i vårt blod
    Från första stunden gjutit.
    En rättvis dom blev allas lott;
    Att älska Gud och göra gott
    Ej stod i vår förmåga.

3. Till helig lydnad för Guds lag
    Vårt hjärta måste livas,
    Om Guds, den heliges, behag
    Åt våra verk skall givas.
    Allt som är fött av kött är kött,
    Besmittat och i synden dött
    Och emot anden strider.

4. Dock var av nöden, att Guds lag
    Fullbordan måste vinna,
    Om inför Gud på domens dag
    Vi skulle miskund finna.
    Pris vare Gud som såg vår nöd!
    Att frälsa oss från evig död
    Sin egen Son han sände.

5. Han som i världen kommen var
    Att världens synder bära
    Guds lag för oss fullkomnat har
    Med lydnad och med lära.
    Ej lagen mer fördöma kan
    Den som i hans försoning fann
    En väg till nådastolen.

6. När vi nu sätte lit härtill
    Och egen vanmakt finne,
    Gud all vår skuld förlåta vill
    Och lugna själv vårt sinne.
    Vi varde fromme inför Gud
    Och redo att hans helga bud
    Med villigt hjärta lyda.

7. Med tron Guds Ande kommer god
    Att oss å nyo föda
    Och verka i oss annat mod
    Och köttets välde döda.
    De goda verk så komma fram;
    Vi finne idel synd och skam
    I vad vi fordom gjorde.

8. Sann tro ej utan kärlek är,
    Och frukten trädet prisar.
    En trogen haver nästan kär
    Och honom gott bevisar.
    Så varder lagens bud uppfyllt:
    Varann vi tjäne oförskyllt,
    Som Kristus oss har tjänat.

9. Sann kärlek söker ingen lön,
    Dock tro vi den tillstunda:
    Vi den i ödmjukhet och bön
    På Jesu kärlek grunda.
    Att vi den säkert skole få,
    Hans löfte hava vi därpå,
    Dock av hans nåd allena.

10. Så står alltsammans i Guds nåd,
    Att salige vi bliva;
    Men fast och evigt är hans råd
    De trogna det att giva.
    Vi hava idel skröplighet;
    I Gud är all vår salighet.
    Gud vare pris och ära!